Landpromemoria: Förbundsrepubliken Tyskland

Transkript

1 Landpromemoria: Förbundsrepubliken Tyskland Basfakta Officiellt namn: Förbundsrepubliken Tyskland Huvudstad: Berlin Språk: tyska, samt danska, sorbiska, frisiska, romani och lågtyska (minoritetsoch regionalspråk) Yta: km 2 Folkmängd: 82 miljoner Födelsetal: I genomsnitt föds 1.37 barn/kvinna Religion: (Romersk-katolsk 34 procent, evangelisk-luthersk 34 procent, muslimsk 3,7 procent samt övriga eller inte anslutna 28,3 procent, därav judar) Statsskick: Federal förbundsrepublik Statschef: Förbundspresident Christian Wulff Regeringschef: Förbundskansler Dr. Angela Merkel (CDU) Regeringspartier: CDU/CSU och FDP Parlament: Tvåkammarsystem bestående av Förbundsdagen (Bundestag) med 622 platser och Förbundsrådet (Bundesrat) i vilket förbundsländerna är representerade med 3 till 6 röster beroende på storlek, sammanlagt 69 röster. Partier i parlamentet: Kristdemokratiska Christlich Demokratische Union (CDU) och bayerska systerpartiet Christlich Soziale Union (CSU) har tillsammans 239 mandat, socialdemokratiska Sozialdemokratische Partei Deutschlands (SPD) har 146 mandat, liberala Freie Demokratische Partei (FDP) har 93 mandat, vänsterpartiet Die Linke har 76 mandat och miljöpartiet Bündnis 90/Die Grünen har 68 mandat. Senaste allmänna val: 27 september 2009 Nästa allmänna val: 2013 Valuta: 1 euro = 100 cent BNP: 2498 miljarder euro (2010) BNP/capita: euro (2010) BNP-tillväxt: +3,6 procent (2010) Inflation: 1,2 procent (2010)

2 Viktigaste handelspartners: Viktigaste exportmarknader är: Frankrike 94 miljarder euro, USA 73 miljarder euro, och Storbritannien 71 miljarder euro. Sverige låg 2008 på 14:e plats med 182 miljarder SEK (ca 19 miljarder euro). Viktigaste importländer är Frankrike med 65 miljarder euro, Nederländerna 64 miljarder euro och Kina 55 miljarder euro. Sverige ligger på 18:e plats med 121 miljarder SEK (c:a 13 miljarder euro). Tyskland var 2010 Sveriges största handelspartner. (se vidare under Förbindelser med Sverige). Varuexport: 960 miljarder euro (2010) Varuimport: 806 miljarder euro (2010) Viktigaste exportprodukter: 1. Bilar och bildelar, 2. Maskiner, 3. Kemiska produkter, 4. Metaller samt halvfabrikat av dessa 5. Utrustning för elproduktion och distribution. Budgetunderskott: -3,3 procent (2010) Statsskuld: 83,2 procent av BNP (2010) Bytesbalans: +154,3 miljarder euro (2010) Bistånd: 6,07 miljarder euro (0,4 procent av BNP) Arbetslöshet: Arbetslösheten är 7,3 procent (april 2011). I de förbundsstater som tidigare tillhörde Östtyskland är arbetslösheten väsentligt högre än i de västra förbundsstaterna. Energikällor: Tysklands energiproduktion domineras av olja, kol och naturgas, vilka tillsammans sörjer för drygt två tredjedelar av energikonsumtionen. Inkluderas vattenkraft svarar förnybara bränslen (förutom vatten t.ex. vind- och solkraft) för en dryg tiondel av konsumtionen. Kärnkraft svarar för en femtedel. En av de största frågorna i tysk inrikespolitik, i ljuset av Japankatastrofen, gäller kärnkraftens framtid och det talas om att Tyskland ska avskaffa kärnkraften någon gång i början på 2020-talet. Mycket stora satsningar på vindkraft planeras. Kort historik Tyskland är som modern nationalstat relativt ungt, ett enat tyskt kejsardöme grundades först Efter nederlaget i första världskriget utropades Tyskland den 9 november 1918 till republik. Den s.k. Weimarrepubliken kom att kännetecknas av partisplittring och svaga regeringar. Den världsekonomiska krisen 1929 innebar att massarbetslöshet och fattigdom bredde ut sig i landet, vilket bidrog till Hitlers maktövertagande år Den 1 september 1939 utbröt det andra världskriget. Den 8 maj 1945 kapitulerade de tyska trupperna. Vid krigsuppgörelsen förlorade Tyskland betydande delar av sitt territorium. Såväl Tyskland som staden Berlin delades mellan de allierade (USA, Storbritannien, Frankrike och Sovjetunionen) i fyra ockupationszoner. År 1949 delades landet i två separata stater. Av de amerikanska, brittiska och franska zonerna bildades Västtyskland, Förbundsrepubliken Tyskland (BRD) och av den sovjetiska, Östtyskland, Tyska demokratiska republiken (DDR). Även Berlin delades upp i Västberlin 2

3 3 respektive Östberlin. I Västtyskland blev Bonn huvudstad och i Östtyskland, Berlin (öst). Västtyskland formades till en marknadsekonomisk demokrati som bl.a. med ekonomisk hjälp från USA, den s.k. Marshallplanen, växte till en ekonomisk stormakt. År 1951 bildade Västtyskland tillsammans med Frankrike, Italien och Beneluxländerna Europeiska kol- och stålgemenskapen och år 1957 grundade samma länder den Europeiska ekonomiska gemenskapen. År 1955 gick Västtyskland med i NATO. I Östtyskland omvandlades ekonomin efter sovjetisk modell, jordbruket kollektiviserades och staten tog kontroll över industrin. Landet inlemmades i det kommunistiska Östeuropa och kom före år 1950 att ingå i den ekonomiska samarbetsorganisationen COMECON. År 1955 trädde Östtyskland även in i Warszawapaktens försvarssamarbete. För att stoppa en stor utflyttning till Västtyskland byggde Östtyskland Berlinmuren med start den 13 augusti Muren, som delade Berlin i två delar, utestängde tillsammans med den mot väst stängda landgränsen östtyskarna effektivt från omvärlden under 28 år, d.v.s. till dess att muren började rivas den 9 november Året därpå undertecknade USA, Storbritannien, Frankrike och Sovjetunionen samt de två tyska staterna ett fördrag om ett enat Tyskland. DDR upphörde att existera den 3 oktober 1990 och landet uppgick i Förbundsrepubliken Tyskland. Statsskick Tyskland var länge splittrat i olika furstendömen och är än i dag till stor del decentraliserat. Landet är en förbundsstat bestående av 16 delstater 1, vilka har egna författningar, parlament och regeringar. Delstaterna har vittgående lagstiftningsbefogenheter i fråga om kulturpolitik, skolväsen, socialpolitik, polisväsen och delstatsfinanser. Statsöverhuvud i Tyskland är förbundspresidenten som väljs indirekt på fem år av ett valkollegium. Omval kan ske en gång. Förbundspresidentens uppgifter är främst representativa. Den formella utnämningen av förbundskanslern görs av presidenten. Parlamentet består av två kamrar: Förbundsdagen och Förbundsrådet. Den direktvalda Förbundsdagen utses vart fjärde år genom en kombination av majoritetsval och proportionella val. Antalet ledamöter i Förbundsdagen förändrar sig något mellan mandatperioderna på grund av utjämningsmandat. 1 Baden-Württemberg, Bayern, Berlin, Brandenburg, Bremen, Hamburg, Hessen, Mecklenburg-Vorpommern, Niedersachsen, Nordrhein-Westfalen, Rheinland-Pfalz, Saarland, Sachsen, Sachsen-Anhalt, Schleswig-Holstein, Thüringen

4 För närvarande sitter 622 ledamöter i Förbundsdagen. Förbundskanslern väljs av Förbundsdagen och är ansvarig inför denna. Förbundsdagen kan avsätta förbundskanslern genom konstruktivt misstroendevotum, vilket innebär att det måste finnas en majoritet för en ny förbundskansler. Förbundsrådet har 69 ledamöter vilka utses av delstatsregeringarna. De olika delstaterna har mellan tre och sex röster i Förbundsrådet beroende på invånarantal. Rådets uppgift är att tillvarata delstaternas intressen i förhållande till förbundsregeringen. I Förbundsrådet godkänns de lagar som berör delstaternas kompetensområden. En särskild federal författningsdomstol, med säte i Karlsruhe, övervakar lagstiftningen. Domstolen prövar att de lagar som stiftas inte strider mot grundlagen och fungerar även som besvärsinstans för den som anser att den offentliga makten kränkt rättigheter som garanteras i författningen. Författningsdomstolen består av två avdelningar med vardera åtta domare som tjänstgör i tolv år. Dessa väljs av Förbundsdagen och Förbundsrådet. Förutom den federala författningsdomstolen finns författningsdomstolar i varje delstat. Inrikespolitik Tyskland styrs sedan valet den 27 september 2009 av en koalitionsregering bestående av kristdemokratiska CDU/CSU (Christlich-Demokratische Union/Christlich-Soziale Union) och liberala FDP (Freie Demokratische Partei). CDU/CSU fick 33,8 procent i valet och FDP 14,6 procent. Förbundskansler är Angela Merkel (CDU) som är från före detta Östtyskland. Hon är den första kvinna som innehaft posten som Tysklands regeringschef. Regeringen i sin helhet: Angela Merkel (CDU) Philip Rösler (FDP) Guido Westerwelle (FDP) Thomas de Maizière (CDU) Wolfgang Schäuble (CDU) Hans-Peter Friedrich (CSU) Förbundskansler Vice förbundskansler, näringsminister Utrikesminister Försvarsminister Finansminister Inrikesminister Sabine Leutheusser-Schnarrenberger (FDP) Justitieminister Ursula von der Leyen (CDU) Ilse Aigner (CSU) Kristina Schröder (CDU) Daniel Bahr (FDP) Arbetsmarknadsminister Jordbruksminister Minister för familje-, pensionärs-, kvinno- och ungdomsfrågor Hälsominister 4

5 5 Peter Ramsauer (CSU) Norbert Röttgen (CDU) Annette Schavan (CDU) Dirk Niebel (FDP) Ronald Pofalla (CDU) Kommunikationsminister Miljöminister Utbildnings- och forskningsminister Utvecklingsminister Chef vid kanslerämbetet med ställning som minister Nästa val till Förbundsdagen äger rum i september Oppositionspartier i Förbundsdagen är socialdemokratiska SPD (Sozialdemokratische Partei Deutschlands) med partiordförande Sigmar Gabriel som fick 23 procent i valet 2009, vänsterpartiet Die Linke under ledning av Gesine Lötzsch och Klaus Ernst med 11,9 procent, samt miljöpartiet Bundnis 90/Die Grünen med Claudia Roth och Cem Özdemir som partiordförande, med 10,7 procent. Särskilt miljöpartiet har gått starkt framåt i opinionen på senare tid och efter delstatsvalen i Baden-Württemberg i mars 2011 har Tyskland fått sin första gröna delstatsregeringschef. Tysklands EU-politik Tyskland är i kraft av sin storlek ett av EU:s viktigaste länder. EU ses som en naturlig del av tysk identitet. Tysklands EU-politik överensstämmer med Sveriges vad gäller t.ex. en restriktiv syn på EU:s budget; man är precis som Sverige en av de största nettobidragsgivarna till EU-budgeten. En annan fråga där stor samsyn råder med Sverige är kampen mot klimatförändringar. Den för Tyskland kanske viktigaste EU-frågan på senare tid gäller stödet till de krisdrabbade euroländerna, t.ex. Grekland. En skillnad jämfört med svensk EU-politik är att den tyska regeringen är mera ambivalent ifråga om den framtida EU-utvidgningen, i synnerhet vad gäller Turkiet. Tysklands medlemskap i NATO gör även att man har en stundtals försiktig - men inte negativ - inställning till stärkandet av en parallell europeisk säkerhets- och försvarspolitisk identitet. Utrikes- och säkerhetspolitik Tysklands utrikes- och säkerhetspolitik är förankrad i det aktiva engagemanget i FN, OSSE, EU och Nato. Utifrån historiska och geografiska säkerhetspolitiska hänsyn månar Tyskland särskilt om goda relationer med Ryssland, USA, Frankrike och Polen, med vilka Tyskland har ett nära bilateralt samarbete på olika plan. Efter återföreningen 1990 utvecklade Tyskland successivt sitt deltagande i internationella fredsfrämjande insatser. Deltagandet av tyska trupper i fredsbevarande insatser på Balkan på 1990-talet markerade en brytpunkt.

6 6 Tyskland deltar i dag med militär och civil personal i en rad internationella insatser, bland annat i Afghanistan, Kosovo och utanför Somalias kust. Tyskland valde dock att inte rösta för FN-resolution 1973 om Libyen och deltar inte i den Nato-ledda insatsen i Libyen. Tyskland är internationellt drivande ifråga om nedrustning och rustningskontroll, inte minst vad beträffar icke-spridning av kärnvapen. Tyskland är medlem i FN:s säkerhetsråd för perioden och man kandiderar på lång sikt även för en permanent plats i FN:s säkerhetsråd i ett framtida reformerat FN. Ekonomi, näringsliv, handel och investeringar Tyskland har en världsledande exportindustri och den fjärde största ekonomin i världen efter USA, Kina och Japan. Ekonomin är högt utvecklad i kraft av den stora inhemska marknaden och det stora skiktet av mellanstora företag, vilka i många hänseenden utgör ryggraden i den tyska ekonomin. Den tunga industrin är lokaliserad till Ruhr-området i nordvästra delen av landet. Hamburg med omnejd är centrum för handel och media, Frankfurt är den finansiella knutpunkten medan Berlin präglas av handel, media, administration och bioteknik. Bilindustrin är huvudsakligen förlagd till södra och västra Tyskland. Kostnaderna för den ekonomiska och sociala integrationen av det forna Östtyskland är fortsatt höga och har sedan återföreningen motsvarat c:a fyra procent årligen av bruttonationalprodukten. Det första årtiondet efter återföreningen 1990 var den ekonomiska utvecklingen tämligen blygsam. Efter ekonomisk stagnation under de första åren på 2000-talet började från 2004 en konjunkturuppgång som dock fick ett plötsligt slut till följd av den ekonomiska krisen i slutet av År 2009 ledde krisen till en minskning av BNP på fem procent. Under 2010 inledde Tyskland en stark ekonomisk återhämtning som till betydande del drevs av stark exporttillväxt. Den totala offentliga budgeten, det vill säga budgeten för stat, förbundsländer, kommuner och socialförsäkringssystemet sammantaget, visade 2008 för första gången sedan återföreningen ett överskott. Vidtagna konjunkturåtgärder för att möta den ekonomiska krisen ledde till ett budgetunderskott på dryga tre procent för För att begränsa den framtida skuldsättningen beslutade man 2009 att inskriva en s.k. skuldbroms på 0,35 av bruttonationalinkomsten (BNI) i grundlagen med giltighet från 2011.

7 Tyskland var 2010 världens näst största varuexportör efter Kina. Den ekonomiska krisen slog mycket hårt mot den tyska exportindustrin vilket år 2009 innebar en total exportminskning på 18 procent. För 2010 har exporten stigit till 154,3 miljarder euro, vilket är en exportökning med 13,5 procent och även 2011 har börjat mycket bra i detta avseende. De europeiska länderna och USA är de största mottagarländerna av den tyska exporten, som domineras av fordon, maskiner och kemiska varor. Förbindelser med Sverige Kontakterna mellan Sverige och Tyskland är omfattande. Svenska och tyska ministrar besöker regelbundet varandra. Det regionala samarbetet är väl utbyggt; främst mellan södra Sverige och norra Tyskland. En svensk-tysk regeringskommission finns för att vid behov dryfta frågor och problem med bilateral karaktär. Tyskland är Sveriges största handelspartner. Den svenska varuexporten till Tyskland utgör omkring 10 procent av den totala exporten, medan varuimporten uppgår till c:a 17 procent av den totala importen. År 2010 uppgick den svenska exporten till Tyskland till 111 miljarder kronor vilket är en uppgång med c:a tolv procent jämfört med Importen från Tyskland uppgick till 182 miljarder kronor, en ökning på 18 procent. De viktigaste svenska exportvarorna till Tyskland är papper och pappersmassa, maskiner och kemiska produkter. Sverige importerar främst maskiner, fordon och fordonskomponenter, kemiska produkter och elektronik. Flera svenska företag har en marknadsledande position i Tyskland, t.ex. Vattenfall, SCA och Stora Enso samtidigt som Tyskland utgör den största marknaden för vissa svenska företag t.ex. IKEA och H&M. Sammanlagt finns runt 700 svenska dotterbolag i Tyskland. I Sverige finns ca 800 tyska dotterbolag. Inom det försvarspolitiska området har Sverige och Tyskland ett långvarigt samarbete och ett omfattande besöksutbyte.. Detta har på senare år förstärkts genom samarbetet inom ramen för ett flertal internationella insatser exempelvis på Balkan, i Afghanistan, utanför Libanons kust och även i samband med EUinsatsen i Kongo. Stabssamtal, besök och samarbetsmöten på olika nivåer genomförs regelbundet. Utbytet inom utbildningsområdet är betydande. Särskilt bör helikopterutbildningen nämnas, ett område som skapar förutsättningar för ytterligare aktiviteter. Det nära samarbetet i internationella insatser bidrar också till den ständigt ökande breddningen av samarbetsområden. Inom försvarsmaterielområdet har länderna sedan länge ett väl upparbetat samarbete som har lett till ett stort antal ömsesidiga leveranser till respektive försvarsmakt. 7

8 8 De tysk-svenska kulturrelationerna är av tradition nära. För hundra år sedan reste många svenskar till Tyskland för att inhämta tysk kultur samtidigt som tyska var det första främmande språket i svenska skolor. Intresset för Tyskland har ökat efter återföreningen samtidigt som intresset i Tyskland ökat för de skandinaviska länderna. Svensk skönlitteratur har en bred publik i Tyskland, t.ex. P.O. Enqvist och Lars Gustafsson. Svenska deckarförfattare som Henning Mankell och Stieg Larsson är mycket populära. Astrid Lindgren är dock den i särklass mest lästa svenska författaren. Svenska artister, operastjärnor och dirigenter är verksamma i landet och svensk pop-, rock- och jazzmusik har rönt stora framgångar. Många svenska konstnärer arbetar dessutom i Berlin. Sverige representeras i Tyskland av Sveriges ambassad i Berlin. Ambassadör är sedan oktober 2010 Staffan Carlsson. Sverige har tolv honorärkonsulat runt om i Tyskland. Exportrådet har ett handelskontor i Berlin. Svenska Handelskammaren finns i Düsseldorf och en representant för Handelskammaren finns även i Berlin. VisitSweden har kontor i Hamburg. Tyskland representeras i Sverige av Förbundsrepubliken Tysklands ambassad i Stockholm. Sedan hösten 2008 är Dr Joachim Rücker Tyskands ambassadör. Tyskland har tio honorärkonsuler runt om i Sverige.