AmnrBern - landpromemoria Liechtenstein

Transkript

1 Bern AmnrBern - landpromemoria Liechtenstein Officiellt namn: Fürstentum Liechtenstein Huvudstad: Vaduz (5 207 invånare) Officiellt språk: tyska, umgängesspråket är en alemannisk dialekt. Yta: 160 km² Folkmängd: invånare (årsslut 2010), varav 33 procent utlänningar; i huvudsak schweizare, tyskar, österrikare och italienare. Religion: 80,4 % av befolkningen tillhör den romersk-katolska kyrkan, 7,1 % är protestanter och 12,5 % av befolkningen tillhör andra religioner. Nationaldag: 15 augusti Statskick: Furstendöme med konstitutionell monarki Statschef: Hans Adam II von und zu Liechtenstein Regeringschef: Klaus Tschütscher (VU) Regeringspartier: Fortschrittliche Bürgerpartei (FBP) samt Vaterländische Union (VU). Parlament: Lantdag med 25 ledamöter som sitter på fyraårsmandat. Partier i parlamentet: Vaterländische Union (VU): 12 mandat; Fortschrittliche Bürgerpartei (FBP): 11 mandat; Freie Liste (FL): 1 mandat och oberoende: 1 mandat. Senaste allmänna val: februari Nästa allmänna val: februari Valuta: schweizerfranc (CHF) BIP: 4,9 miljarder CHF (2009) CHF/cap. Viktigaste handelspartners: EU (i synnerhet Tyskland, Österrike, Frankrike och Italien), USA och Schweiz. Viktigaste exportprodukter: högteknologiska ingenjörsprodukter och maskiner (t.ex. Hilti), datalagringslösningar, kemikalier och farmaprodukter (t.ex. är Liechtenstein världsledande i tandproteser). Statsskuld: 0 (2012) Budgetunderskott: Landet har sedan 1950-talet i regel haft ett budgetöverskott, 2010 var dock underskottet 30 miljoner CHF. Inflation: 0,7% (årsslut 2010) Bistånd: 0,75% av BNP (årsslut 2010) Arbetslöshet: 2,2% (årsslut 2010) Energikällor: naturgas (23,4%) elektricitet (28,8%), bensin (12,3%), eldningsolja (14,0%), dieselolja (9,6%), trä (3,8%) (årsslut 2010).

2 2(8) Historia Liechtenstein uppstod genom en sammanslagning av de två områdena Schellenberg och Vaduz 1719 vilka på olika sätt tillfallit det österrikiska furstehuset Liechtenstein. Landet erkändes som självständig stat Efter det tysk-romerska rikets upplösning 1806 tillhörde Liechtenstein Rhenförbundet fram till 1814 och därefter det Tyska förbundet Liechtenstein slöt därefter en tull- och myntunion med Österrike fram till huset Habsburgs fall 1918 varpå Liechtenstein istället orienterade sig mot Schweiz med vilket man sedan 1920-talet har en mynt- och tullunion reviderades furstendömets författning och makten har sedan dess delats mellan fursten och parlamentet (Landtag). Liechtenstein är en konstitutionell monarki. Efter det första världskriget grundades de två borgerliga partierna som än idag dominerar den politiska scenen, Fortschrittliche Bürgerpartei (FBP) och Vaterlandische Union (VU), vilka i senaste valet fick 23 av de 25 mandaten. Geografi och klimat Liechtenstein är ett s.k. double land locked land i Alperna med gräns mot Österrike i öster och Schweiz i väster. Den övre delen av floden Rhen utgör gränsen mot Schweiz i en bördig dalgång. Från Rhen höjer sig landet mot öster. Berget Drei Schwestern med sin högsta topp Vorder Grauspitz når meter över havet. Klimatet är milt med en genomsnittstemperatur omkring fryspunkten vintertid och cirka 17 plusgrader sommartid. I den högre terrängen är temperaturen lägre, ofta med rikliga snöfall vintertid. Snabba temperaturväxlingar kan förekomma p.g.a. de höga bergen. 41 procent av landets yta upptas av skog och 33 procent av jordbruksmark. Regeringen Furstendömet styrs sedan valet i februari 2009 av en center/höger kristdemokratisk koalitionsregering bestående av fem medlemmar med följande portföljer och partitillhörighet: Regeringschef, minister för finans- och familjefrågor: Klaus Tschütscher (VU); Stf regeringschef, minister för näringslivs- och infrastrukturfrågor: Martin Meyer (FBP); Minister för social-, hälso-, miljö- och jordbruksfrågor: Renate Müssner (VU); Minister för inrikes-, utbildnings-, och sportfrågor: Hugo Quaderer (VU); Minister för utrikes-, kultur- och justitiefrågor: Aurelia Frick (FBP).

3 3(8) Parlamentet Liechtensteins parlament, Landtag, består av 25 representanter som väljs av medborgarna genom proportionerliga och hemliga val i två valkretsar. Parlamentsledamöternas mandatperiod är fyra år. Lantdagens huvudsakliga funktion är att anta lagar, godkänna internationella överenskommelser, godkänna budgeten, rekommendera regeringsledamöter samt utse domare. Parlamentets makt begränsas av furstens vetorätt (se mer nedan) vilken å andra sidan motverkas av att medborgarna har vittgående politiska rättigheter och själva kan lägga fram lagförslag i parlamentet förutsatt att personer eller tre av de elva kommunerna står bakom dem (för förslag till författningsändringar fordras ett initiativ av personer eller fyra kommuner). Sedan 1986, då kvinnlig rösträtt infördes, har samtliga medborgare över 18 års ålder rösträtt vid folkomröstningar och i parlamentsval. Författning Liechtenstein är enligt författningen från 1921 en konstitutionell monarki där furstetiteln går i arv på den manliga sidan. Furstens redan tidigare långtgående befogenheter stärktes ytterligare 2003 och landet är i dag Europas enda monarki där makten i stor utsträckning de facto ligger hos regenten. Fursten har rätt att både tillsätta och avsätta regeringen och hans godkännande krävs för att parlamentets val av domare ska gälla. Fursten kan därtill vetera av parlamentet antagna lagar samt beslut efter folkomröstningar. Parlamentet kunde tidigare överklaga till Högsta domstolen om det var oenigt med fursten om hur författningen skulle tolkas men den möjligheten är nu borta. Statskicket betecknas som dualistiskt. Mot en stark furstemakt står en stark folkmakt där medborgarna i teorin har möjlighet att rösta bort fursten. Statschefen Fursten Hans-Adam II efterträdde 1989 sin far som då avled. Hans-Adam IIs succession kan i sin tur sägas ha inletts 2004 genom att han då började överlåta en del av statschefsfunktionen till sin son kronprinsen Alois von und zu Liechtenstein. Kronprinsen är i egenskap av furstens ställföreträdare den som representerar Liechtenstein i dess relationer med utlandet samt utser regeringen på rekommendation av parlamentet. Furstefamiljens privata förmögenhet uppskattas uppgå till ca fyra miljarder euro. Furstens stora maktbefogenheter har varit omdebatterade och det har tidvis rått oenighet mellan honom och parlamentet vägrade Hans-Adam II i strid med parlamentets vilja att utnämna en viss domare som chef för den lokala förvaltningsdomstolen. Samma domare hade tidigare ifrågasatt monarkens starka inflytande över landets lagstiftning. Hans-Adam II dömdes

4 4(8) 1999 av Europadomstolen för mänskliga rättigheter att betala skadestånd för att ha kränkt domarens yttrandefrihet. Frågan huruvida statsskicket där furstehusets inflytande på landets styrelse är betydande kan anses förenligt med Europarådets stadga har tagits upp av flera enskilda parlamentariker i Europarådets parlamentariska församling. För att få ett slut på tvisterna om furstens maktbefogenheter utlyste Hans-Adam II en folkomröstning om ändringar i författningen vilka skulle stärka hans makt ytterligare. Inför folkomröstningen, som ägde rum i mars 2003, hotade Hans-Adam II att lämna furstendömet och flytta till sitt residens i Österrike om han inte fick som han ville. Folkomröstningen föregicks av en livlig debatt och resulterade i att nästan två tredjedelar av väljarna stödde hans förslag. Furstens vetorätt togs upp i en folkomröstning i juli 2012 vilken också resulterade i att medborgarna slöt leden bakom fursten som alltså fortsatt åtnjuter vetorätt (vilken dock sällan används). Inrikespolitiska läget Fortschrittliche Bürgerpartei (FBP) var det dominerande partiet i parlamentet i över fyra decennier fram till valet 1970 som vanns av Vaterländische Union (VU). Sedan dess har de båda växlat om rollen som största parti och de båda partierna har över lång tid ingått i regeringen tog sig det då nya vänsterinriktade gröna partiet Fria listan in i parlamentet och de har nu ett mandat. Det finns också en oberoende parlamentsledamot i Landtag. VU och FDP, med sammanlagt 87 procent av väljarkårens stöd, sitter i trygg regeringsställning efter det senaste valet där de fick 12 respektive 11 mandat. De båda partierna ses som kristliga center-höger partier, även om de av mången svensk betraktare skulle betraktas som aningen mer åt höger. Utrikes- och säkerhetspolitik Liechtenstein ingår i en valuta- och tullunion med Schweiz. Schweiziska tullsatser gäller i båda länderna och gränsstationerna mot Österrike bemannas med schweizisk personal. Post- och myntväsen är också gemensamma. Schweiz svarar dessutom för Liechtensteins officiella representation i de flesta länder. Furstendömet har dock egna beskickningar i Bern, Berlin, Bryssel, Washington, Wien, Genève, New York och vid Europarådet i Strasbourg. Liechtenstein blev medlem av EFTA 1960, Europarådet 1978 och FN Från 1972 kom furstendömet att omfattas av Schweiz avtal med EG. Liechtenstein röstade (till skillnad från Schweiz) ja till EES-avtalet 1992, vilket ger furstendömet tillträde till större delen av EU:s inre marknad. Det blev därför nödvändigt att omförhandla bl.a. Liechtensteins tullunionsavtal med Schweiz innan furstendömet 1995 anslöts till EES. Liechtenstein är positivt inställt till EES-avtalet och landet är ett av de bästa EES/EFTA-länderna på att införa dess lagstiftning. Ett medlemskap i EU ställer sig liechtensteinarna emellertid tveksamma till bland annat av oro för att landet då skulle kunna förlora de ekonomiska fördelar som banksekretessen ger.

5 5(8) Liechtenstein har bland annat ratificerat: FN-konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna, FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och de båda tilläggsprotokollen till konventionen, FN:s rasdiskrimineringskonvention, FN:s kvinnokonvention med tilläggsprotokoll, FN:s tortyrkonvention, FN:s barnkonvention med tilläggsprotokoll, samt FN:s flyktingkonvention. Liechtenstein är medlem i Europarådet och har tillträtt den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter. Liechtenstein har även ratificerat Romstadgan för den internationella brottmålsdomstolen. Landet är dock inte med i ILO och har därför inte ratificerat ILO:s åtta centrala konventioner (core labour standards) om mänskliga rättigheter. Liechtenstein ingår i S5-gruppen som försöker förbättra FNs säkerhetsråds arbetsmetoder. Landet stödjer i allmänhet den utrikespolitiska linje som EU antagit (inklusive åtgärder). Rättsväsendet För efterlevnaden av den offentliga rätten finns den administrativa domstolen, Verwaltungsbeschwerde-Instanz, samt den konstitutionella domstolen Staatsgerichtshof. Den administrativa domstolen handhar överklaganden av regeringsbeslut eller av beslut av någon av dess kommissioner eller råd. Den administrativa domstolens domar kan inte överklagas. Den konstitutionella domstolen handhar frågor av konstitutionell natur samt rättigheter garanterade i den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter och andra internationella konventioner. Första domstolsinstans är Fürstliches Landgericht. Möjlighet finns att överklaga domar till Fürstliches Obergericht. Den högsta instansen är Fürstliches Oberster Gerichtshof. Försvar Liechtenstein har ingen stående armé men vid krissituationer kan alla män under 60 år inkallas till militärtjänst. I övrigt förlitar sig landet på Schweiz för sitt försvar. Liechtensteins ekonomi Liechtenstein är ett av världens rikaste länder med en BNI om CHF per capita. Siffran är dock något missvisande eftersom en så stor andel av den arbetsföra befolkningen bor utanför landet. Totalt rör sig ungefär hälften av landets arbetskraft in och ut genom landets gränser varje dag; den arbetsföra inhemska befolkningen uppgår till drygt personer, och nästan lika

6 6(8) många pendlar in i Schweiz och ca pendlar från Liechtenstein (siffror från 2010). P.g.a. valutaunionen med Schweiz är Liechtensteins ekonomi starkt kopplad till den schweiziska (den senare är tätt knuten till EUs eftersom den schweiziska francen sedan september 2011 är knuten till ett minimivärde om 1 CHF per euro). Med en inflationstakt om 0,7 procent; en arbetslöshetsnivå på 2,2 procent och avsaknad av statsskuld finns det fog att hävda att landets ekonomiska fundamenta står sig bra. Liechtenstein har under efterkrigstiden utvecklats från ett jordbruksdominerat land till en högindustrialiserad och specialiserad ekonomi. Medianlönen låg 2008 för män på knappt CHF och för kvinnor på lite drygt CHF per månad. Endast en dryg procent av befolkningen arbetar numera inom jordbruket. De viktigaste exportprodukterna är maskiner, delar till elektronikindustrin samt optisk utrustning, kemikalier och farmautrustning. Liechtensteins industriella sektor står för ca 37 procent av landets BNP. Finansföretag har över tid lockats till Liechtenstein genom låga skatter och en banksekretess som varit en av världens strängaste. Trots att landet är ett av Europas allra minsta huserar det 17 banker, 392 stiftelser, 40 försäkringsfonder samt ca 600 investeringsfonder. Mer än hälften av arbetskraften är sysselsatt inom servicenäringar, vilket inkluderar den viktiga bank- och finanssektorn som står för en tredjedel av BNP. Därtill kommer ett stort antal utländska s.k. brevlådeföretag som av skatteskäl har etablerat sig i Vaduz. Avgifter på deras verksamhet står för uppemot en tredjedel av furstendömets inkomster varje år. Liechtensteins ställning som framgångsrikt skatteparadis har hotats under senare år men landet har också fått beröm för att snabbt ha antagit s.k. OECD artikel 26 kompatibel lagstiftning om informationsutbyte. Detta ledde till att Liechtenstein kunde lyftas av OECDs gråa lista. Under tryck från EU införde Liechtenstein 2005 en skatt om 15 procent på ränteintäkter för EUmedborgare, vilken höjdes till 35 procent EU anser fortsatt att Liechtenstein ägnar sig åt skadlig skattekonkurrens och uppmanar furstendömet att tillämpa EUs uppförandekod för företagsbeskattning. Utvecklingsbistånd Den liechtensteinska biståndsbudgeten har höjts relativt markant med början i andra halvan av 00-talet då den steg från ca 15 miljoner CHF per år till dryga 25 miljoner CHF fr.o.m Liechtenstein är nära 0,7 procent-målet som satts upp inom FN:s s.k. Milleniemål och låg enligt de senaste tillgängliga siffrorna från 2009 på en nivå om 0,67 procent. Liechtensteins utvecklingssamarbete koordineras och allokeras genom Liechtensteinische Entwicklungsdienst (LED) som till sin karaktär är en privaträttslig stiftelse. LED är en liten organisation som under 2012 har sex fackspecialister utsända i olika projekt. De länder som erhåller

7 7(8) utvecklingsbistånd från Liechtenstein under 2012 är: Bolivia, Peru, Moçambique, Zimbabwe, Zambia, Tanzania, Burkina Faso, Moldavien, Kirgizistan och Afghanistan. Ett par regionala projekt genomförs också. 65 procent av budgetmedlen för större projekt kanaliseras genom NGOs. De svensk-liechtensteinska förbindelserna Förbindelserna mellan Sverige och Liechtenstein är goda. Den 18 november 1919 slöt Sverige och Schweiz ett avtal gällande omhändertagandet av Liechtensteins intressen i Sverige. Detta avtal gäller fortfarande och Schweiz ambassad representerar således Liechtenstein i Stockholm. Sveriges ambassad i Bern bevakar Sveriges intressen i Liechtenstein då ambassadören i Schweiz sedan 1991 även är sidoackrediterad i Liechtenstein. Under ambassaden lyder ett honorärkonsulat i Schaan. Förutom avtalet från 1919 finns ett avtal från 1924 i form av en skriftväxling med Schweiz om tillämpligheten i Liechtenstein av de bestämmelser som reglerar handelsförbindelserna mellan Sverige och Schweiz, samt ett avtal från 1979 i form av skriftväxling om utsträckning till Liechtenstein av det internationella vägtransportavtalet mellan Sverige och Schweiz från Det finns sedan sommaren 2011 ett nordisk-liechtensteinskt avtal om informationsutbyte i skatteärenden där upplysningar ska lämnas ut på begäran av det andra landets myndigheter. Svenskar bosatta i Liechtenstein I Liechtenstein bor cirka svenskar. Kommunikationer Vägnätet är väl utbyggt från huvudstaden Vaduz till furstendömets andra städer och byar och flera vägar leder kopplar samman Liechtensteins med grannländerna Schweiz och Österrike. En järnvägslinje mellan dessa båda länder går tvärs igenom Liechtenstein som inte har någon egen flygplats. Adressförteckning: Schwedische Botschaft Bundesgasse BERN, Schweiz Tfn +41-(0) Fax +41-(0) ambassaden.bern@foreign.ministry.se Internet: Schwedisches Konsulat Feldkircherstrasse Schaan Principality of Liechtenstein

8 8(8) Tfn (0) Fax (0) Internet: SE/Ambassader/Bern/Kontakt/Ambassaden-- konsulat/#schaan,liechtenstein THÖRESSON