Långa häktningstider och omfattande restriktioner

Transkript

1 Juridiska institutionen Höstterminen 2015 Examensarbete i straffprocessrätt, särskilt om tvångsmedel 30 högskolepoäng Långa häktningstider och omfattande restriktioner En studie avseende huruvida häktningsförfarandet är rättssäkert Författare: Shirin Rizwand Handledare: Elisabeth Lehrberg 1

2 2

3 Förord Om en misstänkts tid i häktet inte utgör bestraffning, varför skulle man då föreskriva att den ska avräknas mot ett fängelsestraff? - Torleif Bylund 3

4 4

5 Sammanfattning Häktning och restriktioner utgör tvångsingripanden i den enskildes rättsliga sfär och är de mest ingripande personella tvångsmedlen som kan tillämpas mot misstänkta. Detta återspeglas i de misstänktas uppfattning om tvångsmedlen och i deras psykiska hälsa. Skyddet mot att utsättas för dessa ingripanden regleras i lagbestämmelser avseende grundläggande fri- och rättigheter. Tillämpning av dessa tvångsmedel får endast göras för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och de får vidare inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet som föranlett dem. I uppsatsen har det diskuterats om de rådande förhållandena på häktena kan anses vara godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Detta har besvarats nekande, främst med hänsyn till den slentrianmässiga tillämpningen som sker och den isolering som de misstänkta utsätts för. Det intressanta i sammanhanget är den psykologiska studie som gjorts av Kriminalvården som visar på att var fjärde häktad med restriktioner och var femte utan restriktioner lider av psykisk ohälsa. 1 Att det inte är så stor skillnad på hur de häktade med respektive utan restriktioner mår, talar för att häktning i sig är skadligt för den enskilde och blir farligare för hälsan om de utsätts för isolering. Uppsatsen har även behandlat olika alternativ till häktning samt utrett hur man kan få kortare häktningstider och färre restriktioner och vidare redogjort för förslag på hur författaren anser att den rådande situationen kan förbättras. Det konstateras att den internationella kritik som har framförts är befogad och att det vetenskapligt är bevisat att de häktades psykiska hälsa försämras av häktning och isolering, vilket är svårt att försvara ur ett rättssäkerhetsperspektiv eftersom de misstänktas förmåga att försvara sig i rättegången försämras. Detta innebär således att det kontradiktoriska förfarandet, som fastställer att det i brottmål ska vara fråga om två jämlika parter, sätts ur spel. Problematiken med häktning och restriktioner har även uppmärksammats av regeringen, som i skrivande stund tillsatt tre utredningar, för att utreda gällande rätt i praktiken och för att utreda hur rättsläget kan förbättras för att ligga mer i linje med Sveriges internationella åtaganden. Det kommer dock dröja ett par år innan en redogörelse för vad som kan komma att ändras läggs fram. Det kommer bli väldigt intressant att se vad dessa utredningar kommer fram till samt om det kommer ske en totalreform av häktningsreglerna i RB. 1 Psykisk hälsa hos häktade med restriktioner. 2 Dagens Juridik, 25 års kritik från tortyrkommittéer mot svenska häktningar ska vi slippa det nu? 5

6 Sammanfattningsvis kan det sägas att den internationella kritiken är befogad och att det återstår en hel del att göra för att det svenska häktningssystemet ska uppfylla Sveriges internationella åtaganden. 6

7 Förkortningar och förklaringar Art Artikel BrB Brottsbalken (1962:700) CAT The United Nations Committee against Torture (FN:s kommitté mot tortyr) CPT European Committee For the Prevention of Torture and Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (Europeiska kommittén till förhindrande av tortyr etc.) Dir. EKMR Den europeiska konventionen den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna EU Europeiska unionen Europadomstolen Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna FN Förenta Nationerna HD Högsta domstolen JO Justitieombudsmannen JK Justitiekanslern Målkamrat Misstänkta i samma mål NJA Nytt juridiskt arkiv RB Rättegångsbalken (1942:740) RF Regeringsformen SKL Statens kriminaltekniska laboratorium SOU Statens offentliga utredningar SPT The Subcommittee on Prevention of Torture and other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (Underorgan till FN:s kommitté mot tortyr) Prop. Regeringens proposition 7

8 8

9 Innehållsförteckning Förord... 3 Sammanfattning... 5 Förkortningar och förklaringar Inledning Bakgrund Syfte Avgränsning Metod och material Disposition Häktning och restriktioner Allmänt om häktning De fyra häktningsfallen Häktning enligt huvudregeln, 24:1 första stycket RB; Obligatorisk häktning enligt presumtionsregeln, 24:1 andra stycket RB; Häktning vid lindrigare brott än enligt huvudregeln, 24:2 RB; Utredningshäktning, 24:3 RB Bevisbördan Häktningsgrunderna Flyktfara Kollusionsfara Recidivfara Restriktioner Alternativ till häktning Dokumentation och underrättelse Allmänt om dokumentation och underrättelse Underrättelse till den misstänkte om skäl för häktning och restriktioner Omprövning, överprövning och överklagan Omprövning av häktningsbeslut Överklagan av häktningsbeslut Restriktioner Den historiska utvecklingen års processlagsberedning års Rättegångsbalk års Häktningsutredning års Häktningsutredning Häktning i andra länder Danmark Häktning Restriktioner Andra omständigheter som kan ha betydelse Norge Häktning och restriktioner

10 7.3 Belgien Häktning Restriktioner Andra aspekter som med fördel kan beaktas i Sverige Internationella åtaganden Begreppet tortyr Internationell kritik Psykisk hälsa hos häktade personer Analys Tidsgränser Anmälningsförfarande Högre krav på åklagare och domstol Dokumentation Beslutanderätt om enskilda restriktioner Presumtionsregeln Isolering av häktade Restriktionsavdelningar Erkännanden och medverkan i utredningen Större insyn Alternativ till häktning Stora och komplicerade mål Samarbete mellan brottsutredande myndigheter Avräkning Avslutande kommentar Käll- och litteraturförteckning

11 1 Inledning 1.1 Bakgrund Sedan 1991 har Europarådets kommitté för förhindrande av tortyr och omänsklig behandling och FN:s kommitté mot tortyr upprepade gånger kritiserat Sverige för att ha för långa häktningstider och för att häktade personer sitter omänskligt isolerade till följd av restriktioner. 2 Varje år häktas ca personer i Sverige. Sju av tio häktade har restriktioner i någon form, åtminstone under någon del av häktningstiden. Restriktioner innebär att den häktade genom att inte få ha någon kontakt med omvärlden isoleras. Häktningen, isoleringen och ovissheten om framtiden är mycket påfrestande för den häktade och skapar känslor av maktlöshet. 3 Denna behandling av de häktade benämns som tortyr av vissa inom advokatkåren 4 och kan leda till allvarliga psykiska ohälsa, vilket ofta också sker. Kritiken består även i att restriktioner tillämpas mer som regel än i undantagsfall trots att restriktioner egentligen ska tillämpas i undantagsfall. Kritiken mot de svenska häktningsförhållandena har väckt debatt runtom i landet. Enligt presidenten för Svea Hovrätt håller domarkåren med om denna problematik. Han menar dock att det samtidigt finns såväl skäl för som emot häktningar med restriktioner och att detta är en svår balansgång, särskilt då målen blir allt större och mer tidskrävande. Enligt Riksåklagaren är denna problematik en följd av det svenska rättegångssystemet som bygger på muntlighetsprincipen och omedelbarhetsprincipen. Han menar att dessa principer gör att det är viktigt att säkra bevisning ända fram till förhör hålls i rätten. Försvarsadvokaten Thomas Olsson menar å andra sidan att långvarig isolering inte utgör ett skäl till att ändra på dessa grundläggande principer och att man måste se till det faktum att häktade personer är att betrakta som oskyldiga. Han menar vidare att problemet idag består i att man vidtar tvångsåtgärder i form av häktning på ett allt för tidigt stadium i utredningen vilket leder till en viss degenerering av beviskravet. Han tillägger också att han och andra kollegor anser att sannolika skäl för misstanke om brott, som är en förutsättning för häktning, är ett beviskrav som till viss del har urholkats i praktiken. Från försvararsidan menar man även på att domarna i för hög grad 2 Dagens Juridik, 25 års kritik från tortyrkommittéer mot svenska häktningar ska vi slippa det nu? ( ). 3 Se för det anförda Ju2015/05662/KRIM s. 1f. 4 Dagens Juridik, Det är domarna som är ansvariga för den tortyr som varje dag pågår i våra häkten, ( ). 11

12 går på åklagarens linje och att underlag för åklagarens påståenden är något som saknas idag, vilket är den kritik som även FN:s tortyrkommitté har framfört. 5 Våra grannländer Norge och Danmark har fått liknande kritik och har med anledning därav förändrat lagstiftningen i syfte att korta ned häktningstiderna och minska restriktionsanvändningen. 6 Men i Sverige har, trots den upprepade internationella kritiken, inga större försök att förändra tillvaron för de häktade till det bättre gjorts. I skrivande stund har dock regeringen tillsatt tre utredningar som ska utreda vilka förändringar som bör ske för att kunna genomföra en mer human tvångsmedelsreglering. Förslagen ska redovisas år 2016 och Det kommer med andra ord att dröja minst ett par till år innan de svenska häktningarna blir mer i linje med de internationella åtagandena. Det återstår dock att se vilka förslag som kommer att läggas fram samt om de kommer leda till någon egentlig förbättring. 1.2 Syfte Syftet med denna uppsats är att utreda huruvida häktningar och restriktioner kan anses vara rättssäkert och försöka fastställa vad som är problematisk med den rådande tillämpningen av häktning och restriktioner. Med utgångspunkt i den kritik som har riktats mot Sverige, och dels undersöka rättsläget i Sverige och i andra länder, ska jag lägga fram förslag till hur den rådande häktnings- och restriktionsanvändningen kan förändras till ett mer rättssäkert förfarande för de misstänkta. Syftet med uppsatsen är såldes att författa en uppsats om häktningstider och restriktioner ur ett de lege ferenda perspektiv 1.3 Avgränsning I denna framställning ska jag, främst ur de misstänktas perspektiv, endast behandla de straffprocessuella tvångsmedlen häktning och restriktioner. Jag kommer således inte behandla de övriga tvångsmedlen i större utsträckning än vad som är direkt nödvändigt för förståelsen av ämnet. I denna uppsats har jag valt att enbart behandla häktning och restriktioner för vuxna misstänkta häktade. Trots att situationen för barn och ungdomar i häkte är en otroligt viktig fråga och bör förändras samt att rättsläget i detta avseende har 5 Se för det anförda Dagens Juridik, 25 års kritik från tortyrkommittéer mot svenska häktningar ska vi slippa det nu? ( ) 6 Häktningstider och restriktioner, Åklagarmyndighetens rapport, s. 33 och Dir. 2015:80 s. 1 och Ju2015/05662/KRIM s

13 väckt mycket kritik och debatt, har jag av utrymmesmässiga skäl valt att inte behandla det i denna framställning. 1.4 Metod och material Mot bakgrund av syftet med denna uppsats har jag valt att använda den traditionella rättsdogmatiska metoden. Metoden är mest lämpad ur ett de lege ferenda perspektiv, då man med hjälp av traditionella rättskällor så som förarbeten, författningar, praxis och doktrin kan komma fram till nya förslag. 8 Förutom denna traditionella metod har jag även använt mig av icke juridiska källor, som dock är relevanta i den pågående debatten. 9 Mot bakgrund av att beslut om häktning och restriktioner främst sker i underrätterna finns det ingen utbredd rättspraxis i ämnet, ett fåtal beslut har dock fattas i högre instans vilka är prejudicerande och nämns nedan. 1.5 Disposition Uppsatsens syfte är att ur ett de lege ferenda perspektiv undersöka om och hur tillämpningen av häktning och restriktioner kan förbättras till ett mer rättssäkert förfarande ur de misstänktas perspektiv. Dispositionen har därför framställts på ett sätt som överensstämmer med uppsatsens syfte. De inledande kapitlen behandlar gällande rätt, och de nuvarande möjligheterna till häktningssubstitut, kap Därefter behandlas den historiska utveckling som skett i ämnet för att läsaren ska få förståelse för den nuvarande regleringen, kap. 6. Sedan görs en mindre komparativ studie om andra länders regler om häktning, kap. 7. Det åttonde kap. redogör för Sveriges internationella åtaganden och för den kritik som har framställts mot den svenska häktningstillämpningen. Även begreppen tortyr, omänsklig behandling, förnedrande behandling och isolering behandlas i detta kapitel då de är av betydelse för ämnet. Därefter behandlas de häktades psykiska hälsa, detta kapitel är av betydelse för frågeställningen om häktningsförfarandet är rättssäkert. Uppsatsen mynnar slutligen ut i en analys av tidigare behandlade områden där författaren även redogör för egna förslag och kommentarer. I den avslutande kommentaren, kap. 11, sammanställs vad som har behandlats och vad författaren kommit fram till. 8 Hellner s. 49 ff jfr Kleineman s Jag har även talat med en journalist, försvarsadvokater och tidigare häktade, som har erfarenhet av häktning och restriktioner. 13

14 2 Häktning och restriktioner 2.1 Allmänt om häktning Enligt Bylund var det första decenniet som RB tillämpades en idyll eftersom det enda kända hotet under 1950-talet kom utifrån. Därför var det bra med en mer expansiv tvångsmedelsreglering. När Sverige senare kom att hotas av inre brottslighet som med tiden blev mer organiserad användes fortfarande samma tvångsmedel som förr. 10 Att RB är så pass gammal innebär därför att den inte tar hänsyn till de konflikter som uppstår idag, vilket möjligen kan vara en anledning till att åklagarens begäran om häktning medges i 95 procent av fallen. 11 I 2 kap. regeringsformen (1974:52), RF, stadgads de grundläggande fri- och rättigheter som varje medborgare åtnjuter, vilka är relevanta för denna framställning. 12 Fri- och rättigheterna kan dock begränsas genom lag och endast om de kan tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle, 2:20 och 21 RF. Reglerna om häktning och restriktioner är ett exempel på inskränkningar i grundläggande fri-och rättighet som gjorts genom lag. Vidare gäller att den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR) ålägger staterna att garantera de fri- och rättigheter som anges i konventionen. 13 Eftersom häktning är det mest ingripande av de personella tvångsmedlen, har det fått lagstiftaren att fastslå en legalitetsgrundsats 14 i RB. Prövningen om huruvida häktningsskäl föreligger ska ske ex officio. 15 Det finns vidare ett flertal allmänna principer som är relevanta för tillämpning av häktning och restriktioner. 16 De processuella syftena med häktning kan vara att säkra att den misstänkte finns tillgänglig för att förundersökning, huvudförhandling och verkställighet av straff ska kunna genomföras. Häktning används också för att förhindra att den misstänkte försvårar eller saboterar utredningen, 17 dvs. vid kollusionsfara. Det är vid häktning på denna grund som den häktade kan meddelas restriktioner. Ett kriminalpolitiskt ändamål 10 Bylund, Tvångsmedel I, s Häktning mänsklig skyldighet? Advokaten 2012, nr Se b.la 2:5-6, 2:8-9 och 11 RF. 13 Se för denna framställning relevanta rättigheter; art 3; skydd mot bland annat tortyr och omänsklig behandling eller bestraffning, art 5; skydd mot frihetsberövanden utom i de fall som anges i EKMR och i svensk lag, art 6; rätt till rättvis och offentlig förhandling inför en oavhängig och opartisk domstol inom skälig tid. 14 Se även 1:1 tredje stycket RF. 15 Bylund i Rättegång III, s. 32f. 16 Se b.la 1:1 tredje stycket, 1:9 RF, 24:1 tredje stycket RB. 17 Bylund i Rättegång III s

15 med häktning är att hindra den misstänkte att fortsätta sin brottsliga verksamhet, 18 recidivfara. 2.2 De fyra häktningsfallen Bestämmelserna om häktning finns i 24 kap. RB. Eftersom det finns olika typer av häktning samt ändamål med häktning brukar de delas in i fyra olika fall. De fyra häktningsfallen är: Häktning enligt huvudregeln, 24:1 första stycket RB; De grundläggande förutsättningarna för detta häktningsfall är att det föreligger sannolika skäl för misstanke om brott, vilket ska avse brott med påföljd i fängelse på ett år eller däröver. Denna häktningsregel är fakultativ. Sannolika skäl innebär att det inte räcker med den svaga misstanken om brott som ska föreligga för att kunna inleda en förundersökning; anledning att anta. Misstanken om brott på sannolika skäl är strakare än skälig misstanke om brott. För att sannolika skäl ska kunna anses föreligga ska misstanken vid en objektiv bedömning av omständigheterna anses vara befogad. För att åtal ska kunna väckas av åklagare krävs det att tillräckliga skäl föreligger Obligatorisk häktning enligt presumtionsregeln, 24:1 andra stycket RB; Denna regel förutsätter att det föreligger sannolika skäl för brottsmisstanken och att brottet har minst två års fängelse i straffskalan, vilket innebär att det därmed föreligger presumtion för flykt-, kollusion- eller recidivfara. För att undgå häktning i dessa fall ska det vara uppenbart att ingen sådan risk föreligger. Presumtionsregeln kastar om bevisbördan när det gäller de särskilda häktningsgrunderna men sänker inte beviskraven i övrigt. Presumtionsregeln betecknas som en praktisk handlingsregel för domstolarna, vilket innebär att rätten kan utgå från att det finns häktningsskäl utan någon mer ingående utredning. 20 Rätten måste emellertid göra en prövning i varje enskilt fall. 21 Vid en översyn av häktningsreglerna övervägdes om presumtionsregeln kunde stå i strid med EKMR. 22 Detta ansågs dock inte vara fallet. 18 A.a. s Bylund i Rättegång III, s. 34ff och Lindberg s Prop. 1986/87:112 s. 34 och Lindberg s A.a. s. 269, se även NJA 1985 s Se SOU 1986:87:112 s. 139 och

16 2.2.3 Häktning vid lindrigare brott än enligt huvudregeln, 24:2 RB; Detta häktningsfall reglerar situationer då häktning kan tillämpas även om brottet har ett lågt straffvärde samt vid rena bötesbrott. För häktning krävs att en av två möjliga grunder är uppfyllda. Den ena grunden är att den misstänkte är okänd och vägrar uppge sitt namn och hemvist, eller att den misstänktes uppgifter om namn och hemvist kan antas vara osanna, 24:2 första punkten RB. Det är vanligare att anhålla än att häkta en misstänkt person på den första grunden, vilket antas bero på att man oftast hinner fastställa den misstänktes identitet innan häktningsfrågan aktualiseras. 23 Den andra grunden tillämpas i de fall den misstänkte saknar hemvist i Sverige och det finns en risk för att den misstänkte undandrar sig lagföring eller straff genom att lämna landet, 24:2 andra punkten RB. Denna grund tillämpas vanligen för att anhålla, och i viss utsträckning för att häkta, utlänningar som begått brott och som tillfälligt vistas i Sverige. 24 Detta häktningsfall kan inte tillämpas vid brott enligt huvudregeln, eller enligt presumtionen om obligatorisk häktning och ej heller vid utredningshäktning. Häktning oberoende av brottets straffskala bör enligt förarbetena hanteras med försiktighet. 25 Vidare har JO i ett fall rörande ett gripande uttalat sig om att frihetsberövanden inte bör tillämpas vid brott med enbart böter i straffskalan Utredningshäktning, 24:3 RB Till skillnad från de andra häktningsfallen, krävs i detta fall enbart skälig misstanke om brott, vilket är den lägre misstankegraden. För häktning i sådana fall krävs också att förutsättningarna för häktning i övrigt är uppfyllda, 24:3 första punkten RB, 27 samt att det är av synnerlig vikt att den misstänkte tas i förvar i avvaktan på ytterligare utredning om brottet, 24:3 andra punkten RB. Utredningshäktning kan tillämpas vid brott enligt huvudregeln och vid brott oberoende av brottets straffskala. Utredningshäktning kan dock inte tillämpas med stöd av presumtionsregeln vid allvarliga brott, 24:3 första stycket RB. 28 För samtliga häktningsfall gäller att häktningsförhandling ska hållas senast inom fyra dygn efter frihetsberövandet, 24:13 RB. Därefter ska en ny häktningsförhandling hållas 23 Se Lindberg s Det finns dock exempel på personer som har häktats och dömt trots okänd identitet, JO 1996/97 s A.a. s Prop. 1986/87:112 s Se JO 1997/98 s Med häktnings skäl i övrigt åsyftas 24 1 första, tredje och fjärde styckena eller 2 RB. 28 Se 24:3 RB e contrario och Lindberg s

17 var 14 dag. Det finns ingen lagstadgad gräns för hur många gånger den misstänkte kan bli omhäktad, 24:18 RB. Vid utredningshäktning måste häktningsförhandling dock hållas inom en vecka i enlighet med 24:19 RB. En ny häktningsförhandling måste även hållas så snart åklagaren anser att brottsmisstanken uppnått sannolika skäl. Om brottsmisstanken inte uppnått sannolika skäl inom den ovan angivna tidsgränsen ska häktningen upphävas. 2.3 Bevisbördan När domstolen har att pröva en häktningsfråga ligger bevisbördan på åklagaren. Det är därmed åklagaren som ska bevisa att det föreligger en beaktansvärd och konkret risk för flykt-, kollusions-, eller recidivfara. 29 Bylund menar dock att det är möjligt att, på grund av det låga beviskravet risk, bevisbördan i praktiken hamnar på den misstänkte. 30 För brott med lägst två års fängelse i straffskalan är bevisbördan omkastad, då finns det en presumtion för frihetsberövande om det inte är uppenbart att de särskilda häktningsgrunderna inte är uppfyllda. 31 Den misstänkte har därmed ett jämförelsevis högt beviskrav att uppnå, uppenbart. Om brottsmisstanken avser dels ett brott med lägst två års fängelse i straffskalan och dels ett annat häktningsgrundande brott ska två skilda prövningar göras, den ena ska göras med utgångspunkt i presumtionen att häktningsskäl föreligger och den andra ska ske med utgångspunkt i den vanliga prövning, dvs. risk. 32 Man kan fråga sig vad åklagaren behöver prestera för att styrka att det föreligger någon häktningsgrund. Enligt Lindberg är det vad, gäller risken för flykt eller återfall i brott, lätt för åklagaren att redovisa vilka konkreta omständigheter som anses utgöra grunden för risken. Hon menar också att det inte är lätt för åklagaren att avgöra vad denne behöver redovisa vid häktningsförhandlingen för att visa att risk för kollusion föreligger med hänsyn till behovet av sekretess i utredningsarbetet. Under förundersökningen har den misstänkte och dennes försvarare inte någon ovillkorlig rätt att ta del av utredningsmaterialet. Denna rätt är begränsad till att de får ta del av utredningsresultatet, 23:18 RB. 33 Åklagaren kan därmed välja vad denne vill redogöra för under häktningsförhandlingen, vilket i praktiken innebär att det blir lättare för åklagaren att fullgöra sin bevisbörda och uppnå det låga beviskravet risk, medan det 29 Prop. 1986/87:112 s Bylund, Tvångsmedel I s. 109f. 31 Lindberg s A.a. s. 190, sådana skilda prövningar har gjorts i NJA 1989 s A.a. s

18 för den misstänkte blir svårare att försvara sig och uppnå det höga beviskravet uppenbart i de fall det krävs och det blir också svårt att på ett effektivt sätt motbevisa att risk föreligger. Faran med att ha ett så lågt beviskrav är att man inte kan hindra en slentrianmässig tillämpning av häktning. Ur rättssäkerhetssynpunkt är det oroväckande med låga beviskrav för ett sådant ingripande tvångsmedel som häktning, eftersom risken för att den misstänkte drabbas av ett materiellt oriktigt avgörande ökar ju lägre beviskravet är. En annan nackdel med beviskravet risk är att det varken har graderats eller bestämts i lagtexten, vilket innebär att lagstiftaren har överlämnat till rättstillämparen att avgöra vilket beviskrav som ska utgöra en lägsta gräns vid utredningsanhållande, 24:6 andra stycket RB. I dessa fall är det tänkt att det ska vara tillåtet att gå under beviskravet risk. Fråga uppkommer därmed om denna lägsta risk inte behöver vara konkret och beaktansvärd. I sådana fall experimenterar man med så låga beviskrav att det blir en abstrakt risk vilket inte bör förekomma vid ett tvångsmedelsingripande Häktningsgrunderna De särskilda häktningsgrunderna utgörs av flyktfara, kollisionsfara och recidivfara. Sedan 1988 års lagändring gäller ett enhetligt beviskrav för de särskilda häktningsgrunderna som innebär att det ska finnas risk för att den misstänkte avviker, försvårar utredningen eller fortsätter med brottslig verksamhet. Vid lagstiftningsarbetet inför 1988 års ändringar fördes diskussioner om risk kunde innebära ett för vidsträckt rekvisit som förutsättning för beslut om häktning. Ett förslag som lades fram var att det istället skulle krävas en påtaglig risk, vilket avvisades då det inte ansågs vara tillräckligt effektivt. 35 Jag anser att man, som tidigare har föreslagits, bör ha det högre beviskravet påtaglig risk med hänsyn till att risk utgör ett mycket allmänt, vagt och diffust begrepp. 36 Det kan därmed vara svårt att undvika en för långtgående tillämpning av häktning trots att risken ska vara konkret och beaktansvärd i det enskilda fallet. Risk finns för att en schablonmässig eller slentrianmässig prövning ökar i och med det låga beviskravet Bylund i Rättegång III, s. 44 med vidare hänvisning. 35 Prop. 1986/87:112 s. 84f och 101f, JuU 1987/88:7 s. 26f. Se även Bylund, Tvångsmedel I s.106 och Lindberg s Se Bylund i Rättegång III s. 37 som menar att risk inte kräver någon sannolikhetsövervikt. 37 Prop. 1986/87:112 s. 112, Bylund i Rättegång III, s. 37 och Lindeberg s

19 2.4.1 Flyktfara Flyktfara innebär en risk att den misstänkte avviker eller på annat sätt undandrar sig straff eller lagföring. Ändamålet med häktning på grund av recidivfara är att säkra utredningen, lagföring och att säkerställa verkställigheten av en kommande påföljd. Detta innebär dock inte att häktning får ske enbart för att underlätta myndigheternas administrativa arbete. 38 Flyktfara kan innebära att den misstänkte lämnar landet eller orten. Det kan också innebära risk för att den misstänkte ändrar sitt utseende permanent för att på så sätt undandra sig lagföring. 39 Vid avgörande om flyktfara ska anses föreligga ska hänsyn tas till omständigheterna i det enskilda fallet. Vissa omständigheter kan tala för eller emot en sådan flyktfara. Ett typfall som talar för att flyktfara föreligger är om den misstänkte vid tidigare brottsmisstanke har undandragit sig lagföring. En vilja att medverka i utredningen talar emot flyktrisken. Eftersom utlänningar kan sakna eller har svag anknytning till Sverige anses de mer benägna att fly. Detta anses även vara fallet för de som saknar bostad, arbete och social förankring i övrigt samt om den misstänkte riskerar ett långt straff. Vidare anses bostad eller ekonomiska tillgångar utanför Sverige öka benägenheten att fly. Sådana omständigheter som talar för flyktfara ska dock alltid vägas mot andra omständigheter som kan tala emot flyktfara, som att den misstänkte har andra personliga skäl, som talar för att denne kvarstannar på orten. 40 Om den misstänkte har ett berättigat skäl att lämna orten eller landet bör det inte anses utgöra flyktfara. 41 Exempel så sådana skäl kan vara en planerad semester eller tjänsteresa. Flyktfara anses vidare inte gälla om den misstänkte har varit häktad under så lång tid att en eventuell påföljd i praktiken kan anses avtjänad med hänsyn till reglerna om villkorlig frigivning Kollusionsfara Häktning på denna grund innebär att det finns risk för att den misstänkte försvårar utredningen genom att undanröja bevis. Häktning på grund av kollusionsfara har till syfte att säkra bevisningen vilket i förlängningen även innebär att lagföringen säkras. 43 Ekelöf menar dock att häktningsgrunden enbart har en bevissäkrande funktion. 44 För att 38 Prop. 1986/87:112 s. 30, 71 och 102f och Bylund i Rättegång III s. 37f. 39 Lindberg s A.a. s. 183 och SOU 1977:50 s. 152f. 41 Bylund i Rättegång III, s Lindeberg s. 184, se även NJA 2011 s. 518 och RH 2013: A.a. s Ekelöf, Rättegång III s

20 kunna ålägga en häktad person restriktioner måste kollusionsfara anses föreligga, se 24:5a RB. Restriktioner tillämpas således inte i samband med de andra häktningsgrunderna. Kollusiva åtgärder kan vara att den misstänkte förstör eller gömmer bevis som har betydelse för utredningen, påverkar medmisstänkta eller vittnen som har information om gärningen. Detta innebär dock inte att kontakter med sådana personer, i syfte att förbereda sitt försvar, är otillåtet. Häktning enbart på grund av kollusionsfara får inte tillämpas i syfte att underlätta insamling av bevis eller att få den misstänkte att erkänna, utan det måste också föreligga en kollusiv åtgärd från den misstänktes sida. 45 För att kollusionsfara ska föreligga ska den misstänkte ha en reell möjlighet att påverka bevisningen. Det räcker således inte med en eventuell eller teoretisk risk. Om den misstänkte har erkänt, om bevisning har säkrats på annat sätt eller åtal mot den misstänkte har väckts föreligger ingen kollisionsfara. 46 En åtgärd som skulle kunna medföra att restriktionstillämpningen minskar är att införa en regel om när kollusion bör anses upphöra, det vill säga vid en särskild tidpunkt, tex när förundersökningen är klar. Vidare gäller att om den misstänkte döljer föremål som saknar betydelse för utredningen så innebär det ingen kollusiv åtgärd. 47 Det anses vidare att kollusionsfaran beror på vilken typ av brott det rör sig om. Risken att påverka utredningen vid grova och komplicerade brott med många inblandade anses vara större jämfört med om en person ensam begår ett brott. Det anses också att muntlig bevisning kan påverkas i högre utsträckning än teknisk bevisning Recidivfara Recidivfara utgör en häktningsgrund som förutsätter att det föreligger risk för att den misstänkte fortsätter sin brottsliga verksamhet om denne inte frihetsberövas, och ska skydda de som hotas av brottsligt handlande från den misstänkte. Denna häktningsgrund har därmed främst ett kriminalpolitiskt syfte. 49 Lagstiftarens vilja i detta fall har särskilt varit att hindra brott mot annans liv, hälsa, frihet eller annat som kränker någons personliga integritet. 50 Häktning på grund av recidvfara förutsätter att tre krav är uppfyllda. Dessa är att risken för återfall ska avse brott av samma eller liknande slag som det aktuella brottet. 45 SOU 1977:50 s. 78 och Bylund i Rättegång III s A.a. SOU s. 153, a.a. s. 38f och Lindeberg s A.a. SOU s. 153, a.a. s. 38f och a.a. s Lindberg s Bylund i Rättegång III s. 39 och Lindeberg s. 181f. 50 Prop. 1986/87:112 s. 31 och Bylund i Rättegång III s. 39 och Lindeberg s

21 Brotten som riskerar att återfallas i ska vara häktningsgrundade i sig enligt huvudregeln. Recidivfaran får dessutom endast avse tiden fram till dom avkunnas. Häktningen förhindrar således att den misstänkte fortsätter sin brottsliga verksamhet under tiden fram till domen. Om den misstänkte fälls för brottet är återfallsrisken något som kan påverka påföljdsvalet Restriktioner Restriktioner kan enbart åläggas den som är häktad enligt 24:1 RB, dvs. om det anses att risk föreligger för att den häktade undanröjer bevis eller på något annat sätt försvårar utredningen. Restriktioner innebär att den häktades kontakter med omvärlden inskränks. Huvudregeln är att domstolen beslutar om restriktioner på begäran av åklagaren, domstolen kan inte ta upp frågan självmant. Om domstolen beslutar att medge begäran om restriktioner ges ett generellt tillstånd för restriktioner. Åklagaren beslutar sedan om vilka enskilda restriktioner som ska meddelas den häktade, 24:5a RB. I undantagsfall kan åklagaren meddela den häktade restriktioner utan tillstånd från rätten. Detta är endast möjligt om det är nödvändigt på grund av betydelsefulla omständigheter som uppkommit senare. Åklagaren ska dock begära rättens prövning av restriktionerna senast dagen efter att åklagaren fattat beslut om restriktioner, 24:5a, andra stycket RB. Verkställighet av häktning får inte innebära andra begränsningar i den häktades frihet än vad som följer av häkteslagen, 1:6 häkteslag (2010:611). Detta innebär att inga andra inskränkningar än vad som är nödvändigt får meddelas. Regleringen ska även ses mot bakgrund av Sveriges internationella åtaganden. 52 Restriktioner får inte tillämpas i syfte att få den misstänkte att erkänna brott och inte heller för att hindra den misstänkte att ta lojala kontakter med vittnen, dvs. för att förbereda sitt försvar. Den misstänkte har ingen skyldighet att medverka till utredningen eftersom denna ankommer på åklagaren samt att åklagaren har större utredningsmöjligheter. 53 En sådan skyldighet är dock ändå något som föreslås i Åklagarmyndighetens rapport, vilket kommer diskuteras närmare nedan. 54 Restriktioner kan meddelas med stöd av 24:1 RB, 6:1 och 6:2 häkteslagen. Restriktioner får meddelas avseende inskränkningar i den häktades rätt att placeras tillsammans med andra häktade ( samsittning ), vistas i gemensamhet (gemensam vistelse ), följa vad som händer i omvärlden, inneha tidskrifter och tidningar, ta emot 51 Bylund i Rättegång III s Prop. 1997/98:104, s. 31 ff. 53 Bylund, Tvångsmedel I s. 116f. 54 Se kapitel 10.9 nedan. 21

22 besök, stå i förbindelse med annan genom elektronisk kommunikation eller sända och ta emot försändelser, se 6:1 och 6:2 häkteslagen. 55 Det har konstaterats att det inte är möjligt att uttala sig om den ökade restriktionstillämpningen beror på att brottsligheten blivit mer omfattande och svårare och att det därför finns ett större behov av restriktioner. 56 Det är vidare vanligast att de häktade åläggs inskränkningar i rätten till gemensam vistelse och att ta emot besök samt brev, 57 vilka anses vara de mest ingripande och svåraste åtgärderna för de häktade. 58 Inskränkningar i rätten att ta del av samhällsinformation genom tv, radio, tidningar och tidskrifter är ovanligare, men förekommer i stora mål som är bevakade i media. 59 Den häktade har dock alltid en ovillkorlig rätt till att kommunicera med och träffa sin försvarare utan att bli bevakad, se 21:9 RB och 3:5 och 6 häkteslagen. I förarbetena uttalas det att det tilltänkta syftet med bestämmelsen i 24:14 RB, att åklagaren ska ange de omständigheter som läggs till grund för begäran om häktning samt restriktioner, inte har haft den önskvärda effekten att restriktioner ska begäras med restriktivitet. Åklagaren motiverar aldrig eller sällan sin begäran om restriktioner, utan tvärtom utgör skälen för restriktioner i regel samma skäl som anförs för att kollusionsfara föreligger. Det är vidare mycket ovanligt att åklagaren talar om för rätten vilka enskilda restriktioner som kommer att tillämpas på den misstänkte 60 Domstolen bifaller således begäran om att häkta och att meddela restriktioner regelmässigt, utan att någon närmare diskussion om det förs. 61 Det finns vidare inget som tyder på att andelen häktade med restriktioner har minskat sedan införandet av 24:5a RB, vilket var tanken då den infördes. 62 Detta kan vara en följd av att åklagarens beslutsunderlag utgörs av en standardiserad mall, med att förtrycka rutor, som ska kryssas i beroende på vilken restriktion som ska tillämpas. Beslutsmallen har i praktiken även medfört att samsittning och gemensam vistelse behandlas som samma restriktion trots att de innebär olika saker för den häktade, eftersom de återfinns under samma beslutsruta. 63 Under den första perioden av en häktning är det vanligt att den häktade enbart kan ta emot och skicka brev eftersom samtycke för att den misstänkte ska kunna ringa till 55 För den som vill fördjupa sig i de enskilda restriktionerna se Lindberg s 697 ff. och Häktningstider och restriktioner, Åklagarmyndighetens rapport s. 46 ff. 56 SOU 2006:17 s A.a. SOU s Ds 1996: 46 s SOU 2006:17 s A.a. SOU s Ds 1996:46 s A.a. Ds s Häktningstider och restriktioner, Åklagarmyndighetens rapport, s. 51ff. 22

23 anhöriga och ta emot besök måste inhämtas först. 64 Processen för att inhämta samtycke är ofta långdragen, särskilt i de fall de anhöriga inte har någon fast telefoni som är kopplad till den analoga telefonlinjen, vilket är en förutsättning för att de häktade ska kunna ringa. Telefonsamtal till mobiltelefoner och IP-telefoner är således ej tillåtet. 65 Av tillgänglig statistik framgår det att av samtliga häktade under år 2013 var det 70 procent av de häktade som var ålagda restriktioner. 66 År 2014 hade 68 procent av de häktade restriktioner procent av de häktade var häktade under 61 dagar eller mer och antalet häktade med restriktioner under längre tid än 60 dagar var personer, varav 131 personer var under 21 år. 68 Storstadskammararna tillämpar restriktioner för 62 procent av de häktade. De övriga allmänna åklagarkamrarna tillämpar restriktioner i ca 71 procent av fallen. Fråga uppkommer således om den omfattande tillämpningen av häktning och restriktioner kan beror på och varför de anses behövas i så pass många fall. Det skulle vara bra om det fanns statistik som möjliggör att man kan följa enskilda ärenden, eller i vart fall att man kan se hur många häktningar med respektive utan restriktioner som faktiskt lett till åtal eller fällande dom. Då skulle man kunna sätta siffrorna 95 procent 69 och 70 procent 70 i förhållande till hur många brott som uppklaras samt om det verkligen är nödvändigt med så omfattande tillämpning av häktning och restriktioner. Det finns tyvärr ingen sådan statistik i dagsläget. Det finns dock statistik över hur många som begär skadestånd. 90 procent av de som begär skadestånd (ca personer) av Justitiekanslern, JK, för ett oriktigt frihetsberövande får det. Detta innebär att ca 13 procent av de häktade får skadestånd, mörkertalet kan dock vara stort. År 2011 betalde JK ut 40 miljoner kronor i skadestånd. Varje frihetsberövad person kostar kronor per dygn för Kriminalvården. Felaktiga frihetsberövanden kostar skattebetalarna ca kronor per häktad och dygn A.a. s. 67f. 65 A.a. s. 68f. 66 Häktningstider och restriktioner, Åklagarmyndighetens rapport, s. 91f, jfr s. 94 för statistik som gäller för ekobrottsmyndigheten där det är vanligare med längre häktningstider. 67 Dir. 2015:80 s Häktningstider och restriktioner, Åklagarmyndighetens rapport, s. 91f. 69 Åklagarens begäran om häktning medges i 95 procent av fallen, se Häktning mänsklig skyldighet? Advokaten 2012, nr procent av samtliga häktade under år 2013 var ålagda restriktioner, se Häktningstider och restriktioner, Åklagarmyndighetens rapport, s. 91f. 71 Häktning mänsklig skyldighet? Advokaten 2012, nr 7, s

24 3 Alternativ till häktning Enligt 24:1 tredje stycket RB ska häktning undvikas så långt det går. Det åligger därför alltid åklagaren och domstolen att se över om det finns något alternativ till häktning i det enskilda fallet. Enligt dagens RB kan sådana alternativ utgöras av övervakning enligt 24:4 RB, reseförbud eller anmälningsskyldighet enligt 25 kap. RB. Det innebär en betydande skillnad för den häktade och dennes anhöriga om denne blir häktad eller ålagd ett häktningsalternativ, eftersom häktning innebär ett absolut frihetsberövande och häktningsalternativen innebär att den misstänkte kan fortsätta bo hemma och arbeta under förutsättning att denne följer de särskilt föreskrivna villkoren. Dessa häktningsalternativ tillämpas knappt, vilket man från regeringens sida tror beror på att häktningsalternativen inte anses vara effektiva. Regeringen anser därför att man ska undersöka hur häktningsalternativen kan göras mer effektiva. 72 Med dagens teknologi bör det vara möjligt att införa mindre tvingande åtgärder som t.ex. elektronisk övervakning i form av bild och ljudövervakning och GPS-sändare som visar var den misstänkte befinner sig mm. På så sätt skulle den misstänkte slippa vara frihetsberövad men samtidigt inte kunna fly eller påverka utredningen Dokumentation och underrättelse 4.1 Allmänt om dokumentation och underrättelse Det finns inga generella regler i RB gällande dokumentation av tvångsmedel. Tvångsmedel som beslutas eller fastställs av rätten styrs av de allmänna reglerna om dokumentationsskyldighet och utformning av beslut, 6 och 30 kap. RB. Det finns således inga särregler för beslut om häktning. För beslut om tvångsmedel av polis eller åklagare finns inga motsvarande regler i RB. För vissa tvångsmedel finns dock krav på dokumentationen av verkställigheten. RB:s inkonsekventa reglering för dokumentation av tvångsmedel måste sättas in i dess historiska sammanhang för att kunna förstås. RB är främst skriven för domstolarna och för att till tillgodose domstolarnas behov av beslutsunderlag, vilket är särskilt tydligt när man ser på bestämmelserna om tvångsmedel. Regler om tvångsmedel som ska prövas av domstolar är välutvecklade, medan tvångsmedel som handläggs av polis eller åklagare inte är lika 72 Dir. 2015:80 s. 3f. 73 A.a. Dir. s. 3f. 24

25 välutvecklade. Dokumentationsskyldighet måste vidare ses i relation till de allmänna kraven på dokumentation av förundersökningen i 23 kap. RB och förundersökningskungörelsen (1947:948), FUK. 74 I 21 FUK anges att det ska föras protokoll över en förundersökning och närmare regler om vad protokollet ska innehålla finns i FUK. Enligt 20 FUK ska alla beslut och uppgifter om tvångsmedel antecknas i förundersökningsprotokollet. Uppgifterna om tvångsmedel i protokollet ger dock ingen heltäckande bild eftersom beslut av domstolen, så som häktning, inte noteras i förundersökningsprotokollet. Vidare gäller att kravet på ett heltäckande förundersökningsprotokoll numera har luckrats upp eftersom krav på omfattningen av protokollet numera beror på vilken påföljd som kan bli aktuell. Det har inte närmare analyserats hur detta påverkar dokumentation av tvångsmedel Underrättelse till den misstänkte om skäl för häktning och restriktioner En misstänkt som blir gripen eller anhållen ska bli underrättad om brottsmisstanken samt grunden för gripandet eller anhållandet. Syftet med detta är främst att möjliggöra för den misstänkte att kunna försvara sig mot brottsmisstanken, vilket inte går om denne inte vet vad brottsmisstanken avser. Vid ett gripande ska den misstänkte underrättas om tiden och platsen för brottet, brottsrubriceringen samt övriga uppgifter av betydelse. För underrättelse vid anhållande gäller att den ska vara lika utförlig som vid underrättelse enligt 23:18 RB, vilket innebär att underrättelsen ska innehålla allt som undersökningsledaren vet om. 76 Något liknande krav på underrättelse till den som har häktats finns inte mot bakgrund av att den misstänkte vid häktningsförhandlingen får kännedom om brott som häktningsyrkandet avser och vilken brottsmisstanke den misstänkte blir häktad för. 77 I den pågående debatten har kritik framförts att detta förfarande knappast möjliggör något effektivt försvar för den misstänkte och dennes försvarare eftersom de inte får någon information om vad utredningen innehåller och därför blir överraskade under häktningsförhandlingen. 78 Enligt 23 första stycket häktesförordningen (2010:2011) ska den häktade omedelbart få skriftlig underrättelse om beslut om restriktioner. Omständigheterna som ligger till grund för beslut om restriktioner ska dokumenteras och den häktade ska få ta 74 Lindberg s A.a. s Se JO 1964 s Lindberg s. 191f. 78 Häktning en mänsklig skyldighet? Advokaten 2012 nr 7. 25

26 del av dokumentationen om det inte skadar utredningen, 23 andra stycket häktesförordningen. Åklagarens dokumentationsskyldighet regleras vidare av ÅFS 2005: I den framgår det att åklagaren ska dokumentera skälen för restriktioner för den som är häktad, vilket har medfört att skälen för restriktionerna anges först efter häktningsförhandlingen och utgörs av en standardiserad blankett där åklagaren kryssar i skälen för restriktioner. 80 Huruvida detta innebär att åklagaren inför domstolen, vid häktningsförhandlingen, inte redogör skälen för varför restriktioner bör meddelas är oklart. Om så är fallet är det väldigt oroväckande då det allvarligt kan riskera möjligheten till en rättssäker prövning. 5 Omprövning, överprövning och överklagan 5.1 Omprövning av häktningsbeslut I vissa fall ska beslut om häktning omprövas automatiskt efter viss tid. Beslutet kan vidare omprövas när som helst om det begärs av part eller om rätten anser att det behövs. För utredningshäktning, som innebär häktning på den lägre misstankegraden, ska åklagaren så fort denne anser att misstanken uppnår sannolika skäl meddela rätten om det. Då ska en ny häktningsförhandling hållas utan dröjsmål. En sådan ny häktningsförhandling måste dock alltid hållas inom en vecka, oavsett om åklagaren meddelat att misstanken uppnår sannolika skäl eller ej. Om den högre misstankegraden inte anses föreligga vid den nya häktningsförhandlingen ska häktningsbeslutet omedelbart upphävas. 81 Om häktningstiden är längre än fjorton dagar och inget åtal har väckts ska en ny häktningsförhandling hållas löpande och det får maximalt löpa två veckor mellan varje omhäktningsförhandling. Detta krav på ny förhandling gäller oavsett om häktningstiden för när åtal senast ska väckas överskrids första gången eller om häktningstiden överskrids genom förlängning av åtalstiden. Undantag från denna regel får dock göras om det med hänsyn till utredningen eller annan anledning är uppenbart att en ny förhandling skulle vara betydelselös. I sådana fall får rätten besluta att förhandling ska hållas med längre mellanrum. Ett exempel på när sådan förlängning kan ske är vid våldsbrott där åtalet är beroende av teknisk undersökning som ej hunnit färdigställas. 82 HD har dock uttalat att det enligt lagtexten finns ett mycket begränsat 79 Åklagarmyndighetens interna föreskrift, ÅFS 2005: Häktningstider och restriktioner, Åklagarmyndighetens rapport s. 51ff. 81 Lindberg s. 302f. 82 Prop. 1986/87:112 s

27 utrymme att bestämma längre tids mellanrum mellan förhandlingarna och att behovet av att rätten kontrollerar att utredningen bedrivs skyndsamt samt att häktningsskälen kvarstår ökar allt eftersom tiden går, särskilt då den häktade begär ny häktningsförhandling. 83 Den häktade kan alltså själv begära att ny förhandling ska hållas, vilket rätten tar ställning till. Även åklagaren kan framställa en sådan begäran i t.ex. syfte att häktningen ska omfatta andra brott eller häktningsskäl. Kritik mot förlängd åtalstid i avvaktan på resultat från teknisk undersökning har även framförts på andra håll, bland annat av verksamma försvarsadvokater och åklagare Överklagan av häktningsbeslut Häktningsbeslut under förundersökning och huvudförhandling kan alltid överklagas av åklagaren och den häktade. 85 Det finns vidare inga föreskrivna tidsfrister för när beslut senast måste överklagas. 86 Det krävs inget prövningstillstånd för att kunna överklaga häktningsbeslut i hovrätt och HD. 87 Den häktades överklagan brukar normalt avse yrkande om att häktningsbeslutet ska upphävas, att rätten ska besluta om ett mindre ingripande tvångsmedel eller att åtal ska väckas tidigare än vad rätten beslutat om. Åklagaren kan på motsvarande sätt överklaga beslut om att den misstänkte ska bli häktad om rätten har beslutat att inte förklara en person häktad eller fattat beslut om att frige den som är häktad. Åklagaren kan också överklaga rättens beslut om att tillämpa en mindre ingripande åtgärd än häktning. 88 Häktningsbeslut vid dom kan överklagas särskilt eller i samband med domen. Om tingsrätten i samband med domen, hävt eller ogillat yrkande om häktning, kan åklagaren eller målsäganden i överklagan av domen också överklaga häktningsbeslutet. Om domen däremot inte överklagas kan häktningsbeslutet inte heller överklagas. Om den dömde är häktad kan denne vid överklagande av domen yrka att häktningen upphävs. Den dömde kan dock överklaga häktningsbeslutet även om domen inte överklagas. Den häktade kan överklaga häktningsbeslut i en hovrättsdom i samband med överklagande av domen eller överklaga särskilt. Om hovrätten ogillar yrkanden om häktning eller häver häktningsbeslut får beslutet överklagas enbart i samband med 83 NJA 1997 s Se t.ex. Om SKL och Arbogamålet, Dagens Juridik, ( ). 85 Se 49:5 första stycket sjätte punkten RB. 86 Se 52:1 andra stycket och 56:1 andra stycket RB :13 RB och 54:9 RB 88 Lindberg s. 304f. 27

28 domen eller då slutgiltigt beslut överklagas, 89 54:6 RB. 5.3 Restriktioner Varje gång rätten tar ställning till fortsatt häktning ska ställning också tas till eventuellt fortsatta restriktioner. När åklagaren begär om förlängd tid för åtal måste denne också begära om tillstånd för restriktioner eftersom rätten inte får ta upp denna fråga för prövning. Möjlighet till överklagan av beslut om restriktioner finns om den misstänkte är häktad. Den misstänkte kan överklaga rättens beslut om restriktioner enligt 24:5a RB, dvs. det generella tillståndet för åklagaren att meddela restriktioner och beslut om restriktioner av visst slag, tex genom begäran om att granskning av brev ska upphöra. Den sistnämnda prövningen görs då rätten ska ta ställning till om tillstånd för restriktioner ska meddelas. Överprövning avser beslut om den praktiska tillämpningen av rättens beslut att meddela restriktioner eftersom domstolen inte kan pröva en sådan fråga. Den häktade kan inte överklaga beslut om ett besöks- eller telefonförbud, sådana restriktioner kan enbart överprövas på den häktades begäran. Faktiska inskränkningar ska omprövas varje gång det finns anledning till det av åklagaren, vilket i princip innebär att omprövning ska ske dagligen under utredningens inledningsfas eftersom faran för kollusion oftast minskar ju längre utredningen pågått Den historiska utvecklingen Det är av betydelse att undersöka den historiska utvecklingen av en reglering för att få förståelse för dess nuvarande form. Under olika tider har det funnits olika straffteorier. Utvecklingen har gått från att straff utgör vedergällning till att straffen ska ha en avskräckande effekt. Förr var det också vanligt med bestraffning och tortyr under brottsutredningen eftersom man ansåg att den misstänkte var skyldig och därigenom kunde man försvara övergreppen års processlagsberedning Processlagsberedningen (Beredningen) 92 lade fram lagförslag till den nya Rättegångsbalken vilket innehöll förslag om tillämpning av straffprocessuella tvångsmedel, vilket inte var vanligt förekommande i de tidigare lagförslagen. 89 A.a. s. 305f. 90 Lindberg s. 708f. 91 Bylund, Tvångsmedel I, s SOU 1938:44. 28