EXAMENSARBETE. Odlingsgränsen. Möjligheter och hinder för tillgång till mark. Ida Tano. Högskoleexamen Samhällsbyggnad

Transkript

1 EXAMENSARBETE Möjligheter och hinder för tillgång till mark Ida Tano Högskoleexamen Samhällsbyggnad Luleå tekniska universitet Institutionen för samhällsbyggnad och naturresurser

2 Ida Tano Samhällsbyggnad Institutionen för samhällsbyggnad och naturresurser Luleå Tekniska Universitet

3 Förord Jag vill tacka Göran Olovsson, LKAB som gav mig uppdraget att utreda möjligheter och hinder för förvärv av mark ovan odlingsgränsen. Jag tackar både för uppdraget, responsen och hjälpen jag fått under arbetets gång. Det har varit en lärorik period. Kunskapen som inhämtats tar jag med mig i mitt framtida yrkesliv. Jag vill även tacka de som hjälpt till med att ge respons och korrekturläst mitt arbete. Kiruna Maj 2011 Ida Tano i

4 Sammanfattning Malmfälten står inför en stor förvandling, samhällsomvandling som kommer att ske under lång tid. Mycket planering och eftertanke krävs för denna pågående process. Flera aktörer, myndigheter och människor är inblandade. Anledningen till att det blir en samhällsomvandling är för att LKAB:s verksamhet har börjat närma sig det nuvarande samhället. För att LKAB ska kunna fortsätta sin gruvdrift så måste detaljplanen i berörda områden ändras till industriområde. Det måste ske så att LKAB inte överskrider gällande miljötillstånd och nya tillstånd för fortsatt brytning kan ansökas. Detta innebär att mark där det idag bor människor och utförs verksamheter kommer att beröras av deformationer vid en fortsatt brytning. På grund av detta behövs det efterforskas om hur det ser ut med marktillgång, vilka lagar och regler som gäller för förvärv, möjligheter och hinder. Eftersom Kiruna ligger ovan odlingsgränsen så är det staten som äger den största delen av marken. drogs för över 140 år sedan och fick i uppgift att skydda samer för intrång och förhindra att det placerades nybyggen på olämplig mark. Några byggde ändå hus olagligt, dessa blev dock efter ett tag lagliga och fick namnet fjällägenheter. De beslutande krafterna ville att samerna skulle kunna leva på sin sysselsättning utan störningar. Det som också spelade in i beslutet var att det skulle bli stopp för nybyggande så långt upp i fjällvärden då det troligast inte skulle gå att odla på denna mark. Det i sin tur skulle orsaka stor belastning på fattigvården, på statens resurser. Många olika lagar spelar in när det kommer till att få tillstånd att förvärva mark av staten. Några skyddar stenhårt sina områden och andra lagar är mer öppna för nya saker. Möjligheterna är färre än hindren för markförvärv, men de flesta av lagarna finns där för att skydda, vilket innebär att anledningen för förvärv i Kiruna borde vara starka. Ska gruvan och samhället vara kvar, borde dessa skyddas ganska långt av de olika lagarna som bland annat vill undvika försvåring av utvinning av järnmalm. Statens fastighetsverk är den myndighet som har förvaltningsansvaret för mark ovan odlingsgränsen. De är också dessa som tar emot en ansökan och skickar ut på remisser. Sedan är de dem som ska sammanställa och rekommendera för eller emot ett köp till regeringen. Regeringen fattar sedan det slutgiltiga beslutet. Att ansöka om förvärv av mark är inte komplicerat. Det som tar tid är när ansökan ska gå genom olika myndigheter tillhörande staten som ska yttra sig med hänseende på deras intressen. Hela processen, inklusive prisförhandling, kan ta mellan 1-5 år. ii

5 Innehållsförteckning 1. Rapporten BAKGRUND SYFTE FRÅGESTÄLLNING MÅL TID UPPDRAG UPPDRAGSGIVARE PROJEKTORGANISATION AVGRÄNSNINGAR METOD BAKGRUND ODLINGSGRÄNSEN HISTORIA LAGAR STATENS FASTIGHETSVERK FÖRVÄRV KIRUNA KOMMUN Möjligheter och hinder att förvärva statlig mark ovan odlingsgränsen MÖJLIGHETER HINDER Diskussion Slutsats Referenser Bilaga 1 Malmkroppen, deformation från sidan. Bilaga 2 Deformationernas utbredning vid fortsatt brytning. Bilaga 3 Odlingsgräns genom flera län. Bilaga 4 Markägare runt Kiruna. Bilaga 5 Odlingsgräns och lappmarksgräns. Bilaga 6 Process vid ansökan om förvärv av statlig mark. Bilaga 7 Process vid ansökan från Kiruna kommun av statlig mark. iii

6 1. Rapporten 1.1 Bakgrund Kursen, i vilken den här rapporten ingår, är en del av programmet Samhällsbyggnad vid Luleå Tekniska Universitet och var den examinerande kursen för att ta ut en högskoleexamen. Rapporten var studentens examensarbete och behandlar frågor kring marktillgång ovanför odlingsgränsen. I rapporten ingår all förvärvad kunskap under studietiden som blandats med ny kunskap och information för att iordningställa en rapport som beställts av LKAB. LKAB bedriver gruvverksamhet och denna verksamhet har börjat närma sig det nuvarande samhället i Kiruna mer och mer. det finns en avdelning på LKAB som heter Samhällsomvandling som har i uppdrag att säkerställa att detaljplan kan ändras till industriområde i samhället. Detta för att LKAB inte ska överskrider gällande miljötillstånd och nya tillstånd för fortsatt brytning kan erhållas av Bergsstaten. I och med detta ville de få mer information och klarhet i vad som gäller för marktillgång ovan odlingsgränsen, vilka möjligheter och hinder som kan tänkas finnas för förvärv av denna mark. 1.2 Syfte Syftet med rapporten var att hjälpa företaget med deras frågeställning kring ämnet. Även att nyttja och utöka den befintliga kunskapen hos studenten. Syftet var även att få skriva en verklig rapport som företaget behöver för framtiden och i och med detta lära sig hur en professionell rapport ska se ut och vad den bör innehålla. 1.3 Frågeställning Rapporten omfattar en del frågor som kunden, LKAB, önskade få besvarade, men huvudfrågan löd: Vilka möjligheter och hinder finns för tillgång till mark ovan odlingsgränsen? 1.4 Mål Målet med rapporten var att ta reda på hur marktillgången ser ut ovan odlingsgränsen. Att utreda frågan för att hjälpa företaget med en grund inom detta. Målet var även att använda min kompetens samt lära mig nya saker. Skapa en grund för fortsatt arbete på avdelning och skapa en klarhet i vad som gäller. Författaren har undersökt hur processens för att förvärva mark går till. Ida Tano 1

7 1.5 Tid Projektet pågick under 10 veckor. Rapporten, dess grundarbete och revidering omfattar 7,5 högskolepoäng vilket motsvarar cirka 200 timmars arbete. 1.6 Uppdrag Besvara företagets frågeställningar. Sammanfatta information om odlingsgränsen, reda ut hur det ser ut med hinder och möjligheter till mark för privata aktörer ovan denna gräns. Skapa underlag för fortsatt arbetet med samhällsomvandlingen när det kommer till markfrågor. 1.7 Uppdragsgivare Uppdragsgivare var LKAB, enheten för Samhällsomvandling under avdelningschef Göran Olovsson. 1.8 Projektorganisation Referens Åke Karlsson LTU Beställare Martin Lindmark LTU Kund LKAB Göran Olovsson Projektledare Ida Tano Referens LKAB Göran Olovsson Externa referenser Björn Andersson SFV Mats Persson Kiruna Kommun Referens LTU Ida Tano 2

8 1.9 Avgränsningar Rapporten avgränsades till en utredande rapport, där information samlades in till en färdig rapport. Rapporten är en sammanfattning som tar upp den mesta information som finns om odlingsgränsen samt hinder och möjligheter till att tillgå denna mark. Vissa specifika frågeställningar från kunden besvarades Metod För att få en klar och tydlig bild över vad kunden vill ha, hölls kontinuerlig kontakt med denna, både via telefon, samt möten. Kundens kunskap och kontakter nyttjades. Metoder som använts för att skapa denna rapport var att söka relevant och uppdaterad information och på detta sätt satte sig författaren in i ämnet och sammanfattade detta i en rapport. Olika intervjuer genomfördes med relevanta personer som har kunskap om odlingsgränsen, det vill säga om de olika lagar och regler som gäller för denna, detta blev med en miljöjurist men även en markingenjör på Kiruna kommun. Ida Tano 3

9 Bakgrund Bakgrunden till att denna rapport uppkommit är den stora samhällsomvandling som pågår i malmfälten. Den här rapporten fokuserar främst på Kiruna stad, då denna ligger ovan odlingsgränsen. Utredning om markfrågor är viktig då stor del av staden kommer att behöva omlokalisera sig och uppta nya markområden. Malmkroppen stupar in mot området där Kiruna samhälle ligger. Gruvan och dess verksamhet befinner sig på liggväggen. Det innebär att denna sida är säker från påverkan och deformationer. Kiruna stad ligger på hängväggen. Det innebär att när skivrasbrytning sker så rasar gråberg ner från hängväggen för att fylla tomrummet efter utbrytning. Deformationer bildas. Mellan raszonen och deformations-zonen bildas en sprick zon. Detta gör att ju djupare LKAB bryter malm desto närmare kommer deformationer samhället som ligger på hängväggen (se bild 1 och 2) (LKAB, 2011a). Bild 1 Visar deformationer. För större bild, se bilaga 1 Ida Tano 4

10 Bild 2 visar deformationernas utbredning vid fortsatt framtida brytning. För större bild, se bilaga 2. I Malmfältens gruvor används metoden skivrasbrytning för att utvinna malm ur berget. Metoden innebär att det sprängs lös malm och den lastas sedan ut underifrån. Gråberget som ligger på hängväggen får därmed fylla igen tomrummet som bildas efter uttaget. Genom att använda denna metod går det att ta ut nästan all järnmalm som finns i malmkropparna (LKAB, 2010). LKAB bedömer att denna brytningsmetod än så länge är den mest ekonomiskt lönsamma. Det grundar sig på konkurrensen med andra gruvor som använder dagbrott där malmen också blir mer lättåtkomlig (Regeringskansliet, 2006). När brytningen i Kiruna startade för över hundra år sedan kunde man se att malmkroppen stupar in mot samhället. Men på grund av långsammare brytningstakt än idag sågs en påverkan på staden som väldigt långt borta och det beslutades att placera staden vart den idag är belägen (LKAB, 2011b). Hjalmar Lundbohm, som var LKAB:s förste disponent, var den som ledde byggandet av i Kiruna omkring år Han skapade med hjälp av dåtidens kända arkitekter en stadsplan som var anpassad för klimatet, Sveriges första. Staden placerades nära gruvan till stor del för att arbetarna lätt skulle kunna ta sig till sina arbeten. De som bodde närmast, på ön var tvungna att flytta från området från det att avveckling startade 1970 till sista människorna flyttade ut Anledningen till avvecklingen och flytten grundande sig på gruvans påverkan på detta område (Regeringskansliet, 2006). Ida Tano 5

11 2.2 Enligt Nationalencyklopedin definieras odlingsgränsen enligt följande: -odlingsgräns, administrativ gräns i Norrbottens och Västerbottens län mellan fjälltrakter och för odling lämpade områden, utstakad på och 80-talen för att förhindra nybyggen på otjänlig mark och skydda samerna för intrång (Nationalencyklopedin, 2011a). Marken ovanför odlingsgränsen ägs av staten och förvaltas av Statens fastighetsverk (SFV). Bild 3 visar hur odlingsgränsen går genom Norrbottens- (BD), Västerbottens- (AC), Västernorrlands- (Y) samt Jämtlands län (Z). Bild 3 visar odlingsgränsen i olika län För större bild, se bilaga 3 I Kiruna som ligger ovan odlingsgränsen syns det tydligt på bild 4 vilken del som staten äger, ljusgrön färg, vilket också är större delen av själva staden. 2.3 Historia Bild 5 visar hur odlingsgräns respektive lappmarksgränsen går igenom norrbotten. För större bild, se bilaga 5 På talet bredde kolonierna ut sig i norr och samerna fick mindre och mindre yta att bedriva sin renskötsel på. Det fanns även kustbönder som gjorde anspråk på Bild 4 visar markägarförhållanden i Kiruna. För större bild, se bilaga 4 jaktmarker och fiskevatten inåt landet. Kronan (staten) ville skydda tillgången för jakt och fiske för samerna, men även reservera inlandet för kolonisation. Därför valde de att dra upp en lappmarksgräns (Bild 5) under talet för att på så sätt kunna skilja kustbygden från lappmarkerna (Länsstyrelsen, 2011a). Väster om denna gräns skulle de bönder som bodde vid kusten inte längre få jaga eller fiska (Länsstyrelsen, 2011b). Ida Tano 6

12 Mellan ca år 1750 till år 1870 ökade konflikterna mellan nybyggarna och samerna och därför drogs en gräns som fick i uppgift att skilja fjällområdet från den odlingsbara marken i norr och västerbotten (Länsstyrelsen, 2011b). Från början kallades odlingsgränsen för kulturgräns. Gränsen drogs år 1867 (Länsstyrelsen, 2011c) och ovan denna gräns fick inga nybyggen placeras (se bild 5) (Länsstyrelsen, 2011d). Den definitiva gränsen drogs år 1890 av kungl. Maj.t (Prawitz, G. 1968). Anledningen till att gränsen drogs var för att konflikterna mellan renskötande samer och nybyggare skulle undvikas (Länsstyrelsen, 2011d). Gränsen hade även i uppgift att trygga samernas rätt att utnyttja renbetesmarkerna i Norrlands fjällområden (Länsstyrelsen, 2011c). Enligt ett delbetänkande om fjällägenheter m.m inom renskötselområdet från 1979 hade jordbruksdepartementet följande inställning till mark ovan odlingsgränsen: Utredningen konstaterar bl.a. att odlingsgränsen och gränsen för renbetesfjällen får anses markera en principiell gräns inte bara för renskötseln utan även för synen på ägarrätten till marken. Oavsett inställning till privat ägande gör sig den uppfattningen allt mer gällande att markerna ovan odlingsgränsen och inom renbetesfjällen inte bör bli föremål för enskilt ägande annat än undantagsvis. De synpunkter som här gör sig gällande är bl.a. det allmänna intresset av en så långt möjligt orörd natur i dessa trakter och vidare renskötselintresse. (Ds Jo 1979) De bestämmelser, lagar och regler som sattes upp för över 140 år sedan lever än idag kvar Markägare innan och efter odlingsgränsen. De som redan ägde mark innan odlingsgränsen drogs kunde efter uppdragningen fortsätta bruka sin mark precis som innan (Andersson, B). Fjällägenheter är namnet på nybyggen som byggts ovan odlingsgränsen. Dessa var först illegala men blev sedan legala år 1915 och fick därmed sitt namn, fjällägenheter. En av grundtankarna med odlingsgränsen var att människor skulle hindras från att bygga ovanför denna gräns, att bosätta sig där skulle enligt grundtanken inte vara möjligt. Men en del människor valde ändå att göra detta och det beslutades efter ett antal år att dessa byggen skulle bli legala. Den som brukade byggnaden ägde den också, men marken som byggnaden var placerad på ägdes av staten och brukaren fick arrendera denna (Länsstyrelsen, 2011c). År 1958 beslutades det dock att alla fjällägenheter skulle omvandlas till att bli något med namnet Norrländska fjällägenheter, vilket innebar att staten blev ägare, förutom till den redan ägda marken, även ägare till byggnaderna (Länsstyrelsen, 2011e). Idag finns det ca 100 fjällägenheter i vårt land, en minskning med ca 60 lägenheter sedan år Minskningen har berott på avflyttning, nedläggning och friköp. I Norrbottens län finns idag ca 35 fjällägenheter (Länsstyrelsen, 2011c). Ida Tano 7

13 Idag används fjällägenheterna främst för permanent boende, fritidsboende eller som en del i turistnäringen. Men dessa lägenheter kan helt försvinna. Statens fastighetsverk och jordbruksverket har fått i uppdrag av regeringen att se över om dessa lägenheter ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen kan avvecklas helt. Riksantikvarieämbetet har fått yttra sig i utredningen och menar på att lägenheterna är av ett stort kulturarv och ska ses över och tas om hand, men att detta kan ske utan att staten är ägare. De anser därmed att friköp av dessa fjällägenheter kan ske, så länge någon kommer att bebo lägenheterna under en stor del av året och att det inte finns risk för konflikter med renskötseln (Persson, H ) i Jämtland I Jämtlands län drogs ingen formell odlingsgräns. I lagens mening betraktas allt fjäll som upplåtits till renskötsel som "ovan odlingsgränsen". Renbetesfjällen är samernas arbetsplats. Framför allt bedrivs det under sommaren och hösten renskötsel i dessa områden (Länsstyrelsen Jämtlands län, 2009). På grund av att ingen odlingsgräns drogs i varken Jämtland eller Härjedalen har ett antal rättstvister uppkommit i dessa områden (Populär Historia, 1996:4). Skattefjällsmålet är namnet på en rättstvist mellan samer och den svenska staten som pågick under 15 år, mellan , angående äganderätten till ett renbetes/skogsområde i Jämtland. Samerna ville ha rätt att äga den mark som de bedriver sin renskötsel på, de hänvisade till urminnes hävd. Domstolen dömde för staten och hänvisade domen till att samerna har bruksrätt med inte ägarrätt på den gällande marken (Domstolsväsendets rättsinformation, 2011) Beslut odlingsgränsen Carl Magnus af Robson som var bergsråd ville redan år 1828 skydda samernas vinterbete mot intrång och la därför fram en motion om detta. Han ansåg även att kronan (staten) borde dra upp en gräns för nybyggena för att undvika konflikter mellan nybyggare och samer. Ovan denna linje ville af Robson att det skulle vara samernas land. I riksdagen var det flera talare som stödde af Robson när hans motion kom upp dit. Även i bondeståndet fick af Robson stöd av riksdagsmännen från norrbotten och den ena av riksdagsmännen från västerbotten, den andra av de två ville att allt skulle vara som det var. af Robsons motion fick stort stöd, men utskottet slog bort motionen för de ansåg att de beslut som länsstyrelsen utfärdat om att nybyggarna själva måste skydda sitt skulle gälla. På grund av järnmalmen ville utskottet inte heller ha någon odlingsgräns då nybygge för arbetare och transporter till dessa områden skulle begränsas utav detta (Populär Historia, 1996:4). Landshövding EV Almquist resonerade likadant som af Robson gjort nästan 40 år tidigare och la fram en motion 1867 om att skydda samerna från intrång. Eftersom bönder och nybyggare fick köpa mark av statens skogar så minskade mängden statlig mark. Det i sin tur Ida Tano 8

14 kunde leda till att samerna riskerade att förlora stora betesområden för renarna. Det var just detta som Almquist ville stoppa för att samerna skulle kunna leva vidare på sin sysselsättning (Populär Historia, 1996:4). Almquists motion rekommenderades av utskottet. Och det berodde dels på att utskottet inte ville ha bråk mellan samer och nybyggare. Även att sätta stopp för nybyggande så långt upp i fjällvärlden, då det troligast skulle bli svårt att livnära sig på odling på denna mark. De här människorna skulle då bli tvungna att belasta staten. Av en samstämmig riksdag år 1867 beslutades det att en odlingsgräns skulle upprättas. Under 25 år framåt upprättades denna gräns. Synpunkter på både dragning och respekten för gränsen kom fram, men gränsen hade i uppgift att ge samerna dispositionsrätt ovanför gränsen och vinterbete för renarna i skogarna nedanför gränsen (Populär Historia, 1996:4). 2.4 Lagar Det finns många lagar att ta hänsyn till när det kommer till förvärv av mark. Dessa lagar kan både hindra och gynna förvärv. Nedan tas olika lagar upp som relaterar både till markförvärv och situationen i Kiruna med gruvan. De lagar som främst gäller i Kiruna att ta hänsyn till vid förvärv är: Rennäringslagen, rennäringsförordningen samt förordningen om överlåtelse av statens fasta egendom Riksintresse I miljöbalken går det att finna de intressen som är utsedda till riksintressen i Sverige (Notisum AB, 2011a). Ett riksintresse innebär att ett område som är av nationell betydelse för något av de olika samhällsintressena skyddas enligt lag (Boverket, 2011a). I miljöbalken går det även att finna bestämmelserna som gäller för riksintressen. Det är främst i 3e och 4e kap det går att finna vilka områden och vad som är av riksintresse. Under 4 kap går att finna de områden som har natur och kulturvärden. I 3 kap finns riksintressen som kan gälla både bevarande och exploatering (Boverket, 2011a). Enligt 3kap 10 i miljöbalken får det vid konflikter mellan två olika riksintressen, det intresse som bäst kan gynna den långsiktiga hushållningen med mark, vatten eller den fysiska miljön ges företräde över den andra. Om Länsstyrelsen anser att ett riksintresse kan skadas eller bör upphävas får de gå in och besluta över kommunens beslut (Riksantikvarieämbetet, 2011). Det är olika statliga myndigheter som fattar beslut om vilka områden som bör vara av riksintresse. Den specifika myndigheten ska efter samråd med Boverket, länsstyrelsen och andra myndigheter lämna in sitt förslag. Några riksintressen med myndighet tas upp nedan. Riksintresset för kommunikation bestäms av: Trafikverket Post- och telestyrelsen, Gruvnäring/mineral bestäms av Sveriges geologiska undersökning Det rörliga friluftslivet bestäms av Naturvårdsverket Riksintresse för rennäring av Sametinget (Notisum AB, 2011b). Ida Tano 9

15 I Kiruna finns det bland annat följande riksintressen: Kommunikation (bla Väg E10 och järnvägen) gruvnäringen/mineral, kulturmiljö, det rörliga friluftslivet och rennäringen. Två av dessa riksintressen beskrivs enligt nedan: Kulturmiljövård Riksintresset kulturmiljövård kan vara allt ifrån små miljöer som visar på en speciell historisk epok på just detta ställe, till stora markområden som har utvecklats under en längre period. I miljöbalkens tredje kapitel går det att finna vilka områden som betecknas som riksintressen, bland annat kulturmiljövården. Det kan vara mark och vattenområden som har en nationell betydelse för att bevara eller utveckla detta område (Riksantikvarieämbetet, 2011). Riksantikvarieämbetet ansvarar för att besluta om riksintresset kulturmiljövård. Kommunerna får därefter i uppgift att redovisa på sin översiktsplan hur detta riksintresse ska tillfredsställas (Riksantikvarieämbetet, 2011). Hela Kiruna Centralort är av riksintresset kulturmiljövård (Regeringskansliet, 2006) Gruvnäring/mineral Enligt miljöbalkens 3 kap 7 2st ska mark och vattenområden som innehåller värdefulla ämnen eller material så långt som möjligt skyddas mot åtgärder som kan försvåra utvinning av dessa (Notisum AB, 2011a). De ämnen eller material som måste skyddas enligt miljöbalken är ämnen som främst kan få en stor betydelse för hela landets försörjningsberedskap. Kommunen och andra statliga myndigheter får därför inte planera för eller ge tillstånd till annan verksamhet som kan förhindra eller skapa svårigheter att utnyttja dessa resurser. På Sveriges Geologiska Undersöknings hemsida går det att finna att järnmalm är en riksintressant fyndighet i Kiruna (Sveriges Geologiska Undersökning, 2011). I Kiruna har således riksintresset för gruvnäring företräde över andra riksintressen (Länsstyrelsens tolkning via Olovsson. G) Rennäringslagen Lagen säger att den som är av samisk härkomst enligt bestämmelserna i den här lagen får använda mark och vatten för underhåll till sig och sina renar. Rätten till renskötselrätten grundar sig på urminnes hävd (Notisum AB, 2011c). På statens mark ovan odlingsgränsen säger 32 att nyttjanderätt endast få ges tillstånd om upplåtelsen kan ske utan olägenhet för renskötseln (Notisum AB, 2011c). Ida Tano 10

16 Om någon äger mark på område där renskötsel bedrivs så får inte den här personen vid användning av marken vidta åtgärder som kan skapa olägenhet för renskötseln, enligt 30. Enligt 26 kan däremot regering bestämma om att renskötseln ska upphöra på ett visst område, om detta område kan behövas för andra ändamål. Ändamålen tas upp i expropriationslagen (Notisum AB, 2011c). Samebyarnas gränser och betesområden fastställs av länsstyrelsen (Länsstyrelsen, 2011a). gynnar samerna från intrång av andra och låter samerna nyttja renbetesmarkerna som ägs av staten och finns ovan denna gräns. är även ett hinder för samerna genom att de inte får bruka jorden ovan denna gräns Rennäringsförordningen Rennäringsförordningen tar upp försäljning m.m. av statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Förordningen beskriver olika stödfunktioner som finns för samerna, deras rennäring, deras kultur och deras organisationer. 10 i förordningen beskriver att det är sametinget i samråd med naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet som bestämmer vilken hänsyn som ska tas vid renskötsel till naturvården och kulturmiljövårdens intressen (Notisum AB, 2011d). Rennäringsförordningen kan sägas vara ett komplement till rennäringslagen (Statens Offentliga utredningar, 2005:17) Minerallagen Lagens tillämpningsområde avser undersökning och bearbetning av fyndigheter på egen eller annans mark. Olika mineraliska ämnen radas upp där bland annat järn som förekommer i berggrunden är ett ämne (Notisum AB, 2011e). Med undersökning menas det i lagen arbete som har i syfte att påvisa fyndigheter av koncessionsmineral och att ta reda på fyndighetens sannolika ekonomiska värde och slag. Med bearbetning menar lagen utvinning och tillgodogörande av ett koncessionsmineral (Notisum AB, 2011e). För att få undersöka olika fyndigheter måste det finnas ett undersökningstillstånd och för att bearbeta fyndigheten måste en bearbetningskoncession finnas (Notisum AB, 2011e). Bearbetningskoncessionen avser ett i förväg bestämt område som visar sig innehålla fyndigheten. För att ett tillstånd ska beviljas krävs det att sannolikheten är stor att utvinningen fungerar både rent tekniskt men även ekonomiskt. Utvinningen ska också ske under koncessionstiden som vanligtvis är 25 år. När en ansökan om bearbetning lämnas in måste en miljökonsekvensbeskrivning bifogas. Bergsstaten och länsstyrelsen granskar ansökan tillsammans och beslutar om platsen kan godkännas från en miljösynpunkt (Bergsstaten, 2011). Ida Tano 11

17 2.4.5 Överlåtelse av statens fasta egendom Förordningen beskriver till största del hur försäljning av statens fasta egendom ska gå till. Myndigheten som ansvarar för förvaltningen av fast egendom får inte sälja denna om den i stor eller liten utsträckning behövs i statens verksamhet. Försäljning får heller inte ske om det finns särskilda skäl för att egendomen fortfarande bör ägas av staten. Blad annat så kan naturvården och det rörliga friluftslivet utgöra de särskilda skälen för att egendomen fortfarande bör ägas av staten och inte säljas (Notisum AB, 2011f) PBL, Plan- och Bygglagen Plan och bygglagen innehåller bestämmelser om planläggning av mark och vatten och byggande. De bestämmelser och regler som finns i lagen har i uppgift att skapa en samhällsutveckling med likartade och sociala levnadsförhållanden. Livsmiljön behöver också vara hållbar för människor som lever i samhället idag men även för den kommande generationen (Notisum AB, 2011g). Kommunen är de som har i ansvar att planlägga användningen av mark och vatten. Genom en översiktsplan som omfattar hela kommunen planerar de för användningen (Nationalencyklopedin, 2011b). Ett område som har ett gemensamt behov kan till exempel vara en gata, en väg, en park med mera och detta är då en allmän plats (Notisum AB, 2011g). Den 2 maj 2011 trädde en ny plan- och bygglag i kraft. Anledningen till den nya lagen är att de byggs för få bostäder i Sverige och regeringen vill genom att skapa en bättre plan- och bygglag ändra på det. Den som söker om bygglov ska bland annat inte behöva vänta mer än 10 veckor på besked. För att skapa en detaljplan har det tidigare varit tvunget med ett planprogram, men denna process har förenklats och planprogrammet har helt tagits bort. I den nya lagen ska bestämmelserna och reglerna bli enklare och tydligare att tolka, vilket kommer att underlätta och skapa bättre utgångspunkter för byggande (Regeringskansliet, 2011) Lag om kulturminnen Enligt lagen är det av nationell angelägenhet att skydda och vårda kulturmiljön som vi har. Ansvaret för detta ska ligga på alla. Enskilda och myndigheter ska visa hänsyn aktsamhet mot kulturmiljön. Arbete som sker på marker ska utformas så att det inte uppstår skador på kulturmiljön. Skadorna ska begränsas (Notisum AB, 2011h). I Kiruna finns ett antal byggnader som räknas till byggnadsminnen och är därmed också kulturminnesmärkta. Detta innebär att byggnaden är skyddad mot förändring och rivning. Dessa byggnader kommer att påverkas av gruvans brytning, de ligger på platser som finns i deformationszonen. Valet för dessa byggnader är antingen att flytta dessa till nya platser eller upphäva kulturminnes skyddet och riva byggnaden. För att häva en byggnadsminnesförklaring måste länsstyrelsen godkänna detta. Om regeringen ger tillstånd till expropriation i det tänkta området får även dessa häva Ida Tano 12

18 byggnadsminnesförklaringen. För att byggnadsminne ska hävas måste det finnas särskilda skäl. 15 säger att om ett kvarvarande av byggnadsminnet medför hinder, olägenheter eller kostnader som inte väger upp mot byggnadsminnets betydelse så kan en jämkning av skyddsbestämmelserna ske eller så häver länsstyrelsen skyddet (Notisum AB, 2011h). En ny utredning pågår i dagsläget om lagen om kulturminnen. Ida Tano 13

19 2.4.8 Expropriationslagen Expropriation innebär att någon (kommun, privatperson, stat) tvångsinlöser en fastighet, antingen äganderätt, nyttjanderätt eller servitutsrätt. Alla kan ansöka om expropriation men anledningen till att överta marken måste vara stark. Syftet till expropriation måste vara ett allmänt syfte (Notisum AB, 2011i). Vilket kan vara för att tillgodose allmänna kommunikationsbehov eller behov av olika slags kraftöverföringar. Fler anledningar kan vara för att skapa ett utrymme åt näringsverksamhet eller anläggning som kan ha en större betydelse för hela riket eller den enskilda orten, eller för viss befolkningsgrupp (Regeringskansliet 2006). Regeringen är de som ger tillstånd för expropriation. Vid expropriation ska ägaren få ett belopp som motsvarar fastighetens marknadsvärde (Notisum AB, 2011i). Den ersättning som lämnas vid expropriation är löseskilling, intrångsersättning och ersättning för övrig skada. Ersättningen är det som ska motsvara den skada som ett intrång orsakar, den som är föremål för en expropriation ska efter att expropriation skett ha samma förmögenhetsställning som innan (Regeringskansliet 2006). 2.5 Statens fastighetsverk Statens fastighetsverk (SFV) har i uppdrag att förvalta Sveriges nationalbyggnader och fria marker på bästa sätt. Förvaltningsuppdraget som Statens fastighetsverk har omfattar ca 2 miljoner kvadratmeter lokaler och ca 6,5 miljoner hektar av statens skog och mark. Sådant som räknas till skyddsvärd skog och produktiv åkerbruks- och skogsmark räknas in i detta. Den största delen av markarealen som Statens fastighetsverk förvaltar finns främst i nordvästra Sverige. Denna mark förvaltas på ett långsiktigt hållbart sätt så att den biologiska mångfalden bevaras men även för att renbetesland ska kunna nyttjas i framtiden (Statens fastighetsverk, 2011). En arbetsuppgift som Statens fastighetsverk har är att ta emot ansökningar om att få förvärva mark av staten. De skickar ut ansökan på remiss till olika instanser och därefter har de i uppgift att sammanställa allt och skicka ett förslag till beslut till regeringen (Andersson, B). 2.6 Förvärv Att ansöka om ett förvärv av mark är en relativt enkel process, sökande markerar på en karta vilken mark som vill förvärvas och beskriver ändamålet. Ansökan skickas sedan in till Statens Fastighetsverk. Statens fastighetsverk skickar därefter ut ansökan på remiss till olika berörda instanser. Efter att alla yttranden inkommit har Statens fastighetsverk i uppgift att sammanställa allt. De ska med denna grund lämna in ett förslag till beslut till regeringen, Landsbygdsdepepartementet, med argument som är för eller emot en försäljning. Hela processen, från inskickande av ansökan till beslut av regering, till prisförhandling är klar kan dröja från ett till fem år (se processen i figur 1) (Andersson, B). Kommunens översiktsplan måste vara kompatibel för de ändamål som ett förvärv hänvisar till (Persson, M). Ida Tano 14

20 Kommunen får ofta köpa mark av staten eftersom regeringen anser att det är bättre att få förvärva än att staten ska behålla marken. Trafikverket är en del av staten och behöver därför inte köpa mark utan får vid behov av mark förvaltningsansvaret (Andersson, B). Mark som säljs av Statens fastighetsverk och regeringen är främst till privatpersoner (Andersson, B). Det är länsstyrelsen i Norrbottens län som bevakar många av de riksintressen som finns kring Kiruna. Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) är de som bevakar gruvnäringens intresse. I dagsläget är SGU negativa till de friköpsönskemål Kiruna kommun har lämnat in (Andersson, B). Oftast är det stor återhållsamhet för försäljning av statens marker ovanför odlingsgränsen då dessa marker till största del nyttjas av renskötseln och det rörliga friluftslivet (Regeringskansliet 2006). Kiruna kommun är en kommun som har mycket goda skäl att köpa mark av staten (Andersson, B). Om överlåtelse av mark sker så ska det vara för permanent bosättning och näringsverksamhet, inte för att skapa underlag för fritidsbebyggelse (Regeringskansliet, 2006). Utredning Vem ska besluta 2005 hade i uppdrag från jordbruksdepartementet till statskontoret att utreda frågor om handläggningen av upplåtelse och försäljning av statens mark ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Utredningen kom fram till att det inte behöver vara regeringen som fattar det avgörande beslutet om försäljning av mark ovan odlingsgränsen, utan att detta kan ligga på antingen Statens fastighetsverk eller statens jordbruksverk (Statskontoret 2005). Ida Tano 15

21 Förvärv av statlig mark 1. Ansökaren skickar in ansökan till SFV. 2. SFV skickar ut ansökan på remiss till berörda parter. 3. SFV får tillbaka yttranden och sammanställer utlåtanden. 4. SFV föreslår förslag till beslut och skickar in ansökan till regeringen. Hela processen (inkl prisförhandlingar) tar mellan 1-5 år För större bild, se bilaga 6 Figur Kiruna Kommun En intervju genomfördes med Kiruna Kommuns markingenjör Mats Persson. I och med den stora samhällsomvandling som ska och kommer att pågå är Kiruna i en speciell situation och behöver förvärva stora delar mark av staten. Mark som behöver användas till nya bostadsområden, köpområden, industriområden med mera. Kommunen har oftast en fördel mot andra när dessa ansöker om att förvärva mark av staten. Eftersom dessa har ett allmännyttigt uppdrag går detta före privata intressen. När Kiruna kommun ansöker om att få köpa mark av staten går ansökan först till Statens fastighetsverk som i sin tur skickar ut ansökan till vissa statlig myndigheter som får bedöma hur ett köp skulle påverka deras intressen och uppdrag. Dessa myndigheter när det gäller Kiruna går till: Sveriges Geologiska Undersökning (Bergsstaten), Trafikverket, Luftfartsverket, sakägare (ex LKAB), Jordbruksverket och rennäringsdelegationen (Länsstyrelsen). Statens fastighetsverk väger sedan de olika utlåtanden, ex två riksintressen mot varandra och ser om ett godkännande kan komma till stånd (se process i figur 2). De hinder som kan dyka upp som stoppar kommunen från att förvärva mark kan vara att rennäringen anser att ett köp skulle påverka rennäringen i alldeles för stor grad. Även nej hos någon av de andra statliga myndigheterna sätter käppar i hjulen. Människor kan även yrka på hävd och på så sätt stoppa ett godkännande av förvärv. Förutom att staten äger stor del av marken kring Kiruna så är det riksintressena som kan hindra markanvändning. De möjligheter som finns för kommunen att förvärva mark är att alla myndigheter säger ja och att Statens fastighetsverk godkänner ansökan och regeringen går på samma linje. Om Ida Tano 16

22 markägaren (ej staten) ger tillstånd att köpa dennes mark, samt att detaljplanen upprättas för de behov marken avser, så är det en god möjlighet till förvärv. Om så behövs kan expropriation av privat mark ske, men då måste skälen vara väldigt goda. Om kommunen får godkännande att köpa mark av staten och vill bygga boende på denna, då lägger de ut upphandlingen på så kallad offentlig upphandling och alla får lämna in sina upphandlingar. Om kommunen har för avsikt att få fler hyresrätter på detta område, att det råder ett underskott av dessa, men inga sådana upphandlingar inkommer, då får kommunen själva ta på sig att bygga detta. Det är viktigt att det finns en klar och tydlig bild, planläggning, för området som ska förvärvas redan i förväg, ex bostadsområde, skola m.m. Översiktsplanen måste stämma överens med det ändamål som ett förvärv av mark hänvisar till. Förändring av denna plan sker en gång per mandatperiod och då har alla rätt att yttra sig om planen. Översiktsplanen är den plan kommunen har för hela kommunens yta. Syftet med planen är att den ska vägleda och vara ett stöd när det kommer till beslut som handlar om mark och vattenområden men även hur den bebyggda miljön ska kunna bevaras och utvecklas. Planen visar på hur kommunen har tänkt för den fysiska miljön, den måste redovisa hur de olika riksintressena tas tillvara och hur de olika miljökvalitetsnormerna ska följas. Om kommunen har en speciell avsikt, vision, på ett visst område finns detta med som ett underlag för den framtida utvecklingen. En avvägning av olika intressen redovisas i planen, innebörden och konsekvenser ska tydligt gå att utläsa (Boverket, 2011b). 1. Kommunen skickar in ansökan till SFV. 2. SFV skickar ut ansökan på remiss till berörda parter. 3. SFV får tillbaka yttranden och sammanställer utlåtanden. 4. SFV föreslår förslag till beslut och skickar in ansökan till regeringen. Hela processen (inkl prisförhandlingar) tar mellan 1-5 år. Figur 2 För större bild, se bilaga 7 Ida Tano 17

23 3. Möjligheter och hinder att förvärva statlig mark ovan odlingsgränsen. 3.1 Möjligheter Lagar En del lagar ligger till stöd för att förvärva mark. Här tas de med speciellt hänseende mot Kiruna och malmfälten upp. I miljöbalkens 3e kap går det att finna riksintressen som både ska bevaras men även om exploatering. 7 i miljöbalken säger: Mark- och vattenområden som innehåller värdefulla ämnen eller material skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra utvinningen av dessa. Områden som innehåller fyndigheter av ämnen eller material som är av riksintresse skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket (citat I Kiruna räknas järnmalmen till ett riksintresse som har företräde över andra intressen. Men för att kunna nyttja detta intresse behövs det människor som kan arbeta med gruvverksamhet. Dessa människor behöver i sin tur någonstans att bo och detta betyder att det behövs nya markområden för att gruvan ska kunna fortsätta sin brytning. Staten måste därmed sälja av sina markområden för att detta ska bli en verklighet. Utvinning av de värdefulla ämnen järnmalm försvåras avsevärt om inte mark kan omvandlas till industriområde och människor flytta till nya delar, nya delar som måste förvärvas från staten för att bygga bostadsområden och nytt samhälle. Gruvnäringen i Kiruna räknas till kulturmiljön och borde följaktligen få utvecklas genom fortsatt brytning. Enligt miljöbalkens 3 kap 7 2 st ska mark- och vattenområden som innehåller värdefulla ämnen eller material så långt det är möjligt, skyddas mot olika åtgärder som kan försvåra en utvinning av dessa. Försvåring blir det att bryta den värdefulla järnmalmen om inte staden kan omlokalisera sig och uppta nya markområden. Den här bestämmelsen visar klart och tydligt att försvåring av utvinning inte får ske. Det finns riksintressen som inte har tagits bort men som har fått flytta på sig. Järnvägen i Kiruna är ett bra exempel och framöver kommer även väg E10 behöva flytta på sig. Då borde annat även kunna göra detta, vara en möjlighet för att förvärva mark där riksintressen kan försvåra. Ida Tano 18

24 Borde inte exploatering av ett samhälle finnas med under detta kapitel? Utveckla och exploatera ett nytt samhälle. Minerallagen finns till för att reglera regler som gäller för undersökning och bearbetning av fyndigheter, på både egen eller annans mark. Eftersom Sverige tillämpar dessa regler och vi vet att det i Kiruna finns fyndigheter djupare ner in mot staden, så borde detta väga tungt när det kommer till att förvärva mark av staten för flytt av människor och bostäder. Plan- och bygglagen är den lag som kommunen ska följa vid planläggning av mark och vatten. Kommunen får i uppgift att skapa en samhällsutveckling med likartade och sociala levnadsförhållanden. Den här lagen fick en ny version som trädde i kraft maj Anledningen till den nya lagen är att det byggs för få bostäder i Sverige och den nya lagen ska underlätta byggande. I Kiruna behövs det byggas nytt och den nya lagen borde underlätta detta. I rennäringslagen finns det en paragraf, 26, som säger att regering kan bestämma om att renskötseln ska upphöra på ett visst område, om detta område kan behövas för andra ändamål. Ändamålen tas upp i expropriationslagen. Expropriation innebär att det görs ett tvångsinlösen av fastighet eller mark. Denna lag kan tillämpas och vara en möjlighet för förvärv av mark. Skälen till expropriation måste ligga i det allmänna intresset för att det ska godkännas. Ansökan Kommunen, privata aktörer med flera har alla rätt att ansöka om förvärv av statlig mark. Det är en stor möjlighet för privata aktörer att få förvärva statlig mark. Den mesta mark som Statens fastighetsverk säljer, är till privatpersoner. Kommunen Kommun har alltid företräde när det kommer till att köpa mark av staten, därför kan dessa köpa marken men låta annan aktör bygga på platsen, om det har ett allmännyttigt syfte. En översiktsplan måste vara kompatibel för de ändamål som marken ska användas till. Det innebär att en privat aktör kan yttra sig under den tid som översiktsplanen ska förändras. Det sker antingen via samråd eller utställning. Allmänhetens intresse för aktörens planer påverkar om planen ändras. Kommer aktören ex starta en verksamhet som gagnar arbetslivet med många arbetstillfällen, då är det större chans att få planen ändrad (Persson, M). Marktillgång Möjligheter runt Kiruna stad är att det finns gott om marker som är obebyggt. Stora arealer har idag ingen bebyggelse alls. Egna tankar För att Kiruna ska kunna utvecklas som stad och samhälle måste statlig mark tas i anspråk. Både av det kommunala men även av privata aktörer för att det ska bli en mångfald av byggande och boende. Möjligheterna för att få denna mångfald torde vara stora då det inte ska vara svårare för en privat aktör än en kommun att förvärva mark. Ida Tano 19

25 LKAB är statligt ägt, vilket innebär att inkomsterna från denna verksamhet är till gagn för hela Sverige. LKAB behöver mark för att kunna fortsätta sin verksamhet framöver för att miljövillkoren inte ska överskridas. Marken som behöver tas i anspråk ska ändras i detaljplanen till industriområde. Den här marken bryts det inte på men marken påverkas av deformationer från brytning i gruvan. Staden (kommunen) behöver då i sin tur mark för fortsatt överlevnad. Kiruna och malmfälten står inför en unik situation med samhällsomvandling. Detta bör tas tillvara och skapa en mall, bli föregångare för eventuella framtida samhällsförändringar, både här uppe norr och i resten av Sverige och världen. Regler och lagar behöver därför anpassas och modifieras för att passa detta unika ändamål. Fjällägenheter är byggen som var olagliga men som blev lagliga trots bygge på statens mark ovan odlingsgränsen. Detta borde ju vara en vägledning om att staten godkände dessa byggen trots att de inte var planen från början. Varför inte göra samma sak nu när ett nytt samhälle ska bildas. Bygga på statens mark, utan att äga denna. Förslag finns även uppe om att dessa fjällägenheter ska säljas ut helt av staten och därmed inte kallas för fjällägenheter mera. Staten kommer alltså inte längre äga dessa. Skattefjällsmålet i Jämtland torde vara en föregångare och visa på att det är svårt att hänvisa till hävd eller urminneshävd till viss mark. Staten vann målet och hänvisar till att samerna har bruksrätt men inte ägarrätt till marken. Ett alternativ till att köpa mark av staten är att arrendera marken av Länsstyrelsen. 3.2 Hinder Lagar De lagar som främst används vid beslut om förvärv av statens mark är: riksintressen, rennäringslagen, rennäringsförordningen samt överlåtelse av statens fasta egendom. I Kiruna är riksintressena bl.a. Väg E10, järnvägen, gruvnäringen/mineral, kulturmiljö, naturen och rennäringen. Riksintressen som väger mot varandra är ett hinder, då det är olika intressen som gynnar olika saker. Rennäringslagen finns till för att skydda samerna och dess verksamhet mot intrång som kan försvåra detta. Rennäringsförordningen är ett komplement till rennäringslagen och tar upp försäljning m.m av statens mark ovan odlingsgränsen och renbetesfjällen. Förordningen tar upp stödfunktioner för samerna och deras intressen. I förordningen om överlåtelse av statens fasta egendom går det att finna text som säger att myndighet inte får sälja fast egendom om den i liten eller stor utsträckning behövs i statens verksamhet. Men även om det finns särskilda skäl att egendomen ska ägas av staten. De Ida Tano 20

26 särskilda skäl som kan finnas är bland annat: kulturminnesvården, naturvården och det rörliga friluftslivet. Detta är intressen som staten ska bevaka. I Kiruna finns de tre särskilda skäl som tas upp och är således ett hinder vid förvärv av mark. Den myndighet som är fastighetsförvaltare av statens marker har i uppgift att medverka till att den långsiktiga planeringen av mark och lokalbehov från statens håll samordnas med kommunens översiktsplanering. Detta kan bli bekymmer då en privat aktör vill ansöka om förvärv av mark, att översiktsplanen måste stämma med ändamålet. 10 i förordningen om överlåtelse av statens fasta egendom, beskriver samarbete mellan den fastighetsförvaltande myndigheten och kommunen. I och med denna paragraf så känns det ganska tydligt att staten helst säljer till kommunen. Kulturminneslagen skyddar vår kulturmiljö. Lagen skapar stora utmaningar när det kommer till att planera om samhället, eftersom hela Kiruna C räknas till det riksintresset. Detta är ett hinder då vissa kulturbyggnader finns på mark som kommer påverkas av framtida brytning i gruvan. Men i Kiruna arbetas det för fullt med att antingen flytta dessa byggnader eller få minnesmärkning hävd, allt för att samhället ska kunna överleva på lång sikt Tidsaspekt Svårigheter är att det tar lång tid från ansökan tills beslut kommer om mark får uppköpas. Efter detta ska även diskussion föras om avtal och pris, vilket kan dra ut på tiden. Ett till fem år dröjer hela processen från inskickande av ansökan till prisförhandling är färdig. Ovan odlingsgränsen är statens marker i första hand tilltänkta för renskötsel och bete för renarna. Det är också därför som denna gräns har upprättats. Att få köpa delar av denna mark kan vara svårt då den har ett tydligt syfte. Kommunen Kommunen har företräde vid ansökan om köp av samma mark som en privat aktör. Detta beror på att kommunen har ett allmänt syfte med sina köp. Allmännyttan går alltid före det privata. Kommunen får alltid yttrar sig när det kommer in en ansökan om markförvärv till Statens fastighetsverk. En av de som får yttra sig vid ansökan om förvärv är bland annat rennäringsdelegationen. Deras yttrande väger tungt. Om de anser att rennäringen kommer påverkas i allt för stor grad, så bidrar oftast detta till att det blir ett direkt nej till förvärv av statens marker. Kommunens översiktsplan måste vara kompatibel för det ändamål som den ansökta marken ska användas till. Om marken inte är planerad för det ändamål den är tänkt till vid ett markförvärv, så måste planen ändras. Denna plan ska ändras en gång per mandatperiod och då har privata aktörer rätt att yttra sig. En gång per mandatperiod är inte särskilt ofta, vilket innebär att det kan ta tid att få en plan ändrad. Är inte ändamålet av allmänintresse kan även det bidra till svårigheter att få planen ändrad. Egna tankar Kiruna och malmfälten är i en relativt unik situation i och med att hela samhällen måste förändras. Detta är en process som startat och kommer att pågå så länge det finns gruvdrift. Ida Tano 21

27 Just på grund av att situationen är unik så finns det inte lagar och regler som är kompatibla för just denna situation. Detta bidrar till stor osäkerhet om vad som kan och får göras och framför allt hur detta ska göras. Tid är något som det blir sämre och sämre av när det kommer till samhällsomvandlingen. På grund av okunskap tar det mycket tid att reda ut hur alla delar ska fungera, en mall för denna situation saknas. För 140 år sedan upprättades en gräns för att skydda samer mot intrång, gränsen hade till uppgift att trygga samernas rätt att utnyttja renbetesmarkerna i Norrlands fjällområden. Dessa regler och lagar har levt kvar och det finns både starka åsikter och synpunkter på denna gräns och dess bestämmelser. Det är svårt att debattera mot så pass gamla bestämmelser eftersom många hänvisar till hävd av marken. I Jämtland har det uppstått tvister mellan samer och staten om äganderätten till viss mark. Det har varit en långlivad och seg tvist. Och risken är att detta även kan uppkomma i norrbotten, av det här slaget eller något annat. Människor har använt marken så länge man kan minnas och det är kanske inte så lätt att överge marker som nyttjats i många hundra år. Ida Tano 22

28 4. Diskussion I Kiruna och malmfälten pågår det stora samhällsomvandlingar. Gruvan behöver mer mark för att kunna fortsätta sin brytning och staden behöver i sin tur mark för att kunna omlokalisera sig. Staten äger den mesta marken runt Kiruna, så det är inte bara att slänga upp ett nytt samhälle hur som helst. Stor planering och god framförhållning är av stor vikt för att få ett nytt fungerande samhälle som ska vara attraktivt att bo i. I rapporten ligger det stort fokus på de olika lagarna som styr de som gäller ovan odlingsgränsen, som är statligt ägd mark. Lagarna är det som i stort styr en markanvändning, vid både köp och nyttjande av marken. Riksintressen väger mot varandra, det sociala mot naturen. Människor måste veta att det går att bo i Kiruna, det ska inte bara vara så att det bestäms en plats där staden ska vara och människor inte har någon valmöjlighet. Eftersom Kiruna har varit placerat på samma ställe i många år så tycker jag att staten borde vara mer generös med att sälja ut mark. Folk måste ha att välja på när det måste flytta på sig, flytta från sina rötter. Risken blir annars att människor väljer att lämna staden, då det kan bli en känsla av tvångsflytt. Gruvan med sin brytning skapar nya förutsättningar och arbetstillfällen i både Kiruna och Malmfälten, men för att en fortsatt brytning ska kunna ske, måste gruvan ta mark som ligger i samhället i anspråk. Eftersom dessa områden kommer påverkas av deformationer vid en fortsatt brytning är detta nödvändigt. Eftersom mark måste tas i anspråk, så måste en del områden omvandlas till industri mark och människor flytta på sig. För att människor ska kunna flytta på sig krävs det att det finns mark för att bygga nya bostäder och samhälle. Allt hänger ihop och borde också behandlas så. Gruvan behöver arbetskraft för att utvecklas, arbetskraften behöver någonstans att bo, boende behöver någonstans att byggas upp på, mark som inte berörs av deformationer. Känslan jag får efter att ha arbetat med denna rapport är att det inte ska vara så svårt att få förvärva mark. I teorin ser det kanske ut på ett sätt och i praktiken på ett annat. Det ska inte vara helt omöjligt för en privat aktör att få förvärva mark precis som kommunen får förvärva mark. Och som Björn Andersson säger, de säljer mest mark till privatpersoner. Jag hittade en paragraf i förordningen om överlåtelse av statens fasta egendom som säger att en fastighetsförvaltande myndighets planering ska samordnas med kommunernas översiktsplanering. Det tas även upp upplåtelse, att denna inte får försvåras om en kommun vill förvärva fast egendom. I och med att kommunen har ett allmänintresse så är också de, de mest attraktiva köparna för staten. Om det är lättare eller på samma nivå som en privat aktör att få förvärva mark, är en bra fråga. Men jag skulle säga att det är lättare för en kommun. De stora problemen med denna unika situation är precis det, den är unik. Varken lagar, bestämmelser, regler eller människor är anpassade efter detta, vilket gör att det tar tid och varje del i det stora blir ett eget projekt, för att lösa hur den frågan ska hanteras. Inga färdiga mallar finns för detta och den här situationen borde vara startskottet för något nytt. Lagar tillämpade på verkligheten som den faktiskt ser och kommer att se ut. Ida Tano 23