Vad höll hon på med? Under sig hade hon en stor grej som var täckt av ett stort lakan. Var det möjligtvis släden?

Transkript

1 Kap. 6 Noel tittade på klockan som hängde i affären. Nu var klockan halv tre och den slog med klingande slag när en liten gök tittade ut genom en lucka. Det började bli mörkt ute och alla lampor glittrade ännu mer utanför. Nu skulle de bege sig hem till häxan. I full fart bar det iväg på kälken längs staden Stjärnklarts gator. Bocken stannade plötsligt till vid vägkanten. Det var som om alla lamporna hade slutat lysa här. De tittade sig omkring. Det fanns inga lampor. Det var kusligt mörkt och trädens skuggor sträckte sig efter dem som långa armar med spetsiga fingrar. De turades om att dra kälken. Nu kunde de skymta en ljusstrimma och en siluett av en gammal känga där borta i mörkret. Plötsligt skar en röst genom mörkret. De kände igen den mycket väl. Nedrans makaroner, ditt fallfärdiga spektakel! Man kunde höra hur smådjuren ute i buskarna sprang lång väg. När de kom längre fram såg de hur kängans trasiga hål hade täppts igen med spindelnät. Svarta osande stearinljus hängde där inne. De tittade in genom hålet och såg häxan hänga upp och ned i taket med en lång skiftnyckel i handen. Nu är jag trött på dig ditt skrälle! Skrek hon och skiftnyckeln flög genom rummet och landade på katten Olivers svans, som jamande kastade sig ner för den gamla slitna soffan där han låg och sov. Vad höll hon på med? Under sig hade hon en stor grej som var täckt av ett stort lakan. Var det möjligtvis släden? Noel, Pepparkaka och Bocken märkte inte att katten Oliver hade sett dem. Med ett högt jamande kom han farande på alla fyra, ut genom dörren och landade precis vid Noel så att nyckeln flög ur hans ficka och hamnade en bit bort. Noels hjärta dunkade. Nyckeln. Vad skulle de göra?

2 Vem där? Häxan kom utfarande i en väldig fart. Vem vågar sig hit och vem törs smyga utanför mitt hus? Alla tre stod gömda bakom en sten. Noel tog en trädgren och försökte nå nyckeln. Plötsligt halkade han till och for fram från sitt gömställe med Pepparkaka och Bocken tätt snubblande bakom sig. Häxan hade sett dem. Tvi och fasa! Vilka är ni? Förresten, du där, i glasögon av glasyr, dig känner jag igen! Du har smugit runt i mina krokar förut. Och jag avskyr pepparkakor. Jag avskyr allt som har med julen att göra. Nu hade Noel fått tag på nyckeln och lade ner den i byxfickan igen. Pepparkaka och Bocken ställde sig modigt mitt framför häxan. Vi är här för att hämta tomtens släde! Du kan inte förstöra julen för oss som tycker om den. Häxan skrattade sitt hånande skratt och ett svart moln av sot spred sig runt henne. Häxan for in genom dörren och de tre följde efter. Menar ni det där odugliga vrålåket? Häxan slet av lakanet och under stod en konstig mackapär byggt av brädor, gamla bildäck, trasiga julgranskulor och skidor som hade gått av på mitten. Det där är ju inte släden, viskade Noel i Pepparkakas öra. Det här är min Struntaiattstartamackapär Jag döpte den precis till det. Om ni vill veta. Men nu har jag inte tid med er längre. Jag har fullt upp med att förstöra julen. I samma ögonblick såg de henne svinga sitt trollspö i luften, men precis när hon skulle säga sin elaka trollformel kastade Noel ut fem grönpepparkorn i luften. Vips! Så hade hon backat fem meter in i rummet och trollspöet föll ur hennes hand. Hon satte sig ner på golvet. Och så började hon gråta. Tårarna rann nerför hennes kinder och det bildades svarta pölar på golvet bredvid henne. Hon grät och tjöt om vartannat, så högt att katten

3 Oliver flög upp och gömde sig i en gammal klocka som stod på golvet. Konstigt, klockan liknade den som fanns hemma hos tant Hjördis. Och den gick inte rätt den här heller. Häxan var så upptagen med sitt gråtande att Noel, Pepparkaka och Bocken kunde smita in i rummet bredvid. Och gissa vilken syn som mötte dem. På sängen, på dörren, i byrålådan, under mattan, uppe i lampan, ja överallt, hängde stadens alla julstrumpor. Häxan Halloween hade tagit dem allihop. Till och med bredvid katten Olivers säng hängde en julstrumpa. Nu hade häxan slutat tjuta och hon kom farandes in på sin kvast i rummet. Jaha, hur tror ni att det känns..att år efter år, aldrig få det som man har önskat sig? I alla tider har jag fått åka runt på min gamla slitna kvast, och det är sååå tråkigt! Ska det vara för mycket begärt att få nåt nytt att åka på av den gamle mannen som kallar sig tomten? Hon tviade och skrek. Men nu är det slut med alla andras önskningar också, för jag har både strumpor och släde. Och så skrattade hon sitt elaka skratt. Kap. 7 Noel, Pepparkaka och Bocken kastade några grönpepparkorn efter sig och sprang ut ur kängan. Vart var släden? Den var viktigast att rädda. Nu gällde det att hitta den snabbt, innan grönpepparkornen tog slut. De hade fått ett försprång mot häxan, men de såg hur hon plockade upp sin trollstav från golvet. De sprang ut i mörkret och alla tre snavade till. Plötsligt föll de ner i en grop som var täckt av snö. De föll flera meter ner och landade på något mjukt som kändes som sammet. Tomtens släde! Det mjuka var det röda tyget i tomtens släde! Nu hördes häxans kvast svischa där uppe i luften och hon skrek en trollformel: Abra, kadabra, usla jul Jag svingar mitt spö tro inte att ni får kul. Trollformeln fungerade inte. Hon tviade högt och tydligt.

4 Hur skulle de få bort släden därifrån? Det fanns ju knappast några renar som kunde dra dem härifrån. Jag försöker! Bocken tog tag i remmarna som var av guld. Jag har alltid drömt om att få dra tomtens släde! Noel och Pepparkaka satte sig längst fram i släden och var beredda på att hålla i sig. Men Bocken kunde inte rubba släden. Han drog allt han kunde men släden stod helt stilla. Nu hade häxan börja ta sig in i hålet där uppe ovanför dem. Då, plötsligt såg Noel ett nyckelhål blänka till en bit nere vid deras fötter. Naturligtvis var det nyckeln han hade fått av tant Hjördis som skulle passa in i det. Han satte i nyckeln och vred om försiktigt. Det skramlade till och de kastades tillbaka i släden med ett ryck. Bocken tog ett stort språng framåt. Julmusik flödade ut genom slädens väggar och ett skimmer av ljus bländade dem. De kände hur de lyfte. Ovanför dem skrek häxan: Vem är det som spelar så glad och hemsk musik? Tvi fasa! Släden lyfte upp, ut genom hålet och ännu högre upp på himmelen. De flög över häxans hus och över staden Stjärnklart. Det var så vackert att se allt där uppifrån. Tänk att det var precis så här tomten fick flyga med sina renar varje jul. Under dem vinkade lucia och stjärngossarna, alla skogens djur och renarna som kapplöpte på den branta vägen upp mot tomtens hus. Här kommer vi! Sjöng Bocken, sprudlande glatt, tänk att äntligen få uppleva sin stora dröm att få dra tomtens släde alldeles själv! Nu var de ovanför tomtens hus och släden började sakta sjunka neråt marken. De tre vännerna kramade om varandra, mycket nöjda med att ha funnit släden. De knackade på tomtens stora port och utan att ha frågat först, så öppnade Korre porten och släppte in Noel, Pepparkaka och Bocken. Jasså, åhh, jaha Ni klarade det, jasså, vad bra, nu blir det som vanligt igen! De skyndade sig fram till tomtens rum. Där inne var det full aktivitet och nissarna sprang runt som aldrig förr. De stickade och sydde nya julstrumpor i långa rader.

5 De är här nu. Herr tomten. Korre petade lite försiktigt på tomten som satt vänd med ryggen mot dem, vilandes i en gungstol. Ho, ho, ho! Kära barn. Ni har klarat av vårt svåraste uppdrag och nu kan det åter bli jul igen! Han tog tag i Noels hand. Du ska ha ett stort tack för att du hjälpte mig! Du är en modig och godhjärtad pojke som vågar hjälpa andra och inte bara tänka på sig själv, som så många gör nu för tiden. Nu ska du bege dig hemåt igen, för när du vaknar imorgon bitti är det julafton. Då vill nog din mamma ha dig hos sig igen! Noel, Pepparkaka och Bocken började gå bort mot dörren, men hejdades av Tomten. Först vill jag ge dig något. Han plockade fram ett stort, fyrkantigt paket med röda sidenband ur säcken. På kortet stod det God jul Noel önskar Tomten. Kap. 8 Åh, vad Noel hade trivts här i staden Stjärnklart. Om det inte hade varit för att han längtade så mycket hem till mamma, så skulle han ha kunnat stanna mycket längre. Han vinkade adjö till alla och satte sig på kälken tillsammans med Pepparkaka. Bocken drog iväg och Noel slumrade till. Han vaknade till och såg att han plötsligt låg i sin varma och sköna säng igen. Ute var det fortfarande mörkt och stjärnorna lös. Vid fotändan på han säng hängde en strumpa som han inte hade sett förut. I den låg ett fyrkantigt paket med röda sidenband. Han skyndade sig upp ur sängen för att titta ut genom fönstret. Där uppe på himmelen, såg han ett skimmer av ljus och glimten av en släde som sakta sänkte sig över husens alla tak och skorstenar. Han lade sig på kudden igen och somnade. God jul, älsklingen! Mamma var uppe tidigt. Vad glad han var att se henne. Han kramade henne hårt. Kom och se vår vackra gran! Noel rusade upp. Titta mamma! Tomten har varit här och lagt ett paket i min strumpa! Han rev upp paketet och där i låg ett leksakståg. Precis vad han hade önskat sig! Ja, sade mamma. Det var så konstigt. Men din julstrumpa har varit helt försvunnen. Och precis som om tant Hjördis hade läst mina tankar,

6 knackade hon på i går kväll och gav oss en ny. Hon sade att du skulle ha den. Och så hade hon med sig en liten julprydnad, en sorts julkarusell, som var väldigt speciell och som jag har ställt där borta på byrån. Visst är den lustig? Noel sprang bort till byrån. Där snurrade en liten karusell med pepparkakor i glasyr och en häxa som åkte runt på ett par glänsande, vita rullskridskor. På häxans svarta hatt satt en gammal katt och såg glad och nöjd ut. Noel log för sig själv. Så, då var det alltså på riktigt. Tomten kunde åter igen sprida sin julglädje bland husen och häxan hade nog för första gången på många jular fått precis den julklapp som hon ville ha. Slut - Text och bild: Karin Söderqvist 2008