En väg och en försvunnen by

Transkript

1 Kulturgeografisk utredning En väg och en försvunnen by EN STUDIE AV EN BRUKNINGSVÄGS HISTORIA Vasatorp 1:1 i Helsingborgs kommun Skåne län Malmö Museer Kulturarvsenheten Rapport 2011:015 Lars Persson

2

3 Malmö Museer Box Malmö Tel: Besöksadress: Malmöhusvägen Kulturgeografisk utredning En väg och en försvunnen by -- En studie av en brukningsvägs historia Vasatop 1:1 i Helsingborgs kommun, Skåne län Kulturarvsenheten Rapport 2011:015 Författare: Lars Persson Grafisk form: Anders Gutehall Omslagsbild: Geometrisk karta över Todarp och Lågastorps byar, 1768 Malmö Museer 2011

4 Tekniska och administrativa uppgifter Län... Skåne Kommun... Helsingborg Ort... Vasatorp Fastighet... Vasatorp 1:1

5 Inledning Malmö museer har på uppdrag av FOJAB under augusti månad 2011 genomfört en fördjupad kulturhistorisk utredning av gården Ljusekulla som är belägen strax öster om Helsingborg. Som ett tillägg till denna utredning beställde FOJAB även en landskapshistorisk studie av en brukningsväg som är belägen strax norr om Ljusekulla, inom mark som tillhör Vasatorps gård i Kropps socken. I föreliggande rapport redovisas denna studies resultat. Syftet med studien är att klarlägga brukningsvägens historiska bakgrund och bedöma om vägen och dess direkta närområde har några kulturhistoriska värden som ska beaktas och bevaras. Vasatorps gård är en av relativt få adliga ladu- eller avelsgårdar som anlades i Skåne under 1700-talet. Ladugården skapades genom nedläggning av de två frälsehemmanen i byn Todarp samt tre hemman som utgjorde byn Lågastorp. Vasatorps gårdsbebyggelse uppfördes på den plats där en av gårdarna i byn Lågastorp tidigare varit belägen. Enligt dialekt- och ortnamnsarkivets ortnamnsarkiv är Vasatorp skriftligt belagt första gången i en husförhörslängd från Planerna för skapandet av en ladugård omtalas även i en lantmäteriakt från samma år. I lantmäteriets kartarkiv (lantmäterimyndighetens kartarkiv resp. lantmäteristyrelsens kartarkiv) saknas äldre lantmäterikartor över Vasatorp. Men däremot finns det lantmäteriakter som berör de nedlagda byarna Todarp och Lågastorp. Vi ska nu försöka spåra brukningsvägens historia genom en studie av tillgängligt kartmaterial i omvänd kronologisk ordning. Studien omfattar såväl tryckta kartor som äldre lantmäterikartor med tillhörande beskrivningar. Analys av historiska kartor BRUKNINGSVÄGEN I EKONOMISKA KARTAN FRÅN 1970-TALETS BÖRJAN Den studerade brukningsvägens sträckning framgår av figur 1. I denna figur är vägens sträckning projicerad mot bakgrund av ekonomiska kartan från början av 1970-talet. Den studerade brukningsvägen är ca 850 m lång och har sin östra ände i vägen E6. Brukningsvägens västra ändpunkt var kring 1970 belägen strax söder om ett par hus inom Vasatorps ägor som båda benämns Todarp. I sin västra del korsar brukningsvägen en större väg som sträcker sig i nord-sydlig riktning. Brukningsvägens båda ändar berör skogsmark, men huvuddelen av sträckningen gick på 1970-talet genom åkermark (gula ytor i figur 1). Öster om E6 fortsätter den studerade vägen till Vasatorps gårdsbebyggelse. I sin västra ända gör brukningsvägen en 90-graderskurva och fortsätter därefter söderut ända fram till ett hus med namnet Orran. Ingen bebyggelse fanns i början av 1970-talet i direkt anslutning vill brukningsvägen.

6 Figur 1. Den studeradebrukningsvägen mot bakgrund av ekonomiska kartan från Figur 2. Den studerade brukningsvägen mot bakgrund av häradskartan från DEN ÄLDRE EKONOMISKA KARTAN, HÄRADSKARTAN, FRÅN 1910-TALET. Huvuddelen av den studerade vägsträckningen fanns redan i början av 1910-talet (figur 2). I den västligaste delen hade vägen dock inte samma sträckning som idag, utan vägen slutade i sydöstra hörnet av ett mindre lövskogsområde. Västligaste delen av brukningsvägen har således tillkommet under perioden Strax norr om brukningsvägens västra ändpunkt fanns det enligt häradskartan ett hus med namnet Todarpshus. I början av 1910-talet fanns inte E6:an, utan brukningsvägen anslöt i sin östra ände till en lite större väg som kom från gården Långeberga i söder och sträckte sig fram till Vasatorp. De östligaste hundra meterna av brukningsvägen tycks ha ingått i en allé då häradskartan ritades.

7 GENERALSTABSKARTAN FRÅN 1860 Generalstabskartan är en småskaligare karta än de ekonomiska kartor som studerats ovan. Trots det visar den de lite större vägarna på ett relativt noggrant sätt. I figur 3 kan vi se att det 1860 faktiskt fanns en väg där brukningsvägen sträcker sig idag. Att vägen inte helt exakt överensstämmer med den röda linjen beror på mindre felaktigheter i georefereringen av generalstabskartan. Kartan antyder att brukningsvägen i sin västra ände år 1860 vred norrut och anslöt till Todarpshus. I sin västra del anslöt vägen enligt generalstabskartan till ett större lövskogsområde. Ingen bebyggelse fanns redovisad i direkt anslutning till brukningsvägens nuvarande sträckning. Figur 3. Den studerade brukningsvägen mot bakgrund an generalstabskartan från Figur 4. Den studerade brukningsvägen mot bakgrund av den skånska rekognosceringskartan från 1810-talet.

8 SKÅNSKA REKOGNOSCERINGSKARTAN FRÅN 1810-TALET Även om rekognosceringskartan har en hel del vinkel- och avståndsfel försökte vi att georeferera den för närområdet kring Vasatorp och gården Ljusekulla. Av figur 4 framgår att rekognosceringskartan bara har vägmarkering i den östra delen av den studerade brukningsvägen. På 1810-talet fanns här två gårdar från vilka en väg sträckte sig österut till Vasatorp. Kartan saknar information om vad de två gårdarna hade för namn. Strax norr om den röda vägsymbolens västra del visar rekognosceringskartan två hus. Ett av dessa bör motsvara vad som senare kallas Todarpshus. Tittar vi på markanvändningen inom det område där brukningsvägen nu har sin sträckning (röda linjen) kan vi se att västra delen är lövskog medan de östra delarna, kring de båda gårdarna, utgjordes av öppen mark. Sättet att redovisa den öppna marken antyder att det handlade om åkermark. I gränsen mellan lövskog och åker finns en heldragen linje i nord-sydlig riktning som sannolikt representerar en hägnad. Det finns däremot inget i rekognosceringskartan som antyder att det vid dess tillkomst fanns något linjeobjekt (hägnad, öppet dike eller liknande) med samma sträckning som brukningsvägen har idag. Figur 5. Den studerade brukningsvägen mot bakgrund av lantmäterikarta från 1768 över ägorna till byarna Todarp och Lågastorp. LANTMÄTERIKARTA ÖVER ÄGORNA TILL TODARP OCH LÅGASTORP ÅR 1768 Som en del av planeringen för skapandet av ladugården Vasatorp avmättes år 1768 ägorna till byarna Todarp och Lågastorp vars gårdar skulle avvecklas (figur 5). Kartan visar gårdarnas placering, markanvändningen och det existerande hägnadssystemet. I samma karta redovisar lantmätaren även gränser för de sex nya åkervångar som ladugården planerades få. Vasatorp skulle förmodligen redan från början införa ett åkerbruk med flerårig växtföljd och inte fortsätta med det ensädesbruk som bedrevs i Todarp och Lågastorp. Lantmäterikartan visar att de båda gårdar som även redovisas i rekognosceringskartan var de båda gårdarna i byn Todarp. Gårdarna låg i östra kanten av sina inägor med ett större åkerområde anslutande åt väster, norr och söder (områdena G och F i figur 5). Kring åkermarken fanns ängsmark med en del träd- och buskvegetation (gröna områden med trädsymboler). Strax öster om gårdarna i Todarp fanns den uteller fäladsmark vari byn hade andel (t.ex. området markerat med W strax nordöst om gårdarna). Längre österut, på andra sidan utmarken, låg byn Lågastorps inägor.

9 Av allra största vikt för vår utredning är att gränsen mellan de båda nya åkervångar som skulle skapas av Todarps inägor har exakt samma sträckning som huvuddelen av den brukningsväg som finns på platsen idag (gränsen mellan röd och grå åkermark i figur 5). Västligaste delen av brukningsvägen ligger dock utanför de planerade åkervångarna. Den nya vånggränsen skulle skära rakt genom tomten till den norra gården i byn. Kring de planerade vångarna skulle det givetvis uppföras hägnader och vi får räkna med att det efter Vasatorps tillkomst funnits någon typ av hägnad med samma sträckning som den brukningsväg vi studerar. Kartan redovisar däremot inte någon väg utmed den planerade hägnaden. Då det, som nämns ovan, inte heller finns någon väg återgiven i rekognosceringskartan kan vi inte datera brukningsvägens tillkomst närmare än till perioden mellan 1810-talet och år Den sträckning som vägen har idag skapades dock genom lantmätarens utstakningar av vångar till Vasatorp redan En noggrann studie av 1768 års karta visar också att den planerade vångagränsen drogs så att den skar rakt igenom ett litet, nästan runt impediment som var beläget ungefär mitt i Todarps största åkerområde. Impedimentet utgjordes av en gravhög (berörs närmare i avsnittet Fornlämningar nedan). Platsen där gravhögen var beläget motsvarar en punkt något väster om mitten på den brukningsväg vi studerar. Figur 6. Den studerade brukningsvägen mot bakgrund av geometrisk karta över Todarps inägor från år LANTMÄTERIKARTA ÖVER TODARPS ÄGOR FRÅN 1746 För Todarps by har vi möjlighet att studera byns ägor även ett par årtionden innan gårdarna skulle avvecklas. År 1746 gjordes nämligen en geometrisk avmätning av inägorna (figur 6). Kartan visar att det 1746 inte fanns någon väg, hägnad eller annat linjeobjekt med samma sträckning som huvuddelen av dagens brukningsväg. Vägen skär rakt genom vad som 1746 var det största åkerområdet till byn, genom gravhögen och dessutom genom bebyggelsen till gård nr 2. I vägens östligaste del berörs en struktur som bör kommenteras. Österut från gårdstomterna i Todarp har dagens väg samma sträckning som den korta fägata som 1746 fungerade som förbindelse mellan gårdarna och deras betesmark på fäladen i öster. Brukningsvägens allra östligaste del har alltså samma sträckning som vägen från fäladen och in till bytomten hade år 1746.

10 Fornlämningar i brukningsvägens närområde En kontroll i riksantikvarieämbetets digitala register över fornlämningar (FMIS) visar att det finns registrerade fornlämningar i direkt anslutning till brukningsvägen. I figur 7 visas utbredningen för de tre fornlämningar som direkt berörs av vägen. Ungefär mitt på vägsträckningen finns två fornlämningar (Kropp 27:1 och Kropp 64). Deras placering motsvarar det impediment i åkern som redovisas i de båda ovan studerade lantmäterikartorna över Todarp från 1746 och Den sydligaste av de båda fornlämningarna är en överplöjd gravhög som redovisas ha haft en diameter på 20 m. Vägen skär rakt igenom gravhögen och i vägens kanter finns synliga stenar som tillhör fornlämningen. Figur 7. Fornlämningar som berör den studerade brukningsvägens sträckning. Den andra fornlämningen på platsen (Kropp 64) Är upptagen i FMIS som en fyndplats. Här har man hittat flintavslag. Området ligger i direkt anslutning till den överplöjda högen. Längre åt sydöst, på den plats där det enligt de ovan studerade lantmäterikartorna låg två bondgårdar, ligger den ytmässigt större fornlämningen Kropp 54:1. Fornlämningen utgörs av byn Todarps gamla bytomt. Fornlämningsområdet är ca 130 m lång och 80 m bred. Inom fornlämningsområdet finns tegelrester i marken. I beskrivningen av fornlämningen anges att äldsta skriftliga belägget för bebyggelseenheten Todarp är ifrån Byn har således tillkommit senast i medeltidens slutskede. Slutsatser Sträckningen för den studerade brukningsvägen, med undantag för en mindre sträcka längst åt öster, kan inte beläggas förrän i generalstabskartan från Redan år 1768 fixerade dock lantmätare en gräns mellan två planerade vångar till den då skapade ladugården Vasatorp. Vångagränsens sträckning motsvarar nästan exakt sträckningen för huvuddelen av den brukningsväg vars historia vi studerar. En hägnad har med största sannolikhet uppförts i gränsen mellan de nya vångarna strax efter avmätningen 1768.

11 Sträckningen för brukningsvägens västligaste 200 m finns inte redovisad i några studerade kartor äldre än det tidiga 1970-talets ekonomiska karta. Denna delsträcka har således tillkommit någon gång under perioden De östligaste dryga 150 metrarna av brukningsvägen har samma sträckning som en fägata som enligt 1746 års geometriska karta sammankopplade gårdarna på Todarps bytomt med dess ut- eller fäladsmarken som låg österut. För denna delsträcka kan vi alltså belägga en historia som går minst 265 år tillbaka i tiden. Brukningsvägen skär rakt igenom den fornlämning som utgörs av byn Todarps numera obebyggda bytomt. Längre åt nodväst skär vägen dessutom rakt igenom en överplöjd gravhög. Fornlämningarna är lagskyddade och får inte skadas, övertäckas eller tas bort utan särskilt tillstånd från Länsstyrelsen. Bevarandevärde Den studerade brukningsvägens sträckning har ett påtagligt agrar- och landskapshistoriskt bevarandevärde. Brukningsvägen utgör ett påtagligt fysiskt spår efter byn Todarps fägata samt efter den nya vångindelning som gjordes då byn år 1768 lades ner och omvandlades till en del av den nyskapade adelsladugården Vasatorp. Brukningsvägen gör det möjligt att på platsen förstå något av denna historia. Under 1800-talet anlades huvuddelen av den studerade vägen som en brukningsväg till Vasatorp utmed den hägnad som fanns mellan vångarna. Vägen utgör idag en tydlig fysisk manifestering av den speciella agrarhistoriska utveckling som skett i området. Brukningsvägen och den fornlämning som utgörs av Todarps gamla bytomt visar tillsammans att adeln under 1700-talets andra hälft i vissa fall ersatte flera mindre arrende- eller landbogårdar med större avels- eller ladugårdar. Detta kan ses som tidiga exempel på en utveckling som skulle få betydligt större omfattning vid enskifte och laga skifte av adelns gårdar under 1800-talet. Då blev det nämligen vanligt att den skånska adeln lät skapa större arrendegårdar (s.k. plattgårdar) genom sammanslagning av ägorna till flera mindre bondgårdar som man hade i sin ägo. Vid en eventuell framtida exploatering av området anser vi att brukningsvägen på något sätt bör bevaras och eventuellt inkluderas i den planläggning som görs för området.

12 Årets rapporter Lista över utgivna rapporter inom Malmö Museers rapportserie Kulturarvsenheten Rapport: Kulturarvsenheten Rapport 2011:001 Olga Schlyter Byggnadsantikvarisk utredning. Ljungmans i Limhamn. Bebyggelsens kulturhistoriska värden. Fastigheten Gjuteriet 18 i Malmö stad. Skåne län. Kulturarvsenheten Rapport 2011:002 Anders Reisnert och Helena Nilsson Antikvarisk rapport. Hippodromteatern återmontering av skulpturer. Fastigheten von Conow 42 i Malmö stad. Skåne län. Kulturarvsenheten Rapport 2011:003 Anders Reisnert Antikvarisk rapport. Landskrona citadell nytt sophus vid Materialgården. Fastigheten Citadellet i Landskrona kommun. Skåne län. Kulturarvsenheten Rapport 2011:013 Helena Nilsson och Jörgen Kling Antikvarisk rapport. Torrlösa kyrka konservering av inventarier. Svalövsbygdens församling, Torrlösa socken i Svalövs kommun, Skåne län Kulturarvsenheten Rapport 2011:014 Helena Nilsson och Jörgen Kling Antikvarisk rapport. Köpinge kyrka invändig restaurering samt konservering av valvmålningar, inredning och inventarier. Vä- Skepparslövs kyrkliga samfällighet, Köpinge socken i Kristianstads kommun, Skåne län Kulturarvsenheten Rapport 2011:015 Lars Persson Kulturgeografisk utredning. En väg och en försvunnen by. En studie av en brukningsvägs historia. Vasatorp 1:1 i Helsingborgs kommun, Skåne län Kulturarvsenheten Rapport 2011:004 Anders Reisnert och Eva Wängelin Antikvarisk rapport. Borgeby slott tillvägagångssätt vid läggning av temporärt trädäck i befintlig gödselstad. Fastigheten Borgeby slott, Borgeby 23:6 /Borgeby socken i Lomma kommun, Skåne län Kulturarvsenheten Rapport 2011:005 Maria Hellqvist, Helena Nilsson och Olga Schlyter Antikvarisk rapport. Ribersborgs kallbadhus installation av luftvärmepumpar samt ny belysning på landbrygga. Fastigheten Limhamn 10:3 och 11:280 i Malmö stad, Skåne län Kulturarvsenheten Rapport 2011:006 Anders Reisnert Antikvarisk rapport. Kronetorps mölla sanering av hussvamp. Fastigheten Arlöv 7:16 i Burlövs socken, Burlövs kommun, Skåne län Kulturarvsenheten Rapport 2011:007 Anders Reisnert Antikvarisk rapport. Kronetorps mölla renovering av möllarebostaden. Fastigheten Arlöv 7:16 i Burlövs kommun, Skåne län Kulturarvsenheten Rapport 2011:008 Olga Schlyter Antikvarisk rapport. Malmö stadsteater montering av skylt på teaterrestaurangen. Fastigheten Teatern 4 i Malmö stad, Skåne län Kulturarvsenheten Rapport 2011:009 Anders Reisnert Antikvarisk rapport. Kronetorps mölla utvändig renovering Fastigheten Arlöv 7:16 i Burlövs kommun, Skåne län Kulturarvsenheten Rapport 2011:010 Anders Reisnert och Pia Gunnarssoon Wallin Byggnadshistorisk dokumentation. Skånegården Västra längan Bunkeflostrand 9:8 i Malmö stad, Skåne län Kulturarvsenheten Rapport 2011:011 Anna Andréasson och Pia Gunnarssoon Wallin Antikvarisk utredning. Klagshamns stationspark Spår efter park och trädgårdar i anslutning till Klagshamns station. Fastigheterna Lastbryggan 1 och Klagshamn 49:82 i Malmö stad, Skåne län Kulturarvsenheten Rapport 2011:012 Helena Nilsson Antikvarisk rapport. Fulltofta kyrka tillgänglighetsanpassning. Hörby församling, Fulltofta socken i Hörby kommun, Skåne län