Noel, Pepparkaka och häxan Halloween en julsaga.

Transkript

1 Noel, Pepparkaka och häxan Halloween en julsaga. Kap. 1. Noel hade ingenting att göra. Han tittade ut genom fönstret. Snön singlade ner och lade sig som glimrande små istoppar på marken. Om man hade varit riktigt, riktigt liten, ungefär som en liten tändsticka, hade man kunnat åka skidor nerför. - Kom! ropade mamma! - Vill du hjälpa mig att baka pepparkakor? Hon öppnade mjölpaketet och mjölet pös ut och landade på stenskivan. Mamma hade mjöl på både näsa och mage och såg väldigt rolig ut. - Jag ska rita svarade Noel. Mamma tog fram de nya pepparkaksformarna som de hade köpt när de var och handlade sist. - Titta vilken stor pepparkaksgubbe! Nu hade Noel ångrat sig. Han ville också baka. Han tog en liten degklump och kavlade ut den platt som en pannkaka. Han tryckte ut gubbar, hjärtan, granar och stjärnor.

2 Varför var det så långt kvar till jul? Dagarna kändes långa, medans mamma hela tiden sade att tiden gick så fort. 23 dagar kvar. Det var ju bara i början på julmånaden december. Nu hade mamma format ännu fler pepparkakor och det räckte till fyra stora plåtar. En plåt stod i ugnen, det luktade gott det luktade jul. Noel satte sig vid bordet igen. Han tog fram ritblock och pennor och började rita tomtar, paket och så en häxa som for fram i luften. Hon hade lång näsa, långt svart hår och en gammal svart och vitrandig katt som satt längst bak på kvasten. - Vad fint sade mamma. - Men vad gör häxan hos tomtarna? Hon skrattade. Mjölet satt fortfarande kvar på hennes näsa. Riiiing Äggklockan ringde och den första plåten med pepparkakor var klar. - Jag ska gå över med några pepparkakshjärtan till tant Hjördis, vill du följa med? Det ville Noel. Han tyckte att det var lite spännande hos tant Hjördis. Hon bodde i det röda huset alldeles i slutet av gatan. Hon var gammal. Och hon tyckte om att få besök. Noel satte på sig ytterjacka och byxor. Ute snöade det fortfarande. Det knarrade härligt under fötterna. Det var tyst ute, endast stjärnorna blinkade och tittade ner på dem. Knack, knack. På Hjördis dörr hängde en dörrknopp som såg ut som ett lejonhuvud och den

3 var gjord av skinande mässing. Varje gång Noel knackade på, såg det ut som att lejonet blinkade med ena ögat till honom. Men det var ju inte sant. För inte kunde en dörrknopp göra så. Dörren öppnades. - Välkomna, stå inte där i kylan. Kom in! Det luktade speciellt hemma hos Hjördis. En blandning av gamla böcker och gamla saker kanske. En stor klocka stod i ett hörn. Den gick helt fel. Även om Noel bara var fem år, så visste han det. Han kunde redan klockan. Mamma sade att det var väldigt ovanligt att man kunde klockan när man var så liten. - Nu sätter jag på kaffe och du Noel, vill väl ha en läsk, kom med mig! Hjördis hämtade en läsk nere i källaren. Noel sneglade på den branta trappan som ledde ner till källaren. Det luktade lite fuktigt. Hjördis kom upp igen. I ena handen höll hon en illgrön läskflaska och i den andra en gammal sliten nyckel som var allt annat än skinande blank. På den övre delen av nyckeln såg det ut att vara ett T inristat. T som i vad? Tänkte Noel. - Den här ska du ha sade Hjördis och gav honom nyckeln. Text och bild: Karin Söderqvist 2008

4 Kap 2. När de kom hem igen var det dags för kristyren till pepparkakorna. Noel spritsade vit och glänsande kristyr och formade stora glasögon på pepparkaksgubben och stora horn till bocken. Han tog upp nyckeln och kikade lite på den. Vad skulle han med den till? Och vad kunde man öppna med den? Han var trött efter allt bakande och fikande och mamma stoppade ner honom i sängen. Hon slätade till hans mjuka lakan och bullade upp kudden så att den blev mjuk och go. Men han kunde inte somna. Han låg vaken länge. Han såg hur mamma släckte lamporna utanför hans rum. Nu hade hon också gått och lagt sig. Det enda som lös var hans tomtelampa som hängde i fönstret. Plötsligt syntes ett gult sken under hans dörr. Var mamma uppe? Det glittrade nästan till och dörren öppnades försiktigt på glänt. Han gnuggade sig i ögonen. Men han såg inte att någon var där. Han kramade sin nalle hårdare. Dörren öppnades lite till och in kommer tro det eller ej en pepparkaka, med stora glasögon av kristyr tätt följd av en pepparkaksbock rakt in genom dörren. De var små, kanske 4 decimeter höga. Noel nöp sig själv i armen. Han trodde inte sina ögon. Skulle han ropa på mamma? Men det gjorde han inte. Pepparkakan harklade sig och sade med låg röst: - Noel, vi vill att du följer med oss till landet Stjärnklart. Vi ber dig, om det någonsin ska bli jul igen. Vi tror att häxan Halloween har tagit

5 tomtens släde och får han inte tillbaka den, så kan han inte dela ut alla julklapparna till barnen. Precis. Sade bocken och skrapade med sin ena fot i golvet. Noel gapade. Han fick inte fram ett ord. Mitt framför honom, nere vid fotändan av sängen, stod pepparkakorna som för några timmar sedan låg på plåten och som sedan hade lagts in i de fina julburkarna med änglar på. Nu var de livs levande och pratade med honom i hans rum. Pepparkaksgubben hoppade upp på hans täcke och råkade trampa på nalles fot. Ursäkta mig herr Nalle. Han flyttade sin fot. Följer du med? Vill du rädda julen så att tomten kan dela ut julklapparna? Undrade bocken. Vi kan inte klara av det själva, sade pepparkaksgubben. Ok, viskade Noel. Då öppnades dörren ännu mer på glänt. Bocken sköt in den fina julburken med änglar på. Locket var öppet. Ställ den ena foten i burken och säg snabbt: Spira, marvira, peppar, galej gör mig till liten, men spara en grej. Noel märkte plötsligt att han höll nyckeln som han hade fått från Hjördis i handen. Han gled ur det varma täcket och satte ned ena foten i burken och upprepade pepparkaksgubbens ord: Spira, marvira, peppar, galej gör mig till liten, men spara en grej. Vips var han bara några decimeter hög. Pepparkaksgubben och bocken vinkade till sig honom med sina pepparkaksarmar, kom, nu är det bråttom, följ efter oss!

6 De sprang nerför trappan. Noel klättrade baklänges eftersom trappstegen var så branta helt plötsligt. Han nös till, en dammtuss hade fastnat på honom när han klängde sig ner. Vad stort allt såg ut! Nu var de i hallen. Ytterdörren såg ut som en jätteport. Och det såg väldigt svårt ut att öppna den. Åter igen sade pepparkaksgubben en ramsa: - Spira, marvira, peppar, madent öppna dig lite, åtminstone på glänt. Dörren öppnades och där ute såg trädgården ut som en värld av snö. De små istopparna som Noel sett tidigare på dagen, bredde ut sig som berg framför dem. Vips stod en kälke framför dem och bocken spände på sig remmarna för att dra. Peppargubben och Noel satte sig på fårskinnet och lika fort bar det iväg över den gnistrande snön. De åkte över gårdsplanen, förbi bilarna på uppfarten och förbi de snötyngda bärbuskarna. Rakt upp i skogen bakom huset. De hade åkt länge. Tydligen hade han slumrat till på kälken. Nu stod de still. Månen lös upp och stjärnorna blinkade långt där uppe på himmelen. De stod på en brant och nedanför dem bredde sig en stad av skimrande ljus och snötäckta hustak ut. Pepparkaksgubben viskade: - Vi är framme! Där nere ligger Stjärnklart julstaden. Kap 3. Noel trodde inte sina ögon. Vilken stad det var! På gatorna låg vit snö som såg ut som kristyr och i träden hängde pepparkakshjärtan, polkagrisar och stjärnor av guld. Pepparkaka och bocken bodde såklart i ett sött litet pepparkakshus. Vi sover här tills imorgon, då vi ska träffa tomten och alla nissarna! De har en massa bestyr. Och det blir ju inte bättre av att någon har tagit hans släde. Det är andra saker som fattas också. - Här, i fotändan på min säng, visade Pepparkaka, hängde min julstrumpa som ska hänga där på julaftons morgon. Den är helt

7 försvunnen och det är likadant för alla i den här staden. Det är ingen som har sin julstrumpa kvar. Pepparkaka blåste ut ljuset som stod på nattduksbordet. Det är bäst att vi sover. Imorgon kan det bli en lång dag. Noel kröp ner i pepparkakssängen som var bäddad till honom. Täcket verkade vara av mjukaste bomull och kudden likaså. Bredvid sig lade han nyckeln som han hade fått av tant Hjördis. Undrar om han skulle få användning av den här i staden Stjärnklart? Hjördis visste kanske att han skulle hit? Han blundade och tänkte på mamma. Tänk om hon saknar mig. Det gör hon säkert. Hon kanske letar efter mig. Han slumrade till och somnade, men när han hade sovit en stund vaknade han tvärt av ett tjutande och visslande ljud utanför fönstret. Vad var det? undrade Noel. Pepparkaka och bocken hade också vaknat. Det var mörkt ute. Jag vet vem det är sade Pepparkaka. Det är häxan halloween som är ute och far på sin gamla kvast. Och så stör hon alla med flit. Bara för att hon själv inte kan sova. Och hennes stackars katt, som sitter bakpå hennes kvast, han får bara följa med. Morgonen därpå drack de varsin stor kopp varm och rykande choklad. De åt varsin lussebulle som var större än en limpa bröd. De packade sina ryggsäckar och begav sig ut till kälken. Noel stoppade ner sin nyckel. De prydde kälken med färgglada lampor som lös så vackert i guld, rött och grönt. Vad härligt det var här i staden Stjärnklart! Bocken drog iväg med kälken och på vägen mötte de både Lucia och stjärngossarna som sjöng högt och vackert när de skred fram på gatan. Då började bocken också sjunga: Sätt dig på bocken, håll mig i rocken sen rider vi iväg i galopp. Till Pepparkakekungen och då blir vi tvungen att lova att inte äta kungen opp. Noel kunde den sången, de hade övat på den på dagis och han sjöng så högt och klart han kunde.

8 Alla skrattade och det bar iväg i en väldig fart uppför en hög brant som ledde till en ännu högre snötopp. Till slut kunde Bocken inte dra dem längre så de fick hoppa av och gå. Snön räckte ändå upp till knäna och de fick pulsa fram. Då stannade plötsligt Pepparkaka. Framför dem såg de en stor port som glittrade av guldstjärnor. Den var minst tio gånger så hög som de själva. På porten hängde också kvistar av gran och girlanger i rött. - Är det så här tomten bor? Noel stirrade på den otroliga porten. Den såg precis ut som i sagorna. Japp, här bor han. Med hela sin familj och ett helt gäng med flitiga tomtenissar! Innan de ens hunnit knacka på, tittade en liten ekorre ut genom en lucka i porten. Jasså, jaha, jasså, jaha ni är här nu. Ja, jag hoppas verkligen att tomten får tillbaka sin släde och tomtemor, hon är så bekymrad så. Jasså, jaha. Men öppna då istället, Korre sade Pepparkaka lite irriterat. Prata inte så mycket. Det såg väldigt tungt ut när den lilla ekorren sköt upp den stora porten alldeles själv. Välkomna, välkomna. Känn er som hemma, antar jag, eller, jasså, jaha. Text och bild: Karin Söderqvist 2008

9 Kap 4. Korre följde med dem genom en stor sal av is och snö. Det var kallt och långa istappar hängde ner från taket. De kom in i ett lite varmare rum, där en eldstad lyste upp och värmde. Här stod leksaker överallt. Under borden, på borden och i höga pyramider bredvid borden. Noel hade nog aldrig sett så många leksaker på en gång. Inte ens i leksaksaffären, hemma där han bodde. Små tomtenissar ilade runt överallt. De hade bråttom och bar på långa handskrivna önskelistor som släpade efter dem. En nisse sprang runt med ett leksakståg i trä under armen som var större än honom själv. Noel kände igen tåget. Han hade sett det i en leksakskatalog som hade kommit hem i brevlådan. Med ett batteri kunde det åka runt av sig själv. Han hade kryssat för det i katalogen. Förresten hade han nog satt kryss på varje leksak i hela katalogen. Nu kom de fram till ett rum som var varmt och hemtrevligt med möbler av trä. Tomtens rum. På spisen puttrade en stor gryta med tomtegröt som doftade underbart. Noel kände sig genast lite hungrig. Framför dem stod plötsligt en jättelång man med skägg och röda kinder och han skrattade välkomnande när han såg Noel, Pepparkaka och bocken. Är du hungrig pojk? sade tomten. Han var ju verkligen den tomte som knackade på hemma hos dem varje julafton! Kära tomtemor! Bjud våra gäster på gröt, kardemumma och lite

10 ljummen mjölk. Tomtemor ilade snabbt till spisen. Hon tog fram tre stora träskålar och en påse med doftande kardemumma. Nu hade även Korre satt sig vid bordet bredvid dem. Nu ska jag berätta varför Pepparkaka har hämtat dig Noel. I alla tider har jag haft min släde som renarna har dragit mig i över himlen, för att kunna dela ut alla julklapparna till barnen. Och för att hinna i tid. Det är ju så många hus att besöka varje jul. Ja, ack ack, suckade tomtemor. I år är det någon som har stulit min släde. Och inte nog med det. Någon har tagit alla julstrumpor i hela staden. Det är någon som klart och tydligt inte vill fira jul! Vi vet inte vem det är, men vi har våra aningar. Tomten tittade ut genom fönstret som var täckt av frost. I slutet av staden Stjärnklart finns ett hus som är byggt av en gammal svart känga. Och i den kängan bor.. Korre hoppade ner från bordet och satte sig darrandes under. Säg det då! Sade tomtemor, annars gör jag det själv. Där bor häxan Halloween med sin svartvita gamla katt Oliver. Alla rös till i rummet. Vill hon inte fira jul? Undrade Noel. Ho, ho, ho, skrockade tomten. Varje julafton ger jag henne en julklapp, men hon gör samma sak varje år. Sliter upp paketet och säger: Aldrig, aldrig, aldrig får jag det som jag vill ha! Och så pyser det av ilska om henne så att allt runt omkring blir sotigt och svart. Och nu tror vi att hon har tagit släden och alla julstrumporna. Jag vill att ni hjälper mig. Du har en nyckel Noel. Den hade han glömt bort, men den låg i hans ficka. Använd den så kommer det att bli jul igen.

11 Tomten och tomtemor sade adjö och Korre följde dem ut. Kap 5. Innan de knackade på hos Häxan Halloween, gick de och handlade i affären som låg nere i stan. Tomten hade sagt att det var bra att ha med sig lite grönpeppar i väskan. Det var det värsta häxor visste och på det viset skulle hon hålla sig borta om det behövdes. Bocken drog iväg med kälken nerför berget. Pepparkaka och Noel höll i nyckeln och varandra hårt. På vägen åkte de förbi tomtens renar som övade på att springa snabbast. De stannade och vinkade till dem. Tänk att de orkade dra tomtens släde varje julafton! De tvärstannade utanför den sagolikt söta affären, omgiven av ett snötäckt torg. På torget stod en stor gran med lampor och kulor i alla dess färger. I toppen glittrade en stor stjärna av isande snökristall. Tomtenissarna dansade runt granen och sjöng glada julsånger. Inne i affären fanns allt som hade med julen att göra. Där fanns flera olika sorters nötter, söt choklad och karameller i regnbågens alla färger. Det luktade saffran, kryddor, hemgjord kola och knäck. Och allt var inslaget i vackra silkespapper med krusade snören.

12 Damen i kassan såg nästan ut som tomtemor. Hon bar ett vitt och rödrandigt förkläde med hjärtan på. Noel tog en burk grönpeppar och en strut med hemgjord kola. Han gav henne en guldpeng som han hade fått av Pepparkaka. Då hördes en duns utanför fönstret. Flera skrek till. Oj, oj, sade damen i kassan. Nu kommer häxan Halloweeen. Noel, Pepparkaka och bocken tittade på varandra och gömde sig bakom en hylla. Häxan hade kraschlandat med sin flygande skateboard. Om det nu var hennes skateboard vill säga. Med ett fasligt tviande stormade hon in i affären. Det gråsvarta håret stod som en virvelvind runt henne. Ge mig lite batterier eller bränsle. Ja, nåt som får fart på grejjer i alla fall! Kanske lite eld! Skrek hon med sin fasliga röst. Hon började skratta ett knarrande skratt som lät precis som en gammal dörr. När Noel såg henne på så här nära håll, såg hon precis ut som den häxa som han hade ritat på sin teckning. Häxan ryckte åt sig batterier. - Jag betalar efter jul! Eller inte alls, för det blir nog ingen jul, skrattade hon. Lika fort som hon kom in var hon ute igen. Efter lite fixande och trixande med skateboarden slängde hon sin långa svarta kappa till rätta och vips var hon uppe i luften igen. Ett otäckt skratt och ett svart moln av sot spred sig över Stjärnklart. På fem sekunder var hon borta igen. Text och bild: Karin Söderqvist 2008

13 Kap. 6 Noel tittade på klockan som hängde i affären. Nu var klockan halv tre och den slog med klingande slag när en liten gök tittade ut genom en lucka. Det började bli mörkt ute och alla lampor glittrade ännu mer utanför. Nu skulle de bege sig hem till häxan. I full fart bar det iväg på kälken längs staden Stjärnklarts gator. Bocken stannade plötsligt till vid vägkanten. Det var som om alla lamporna hade slutat lysa här. De tittade sig omkring. Det fanns inga lampor. Det var kusligt mörkt och trädens skuggor sträckte sig efter dem som långa armar med spetsiga fingrar. De turades om att dra kälken. Nu kunde de skymta en ljusstrimma och en siluett av en gammal känga där borta i mörkret. Plötsligt skar en röst genom mörkret. De kände igen den mycket väl. Nedrans makaroner, ditt fallfärdiga spektakel! Man kunde höra hur smådjuren ute i buskarna sprang lång väg. När de kom längre fram såg de hur kängans trasiga hål hade täppts igen med spindelnät. Svarta osande stearinljus hängde där inne. De tittade in genom hålet och såg häxan hänga upp och ned i taket med en lång skiftnyckel i handen. Nu är jag trött på dig ditt skrälle! Skrek hon och skiftnyckeln flög genom rummet och landade på katten Olivers svans, som jamande kastade sig ner för den gamla slitna soffan där han låg och sov. Vad höll hon på med? Under sig hade hon en stor grej som var täckt av ett stort lakan. Var det möjligtvis släden? Noel, Pepparkaka och Bocken märkte inte att katten Oliver hade sett dem. Med ett högt jamande kom han farande på alla fyra, ut genom dörren och landade precis vid Noel så att nyckeln flög ur hans ficka och hamnade en bit bort. Noels hjärta dunkade. Nyckeln. Vad skulle de göra?

14 Vem där? Häxan kom utfarande i en väldig fart. Vem vågar sig hit och vem törs smyga utanför mitt hus? Alla tre stod gömda bakom en sten. Noel tog en trädgren och försökte nå nyckeln. Plötsligt halkade han till och for fram från sitt gömställe med Pepparkaka och Bocken tätt snubblande bakom sig. Häxan hade sett dem. Tvi och fasa! Vilka är ni? Förresten, du där, i glasögon av glasyr, dig känner jag igen! Du har smugit runt i mina krokar förut. Och jag avskyr pepparkakor. Jag avskyr allt som har med julen att göra. Nu hade Noel fått tag på nyckeln och lade ner den i byxfickan igen. Pepparkaka och Bocken ställde sig modigt mitt framför häxan. Vi är här för att hämta tomtens släde! Du kan inte förstöra julen för oss som tycker om den. Häxan skrattade sitt hånande skratt och ett svart moln av sot spred sig runt henne. Häxan for in genom dörren och de tre följde efter. Menar ni det där odugliga vrålåket? Häxan slet av lakanet och under stod en konstig mackapär byggt av brädor, gamla bildäck, trasiga julgranskulor och skidor som hade gått av på mitten. Det där är ju inte släden, viskade Noel i Pepparkakas öra. Det här är min Struntaiattstartamackapär Jag döpte den precis till det. Om ni vill veta. Men nu har jag inte tid med er längre. Jag har fullt upp med att förstöra julen. I samma ögonblick såg de henne svinga sitt trollspö i luften, men precis när hon skulle säga sin elaka trollformel kastade Noel ut fem grönpepparkorn i luften. Vips! Så hade hon backat fem meter in i rummet och trollspöet föll ur hennes hand. Hon satte sig ner på golvet. Och så började hon gråta. Tårarna rann nerför hennes kinder och det bildades svarta pölar på golvet bredvid henne. Hon grät och tjöt om vartannat, så högt att katten

15 Oliver flög upp och gömde sig i en gammal klocka som stod på golvet. Konstigt, klockan liknade den som fanns hemma hos tant Hjördis. Och den gick inte rätt den här heller. Häxan var så upptagen med sitt gråtande att Noel, Pepparkaka och Bocken kunde smita in i rummet bredvid. Och gissa vilken syn som mötte dem. På sängen, på dörren, i byrålådan, under mattan, uppe i lampan, ja överallt, hängde stadens alla julstrumpor. Häxan Halloween hade tagit dem allihop. Till och med bredvid katten Olivers säng hängde en julstrumpa. Nu hade häxan slutat tjuta och hon kom farandes in på sin kvast i rummet. Jaha, hur tror ni att det känns..att år efter år, aldrig få det som man har önskat sig? I alla tider har jag fått åka runt på min gamla slitna kvast, och det är sååå tråkigt! Ska det vara för mycket begärt att få nåt nytt att åka på av den gamle mannen som kallar sig tomten? Hon tviade och skrek. Men nu är det slut med alla andras önskningar också, för jag har både strumpor och släde. Och så skrattade hon sitt elaka skratt. Kap. 7 Noel, Pepparkaka och Bocken kastade några grönpepparkorn efter sig och sprang ut ur kängan. Vart var släden? Den var viktigast att rädda. Nu gällde det att hitta den snabbt, innan grönpepparkornen tog slut. De hade fått ett försprång mot häxan, men de såg hur hon plockade upp sin trollstav från golvet. De sprang ut i mörkret och alla tre snavade till. Plötsligt föll de ner i en grop som var täckt av snö. De föll flera meter ner och landade på något mjukt som kändes som sammet. Tomtens släde! Det mjuka var det röda tyget i tomtens släde! Nu hördes häxans kvast svischa där uppe i luften och hon skrek en trollformel: Abra, kadabra, usla jul Jag svingar mitt spö tro inte att ni får kul. Trollformeln fungerade inte. Hon tviade högt och tydligt.

16 Hur skulle de få bort släden därifrån? Det fanns ju knappast några renar som kunde dra dem härifrån. Jag försöker! Bocken tog tag i remmarna som var av guld. Jag har alltid drömt om att få dra tomtens släde! Noel och Pepparkaka satte sig längst fram i släden och var beredda på att hålla i sig. Men Bocken kunde inte rubba släden. Han drog allt han kunde men släden stod helt stilla. Nu hade häxan börja ta sig in i hålet där uppe ovanför dem. Då, plötsligt såg Noel ett nyckelhål blänka till en bit nere vid deras fötter. Naturligtvis var det nyckeln han hade fått av tant Hjördis som skulle passa in i det. Han satte i nyckeln och vred om försiktigt. Det skramlade till och de kastades tillbaka i släden med ett ryck. Bocken tog ett stort språng framåt. Julmusik flödade ut genom slädens väggar och ett skimmer av ljus bländade dem. De kände hur de lyfte. Ovanför dem skrek häxan: Vem är det som spelar så glad och hemsk musik? Tvi fasa! Släden lyfte upp, ut genom hålet och ännu högre upp på himmelen. De flög över häxans hus och över staden Stjärnklart. Det var så vackert att se allt där uppifrån. Tänk att det var precis så här tomten fick flyga med sina renar varje jul. Under dem vinkade lucia och stjärngossarna, alla skogens djur och renarna som kapplöpte på den branta vägen upp mot tomtens hus. Här kommer vi! Sjöng Bocken, sprudlande glatt, tänk att äntligen få uppleva sin stora dröm att få dra tomtens släde alldeles själv! Nu var de ovanför tomtens hus och släden började sakta sjunka neråt marken. De tre vännerna kramade om varandra, mycket nöjda med att ha funnit släden. De knackade på tomtens stora port och utan att ha frågat först, så öppnade Korre porten och släppte in Noel, Pepparkaka och Bocken. Jasså, åhh, jaha Ni klarade det, jasså, vad bra, nu blir det som vanligt igen! De skyndade sig fram till tomtens rum. Där inne var det full aktivitet och nissarna sprang runt som aldrig förr. De stickade och sydde nya julstrumpor i långa rader.

17 De är här nu. Herr tomten. Korre petade lite försiktigt på tomten som satt vänd med ryggen mot dem, vilandes i en gungstol. Ho, ho, ho! Kära barn. Ni har klarat av vårt svåraste uppdrag och nu kan det åter bli jul igen! Han tog tag i Noels hand. Du ska ha ett stort tack för att du hjälpte mig! Du är en modig och godhjärtad pojke som vågar hjälpa andra och inte bara tänka på sig själv, som så många gör nu för tiden. Nu ska du bege dig hemåt igen, för när du vaknar imorgon bitti är det julafton. Då vill nog din mamma ha dig hos sig igen! Noel, Pepparkaka och Bocken började gå bort mot dörren, men hejdades av Tomten. Först vill jag ge dig något. Han plockade fram ett stort, fyrkantigt paket med röda sidenband ur säcken. På kortet stod det God jul Noel önskar Tomten. Kap. 8 Åh, vad Noel hade trivts här i staden Stjärnklart. Om det inte hade varit för att han längtade så mycket hem till mamma, så skulle han ha kunnat stanna mycket längre. Han vinkade adjö till alla och satte sig på kälken tillsammans med Pepparkaka. Bocken drog iväg och Noel slumrade till. Han vaknade till och såg att han plötsligt låg i sin varma och sköna säng igen. Ute var det fortfarande mörkt och stjärnorna lös. Vid fotändan på han säng hängde en strumpa som han inte hade sett förut. I den låg ett fyrkantigt paket med röda sidenband. Han skyndade sig upp ur sängen för att titta ut genom fönstret. Där uppe på himmelen, såg han ett skimmer av ljus och glimten av en släde som sakta sänkte sig över husens alla tak och skorstenar. Han lade sig på kudden igen och somnade. God jul, älsklingen! Mamma var uppe tidigt. Vad glad han var att se henne. Han kramade henne hårt. Kom och se vår vackra gran! Noel rusade upp. Titta mamma! Tomten har varit här och lagt ett paket i min strumpa! Han rev upp paketet och där i låg ett leksakståg. Precis vad han hade önskat sig! Ja, sade mamma. Det var så konstigt. Men din julstrumpa har varit helt försvunnen. Och precis som om tant Hjördis hade läst mina tankar,

18 knackade hon på i går kväll och gav oss en ny. Hon sade att du skulle ha den. Och så hade hon med sig en liten julprydnad, en sorts julkarusell, som var väldigt speciell och som jag har ställt där borta på byrån. Visst är den lustig? Noel sprang bort till byrån. Där snurrade en liten karusell med pepparkakor i glasyr och en häxa som åkte runt på ett par glänsande, vita rullskridskor. På häxans svarta hatt satt en gammal katt och såg glad och nöjd ut. Noel log för sig själv. Så, då var det alltså på riktigt. Tomten kunde åter igen sprida sin julglädje bland husen och häxan hade nog för första gången på många jular fått precis den julklapp som hon ville ha. Slut - Text och bild: Karin Söderqvist 2008