Kultursamverkansmodellen

Transkript

1 MYNDIGHETEN FÖR KULTURANALYS Kultursamverkansmodellen En första utvärdering Rapport 2012:1

2

3 MYNDIGHETEN FÖR KULTURANALYS Kultursamverkansmodellen En första utvärdering Rapport 2012:1

4 Innehåll Förord Sammanfattning English summary Inledning Utvärderingens fokus Frågeställningar Material Avgränsningar Det första året med kultursamverkansmodellen Dialog och kulturplaner Syftet med dialogerna Kulturrådets föreskrifter och villkor Dialog och kulturplan Resultat av dialogerna Samtalsdemokratins problem Fördelning av statsbidrag till regional kulturverksamhet Metod och material Hur har beslutsordningarna och de statliga bidragen till regional kulturverksamhet förändrats formellt? Nationell fördelning av statliga bidrag till regional kulturverksamhet Regionernas fördelning av statsbidrag till regional kulturverksamhet Professionell teater-, dans- och musikverksamhet Museiverksamhet Biblioteksverksamhet Konst- och kulturfrämjande verksamhet Regional enskild arkivverksamhet Filmkulturell verksamhet Främjande av hemslöjden Reflektioner för framtiden Referenser Kulturplaner Intervjuliknande samtal genomförda hösten

5 Förord Denna rapport är baserad på en första utvärdering av kultursamverkansmodellen som Myndigheten för kulturanalys genomförde hösten I enlighet med uppdraget från regeringen är det formerna för, och effekterna av, införandet av modellen i de fem första regionerna som står i fokus. Det som vi framför allt har studerat är de dialogprocesser som genomförts mellan regionerna, kommunerna, det professionella kulturlivet och civilsamhället när kulturplanerna utarbetades, och hur Kulturrådet samspelat med regionerna i detta arbete. Vi har också tittat på vilka effekter som införandet av modellen lett till när det gäller fördelningen av statliga medel mellan och inom regionerna. Hur har Kulturrådet fördelat sina resurser till regionerna, och hur har regionerna utnyttjat sin ökade frihet att själva bestämma över hur resurserna ska användas? Det är vår förhoppning att denna rapport ska kunna läsas med behållning av politiker och tjänstemän med ansvar för kulturfrågor på nationell, regional och kommunal nivå, liksom av kulturskapare, representanter för det civila samhället och den kulturintresserade allmänheten. Stockholm den 10 februari 2012 Clas-Uno Frykholm Direktör 4

6 Sammanfattning Kultursamverkansmodellen infördes De regioner som ingick i modellen från början var Region Skåne, Region Halland, Region Gotland, Västra Götalands regionen och Norrbottens läns landsting. Dessa regioner lämnade in sina kulturplaner i början av november Statens kulturråd fattade beslut om bidragsfördelningen i februari Dialogprocesser Denna utvärdering visar att Kultursamverkansmodellen har bidragit till att sätta kulturen på den politiska agendan regionalt genom de dialogprocesser som har genomförts i samband med regionernas framtagande av kulturplaner. Kulturplanerna som arbetades fram av de fem första regionerna handlar om regionens all verksamhet på kulturområdet, inte bara om den som är kopplad till bidraget Bidrag till regional kulturverksamhet. 1 Därmed får kultur planerna stor betydelse i regionerna. De olika aktörerna utanför politiken tjänstemän framför allt på regional nivå, men även på kommunal, professionella kulturskapare och det civila samhället upplever att deras intressen har synliggjorts. Överlag beskrivs ett ökat intresse för, och större kunskap om, kulturpolitik hos politiker på regional och kommunal nivå. Kultursamverkansmodellen har visat sig vara en tidskrävande modell som också kräver stora administrativa resurser. Det gäller att finna hållbara arbetssätt inför det fortsatta arbetet med dialogprocesserna för att modellen ska bli livaktig. Det pressade tidsschemat för modellens införande gjorde att utrymmet för ifrågasättande av modellen blev stort. Olika konfliktpunkter som kan komma att få förnyad aktualitet i framtiden är rollfördelningen mellan staten och regionerna, detaljnivån i statens föreskrifter och nivån på det statliga bidraget. I grunden ligger frågan om vem som ska ha makten över kulturpolitiken. I utvärderingen analyseras dialogprocesserna som en form för statlig verksamhetsstyrning. Kultursamverkansmodellen kan delvis ses som ett uttryck för en governanceinriktad styrning där dialog, samverkan och samråd betonas. Faktum kvarstår dock att statens roll är överordnad regionernas, som i sin tur leder arbetet med kulturplanen gentemot kommunerna. Det står också klart att det professionella kulturlivet och det civila samhället har ett begränsat inflytande inom ramen för modellen. Det är också viktigt att komma ihåg att staten bibehåller en styrning av hur bidragen fördelas, vilket är ett uttryck för en mer traditionell och hierarkisk styrmodell. Dialogprocesserna kan också ses som ett uttryck för en deliberativ demokratimodell, där samtalet står i centrum. Det innebär i det här fallet 1 SFS 2010:

7 att tjänstemän, politiker, kulturskapare och det civila samhället ska föra diskussioner om kulturpolitikens utformning. Som ovan nämnts, upplever också de som deltagit att deras intressen har uppmärksammats. Det finns dock, förutom en rad praktiska problem förknippade med de dialogprocesser som genomförts, också problem ur ett demokratiperspektiv: vem ska bjudas in och på vilka premisser? Vem har tid att komma? Vem hörs och syns mest? Vilka hörs inte? Vem ska representera det professionella kulturlivet respektive det civila samhället? Det är fortfarande otydligt för många av dem som deltagit och deltar i dialogprocesser, vad syftet egentligen är med dialogerna. En återstående pedagogisk uppgift för staten och regionerna i detta sammanhang, är att precisera syftet med dialogerna och tydliggöra rollfördelningen. Ny bidragsordning Statsbidrag till regional kulturverksamhet, som tidigare fanns på separata anslag i statsbudgeten och fördelades av olika statliga myndigheter på nationell nivå, har slagits samman till ett anslag som från 2011 kan fördelas mellan regionerna av Kulturrådet och inom respektive region av regionen själv. Frågan om hur statsbidragen till regional kulturverksamhet fördelats, och eventuellt förändrats, har i utvärderingen besvarats genom att studera beslut om hur bidragen har fördelats åren 2010 och I utgångsläget fanns regionala variationer i kulturutbudet, mellan exempelvis storstadsregioner och regioner som har mer landsbygdskaraktär. Dessutom märktes skillnader mellan regionerna i hur olika verksamheter prioriterades. Kulturrådets beslut om statsbidrag till regional kulturverksamhet i de fem första regionerna innebar en anslagshöjning med 0,7 mnkr (eller cirka 3,6 procent) för region Halland och 1 mnkr (eller cirka 1,0 procent) för Region Skåne, utöver prisoch löneuppräkningar. De övriga tre regionerna fick se sina anslag justerade för pris- och löneökningar, det vill säga en uppräkning med 0,49 procent. Den fördelning av de pris- och löneomräknade statsbidragen till regional kulturverksamhet som Region Gotland beslutade, var identisk med föregående år då besluten fattades på nationell nivå och av flera myndigheter. De 0,7 mnkr som Halland tilldelades för att permanenta en danssatsning, som tidigare delfinansierats med bidrag från Kulturrådet, fördelades också till detta ändamål av regionen. I övrigt gjordes inga förändringar i användningen av statsbidragen till regional kulturverksamhet i Region Halland. I Norrbotten genomfördes en justering i bidragsfördelningen som inte varit möjlig innan samverkansmodellen infördes. Beslutet innebar att statsbidrag fördes från museiverksamhet, till länsbibliotek och arkivverksamhet. För arkivverksamheten innebar förändringen att statsbidraget ökat med drygt en tredjedel. Statsbidraget till Region Skåne ökade år 2011 med 1 mnkr mot bakgrund av regionens arbete inom bild- och form området. Statsbidraget 6

8 till Form/Designcenter ökade kraftigt och Wanås utställningar tillkom som ny mottagare. I övrigt gjordes inga förändringar mellan åren 2010 och I Västra Götalandsregionen har flera omorganisationer genomförts som innebär att tidigare fristående (och då särredovisade) verksamheter nu återfinns under samma tak. Redovisningsmässigt återstår i princip kategorierna professionell teater-, dans- och musikverksamhet, museiverksamhet, arkivverksamhet och filmkulturell verksamhet. Kulturförvaltningen Kultur i Väst, som redovisas under professionell teater-, dans- och musikverksamhet, samlar regionbiblioteket, konst- och kulturutveckling och tidigare Musik i Väst. Främjande av hemslöjd har inordnats under Västarvet och redovisas därför som museiverksamhet. Fyra museer som tidigare mottagit statsbidrag ingår även de i Västarvet. Sammanlagt fördelades den övervägande delen av statsbidragen för regional kulturverksamhet till professionell teater-, dans- och musikverksamhet. Näst mest fördelades till museerna. 7

9 Summary The Cultural Collaboration Model was introduced in The regions included in the model from the start were Region Skåne, Region Halland, Region Gotland, Region Västra Götaland and Norrbotten County Council. These regions submitted the cultural plans at the beginning of November The Swedish Arts Council reached a decision about the allocation of grants in February Dialogue processes This evaluation shows that the Cultural Collaboration Model has contributed to placing culture on the political agenda regionally through the dialogue processes carried out in conjunction with the regions development of cultural plans. The cultural plans produced by the first five regions were about all activities in the cultural area within the region, not just those linked to the Grant for regional cultural activities. 2 In this way, the cultural plans gain great importance in the regions. The various actors outside politics civil servants, particularly at regional level, but also at municipal level, professional culture creators and civil society feel that their interests have been made visible. In general, the description is of an increased interest in and greater know ledge about cultural policy among politicians at regional and municipal level. The Cultural Collaboration Model has proved to be a time-consuming model, which also requires great administrative resources. It is important to find sustainable ways of working ahead of the continued work on the dialogue processes in order for the model to be vigorous. The busy time schedule for the introduction of the model meant that the room for questioning the model was great. Various conflict points that may become topical in the future are the role distribution between the government and the regions, the level of detail in the government s instructions and the level of the government grant. These are all based on the issue of who has power over cultural policy. In the evaluation, the dialogue processes are analysed as a form of governmental direction of operations. The Cultural Collaboration Model can partly be seen as an expression for a governance-based direction, where dialogue, collaboration and consultation are emphasised. However, the fact remains that the role of the government is ranked above that of the regions, which in turn direct the work with the cultural plans vis-a-vis the municipalities. It is also clear that professional cultural life and civil society have a limited influence within the framework for the model. It is also important to remember that the Swedish Arts Council retains the direction on how the grants are allocated, which is an expression for a more traditional and hierarchic management model. 2 SFS 2010:

10 The dialogue processes can also be seen as an expression for a deliberative model of democracy, where the conversation is central. In this case, this means that civil servants, politicians, culture creators and civil society shall carry on discussions about the design of cultural policy. As mentioned above, those who have participated also feel that their interests have been recognised. Apart from a number of practical problems associated with the dialogue processes carried out, there are however also problems from a democracy perspective: who shall be invited, and on what premises? Who has time to attend? Who is heard and seen the most? Who cannot be heard? Who shall represent professional cultural life, and who civil society? It is still unclear for many of those who have participated and are participating in dialogue process what the real purpose of the dialogues is. A remaining pedagogic task for the government and the regions in this context is to define the purpose of the dialogues and clarify the division of roles. New rules for grants The government grants for regional cultural activities that were previously given as separate appropriations in the government budget and allocated by various government authorities at national level have been merged into one appropriation which, as from 2011, can be allocated between the regions by the Swedish Arts Council and within each region by the region itself. The issue of whether the allocation of government grants to regional cultural activities has changed is responded to in the evaluation by studying the decisions on how the grants in 2010 and 2011 were allocated. To begin with, there were regional variations in the cultural range, varying for example between large city regions and regions of a more countryside character. Variations between regions in how different activities were prioritised were also noted. The Arts Council s decision about government grants for regional cultural activities in the first five regions entailed an increase in the appropriation of SEK 0.7 million (or around 3.6 per cent) for Region Halland and SEK 1 million (or around 1.0 per cent) for Region Skåne. The other three regions had their grants adjusted for price and salary increases, i.e. an increase of 0.49 per cent. The allocation of the price- and salary-adjusted government grants to regional cultural activities decided on by Region Gotland was identical to that of last year, when the decisions were made at national level and by several government authorities. The SEK 0.7 million allocated to Region Halland for making permanent an investment in dance, which was previously partly financed through grants from the Arts Council, were also allocated for this purpose by the Region. Otherwise no changes in the use of the government grants for regional cultural activities were made in Region Halland. In Norrbotten, an adjustment in the allocation of grants was made which had not been possible 9

11 before the Collaboration Model was introduced. The decision entailed that government grants were shifted from museum activities to county library and archiving activities. For the archiving activity, the change meant that the government grant increased by around one third. The government grant to Region Skåne increased by SEK 1 million in 2011 against the background of the Region s work within the area of visual and sculptural arts. The government grant to Form/Designcenter increased substantially and the exhibition in Wanås was added as a new recipient. Otherwise there were no changes between 2010 and In the Västra Götaland region, several reorganisations have been carried out, entailing that previously stand-alone (and therefore separately accounted for) activities are now found under the same roof. For an accounting perspective, there now remains in principle the categories professional theatre, dance and music activities, museum activities, archiving activities and film culture activities. The cultural administration Kultur i Väst, which is accounted for under professional theatre, dance and music activities, groups together the regional library, art and cultural development and the former Musik i Väst. Promotion of handicrafts has been reorganised to fall under Västarvet ( Heritage in the West ), and is therefore accounted for as a museum activity. Four museums that previously received government grants are also included in Västarvet. In total, the majority of the government grants for regional cultural activities were allocated to professional theatre, dance and music activities. The second largest part was allocated to museums. 10

12 Inledning Myndigheten för kulturanalys hade 2011 i uppdrag av regeringen att utvärdera formerna för och effekterna av kultursamverkansmodellens införande i de fem regioner som omfattades av modellen från och med I juni 2007 beslutade regeringen att tillkalla en kommitté för att utreda kulturpolitiken. Kulturutredningens slutbetänkande lades fram i februari Betänkandet sändes ut på remiss , för att besvaras senast Propositionen Tid för kultur överlämnades till riksdagen i september I oktober 2009 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare, med uppdrag att utarbeta ett förslag till införande av den nya modell för fördelning av statliga medel till kulturverksamheter på regional och lokal nivå, som presenterats i propositionen Tid för kultur. I december 2009 fattade riksdagen beslut om bland annat nya kulturpolitiska mål, en ny modell för fördelning av statliga medel till regional och lokal kulturverksamhet samt inrättandet av en ny myndighet för analys och uppföljning inom kulturområdet I februari 2010 överlämnades betänkandet Spela samman till regeringen. Betänkandet sändes ut på remiss , för att besvaras senast Den 12 oktober 2010 lämnade regeringen budgetpropositionen för år 2011 till riksdagen med förslag om en ny kultursamverkansmodell, inklusive förslag om införande av en ny lag om medelstilldelning, samt om en förordning i anslutning till denna. Riksdagen sade den 8 december 2010 ja till propositionen. Kultursamverkansmodellen infördes Detta första år ingick Region Skåne, Region Halland, Region Gotland, Västra Götalandsregionen och Norrbottens läns landsting. Ytterligare elva regioner är med från och med 2012: Blekinge, Kronoberg, Kalmar, Jönköping, Östergötland, Södermanland, Örebro, Västmanland, Jämtland, Västerbotten och Västernorrland. Dalarna, Gävleborg, Uppsala och Värmland planerar att gå in Stockholm avvaktar. 3 I samband med modellens införande bildades ett nationellt samverkansråd där Statens kulturråd (Kulturrådet) är ordförande. Rådet ska främja en statlig helhetssyn på den regionala kulturverksamheten och ger synpunkter på de regionala kulturplanerna inför Kulturrådets styrelses beslut om medels 3 Landsting finns i samtliga län utom Gotland, som består av endast en kommun som då också handhar de uppgifter som annars ligger på landstinget. I Västra Götalands län, Skåne län och Hallands län har landstingen fått utökade uppgifter och kallas vanligen regioner, även om de formellt fortfarande är landsting. Det innebär att från den 1 januari 2011 är Region Skånes och Västra Götalandsregionens mandat kring regional utveckling permanent (Lag 2010:630 om regionalt utvecklingsansvar i vissa län). Halland och Gotland har fått samma status. I föreliggande rapport används begreppet region(er) för att beteckna både region(er) och landsting, där det inte är speciellt motiverat att använda landsting. 11

13 tilldelning, samt tar del av regionernas årliga uppföljning. Medlemmar i rådet är Svenska Filminstitutet, Konstnärsnämnden, Kungliga biblioteket, Länsstyrelserna genom Länsstyrelsen Södermanlands län, Nämnden för hemslöjds frågor, Riksarkivet, Riksantikvarieämbetet och Riksteatern. Utvärderingens fokus Då Myndigheten för kulturanalys enligt sin instruktion löpande ska utvärdera samverkansmodellen och analysera modellens långsiktiga effekter, har denna första utvärdering haft en explorativ inriktning. Det innebär att den har gett upphov till ett flertal frågeställningar som kan vara värda att gå vidare med i kommande utvärderingar. Formerna för införande av modellen, som här står i centrum för analysen, är de dialoger som förts på olika nivåer och mellan olika parter i samband med kulturplanernas framtagande. Eftersom så pass kort tid förflutit sedan modellen infördes, fokuseras här endast på kortsiktiga effekter av modellens införande. Kultursamverkansmodellen innebär som nämnts att en ny bidragsförordning utfärdats, och att regionerna har fått i uppgift att fördela statsbidrag till regional kulturverksamhet. Utifrån det material som funnits tillgängligt har också kortsiktiga effekter av denna nya bidragsförordning varit i fokus, det vill säga eventuella förändringar i fördelningen av statsbidrag till, och inom, regionerna. För att den löpande utvärderingen av samverkansmodellen så småningom ska kunna visa på vilka långsiktiga effekter reformen har haft, är det av största vikt att koppla samman förändringar i bidragsfördelningen med förändringar i hur kulturverksamheter i regioner och kommuner organiseras, utformas och utvecklas. I denna första studie har grunden lagts för att det fortsatta arbetet ska kunna bedrivas i denna riktning. Frågeställningar För det första har regionernas arbete med framtagandet av kulturplanen granskats. Vem eller vilka har på regional nivå arbetat med kulturplanen? Vilken roll har politikerna respektive tjänstemännen spelat? Hur har samverkan och samråd mellan regionerna och deras olika samtalspartners primärkommunerna, civilsamhället, de professionella kulturskaparna utformats? För det andra har agerandet på den statliga nivån i samband med kultursamverkansmodellens införande granskats. Hur har dialogerna mellan Kulturrådet och regionerna sett ut? Hur har Kulturrådet fört samtal med det civila samhället och de professionella kulturskaparna? För det tredje har resultatet av den nya bidragsförordningen studerats i den mån det har gått, utifrån det knappa material som funnits att tillgå. I vilken utsträckning och hur har regionernas nya uppgift att fördela statsbidrag till regional kulturverksamhet hittills medfört omfördelning av statliga medel mellan regioner och inom respektive region? I vilken omfattning har regionerna 12

14 fördelat de statliga bidragen på samma sätt som centrala myndigheter tidigare fördelat medlen? Om medlen har fördelats annorlunda i vilken riktning har förändringen gått, och på vilka grunder? Material Det material som samlats in är skriftligt material i form av kulturplaner, remissvar, protokoll från möten, avrapporteringar, material på hemsidor och utvärderarens egna anteckningar. De sistnämnda är utförda i samband med de konferenser, nätverksträffar och lärprojekt som ägt rum under hösten Den mest betydelsefulla mötesplatsen har varit det lärprojekt om utvärdering av samverkansmodellen som Myndigheten för kulturanalys har organiserat i samarbete med Reglab och Region Skåne. I detta lärprojekt har tjänstemän från 16 regioner deltagit. De tjänstemän i berörda regioner som ansvarat för och arbetat med framtagandet av kulturplaner har fått ge sin syn på processen i samtal med utvärderaren, vilket även gäller tjänstemän på Kulturrådet och Kulturdepartementet. Företrädare för Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS) och Ideell kulturallians har också getts tillfälle att lyfta fram sina erfarenheter och synpunkter på samverkansmodellen och arbetet med kulturplaner. Utvärderaren har också deltagit i KLYS mötesdagar som ägde rum i oktober 2011, där professionella kulturskapare samlades och diskuterade samverkansmodellen utifrån sitt perspektiv. Ett viktigt material har varit berörda regioners inrapportering till Kulturrådet om hur man har valt att fördela sina pengar för år Material om fördelningen av statliga medel för åren 2007 och 2010 har inhämtats via beslut och årsredovisningar från Kulturrådets, Filminstitutets, Riksarkivets och Nämnden för hemslöjdsfrågors hemsidor. Avgränsningar Det har varit nödvändigt att göra avgränsningar i denna rapport utifrån den tidplan som har funnits. Primärkommunernas perspektiv på dialogerna och på kultursamverkansmodellen i stort faller utanför denna studie. Samverkansrådets arbete på nationell nivå har också lämnats utanför denna inledande studie. När det gäller det perspektiv som företräds av civilsamhället inom kulturområdet och det professionella kulturlivet, har det huvudsakligen tillgodosetts genom kontakter med de centrala intresseorganisationerna Ideell kulturallians och KLYS. Detta är naturligtvis en brist som förhoppningsvis kan åtgärdas i kommande utvärderingar. När det gäller den nya bidragsordningen har fördelningen av statsbidrag till regional kulturverksamhet studerats, och inte den samlade finansieringen, eftersom dessa uppgifter för år 2011 rapporteras först

15 Det första året med kultursamverkansmodellen Kulturrådet redovisade på regeringens uppdrag förberedande insatser, med anledning av den nya modellen i juni Där återfinns också en översiktlig tidplan för modellens genomförande Ett första möte i det nybildade samverkansrådet hölls i oktober Regionerna lämnade in sina treåriga kulturplaner till Kulturrådet i början av november 2010, som fattade beslut om medel för 2011 i januari I mars 2011 redovisade Kulturrådet erfarenheter av kultursamverkansmodellen på uppdrag av regeringen. 5 I början av november 2011 lämnades kulturplanerna för de elva regioner som är med i modellen från och med 2012 in. De fem regioner som ingått i modellen sedan 2011 har, om de har önskat, gjort revideringar av sina kulturplaner och i så fall rapporterat in dessa till Kulturrådet i slutet av året. Dialog och kulturplaner Syftet med dialogerna I Kulturutredningens betänkande formulerades en ambition att placera demokratin och de samhälleliga gemenskaperna i centrum av kulturpolitiken. 6 Utredarna ville skapa arenor för det offentliga samtalet i vid mening. 7 De allra flesta kulturpolitiska insatser har en arenaaspekt, menade man, och borde ses som ett sätt att skapa ett så gynnsamt utrymme för det offentliga samtalet som möjligt. 8 Ett uttryck för detta fokus på de offentliga arenorna är den stora betydelse som i betänkandet tillmättes det civila samhället. Utredarna föreslog att regeringen skulle ta initiativ till en dialog mellan staten och det civila samhällets organisationer på kulturområdet, samt Sveriges kommuner och landsting (SKL). 9 Det civila samhället skulle också ges möjlighet att delta i de dialoger som skulle ingå som en del i den så kallade portföljmodellen. I betänkandet föreslogs nya former för samspelet mellan staten och regionerna i portföljmodellen. 10 Här lanserades den modell som idag kallas kultur samverkansmodellen, där staten skulle lämna ett samlat bidrag till kulturverksamhet på den regionala nivån. Detaljföreskrifter om bidragens användning skulle tas bort och istället skulle det finnas en förhandlingsordning 4 Kulturrådet Kulturrådet SOU 2009:16, s Ibid. 8 Ibid. 9 SOU 2009:16, bl.a. s. 20, s SOU 2009:16, bl.a. s. 25 och kap

16 mellan staten och regionerna, utifrån de nationella kulturpolitiska målen och övergripande kriterier i en av regeringen beslutad förordning. Vidare skulle överenskommelser träffas mellan staten och regionerna, medan den närmare fördelningen skulle ske på den regionala nivån. 11 Utredningen betonade alltså att modellen skulle bygga på dialog och förhandling och utmynna i överenskommelser. 12 I propositionen Tid för kultur kopplades förslaget om den nya fördelningsmodellen samman med medborgarperspektivet som lyfts fram i Kulturutredningen. 13 De avsiktsförklaringar som Kulturrådet tecknade med vissa regioner innan kultursamverkansmodellen blev aktuell sågs som ett steg som redan hade tagits på vägen för att utveckla dialogen mellan den statliga nivån (Kulturrådet) och regionerna. Att öka både politikers och medborgares engagemang på kulturområdet nämndes i propositionen som ett av de huvudsakliga motiven till att införa den nya modellen. Återigen betonades vikten av överenskommelser denna gång mellan kommuner och regioner. I betänkandet Spela samman, vars utredare hade i uppdrag att utarbeta ett förslag till kultursamverkansmodellens införande, pekades de viktigaste skillnaderna mellan det då rådande och det nya bidragssystemet ut. Den största nyheten var att ansvaret för fördelning av de statliga medlen skulle läggas på regionerna. Därutöver angavs regionernas och kommunernas ökade ansvar för att de nationella kulturpolitiska målen uppfylls och att samspelet mellan regioner och stat bygger på dialog, som centrala beståndsdelar i den nya modellen. 14 Syftena med att ta fram regionala kulturplaner preciserades. Att fler skulle ges möjlighet att delta i kulturpolitikens utformning var viktigt, liksom att öka det regionala engagemanget för kulturpolitiken och att stimulera samverkan och kommunikation mellan berörda aktörer i regionerna. Ett uttalat syfte med kulturplanerna, som regionerna skulle ta fram i samspel med kommuner, kulturliv och civilsamhälle, var också att öka genomslaget för statens insatser för regionala kulturverksamheter. 15 Inför beslutet om statliga bidrag skulle Kulturrådet föra en dialog med berörd region, under vilken ett eventuellt behov av att justera eller förtydliga kulturplanen skulle kunna diskuteras. I den förordning som utfärdades i december 2010 angavs också som ett villkor för bidragsfördelning att en kulturplan utarbetas i samverkan med länets kommuner och efter samråd med länets professionella kulturliv och det civila samhället Ibid. 12 Ibid. 13 Prop. 2009/10:3, s SOU 2010:11, s Ibid. s SFS 2010: