Utvärdering av juris kandidat-programmet i Uppsala Inledning Förslag Genomströmning och avhopp

Transkript

1 Utvärdering av juris kandidat-programmet i Uppsala Inledning Förslag Genomströmning och avhopp Grunddragen i utbildningsreformen Nivåuppdelning; nivå Nivåuppdelning; nivå Läsårsantagning med olika långa terminer Parallellstudier slutskrivning en gång per termin Förstärkning av de internationella inslagen i utbildningen Starkt inslag av teoretiska studier i hela utbildningen Övergång till problemorienterade inlärningsformer Ökat utrymme för träning i muntlig och skriftlig framställning Målrelatering av studierna och examinationen i förhållande till en problemorienterad inlärningsmetod Andra inslag i utbildningen och faktorer som påverkar denna Administrativ rollfördelning och lärarlagens betydelse Program för kvalitetssäkring Reformen i ett resursperspektiv Studenternas situation Lärarnas situation Lokaler m. m Genusperspektiv Bredare utbildningsperspektiv Ämnenas poäng och fördelning på terminskurser Praktikinslag Utbildningens kostnader Tematiken Bibliotekets roll i utbildningen Forskningsanknytningen Kompetensutveckling för lärarna IT-stöd och integration i utbildningen Social och etnisk mångfald Betygen Bilagor

2 2 JURIDISKA INSTITUTIONEN Studierektor Hans Eklund Utvärdering av juris kandidat-programmet i Uppsala 1. Inledning Hösten 1992 påbörjade de första studenterna den reformerade juristubildningen i Uppsala. Hösten 1995 utvärderade utbildningsutskottets nivå 1 i den nya utbildningen ( Utbildningsreformen efter de första tre läsåren. Staffan Rylander ). När juristprogrammet i sin helhet har fungerat i fem år är det dags att summera och dra slutsatser av var vi står i dag. Med andra ord behöver juristprogrammet utvärderas. Utvärderingen har gjorts av studierektorn Hans Eklund, och den har diskuterats i en referensgrupp bestående av Per Henrik Lindblom, Thomas Bull, Sverker Scheutz, Christer Niklasson, Ruth Tärnström, Helena Hedbäcker, Tesi Aschan och Henrik Dellestrand (de tre sistnämnda utsedda av Juridiska studierådet). Alla i referensgruppen står naturligtvis inte bakom varje påstående eller ställningstagande. Denna rapport har presenterats i utbildningsutskottet i april 2002, och innehåller följande delar. Efter förslagen anges som en introduktion genomströmning och avhopp samt orsaker till avhoppen. Därefter följer en utvärdering avseende grunddragen i utbildningsreformen (dessa utvärderades beträffande nivå 1 i den ovan nämnda utvärderingen). Sedan följer en utvärdering av en del andra inslag i utbildningen och av faktorer som påverkar utbildningen. 2. Förslag Utvärderingen har resulterat i åtgärdsförslag. Dessa tillsammans med i utbildningsutskottets diskussion framkomna åtgärdsförslag är de nedan angivna. Vid varje åtgärdsförslag anges i vilket avsnitt i utvärderingen förslaget behandlas. 1. Systemet med sammanhållna terminskurser bör behållas. (4.1) 2. Kursföreståndarna för de fåtal kurser på nivå 2 som inte är tillräckligt fördjupade bör även fortsättningsvis uppmärksammas på bristerna. (4.2)

3 3 3. Nivåuppdelningen mellan nivå 1 och nivå 2 och nivåernas omfattning bör behållas. (4.2) 4. Utbildningsutskottets policy för fördjupningskursutbudet bör behållas men studierektor bör beakta behovet av information till lärare och studenter om hur kursutbudet fastställs och vilka överväganden som ligger bakom detta i framtiden. (4.2) 5. Systemet med läsårsantagning och olika långa terminer på nivå 1 bör behållas. (4.3) 6. Parallelläsningen av i terminskurserna ingående ämnen bör behållas och kursföreståndarnas uppmärksamhet bör återigen inriktas på frågan. (4.4) 7. Systemet med slutskrivning en gång per termin bör behållas. (4.4) 8. Utbildningsutskottets rekommendation att en del av poängen bör kunna uppnås under terminen skall gälla även framdeles. (4.4) 9. Målsättningarna att varje terminskurs under nivå 1 måste ha minst två studieveckors komparativt eller på annat sätt internationellt inslag och att det skall finnas kurslitteratur på engelska i varje kurs bör stå fast och kursföreståndarna bör uppmanas att uppfylla dem. Även kursföreståndarna i fördjupningskurserna bör uppmanas att ha tillräckliga internationella inslag i kurserna. (4.5) 10. Kursföreståndarna bör uppmärksammas på behovet av mer argumentationsteknik och träning samt mer rättspolitiska och rättsfilosofiska inslag. Kursföreståndarna bör uppmärksammas på kravet på rättshistoriska och rättssociologiska perspektiv i de tematiska 20-poängskurserna på nivå 2. (4.6) 11. Det obligatoriska basgruppssystemet bör behållas. (4.7) 12. Lärarna bör uppmärksammas på ambitionen att alla studenter skall delta i seminariediskussionerna. (4.8) 13. Den muntliga färdighetsträningen av studenterna måste uppmärksammas mer. (4.8) 14. Kursföreståndarna bör arbeta vidare med utmaningen att utforma examinationen så att den tydligt relateras till kursmålen och därmed ger dessa en större genomslagskraft. (4.9) 15. Rollfördelningen mellan verksamhetsnivå och beslutsorgan bör bibehållas. (5.1) 16. Systemet med lärarlag bör fortsätta. (5.1)

4 4 17. Det nuvarande systemet för kvalitetssäkring och kontinuerlig utvärdering av utbildningen bör bibehållas. (5.2) 18. Kursföreståndarna bör uppmärksammas på problemet med ojämnt fördelad arbetsbelastning för en del av lärarna och i samråd med lärarna försöka jämna ut den så långt det är möjligt inom ramen för utbildningens uppläggning. (5.5) 19. Tjänstledighet för forskning bör sökas minst sex månader i förväg, något som bör uppmärksammas redan i ansökningar om externa forskningsmedel. (5.5) 20. Institutionens praxis att inte bevilja tjänstledighet för forskning med mer än maximalt 75 procent bör fortsätta. (5.5) 21. Kursföreståndarna bör uppmärksammas på lärarnas behov av inflytande över administrationen, pedagogisk utveckling och egen fortbildning. Studierektor bör ännu bättre informera om de fortbildningsmöjligheter som ges av universitetet. (5.5) 22. Arbetet med att ha tillräckligt antal bra helst geografiskt samlade undervisningslokaler och grupprum bör fortsätta. (5.6) 23. Institutionen bör fortsätta sträva efter att tillgodose studenternas behov av datortillgång. (5.6) 24. Utbildningsutskottet bör föreslå fakultetsnämnden att införa följande mål från Examensordningen för Juris kandidatexamen i utbildningsplanen: studenten skall ha förvärvat kännedom om sådana samhälls- och familjeförhållanden som påverkar kvinnors och mäns livsbetingelser samt förvärvat kunskaper om hur fysiskt och psykiskt våld påverkar kvinnor och män. (5.7) 25. Studierektor bör få i uppgift att efter samråd med berörda kursföreståndare föra in ytterligare beteendevetenskapliga moment i utbildningen, som belyser bland annat frågor om konsekvenserna av våld mot kvinnor och män. (5.7) 26. Kursföreståndarna bör uppmärksamma att juristprogrammet inte helt lever upp till det breda utbildningsperspektiv som anges i utbildningsplanen utan fortfarande är för mycket inriktat på domar- och advokatperspektiv. Den självständiga och kritiska hållningen hos studenterna behöver förstärkas, särskilt på nivå 1. (5.8) 27. Utbildningsutskottet bör föreslå fakultetsnämnden att ändra utbildningsplanen så att terminskurs 1 omfattar grundläggande juridisk metod (i stället för grundläggande civilrätt), att det i terminskurs 3 läggs till arvs- och

5 5 gåvoskatterätt (civilrätt anges redan) och att bolagsrätt i terminskurs 5 byts ut mot associationsrätt. I kursplanerna för terminskurserna 1, 3 och 5 får dessa och övriga av förslaget föranledda ändringar (marknadsrätt marknadsföringsrätt och konkurrensrätt införs i terminskurs 3) göras. Det föreslås i övrigt inte några andra ändrade placeringar eller att några nya ämnen införs på juris kandidat-programmet. (5.9) 28. Obligatorisk arbetsplatspraktik bör inte införas. (5.10) 29. Kursföreståndarna för fördjupningskurser om 20 poäng bör påminnas om att dessa skall vara tematiska. Kurserna skall alltså utgå ifrån teman, vara ämnesöverskridande och ämnesintegrerande, de skall vidga perspektivet och inte följa traditionella ämnesuppdelningar, gängse systematik i kursböcker och dylikt. (5.12) 30. Arbetet med att ha biblioteket bra anpassat till vår utbildning bör fortsätta. (5.13) 31. Även fortsättningsvis bör utbildningens forskningsanknytning öka, något som är ett gemensamt ansvar för kursföreståndare och forskare. (5.14) 32. Institutionen bör sträva efter att öka lärarnas möjligheter till kompetensutveckling i den omfattning ekonomin tillåter. (5.15) 33. I juristutbildningen bör inga rena IT-kurser ges eftersom socialiseringen in i en yrkesroll kräver personliga möten med såväl andra studenter som lärare och praktiker. (5.16) 34. Betygssystemet bör inte förändras. Problemet med betygshets bör även fortsättningsvis uppmärksammas och om betygshetsen inte minskar bör betygssystemets framtid diskuteras mellan samtliga juris kandidatutbildningar i landet. (5.18) Utbildningsutskottet beslutade i enlighet med förslagen.

6 6 3. Genomströmning och avhopp Genomströmningen i juristprogrammet framgår av nedanstående tabell: Antagningså r Antal antagn a 4,5 år 5 år 5,5 år 6 år 7 år 8 år 9 år ,3% 31,8% 44,3% 57,5% 92,5% 94,6% 94,6% ,0% 28,6% 38,5% 51,8% 69,8% 74,4% 75,1% ,9% 22,3% 38,8% 53,3% 64,3% 65,6% ,8% 25,8% 41,8% 56,9% 65,8% ,3% 27,8% 38,6% 47,4% ,3% 9,4% Siffrorna är kumulativa, dvs. bland de 91 studenter som antogs 1992 och tog examen efter fem år ingår även de 23 studenter som tog examen efter 4,5 år. De inkluderar studenter antagna till Juridik II och till juristprogrammets senare del. Vi har vid redovisningen inte tagit hänsyn till avbrott på programmet utan redovisar hur många av de som antogs till programmet och Juridik II som tagit examen vid varje tillfälle. Det genomfördes en liknande undersökning, 1989, av de studenter som antogs till juristutbildningen Det konstaterades vid den undersökningen att ca 30% hade tagit examen efter 6 år. Det är svårt att jämföra siffror på genomströmningen mellan olika orter. Men om man utgår från de uppgifter som anges i Högskoleverkets utvärdering av landets juristutbildningar är vår genomströmning nästan dubbelt så stor som Stockholms och ungefär 50 procent större än i Lund (Rätt juristutbildning? Utvärdering av juristutbildningar. Högskoleverkets rapportserie 2000:1 R s. 56, 66 och 83). Men, som sagt, det är svårt att göra korrekta jämförelser. Varje läsår tar studenter jur kandexamen. Av dessa har en del kommit in på programmet på annat sätt än genom antagning direkt till det. När det gäller studieuppehåll så kan det tidigast ske efter en termin, och alla obligatoriska moment ska vara fullgjorda, dock behöver tentamen ej vara klar. Några större problem föreligger ej med studieuppehåll och det är ca studenter, utspritt över hela programmet, som har uppehåll varje termin. Inför varje termin sänder studievägledningen en förfrågan till alla som har studieuppehåll om de skall ha fortsatt uppehåll eller fortsätta sina studier.

7 7 Med tanke på att många avbrott sker tidigt i utbildningen, till stor del för att studenterna byter studieort eller inte visste vad juridik innebar när de började (se strax nedan) och att de som slutför studierna mycket ofta väljer att bredda sig med studier på annan fakultet, utomlands eller genom att göra något helt annat under en termin eller ett år anser jag inte att genomströmningen är för låg. Arbetet med att följa upp de enskilda studenterna och undersöka orsakerna till studieavbrott skall givetvis fortsätta. Amanuensen Petra Hall har undersökt alla studieavbrott som gjorts av studenter som påbörjat juristprogrammet från och med höstterminen 1995 (bilaga 1). Med avbrottstermin menas UT1 att avbrottet gjorts under termin ett, med T1, T2 etc att avbrottet gjorts efter denna termin; d v s att aktuell termin är den sista som studenten slutfört. Av materialet har inte gått att utläsa om studierna fullgjorts denna termin. Det framgår inte heller om studenten under perioden haft studieuppehåll. Avbrott fr o m ht 1995 till Män: 132 (43%) Kvinnor: 172 (57%) Totalt: 304 Antagn UT1 T1 T2 T3 T4 T5 T6 Totalt ingsår Totalt I siffrorna ingår inte de studenter som antagits via Juridik II, de anges i en tabell nedan. Ålder vid påbörjande av studier Medelålder: 23,8 år Medianålder: 22 år Det föreligger inga större variationer över tid, utan detta verkar vara ett ganska stabilt värde. Vad gäller studieavbrott så sker det oftast under terminerna 1 3. Skälen är enligt den undersökning av avbrott som presenteras nedan dels att studenten tycker att han/hon valt fel utbildning dels byte till annan studieort. Andra skäl,

8 8 exempelvis att studenten inte hinner med eller trivs, anges ytterligt sällan vid avbrott. Det föreligger viss konstant övervikt av kvinnor, vilket ungefär motsvarar deras andel av antalet antagna studenter. Under åren antogs studenter, varav kvinnor (56,7 %) och 922 män (43,3 %). Det skulle vara intressant att undersöka de avhoppades medelålder mot det totala antalet antagna under samma period, samt titta på spridningen i ålder. När det gäller det senare syftar detta till att se om det kan finnas samband mellan ålder och avbrutna studier. Vare sig medelvärde eller medianvärde ger några egentliga indikationer för denna tes, men det intryck Petra Hall fick när hon gick igenom materialet var att de yngsta och de äldsta studenterna (<21 och 30>) var överrepresenterade. Det mest förvånande i materialet är att antalet studieavbrott under framförallt den första terminen minskar drastiskt från ht 1996 till ht Denna minskning är dock skenbar eftersom man från och med ht 1997 inte registrerar de studenter som avbryter sina studier under de tre första veckorna av terminen. Sådana studenter registrerades tidigare som studieavbrott även om de slutade sin första dag. Även det totala antalet studieavbrott har dock minskat väsentligt även efter Jag har svårt att finna någon enkel förklaring till detta. Tänkbart är att studenterna är mer välmotiverade och att det inte har varit lika lätt att få arbete i stället för att studera under senare tid. Några större skillnader i utbildningens uppläggning har inte skett under denna period. Avbrott för antagna via JIK II vt96 - vt 02 Män: 3 (19%) Kvinnor: 13 (81%) Totalt: 16 Antagn UT2 T2 T3 T4 Totalt ingsår Totalt När det gäller denna statistik finns det inte så mycket att kommentera utom den kraftiga majoriteten kvinnor som gör avbrott. Det är inte någon markant större andel avbrott för studenter antagna via Juridik II jämfört med studenter som antas direkt till programmet.

9 9 Innan höstterminen 2000 har något formulär för studieavbrott inte princip inte använts, varför det enbart är avbrott registrerade från och med hösten 2000 som tagits med i undersökningen av orsaker till studieavbrott. Urvalet är inte begränsat utan studenter som antagits före 1995och som avbrutit studierna från och med hösten 2000 är medtagna eftersom det är orsakerna till avhopp som är det centrala. Intrycket när materialet sammanställdes var att fördelningen mellan orsaker till studieavbrott verkar vara relativt stabil. Å andra sidan är urvalet så pass litet eftersom formuläret inte använts mer än drygt ett par år. De olika kategorierna är ganska flytande, något som i synnerhet gäller kategorierna byte av studieort och andra studier. Orsaker till studieavbrott perioden ht 00 till och med Totalt: 86 Kvinnor: 52 (61 %) Män : 34 (39 %) Angivna orsaker till studieavbrott Andra studier: 26% (22 pers) Arbete: 8 % (7 pers) Byte studieort: 24 % (21 pers) Annan orsak: 18% (15 pers) Ej uppgivit skäl: 24% (21 pers) Under rubriken annan orsak (ej standardrubriker) angav sex personer personliga skäl, två personer sjukdom samt vardera en person privata svåra förhållanden, familjeskäl, resa och omotiverad som orsak till studieavbrotten. Under andra studier uppger en person att juridiken var ett andrahandsval. Under arbete uppger en person att studierna påbörjats för tidigt efter gymnasiet. En annan skriver Ville ha studieuppehåll,men hade inte fullföljt T1, Ej min grej. Som ytterligare kommentarer anges: Fel utbildning - ej intresserad. Pappa ville att jag skulle läsa juridik. De uppgivna orsakerna till studieavbrott medför inte att några institutionella förändringar av utbildningens uppläggning eller omhändertagandet av studenterna är påkallad enligt min mening.

10 10 4. Grunddragen i utbildningsreformen 4.1 Nivåuppdelning; nivå 1 Utbildningsreformen innebar att det skall finnas en grundläggande nivå i studierna bestående av sex obligatoriska terminskurser. Syftet med dessa är att ge studenterna den överblick över rättssystemet och de teoretiska, systematiska och metodiska redskap som krävs för fortsatta mera avancerade och ämnesöverskridande studier på nivå 2. Studierna skall koncentreras till vad som är metodiskt och systematiskt centralt i ämnet eller framstår som omistligt i grundutbildningen genom att det rör sig om särskilt betydelsefulla regler (Reformgruppens förslag ). En sammanläggning av korta kurser till större tar vara på integrationsmöjligheter och inriktas på större perspektiv, koncentration till metodiskt och systematiskt centrala delar av juridiken samt ger möjlighet till effektiv träning i att argumentera i juridiska och rättspolitiska frågor. Studierna i alla ämnen skall präglas mera av sådana färdighetsmoment än av kunskapsinriktad inlärning av ett ämnesstoff. Vid reformen påpekades att en tidigare ofta märkbar ambition att ge en heltäckande bild av ämnesstoffet måste uppges. (Utbildningsreformen efter de första tre läsåren s. 3.) I Utbildningsutskottets utvärdering av utbildningsreformen efter de tre första åren ges följande kommentar: När reformen infördes innebar den att ämnesstoffet i en del obligatoriska kurser måste krympas något. Det betonades att bantningen skulle genomföras `med hjälp av tårtspaden och inte osthyveln` för att motverka ytlighet. Såvitt kan bedömas nu tre år senare har alla terminskurser med framgång satsat på en koncentration till centrala och väsentliga delar av ämnesstoffet. (Utbildningsreformen efter de första tre läsåren s. 3.) Värderingen är fortfarande densamma. Som exempel kan nämnas att i undervisningsplanen för terminskurs 2 anges att [d]en lärarledda undervisningen behandlar centrala teman inom kursens ämnesområden. Vidare kan konstateras att alla terminskurser lägger stor vikt vid metodträningen. Denna och en bra pedagogik kan fungera väl även om ämnesstoffet inte alltid är det centrala i respektive ämne. Urvalet av undervisningsuppgifter bör ske utifrån vad som är metodologiskt bra, intressant för studenterna, centralt i ämnet och av lärarna bedöms som viktigt. Uppgifterna bör även vara forskningsanknutna så långt det är möjligt. Studenterna måste vidare lära sig använda de systematiska och teoretiska redskap som behövs för fortsatta studier på nivå 2 och i den framtida yrkesutövningen. I februari 2001 genomfördes en enkätundersökning bland lärare och doktorander (bilaga 2) samt en enkätundersökning bland teknisk och administrativ (TA) personal (bilaga 3). Svarsfrekvensen i den förstnämnda enkäten var endast 34 procent. Men bland den största gruppen undervisande personer, lektorerna, var svarsfrekvensen 56 procent (18 personer). Svarsfrekvensen hos lärostolsprofessorerna, inklusive biträdande och adjungerade professorer, var 38

11 11 procent (sex personer). Två av sju adjunkter och en av sju gästlärare besvarade enkäten. Dessa grupper är relativt små och gästlärarna avses dessutom arbeta här en begränsad tid. Nio doktorande besvarade enkäten. Dessa har en mycket begränsad undervisningsskyldighet och i många fall även en begränsad undervisningserfarenhet. Trots att ett antal doktorander ingår i gruppen kommer jag för enkelhetens skull att benämna enkäten lärarenkäten och gruppen lärarna. Svarsfrekvensen i enkäten till TA-personalen var 53 procent. Jag anser därför att enkäterna i vart fall ger en bild av tendenser inom lärarkåren samt bland TA-personalen och kommer därför att redovisa resultatet av dem i detta och relevanta följande avsnitt. I den ovan nämnda lärarenkäten instämde 70 procent helt eller i stort sett i påståendet att sammanhållna terminskurser är bra. Bland TA-personalen instämde 31 procent helt eller i stort sett i nämnda påstående. 31 procent instämde något och 12 procent instämde inte alls i påståendet (25 procent avstod från att svara). I en studentuvärdering av hela utbildningen (bilaga 4) ansåg 63 procent att sammanhållna terminskurser var mycket bra eller bra. Endast 13 procent ansåg att det var mycket dåligt eller dåligt. Fördelarna med sammanhållna terminskurser är att de skapar förutsättningar att ta vara på integrationsmöjligheter och rikta in sig på större perspektiv, de ger bra förutsättningar för problemorientering och effektiv träning i juridikens argumentation och metod samt ökade möjligheter till argumentationsträning i rättspolitiska frågor. De ger även studenterna bättre förutsättningar att tränga in i och bearbeta ingående ämnen. Jag anser att dessa fördelar är så stora att systemet bör behållas. Orsaken till att en del av TA-personalen har en negativ inställning till sammanhållna terminskurser bör undersökas och lösningar på de problem sådana kurser eventuellt orsakar bör diskuteras i lämpliga fora. När det gäller integration av olika i terminskurserna ingående ämnen har den genomförts olika långt i de skilda kurserna. I alla terminskurser har någon form av integration införts och mest framgångsrikt har det föga förvånande med tanke på ingående ämnen genomförts i terminskurs 5. Kursföreståndarna är medvetna om denna fråga och strävar efter att integrera ämnena så långt det är möjligt. Någon ytterligare åtgärd behöver enligt min mening inte vidtas. En tanke vid utbildningsreformen var att senare kurser skulle bygga på tidigare kurser. I lärarenkäten instämde endast elva procent helt i påståendet att senare kurser i utbildningen bygger på tidigare kurser och kurser på nivå 2 bygger på nivå procent instämde i stort sett, 25 procent instämde något och 5,5 procent instämde inte alls i påståendet. Hela 19,5 procent besvarade inte frågan. Det framkommer även i en del kommentarer i studentutvärderingar av nivå 1 att senare kurser inte bygger på tidigare kurser. När det gäller utbildningen som helhet anser 22 procent av studenterna att senare kurser i utbildningen bygger på tidigare kurser och kurser på nivå 2 bygger på nivå 1 i hög grad. 36 procent av studenterna har kryssat i nästa nivå på en femgradig skala och 28 procent den därpå följande nivån. Även om problemet inte är stort och det inte alltid är möjligt att anknyta till det studenterna inhämtat under tidigare kurser bör enligt

12 12 min uppfattning problemet uppmärksammas. En lämplig åtgärd är att kursföreståndare och lärare informeras om vad som faktiskt behandlas i tidigare terminskurser. Från och med utbildningsdagen vt-01 kommer nyheter i terminskurserna att presenteras, vilket är ett sätt att sköta denna information. Andra sätt är att den ges på kursföreståndarträffar och att lärare från tidigare terminskurser besöker lärarlagsträffar på senare terminskurser. 4.2 Nivåuppdelning; nivå 2 I Utbildningsutskottets utvärdering av utbildningsreformen efter de tre första åren anges följande beträffande nivåuppdelning, nivå 2: Reformen skapade en andra nivå bestående av ett års valfria fördjupningskurser av vilka en skulle vara terminslång (20 poäng) och ha en tematisk, projektorienterad karaktär med inslag av 10 poängs självständigt arbete. Examensarbetet skars ned till 10 poäng och utrymmet för de obligatoriska teoretiska ämnena Allmän rättslära och Rättshistoria/rättssociologi bestämdes till 10 poäng. Senare - vt bestämdes att nivå 2-studierna skulle organiseras mycket flexibelt. Studenterna kan sålunda nu mycket fritt välja när under de tre avslutande terminerna kurser som Examensarbete, Rättshistoria och Allmän rättslära (RoA) och tematiska terminskurser skall fullgöras. Vidare ges det 20-poängskurser varje termin för att underlätta studieplaneringen för studenter som läser utomlands en termin. RoA måste alltid fullgöras innan uppsatsen skrivs klart. Studerande som läser utomlands ett helt år kan inte ta någon 20-poängskurs men för att få rätt till examenstiteln Master of Laws måste de visa att utlandskurserna innefattar ett självständigt arbete motsvarande minst 2½ månads studier. (Utbildningsreformen efter de första tre läsåren s. 3 f.). En tanke vid utbildningsreformen var att kurserna på nivå 2 skulle bygga på nivå 1. De skulle alltså vara fördjupningar och inte grundkurser. I lärarenkäten instämde, som framgår i avsnittet ovan, endast 50 procent helt eller i stort sett i påståendet att senare kurser i utbildningen bygger på tidigare kurser och kurser på nivå 2 bygger på nivå 1. I studentutvärderingar av hela utbildningen framkommer att nivå 2-kurserna ibland innehåller för mycket repetition och i en del fall behöver göras mer djuplodande. När det gäller utbildningen som helhet anser som framgick i avsnittet ovan 22 procent av studenterna att senare kurser i utbildningen bygger på tidigare kurser och kurser på nivå 2 bygger på nivå 1 i hög grad. 36 procent av studenterna har kryssat i nästa nivå på en femgradig skala och 28 procent den därpå följande nivån. Min bedömning är att nästan alla fördjupningskurser uppnår målsättningen, men att några kurser innehåller alltför mycket elementärt stoff och/eller repetition. I något enstaka fall när fördjupningskurser innehåller sådant som inte alls studerats på nivå 1 kan det vara motiverat att starta kursen på en elementär nivå. För att komma tillrätta med de fåtal kurser som inte är tillräckligt fördjupade bör kursföreståndarna även fortsättningsvis uppmärksammas på bristerna. Den poängmässiga fördelningen mellan nivå 1, 120 poäng, och nivå 2, 60 poäng, förefaller de flesta lärare vara nöjda med. 33 procent instämde helt och 44,5

13 13 procent i stort sett i detta. Min uppfattning är att nivå 1 behöver ha nuvarande omfattning för att alla studenter skall ha en gemensam, yrkesmässig bas att stå på. En diskussion om att på lång sikt utöka omfattningen av valfria inslag i utbildningen bör fortsätta. Huruvida ämnen skall öka eller minska återkommer jag till nedan. Tre år är även den i den så kallade Bolognadeklarationen angivna tiden för en grundexamen. Bolognadeklarationen undertecknades 1999 av ministrar från 30 europeiska länder. Deklarationen syftar till en fortsatt utveckling av det europeiska samarbetet inom högre utbildning, framförallt för att främja studenternas rörlighet mellan de europeiska utbildningssystemen och på arbetsmarknaden. Ökad rörlighet ska uppnås bland annat genom en ökad tydlighet och jämförbarhet mellan de olika europeiska systemen. I Bolognadeklarationen anges påbyggnadsexamens omfattning till två år och doktorsexamens till ytterligare tre år. En ökning av den totala studietiden för en juris kandidatexamen förefaller enligt min uppfattning för närvarande inte vara önskvärd. Beträffande fördjupningskursutbudet är studenterna ganska missnöjda. I enkäten efter examen är 8 procent av studenterna mycket nöjda med utbudet av fördjupningskurser, 14 procent av studenterna har kryssat i nästa nivå på en femgradig skala, 30 procent den därpå följande nivån, 34 procent den därpå följande och 13 procent är mycket missnöjda med utbudet. Även de som skall läsa fördjupningskurser nästkommande läsår är missnöjda med utbudet. Endast 4 procent av studenterna är mycket nöjda med utbudet av fördjupningskurser, 10 procent av studenterna har kryssat i nästa nivå på en femgradig skala, 39 procent den därpå följande nivån, 31 procent den därpå följande och 16 procent är mycket missnöjda med utbudet. I kommentarer nämns att utbudet borde vara större och anpassas mer efter studenternas efterfrågan. Många studenter vill ha fler kurser i kommersiell civilrätt; särskilt efterfrågas kurser i immaterialrätt. (Sedan enkäterna gjordes har en kurs i immaterialrätt tillförts utbudet eftersom institutionen lyckats knyta till sig en kompetent kursföreståndare i ämnet.) Mycket få studenter anger något område där de tycker att det finns för många fördjupningskurser. Även lärarna är kritiska till fördjupningskursutbudet. I påståendet att antalet fördjupningskurser är tillräckligt instämde 14 procent helt, 33,5 procent instämde i stort sett, 22 procent instämde något och 25 procent instämde inte alls i påståendet. Beträffande variationen av utbudet instämde endast 5,5 procent av lärarna helt i påståendet att det är tillräckligt varierat, 14 procent instämde i stort sett, 36 procent instämde något och 36 procent instämde inte alls i påståendet. Utbildningsutskottets policy har varit att inte erbjuda fler fördjupningskurser än det finns studenter till. Detta kan delvis förklara den negativa inställningen hos lärare och studenter. Om flera fördjupningskurser erbjuds leder det antingen till att kurser får ges med ett mycket litet antal studenter eller att kurser måste ställas in. Det förstnämnda är uteslutet av ekonomiska skäl och det sistnämnda leder till negativa effekter och reaktioner från såväl de studenter som önskat gå kursen som från kursföreståndare och lärare som har lagt ned ett omfattande arbete på att planera kursen.

14 14 När det gäller vilka fördjupningskurser som skall ges bestäms det utifrån studenternas önskemål, lärartillgång, och att det bör finnas fördjupningskurser inom många olika ämnesområden, så att utbudet blir någorlunda heltäckande. Utbildningsutskottet avväger fördelningen av fördjupningskurser mellan de tre ämnespoolerna och ger dessa i uppdrag att lämna förslag till vilka kurser som bör ges inom respektive pool. Därefter fastställer utbildningsutskottet redan i januari utbudet för kommande läsår. (Ofta inträffar oförutsedda händelser med så lång planeringshorisont, vilket leder till att kurser tillkommer eller måste tas bort från utbudet.) Förmodligen har informationen om priniciperna bakom fördjupningskursutbudet inte varit tillräcklig. Jag anser inte att den nuvarande policyn bör förändras men att studierektor bör beakta behovet av information i framtiden. 4.3 Läsårsantagning med olika långa terminer Beträffande läsårsantagningen angavs följande i Utbildningsutskottets utvärdering av utbildningsreformen efter de tre första åren: Reformen innebar att intagning sker endast höstterminer. Terminssystemet ändrades på nivå 1 så att höstterminer avslutas före jul och vårterminer påbörjas direkt efter julhelgen. En hösttermin har 18 poäng och 16 studieveckor och en vårtermin 22 poäng och 21 studieveckor. På nivå 2 har det tidigare terminssystemet med terminsskifte ca 20.1 behållits för att möjliggöra ett samarbete och utbyte med främst Stockholmsfakulteten i fråga om fördjupningskurser. Kommentar: Det bör här nämnas att vi genom den fristående 15-poängskursen Juridik II skaffat oss möjlighet att ersätta de studerande som sedan de provat på juridikstudierna lämnar jur.kand.-programmet under eller efter T1. Till Juridik II antas främst studenter som med överbetyg klarat Juridik I (som motsvarar den f.d. introduktionskursen). Ht 1995 antas i denna ordning 52 studerande. De tas in på jur.kand.-programmet om de klarar ordinarie tentamen och plats finns på T2. Det betyder att T2 alltid kan börja med full studentuppsättning. Det kanske mest kontroversiella i reformen var anordningen med en läsårsantagning. Detta grepp gör det ofrånkomligt att varje kurs bara kan ges en termin per år, något som i vissa fall befarades göra det svårt för en lektor att kunna fullgöra undervisningsskyldigheten om 400 timmar. De år som gått har dock visat att dessa problem kan lösas på olika sätt, främst genom nedsättning av undervisningsskyldigheten för forskning och genom tjänstgöring den andra terminen på andra kurser, t.ex. fristående kurser och fördjupningskurser. (Utbildningsreformen efter de första tre läsåren s. 4.) I lärarenkäten instämde 30 procent helt i påståendet att det är bra att studenterna antas en gång per läsår. 25 procent instämde i stort sett, 14 procent instämde något och 22 procent instämde inte alls i påståendet. Bland TA-personalen instämde 12,5 procent helt i nyssnämnt påstående, 19 procent instämde i stort

15 15 sett, 12 procent instämde något och 31 procent instämde inte alls i påståendet (25 procent besvarade inte frågan). Av lärarna instämde 16,5 procent helt i påståendet att jag har personligen haft problem orsakade av att T 1 T 6 ges endast en gång per läsår medan 69,5 procent inte alls instämde i det påståendet. Bland TA-personalen instämde 12 procent helt, sex procent instämde i stort sett, 25 procent instämde något och 31 procent instämde inte alls i påståendet (25 procent besvarade inte frågan). De flesta lärare förefaller således positiva till lärårsantagningen och att terminskurserna ges endast en gång per läsår. TApersonalen är något mer negativ. Vid utbildningsdagen den 23 mars 2000 diskuterades läsårsantagningen. Fyra av sju diskussionsgrupper ansåg att den borde behållas, en grupp menade att frågan borde diskuteras vidare och två grupper var splittrade. De fördelar som lyftes fram var att studenterna inte tvingas tentera efter jul, lärarnas arbetssituation och att möjligheterna till planering blir bättre. Den nackdel som nämndes var arbetssituationen för lärarna, främst de lärare som tvingas fullgöra i stort sett hela sin undervisningsskyldighet under en termin. Någon framhöll att grundproblemet för lärarna inte var läsårsantagningen utan att undervisningsskyldigheten är för omfattande. (För närvarande pågår ett arbete med att se hur undervisningsskyldigheten kan minskas med bibehållen undervisningskvalitet.) Detta är fortfarande en kontroversiell fråga och problemen för de lärare och den TA-personal som drabbas får absolut inte underskattas och måste lösas från fall till fall. Numera har kursföreståndarna i de obligatoriska kurserna ansvaret för att tillsammans med lärarna planera deras arbete. Chefen för utbildningskansliet ansvarar för att tillsammans med grundutbildningssekreterarna och övriga anställda inom kansliet planera deras arbete. En avsikt med den nya organisationen för utbildningskansliet är att öka samarbetet och flexibiliteten inom detta och därigenom bl a förhoppningsvis minska olägenheterna med läsårsantagning för denna grupp. Många lärare, kanske främst de yngre, undervisar på två terminskurser; andra undervisar på en terminskurs samt fördjupningskurser och uppdragsutbildningar; åter andra har forskningsmedel. Jag anser att fördelarna med systemet studenternas julferier och att de olika ämnena har en i det stora hela bra fördelning på (olika långa) terminer överväger nackdelarna och att det bör behållas. En stor förändring i fördelningen och omfattningen av ämnen vilket en övergång till antagning två gånger per läsår kräver medför dessutom stora övergångsproblem. 4.4 Parallellstudier slutskrivning en gång per termin I Utbildningsutskottets utvärdering av utbildningsreformen efter de tre första åren anförs följande beträffande parallellstudier slutskrivning en gång per termin: Genom reformen ville man ha bort den tidigare studieordningens splittring i småkurser med separata tentamina. Grundtanken var att kurserna i allmänhet måste vara längre än 10 poäng dels för att man ska få bra förutsättningar för

16 16 problemorientering och effektiv träning i juridikens argumentation och metod, dels för att kunna bygga upp större och mer meningsfulla ämnessammanhang och främja överblick och integration. Övergången till längre kurser skulle vara en skenreform om det vore möjligt att stycka upp kurserna i delkurser med separata tentamina. Vidare skulle önskemålet om att komma bort från detaljregelplugg och heltäckning av ett ämnesstoff motverkas av deltentamina. Sju av de nya kurserna (T1 6 samt den tematiska 20-poängskursen på nivå 2) blev terminslånga. Det uttalades också att man med så långa kurser borde pröva olika former av parallelläsning av ämnen inom kursen. Kommentar: Ordningen med terminstentor på nivå 1 har legat fast. Det kan nämnas att utbildningsutskottet tidigt fattade ett principbeslut att en tentamen på nivå 1 inte får vara längre än fem timmar. Grunden för beslutet var övertygelsen att det som ska examineras vid kursens slut är metodfärdighet och förmåga till analytiskt resonemang, inte regelkunskap på delområden. Om man på en kurs behöver ytterligare underlag för examinationen får detta åstadkommas genom att man värderar skiftliga och muntliga prestationer under kursens gång. De flesta terminskurser (alla utom T6) har haft sådana inslag, främst i form av poäng på PM-arbeten. Från vt 1996 kommer även T6 att räkna vissa examinationspoäng under pågående kurs. Parallellstudier i olika former har prövats på de flesta av kurserna. På några kurser (T1, T2, T4) är inslaget av parallella studier av ämnen inom kurser svagt. Den mest påtagliga utvecklingen mot parallellstudier och integration har skett på T5 och T6. (Utbildningsreformen efter de första tre läsåren s. 4 f.) I lärarenkäten finns påståendet: i terminslånga kurser sker parallelläsning av ämnen. 11 procent instämde helt i påståendet, 19,5 procent instämde i stort sett, 39 procent instämde något och 16,5 procent instämde inte alls i påståendet. 14 procent besvarade inte frågan. Till en del kan denna fördelning förmodligen förklaras av att många inte har kunskap om uppläggningen av andra terminskurser. Men delvis är nog förklaringen att parallelläsning inte är genomgående införd. Höstterminen 2000 infördes en ökad parallelläsning och integration på T1, i T2 indelas kursen fortfarande i fyra grundperioder som studeras efter varandra samt en avslutande summeringsperiod (i den mest omfattande perioden studeras problemen i olika kontraktstyper parallellt) och i T4 infördes 2002 parallelläsning av de två ingående ämnena straffrätt och processrätt utan motstånd från studenter eller lärare. (I T4 gjordes ett försök med parallelläsning redan första gången kursen gavs, men det mötte starkt motstånd från både lärare och studenter och övergavs därför.) T3, T5 och T6 har redan från reformens genomförande använt parallelläsning. Parallelläsningen har således ökat under senare år. När det gäller integration av ämnen har den, som angavs i avsnitt 4.1 ovan, genomförts olika långt i de skilda kurserna. Parallelläsning i någon form är en förutsättning för att målsättningarna med terminslånga kurser ska uppnås. En sådan ger dessutom studenterna tid att smälta sina kunskaper och öva sina färdigheter. Min uppfattning är att parallelläsningen bör behållas och att kursföreståndarnas uppmärksamhet återigen bör inriktas på frågan. En av de mest kontroversiella frågorna bland studenterna är slutskrivningen en gång per termin. Det har genom årens lopp framförts stark kritik mot att en sådan ordning orsakar stor stress bland studenterna och att den bidrar till betygshetsen.

17 17 I en landsomfattande undersökning gjord hösten 2000 av JUSEK juridikstuderande framgår dock att betygshetsen i Uppsala är näst lägst i landet. Lägst är den i Umeå, som också har terminstentor. I JUSEK juridikstuderandes enkät instämde av studenterna 75 procent i Stockholm, 65 procent i Lund, 50 procent i Göteborg, 40 procent i Uppsala och 25 procent i Umeå helt i påståndet jag upplever en betygshets bland studenterna på min institution. Procentsatserna som instämde till stor del i påståendet var följande: Göteborg och Umeå 40 procent, Uppsala 30 procent, Lund och Stockholm 20 procent. (Siffrorna är avlästa från ett diagram och avrundade.) Betygshetsen är alltså störst på de orter som inte har terminstentor. Därmed inte sagt att stressen och betygshetsen kan minskas om tentorna görs på kortare avsnitt. Bland lärarna instämmer en minoritet (25 procent) helt eller till stor del i påståendet att stora ämnen bör kunna tenteras av innan sluttentamen. Men detta skulle motverka syftena med terminslånga kurser och med stor sannolikhet inte minska den naturliga nervositet som följer med ett tentamenstillfälle. Antalet stressmoment skulle öka om det blir fler tentor och minskningen av stressnivån skulle med stor sannolikhet inte minska i motsvarande omfattning. Den totala stressmängden skulle alltså öka med ett större antal tentor. Stressen över terminstentor motverkas av att studenterna i alla terminskurser examineras succesivt under kursens gång. Det sker i form av PM, muntliga redovisningar etc. men inte i form av duggor (i några kurser förekommer att studenterna tenterar av mycket små delämnen under terminen). I terminskurserna kan studenterna under terminen erhålla mellan 25 procent (T5 och T6) och 46 procent (T3) av det totala poängantalet på kursen. Utbildningsutskottet har tidigare rekommenderat att en del av poängen bör kunna uppnås under terminen och kommer senare i vår att genomföra en studentinitierad diskussion tillsammans med kursföreståndarna i denna fråga. Resultatet av den diskussionen bör dels för att studenterna ska ha en hög motivation under terminen, dels för att motverka stressen över slutskrivningen givetvis gälla och kursföreståndarna i de kurser som underskrider en eventuellt beslutad skall informeras om vad som gäller. Tilläggas bör att Domstolsverket för närvarande undersöker möjligheterna att förändra notarieantagningssystemet. Det systemet är den enskilt största orsaken till betygshetsen enligt JUSEK juridikstuderandes enkät. (Hur betygshetsen i övrigt bör motverkas redovisas i avsnitt 5.3 och 5.4) Min uppfattning är att systemet med slutskrivning en gång per termin bör behållas. 4.5 Förstärkning av de internationella inslagen i utbildningen De internationella inslagen är en viktig del i utbildningsreformen. Den sista obligatoriska terminskursen, T 6, har en stark prägel av internationell rätt. Varje annan terminskurs under nivå 1 måste ha minst två studieveckors komparativt eller på annat sätt internationellt inslag. Det skall finnas kurslitteratur på engelska i varje kurs. (Utbildningsreformen efter de första tre läsåren s. 5.) Det sistnämnda målet uppnås för närvarande på alla terminskurser men det förstnämnda uppnås inte utom på T 6 och möjligen på T1.

18 18 Den största gruppen studenter, 30 respektive 34 procent, anser att de internationella inslagen såväl på nivå 1 (bilaga 5) som på nivå 2 varken varit helt tillräckliga eller helt otillräckliga. En större grupp än den som anser att inslagen varit otillräckliga anser att inslagen varit tillräckliga. Bland lärarna instämmer 48 procent helt eller till stor del i påståendet att de internationella inslagen i utbildningen är tillräckliga. Internationaliseringen blir allt viktigare såväl i samhället i stort som inom juridiken. Vid en utbildningsdag i mars 2000 ansåg de flesta att målsättningarna att varje terminskurs under nivå 1 måste ha minst två studieveckors komparativt eller på annat sätt internationellt inslag och att det skall finnas kurslitteratur på engelska i varje kurs bör stå fast och att kursföreståndarna bör uppmanas att uppfylla dem. Jag instämmer. Om målsättningarna uppfylls kommer förmodligen en större andel studenter och lärare att anse att de internationella inslagen är tillräckliga. Även kursföreståndarna i fördjupningskurserna bör uppmanas att ha tillräckliga internationella inslag i kurserna. När det gäller de internationella inslagen i övrigt kan nämnas att det varje läsår ges en fördjupningskurs på engelska, Introduction to American Law, ledd av en lärare från Minnesota Law School. Dessutom finns varje läsår ett femtontal andra fördjupningskurser på engelska. Den obligatoriska kursen Rättshistoria och allmän rättslära har en genomgående internationell och komparativ inriktning och huvuddelen av litteraturen är på engelska. Kursen går också parallellt på engelska för utländska studenter, som då läser kursen tillsammans med svenska deltagare. I kursen har också utländska lärare deltagit. Cirka en tredjedel av studenterna har studerat utomlands. Deras erfarenhet är att de klarar sig bra. Vår utbildning är som helhet sett bättre än den som bedrivs utomlands enligt studenterna (utvärdering av hela utbildningen). De framhåller att skillnaderna (en del anser det positivt, andra negativt) är att utbildningen utomlands bedrivs i friare former, att stämningen är mer avslappnad, närvaro inte obligatorisk och grupparbetena färre. Lärarna tar studenterna mer på allvar utomlands, det finns mer varierande kurser att välja mellan och fler föreläsare från andra universitet, organisationer och företag. Som negativt framhåller studenterna att undervisningen utomlands är mer korvstoppning och att det inte finns någon problemorientering eller utrymme för kritiskt tänkande. De studenter som deltar i olika Moot Court-tävlingar placerar sig regelmässigt mycket bra. De utländska studenter som studerar här ca 70 st per läsår har ofta svårt att hinna med i tempot och att arbeta probleminriktat. De uppskattar dock vår utbildning och anser att den är mycket bättre än det traditionella utbildningssystemet i deras egna länder. I de fördjupningskurser som genomförs

19 19 på engelska och läses av både svenska och utländska studenter märker lärarna att våra egna studenter oftast är bättre än de utländska. Det kan till viss del förklaras med att de utländska studenterna inte är vana vid vårt system och att en del av dem satsar mer på annat än sina studier under vistelsen i Sverige. Högskoleverket, HSV, utvärderade landets juristutbildningar i en rapport som presenterades i januari Bedömargruppens bedömning av internationaliseringen var att [v]i konstaterar att internationaliseringen fungerar väl i Uppsala" (Rätt juristutbildning? Utvärdering av juristutbildningar, Högskoleverkets rapportserie 2000:1, R s. 86). 4.6 Starkt inslag av teoretiska studier i hela utbildningen I Utbildningsutskottets utvärdering av utbildningsreformen efter de tre första åren anges följande beträffande ett starkt inslag av teoretiska studier i hela utbildningen: Reformen innebar att den tidigare s.k. Teoretiska terminen om 20 poäng avskaffades. Den har ersatts av 10-poängskursen Rättshistoria och allmän rättslära (RoA). I reformens motiv betonades teoristudiernas centrala ställning i hela utbildningen men det ansågs att dessa till betydande del måste integreras i de olika ämneskurserna. Det nämndes särskilt att reformen i sin helhet syftade till att argumentationsteknik och metodträning genomgående skulle prägla alla kurser, alltså inte bara fördjupningskurser. Vidare betonades att de tematiska 20-poängskurserna på nivå 2 definitionsmässigt måste anses inbegripa ett rättshistoriskt/rättssociologiskt perspektiv. (Utbildningsreformen efter de första tre läsåren s. 5.) Metodträningen präglar numera alla kurser. I studentutvärderingar såväl efter nivå 1 som efter hela utbildningen anser omkring 80 procent av studenterna att utbildningen ger helt tillräcklig eller nästan helt tillräcklig träning i juridisk problemlösningsmetod. Bland lärarna anser nästan lika stor andel att så är fallet. Denna målsättning uppfylls alltså. Argumentationsteknik och träning ingår som en naturlig del i de flesta undervisningstillfällena, inte minst i seminarierna och vid basgruppsträffar. I studentutvärderingar anser den övervägande delen att kurserna på nivå 2 ger tillräcklig träning i argumentation men en stor minoritet anser att så inte är fallet. Bland lärarna instämmer hälften helt eller i stort sett i påståendet att utbildningen ger tillräcklig träning i argumentationsteknik. 39 procent instämmer något i påståendet. Det är möjligt att varken studenter eller lärare tänkt på den argumentationsträning som sker i basgrupperna när de besvarat enkäten. Men självfallet måste även den lärarledda undervisningen innehålla tillräckligt med sådana inslag. I detta avseende har målsättningen inte uppnåtts och kursföreståndarna bör uppmärksammas på detta.

20 20 I de flesta kurser ingår rättspolitiska inslag. Endast 36 procent av lärarna instämde helt eller till stor del i påståendet att utbildningen ger tillräcklig argumentationsträning i rättspolitiska frågor. De rättspolitiska inslagen behöver alltså förstärkas, liksom inslagen av rättsfilosofi. Detta bör kursföreståndarna uppmärksammas på. När det gäller rättshistoriska och rättssociologiska perspektiv i kurserna på nivå 2 anser 47 procent av studenterna och ungefär hälften av lärarna att de varit tillräckliga (frågan har inte särskilt avsett de tematiska 20-poängskurserna utan alla kurser). 34 procent av lärarna anser att dessa perspektiv varit otillräckliga. Det är möjligt att de som ansett att perspektiven varit otillräckliga har tänkt i första hand på 10-poängskurserna men även denna fråga bör berörda kursföreståndare uppmärksammas på. 4.7 Övergång till problemorienterade inlärningsformer Reformen innebar ett ställningstagande till förmån för problemorienterade studieprocesser baserade på studenternas egna aktiviteter individuellt och i grupp. All undervisning måste kräva initiativ och ansvar av varje student. Undervisningen skall organiseras så att studenterna får förmåga till och vana vid självständigt arbete. Det betyder att undervisning uppbyggd kring läraren som dominerande aktiv person skall tonas ned till förmån för förberedd redovisning och diskussion med studenterna som drivande aktörer. Undervisningen skall bygga på ett system av små arbetsgrupper (basgrupper) med 4-6 studenter. Efterhand som tillgängliga resurser tillåter det skall undervisning i form av handledning knytas till dessa grupper. Den syn på lärarens uppgifter som reformen lyfte fram kanske, särskilt för nya lärare vid institutionen och för utomstående, kan behöva utvecklas något. Staffan Rylander beskrev den 1991 på följande sätt. Den problembaserade undervisningen förutsätter en annan lärarroll än den gammaldags akademiska där lärarens främsta uppgift är att "lära ut", att strukturera kursstoffet och flytta det från böckerna till studenternas hjärnor. Lärarens viktigaste uppgift i den problemorienterande modellen är att vara en organisatör av studieprocesser, att arrangera situationer som är gynnsamma för inlärning. Läraren skall visa hur man skaffar sig kunskap men i övrigt först och främst fungera som en resonerande förebild. Han skall kommentera, kritisera, lägga till rätta, sammanfatta men inte "lära ut". Enligt detta synsätt är det inte självklart att eleverna lär sig mera desto mera undervisning de får. Undervisning kan också vara ett hinder för inlärning. Inlärningen ligger hos studenten själv. För klarhetens skull bör tilläggas att detta perspektiv inte alls utesluter föreläsningen som undervisningsform. Men det anger att denna form inte kan vara någon drivande kraft i en inlärningsprocess.... Den främsta rollen för oss lärare i undervisningen är att vara handledare och att på seminarier fungera som ordförande, lyssna, fråga och kritiskt kommentera. Vi ska kunna ställa de frågor som är nödvändiga för att få fram de centrala principerna, reglerna och argumenten i kursmomentet. Vi ska också i efterhand kunna sammanfatta diskussioner och summera inlärningsresultat. Det är något annat än att "ge det rätta svaret". Vi har också i samband med introduktionslektioner och handledning en organiserande och stödjande funktion: planera fördelningen av uppgifter, utnyttja vissa arbetsgrupper för speciella uppgifter, hjälpa sviktande grupper att bli väl fungerande.