Eller kanske snarare å ena sidan, å andra sidan på samma sida i Spadtaget och i föreningen

Transkript

1 Föreningen för Teater och Dokumentation i Järfälla Teodok 2011:2 FOTO: Per Hillbom Eller kanske snarare å ena sidan, å andra sidan på samma sida i Spadtaget och i föreningen Nu är vi två produktioner på gång. Två produktioner som båda behöver hela föreningens stöd för att bli bra. Två produktioner som båda måste klara att tänka både på vad den egna produktionen behöver men också på den andra produktionens behov. Samtidigt. Så där som man gör när man tillhör samma familj eller ja, teaterförening då. Teaterfamiljen. Det kan vara svårt det har varit svårt i tidigare skeden i föreningens historia. När en produktion känt sig som ett undanskuffat syskon. Eller när en produktion fått forcera sitt arbete för att nästa köat i kulissen. Nog har vi som förening lärt oss något av det. Nog kommer vi att klara det bättre denna gång. Nog kommer vi tillsammans se till att både Låt skägget växa och Huset får optimala förutsättningar att bli de nästa i raden av produktioner vi kan vara stolta över. Tillsammans. Anne S SPADTAGET 1

2 I detta nummer av Spadtaget Ledare Å ena sidan - å andra sidan i Spadtaget... 1 Ordföranden har ordet Mellan hägg och syren!... 3 Framtiden - vad händer? Nu kommer tanterna... 4 Brev från Husetregissörerna... 6 Nytt från husgruppen Var är brudarna?... 7 Dåtiden vad hände? Minnen från Momo... 8 På schemat Grillfest Spadtaget 2011 årgång 2 (25) nr 2 Tidning för Föreningen för teater och dokumentation i Järfälla - Teodok Adress: Blomstervägen 11A, Järfälla Telefon: Layout: Gabriel Skoglund Redaktion: Edith Orem Per Hillbom Anne Sohlström Material till Spadtaget skickas till: spadtaget@teodok.com Nästa manusstopp: 23 augusti 2011 SPADTAGET 2

3 Mellan hägg och syren! Det var då skomakarn stängde sin verkstad, just dom dagarna tyckte han var dom finaste. Dofterna, den klara kvällshimlen som är så djupblå att man aldrig vill gå in. Då ville han bara njuta och strosa omkring i härligheten. Vem vill inte vara en sån skomakare även om man är lite usel på att göra skor. I vår förening är butiken dock ännu inte sommarstängd. Vi planerar hösten: hur Skägget & Huset bäst ska dela på tid och resurser. Vi söker pengar från organisationer och myndigheter, försöker klargöra ansvarsområden. När augusti kommer måste alla bitar falla på plats. Tiden är knapp för en så stor produktion som Huset. Hoppas folk kommer att öva på sånger och läsa texter i sommar allt finns på hemsidan. När jag cyklade hem från produktionsmötet om Huset igår kväll fick jag vad en ordförande behöver allra mest: en svalkande injektion av blå luft, fylld av koltrastarnas silverdrillar. Energin kvillrar till som man blivit bjuden på champagne mitt på cykelbanan. Tänker: det kommer att gå! Även om vi inte har några garantier för att budgeten kommer att gå ihop så löser det sig. När hade vi förresten nånsin några garantier när vi startar våra projekt? Man blir tvungen att ha en hel del is i magen och skriva bra ansökningar och få folk vi kontrakterar för att leda projekt att inse läget. Helst också att gilla läget. Så känns det med Sissi & Erik & Sten & Roger som nu är färdledare för Huset sen Magnus och jag lämnat över vår baby (text & musik). Att lyssna på Eriks och Sissis regiidéer och se scenografitankarna på Stens dator triggar lusten att se detta segla i hamn den 25 februari Stora delar av ensemblen verkar finnas på plats men för få unga killar / män har dykt upp. Somligt kräver särskild raggning. Kanske känner du några som behöver en liten puff i riktning mot Blomstervägen? Dra dig i så fall inte för att knuffa till! Personen kanske kommer att tacka dig på nåt spännande sätt! Kabarétgruppen Låt skägget växa! jobbar intensivt inför premiären den 17 september. En stund var jag med på Skäggens möte i söndags. Glädje i kombination med klokhet och infall präglade stämningen. Sissi och Lina verkar ha tagit ut en spännande kompassiktning på Lenas och Mickas texter. Och ensemblen tar på sig ett stort ansvar för olika produktionsdelar - som till exempel hur vin utskänkningen ska gå till. Bara en sån sak, att skaffa det tillståndet! Bra jobbat, Agneta L! Lena A håller som producent i dom många trådarna. Men hur ska dom hinna få till skäggväxten? Den som väntar få se. Det kommer att bli en intensiv höst för alla inblandade i produktionerna men också för styrelsen som har det inte alltid så behagliga uppdraget att se till att allt går ihop. Att vi betalar proffsen någorlunda anständigt, att folk inte går på knä av arbets belastning. Och att tillsammans med producenterna lösa alla oförutsedda händelser Efter sunket med översvämningen uppstår gamla FH till nytt sprudlande liv. Mycket tack vare onsdagsgruppen som jobbat parallellt med kommunens killar. Per, Lars-Erik, Sten, Roger, Åke & co har gjort ett jättejobb! Tack! Gläder mig bland annat åt att dom gamla glasdörrarna fått komma upp ur källarmörkret. Och så snyggt det blev med den runda biljettkuren! Tack för idéerna och genomförandet vi kommer alla att njuta! Förresten kan du redan nu facebooka på huset 2012! Det lär ju bli mer händelser där vartefter! Slutligen: Välkomna på vårfest med grillning onsdagen den 15 juni kl 19! Eld står vi för, det du vill äta tar du med! Då kommer du också att få veta mer om vad som ska hända och HUR det ska hända Vårhälsningar! Cannie Möller, ordf. SPADTAGET 3

4 FOTO: Hans Sohlström NU KOMMER TANTERNA Är det kul att bli gammal? Ja, det tycker i alla fall Tanten med skägg, i kabarén Låt Skägget Växa. Medan hennes vänner gläds åt allt som är möjligt att göra, säger hon: "Nu när jag ska fylla sextio tycker jag att den stora tillfredsställelsen är att det är så mycket som är omöjligt. I m old and I m proud!" Så vänder vi begrepp upp- och ner i Låt Skägget, en galen tantkabaré. Nu är repetitionerna i full gång. Musiker är klara. Kostym, scenografi, pr-arbete det mesta är på rull. Den 17 september är premiärdag. Känns läskigt nära. Men vad handlar det om egentligen? I centrum finns tantklubben Låt Skägget Växa (det gör skägg som bekant på en del kvinnor, speciellt med åldern) med följande medlemmar: Arga Tanten gift med Göran, gammal kvinnokämpe, vass Kaffe-Tanten gift med Birger, hyllar äktenskapet, snäll Tanten med Skägg bejakar sitt åldrande, trivs med att bli gammal Dementa Tanten förvirrad, glad, kissar på sig Tant Farbror klädd i kofta, mild, tycker om kvinnor Tanten i Tajts sörjer sin förlorade kropp, längtar efter kärlek, ensam Men i sann kabaréanda spretar innehållet åt alla håll och in på scenen kommer också försäkringsagenten, tanterna Grön, Brun och Gredelin i något annorlunda utseende, den lesbiska mormodern, tonårsflickan och flera andra Det är mycket sång och musik, förstås. Flera låtar är nyskrivna av Dag Palm. Annat kommer ni att känna igen, bl a en fin sak av Benny Andersson som kom för något år sedan. De flesta texter är också nyskrivna direkt för kabarén, av Micka Andersson och mig. Dessutom har vi valt en text av Kerstin Thorvall, en sketch av Nina Hemmingsson och dramatiserat ett avsnitt ur en bok av Virginia Ironside (den kom på svenska för ett par år sedan, översatt av Micka). Nyligen fick hon detta uppmuntrande mejl efter att ha frågat om tillstånd. Dear Micka, Of course you may use that bit you mention, and good luck with the show! It sounds just great! What a shame I can t see it! All the best with it Virginia Och här är en bit av avsnittet ur boken som vi valde, och där den inledande repliken finns med: Tanten med Skägg: Om några månader fyller jag sextio. SPADTAGET 4

5 Tant Farbror: Gaska upp dig. Man är inte äldre än man känner sig. Sextio år ung. Kaffe-Tanten: Sextio på det tjugonde. Tanten med Skägg: Är man sextio så är man. Sextio är gammalt. Tant Farbror : Nej, nej, nej Kaffe-Tanten: Hade du varit hund skulle du ha fyllt 420. Tanten med Skägg: Jag längtar efter att bli gammal, och jag vill inte få höra att jag är ung när jag inte är det. Jag är trött på att vara ung. Det är urtrist. Jag var ung på 60-talet. Jag har varit med i svängen, jag har köpt t-tröjan, slitit ut den och lagt den i klädinsamlingen. När jag var tjugo var man gammal när man var sextio, och när jag var fyrtio var man fortfarande gammal vid sextio. Jag tänker inte byta målstolpar nu. Tant Farbror: Jag är sextio. Men jag känner mig inte en dag över trettio. Tanten med Skägg: Men inser du inte hur tragiskt det är! Att fortsätta att känna sig som trettio hela livet. Vilken mardröm. Kaffe-Tanten: Det fantastiska med ålder är att det aldrig är för sent. Man kan göra så mycket. Läsa på universitetet, hoppa bungyjump, bli ledare för centerpartiet! Tanten med Skägg: Men det är ju för sent! Det är det som är det fantastiska med att bli gammal. Den som vill läsa hela manuset hittar det på teodoks hemsida. Men annars är det kanske roligare att bli överraskad på premiären. Boka in dig redan nu. Här är vårt spelschema: lörd 17/9 kl 19 PREMIÄR tisd 20/9 kl 19 torsd 22/9 kl 19 tisd 27/9 kl 19 lörd 1/10 kl 16 sönd 2/10 kl 16 tisd 4/10 kl 19 torsd 6/10 kl 19 lörd 8/10 kl 16 tisd 11/10 kl 19 Extra föreställningar: torsd13/10 kl 19 lörd 15/10 kl 16 Lena A FOTO: Hans Sohlström FOTO: Hans Sohlström Repetitionsbilder från Låt Skägget Växa. Från vänster till höger: Åsa Gyllenberg, Sissi Granrot, Eva Fredlund Kohlström, Gunilla Wiklund I den stora bilden syns även Nicklas Ekman, Einor Granath och Agneta Lundwall SPADTAGET 5

6 FOTO: Christel Eldrim Hej alla i Teodok! Nu är vi igång med Huset. Vi är precis nyinflyttade och har fått börja lära känna er alla som också vill va med och flytta in med oss i Berättelsen! Vi har mött styrelsen och diskuterat produktionens ramar. Vi har träffat Cannie och Magnus som har skrivit. Fått höra deras tankar och fantasier om historien. Vi har även träffat Sten som ska göra scenografi & kostym och börjat tänka kring hur vi kan visualisera Huset på Teodoks fantastiska teaterscen. Det är väldigt tidigt ännu i processen. Men utan att säga för mycket kan vi lova att det blir spännande och kanske lite nya sceniska grepp. Allt detta ska vi förstås utarbeta noga och presentera i detalj när vi börjar repetera tillsammans under augusti. Nu fortsätter vi fundera över rollsättningen och allt vad ensemblen skall vara med och göra i HUSET. Det kommer bli en föreställning där alla är med och berättar mycket. Mycket körsång och många stora scener. Uppmaningen till alla är nu: Fortsätt läsa och lyssna över sommaren. Skapa era bilder och tankar kring manus och ladda för en intensiv och kul repetitionsperiod. OM ni skulle se att livets kalender ändras och ni inte kan vara med i produktionen meddela oss så snabbt som möjligt. Att skapa en föreställning är att väva ett finmaskigt nät där alla medverkande bidrar med sin unika fantasi, person, röst och anda. Kören repeterar sångerna till HUSET Vi ser fram emot en jättespännande, viktig och rolig skaparperiod med er alla. Tillsammans fram till urpremiären av HUSET- lördag 25 februari 2012! Erik och Sissi Om Erik och Sissi HUSET är den sjätte produktionen som Erik och Sissi gör tillsammans som skapar-duo. Vi har ju, som nämnts, känt varandra ända sedan vi började på dagis 1978 I något vuxnare ålder, efter gymnasiet, gick vi en Sångoch Teaterutbildning ihop och medverkade gemensamt i ett musikalprojekt Därefter skildes våra konstnärliga vägar i många år. Fram till 2003 då vi arbetade tillsammans i det första av flera musikalprojekt vi gjort med musikeleverna på SAM-gymnasiet i Järfälla. Parallellt med att vi gör HUSET med Teodok 2011/12 gör vi också det femte musikalprojektet ihop med SAM. Mer om vad Erik arbetat med under åren går att läsa på Mer om vad Sissi arbetat med under åren går att läsa på SPADTAGET 6

7 FOTO: Per Hillbom FOTO: Per Hillbom FOTO: Per Hillbom Lars-Erik Hedendahl, Sten Jensen & Roger Trotzig i snickartagen VAR ÄR BRUDARNA? Den frågan kan man kanske ställa sig, i alla fall om man är på teatern på onsdagskvällar och snickrar med Lars-Erik, Roger, Thomas, Björn Nabbe eller eran egna spadtagsredaktör Per. Onsdagarnas snickerier körs mellan 18:00 ca 21:00, vi håller på med att fixa, snickra, plocka undan, fika mm. Det som vi har gjort är att Roger och Thomas har lagat den gamla rampen på baksidan, snyggt jobbat grabbar. Björn och jag har börjat med att skrapa av den gamla färgen på dörrarna i foajen, som vi kommer att måla om småningom. Vi har haft lite hjälp av tre tjejer från kören som kommer in som ett yrväder och vill ha något att göra, Lars-Erik har fullt skägg att sätta dom i arbete. Vi har också gjort av med lite pengar på material till att isolera om fönstren bakom gradängen. Arbetet i foajen går sakta framåt, mycket sakta. Byggkillarna som är anlitade av Järfälla Kommun har satt upp den nya klädlogen, dom har även fixat vid den lilla toan. Det som är kvar är att fixa till köket. Målaren har börjat att måla i foajen. På stora toan är väggar, tak och golv nästan klart i skrivande stund, man kommer att kakla vid handfaten, sedan skall man ställa tillbaka toastolarna. Därefter är det dax för rörmokaren att installera den nya varmvattenberedaren och koppla ihop vattnet till kök och toalett. Jag träffade byggarna på tisdag 10 /5 och gick igenom byggplanen. Tidsplanen jag fick då var ca 2-3 veckor, detta berodde lite på när dom fick kakelplattorna. Elen är förberedd, nästan bara för elektrikern att koppla in så blir det ljust och fint. Husgruppen, dvs jag och Björn kommer att träffa Jan T från kommunen i mitten av juni. Då hoppas vi att bygget i foajen är klart. Alla är välkomna ner på onsdagar för att fixa eller bara snacka lite, för om vi inte håller efter vårat fina teaterhus kommer vi inte ha något hus att spela teater i. Med vänlig hälsning Per Hillbom FOTO: Per Hillbom Foajen som den ser ut för tillfället SPADTAGET 7

8 MINNEN FRÅN MOMO Tankarna vandrar tillbaka till våren 1987, då jag var 15 år gammal och fullt fokuserad på att spela med i uppsättningen Momo eller kampen om tiden. Jag tycker att sensmoralen med den pjäsen är mer aktuell än någonsin; vad gör vi med våra sekunder, minutrar, timmar, dagar, månader och år? Tror vi verkligen på att stressa fram i vardagen och hinna klart bara vi skyndar lite till? Som småbarnsförälder och ett arbete som kräver mycket så sliter jag ständigt med att bruka det mycket trendiga begreppet mindfulness i praktiken. Här och nu inte vi måste skynda ja ja barn SEN får vi göra det... Nu ska vi bara... Jag tycker ändå att det är viktigt att påminna mig själv om Här och nu Anna skit i att försöka vinna några minuter hit och dit Andas! för att i nästa sekund höra mig själv ropa men kom igen nu på med skooooorna vi MÅSTE gå! Dock måste man väl klappa lite på sig själv för att man försöker att få ihop livspusslet. Åter vänder tankarna till Kallhäll... Som jag har njutit ute i det gula stora huset ja inte bara av alla killar jag varit kär i under åren, utan främst av allt engagemang från alla människor. Tillsammans samlade för att göra något fantastiskt i detta fall teater. Jag älskar teater, det är inte det men ännu mer älskar jag när människor tillsammans samlas för att med gemensamma krafter skapa något och att alla får vara med och får sin del, sin roll i det arbetet. Allt ifrån skådisar, kostymörer, scenografer, musiker, sminköser, ljussättare, fikafixare, parkeringsvakter, programbladsutdelare, biljettvärdar, regissörer m.m. Alla lika viktiga i maskineriet för att vi ska lyckas. Momo var fantastisk på det sättet att leken och nuet fick ta stor plats mitt i allvaret något jag tror att alla som var med i den produktionen påverkades av. Jag minns att Momo, Beppo Gatsopare (spelad av min pappa) och Gigi Guiden (Fredrik Rosén) blev en trio som hade otroligt kul tillsammans. Mäster Tid (Olle Månsson) och Kassiopeia (Camilla Södergren) med fina stjärnkostymen som lyste i mörkret. Alla underbara barn! Den perfekta dockan BibiGirl (Hanna Wiklund) och den grå mannen BLW 553c (Göran Langwagen) som försökte ta vår tid genom att få oss att stressa. Beppo lärde ut knepet med att sopa gator; steg, andetag, tag med kvasten, steg, andetag, tag med kvasten - plötsligt när du tittar upp så upptäcker du att du sopat hela gatan. Jag tycker det är genialt, lärdomen att ta en sak i taget och göra det väl. Hur många försöker inte göra allt och lite till samtidigt? Så tycker man att det är konstigt att barnen protesterar för att mamma eller pappa inte är där? Att umgås i sociala medier kan vara jättekul men med ständiga statusuppdateringar på tex Facebook så blir man mindre närvarande i nuet, där i verkliga livet där man faktiskt är. Trist exempel är nattar barnen...?! Men va f...! Var går gränsen för hur online vi ska vara? Men det kan vara svårt att dra gränsen. Jag har som regel att inte Facebooka och svara på mail förrän vi lagt barnen. Jag lyckas inte alltid men jag försöker och klappar på mig själv för de gånger jag misslyckas. Jag avslutar med en dikt som jag skrev i programbladet till Momo 1987; Tiden är som ett vattenfall, den rinner och rinner med härliga svall. Ibland går det sakta, ibland går det fort tiden är hemligheten till livets port. Tack alla fina för att ni och huset givit mig så mycket alla år! Anna Lundwall SPADTAGET 8

9 FOTO: Hans Sohlström Momo, mars 1987 I bilden: Beppo (Lasse Lundwall) Gigi (Fredrik Rosén) Momo (Anna Lundwall) SPADTAGET 9

10 GRILLFEST! Onsdagen den 15 juni klockan 19 blir det en fest för att hylla vår kåk som klarat vinterns våta prövningar. Elden ska pyra men du får själv ta med det du vill äta. Alla barn & ungdomar ombeds också plocka med sig nån eller ett par föräldrar! VIKTIGT! Vi behöver dom för att vi ska klara alla uppgifter framöver. Det kommer särskilt att behövas insatser med scenografibygge, klädsömnad och att hitta rekvisita - dom utvalda små sakerna som förhöjer föreställningen. Föräldrar med kunskaper i marknadsföring och liknande är enormt välkomna! Under kvällen kommer vi att berätta om de två produktionerna Låt Skägget Växa! & Huset så att alla kan förbereda sig på en spännande och intensiv höst! Huset & Skägget-regissören Sissi kommer att vara på plats, liksom producenter och andra i produktionsgänget. Ett utmärkt tillfälle att ställa alla frågor man har kring planerna! Styrelsen & produktionsgrupperna SPADTAGET 10

11 FOTO: Per Hillbom Rampen på baksidan SPADTAGET 11