KVINNORS LIVSVÄRLD I en nära relation med psykiskt och fysiskt våld

Transkript

1 Utbildningsprogram för sjuksköterskor 180 hp Kurs 2VÅ45E Vt 2011 Examensarbete, 15 poäng KVINNORS LIVSVÄRLD I en nära relation med psykiskt och fysiskt våld Författare: Therese Jonasson Johanna Persdotter Edsäker

2 Titel Författare Utbildningsprogram Handledare Examinator Adress Nyckelord Kvinnors livsvärld I en nära relation med psykiskt och fysiskt våld Therese Jonasson, Johanna Persdotter Edsäker Sjuksköterskeprogrammet Lotta Dalenius Hahlin Pär Gustafsson Linnéuniversitetet. Institutionen för hälso- och vårdvetenskap Kvinnomisshandel, Lidande, Upplevelse, Våld i nära relationer, Välbefinnande. SAMMANFATTNING Bakgrund: Kvinnosynen har genom åren förändrats från att kvinnan inte hade rätt att bestämma över sin egen kropp eller sig själv tills att hon idag ses som en självständig individ. Det har medfört förändrad lagstiftning, kvinnan ska nu vara jämlik mannen i alla förhållanden. I Sverige misshandlas årligen kvinnor i en nära relation men mörkertalet uppskattas till hela 75 procent. Det psykiska och fysiska våldet orsakar de utsatta kvinnorna stort lidande och samhället enorma kostnader. Socialstyrelsen menar att vårdpersonal har svårigheter att möta dessa kvinnor på grund av för lite kunskap inom området. Syfte: Att belysa kvinnors subjektiva livsvärld av våld i en nära relation. Metod: Självbiografistudie med kvalitativ ansats för att studera kvinnors livsvärld i en nära relation med våld. Kvalitativ manifest innehållsanalys med induktiv ansats användes vid analyseringen av de fem böckerna. Resultat: Kvinnor som lever med våld i en nära relation upplever i förälskelsen ett starkt välbefinnande som sedan övergår till ett lidande där hopp, förtvivlan och ensamhet speglas. Slutsats: Ökad kunskap i form av förståelse för de våldsutsatta kvinnornas livsvärld gör det lättare för hälso- och sjukvårdspersonal att möta dessa kvinnor och kvinnornas tillit och välbefinnande skulle öka.

3 INNEHÅLL INLEDNING... 1 BAKGRUND... 2 Historik... 2 Statistik... 3 Lagstiftningen... 3 Kvinnosyn... 4 Våld i en nära relation... 4 Bemötandet i hälso- och sjukvården... 5 Forskning... 5 TEORETISK REFERENSRAM... 6 PROBLEMFORMULERING... 7 SYFTE... 7 Frågeställning... 7 METOD... 7 Urval... 7 Datainsamling... 8 Analysmetod... 8 Forskningsetiska aspekter... 9 RESULTAT... 9 Det starka välbefinnandet i förälskelsen... 9 Den himlastormande passionen... 9 Förnekelsen av våld... 9 Lidandet Svartsjukan och kontrollbehovet... 9 Hoten Det fysiska våldet med de svarta ögonen Skulden och skammen Hoppet Sista slaget? Hjälpen DISKUSSION Metoddiskussion Resultatdiskussion... 15

4 Slutsats REFERENSER BILAGOR 1. Söktabell för självbiografiböckerna 2. Presentation av självbiografierna

5 INLEDNING Det våldet som förekommer i samhället visar att män är mer utsatta för våldbrotts än vad kvinnor är. Våldsbrotten leder i vissa fall till att offren får uppsöka sjukvård i någon form. Kvinnors utsatthet underskattas sannolikhet i högre grad än våldet mot männen då kvinnor oftare utsätts för våld av en nära anhörig inom hemmets väggar vilket i sin tur leder till att alla brotten inte anmäls. Segregationen i samhället ser ut att ha betydelse för risken att utsättas för våld, där ses en skillnad mellan högutbildade och lågutbildade, sammanboende och ensamstående, personer födda i Sverige och personer födda i utlandet. De som är lågutbildade, ensamstående och födda i utlandet ser ut att löpa en högre risk för att utsättas för våld. Männen uppger att deras förövare oftast är okänd medan kvinnorna uppger att deras förövare oftast är en närstående (Brottsförebygganderådet, 2010). De utsatta kvinnorna är utsatta för ett stort psykiskt och fysiskt lidande vilket leder till stora kostnader för samhället. Det i form av bland annat kostnader för hälso- och sjukvård, rättsväsende, socialtjänst, försäkringskassa och kvinno- och brottsofferjourer (Socialstyrelsen, 2006). Våldet mot kvinnor i en nära relation förekommer i alla samhällsklasser och strider emot våra normer som säger att det är fegt att misshandla kvinnor och barn (Kastling, 2010). Mansrollen handlar om att vara stark, försörja, trygga och skydda sina nära och kära, men samtidigt är det paradoxalt nog så att vissa fall är det understött och tillåtet att utöva våld så länge ingen får reda på det. (Kastling, 2010, s. 8). Författarna till den här studien tycker därför det är viktigt att lyfta fram ämnet, för det är inte acceptabelt att använda våld. Det är ett brott mot lagen och mot kvinnans mänskliga rättigheter och friheter (Nationellt centrum för kvinnofrid, 2011). Intresset för våldsutsatta kvinnor har berört oss i vuxen ålder eftersom vi läst ett flertal skönlitterära självbiografier inom ämnet. Björck och Heimer (2010) menar att ämnet om våld mot kvinnor bör tas upp i grundutbildningarna för att öka kompetensen kring våldsutsatta kvinnors situation. Vi tycker att det här samhällsproblemet borde belysts mer i sjuksköterskeutbildningen. Ämnet har endast tagits upp på ett seminarium i kursen i vårdvetenskap ohälsa och det var där tanken väcktes. Tanken på att skriva ett examensarbete inom ämnet vilket skulle inrikta sig på kvinnors livsvärld i en nära relation med våld kändes som ett självklart val. För att förbättra hälso- och sjukvårdens bemötande av dessa kvinnor ansåg vi det viktigt att öka kunskapen om kvinnornas livsvärld. Kvinnor som blivit utsatta för våld söker ofta hälso- och sjukhusvård i annat syfte än för våldproblematiken som förekommer i den nära relationen (Nationellt centrum för kvinnofrid, 2011). Det kan till exempel visa sig som ångest, depression, buksmärta och bröstsmärta vilket uppkommer till följd av den ständiga stressen kvinnorna utsätts för. Tydliga tecken som återkommande sår och frakturer där den bakomliggande orsaken är oklar är vanligt vid kontakt med sjukvården. Det är ett faktum att kvinnor behöver stöd och hjälp från hälso- och sjukvårdspersonal. Frågan till kvinnor om de har blivit utsatta för våld bör alltid ställas på ett sätt som visar att våld i en nära relation inte är skambelagt (Ibid). Mörkertalet inom denna grupp anses vara stort vilket till viss del kan kopplas till att kvinnorna upplever det skambelagt. Kvinnorna vill därför inte berätta för någon om vad de utsätts för i den nära relationen. Det är viktigt att vårdmötet speglas av trygghet, empati, omtanke och uppmuntran för att de utsatta kvinnorna ska känna tillit och våga berätta (Plichta, 2007). Förhoppningsvis ska den här självbiografistudien vara till hjälp med att öka medvetenheten för våldsutsatta kvinnors livsvärld och ge kunskap hos hälso- och sjukvårdspersonalen. Det för att förbättra bemötandet av de utsatta kvinnorna inom vården. 1

6 BAKGRUND Begreppet våld är ett mångtydigt begrepp (Eliasson, 2008). I den här självbiografistudien används deklarationen som Förenta Nationerna tog fram 1993 som definierar våld mot kvinnor på följande sätt; Varje könsrelaterad våldshandling som resulterar i eller sannolikt kommer att resultera i fysisk, sexuell eller psykisk skada eller sådant lidande för kvinnor innefattande hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, vare sig det sker offentligt eller privat (United Nations, 1994). Det ska än en gång förtydligas att när begreppet våld används i texten innefattar det våldshandlingar, hotelser, tvång och frihetsberövningar såväl psykiska som fysiska. Historik Kvinnor har på olika sätt genom tiderna varit underordnade männen i det svenska samhället. Statsmakten har inte alltid kunnat garantera skydd för sina medborgare som den gör idag utan före 1256 hade släkten och dess allierade större inflytande och agerade själva som poliser. Det handlade om familjens och släktens ära och heder. Det var männen som bestämde i familjen och som kvinna i Sverige fick man inte välja sin man, det gjorde kvinnans far eller annat manligt maktöverhuvud i familjen (Eliasson, 2003). Misshandel inom äktenskapet var lagligt fram till 1864 och kvinnan ansågs inte vara en självständig individ förrän början av 1900-talet och fick först då rätt till att ta ut skilsmässa. Det var dock fortfarande svårt för många kvinnor att ta ut skilsmässa eftersom de var ekonomiskt beroende av sina män och samhällssynen på kvinnor som genomgått skilsmässa var negativ (Eliasson, 2003). En aspekt som också ska tilläggas är att skälet till skilsmässan var tvunget att föranledas av djup och varaktig söndring och kunna styrkas med vittnesmål (Tuva forum, 2011). Även fast kvinnorna ansågs självständiga kunde äktenskapet fortfarande vara komplicerat för kvinnorna. Åtal för grov misshandel i hemmet väcktes först 1944, innan dess var det bara möjligt att väcka åtal om misshandeln av kvinnan lett till döden (Tuva forum, 2011). Våldtäkt på sin egen hustru var också accepterat under en längre tid. Det hade inte lika högt straffvärde som våldtäkt utanför äktenskapet för det ansågs som hustrun tillhörde sin man i äktenskapet. Lagen om förbud att våldta sin hustru infördes i Sverige 1965, som då var det första landet i världen som införde denna lag (Heimer & Posse, 2003). De som var för jämställdhet på 70-talet förespråkade främst lika rättigheter för män och kvinnor, det med lika lön och samma förutsättningar, att förena arbetslivet och familjelivet. (Eliasson, 2008). Med den tydligheten tycktes det inte behövas några organisationer för att se till kvinnors rättigheter men på grund av att kvinnorna fortfarande var utsatta av mäns våld i det svenska samhället och var i behov av stöd startades 1978 de första kvinnojourerna i Stockholm och Göteborg. Syftet med jourerna var att frivilliga kvinnor skulle stötta våldsutsatta kvinnor. Till följd av kvinnojourernas öppnande bildades ROKS, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer 1984 (Bylund, 2008). Våld mot en partner kom under allmänt åtal 1982 vilket innebar att polisen nu var skyldig att utreda om det fanns misstankar om misshandel, tidigare var det bara den misshandlade kvinnan själv som kunde göra anmälan mot mannen. (Eliasson, 2008). Regeringen tillsatte 1995 en kommission för att ta fram en överblick på situationen över kvinnor som utsätts för våld med förslag på åtgärdsprogram, för att motverka den utsatta 2

7 situationen för kvinnorna. De avsatte även pengar för öppnandet av Rikskvinnocentrum vid Akademiska sjukhuset i Uppsala för kvinnor som utsätts för våld (Tuva forum, 2011). En regeringsproposition arbetades fram vid namn Kvinnofrid och antogs 1998 av riksdagen. Kvinnofrid innebar åtgärdsförslag gällande lagändringar, handlingsplaner och förhållningssätt till myndigheterna. Myndigheterna har ett övergripande ansvar när det gäller de utsatta kvinnorna, med särskild inriktning på kvinnor som misshandlas av män i en nära relation (Regeringskansliet, 2004). Statistik Så sent som 2001 togs det fram statistik för första gången i Sverige om hur vanligt förekommande det är med kvinnor som utsätts för våld. Statistiken visade att av Sveriges befolkning hade nästan varannan kvinna blivit utsatt för våld efter sin 15-årsdag av det manliga könet (Lundgren, Heimer, Westerstrand & Kalliokoski, 2001). I och med olika kategoriseringar finns det svårigheter att ta fram exakta siffror om mäns våld mot kvinnor i en nära relation. Det beror bland annat på om mannen är onykter när han utför våldshandlingen hamnar brottet i kategorin drogproblem och lider mannen eller kvinnan av psykisk ohälsa registreras det under psykisk sjukdom (Kastling, 2010). Andra faktorer som påverkar de statistiska siffrorna är det stora mörkertalet av våld mot kvinnor i en nära relation. Varför kvinnorna inte anmäler brottet som begåtts kan vara att det skedde inom hemmets väggar och de att är rädda för utökat våld eller rädda om sina liv (Larsson, 2006). Statistiken som finns framtagen idag är att årligen misshandlas cirka kvinnor över 18 år inom hemmets väggar i Sverige och i hälften av dessa fall har den utsatta kvinnan en nära relation till mannen (Brottsförebyggande rådet, 2009). Mörkertalet uppskattas till hela 75 procent, vilket kan innebära att mer än kvinnor varje år blir misshandlade av män i en nära relation (Brottsförebyggande rådet, 2002). Under de senaste tio åren har personer i genomsnitt ingått äktenskap och par har i genomsnitt skilt sig (Statistiska centralbyrån, 2010). Den svenska studien från 2001 visar att 35 procent av de kvinnor som tidigare varit gifta eller sammanboende har varit utsatta för våld av den tidigare maken eller sambon (Lundgren, Heimer, Westerstrand & Kalliokoski, 2001) kvinnor misshandlats årligen till döds av någon som de har eller har haft en nära relation till (Brottsförebyggande rådet, 2007). Lagstiftningen Lagstiftningen har en betydande roll för arbetet med våld mot kvinnor i Sverige, grunden till ett jämställt samhälle präglas av lika rättigheter (Johnsson-Latham, 2008). Jämställdhetslagen ersattes 2009 med Diskrimineringslagen som bland annat säger att oavsett kön, etisk bakgrund eller sexuell läggning ska alla ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter i så väl det vardagliga livet som i arbetslivet (SFS, 2008:567). Det är ett lagbrott att män använder sig av våld mot kvinnor i en nära relation och bestämmelser om straff för brott uppdelade efter våldets karaktär finns lagförda i brottsbalken. När det gäller brott mot närstående gäller följande lagtext ur brottsbalken kapitel 4. Om brott mot frihet och frid; 4 a Den som begår brottsliga gärningar enligt 3, 4 eller 6 kap. mot en närstående eller tidigare närstående person, döms, om var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet och gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla, för grov fridskränkning till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Har gärningar som anges i första stycket begåtts av en man mot en kvinna som han är 3

8 eller har varit gift med eller som han bor eller har bott tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden, skall i stället dömas för grov kvinnofridskränkning till samma straff.// Lag (1999:845) (SFS, 1962:700). Hälso- och sjukvårdspersonal har skyldigheter gentemot alla patienter vilket innefattar de våldsutsatta kvinnorna. Skyldigheterna finns bland annat samlade i så kallade ramlagar i hälso- och sjukvårdslagen som innehåller grundregler för all vårdpersonal (Vårdhandboken, 2011). 2 Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Hälso- och sjukvården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till hälso- och sjukvården.// Lag (1997:142) (SFS, 1982:763). Kvinnosyn Våldet mot kvinnor är ett hot mot hälsa, välbefinnande och demokratiska rättigheter för flickor och kvinnor världen över. Enligt rapporter från FN och WHO är det ett allvarligt samhällsproblem (Heimer, Björck & Hogmark, 2006). Beroende på olika kulturer i samhället speglas det vilken inställning till jämlikhet som råder mellan män och kvinnor och hur problemen hanteras (Eliasson, 2010). Tidigt i åldrarna grundas människors sätt att se på pojkar och flickor och vad som anses vara normalt respektive icke normalt beteende för de båda könen. Undersökningar visar att barn behandlas olika på grund av kön och att pojkar får mindre kroppskontakt än flickor. Pojkar testar oftare gränser om vad som är tillåtet att göra och är mer burdusa i sitt beteende än flickor, vilket medför att flickor lär sig att acceptera deras uppträdande tidigt. Små pojkar som är bråkiga betraktas även tillhöra det normala enligt normerna som finns och tillrättavisas inte alltid. I barn- och tonåren läggs grunden till större frihetstagande och mindre hänsynstagande hos en del pojkar. Flickor i skolåldern är mer utsatta för trakasserier än pojkar och kränks genom bland annat verbalt våld i olika grader. Griper vuxna inte in och tillrättavisar pojkarnas felaktiga beteende mot flickorna i tidig ålder, så har pojkarna en större möjlighet att utöka skillnader mellan män och kvinnor i strävan efter ett jämlikt samhälle (Ibid). Våld i en nära relation Skam och våld är nära besläktade och det ena ger lyft åt det andra. Våld i en nära relation ses som en familjeangelägenhet där skammen är framträdande. Våldet i familjen kan vara svårt att prata om för alla familjemedlemmar. Oberoende av vad kvinnan kan tänkas göra, har gjort eller vilka barndomsförhållanden mannen tidigare haft så är det alltid mannen som är ansvarig för sina våldshandlingar (Kastling, 2010). I början av relationen förekommer inte alltid våld, det är ofta något som kommer i ett senare skede och ökar successivt. Relationen är ofta mer passionerad till sin karaktär i själva förälskelsefasen och mannen har ett intensivare förhållningssätt till kvinnan än vanligt. Dominansen och svartsjukan hos mannen kan i början ses som något älskvärt av kvinnan. Mannen övergår sedan till att bli allt mer kontrollerande och kvinnans självkänsla krymper i och med att det psykiska våldet trappas upp. Det fysiska våldet kommer oftast inte förrän kvinnorna är mentalt nedbrutna. Kvinnans sociala kontakter har ofta minskat och hennes beroendeställning till mannen har därmed ökat (Kvinnofridslinjen, 2010). 4

9 Det våld som förekommer mot kvinnor i nära relationer tenderar att förekomma oftare och vara grövre i sin karaktär än det våld som förekommer mot män i en nära relation. Det innebär både större psykiska och fysiska konsekvenser för de utsatta kvinnorna. Konsekvenserna kan bland annat visa sig i form av att de utsatta kvinnorna avstår från vissa aktiviteter i vardagslivet och är mer rädda för brott i allmänhet (Brottsförebyggande rådet, 2009). I en studie gjord av Socialstyrelsen på uppdrag av regeringen visade det sig att kvinnor som blivit utsatta för våld i hemmet skattade sin psykosociala hälsa sämre än personer i normalbefolkningen. Det visade sig att kvinnorna hade sämre ekonomiska förhållanden, färre personer att anförtro sig till, fler var sjukskrivna och hade högre läkemedelskonsumtion. Kvinnorna hade sämre psykiskt välbefinnande och de hade i högre grad övervägt eller försökt att ta sitt liv. Det resulterar i att dessa kvinnor är i större behov av stöd och vård (Scheffer Lindgren, Bergkvist, Dufort & Tengström, 2010). När en relation till den man älskar hotas reagerar vi på olika sätt. Det kan exempelvis vara med ängslan eller ilska över den ohållbara situationen. Varför vissa män använder sig av våld beror på att de inte lärt sig hantera verbala konflikter. Männen blir därmed rädda för den uppstådda konflikten och vet inte hur de ska hantera situationen verbalt (Kastling, 2010). En annan anledning till varför kvinnor utsätts för våld i en nära relation tros bland annat bero på ojämn maktfördelning mellan män och kvinnor. I hälften av fallen är alkoholen en bidragande orsak till våldet i den nära relation men ser man till våldet som utförs av någon annan än en partner så är alkoholens påverkan ännu större. (Brottsförebyggande rådet, 2009). Bemötandet i hälso- och sjukvården Bemötandet från hälso- och sjukvårdspersonalen har en betydande roll för de våldsutsatta kvinnorna. Det är viktigt att kunna identifiera symtomen hos kvinnorna och våga fråga vid misstanke om våld. Empatisk och professionell personal har stor betydelse för att försöka bryta kvinnornas utsatta situation med ohälsa (Plichta, 2007). Bemötande bör speglas av att ge samtalet tid för att på så vis skapa tillit så de vågar berätta om sin utsatta situation. Vid samtalet är det viktigt att ta deras berättelse på allvar och förklara att de inte bär skulden till våldet som inträffat och att det råder fullständig tystnadsplikt (Heimer, Björck & Hogmark, 2006). Information ska ges till de våldsutsatta kvinnorna om att det finns olika myndigheter och organisationer, det för att ett gott samarbete ska kunna ske mellan hälso- och sjukvård, polis, socialtjänst och ideella organisationer såsom brotts- och kvinnojourer. Det goda samarbetet leder till stärkta hjälpinsatser kring kvinnan (Kvinnofridslinjen, 2006). Kvinnojourerna kan bistå med skyddat boende, samtalsstöd och juridisk hjälp för de utsatta kvinnorna (Tuva forum, 2011). De utsatta kvinnorna ska motiveras att polisanmäla männen och informeras om att de under hela rättprocessens kan få tillgång till stöd från hälso- och sjukvården (Kvinnofridslinjen, 2006). Hälso- och sjukvårdspersonalens attityder och förhållningssätt är viktiga aspekter, att visa respekt och inte döma eller lägga egna värderingar i händelserna kring våldet stärker de utsatta kvinnornas självförtroende (Heimer, Björck & Hogmark, 2006). Forskning Forskning inom området våld mot kvinnor har ökat det senaste decenniet och blivit allt mer uppmärksammat mycket beroende på att det nu anses vara ett samhällsproblem (Kastling, 2010). Våldet orsakar samhället enorma kostnader, inte minst för hälso- och sjukvården samt ett stort obeskrivligt psykiskt och fysiskt lidande för de utsatta kvinnorna (Björck & Heimer, 2008). Forskning inom området är komplicerad på många vis dels på grund av svårigheterna 5

10 med att ta fram några exakta siffror om våldet i den nära relationen vilket bland annat anses beror på att mörkertalet är stort och definitionen av våld är mångtydig (Eliasson, 2008). Vi vill därför öka medvetenheten om de våldsutsatta kvinnornas livsvärld och ge kunskap till hälso- och sjukvårdspersonal. Detta för att förbättra bemötandet av de utsatta kvinnorna inom vården. Socialstyrelsen (2011) visade i sin lägesrapport att vårdpersonal har svårigheter med att bemöta våldsutsatta kvinnor på grund av för lite kunskap inom området. TEORETISK REFERENSRAM Till studien valdes ett humanvetenskapligt perspektiv eftersom ett fenomen skulle studeras. Det humanvetenskapliga perspektivet användes för att öka förståelsen kring kvinnors livsvärld i en nära relation där våld präglat vardagen (Forsberg & Wengström, 2003). Människans livsvärld består av levda erfarenheter och subjektiva upplevelser, det innebär att livsvärlden är unik, individuell och påverkar människan i sitt livssammanhang. Eftersom omvärlden upplevs genom våra kroppar får den inte ses som ett objekt utan ska ses tillsammans med identiteten. Genom att se till hela människan som en enskild individ och till dennes livsvärld med hänsyn till hälsa, välbefinnande, lidande, sjukdom och vård stärks hälsoprocessen, vårdvetenskapligt innebär det att ha patientfokus (Dahlberg & Segesten, 2010). Det är därför viktigt att hälso- och sjukvårdspersonalen förstår de våldsutsatta kvinnornas livsvärld för att hjälpa dem på vägen till hälsa. Hälsa är en individuell upplevelse som handlar om att hitta meningen i sin egen existens och är beroende av både välbefinnande och lidande. Det innebär att man kan göra det man själv tycker är meningsfullt i livet oberoende av hälsa men för att uppnå hälsa måste man finna balans i livsrytmen mellan rörelse och stillhet (Dahlberg & Segesten, 2010). Livet för de våldsutsatta kvinnorna medför stora begränsningar i vardagen, där stillhet är svårt att uppnå på grund av att de är rädda för att ta egna initiativ, då det kan leda till våld (Brottsförebyggande rådet, 2009). Känslan av välbefinnande är starkt förknippad med identiteten, självkänslan, sammanhanget och meningen i sin situation. Den är kopplad till individens subjektiva upplevelse av sig själv (Wiklund, 2003). Välbefinnande är avgörande för att hälsa ska kunna uppnås står det beskrivet av Ericsson i Dahlberg och Segesten (2010) men man behöver inte ha hälsa för att känna välbefinnande. Det kan uppnås i ett förhållande där ohälsa förekommer men tillvaron måste då speglas av meningsfullhet (Ibid). Lidande delas in tre olika kategorier; sjukdoms-, livs-, och vårdlidande beroende på orsaken till lidandet (Wiklund, 2003). Det lidande som kommer belysas i självbiografistudien är livslidande och vårdlidande. Livslidande innebär att människans existens sätts ur spel, människan känner sig inte nöjd och tillfreds med sig själv och sina förutsättningar, det kan vara oberoende av upplevelsen av hälsa (Wiklund, 2003). Vårdlidande är det onödiga lidandet som vi inom hälso- och sjukvården orsakar patienten genom att inte se eller lyssna till patientens behov (Dahlberg & Segesten, 2010). 6

11 PROBLEMFORMULERING Kvinnomisshandel är ett ökande problem vilket visas genom att anmälningsstatistiken har stigit, då fler anmäler våldsbrotten gentemot tidigare och våldet i sig har också ökat. Faktum är att ämnet är i stort behov av kunskap (Brottsförebyggande rådet, 2008). Hälso- och sjukvårdspersonal har svårigheter att nå och bemöta de utsatta kvinnorna på grund av för lite kunskap inom området (Socialstyrelsen, 2011). Det är därför ett viktigt ämne att belysa för att öka medvetenheten av kvinnors livsvärld i en nära relation med våld. Vi anar att hälso- och sjukvårdspersonalen har för lite kunskap och medvetenhet om varför de utsatta kvinnorna väljer att stanna kvar i ett förhållande som präglas av våld. Kan det vara så att vårdpersonalen ser på kvinnorna som svaga individer, tycker de synd om dem och leder det i sin tur till ökade skamkänslor hos kvinnorna? Att ta reda på hur kvinnorna upplever sin livsvärld i en nära relation som präglats av våld känns därför av största vikt. Detta för att hälso- och sjukvårdspersonalen ska öka sin kunskap och medvetenhet om kvinnornas situation, vilket kan leda till förbättrat bemötandet av de utsatta kvinnorna. SYFTE Syftet med vår självbiografistudie var att belysa kvinnors subjektiva livsvärld av våld i en nära relation. Frågeställning Hur upplevde kvinnorna sin livsvärld i en nära relation med våld? Hur upplevde kvinnorna välbefinnande? Hur upplevde kvinnorna lidande? Hur kunde kvinnornas upplevelse och erfarenheter hjälpa hälso- och sjukvårdspersonal att förstå deras situation? METOD Metodvalet var av kvalitativ ansats eftersom syftet var att tillvarata subjektiva erfarenheter. Det genom att använda sig av kunskap från människan för att öka förståelsen, i det här fallet kvinnor och deras utsatta situation vilket är grunden i den hermeneutiska vetenskapen (Sohlberg & Sohlberg, 2010). Eftersom fenomenet inte är mätbart hjälper det inte med statistiska siffror för att få en mer exakthet utan fenomenet studeras utifrån den levda erfarenheten (Dahlberg & Segesten, 2010). För att samla in data i kvalitativa studier används observationer, intervjuer eller berättelse, materialet analyseras och beskrivs i ord, vilket är centralt i kvalitativ forskning (Dahlborg Lyckhage, 2006). Det finns inga instrument som kan beskriva kvinnans faktiska välbefinnande respektive lidande och informationen kan inte bearbetas i skalor (Forsberg & Wengström, 2008). Ökad förståelse är huvudsyftet i kvalitativa studier vilket ger vårdpersonal kunskap om hur patienternas behov kan mötas (Friberg, 2006). Syftet med vår studie var att hälso- och sjukvårdspersonalen skulle få ökad kunskap och medvetenhet om misshandlade kvinnors upplevelser och skildringar av livsvärlden i en nära relation som präglats av våld. Urval Kvinnor i Sverige som levt i en nära relation som präglats av våld. Upplevelsen av de misshandlade kvinnornas livsvärld skulle finnas beskrivet i självbiografierna. 7

12 Antal Antalet självbiografier uppgick till att slutligen bli fem stycken, se bilaga 2. Inklusionskriterier Självbiografierna skulle vara författade av kvinnorna, som varit bosatta eller hade varit bosatta i olika delar av Sverige under tiden misshandeln förekom. Kvinnorna skulle ha haft en nära relation med männen, detta för att de sociala situationerna skulle vara så jämlika som möjligt. Självbiografierna skulle vara klassade enligt bibliotekens beteckningar Lz (Självbiografier) eller Vna (Medicinsk litteratur). Självbiografierna skulle vara skrivna på svenska. Exlusionskriterier Självbiografier om samkönade relationer och relationer där kvinnor blivit våldsutsatta på grund av hedersrelaterade brott. Kvinnor som fortfarande blir slagna av sina före detta män. Kvinnor som lider av psykisk sjukdom. Böcker skrivna som skönlitteratur med bibliotekens beteckning Hc. Datainsamling Litteratursökningen av självbiografiböckerna gjordes i databasen: Libris, för att få fram alla självbiografier på svenska universitets- och högskolebibliotek. I sökningen använde vi oss av sökorden: Kvinnomisshandel, lidande, självbiografier, upplevelse, våld i nära relationer, välbefinnande, se bilaga 1. Litteratursökningen av de vetenskapliga artiklarna till självbiografistudiens diskussionsdel gjordes i Universitets databaser: Cinahl, LibHub, PubMed, PsycInfo, SveMed+. I litteratursökningen användes sökorden: bemötande, hälso- och sjukvård, kvinnomisshandel, lidande, livsvärld, upplevelse, välbefinnande och äktenskap. Sökorden översattes av svensk MeSH som finns att tillgå på Linnéuniversitetets bibliotekssida. MeSH hjälpte till att hitta relaterade sökord vilket tas upp i Polit & Beck (2010). De mest grundläggande närhetsoperatorerna AND, OR och NOT nyttjades vid sökningarna för att specificera dem ytterligare och för att utöka sökordens böjningsformer användes trunkering. Olika avgränsningsfunktioner så som språk, tid, dokumenttyp och Peer Reviewed för att sökningarna skulle vara mer inriktad på det specifika området brukades och rekommenderades. Det innebar att hänsyn togs till vilka språk vi behärskade, vilken tidsperiod som var av intresse (äldre eller nyare material), avgränsningen av dokument typ ledde till att tillförlitligheten ökade och Peer Reviewed innebar att artiklarna var publicerade i vetenskapliga tidskrifter. Allt i enighet med Östlund (2006). Databasen Ulrich s periodicals directory (2010) användes för att kontrollera artiklarnas vetenskapliga grund. Sammanfattningarna av de vetenskapliga artiklarna lästes av oss båda för att snabbt få en uppfattning om relevansen av dess innehåll (Polit & Beck, 2010). Östlundh (2006) hävdar att en bibliotekarie kan vara till stor hjälp vid informationssökningen för att underlätta examensarbetet, vilket användes. De vetenskapliga artiklarnas referenslistor granskades för att hitta artiklar som relaterade till syftet. Analysmetod Kvalitativ manifest innehållsanalys med induktiv ansats användes, vilket innebar att båda läste självbiografierna med ett öppet sinne för att sedan tillsammans fokusera på det uppenbara och helheten i texterna (Dahlborg Lyckhage, 2006). Helheten togs ifrån sitt sammanhang för att bilda meningsbärande delar, kondenseras och kodas för att en ny helhet 8

13 skulle tas fram (Graneheim & Lundman, 2004). Självbiografiernas innehåll skulle tydligt beskriva kvinnornas livsvärld för att de skulle motsvara studiens syfte (Friberg, 2006). I Dahlborg Lyckhage (2006) beskrivs vikten av att vara öppen, nyfiken och ha tålamod i analyseringen för att ta fram delarna utifrån dess helhet. Det hölls i åtanke under hela analysarbetets gång. Forskningsetiska aspekter Under andra världskriget utsattes människor för hemska forskningsförhållanden vilket ledde till att Helsingforsdeklarationen framtogs år 1964 (Hansagi & Allebeck, 1994). Helsingforsdeklarationen hävdar vikten av att forskning som görs ska leda till antingen ökad kunskap, förståelse, eller välbefinnande hos patient. Den består av forskningsetiska krav som är till för att gagna hela forskningsprocessen, både för att forskaren och individen/gruppen ska känna sig etiskt trygga (Helsingforsdeklarationen, 2010). De fyra forskningsetiska huvudkraven är informations-, samtyckes-, konfidentialitets- och nyttjandekravet (Hansagi & Allebeck, 1994). Eftersom vi valde en självbiografistudie där författarna till böckerna själva valt att delge sina upplevelser ställs det inga sådana krav. Tolkningarna av självbiografierna skedde på ett så neutralt sätt som möjligt, det för att vi försökte undvika att egna värderingar skulle speglas i studien samt för att visa självbiografiernas författare respekt och hänsyn. I och med vår studie vill vi öka kunskapen och medvetenheten för de våldsutsatta kvinnornas livsvärld hos hälso- och sjukvårdspersonalen och därmed komma med så verklig och trovärdig information som möjligt. RESULTAT Samtliga kvinnor i självbiografierna beskrev upplevelser av våld i nära relationer på likartat sätt. Det kunde tas fram tre huvudkategorier samt åtta underrubriker som framhävdes i kvinnornas livsvärld: Det starka välbefinnandet i förälskelsen Den himlastormande passionen Förnekelsen av våld Lidandet Svartsjukan och kontrollbehovet Hoten Det fysiska våldet med de svarta ögonen Skulden och skammen Hoppet Sista slaget? Hjälpen Det starka välbefinnandet i förälskelsen Den himlastormande passionen I självbiografierna framkom det att kvinnorna kände ett starkt välbefinnande när de träffade sina män i början av förälskelsen. Kvinnorna beskrev att de var väldigt lyckliga och mycket väl omhändertagna av sina män (Carlshamre, 2006; Graaf, 2006; Lilja, 2009; Viberg, 2001; Videll, 2000). Upplevelsen av den himlastormande passionen i början av förälskelsen beskrev Lilja (2009) på följande vis; 9

14 Jag kände att nu var mitt liv helt, jag hade hittat min stora kärlek i livet. Jonas var en man som alltid stöttade mig när jag behövde det, och han visade mig ömhet så mycket att jag kände mig som en prinsessa. (Lilja, 2009, s. 7) För första gången i sitt liv kände sig Lilja (2009) bekräftad, sedd och älskad. Alla kvinnor beskrev liknande känslor som ovanstående citat i sina självbiografier. Graaf (2006) beskrev exempelvis sin blivande man som rena drömmen inte enbart i hennes ögon utan även i andras kvinnors ögon. Han uppförde sig som en riktig gentleman och charmör, intresset för honom ökade fort från hennes sida vilket ledde till att det inte fanns någon hejd utan hon bestämde sig för att honom skulle hon ha till varje pris. Det kan jämföras med det som stod skrivet i Vidells (2000) dagbok, där hon beskrev besattheten och dragningskraften hon kände till sin man i början. Hans charm var förödande och gick inte att motstå, han väckte känslor inom henne som hon tidigare inte trodde fanns. Hon skrev vidare om upplevelsen av att ha blivit sedd på ett sätt som hon aldrig tidigare erfarit. Det uttryckte även Carlshamre (2006) om den totala lyckan som hon kände tillsammans med sin blivande man och hon ställde sig frågan om man verkligen fick ha de så här bra i livet? Förnekelsen av våld Kvinnorna i självbiografierna beskrev tydligt att de haft stort överseende i förälskelsefasen med männens våldshandlingar och att relationen innehöll starka känslor av välbefinnande. Kvinnorna bortförklarade, förnekade och ursäktade det fysiska våldet i början och ville inte inse sanningen i att deras män var våldsbenägna (Carlshamre, 2006; Graaf, 2006; Lilja, 2009; Viberg, 2001; Videll, 2000). Ursäkterna kvinnorna hade för männens våldshandlingar var att männen hade haft en våldsbenägen barndom som fortfarande präglade dem, att de var påverkade av alkohol vid själva handlingen eller så lade de skulden på sig själva att de retat upp sina män (Carlshamre, 2006; Graaf, 2006; Lilja, 2009; Videll, 2000). Graaf (2006) beskrev vid ett tillfälle hur hon ursäktade sin mans fysiska våld på följande sätt: Hon hade lämnat lägenheten och begett sig till sina föräldrar efter en natt med sparkar och slag som varit oprovocerade men hon kunde ändå ursäkta hans beteende med att han hade det tufft och att det var synd om honom, han hade haft en svår barndom. Han visade ju också stor ångest efter det som inträffat. Hon skriver vidare att det var en av de sista gångerna hennes man bad om ursäkt, kände empati och visade ånger över det han gjort. Senare skulle våldet trappas upp och ingen empati skulle finnas. Viberg (2001) skrev att hon fick förklaringar till det fysiska våldet men aldrig någon förlåtelse över det, vilket skiljer sig från de andra kvinnornas upplevelser i självbiografierna, där männen till en början bad om ursäkt för sitt handlande. Lidandet Våldets karaktär och upptrappning skedde successivt i den nära relationen. Till en början var det en form av psykisk nedbrytning som invaderade kvinnornas självbild. De la skulden på sig själva och tyckte det var deras eget fel. De utsatta kvinnorna beskrev den psykiska nedbrytningen som att det innefattade total kontroll över dem och glåpord så som värdelös, lögnare, hora och kadaver var vanligt förekommande (Carlshamre, 2006; Graaf, 2006; Viberg, 2001; Videll, 2000). I ett senare skede tillkom även hotelser och fysiska våldshandlingar. I självbiografierna beskrevs karaktären av männens våld på följande sätt; de använde sig av slag, sparkar, skallningar, strypgrepp, skenavrättningar och sexuellt tvång (Carlshamre, 2006; Graaf, 2006; Lilja, 2009; Viberg, 2001; Videll, 2000). I Carlshamre (2006) la hon skulden på sig själv att 10

15 våldet trappades upp och blev grövre till karaktären. I ett tidigt skede av våldshandlingarna beskrev hon det på följande sätt; Det enda jag vet är att jag lät det ske och det måste jag leva med, ta ansvar för. Det är här du lär dig att testa gränserna för vad jag accepterar, och det ska visa sig att jag kommer acceptera mycket. (Carlshamre, 2006, s. 42) Efter ett tag när det fysiska våldet blivit ett faktum i den nära relationen beskrev kvinnorna det som att leva i en ständig skräck i väntan på att nästa slag skulle komma (Carlshamre, 2006; Graaf, 2006; Lilja, 2009; Viberg, 2001; Videll, 2000). Carlshamre (2006) beskrev det vidare som att hon tillslut framkallade det fysiska våldet för att sedan få en lugn period. Det gick så långt i den nära relationen med våld att kvinnorna ibland inte såg någon annan utväg än att ta livet av sina män. Tankar fanns på att hugga ihjäl i sina män (Graaf, 2006; Videll, 2000). Det framkom att de våldsutsatta kvinnornas psykiska smärta var värre än den fysiska smärtan och menade att det var något som etsade sig fast i själen medan slag gick att utstå och den smärtan successivt försvann (Graaf, 2006; Viberg, 2001; Videll, 2000). De psykiska såren kommer aldrig att läka skrev samtliga kvinnor (Carlshamre, 2006; Graaf, 2006; Lilja, 2009; Viberg, 2001; Videll; 2000). Svartsjukan och kontrollbehovet Svartsjukan i den nära relationen yttrade sig i form av ett enormt kontrollbehov över kvinnornas beteende och umgänge. Kvinnorna beskrev till en början att de trodde svartsjukan var ett mått på männens kärlek till dem. Männen visade öppet sin omtanke till kvinnorna genom att prata om svartsjukan (Carlshamre, 2006; Graaf, 2006; Lilja, 2009; Viberg, 2001; Videll, 2000). I Carlshamre (2006) skrev hon om anpassning till utplåningens gräns. I hennes självbiografi återspeglas en händelse där de efter ett gemensamt pubbesök kom hem och han anklagade henne för att ha suttit för nära en av hans manliga vänner. Han visade tydligt sin svartsjuka genom att totalt ignorera henne, han varken svarade eller tittade på henne. Tillslut bröt han tystnaden och ifrågasatte hennes beteende men han tittade fortfarande inte på henne. Hon lovade honom att hon skulle vara mer försiktig framöver. De försonades och hon kände sig återigen bekräftad och berusad av honom. Männen började så småningom också kontrollera de utsatta kvinnornas sociala nätverk genom att de begränsade deras umgängeskrets. Männen förtalade nära och kära och ifrågasatte hennes hängivenhet till honom, allt för att kvinnorna skulle bli isolerade från omvärlden. Kvinnorna undvek att umgås med andra för de ville vara sina män till lags vilket medförde att de blev ännu mer beroende av sina män (Graaf, 2006; Lilja, 2009; Carlshamre, 2006; Viberg, 2001; Videll, 2000;). Graaf (2006) beskrev att kontrollbehovet ökade allt eftersom. Regler och rutiner infördes och blev allt mer ohållbara. Hon tvingades att redovisa kassakvitton när hon varit och handlat matvaror. Han räknade ut hur många minuter och sekunder det tog att gå ned till affären med barnvagnen och tillbaka samt att handla de varor som stod på kvittot. Stämde inte den tiden hon varit iväg med den tiden som han räknade ut vid hemkomsten blev hon bestraffad och anklagad för att ha varit inne på affärens toalett och i hans ordalag horat med en älskare. Lilja (2009) skrev om en händelse när hennes man skulle resa iväg och anlitade vänner till honom för att bevaka henne under tiden och därmed visa sin makt gentemot henne. 11

16 Hoten I Carlshamre (2006), Graaf (2006), Lilja (2009) och Videll (2000) framkom de hotelser från männen på kvinnornas existens. De hotades till livet och att bli skadade så allvarligt att de enligt männen inte utseendemässigt skulle vara attraktiva av andra könet. I Graaf (2006), Lilja (2009), Viberg (2001) och Videll (2000) beskrevs även hot mot exempelvis deras djur, vänner, föräldrar och barn. Männen hotade kvinnorna med att skada kidnappa eller döda de som kvinnorna älskade mest och värdesatte högst. De våldsutsatta kvinnorna upplevde hoten som skräckfyllda och det gjorde att de inte vågade berätta om den psykiska misshandeln de utsattes för. Till följd av hoten beskrev kvinnorna i självbiografierna känslor som rastlöshet, total panik och rädsla över vad de skulle utsättas för härnäst vilket ledde till känslomässig utbrändhet. Det medförde även att kvinnorna tappade livsgnistan och inte längre ville leva. De orkade inte ta emot mer våld och såg döden som enda slutgiltiga lösningen. (Graaf, 2006; Lilja, 2009; Videll, 2000). I Lilja ((2009) beskrevs mannens hot och maktbehov på följande sätt då hon tvingas kyssa hans fötter; Jag böjde mig ned till hans fötter och började pussa hans högra fot och sedan hans vänstra, då sa han till mig: - Bra älskling, detta ska du göra varje dag, kom ihåg det. Du måste visa mig varje dag hur mycket du respekterar mig och älskar mig, annars så lämnar jag dig och tar din son med mig. (Lilja, 2009, s. 49) Det fysiska våldet med de svarta ögonen Kvinnorna upplevde att männens ögon svartnade i samband med våldet (Carlshamre, 2006; Graaf, 2006; Lilja, 2009; Videll, 2000). Ögonen var svarta av hat mot henne skrev Lilja (2009). I Viberg (2001) beskrev hon mannens blick som kall och föraktfull. Videll (2000) uttryckte en av våldshändelserna på följande vis; Han såg helt vansinnig ut med fradga kring munnen och tomma, kolsvarta ögon. Gång på gång sparkade han mot min buk och underliv. Han viftade med en morakniv framför mitt ansikte och sa att han hade lust att strimla sönder mig så att ingen annan man skulle vilja ha mig. (Videll, 2000, s. 124) Det som skiljer Liljas (2009) självbiografi från de andra kvinnornas berättelser var att slaget kom direkt. Det fysiska våldet kom utan förvarning i samband med att den psykiska nedbrytningen började med glåpord och kontroll över hennes tillvaro. De andra kvinnorna beskrev att de redan var mentalt nedbrutna när första slaget inträffade. Den psykiska nedbrytningen hade medfört att kvinnornas känslor av integritet och självkänsla försvunnit allt eftersom (Carlshamre, 2006; Graaf, 2006; Viberg, 2001; Videll, 2000). Skulden och skammen Skillnaden mellan begreppen skuld och skam har att göra med personer och handlingarna. Skuld känner man över något man gjort medan skam är när man skäms över sig själv (Carlshamre, 2006). I och med att kvinnorna valde sina män själva ansåg de alla att de bar en skuld i hela situationen. Det var ingen annan som valt männen åt dem (Graaf, 2006; Lilja, 2009; Videll, 2000). Lilja (2009) och Graaf (2006) skuldbelade sig själva, det var deras eget fel att våldet utlöstes. De anklagade sig själva för att ha provocerat fram det fysiska våldet, de borde agerat eller sagt något på ett annat vis så att deras män inte blivit arga och behövt använda våld mot dem. 12

17 Skammen de våldsutsatta kvinnorna kände var rädslan över att andra skulle döma och förakta dem och tycka och tänka nedvärderande tankar om dem. Skammen att det var deras eget fel speglades i samtliga självbiografier, de hade försatt sig i situationen själva och till viss del förtjänat våldet (Carlshamre, 2006; Graaf, 2006; Lilja; 2009; Viberg, 2001; Videll, 2000) Carlshamre (2000) beskrev att skammen byggde sig in i sinnet och skammen skapade tystnad vilket gjorde det svårt att berätta om den utsatta situation hon levde i. Kvinnorna kände också en skam över att de blev fysiskt våldsutsatta av männen och ändå valde att stanna kvar i relationen. Varför kvinnorna i självbiografierna valde att stanna kvar i relationen med våld beskrevs på olika sätt. Den starka kärleken till männen trots vad de utsattes för, viljan till att hålla ihop familjen, rädslan av att de inte vågade lämna honom på grund av alla de hot mannen påtalade och tron på att våldet skulle upphöra (Carlshamre, 2006; Graaf, 2006; Lilja; 2009; Viberg, 2001; Videll, 2000). Hoppet Hoppet om att männen inte skulle vara misshandlare och hoppet om förändring beskrevs av samtliga kvinnor. Viberg (2001) beskriver sitt outsinliga hopp som det gav henne kraft att leva. Det var svårt att förstå att Du var misshandlare. Du var också en vanligt fungerande man. Min man som jag älskade (på Dina villkor). Jag ville inte se Dig som misshandlare. Jag ville se Dig. Jag ville inte vara misshandlad hustru. Jag ville vara Din hustru. (Viberg, 2001, s. 63) Sista slaget? Kvinnorna levde med ett ständigt hopp om att livssituationen skulle förändras och att männen skulle sluta använda våld mot dem. De trodde och hoppades att förhållandet skulle bli som det var i början av förälskelsen, då mannen var ömsint, kärleksfull och bekräftande. Kvinnorna gick samtidigt hela tiden och väntade på nästa slag men de hoppades och ville tro att det sista slaget var slaget (Carlshamre, 2006; Graaf, 2006; Lilja; 2009; Viberg, 2001; Videll, 2000). Det handlar om att leva i nuet av tvång, att försiktigt ta ett steg i taget och ändå inte veta var avgrunden finns. Att handla i blindo, av kärlek, av skräck, av ångest. Att vänta på nästa gest av värme, en gest som inte kommer men som man ändå aldrig slutar hoppas ska komma. Att ständigt vara förberedd på den där andra gesten. Den som man hoppas har inträffat för sista gången, men som man realistiskt vet kommer tillbaka, igen och igen. (Carlshamre, 2006, s. 15). Hjälpen Graaf (2006) och Videll (2000) skrev om den ohållbara situationen med det ständiga våldet, hur deras ork försvann och en önskan om att få hjälp av någon utifrån. Hoppet om att någon skulle hjälpa dem ta det slutgiltiga steget ut ur relationen. I Carlshamre (2006) fanns inget beskrivet om någon stöttning utifrån medan de andra självbiografierna beskrev om olika former av hjälp (Graaf, 2006; Lilja, 2009; Viberg, 2001; Videll, 2000). I Graaf (2006) beskrev hon det på följande vis; Med facit i hand kan jag säga att om jag inte hade haft min familj och mina vänner så skulle jag idag vara om inte fysiskt så i alla fall psykiskt död. Visst kan man vara stark och jag kan verkligen vara stark som tusen oxar men även den starkaste måste 13

18 ibland få vila för att orka bära bördan hela den långa vägen från skymning till gryning.(graaf, 2006, s ). Hoppet om att hälso- och sjukvården skulle vara till hjälp och se kvinnornas lidande beskrevs i både Videll (2000) och Lilja (2009). De beskrev vidare att tilliten till vårdpersonalen saknades, de kände att de inte vågade vara ärliga i mötet och inte blev sedda. Lilja (2009) beskrev det som att hon inte vågade söka vård för rädslan över att det skulle vändas mot henne för att hennes man skulle få reda på det. Videll (2000) beskrev som att hon kände sig nonchalerad, föraktad, underlägsen, skitig och som hon upptog läkarens tid. Vid ett annat tillfälle kände hon att personalen på akutmottagningen undvek henne. Graaf (2006) och Videll (2000) belyste att kvinnojourerna i landet varit betydelsefulla för dem när de lämnat sina män, dels för att de fick hjälp med skyddat boende och ökad förståelse för att de inte var ensamma och hjälp med bearbetning så att de skulle kunna gå vidare i livet. De beskrev dock upplevelsen av ensamhet, att rättsystemet inte gynnade eller såg allvaret i deras situation vilket det hade hoppats på (Carlshamre, 2006; Graaf, 2006; Videll, 2000). DISKUSSION Syftet med studien var att utifrån självbiografiböcker ta del av livsvärlden hos kvinnor som levt i en nära relation med våld. Resultatet visar att de utsatta kvinnorna hade liknande upplevelser av våldet, därav togs tre huvudrubriker och åtta underrubriker ut som var mest framträdande i kvinnornas berättelser. Fynden visar att de utsatta kvinnorna i början av förälskelsen levde i ett enormt välbefinnande som i ett senare skede övergick till ett lidande med psykiskt och fysiskt våld där vardagen speglades av hopp och förtvivlan. Metoddiskussion Från början inriktade vi oss på att göra en litteraturstudie om hur de utsatta kvinnornas livsvärld såg ut i en nära relation som präglats av våld. Det kan vara svårt att tänka om i sökprocessen, därför är det en fördel att ha många sökord och synonymer inför kommande artikelsökning för att inte bli begränsade om antalet träffar blir för få (Östlundh, 2006). Det är något vi tog hänsyn till och sökningarna av de kvalitativa vetenskapliga artiklarna gjordes i alla de relevanta databaserna i universitetskatalogen, gentemot vårt syfte men gav ändå för få träffar. Hjälp togs av två bibliotekarier på olika bibliotek i länet men inte hellre de kunde hjälpa till med att hitta fler artiklar. Vi valde att behålla studiens kvalitativa ansats för att få fram den subjektiva upplevelsen och erfarenheten (Dahlborg Lyckhage, 2006; Forsberg & Wengström, 2008; Friberg, 2006). I det här fallet hos de våldsutsatta kvinnorna men fick därmed tänka om och ändra studiens förfarande och inrikta oss på självbiografiböcker. Varför inte en kvantitativ ansats valdes var för att det inte finns några instrument som kan beskriva kvinnans faktiska välbefinnande och lidande och informationen kan inte bearbetas i skalor (Forsberg & Wengström, 2008). Intervjustudie inom området valdes bort för att vi själva såg det svårt att hitta kvinnorna som varit utsatta för våld i en nära relation och universitetet ger inte samtycke till att intervjua patienter. Vi hävdar även att studiens innehåll hade blivit annorlunda eftersom inriktningen hade blivit på närområdet och det motsvarade inte syftet med studien eftersom vi ville ha kvinnor levda på olika platser i Sverige. I Segesten (2006) står det att skönlitteratur är fiktioner som innehåller upplevelser och erfarenheter men att det kan vara helt påhittade eller tillspetsade därför uteslöts självbiografier som stod under bibliotekets beteckning HC (skönlitteratur). För att få en så verklig 14

19 uppfattning av de utsatta kvinnornas livsvärld som möjligt och för att resultatet skulle belysa den sanna upplevelsen som de utsatta kvinnorna erfarit i den nära relationen med våld inkluderades endast böcker med beteckningen Lz (självbiografi) och Vna (medicin). Det styrker studiens validitet som innebär att man mätt det som avsågs mätas (Forsberg & Wengström, 2008). Det var den verkliga subjektiva upplevelsen och erfarenheten hos kvinnorna vi ville komma åt (Dahlberg, 1997). Studien är baserad på fem självbiografier som är verkligt beskrivna utan att vara tillspetsade med fiktioner. Böckerna är skrivna av kvinnor som tidigare bott tillsammans med våldsbenägna män i Sverige. Fyra av kvinnorna var gifta med sina män och en var förlovad, under tiden fick tre av kvinnorna barn tillsammans med sina män. I berättelserna framkom upplevelserna av att leva i en nära relation med våld. Samtliga självbiografier var skrivna på svenska vilket underlättade för oss att läsa och minskade risken för feltolkningar i språket. Självbiografier från andra länder där levnadsstandarden är olik vår hade kanske varit av intresse för att få en bredare aspekt på kvinnors upplevelser men det var inte aktuellt eftersom det inte motsvarade studiens syfte. Genom att vi granskade självbiografierna utifrån en oberoende synvinkel och sedan sammanförde våra resultat som överensstämde, höjer det reliabiliteten i studien och ger den större tyngd men vi var inte helt skilda från fenomenet och det kan ha påverkat studiens resultat. Hög reliabilitet innebär att man vid olika mättillfällen skulle komma fram till samma resultat (Forsberg & Wengström, 2008). Tillförlitligheten i vår självbiografistudies resultat tycker vi ändå är god vilket grundas på att alla kvinnorna i självbiografierna belyste liknande känslor i relationen och datamättnad uppstod efter fyra böcker men fem lästes för att utesluta slumpmässiga fel. Det styrker Forsberg och Wengström (2008) som menar att tillförlitligheten är beroende av att man bortsett från slumpmässiga fel. I resultatdelen användes citat för att förstärka hur kvinnorna upplevde situationen vilket stärker och tydliggör studiens giltighet. Forsberg och Wengström (2008) menar genom att följa en röd tråd genom hela arbetet och i resultatet lyfta fram och tydliggöra data höjer det studiens kvalité. Fördelen med att göra en självbiografistudie är att materialet inte tidigare har tolkats, transkriberats och analyserats av forskare, vilket har gjorts när man använder sig av en litteraturstudie (Friberg, 2006 ). Nackdelen är att självbiografiböcker inte har ett vetenskapligt bevis. I Segesten (2006) står det att böckerna har en viss form av trovärdighet trots att det är författarens egen tolkning av världen och det är förlagen som bedömer trovärdigheten och kvalitén. Vi anser att metodvalet vi använde oss utav var fördelaktig och lämpligt i förhållande till den här studiens syfte då resultat som framhävts visade tydligt hur kvinnornas livsvärld såg ut. Det svåraste med studien tycker vi var att bilda meningsbärande delar, kondensera och koda de skrivna berättelserna för att få fram ett resultat samt lades mycket tid på att hitta relevanta artiklar. Resultatdiskussion Upplevelsen av våld i en nära relation är givetvis unik men det går att se tydliga likheter mellan kvinnors erfarenheter. Resultatet i den här studien visar att samtliga våldsutsatta kvinnor upplever liknande känslor i ett förhållande som innehåller våld. I självbiografierna beskriver kvinnorna relationens händelseförlopp; förälskelsen, nedbrytningen, hoppet om förändring och lämnandet på snarlikt sätt. Studiens resultat bygger på kvinnornas upplevelser som präglas av välbefinnande, lidande och hopp i den nära relationen. Inledningsvis känner sig kvinnorna sedda och behandlade på ett sätt de aldrig tidigare erfarit. Männens beteende medför att kvinnorna till en början bortförklarar deras våldshandlingar och skuldbelägger sig 15

20 själva vilket senare i relationen övergår till en skamkänsla där de inte vill erkänna eller berätta om våldet för någon. Kvinnorna lever i en ständig skräck under männens psykiska och fysiska maktutövande som medför ett lidande av otillräcklighet, värdelöshet och ensamhet men också ett hopp på förändring och på framtiden. Detta överensstämmer med det resultat som finns beskrivet i Scheffer Lindgren och Renck (2008) som menar att kvinnorna upplever en passionerad förälskelse, ett smygande våld, ett pendlande mellan våld och ömhet, anpassning till männen och ett hopp på förändring samt känslor av skam och skuld. Som hälso- och sjukvårdspersonal är det av största vikt att förstå den speciella dynamiken i relationen där våld förekommer, för att kunna bemöta den utsatta kvinnan på bästa möjliga sätt. Genom att få en ökad förståelse av kvinnans känslomässiga upplevelser och erfarenheter leder det till ökad kunskap hos hälso- och sjukvårdspersonal. I Nicolaidis, Curry och Gerrity (2005) studie framkommer det att sjukvårdspersonal behöver bättre förståelse för de utsatta kvinnornas situation och varför de stannar kvar i relationen med den våldsbenägna mannen. Detta för att vårdmötet ska bli bättre. Sjukvårdspersonalen måste förstå att kvinnorna känner att de har gjort ett val i och med relationen. De måste även försöka förstå det starka kärleksbandet de har till varandra samt den stora risken som det kan innebära om kvinnan skulle lämna mannen och tron och hoppet kvinnan har på att mannen ska ändra sitt våldsbeteende (Ibid). Det styrker Enander och Holmberg (2008) som framhäver kvinnornas känslomässiga band till sina män i form av, kärlek, skuld, rädsla, medkänsla, hat och hopp. De hävdar att känslomässiga upplevelser är viktiga aspekter eftersom de oftast är svårast för utomstående att skapa en förståelse för. I Scheffer Lindgren och Renck (2008) och Enander och Holmberg (2010) studie framkommer det att kvinnorna beskriver männen som något utöver det vanliga, de är så mycket mer. Männen är charmerande, artiga, kärleksfulla och uppmärksamma på ett mycket positivt sätt som gör att kvinnorna dras mer till dem. Det överensstämmer med samtliga kvinnor i självbiografierna som beskriver en enorm känsla av passion i relationens förälskelsefas. Känslor av välbefinnande som gör sig påminda under hela relationen trots det psykiska och fysiska våldet de utsätts för av sina män. Kvinnorna blir sedda och bekräftade på ett sätt det aldrig tidigare upplevt. De förnekar och ursäktar till en början det fysiska våldet och skuldbelägger sig själva. Kan hälso- och sjukvårdspersonal få en inblick i hur kvinnan upplever relationen leder det till ökad förståelse av varför de våldsutsatta kvinnorna väljer att stanna kvar, varför det är svårt att lämna och bryta upp och varför de hela tiden hoppas på förändring i relationen (Häggblom, Hallberg & Möller, 2005). Kan man inse denna oerhörda passion som finns i början av relationen anser vi att vårdpersonal kan förstå varför kvinnorna inte lämnar sina män och vårdmötet hjälper den våldsutsatta kvinnan. Våldet trappas upp allt eftersom i den nära relationen, det psykiska våldet övergår till att bli en pendling mellan fysiska våldshandlingar och ömhet. Kvinnorna i studien beskriver de psykiska ärren som djupare och mer bestående än de fysiska ärren (Scheffer Lindgren & Renck, 2008 & Häggblom & Möller, 2007). Det är något som överensstämmer med vår studies resultat. De utsatta kvinnorna söker ofta vård på akutmottagningar och inom primärvården där tempot ofta är högt (Häggblom et al. 2005). Det tror vi gör att kvinnorna inte blir uppmärksammade när de söker vård på grund av att sjuksköterskorna känner tidspress och åtgärdar endast symtomet utan att fråga kvinnor om våld kan ligga bakom. Häggblom och Möller (2007) påvisar att kvinnor som är misshandlade i ett äktenskap ofta söker vård på grund av olika faktorer så som trötthet, sömnproblem och resultatet av de fysiska våldshandlingar de utsätts för. De våldsutsatta kvinnorna beskriver mötet med vårdpersonal som att de helt beror på vem de träffar vid vårdtillfället. Vissa är väldigt 16