Hellre ett rejält rättsövergrepp än en friande dom?

Transkript

1 Juridiska institutionen Höstterminen 2015 Examensarbete i processrätt 30 högskolepoäng Hellre ett rejält rättsövergrepp än en friande dom? En kritisk granskning av rättssäkerheten under häktningsförfarandet och vid prövningen av häktningsfrågan Författare: Annika Johannesson Handledare: Universitetslektor och docent Hans Eklund

2 2

3 Innehållsförteckning Förkortningar Inledning Bakgrund Syfte och frågeställningar Metod och material Avgränsning Disposition Effektivitet och integritet Konflikten mellan effektivitet och integritet Rättssäkerhet Styrande principer för tvångsmedelsanvändning Inledning Legalitetsprincipen Behovsprincipen Ändamålsprincipen Proportionalitetsprincipen Häktningsinstitutet Förutsättningar för häktning Sannolika skäl Brottets svårighetsgrad De särskilda häktningsskälen Obligatorisk häktning Proportionalitetsprincipen Häktningsförfarandet Begäran om häktning Häktningsförhandling Prövning av häktningsfrågan Beslut Rättssäkerhetsgarantier Inledning Krav på lagstöd

4 4.3 Krav på objektivitet Beslutsbehörigheten tillfaller endast domstol Beslutet ska föregås av en förhandling Rätten att företrädas av en försvarare Rätten att informeras om misstanken Rätten att ta del av material Rätten att överklaga och omprövning av häktningsbeslut Tidsfrister Inledning Häktningsframställan utan dröjsmål Häktningsförhandling utan dröjsmål och åtalsfrist Omhäktningsförhandling med högst två veckors mellanrum Identifierade brister Inledning Bristande underlag och obestyrkta påståenden Bristande tillgång till utredningsmaterial inför förhandlingen Beviskravet risk är lågt ställt Kravet på sannolika skäl upprätthålls inte i praktiken Häktningsbeslut motiveras inte Extensiv tillämpning och bristfällig vägledning Åtgärder Inledning Öka möjligheten att förebringa bevisning i skuldfrågan Krav på utredningens omfattning och kvalité Tillgång till material inför häktningsförhandlingen Angivande av grunder för begäran i häktningsframställan Krav på tydligt motiverade beslut Tydligare vägledning och utbildningsinsatser Avslutande kommentarer Källförteckning Bilaga

5 Förkortningar A.a. A.st. BrB Dir. Ds. EU Europakonventionen Europadomstolen F Ff. FN Frihetsberövandelagen JK JO NJA Prop. Anfört arbete Anfört ställe Brottsbalken Direktiv Promemoria i departementsserien Europeiska unionen Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna Den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna Och följande sida Och flera följande sidor Förenta Nationerna Lag (1998:714) om ersättning vid frihetsberövande och andra tvångsåtgärder Justitiekanslern Justitieombudsmannen Nytt juridiskt arkiv Proposition RB Rättegångsbalken (1942:720) RF Regeringsformen (1974:152) RH SOU Rättsfall från hovrätten Statens offentliga utredningar 5

6 6

7 1 Inledning 1.1 Bakgrund Det är statens uppgift att skydda sina medborgare från rättsövergrepp, både i förhållande till enskilda individer och till den egna verksamheten. För all brottsutredande verksamhet som bedrivs av åklagare och polis gäller därför ett antal grundläggande principer som ska tillvarata och trygga den enskildes rättssäkerhet. Det är bland annat av hänsyn till den enskildes rättssäkerhet som endast domstol har behörighet att fatta ett beslut om häktning. 1 Av statistik från Åklagarmyndigheten framgår dock att nästan nio av tio häktningsyrkanden leder till ett beslut om häktning. 2 Att åklagares begäran endast i fåtalet fall ogillas av domstolen är oroväckande uppgifter och kan väcka misstankar om att prövningen av häktningsfrågan sker slentrianmässigt och att förfarandet är behäftat med vissa brister ur rättssäkerhetssynpunkt. Det verkar som att rätten inte förhåller sig objektiv till åklagarens yrkanden och inte gör någon självständig bedömning av huruvida det föreligger objektiva grunder för häktning. Under år 2014 beviljade JK ersättning i ärenden enligt lag (1998:714) om ersättning vid frihetsberövande och andra tvångsåtgärder (frihetsberövandelagen) på grund av att åtal aldrig väcktes eller att den tilltalade frikändes för det häktningsgrundande brottet, vilket kan vara en indikation på att häktningsbesluten i dessa fall var felaktiga. 3 I media har främst försvarare (föga förvånande) påtalat att häktningsförhandlingar och domstolens prövning av häktningsfrågan inte uppfyller erforderliga krav på rättssäkerhet. Detta får anses vara särskilt problematisk då ett beslut om häktning innebär att en människa, som i lagens mening ska betraktas som oskyldig, berövas sin frihet under en inte obetydlig tid. Frågan om häktningsbestämmelsernas utformning och tillämpning är högaktuell. I synnerhet har användningen av restriktioner och långa häktningstider varit föremål för diskussion efter att kritik har riktats mot Sverige från FN:s och Europarådets tortyrkommittéer. 4 Regeringen tillsatte nyligen en utredning för att se över vad som kan göras för att få färre personer häktade och motverka isoleringen. 5 Däremot har rättssäkerheten vid häktningsförhandlingar och prövningen av häktningsfrågan inte uppmärksammats eller varit föremål för vidare diskussion. Hur det går till vid 1 SOU 1926:32 s. 83 och SOU 1938:44 s Bednarska, Dagens juridik. 3 Justitiekanslern, Årsredovisning för justitiekanslern 2014, s. 14. Den totala summan som betalades ut enligt frihetsberövandelagen under 2014 var så mycket som kr. 4 Angående kritiken, se b.la. CAT/C/SWE/CO/6-7 och CPT/Inf (2009) Se dir. 2015:80. 7

8 häktningsförhandlingar må dessutom vara okänt för de flesta, med undantag för framförallt åklagare, domare samt försvarare som intar en aktiv roll under processen. Häktningsförfarandet och prövningen av häktningsfrågan förtjänar därför att närmare belysas och analyseras. 1.2 Syfte och frågeställningar Syftet med uppsatsen är att kritiskt granska om häktningsförhandlingar och domstolens prövning av häktningsfrågan på ett tillfredsställande sätt tillvaratar den misstänktes berättigade krav på rättssäkerhet eller om förfarandet är behäftat med brister. Jag avser även att diskutera hur brister ur rättssäkerhetssynpunkt lämpligen kan förhindras och åtgärdas inom ramen för befintlig lagstiftning och genom att lagstiftningen ändras. Problemen behöver synliggöras för att kunna åtgärdas. Min avsikt är att uppmärksamma problematiken och initiera en vidare diskussion av ämnet. För att uppfylla syftet med uppsatsen kommer följande frågeställningar besvaras: Hur garanteras den enskilde en rättssäker prövning av häktningsfrågan enligt gällande lagstiftning och hur väl efterföljs det i praktiken? Vilka brister ur rättssäkerhetssynpunkt går det att identifiera? Hur bör lämpligen identifierade problem lösas inom ramen för befintlig lagstiftning och på vilket sätt bör aktuell lagstiftning ändras? 1.3 Metod och material I första hand har jag valt att använda mig av rättspolitisk metod med fokus på rättssäkerhet, innefattandes en kritik av gällande rätt och förslag på relevanta åtgärder. För att kunna identifiera befintliga rättssäkerhetsgarantier har jag även använt mig av sedvanlig rättsdogmatisk metod och utgått ifrån relevanta juridiska källor såsom lagtext, förarbeten, praxis och doktrin. Utöver de traditionella rättskällorna har jag även beaktat uttalanden från Justitieombudsmannen, Justitiekanslern och tillsynsbeslut från Riksåklagaren. Även andra myndighetsrapporter, bland annat från Åklagarmyndigheten och Domstolsverket, har använts för att berika analysen. Beträffande brister ur rättssäkerhetssynpunkt har det varit något besvärligare att finna stöd och diskussionsunderlag i juridiska källor då problemet inte är särskilt uppmärksammat. Istället har jag till viss del även fått söka mig till icke juridiska rättskällor 8

9 såsom debattartiklar, nyhetsartiklar, podcaster 6 och webbtv-magasin för att få förståelse för problematiken. Vid en första anblick kan det te sig problematiskt att använda denna typ av källor men jag vill poängtera att jag endast har använt mig av uppgifter och åsikter från juridiskt verksamma personer såsom advokater, åklagare och domare med stor erfarenhet av ämnet. Jag vill här kortfattat redogöra för de källor som inte finns tillgängliga i skriftlig form och således är något besvärligare att granska. Jag har använt ett webbtv-magasin som heter Veckans juridik. Det är ett program som publiceras på Dagens juridiks hemsida där chefredaktören Stefan Wahlberg tillsammans med gäster diskuterar juridiska ämnen. Det program som är relevant för uppsatsen är 25 års kritik från tortyrkommittéer mot svenska häktningar ska vi slippa det nu? Medverkande i programmet är advokat Thomas Olsson, Riksåklagare Anders Perklev samt hovrättspresident Fredrik Wersäll. Vidare har jag använt mig av ett avsnitt från Juridisk publikations podcast där häktning diskuteras. I programmet medverkar advokat Björn Hurtig, åklagare Thomas Ahlstrand och häktespsykolog Anna Olsson. De erbjuder sina perspektiv på frågor om mänskliga rättigheter, konsekvenser för de häktade personerna, proportionalitet och den svenska rättsprocessens särdrag. Slutligen har jag använt mig av ett radioprogram från Sveriges radio som heter I lagens namn. Aktuellt avsnitt 7 berör kritiken mot Sveriges rekordlånga häktningstider och medverkande i programmet är bland annat Elisabet Fura som är chef för Justitieombudsmannen. För att få en djupare förståelse av problematiken har jag under tio veckor gjort praktik på åklagarkammaren i Nyköping och har därigenom fått möjlighet att närvara vid alla häktningsförhandlingar som har hållits vid Nyköpings tingsrätt under denna period, även de som på grund av förundersökningssekretess har hållits bakom stängda dörrar. 8 Förundersökningen leds av en förundersökningsledare som ska se till att den bedrivs effektivt och att den misstänktes rättssäkerhetsintressen tillvaratas. 9 Den enskilde ska skyddas mot rättsövergrepp och otillbörlig myndighetsutövning och åklagaren ansvarar för att de mänskliga rättigheterna garanteras under brottmålsprocessen. 10 Med anledning av åklagarens viktiga uppgift under förundersökningen har det varit oerhört givande att praktisera vid en åklagarkammare och jag vill påstå att det har varit en nöd- 6 Podcast eller den svenska termen podradio är en metod att publicera ljudfiler via internet. 7 Göran satt 850 dagar i häkte nu växer kritiken mot Sveriges rekordlånga häktningstider. 8 Möjligheten att hålla förhandlingar inom stängda dörrar regleras i rättegångsbalken (RB) 5:1 st. 2 men huvudregeln är att förhandlingar vid domstol ska vara offentliga, enligt RB 5:1 st Prop. 2013/14:157 s Åklagarmyndigheten, RättsPM 2012:5, s. 4. 9

10 vändig förutsättning för att kunna besvara föreliggande frågeställningar på ett tillfredsställande sätt. Att endast studera rättskällor hade inte varit tillräckligt då det har visat sig att teori och praktik inte alltid går hand i hand. Vid grövre brottslighet, då åklagaren från början är förundersökningsledare, har jag haft möjlighet att följa åklagaren i arbetet från det att brottet har begåtts tills dess att det har funnits skäl att gripa, anhålla eller häkta den som misstänks för brottet. I de fall då polisen inledningsvis har varit förundersökningsledare har jag följt utredningen från att någon har blivit anhållen fram till en eventuell häktningsförhandling. Jag har således fått möjlighet att överblicka vilka överväganden som görs under vägens gång och har haft möjlighet att uppmärksamma de problem som kan uppstå. De gånger som ett anhållande har lett fram till att den misstänkte begärs häktad har jag varit väl insatt i utredningen och har tagit del av den häktningspromemoria som ligger till grund för rättens prövning av häktningsfrågan. De häktningsförhandlingar som ligger till grund för mina resonemang finns angivna i källförteckningen. För att penetrera frågeställningarna på ett djupare plan har jag även använt mig av en kvalitativ metod. Jag har intervjuat verksamma jurister med kunskap och erfarenhet av häktningsförfarandet och hur prövningen av häktningsfrågan i praktiken går till. För att få del av olika synpunkter och för att få en nyanserad bild har jag valt att intervjua både åklagare, försvarare och domare. Utifrån vad dessa personer har uttalat går det dock inte att dra några generella slutsatser, vilket heller inte är syftet med en kvalitativ metod, utan deras åsikter utgör snarare grund för diskussion och ger åtminstone en inblick i problematiken. När jag intervjuade rådman Christoffer Démery, advokat Lars Wall och åklagare Fredrik Beijar använde jag mig av ett tillvägagångssätt som kallas semi-strukturerad intervju. 11 Jag hade förberett ett antal frågor som var allmänt formulerade och utifrån hur samtalet fortskred ställdes även flera uppföljningsfrågor. 12 Intervjuerna med övriga åklagare som arbetar på åklagarkammaren i Nyköping var mer ostrukturerade och situationsbundna. Jag har även samtalat med åklagare som är verksamma i Norrköping, Linköping, Jönköping och Eskilstuna. Dessa samtal utspelade sig på en områdeskonferens och tillvägagångssättet var informellt och jag hade inte förberett några specifika frågor. Dessa samtal var värdefulla för att även få en inblick i hur åklagare i andra städer upplever rättssäkerheten. 11 Christoffer Démery är rådman vid Nyköpings tingsrätt. Advokat Lars Wall är mestadels verksam i Nyköping och i Stockholmsområdet men har även uppdrag i andra delar av landet. Fredrik Beijar är kammaråklagare i Nyköping. 12 Angående tillvägagångssättet vid semi-strukturerad intervju, se Bryman s

11 I samband med att jag har närvarat vid häktningsförhandlingar har jag även samtalat med advokater som har varit förordnade som offentliga försvarare. De har gett intressanta synpunkter på häktning som institut samt hur de som försvarare upplever förfarandet. De har dock inte medgivit att jag nämner deras namn, vilket måste respekteras. Jag har även diskuterat häktningsförfarandet med personer som har suttit häktade, som jag har kommit i kontakt med i mitt arbete på en kriminalvårdsanstalt. Syftet med samtalen har varit att få höra hur personer som har varit häktade upplever rättssäkerheten. Det visade sig dock vara svårt att reflektera kring förfarandet och de jag har pratat med har mestadels haft synpunkter på häktning som institut. 1.4 Avgränsningar I föreliggande uppsats är rättssäkerhet vid häktningsförfarandet och prövningen av häktningsfrågan i fokus. Andra intressanta aspekter av häktningsinstitutet som inte är av betydelse för syftet med uppsatsen kommer därför inte att behandlas. Som exempel kan nämnas den uppmärksammade debatten om långa häktningstider och den flitiga användningen av restriktioner. Den intresserade läsaren hänvisas där till flera välskrivna examensarbeten som berör frågan. Jag har valt att fokusera på häktningsförfarandet i de fall då åklagaren under förundersökningen yrkar på häktning, det vill säga när skuldfrågan ännu inte är avgjord. När häktningsfrågan aktualiseras efter att åtal har väckts är utredningen slutförd och beslutsunderlaget mer robust och det finns goda förutsättningar för rätten att göra en noggrann prövning. Dessutom är frågan om sannolika skäl i princip besvarad i och med att åklagaren har väckt åtal. 13 Jag kommer endast att gå in på häktning enligt RB 24:1 då de allra flesta häktningsframställningar grundar sig på den bestämmelsen. 14 Möjligheten att enligt RB 24:2 besluta om häktning oberoende av brottets beskaffenhet kommer därför inte att beröras. Vidare kommer det inte heller redogöras för möjligheten att häkta någon som är skäligen misstänkt men som det är av synnerlig vikt att ta i förvar. 15 Enligt den grunden är det möjligt att häkta någon i maximalt en vecka men om åklagaren begär att personen 13 Åklagaren ska nämligen väcka åtal om bevisningen är så övertygande för den misstänktes skuld att åklagaren på objektiva grunder kan emotse en fällande dom, se SOU 1938:44 s. 256 f. Om det inte skulle föreligga sannolika skäl när åtal väcks riskerar åklagaren dessutom att själv bli åtalad för obefogat åtal enligt BrB 15:5 st Enligt statistik från Åklagarmyndigheten häktades under år 2014 endast 217 personer såsom skäligen misstänkta för brott i jämförelse med som häktades på sannolika skäl. Bednarska, Dagens juridik. 15 RB 24:3. 11

12 ska vara fortsatt häktad efter den tiden så måste samtliga förutsättningar enligt RB 24:1 vara uppfyllda och rätten ska hålla en ny häktningsförhandling för att pröva detta Disposition Inledningsvis i kapitel 2 berörs konflikten mellan effektiv brottsbekämpning och den enskildes integritet för att få en förståelse för vilka intressen som styr häktningsreglernas utformning. I kapitel 2 behandlas även de principer som styr all tvångsmedelsanvändning. Därefter följer en kort redogörelse för förutsättningarna för häktning enligt RB 24:1 samt hur häktningsförfarandet är reglerat. Befintliga rättssäkerhetsgarantier presenteras i kapitel 4 och i de två efterföljande kapitlen följer en analys och diskussion om brister ur rättssäkerhetssynpunkt och möjliga lösningar av identifierade problem. Jag kan redan nu avslöja att mycket intressanta aspekter kommer att diskuteras som bland annat bygger på egna iakttagelser och intervjuer med verksamma domare, åklagare och advokater. Slutligen i kapitel 7 följer några avslutande kommentarer. 16 Se RB 24:19. 12

13 2 Effektivitet och integritet 2.1 Konflikten mellan effektivitet och integritet Den enskildes krav på rättssäkerhet och samhällets intresse av effektiv brottsbekämpning är två svårförenliga intressen. Konflikten är särskild tydlig vid straffprocessuell lagstiftning. 17 För att polis och åklagare ska ha en reell möjlighet att utreda och beivra brott måste de kunna tillgripa olika åtgärder i sin verksamhet. En del information kan samlas in genom traditionellt spaningsarbete samt genom förhör med vittnen och målsäganden. I vissa fall krävs dock någon form av tvång för att genomdriva åtgärder och då finns det en lagstadgad möjlighet att tillgripa tvångsmedel. Begreppet tvångsmedel saknar legaldefinition men vanligtvis åsyftas direkta ingripanden mot person eller egendom som företas i myndighetsutövning och utgör intrång i någons rättssfär. 18 Det grundläggande syftet med tvångsmedelsanvändningen är att säkra utredningen och lagföringen av det brott som har uppdagats. 19 Behovet av att kunna skydda samhället och medborgarna mot brottslighet och intresset av effektiv lagföring är så starkt att det inte finns något civiliserat land som kan avstå ifrån tvångsmedel i brottsbekämpningen. 20 Vilka tvångsmedel som finns att tillgå samt hur de får användas är uttryckligen reglerat i lag. 21 Lagstöd är en nödvändig förutsättning eftersom användningen av tvångsmedel innebär ett ingrepp i den enskildes grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Häktning är det mest ingripande och integritetskränkande tvångsmedlet som finns att tillgå då det innebär att en person tas i förvar och berövas sin frihet under en inte obetydlig tid. Genom frihetsberövandet inskränks fler av de grundlagsskyddade mänskliga rättigheterna och stor vikt läggs därför vid att häktning endast används när det verkligen är motiverat. Enligt förarbetena måste det föreligga starka skäl för att beröva någon friheten innan skuldfrågan är avgjord. 22 Under förundersökningen bör insikten om att en misstänkt kan vara oskyldig föranleda att häktningsfrågan hanteras med särskild försiktighet. Det bör även noteras att en misstänkt ska betraktas som oskyldig till dess att motsatsen bevisats under en rättegång, enligt den oskuldspresumtion som stadgas i artikel 6.2 i den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). 17 SOU 1985:27 s Se t.ex. Linberg s. 5 f, Ekelöf m.fl., Rättegång III, s. 38 f. Se även SOU 1995:47 s Lindberg s Prop. 1986/87:112 s. 25 och prop. 1988/89:124 s Se kap RB. 22 Prop. 1986/87:112 s

14 Samhällets krav på att brott effektivt klaras upp och beivras talar för en generös reglering som berättigar en vidsträckt användning av tvångsmedel, medan hänsyn till den enskilda personens integritet och rättssäkerhet talar i motsatt riktning. 23 Häktning är ett effektivt instrument för att förhindra att den misstänkte flyr landet, förstör bevisning, manipulerar vittnen eller fortsätter sin brottsliga verksamhet. För att brottsutredningar ska kunna bedrivas effektivt bör därför inte kraven för tvångsmedelsanvändning vara så höga att de brottsutredande myndigheterna blir handlingsförlamade och ineffektiva. 24 Men det finns en gräns för vad som är acceptabelt i ett demokratiskt samhälle. Det är viktigt att staten sätter gränser för sin egen verksamhet och att det föreligger en rimlig avvägning mellan det resultat man vill uppnå och den kränkning som kan drabba en enskild individ. 25 Ett rättsövergrepp får aldrig motiveras av intresset att beivra brott. 2.2 Rättssäkerhet Inskränkningar av integriteten kan vara berättigade för att effektivt kunna genomföra en brottsutredning men däremot bör rättssäkerheten för den enskilde aldrig åsidosättas. Vad som menas med rättssäkerhet är dock inte helt enkelt att redogöra för då ordet har ett svåröverskådligt användningsområde och innebörden beror till viss del på i vilket sammanhang begreppet används. När jag använder begreppet rättssäkerhet åsyftas att den enskilde individen inte ska utsättas för onödigt lidande, maktmissbruk, rättsövergrepp och godtycke från statens sida. 27 Faktorer som kan anses bidra till att förhindra rättsövergrepp och tillförsäkra rättssäkerhet är klart och tydligt formulerade regler som är lätt åtkomliga för medborgarna, att det är enkelt att få sin sak prövad av domstol och att prövningen sker konsekvent och opartiskt. 28 Vidare kan nämnas möjligheten att överklaga ett beslut som går den enskilde emot samt att staten ser till att den enskildes behov av juridisk rådgivning tillgodoses. 29 En straffprocessuell och materiell lagstiftning av god kvalité är en förutsättning för att kravet på rättssäkerhet ska kunna upprätthållas. Men därutöver krävs en god rättstillämpning där åklagare och framför allt domstolar tolkar och tillämpar befintlig lagstiftning enligt vedertagna principer. 23 Jfr Lindberg s Jfr Bylund s. 37 f. 25 Bring & Diesen s Jfr a.a. s Jfr Samuelsson & Melander s Jfr a.st. 14

15 2.3 Styrande principer för tvångsmedelsanvändning Inledning Under en brottsutredning kan den enskilde drabbas av olika ingrepp från statens sida. Men som tidigare nämnts kan inte ett brott klaras upp till varje pris utan det måste föreligga en rimlig balans mellan det resultat man vill uppnå och den kränkning som kan drabba en enskild individ. De brottsutredande myndigheternas verksamhet begränsas till viss del av bestämmelser som värnar om grundläggande fri- och rättigheter. Dessa rättigheter, som är av betydelse för användande av häktning som tvångsmedel under förundersökningen, återfinns främst i regeringsformen (RF) och i Europakonventionen. Enligt RF 1:1 st. 3 ska den offentliga makten utövas under lagarna, vilket innebär att det krävs stöd i lag för all offentlig verksamhet. Av målsättningsstadgandet i RF 1:2 framgår att den offentliga makten ska utövas med respekt för den enskilda människans frihet och värdighet samt att det allmänna ska värna om den enskildes privat och familjeliv. Vidare är RF 2:8 av betydelse för häktningsreglernas utformning som stadgar att var och en är gentemot det allmänna skyddad mot frihetsberövanden. I sammanhanget bör även nämnas RF 2:9 som innebär att den som är berövad friheten på grund av brott eller misstanke om brott har en rätt att få frihetsberövandet prövat av en domstol utan oskäligt dröjsmål. Enligt RF 2:20 får inskränkningar av rörelsefriheten göras genom lag, under förutsättning att kraven i RF 2:21 är uppfyllda. Begränsningar av rörelsefriheten får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Dessutom får begränsningen aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den. Utredning av brott och brottsbekämpning är av allmänt intresse för att kunna upprätthålla trygghet, säkerhet och ordning. Under förutsättning att frihetsberövande är nödvändigt för att uppnå ändamålet, det vill säga att utreda och förhindra brott, är det således acceptabelt att genom lagstiftning inskränka någons frihet. 31 Europakonventionen gäller som lag i Sverige enligt RF 2:19. Flera av artiklarna aktualiseras när någon berövas friheten på grund av misstanke om brott. I artikel 5 anges vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda för att ett frihetsberövande ska anses vara tillåtet. Vidare stadgas vissa rättssäkerhetsgarantier för den som sitter anhållen eller häktad. Denne ska skyndsamt få kännedom om skälen för ingripandet och inom skälig tid ställas inför domare, åtalas eller friges. Därutöver ska den som har berövats friheten 31 Jfr Westerlund s. 20 ff. 15

16 ha rätt att få lagligheten prövad av domstol och ha rätt till skadestånd om frihetsberövandet har skett i strid med konventionen. Av betydelse är även artikel 6 som garanterar rätten till en rättvis rättegång. Av särskilt intresse är punkten 2 som innebär att var och en som har blivit anklagad för brott ska betraktas som oskyldig till dess hans skuld har blivit lagligen fastställd. 32 En person som sitter häktat är således i lagens mening att betrakta som oskyldig till dess att hans skuld har blivit fastställd genom en lagakraftvunnen dom Legalitetsprincipen Inskränkningar av grundlagsskyddade rättigheter måste ske genom lag. Med hänsyn till legalitetsprincipen bör reglerna om tvångsmedel vara obligatoriska och tvingande samt handlingsmönstren i detalj regleras i lagen. Reglernas elasticitet bör reduceras till ett minimum och vaga, obestämda och mångtydiga rekvisit bör såtillvida i största mån undvikas. 33 Härigenom slipper man godtyckliga, slumpmässiga och överraskande ingripanden som hotar den allmänna rättssäkerheten i samhället. För att sådana hot ska kunna elimineras krävs det att beslutsfattarna är restriktiva i sin tillämpning av tvångsmedelsreglerna och att extensiv rättstillämpning inte förekommer på detta rättsområde Behovsprincipen Behovsprincipen innebär att ett tvångsmedel endast får användas om det finns ett påtagligt behov och en mindre ingripande åtgärd inte är tillräcklig. 35 Tvånget ska både vara nödvändigt och verkningsfullt, d.v.s. leda till att man uppnår det avsedda resultatet. 36 Åtgärder som endast syftar till att göra det lättare eller mer bekvämt för polisen eller åklagaren att fullgöra sina uppgifter anses däremot strida mot behovsprincipen Oskuldspresumtionen finns även fastslagen i artikel 11.1 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och lyder som följer: Envar, som blivit anklagad för straffbar gärning, har rätt att betraktas som oskyldig, till dess hans skuld blivit lagligen fastställd vid offentlig rättegång, under vilken han åtnjutit alla för sitt försvar nödiga garantier. 33 Jfr Bylund s A.a. s. 56 f. 35 Se t.ex. prop. 2013/14:237 s Bylund s SOU 1984:54 s

17 2.3.4 Ändamålsprincipen Enligt ändamålsprincipen får ett tvångsmedel användas endast för det ändamål som framgår av lagstiftningen. 38 Principen framgår av RF 2:21 där det stadgas att begränsningar av de grundläggande fri- och rättigheterna endast får göras för ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Därför måste det för varje enskilt tvångsmedel anges för vilket ändamål detta får användas. 39 Enligt förarbetena måste möjligheten att använda häktning, innan skuldfrågan är avgjord, vara begränsad till situationer där ett frihetsberövande är motiverat av mycket starka allmänna intressen, såsom effektivitet i lagföringen och samhällsskydd. 40 Ändamålet med häktning, vilket framgår av RB 24:1, är att förhindra att den misstänkte avviker, försvårar utredningen eller fortsätter sin brottsliga verksamhet. Det är viktigt att häktning inte används för andra syften än vad som framgår av lagstiftningen. Men tyvärr händer det att häktning används i otillbörligt syfte. Bylund nämner som exempel att häktning kan användas för att undvika administrativt krångel och kan vara effektivt för att få en misstänkt att erkänna, för att inte behöva sitta isolerad i en häktescell. 41 Häktning kan också fungera avskräckande genom att det kan företas omedelbart efter att ett brott har begåtts och att man således inte behöver invänta åtal och en fällande dom för att kunna straffa personen. Bylund anser att det är synnerligen angeläget att dessa verkningar inte omformas till legala ändamål i rättstillämpningen, utan att det tillkommer lagstiftaren att bestämma häktningsinstitutets ändamål i enlighet med grundlagsregleringen Proportionalitetsprincipen Enligt proportionalitetsprincipen ska en tvångsåtgärd i fråga om art, styrka, räckvidd och varaktighet stå i rimlig proportion till det önskade målet. 43 Principen framgår av RB 24:1 st. 3 och innebär att häktning får ske endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men som häktningen innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse. Enligt förarbetena är regeln avsedd att tillämpas både vid prövningen av häktningsfrågan och i samband med att beslutet om häktning omprövas var fjortonde dag Prop. 2013/14:237 s Se Lindberg s SOU 1977:50 s. 37 f. och prop. 1986/87:112 s Ekelöf m.fl., Rättegång III, s A.a. s Prop. 2013/14:237 s Prop. 1988/89:124 s. 65 f. 17

18 3 Häktningsinstitutet 3.1 Förutsättningar för häktning Sannolika skäl Av RB 24:1 st. 1 framgår förutsättningarna för häktning enligt den så kallade huvudregeln. Denna regel är fakultativ vilket innebär att häktning får användas om förutsättningarna i första stycket är uppfyllda. Först och främst krävs att någon är på sannolika skäl misstänkt för ett brott. Detta relativt höga beviskrav motiveras av tvångsmedlets ingripande karaktär. Sannolika skäl är dock ett lågt beviskrav i jämförelse med vad som krävs för en fällande dom då det ska vara ställt utom rimligt tvivel att gärningsmannen har begått den brottsliga gärning som påstås. 45 Processlagsberedningen ansåg det inte vara möjligt att genom en regel närmare ange vad som utgör sannolika skäl utan en bedömning måste göras i varje enskilt fall. 46 Beviskravet innebär att misstanken ska framstå som berättigad vid en objektiv bedömning av de föreliggande omständigheterna. 47 Sannolika skäl kan mycket väl anses vara för handen trots att det i många hänseenden föreligger en osäkerhet beträffande händelseförloppet och vilken roll gärningsmannen har haft i detta Brottets svårighetsgrad Den andra förutsättningen är att det för brottet är föreskrivet fängelse i ett år eller mer vilket motiveras av att häktning endast ska kunna användas vid brott av mer allvarlig beskaffenhet. 49 Det avgörande är således om fängelsestraff av angivna längd ingår i straffskalan. Straffskalorna återspeglar lagstiftarens uppfattning om de olika brottens straffvärde och därmed också samhällets intresse och behov av skydd mot sådana brott Angående beviskravet ställt utom rimligt tvivel se NJA 1980 s. 725, NJA 1982 s. 164 och NJA 1991 s NJA II 1943 s A.st. 48 Nordh s. 49. Jfr RH 1995:76 där hovrätten ansåg att det inte förelåg sannolika skäl då brottsmisstanken endast grundades på uppgifter från ett anonymt vittne som dessutom ännu inte hade hörts under förundersökningen. 49 Prop. 1986/87:112 s A.st. 18

19 3.1.3 De särskilda häktningsskälen Vidare krävs att det föreligger en risk för att något av de särskilda häktningsskälen, flykt-, kollusion- eller recidivfara, kommer att uppfyllas. Enligt förarbetena måste risken framstå som konkret med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet och den måste vara beaktansvärd, det vill säga något man på allvar har att räkna med. 51 Endast en teoretisk risk är inte tillräckligt. 52 Med flyktfara avses en risk att den misstänkte avviker eller på annat sätt undandrar sig lagföring eller straff. En sådan risk kan anses föreligga om den misstänkte i avsikt att undkomma förflyttar sig från sin vistelse- eller bostadsort så att det blir omöjligt eller mycket svårt att utreda brottet och ställa denne inför rätta. Ett annat sätt att försöka undgå lagföring är att gå under jorden, anta förklädnad eller på annat vis förändra sitt utseende. 53 Plastikkirurgi och borttagning av fysiska kännetecken, såsom ärr och tatueringar, kan vara effektiva åtgärder för att undgå upptäckt och omfattas således av bestämmelsen. 54 För häktning krävs en risk för att den misstänkte medvetet håller sig undan eller avviker. 55 Däremot är det inte en tillräcklig grund att den misstänkte under utrednings- eller rättegångstiden kommer vara svår att anträffa. 56 Häktning får således inte förekomma i syfte att undvika administrativt krångel med kallelser till förhör eller inställda huvudförhandlingar. 57 Enligt Nordh innefattas i begreppet flyktfara även en risk för att den misstänkte kommer att begå självmord. 58 Jag och Bylund är dock av en annan uppfattning gällande självmord. 59 Att häkta någon i syfte att rädda livet på honom eller henne för att kunna utdöma ett straff är enligt min mening befängt. I det läget måste det finnas betydligt viktigare uppgifter för samhället än att garantera att personen blir straffad, som till exempel att bereda denne vård. 60 Kollusionsfara innebär att det föreligger en risk att den misstänkte undanröjer bevis eller på annat sätt försvårar brottsutredningen. Härmed menas främst att den 51 Prop. 1986/87:112 s. 71 f. och s A.prop. s. 71 och SOU 1938:44 s Jfr Lindberg s Jfr NJA 1974 s. 614 där HD ansåg att med hänsyn till vad som hade blivit upplyst angående den tilltalades personliga förhållanden fanns det inte tillräckliga skäl att befara att denne skulle avvika eller på annat sätt undandra sig straff. Den tilltalade hade fast bostad som han hade erhållit med hjälp av de sociala myndigheterna. Han var nästintill helt utan tillgångar och ingenting tydde på att han ville eller hade möjlighet att försvinna. 56 JO 1983/84 s SOU 1985:27 s Nordh s Bylund s. 112 f. 60 Jfr a.st. 19

20 misstänkte avlägsnar spår efter brottet eller påverkar personer som ska höras som vittnen, målsäganden eller medgärningsmän. 61 Det ska föreligga en risk för att den misstänkte genom aktiva och illojala åtgärder försvårar utredningen av det misstänkta brottet. 62 Lojala kontakter med vittnen och målsäganden som vidtas i syfte att förbereda sitt försvar omfattas inte av regleringen. 63 Med recidivfara menas en risk att den misstänkte fortsätter sin brottsliga verksamhet. Av betydelse för bedömningen är den misstänktes tidigare brottsbelastning, innefattandes såväl tidigare domar och strafförelägganden som väckta åtal, beslut om åtalsunderlåtelse och icke färdigutredda brottsmisstankar. 64 Häktning på grund av recidivfara kan användas för att avbryta en pågående seriebrottslighet och i övrigt för att förhindra återfall i brott. 65 Vid riskbedömningen bör särskilt beaktas om det finns risk för återfall i brott som riktar sig mot eller medför fara för annans liv, hälsa eller egendom eller i övrigt allvarligt kränker annans personliga integritet. 66 Bedömningen av om det föreligger risk för återfall i brott ska avse en relativt begränsad tidsrymd. För häktning krävs en risk för att den misstänkte begår nya brott innan lagföring för det häktningsgrundande brottet har kunnat ske. 67 Enligt förarbeten till RB ska återfallsrisken avse brott av samma eller liknande slag som det häktningsgrundande brottet. Vidare måste det brott som återfallsrisken avser vara ett häktningsgrundande brott enligt huvudregeln. 68 Bedömningen av om det föreligger risk för något av de angivna häktningsskälen ska enligt RB 24:1 st. 1 göras utifrån brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller någon annan omständighet. Rätten bör beakta omständigheter såsom den misstänktes bostads-, arbets- och familjeförhållanden, omständigheterna kring brottet samt tidigare belastning. 69 Naturligtvis ska både omständigheter som talar för och emot häktning beaktas. 61 Se SOU 1938:44 s. 298, Nordh s. 52 och Lindberg s SOU 1985:27 s Bylund s Lindberg s Prop. 1986/87:112 s A.prop. s. 71 f. 67 Nordh s Prop. 1986/87:112 s. 100 f., SOU 1977:50 s. 155, SOU 1985:27, s. 136 och Bylund s. 133 f. 69 Se b.la. Gärde m.fl. s. 319 och Andersson m.fl. s

21 3.1.4 Obligatorisk häktning Enligt RB 24:1 st. 2 ska häktning ske om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år och det inte är uppenbart att skäl för häktning saknas. Det föreligger således en presumtion för häktning vid allvarlig brottslighet och det är upp till den misstänkte att bevisa att det är uppenbart att häktningsskäl saknas för att undgå häktning enligt denna bestämmelse. Regeln ses som en praktisk handlingsregel för domstolarna då de utan någon mera ingående utredning kan utgå från att det föreligger häktningsskäl, om inte utredningen visar på motsatsen. 70 Endast i särskilda fall är förhållanden sådana att den misstänkte kan lämnas på fri fot. Kravet på uppenbart är väldigt högt ställt. I NJA 1979 s. 425 bedömde Högsta domstolen att det uppenbart saknades skäl för häktning då den misstänkte verkställde ett fängelsestraff på kriminalvårdsanstalt. Högsta domstolen har även anfört att det förhållandet att en misstänkt är svårt sjuk kan utgöra grund för bedömningen att skäl för häktning uppenbart saknas Proportionalitetsprincipen För att häktning ska få användas krävs det dessutom att åtgärden är proportionerlig. 72 Skälen för häktning måste således uppväga det intrång eller men som åtgärden innebär för den misstänkte eller något annat motstående intresse. Minsta möjliga tvång ska användas för att nå det avsedda syftet och häktning får endast användas om inte syftet kan tillgodoses genom mindre ingripande åtgärder. 73 Proportionalitetsprincipen är tillämplig under hela förfarandet, inte minst vid prövning av om omhäktning ska ske. I NJA 2011 s. 518 uttalade Högsta domstolen att ju längre ett frihetsberövande har varat, desto starkare skäl krävs för fortsatt häktning. Vidare konstaterades att berörda myndigheter måste bedriva utredningen med rimlig grad av effektivitet så att häktningstiden inte blir längre än nödvändigt. Den misstänkte ska inte få lida för att utredningen bedrivs långsamt. I det aktuella fallet hade den misstänkte suttit häktad i över tre år och Högsta domstolen uttalade att häktning efter så lång tid är godtagbart endast om det finns alldeles särskilda skäl för det. Den sammantagna bedömningen var att särskilda skäl saknades och den misstänkte försattes således på fri fot. Av fjärde stycket framgår att häktning inte får ske om det kan antas att den misstänkte kommer att dömas endast till böter. Även denna bestämmelse ger uttryck för 70 Jfr prop. 1986/87:112 s. 34 samt Lindberg s Se NJA 1985 s RB 24:1 st Fitger m.fl., Zeteo, kommentaren till RB 24:1 st

22 proportionalitetsprincipen, eftersom det inte är proportionerligt att under förundersökningen frihetsberöva en person som endast kommer att dömas till böter Häktningsförfarandet Begäran om häktning Om en person sitter anhållen har åklagaren begränsat med tid att ta ställning till om denne ska släppas på fri fot eller om en begäran om häktning ska lämnas in till domstolen. En häktningsframställan ska vara domstolen tillhanda utan dröjsmål och senast klockan 12 den tredje dagen efter anhållningsbeslutet. 75 Tanken är att en misstänkt ska vara frihetsberövad utan rättens prövning så kort tid som möjligt och därför måste åklagaren lämna in häktningsframställan så snart utredningen är tillräckligt robust för att avgöra häktningsfrågan, därav kravet på utan dröjsmål. 76 Det är inte acceptabelt att avvakta endast för att undvika att häktningsförhandlingen hålls en helgdag utan det är utredningen som är styrande. 77 Häktningsframställan kan göras antingen muntligen eller skriftligen och ska innehålla uppgifter om vem som är misstänkt, det brott misstanken avser, grunden för häktningsyrkandet samt tidpunkten för frihetsberövandet. 78 Om möjligt ska den misstänkte och dennes försvarare genast informeras, genom åklagarens försorg. 79 Häktningsförhandlingen ska hållas utan dröjsmål och får aldrig hållas senare än fyra dygn efter att den misstänkte greps eller att anhållningsbeslutet verkställdes. 80 I samband med att tidsfristen för att hålla häktningsförhandling förkortades avskaffades kravet för åklagaren att lämna in en häktningspromemoria. Naturligtvis underlättas handläggningen och försvarets situation förbättras om åklagaren har för vana att sammanställa material som har betydelse för häktningsfrågans bedömande. Men enligt gällande rätt finns det alltså inget krav på att åklagaren lämnar in skriftligt material inför en förestående häktningsförhandling. 81 Men om material sammanställs och lämnas in till rätten innan häktnings- 74 Jfr NJA 1991 s. 374 där HD beslutade att häva ett häktningsbeslut med anledning av att det inte är proportionerligt att häkta en person som är sinnessjuk och där påföljden endast kunde bli skyddstillsyn och/eller böter. 75 RB 24:12 st Nordh s Prop. 1995/96:21 s. 13 f. 78 Prop. 1986/87:112 s RB 24:11 st RB 24:13 st Se t.ex. JO 2000/01 s. 55 där en rådman hade vägrat hålla en häktningsförhandling på grund av att åklagaren inte hade tillhandahållit rätten något skriftligt material. Rådmannen delgavs misstanke om tjänstefel med anledning av hans agerande. 22

23 förhandlingen bör även den misstänkte, samt dennes försvarare, få tillgång till detta. 82 Enligt den objektivitetsplikt som åklagaren är bunden av får inte material som är till den misstänktes fördel uteslutas utan måste presenteras för rätten vid en häktningsförhandling Häktningsförhandling Enligt RB 24:14 st. 1 ska åklagaren och den misstänkte närvarvara vid häktningsförhandlingen om det inte finns synnerligt hinder. Men hur själva förhandlingen ska gå till är sparsamt reglerat. Av andra stycket framgår att åklagaren ska ange de omständigheter som yrkandet grundas på och den misstänkte och hans försvarare ska få möjlighet att yttra sig. Men utöver det stadgandet är förfarandet inte reglerat. Enligt min erfarenhet följer de flesta häktningsförhandlingar samma struktur som en huvudförhandling. 83 Först får åklagaren framställa sitt yrkande och försvararen får kort ange inställningen till häktningsyrkandet. Därefter följer sakframställan då åklagaren mer ingående redogör för de omständigheter som utgör grunden för häktningsyrkandet. Även försvararen får möjlighet att utveckla försvarets inställning. Sedan får den misstänkte tillfälle att yttra sig och både åklagaren och försvararen får möjlighet att ställa frågor. Därefter följer en personaliadel och förhandlingen avslutas med slutanföranden från både åklagaren och försvararen. Att förfarandet följer samma struktur utgör en trygghet för parterna då de är förberedda på när och vad de förväntas säga. Det bör dock poängteras att det inte alltid förhåller sig på det här viset. Det finns inget hinder för en domare att låta de olika delarna flyta samman, så länge alla parter får komma till tals. Min erfarenhet är dock att det blir mycket rörigare och att det då är lättare att någon viktig aspekt missas Prövning av häktningsfrågan Angående vad som får läggas till grund för bedömningen av häktningsfrågan framgår det av RB 24:14 st. 2 att förutom vad parterna anför får handlingar från förundersökningen läggas fram. Annan utredning angående brottet får endast läggas fram om det finns särskilda skäl. När häktningsförhandlingen har avslutats ska rätten omedelbart meddela beslut i häktningsfrågan på grundval av det som har förekommit under förhandlingen. Vid bedömningen ska domstolen pröva om de lagliga förutsättningarna för häktning är uppfyllda. Med anledning av att häktning är en så pass ingripande åtgärd 82 Prop. 1986/87 s Jfr RB 46:6 och 46:

24 ska prövningen ske ex officio oberoende av om den misstänkte samtycker till att han berövas friheten. 84 Det är av största vikt att de olika kraven prövas var för sig och att man inte blandar ihop de olika bedömningarna eller grundar sin prövning på generella antaganden. Det bör framförallt framhållas att prövningen av om det föreligger sannolika skäl och om något eller några särskilda häktningsskäl är för handen ska prövas var för sig. En svag misstankegrad kan aldrig uppvägas av att det finns starka skäl att besluta om häktning på grund av kollusion-, flykt- eller recidivfara Beslut Om rätten finner att det inte föreligger skäl för häktning ska anhållningsbeslutet omedelbart hävas och den misstänkte försättas på fri fot. Om häktningsyrkandet bifalls ska det i beslutet framgå när åtal senast ska vara väckt. 86 Om förundersökningen drar ut på tiden åligger det åklagaren att begära förlängd åtalstid och rätten måste hålla omhäktningsförhandling med två veckors mellanrum för att kontrollera hur förundersökningen bedrivs och pröva om förutsättningar för häktning fortfarande föreligger. 87 Om det är uppenbart att häktningsförhandlingen skulle vara utan betydelse får rätten besluta att det ska gå längre tid mellan förhandlingarna. 88 Dessa aspekter av häktningsförfarandet kommer att belysas mer ingående när rättssäkerhetsgarantier och brister i förfarandet diskuteras. 84 Se RB 24: Vilket följer av RB 24:1. Samtliga förutsättningar måste vara uppfyllda för att rätten ska kunna fatta ett beslut om häktning. 86 Vilket framgår av RB 24:18 st. 1. Tidsfristerna behandlas mer ingående i nästa avsnitt. 87 RB 24:18 st RB 24:18 st

25 4 Rättssäkerhetsgarantier 4.1 Inledning Häktning är ett extremt ingripande tvångsmedel och liknar i mångt och mycket ett traditionellt fängelsestraff. Lagstiftaren har dock bedömt det vara nödvändigt att i den brottsutredande verksamheten tillåta att provisoriska tvångsåtgärder vidas mot enskilda. Långvariga frihetsberövanden accepteras trots vetskapen att även oskyldiga personer kommer att drabbas. För att förhindra godtyckliga bedömningar och obefogade övergrepp från statens sida är häktningsförfarandet omgärdat av flera rättssäkerhetsgarantier. Till exempel har en person som har suttit häktad i vissa fall rätt till ersättning från statens sida. Om åtal aldrig väcks eller om den tilltalade frikänns från brottet har denne rätt till ersättning enligt frihetsberövandelagen. Ersättningen utgör en kompensation för den skada som har uppkommit genom frihetsberövandet men avser inte väga upp den skada som uppstått till följd av brottsmisstanken, brottsutredningen eller det rättsliga förfarandet i sig. 89 Jag kommer inte att närmare gå in på möjligheten att få skadestånd då det snarare utgör ett plåster på såren än att garantera en rättssäker prövning av häktningsfrågan, vilket är fokus för denna uppsats. Rättssäkerheten skyddas bland annat genom att tvångsmedelsanvändningen är reglerad i lag, kravet på objektivitet, att rätten har exklusiv beslutanderätt, att ett beslut ska föregås av en förhandling, rätten att företrädas av försvarare, rätten att underrättas om misstanken, rätten att ta del av material, rätten att överklaga samt genom regler om tidsfrister. Jag avser att i detta avsnitt närmare beröra dessa rättssäkerhetsgarantier. 4.2 Krav på lagstöd Av regeringsformen framgår att den offentliga makten utövas under lagarna, vilket innebär att det krävs uttryckligt lagstöd för att få använda tvångsmedel. Denna legalitetsprincip förstärks av RF 2:20 som stadgar att en inskränkning av den enskildes grundlagsskyddade fri- och rättigheter får endast ske genom lag. För att tillämpningen ska bli likformig och enhetlig bör reglerna vara tydliga och precisa. Häktningsreglerna får inte utvidgas genom extensiva tolkningar och dessutom råder ett analogiförbud. 90 Detta är en nödvändig förutsättning för att undvika godtyckliga, slumpmässiga och 89 Prop. 1997/98:105 s Ekelöf m.fl., Rättegång III, s

26 överraskande ingripanden som hotar den allmänna rättssäkerheten i samhället. 91 En restriktiv användning av tvångsmedel bör eftersträvas och ett regelmissbruk får inte förekomma. Legalitetsprincipen bidrar till förutsebarhet och rättssäkerhet. Hur lagregleringen är utformad har jag gått igenom under avsnitt 3.1 och kommer därför inte upprepas här. 4.3 Krav på objektivitet Objektivitetsprincipen är en viktig rättssäkerhetsgaranti för den som misstänkts för brott och utgör en grundläggande beståndsdel i det reglersystem som är ägnat att tillgodose rättssäkerheten i straffrättskipningen. 92 Av RF 1:9 framgår att domstolar, förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet i sin verksamhet. Kravet på saklighet betyder att myndigheterna endast får grunda sina avgöranden på de omständigheter som enligt gällande rätt får beaktas vid prövningen av ett ärende. 93 Kravet på opartiskhet innebär att det allmännas företrädare ska vara objektiva i sin tjänsteutövning och förhålla sig så att deras opartiskhet inte med fog kan ifrågasättas. 94 Förutom det grundlagsstadgade kravet på objektivitet kommer principen till uttryck i flera andra bestämmelser i rättegångsbalken. Objektivitetsprincipen är styrande för åklagare och polis under förundersökningen. Enligt RB 23:4 st. 1 ska inte endast de omständigheter som talar emot den misstänkte, utan även de som är gynnsamma för honom eller henne beaktas. Vidare ska bevis som är till den misstänktes förmån tillvaratas. Förundersökningsledaren får således inte vara ensidigt inriktad på att säkra bevisning som kan leda till en fällande dom utan även alternativa hypoteser som framstår som rimliga ska utredas. 95 Detta gäller oavsett om den misstänkte själv har presenterat alternativa händelseförlopp eller om denne har erkänt gärningen. 96 Förundersökningsledaren bör hela tiden ha i beaktande att den misstänkte kan vara oskyldig och därför även undersöka det material som pekar i denna riktning. Kortfattat ska en förundersökning bedrivas brett, allsidigt och förutsättningslöst Bylund s. 56 f. 92 Jfr Lagrådsremiss, Förstärkt rättssäkerhet och effektivitet i förundersökningsförfarandet, s A.st. 94 Strömberg & Lundell s SOU 2011:45 s. 17 och s A.bet. s Bring & Diesen s