Supporterklubben Makrillarna Offi ciell medlemstidning Sedan Nr

Transkript

1 Supporterklubben Makrillarna Offi ciell medlemstidning Sedan 1962 Nr

2 Ta plats på Gamla Ullevi! GAIS i superettan säsongen 2015 Visa ditt stöd för GAIS genom att köpa årskort för säsongen Du kan köpa på valfri sektion och plats. Passar du på att bli medlem i den anrikaste av föreningar blir det dessutom billigare för dig! Vuxen: kr (2500 om du inte är medlem). Ungdom år, student, pensionär, handikappad: 1000 kr (1500 om du inte är medlem). Väljer du Sektion 23 eller Familjeläktaren får du sitta var du vill. Alla barn mellan 0-12 år går in gratis på Gamla Ullevi för att se GAIS. Du kan teckna dig för samt betala ditt årskort på nätet via gaisare.se eller på telefon Oavsett vad du väljer är ditt stöd viktigt! Hemmamatcher våren och sommaren 2015 Seriepremiär på Gamla Ullevi Måndag 6 april kl 16:45 Måndag 20 april kl 19:00 Fredag 1 maj kl 16:00 Fredag 15 maj kl 19:00 Söndag 31 maj kl 16:00 Onsdag 10 juni kl 19:20 Lördag 27 juni kl 16:00 GAIS - Varbergs BoIS GAIS - Östersunds FK GAIS - BP GAIS - Athletic FC United GAIS - Mjällby AIF GAIS - Utsiktens BK GAIS - Assyriska GAIS- Varbergs BoIS Måndag 6 april kl Makrillen Redaktören har ordet 4-7 Karl-Alfred Jacobsson 8-9 Per-Ola Ljungs andra år i GAIS 10 Jesper Ljung ny assisterande Nya spelare i GAIS Lagbild på GAIS Fler nya spelare i GAIS 20 Panelen besvarar frågor 22 Rapport från GAIS årsmöte 22 Makrillarnas årsmöte i bilder 24 Vaiho fick Hedersmakrillen 25 Westlund fick Hedersmakrillen 26 Fler pristagare 29 Inför Göteborgsgirot 31 Souvenirer 32 Fonden Omslagsbild Den 4 mars gick Karl-Alfred Jacobsson bort. Han var GAIS genom tiderna störste spelare med 145 mål på 197 matcher. Foto: Kamerareportage 2 makrillarna.com

3 redaktören har ordet Karl-Alfred var ändå den störste När en omslagsbild till förra årets absolut första Makrillen skulle tas fram var det en ganska lätt uppgift med tanke på att GAIS under 2014 firade klubbens 120-årsjubileum. Men att hitta något liknande inför årets första var inledningsvis inte det lättaste. Jag menar, hur väljer man att uppmärksamma 121 år eller hittar någon lämplig ingång för en säsong som fortfarande är en aning otydlig i kanterna. Ingen vet ju riktigt var GAIS står någonstans som lag. Men när sorgebudet nådde oss alla att Karl-Alfred Jacobsson hade gått bort den 4 mars, så var beslutet om lämplig bild på omslaget väldigt lätt att fatta. Det fick bli en bild på Kalle. Även om man gärna ska vara här och nu och blicka framåt, så kan det ibland finnas anledning att stanna upp och blicka bakåt och då inte minst för att lyfta den egna klubbens historia. Karl-Alfred Jacobsson föddes 1926 i Boston i USA som son till en svensk pappa och en italiensk mamma. Han kom som femåring till Sverige och Göteborg tillsammans med resten av familjen. När han väl etablerade sig i GAIS var han föreningen trogen under hela 50-talet där han var med om SM-guldet 1954 plus att han vann den allsvenska skytteligan tre år i rad. Det senare är en bedrift som bara Jan Lill-Damma Mattsson i Öster har mäktat med vilket skedde på 70-talet. När gaisarna skulle rösta fram det första århundradets främste grönsvarte spelare, så föll också valet på Kalle som själv trodde att han hade en chans att utses till detta, men ändå var osäker med tanke på att senare och kanske mer populära spelare skulle kunna gå före. Men gaisare är att lita på vi förstår när vi har att göra med legendariska spelare. När jag i min förra vända var redaktör för Makrillen åren , så valde jag under det sista året att skriva en rad historiska dokument. År 2008 till exempel var det 50 år sedan stora Ullevi invigdes och det var också den sista säsongen innan gamla Gamla Ullevi skulle invigas. Tanken på att göra något större retrospektivt på Kalle hade också funnits där länge. Det som skavde i mig var att jag måste hinna med ett samtal innan det så att säga var för sent. Alla de resor utomlands som Grönsvart gjorde på inte minst 50-talet förtjänade att lyftas fram och då kunde Kalle men också Rune Jingård vara till hjälp. Jag satt tillsammans med dessa herrar var och en för sig under redaktion & info Redaktion och övriga medarbetare Redaktör Tony Balogh tony.balogh@1894.se Carin Linnér och Ingemar Mann Biträdande redaktör Tor Berggren Torell tor.bayer@hotmail.com Ansvarig utgivare Björn Roslöv Omslagsbild Kamerareportage makrillarna.com Bilder och illustrationer Line Skaugrud Landevik Redigering och layout PVZ Produktion Per Zetterqvist pvz@pvz.se Tryck JOMA Grafisk Produktion AB Utebliven Tidning janoveandersson@swipnet.se När han väl etablerade sig i GAIS var han föreningen trogen under hela 50-talet där han var med om SM-guldet 1954 plus att han vann den allsvenska skytteligan tre år i rad. några timmar och försökte få dem att minnas med hjälp av klippböcker och fotoalbum. I synnerhet Kalle hade sparat mycket och man insåg att fotbollen verkligen hade betytt mycket för honom. Men det genomgående var också att han inte ångrade sitt liv, att han trots allt hade haft det bra och att livet ändå hade gett så oerhört mycket. Hans vänliga natur och anspråkslöshet är det som många andra också slogs av i sina möten med Kalle. Bland flera minnesbilder fastnade jag för denna som GAIS förre mittfältsmotor Pelle Blohm förmedlade via sin Facebook-sida. Inför ett derby mellan GAIS och IFK Göteborg besökte jag en sponsorträff där Karl-Alfred och Bebben Johansson var gäster. Bebben pratade och pratade på ett sånt där glättigt sätt att orden flöt ihop och man till sist inte lyssnade längre. Karl-Alfred stod tyst bredvid. Vänlig och pråper. När han till sist fick lite tid själv sa han inte mycket men det han sa innehöll djup, tyngd och insikt. Jag vet inte hur han var på planen men jag misstänker att han var likadan där. Spelade, gjorde mål men snackade inte så mycket om det. Pelle avslutade sitt inlägg på samma sätt som jag vill göra och när det är sagt kan vi alla äntligen ta oss an fotbollssäongen Karl-Alfred, vila i frid! Tony Balogh Redaktör Styrelse Makrillarna Heinz Martini (ordförande) Hemsida Ragnvald Eliasson (kassör) Makrillfonden Ingemar Mann (förste vice ordförande) Tor Berggren Torell (sekreterare) Anette Magnusson (ledamot) Tommy Levin (ledamot) Philip Morsten (ledamot) Nadja Häggström (suppleant) Alexander Einpaul (suppleant) Johan Morsten (suppleant) Owe Jonsson (hedersordförande) Tony Balogh (adjungerad) Makrillarna Plusgiro Makrillen har sedan starten 1962 varit ett medlemsmagasin för GAIS supporterklubb Makrillarna. Åsikterna behöver inte nödvändigtvis vara supporterklubbens eller GAIS egna. 3

4 KARL-ALFRED JACOBSSON Onsdagen den 4 mars gick Karl-Alfred Jacobsson bort. Han var den förste i svensk fotboll att vinna skytteligan tre gånger dessutom tre år i rad och var med om att bärga GAIS senaste SM-guld På 197 spelade seriematcher hann Kalle göra 145 mål. Han valdes också till det första grönsvarta århundradets främste gaisare. Artiklarna här nedan har publicerats i Makrillen för åtta år sedan men de förtjänar att publiceras en gång till som ett sätt att hylla GAIS störste spelare. Karl-Alfred Jacobsson i aktion den 6 januari 1953 när GAIS möter Real Madrid på nuvarande Estadio Santiago Bernabeu. Dagen då Grönsvart mötte Real Madrid Text: tony balogh På sidan 88 i GAIS jubileumsbok från 1994 nämns det att GAIS spelade bra i Madrid mot självaste Real Madrid. Att på en fotbollsplan ha mött ett av världens kanske mest kända klubblag var och är ju fortfarande någonting alldeles anmärkningsvärt. Makrillen har pratat med två spelare som var med om den matchen Rune Jingård och Karl-Alfred Jacobsson men också om vad som hände på andra grönsvarta resor till det Europa så som det såg ut åren efter det andra världskriget. Rune Jingård vår man i Alingsås, 237 seriematcher under tolv säsonger med SM-guld 1954 samt senare ledar- och tränaruppdrag i GAIS sa vid träffen för åtta år sedan i hans och hustrun Ulla-Britts hem i Alingsås att det kunde vara svårt med minnet för något som hände för så pass länge sedan. Men med hjälp av Karl-Alfreds grönklädda fotoalbum, som undertecknad hade fått låna, samt Runes egna, så flödade minnena ganska snart tillbaka. Även Karl-Alfred Jacobsson mannen som bland mycket valdes till det första århundradets främste gaisare kommer ihåg mycket när man ber honom berätta. Ett annat Europa Att som svensk idag resa utomlands är ingen större bedrift. Många har möjlighet att uppbåda ett visst ekonomiskt överskott för att kunna resa bort. Det senaste decenniets många lågprisbolag gör att en weekend med fotboll, mat och vin i exempelvis Madrid eller Milano inte längre är så avlägset som det kan tyckas. Men under de första åren efter det andra världskriget såg Sverige och Europa mycket annorlunda ut. Den första solsemestern som vi idag uppfattar saken genomfördes Charterresa som ord etablerades först på 60-talet. Om jag hade varit utomlands innan jag reste med GAIS? Nja, jag hade ju varit i Köpenhamn 1946, säger Rune som det året var 20 år gammal. Gränserna var ju helt stängda mellan 1939 och Det gick inte att resa någonstans. Och när det väl blev möjligt, så var det inte alldeles lätt med alla visum som skulle skaffas för alla länder man besökte, säger Rune och fortsätter: Det blev ganska många stämplar med tiden. Jag önskar ofta att jag hade kunnat behålla 4 makrillarna.com

5 KARL-ALFRED JACOBSSON Gaisare tillsammans med Gravis Carlsson (mitten) i Madrid. Han var proffs i Atletico Madrid. passen, men myndigheterna tog dem när passen var utgångna och nya skulle skaffas. Hotell Gaisser När andra världskriget var till ända i maj 1945 och det sönderbombade Europa återgick till ett mera normalt tillstånd det vill säga inte krig, så började också fotbollsklubbarna blicka ut mot omvärlden. Under 1946 besökte GAIS Norge vid två tillfällen. Den 10 juni mötte Grönsvart Osloklubben Vålerenga (seger 4-0) i en jubileumssmatch. Den 11 oktober reste man åter till Oslo för ett möte med SK Strong, en match som GAIS vann med 5-0. Intressant vad gäller den senare kampen var att det var första gången i GAIS historia som laget reste med flyg till en match (första allsvenska matchen var mot Kalmar FF 1951) och det var också första gången som GAIS spelade en elljusmatch. I övrigt var tåg ett vanligt sätt att ta sig till matcher liksom när man skulle resa utomlands. Tåg var också det som gällde när laget i mars 1949 åkte till Västtyskland, Luxemburg och Belgien. Där står det Hotel Gaisser, säger Rune när han får syn på en bild med ett hotell med detta namn. Men jag kommer inte ihåg om vi bodde på det hotellet eller om vi bara råkade få syn på det. Jag tror i alla fall att det var i Luxemburg, säger Rune. Resultaten gick i alla fall Grönsvarts väg. Den 6 mars mötte GAIS ett kombinationslag från Saarland i Saarbrücken ( det var på plats för att se matchen ) och där matchen slöt oavgjort 2-2. Två dagar senare besegrades AC Spora i Luxemburg med 4-3 och ytterligare två dagar senare besegrades ett kombinationslag i Liege med 4-0. Den 13 mars tog det stopp mot St Trouns där det blev förlust med 0-3. Krigshärjat Tyskland Saarbrücken låg i sydvästra Västtyskland. Spelarna och ledarna i GAIS fick en viss inblick i hur det krigshärjade landet såg ut så här bara några år efter det andra världskrigets slut. Ännu mer sådant blev det i februari 1950 när laget reste till sydöstra Västtyskland för möten med Ulm 1846 och 1860 München. Hur kom det sig att det blev just Västtyskland? Vår tränare Willy Wolff var tysk. Han hade en del kontakter. Det var han som ordnade så att vi fick spela matcherna, säger Rune om Wolff. Matcherna i sig var inte mycket att skriva hem om. Den 11 februari nådde GAIS 0-0 mot Ulm för att dagen därpå åka på storstryk mot 1860 med 1-4. Minnena från Västtyskland lever dock kvar. Överallt syntes spåren från kriget. Det var sönderbombat precis överallt. Willy hade ju en del minnen från krigsåren och han berättade för oss när vi gick runt i bland annat München, säger Rune. Just då arbetade jag på Suchards chokladfabrik i Alingsås. Chefen var en tysk som hette von Bergen och han skickade med mig en massa choklad och godis som jag senare kunde dela ut. På en av bilderna ser man människor som på avstånd står vid sidan av ett järnvägsspår. Föräldrarna var där också men det var deras barn som gick fram och frågade om vi hade något vi kunde ge dem. Långt bort GAIS hann med en två veckor lång jul- och nyårsresa till Malta innan det sent 1952 blev dags för nästa långa resa: Algeriet och Spanien. Spelarna och ledarna firade julen hemma i Sverige. Överallt syntes Man tog tåget spåren från från Göteborg till kriget. Det var Frankfurt am Main sönderbombat i Västtyskland där precis överallt ett special-chartrat flygplan väntade. Vi hade samma flygplan och besättning hela tiden, säger Rune. Antagligen var det fråga om DC3:a som var ett vanligt förekommande passagerarplan på den här tiden. Vem var det som ordnade med resorna? Vi hade en herre med oss som ordnade allt men jag kommer inte ihåg hans namn, säger Rune. Men det gör Kalle. Han var en promotor som hette Algir. Han kände i sin tur Sven Ljunggren, den gamle 400-meterslöparen, som drev en resebyrå i Göteborg. Tillsammans ordnade de allt och de var också med på resan, säger han. fortsättning på sidan 6 Bildtext makrillarna.com 5

6 KARL-ALFRED JACOBSSON Laget redo för match mot Real Madrid. fortsättning från sidan 5 Och flygplanet tillhörde det norska flygbolaget Braathens och besättningen var norsk. På en av bilderna från 1952/53 står valda delar av truppen tillsammans med besättningen på DC3:an. Besättningen var som sagt med hela tiden och därmed på alla måltider och några mindre fester, men aldrig dagen innan det var fråga om resa, säger Rune. På nyårsafton 1952 vann GAIS över Algers stadslag med 4-3 och dagen därpå vann de över Grazer AK från Österrike med 9-2. I Alger bodde vi på ett ganska bra hotell vid hamnen och med utsikt över vattnet, säger Kalle som inte var förtjust i träningen som skedde på en grusplan eller att han hade ådragit sig en skada i en av matcherna. Dagen efter reste GAIS med flyg till Madrid. Ett annat Real Visst är tanken på ett möte mellan Real Madrid och GAIS kittlande men det beror ju på att vi med historiens kunskap med all rätt idag betraktar Real som ett klassiskt och meriterat storlag. Klubben har vunnit massor sedan 1953 däribland tio inteckningar i Champions League men fram till och med 1953 var utdelningen betydligt magrare. Vid tidpunkten för mötet med GAIS hade Real inte blivit spanska mästare sedan innan det spanska inbördeskriget bröt ut. Klubben var titelmässigt ungefär lika stora som Atletico Madrid. Om det senare kunde Henry Garvis Carlsson berätta mer om. Den förre AIK-aren var sedan några år tillbaka proffs i just Atletico. Klubben hade vunnit ligan såväl 1950 som Bland spanjorerna fick han namnet Garson då de helt enkelt inte kunde uttala hans namn. Han visade oss runt i Madrid och berättade en massa saker, säger Kalle. Laget inkvarterades på hotell och spelarna delade rum två och två. Kalle minns att han fick dela med Knut Almqvist. Laget gjorde en massa saker. Vi var på teater en kväll och det hände väl att vi slog runt, säger Kalle och ler men tillfogar snabbt att det inte var så farligt som det låter. Laget hann också se en match med Garvis. Kalle minns inte vilka som Atletico mötte men att hemmalaget hade en väldigt speciell spelare. De hade en mörk spelare Larbi Ben Barek? Ja, han var en fantastiskt duktig spelare, säger Kalle om marockanen som representerade Atletico och som senare också hann spela för Marseille. Jättestadion GAIS tränade på Reals mäktiga stadion och de blev givetvis imponerade. Det som möjligen saknades i prisskåpet matchades mer än väl av klubbens ambitioner. Real Madrid hade köpt mark på Avenida de Concha Espina i ett område där finansen hade och fortfarande har sitt säte i Spanien. Eastadio Chamartin, som den hette när den invigdes i december 1947, kunde då husera åskådare vilket var flera än klubbens förra arena. Lagom till mötet med GAIS en våning lagts till och kapaciteten var på varav många givetvis var ståplats. Två år senare bytte arenan namn till Estadio Det antogs att Real skulle vinna matchen och att vi skulle ligga på försvar. Santiago Bernabeu. Enligt Rune Jingård var det inte meningen att Kalle skulle ha spelat matchen. Det antogs att Real skulle vinna matchen och att vi skulle ligga på försvar. Han skulle inte ha en möjlighet att visa upp sig som den anfallare han ändå var, säger Rune som tillfogar att tanken på ett liv som proffs lockade många svenska spelare men att det också var många som tvekade eller inte ville. Man kunde ju inte direkt något språk och tvekade därför. Jag tror det var mycket därför som Kalle aldrig kom iväg. Det gäller för mig också, säger Rune. Annat var det med en som Tjärpapp (Sixten Rosenqvist). Han sa ge mig kronor, så flyttar jag vart som helst. Blivande storlag När jag frågar om Kalle och Rune kommer ihåg vilka spelarna var som de mötte i Real den där gången, så sviker minnet dem en smula. Men om Makrillen läst källorna rätt, så ska bland annat målvakten Juan Alonso Adelarpe, backarna Angel Atienza, Rafael Lesmes och Miguel Munoz samt mittfältarna José Maria Zarraga och José Iglesias Fernández ha varit med. Det är i så fall liktydigt med sex elftedelar av det lag som den 13 maj 1956 van den första Europacupen någonsin genom att vinna över franska Stade de Reims med 4-3. Men där minnet inte är med herrarna fullt ut där berättar bilderna desto mer liksom historien om den 6 januari 1953 då GAIS mötte Real Madrid i Madrid. Det är det verkligen inte många svenska fotbollsspelare som kan säga sig ha gjort. 6 makrillarna.com

7 KARL-ALFRED JACOBSSON Dessutom hade jag ett bra jobb i Göteborg och som dessutom var fast. Jag arbetade med luftledningarna på spårvägen. Det var ju ett kommunalt jobb. Karl-Alfred Jacobsson hade mycket väl ha kunnat bli det första svenska proffset i Real Madrid. Jag var på gång till Real Text: tony balogh I GAIS jubileumsbok från 1994 nämns det att det fanns ett intresse från Real Madrid för Karl-Alfred Jacobsson dock utan att bli aktuell för proffskontrakt. Så vad hände? För åtta år sedan berättade huvudpersonen om dagarna i Madrid. Den man med adress i Paris och som arrangerade resan till Algeriet och Spanien en promotor vid namn herr Algir hade kontakter med Real Madrid. Det var han som ville att de skulle få se mig spela, berättar Karl-Alfred där vi sitter i hans lägenhet i Rannebergen. Det var nu inte första eller sista gången som GAIS främste målskytt genom tiderna uppvaktades av andra klubbar. I Sverige var skeppsredare Thordén i Uddevalla och fotbollsklubben Oddevold på jakt efter hans namnteckning bland annat med hjälp av flotta middagar. Men min första chans var Stade Francais. Egon Johnsson hade ju flyttat dit, berättar Kalle om skåningen från Höganäs som efter några säsonger i GAIS år 1950 blev proffs i det franska lag som rent geografiskt hörde hemma i Paris. Egon, som i Sverige fick smeknamnet Atom- Egon och i Frankrike le bombiére, flyttade vidare till Lens och Nancy innan han avslutade karriären i tre olika klubbar i Schweiz. Kom lindrigt undan Hur kommer det sig att just svenska fotbollsspelare var så eftertraktade i Europa vid den här tidpunkten? En förklaring är naturligtvis det andra världskriget. Efter krigsslutet i maj 1945 var Europa en på alla sätt förödd världsdel. Både en och två generationer av inte minst unga män hade gått förlorade. De civila offren var många. Det (åtminstone på pappret) neutrala Sverige hade skonats och därmed fanns det också många potentiella fotbollsspelare. Kom också ihåg att Sverige för 67 år sedan i samband med OS i London blev olympiska mästare i fotboll och att laget i VM i Brasilien 1950 tog hem bronsmedalj efter ettan Uruguay och tvåan Brasilien, det senare innebar ju i praktiken att Sverige år 1950 var Europas bästa fotbollsnation. Utvandringen av spelare som Gunnar Nordahl, Gunnar Gren med flera till främst Italien fick efterföljare i andra länder, däribland den framåtsyftande Santiago Bernabeu i Real Madrid. Undersökte skadan GAIS träningsmatch mot Real Madrid blev därmed en möjlighet för Karl-Alfred att visa upp sig men han hade otur. Ja, jag fick en skada i högerfoten i en av matcherna i Algeriet. Det var något med vristen eller hälsenan, säger Kalle. Real skickade en delegation till hotellet där vi bodde och en läkare undersökte skadan. Det slutade i alla fall med att jag spelade matchen. Men du kunde inte riktigt ge hundra procent? Nej, det kunde jag inte. Real Madrid var ett väldigt mycket bättre lag än GAIS och vann också programenligt med 5-1. Kalle gjorde Grönsvarts enda mål. Jag tror det stod 3-0 till Real Madrid när jag gjorde mitt mål. Men jag fick inte så mycket hjälp av laget heller. En sådan som Bertil Sernros hade svårt att släppa ifrån sig bollen och då kom jag på mellanhand, säger Kalle om Sernros som är den ende spelare i GAIS som har vunnit både Svenska cupen (1942) och SM-guld (1954). Ångrar ingenting Men även om chansen att bli proffs hade dykt upp vid ett annat tillfälle, så hade Kalle antagligen ändå tvekat. Barnen var ju små då. Mariette var tre år gammal och Stella ( Kalles fru) var gravid med lilltösen, säger han om den dotter som fick namnet Susanne (paret fick även dottern Rosy). Dessutom hade jag ett bra jobb i Göteborg och som dessutom var fast. Jag arbetade med luftledningarna på spårvägen. Det var ju ett kommunalt jobb. Men du kunde kanske ha blivit den förste svenske proffsspelaren i Real Madrid. Ångrar du inte det? Nej, jag ångrar ingenting. Det har jag aldrig gjort, säger Kalle. makrillarna.com 7

8 Text: tor berggren torell PEO LJUNG Vi fokuserar på vårt sätt att spela foto: line skaugrud Det är Per-Ola Ljungs andra säsong som chefstränare i GAIS men det är också hans första där han är med från och med starten på försäsongen. Var fokus i arbetet ligger är inte svårt att förstå: Vi jobbar med vårt spel och våra spelare. Det är också viktigt för oss att vi kan jobba på olika sätt och har olika sätt att spela på, säger Per-Ola Ljung. 8 makrillarna.com

9 På årsmötet så pratade du lite om dina tankar under matcherna. Att det ibland kan vara bra att se hur spelare reagerar på olika situationer utan att man går in och petar i detaljerna alltför mycket. All pedagogik, en viss av pedagogik är det ju faktiskt i det vi håller på med, den börjar ju någonstans där de är. Om du tar ett förhållande mellan lärare och elev eller något liknande så är det så: du måste hitta dem där de är. För att göra det så behöver man ta ett steg tillbaka och titta lite grann på hur det ser ut. Det kräver tålamod ibland men det kan också finnas ett värde i det. Om vi får fatta egna beslut, hur ser vi då ut egentligen? Vilka beslut och lösningar är det vi ser? Det kan visa sig att vissa spelare kanske sitter inne med lösningar vi kan använda som vi inte fått reda på om vi försökt grunna på det själva. Den förste jag sprang på som jobbade med detta var faktiskt Stuart Baxter. Hos alla jag hade jobbat med innan fanns det en oro över att man skulle hinna förklara för provspelare hur vi spelar och hur deras roll i vårt lag fungerar. Han sade ingenting sådant utan bara låt oss spela. På så vis ser vi hur de tänker i det som vi är och vad de har för lösningar. Vi behöver inte proppa dem fulla med en massa grejer som de ska springa och tänka på det blir bara jobbigt för dem. Sedan är det ju också så att vi under denna vår har prioriterat en massa saker. Jeppe (Jesper Ljung) sitter där. Dan Fransson är tillbaka i klubben. Det är klart att man vill jobba med allting lika bra samtidigt men det är orimligt att tänka sig. Vi har ju prioriterat att få in vårt samarbete. Vårt tänk. En ny metodik kring träningar och vi är inte fullt färdiga med det heller. Det händer fortfarande att vi kanske i förhållande till fystränarrollen och det vi gör med fotbollen att vi ibland under samma träningspass har lite aktiviteter som blir kaka på kaka. Vi behöver fortsatt ha en bra dialog och lära oss utav varandra och det behöver också ta tid. Det löser man inte bara genom ett teoretiskt upplägg utan man måste jobba och praktisera tillsammans för att märka hur saker och ting fungerar och hur vi kan göra dem bättre. Där har vi lagt mycket energi och tid. Mindre har vi jobbat med lagets spelidé och den biten utan vi kände att vi ville ha in det här först. Så många utav de här matcherna som vi spelat tidigt på försäsongen har vi testat saker i. Vi har haft lite olika taktiska ingångssätt i matcherna på försäsongen men från och med resan till Helsingborg, där vi hade en kickoff och spelarna fick prata mer om målsättningar och så, började vi konkretisera en del grejer i och runt träningarna. En grej du nämnde på GAIS årsmöte var att ni under försäsongen inte hade scoutat era motståndare alls. Jag är nyfiken på hur processen går till för er inför och efter en träningsmatch. Vad gäller just scoutingen är det ingen mening i att åka runt och titta på de motståndare som vi skall möta under försäsongen. Det kan mycket väl vara så att det är ett lag som bestämmer sig för att de ska jobba med till exempel hög press i första halvlek och låg press i andra halvlek. De kanske har alternativa spelsätt som de vill prova. Spelsätt som vi då kommit och tittat på som bara var något de skulle testa. Alla har jättemånga idéer om vad ett ordinarie lag är. Hur många ska de ge chansen och vilka byten gör de? Det finns mycket man skulle kunna trassla in sig i men vi har våra egna processer att driva och de håller vi ögonen på under hela året. Det här med att bygga och lägga en matchplan som är effektiv det gör vi under säsongen när vi vet mer om våra motståndare. Nu betyder inte det att de inte skulle kunna ändra en massa saker under säsongen heller. Oftast växer det fram en bild om du har följt en motståndare under fem-sex matcher och har lite förkunskaper om hur deras tränare resonerat i liknande situationer. Dessutom är det ofta så att de strular till det mer för sig själva än för motståndarna om de ska försöka förändra saker på kort tid. Det låter ändå som att ni under veckan mellan matcherna fokuserar mycket på ert eget Enbart på vårt eget sätt att spela. Det är ingen mening i att gå här och drömma om någonting annat. Vi jobbar med vårt spel och våra spelare. Det är också vikigt för oss att vi kan jobba på olika sätt och har olika sätt att spela på. För några år sedan var mentaliteten mer vi ska göra det på vårt sätt och vi struntar i allt vad motstånd heter det är bara vår melodi som gäller men nu tror jag man har förstått att det kanske finns andra filosofier som är klokare. Till och med de absolut bästa lagen och spelarna har ju emellanåt fått kritik för att de inte har någon plan B. Argentina med sin historik är alltid ett utav favoritländerna i VM, men den här upplagan var knappast en självklar finalkandidat i Brasilien. Taktisk flexibilitet gjorde att de kunde nå hela vägen fram till finalen. De spelade, när man ser bara till sifferkombinationerna, i de tre första gruppspelsmatcherna på fyra olika sätt. Di Maria blev skadad tidigt i turneringen och Messi spelade på tre-fyra olika positioner. peo ljung Om vi får fatta egna beslut, hur ser vi då ut egentligen? Vilka beslut och lösningar är det vi ser? Det kan visa sig att vissa spelare kanske sitter inne med lösningar vi kan använda som vi inte fått reda på om vi försökt grunna på det själva. Ändå gick de vidare. Så att mer taktisk flexibilitet och spelare som klarar av att hantera olika situationer tror jag är framtiden. Kan du berätta om din syn på årets Silly Season och kanske även om rollfördelningen mellan dig och Jonas Lundén? Det är ju inte färdigt ännu utan är öppet i 14 dagar till, så jag kan inte göra något bokslut på det (intervjun gjordes mitten av mars månad reds. anm). Det kan vara perioder i det här transferfönstret som man tycker att saker och ting ser ut på ett eller annat sätt i. Bokslutet kan vi inte göra förrän transferfönstret stänger. Likväl kan laget under en säsong ligga högt och ligga lågt i tabellen men bokslutet det gör vi när vi har spelat omgång 30. Här är en period som lever i 14 dagar till. Sen kommer det en period i sommar och då gäller det att vi kan agera där. Är sillyn en process man vänjer sig vid som fotbollstränare idag? Ja, det är ett faktum du ställs inför och det är så det ser ut. Det är ju inte som det var för år sedan där du hade ett lag under säsongen eller kanske till och med under två-tre säsonger med en väldigt liten spelaromsättning. Så är det inte längre. Jag har det här laget fram till augusti. Det ska vara en grupp som gör någonting tillsammans. Jag vet fortfarande inte hur den gruppen kommer att se ut, utan det kan hända saker och ting fram till den sista mars. I april, maj, juni, juli så vet vi vilka som ska vara här sen kommer fönstret i augusti och när det stänger har vi september, oktober, november och vi vet hur det ska se ut. Oavsett vad jag tycker och tänker om det, så rör det på sig. Det är ett faktum att det är så det fungerar men man kan ju tycka att det kanske var lite enklare förr. Att man visste vad man hade att jobba med på ett annat sätt. fortsättning på sidan 10 I april, maj, juni, juli så vet vi vilka som ska vara här sen kommer fönstret i augusti och när det stänger har vi september, oktober, november och vi vet hur det ska se ut. makrillarna.com 9

10 fortsättning från sidan 9 Kan du berätta om något specifikt som ni tränat på som gett utdelning under försäsongsmatcherna eller något som du märkt och känner att ni behöver träna mer på? Shkelqim nämner till exempel i en annan intervju att ni tränat en del på att agera rätt i och omkring straffområdet. Vi får ju svar på hur spelarna agerar i olika situationer hela tiden. Hur vi rör oss i båda straffområdena är såklart någonting som vi lägger tid på då vi vet att det avgör matcher. Vi försöker ha höga ambitioner för spelet ute på planen. Men oavsett vilken ambition man har, så är det i straffområdet och inte i mittcirkeln det avgörs. That s it, det är ett faktum man inte kan förbise. Det är klart att vi vill ha en intränad metodik som hjälp för spelarna när man har ont om tid. Även om vi har jobbat rätt så fragmenterat i vårt sätt att spela under våren, så finns det ändå vissa grundprinciper i vårt spel som vi håller levande och det vi gör i offensivt straffområde skulle kunna vara en utav dem. Man brukar ju säga att det är dags att finslipa och få detaljerna rätt när det börjar närma sig seriestart. Lägger ni upp träningen innan seriestart med den idén som utgångspunkt? När vi kommer tillbaka från en ledighet så tar det någonstans mellan tre till sex veckor för att spelarna ska vänja sig vid den fysiska belastningen. Efter fem eller sex veckor behöver vi inte göra någon större anpassning av vilken aktivitet vi väljer. Vi försöker pulsera träningen så att belastningen fungerar från match till match men så att vi inte behöver hålla igen något under aktiviteterna i sig. Efter de här fem-sex veckorna så är vårt schema väldigt likt. Då är det matcherna som är det centrala och vi planerar träningen utifrån var matcherna ligger. Så att finslipa Vi finslipar hela tiden men vi finslipar olika saker. Avslutningsvis, hur är skadeläget i truppen? När räknar ni exempelvis med att Joel kommer tillbaka? Det blir lite hobbygrejer att hålla på att göra några utfästelser här. Det finns ingen anledning för mig att lägga press på Joel eller det medicinska teamet. Om träningen går bra till exempel för Joel så kommer han tillbaka tidigt och om det är så att den av någon anledning går mindre bra så kommer det ta längre tid. Vad vi räknar med eller inte räknar med det är inget som spelar någon roll. Alla tränar och Joels träning går jättebra. Han hanterar hela situationen på ett oerhört seriöst och professionellt sätt. Han har ju haft oturen att vara skadad tidigare men det är också något som han verkligen använder till sin fördel nu för han vet hur noggrann han behöver vara just där han befinner sig och vad som är viktigt. Joel kommer att komma tillbaka det är det vi tänker på. Tar tid sätta en vinnarkultur Text: carin linnér Långsiktigt är vi på rätt väg, men kortsiktigt måste vi upp ett snäpp! GAIS assisterande tränare Jesper Ljung erkänner utan omsvep att han inte är helt nöjd med början av försäsongen. Vi är inne och petar i många delar av spelet och kan vi bara skruva lite på rätt saker är jag säker på att vi får ordning på det här. Det var efter vinteruppehållet i december som Jesper Ljung kom till GAIS som assisterande tränare. Bakom sig hade han då två år som tränare i Alingsås-klubben Holmalund, en säsong som U19-tränare i BK Häcken och i fyra säsonger hade han styrt FC Trollhättan. Det slutade dock med att laget fick lämna division 1 i höstas. Ja, det var en snöplig sorti. Vi åkte ut på målskillnad och hade 32 poäng. Så många poäng är det nog få lag som åkt ut på... Debuterade som 16-åring Men nu är det alltså GAIS som gäller. Förutom att vara assisterande i A-laget är Jesper, tillsammans med Benjamin Westman, ansvarig för U21- lagets matcher och han är med och tränar U17-laget. Ja, jag har fått en bra överblick över ungdomsverksamheten och bra koll på våra framtida spelare. Dessutom har han egen erfarenhet av att spela elitfotboll, som väldigt ung. Efter att först ha spelat i Ryssby, en liten ort utanför Ljungby i Småland, där han växte upp, och i Ljungby IF sökte han sig till fotbollsgymnasiet i Kalmar. På den tiden fanns bara fyra sådana gymnasier i Sverige och vi var sexton som antogs till utbildningen i Kalmar, berättar han. Han fick också en plats i Kalmar AIK i Superettan och debuterade redan som 16-åring i seniorlaget. Nio mål blev det första säsongen. Det gav ju ett visst eko, så det var en del lag som var ute efter mig då, berättar Jesper. Spelat ihop med Peo När gymnasiet var avklarat, sommaren 1992, valde han Helsingborg. Redan samma höst gick laget upp i Allsvenskan. HIF var poppis just då, publiktrycket var stort och där fanns många bra spelare. Henrik Larsson var en av dem, Mats Magnusson en annan. Och så en viss Peo Ljung... Sju säsonger stannade Jesper i Helsingborg. Samtidigt hann han med att representera Sverige i både juniorlandslag, U21-landslag, OS-landslag och B-landslag. 45 matcher och totalt 18 mål har han gjort i landslagströjan lämnade han Helsingborg för Vejle i Danmark, men redan 2001 var han tillbaka i Sverige den här gången i Landskrona BoIS i Superettan. Även den här gången hette en av lagkamraterna Peo Ljung - och även den här gången lyckades man med målsättningen, att gå upp i Allsvenskan. Invant mönster... Efter tre år i Landskrona och en avstickare på ett halvår till norska Raufors var det 2004 dags för ett nytt Superettan-lag med allsvenska ambitioner - BK Häcken. Ja, och det lyckades ju den gången också. Vi gick upp första året jag spelade där. Tre lag har han alltså varit med om att föra upp från superettan till allsvenskan, och självklart finns förhoppningen att spinna vidare på det invanda mönstret. Skapa vinnarkultur I höstas, precis innan Jesper började jobba för GAIS beskrev han den bild han haft på föreningen genom åren så här: Det är en anrik och väldigt genuin förening, samtidigt som det är en jojo-förening som verkligen åkt berg-och-dalbana i seriesystemet. Kanske beror det på att man sällan vågat tro riktigt på sig själv. Dessutom upplever jag att GAIS har väldigt engagerande och stöttande supportrar, vilket är en viktig kraft. Har du kvar samma bild nu efter en tid i GAIS? Ja, i stort sett. Vi är inne i en process där vi söker oss framåt, uppåt, men det tar ju tid att sätta en vinnarkultur. Men supportrarnas engagemang och det jobb de lägger ner för GAIS, det är nog ännu större än jag väntade mig. Fakta, Jesper Ljung Ålder: 41 (fyllde år på nyårsafton) Bor: Villa i Öjersjö Familj: Hustrun Louise, döttrarna Filippa, Felicia och Fideli Klubbar som spelare: Ryssby IF, Ljungby IF, Kalmar AIK, Helsingborgs IF, Vejle (Danmark), Landskrona BoIS, Raufors (Norge), BK Häcken Klubbar som tränare: Holmalund, BK Häcken (U19), FC Trollhättan Favoritlag: Aston Villa 10 makrillarna.com