Christian von Schultz. 16 september 2014

Transkript

1 L A TEX-föreläsning Christian von Schultz 16 september 2014 Live-anteckningar från föreläsningen Detta dokument skrevs live under L A TEX-föreläsningen. Utan de muntliga kommentarerna är det att betrakta som inkomplett. Vi hann heller inte ta upp riktigt allt som kommer behövas under laborationen. Den officiella kurslitteraturen är The Not So Short Introduction to L A TEX 2ε som du hittar på english/lshort.pdf. Innehåll 1 Vad är L A TEX? 2 2 Hur det fungerar Hur ett L A TEX-dokument ser ut Syntax 3 4 Att skriva text 4 5 Disposition 4 6 Matteläge 5 7 Tabeller och figurer Tabeller Figurer

2 1 Vad är L A TEX? L A TEX: uttal: ["leitex] eller ["la:tex], eller [la"tes]. Däremot inte ["la:teks]. L A TEX stavas med A och E upphöjt resp nedsänkt. I en ren ASCII-miljö, skriver man LaTeX. L A TEX är ett typsättningssystem speciellt lämpat för tekniska eller vetenskapliga rapporter (men även brev till mormor). L A TEX är något av en defacto-standard när det gäller att skriva matematik. L A TEX-kod skrivs i en texteditor såsom Emacs, eller en specialiserad L A TEXeditor, eller i Share-L A TEX. (Fråga Google: sharelatex chalmers.) 2 Hur det fungerar fil.tex pdflatex fil.pdf Om "\pdfoutput=1" finns i början av fil.tex: fil.tex latex fil.pdf Annars: fil.tex latex fil.dvi dvips dvips lpr fil.ps dvipdfm dvipdf ps2pdf fil.pdf 2

3 2.1 Hur ett L A TEX-dokument ser ut Ett L A TEX-dokument ser ut så här: \documentclass[12pt,a4paper]{article} \usepackage{de-paket-man-vill-ha} \usepackage[swedish]{babel} \begin{document} Din text här. \end{document} Den delen av dokumentet som kommer innan \begin{document} kallas för the preamble. Dokumentklasser: article, report (har kommandot \chapter), book (har ännu mer, för ännu större dokument). Babel-paketet är för språkstöd. Men märk väl: eventuell stavningskontroll får du göra i din editor, inte i L A TEX självt. 3 Syntax Ett kommando börjar med bakvänt snedstreck, följt av en radda tecken. Till exempel: \LaTeX blir L A TEX. Kommandots namn kan avslutas med mellanslag, men då äter kommandot upp mellanslagen. \LaTeX är blir L A TEXär. Man kan undvika det genom att skriva {} efter kommandots namn. Till exempel: \LaTeX{} är blir L A TEX är. Hur många mellanslag man skriver in spelar ingen roll. Det räknas som ett mellanslag ändå. Kommandon finns i två sorter: sådana som skrivs i textläge och sådana som vill ha matteläge. Till exempel: \alpha blir α. 1 En del kommandon vill ha argument. Ett sådant kommando är \sqrt (square root). Exempel: \sqrt 2 blir 2. \sqrt 22 blir 22. Som argument tas normalt bara ett tecken. Men man kan gruppera flera tecken med {}. \sqrt{22} blir 22. Vissa kommandon vill ha flera argument. \frac vill ha två argument och gör bråk (fractions). \frac 12 blir \frac{12}{22} blir. \frac{1}{2} blir \frac 1 b blir 1. b 1 Kommandon som måste skrivas i matteläge skriver jag här i brunt. Hur man går in i matteläge står i avsnitt 6. 3

4 Vissa kommandon tar frivilliga argument. Man får hoppa över dem, men om man inte gör det, så ska de stå inom []. \sqrt[3]{2} blir 3 2. Vissa kommandon kallas miljöer och börjar med, t.ex. för document-miljön, \begin{document} och slutar med \end{document}. Det som står mellan \begin och \end är ett block. Det som står inom måsvingar räknas också som ett block. Vissa kommandon är deklarationer, och gäller tills slutet på omgivande blocket. T.ex. kommandot \small. 4 Att skriva text Hur många mellanslag man skriver in spelar ingen roll. Det blir ett mellanrum i texten ändå. Även ny rad i.tex-filen räknas som ett vanligt mellanslag. För att börja ett nytt stycke, så lämnar man en rad tom. Ni ska bara lämna en rad tom, om ni verkligen vill ha ett nytt stycke. Nytt stycke visas normalt med ett indrag i vänstermarginalen. Vill man ha extra utrymme i själva.tex-filen, utan att göra ett nytt stycke, så kan man sätta ett ensamt %-tecken på den raden. Normalt sett har L A TEX texten justerad på båda sidor. Det finns en del specialtecken, som man normalt sett inte kan ha i ett L A TEXdokument. Till exempel %-tecknet, som används för att skriva in kommentarer i.tex-filen, som inte dyker upp i filen. $-tecken ger normalt sett matteläge. Andra specialtecken: #, ˆ, _, &, {, }, \ dessa fås av \#, \^{}, \_, \&, \{, \}, \textbackslash. Streck: L A TEX har flera olika långa streck, och det gäller att veta vilket man vill ha. Det kortaste, lite småtjocka strecket är bindestreck. Skrivs in med -. Resultat: binde-streck. Lite längre streck fås med -- och ger intervallstreck: Används på svenska även som talstreck och tankstreck. På engelska har man längre talstreck och tankstreck som man får genom att skriva ---. Observera att man inte skriver -5. Man skriver $-5$, vilket blir 5. För kursiv text används \emph: \emph{betonad text} blir betonad text. För fetstil text används \textbf: \textbf{fetstil text} blir fetstil text. För fast teckenbredd används \texttt: \texttt{fast teckenbredd} blir fast teckenbredd. 5 Disposition För dokumentets titel används \title{\latex-föreläsning} \author{christian von Schultz} \maketitle 4

5 För innehållsförteckning används \tableofcontents. Man kan behöva köra L A TEX flera gånger för att få en innehållsförteckning som stämmer överens med dokumentet: \tableofcontents infogar innehållsförteckningen så som den såg ut förra gången du körde L A TEX. För dokumentklasserna report och book finns kommandot \chapter. I en vanlig article så är den högsta nivån \section (avsnitt). Det finns även \subsection och \subsubsection. Dessa kommandon tar rubriken som argument. Nästa avsnitt börjar jag med \section{matteläge}. 6 Matteläge Man kan gå in i matteläge med $-tecken runt mattesaker: $\alpha + \beta$ blir α + β. Mellanslag spelar ingen roll i matteläge. Matteläge fixar mellanrum enligt egna algoritmer. Matte med $-tecken kallas inline math. Det finns också display math, som används när man har större uttryck som ska stå på en egen rad. Man går in med \[ och man går ur med \]. Vi kan till exempel skriva Gauss-integralen så här: \[ \int_{-\infty}^\infty e^{-x^2} dx = \sqrt\pi \] blir e x2 dx = π Ofta vill man dessutom ha en ekvationssiffra: \begin{equation} ger detta: i = 1 i=0 12 (1) Ofta vill man referera till sina ekvationer i texten, och då gör man det med hjälp av ekvationens siffra, se ekvation (1). \begin{equation} \sum_{i=0}^\infty i = - \frac{1}{12} \label{summanavheltal} \end{equation} Ofta vill man referera till sina ekvationer i texten, och då gör man det med hjälp av ekvationens siffra, se ekvation \eqref{summanavheltal}. Automatiskt genererade tal kan man ge en \label som man senare kan referera till med kommandot \ref (eller \eqref för ekvationer, se ovan). 5

6 Tabell 1: Valresultat Parti Beteckning Resultat Socialdemokraterna S 31,2% Moderaterna M 23,2% Miljöpartiet MP 6,8% 7 Tabeller och figurer Tabeller, \begin{table}, och figurer, \begin{figure}, är flytande miljöer. Detta betyder att deras innehåll lyfts ut ur ordinarie textflöde och läggs där L A TEX tycker det passar. Normalt sett överst eller nederst på en sida, eller på en egen sida. I den löpande texten ska man referera till sina tabeller med \ref{mintabell}, se tabell Tabeller Tabell 1 (använd \ref för att få siffran: Tabell \ref{mintabell} ) genereras av följande kod: \begin{table} \caption{\label{mintabell} Valresultat} \begin{center} \begin{tabular}{lcr} \textbf{parti} & \textbf{beteckning} & \textbf{resultat}\\\hline Socialdemokraterna & S & 31,2\%\\ Moderaterna & M & 23,2\%\\ Miljöpartiet & MP & 6,8\% \end{tabular} \end{center} \end{table} Här ger {lcr} i \begin{tabular}{lcr} tre kolumner: en vänsterjusterad, en centrerad och en högerjusterad. Hade vi velat ha fyra kolumner, varav den första högerjusterad, nästa vänsterjusterad och sedan två centrerade, så hade vi skrivit {rlcc} istället. Här står r för right, l för left och c för centre. 7.2 Figurer Skillnaden är att man använder \begin{figure} istället för \begin{table} och att man använder \includegraphics istället för \begin{tabular}. Figurtexten 6

7 får du som vanligt av \caption, men den ska placeras under själva bilden. Bilden i avsnitt 2 skapades av \includegraphics[width=0.9\textwidth]{latex-workflow.pdf} Om du använder pdflatex för att kompilera dokumentet kan du till exempel använda JPEG-bilder och PDF-bilder. I avsnitt 2 använde jag inte \begin{figure}, för att jag ville ha bilden som en del av textflödet. I en figure-miljö så skulle L A TEX flyttat på bilden och lagt den där L A TEX tycker att den passar; vill jag ha den där jag skriver in den behövs inte figure. I tekniska rapporter och vetenskapliga dokument anses det snyggare att inte ha figuren som en del av den löpande texten, så du vill använda \begin{figure} även om bilden då inte riktigt hamnar där du hade tänkt dig. Ofta vet L A TEX bättre än den nyantagna teknologen var figuren borde vara. Lita på L A TEXs figurplacering tills vidare. 7