NTF, Riksidrottsförbundet och SISU

Transkript

1 NTF, Riksidrottsförbundet och SISU Trafiksäkerhetspolicy inom idrotten Ett pilotprojekt i fyra idrottsförbund för utarbetande av arbetsmetod , Markör Marknad och Kommunikation AB NTF Rapport Utvärdering av projektet Trafiksäkerhet i idr.doc Markör Marknad och Kommunikation AB, Box 396, Örebro Telefon: Telefax

2 Uppdrag: Utvärdering av ett pilotprojekt med implementering av trafiksäkerhetspolicys i idrottsklubbar. Beställare: NTF Kontaktperson: Lasse Lundberg Projektledare Markör: Lena Adem Undersökningsperiod: 2008-februari 2010 Markör Marknad och Kommunikation Markör hjälper större företag och organisationer att fatta rätt beslut det gör vi genom utredningar, undersökningar och utvecklingsarbete på plats hos våra kunder. Markör AB 2 (36)

3 Innehåll Inledning 4 Bakgrund och syfte 4 Metod, population, urval och bortfall 6 Rapportens disposition 7 Resultat 8 Kort om projektets genomförande 8 Varför en policy? 10 Policyns effekt i klubbarna 12 Hur prioriterat är arbetet med en policy? 13 Vikten av pådrivare 13 Arbetet med policyn 14 Hinder i arbetet 18 Framgångsfaktorer i arbetet 18 Förankringen av policyn på olika nivåer 19 Materialet inom projektet 23 Kontakten mellan NTF/Riksidrottsförbundet/SISU 24 Råd inför framtiden 25 Slutdiskussion 30 Genomförandet av projektets olika delar 30 Arbetsmetodiken 32 Övriga förslag 34 Minskning av idrottsrelaterade transporter? 35 Markörs övriga slutsatser och kommentarer 36 Markör AB 3 (36)

4 Inledning Bakgrund och syfte Idrottsrörelsen engagerar cirka tre miljoner medlemmar i åldern 16 till 84 år och är idag Sveriges största folkrörelse. Inom rörelsen sker ett stort antal resor. Det handlar om såväl korta som långa resor till och från träning, till och från matcher och andra evenemang med bil eller buss, och varje dag tar sig barn och ungdomar till samma evenemang till fots eller med cykel. Risken för olyckor är därmed stor och riskerna varierar beroende av sport och typ av resor som företas. Ett samverkansprojekt har med det som bakgrund genomförts mellan NTF, Riksidrottsförbundet och SISU, med NTF som huvudman. Projekttiden löpte mellan 1 mars 2008 till 31 december Syftet med projektet beskrivs i projektplanen/projektansökan på följande sätt: Projektets syfte är att testa en arbetsmetodik för att ta fram och implementera trafiksäkerhetspolicys med tillhörande handlingsplaner i idrottsrörelsen. Arbetet riktas mot idrottsrörelsens specialidrottsförbund, på både nationell nivå, länsnivå och ett urval av tillhörande idrottsföreningar Målsättningen inom projektet beskrivs enligt följande: Målsättningen är att projektet kommer att leda till att idrottsrelaterade transporter i högre utsträckning samordnas och företas med annat färdmedel än bil. Detta genererar minskade personskaderisker, miljövinster och möjligheter till lägre kostnader. Projektet och arbetsordningen i projektet beskrivs enligt följande: Projektet är ett pilotförsök. I samarbete mellan NTF och RF erbjuds fyra specialidrottsförbund (SF) på nationell nivå och därefter fyra specialdistriktsförbund (SDF) i tre län att delta i projektet. En arbetsmetodik tas fram som syftar till att formulera trafiksäkerhetspolicys och implementera dem i lokala idrottsföreningar. Projektets arbete består av följande steg: Steg 1: I samarbete med RF och SISU Idrottsutbildarna kontaktar NTF de utvalda SF till en förankringsträff. Vid detta tillfälle presenteras vilken support NTF kan erbjuda vid utvecklingen av en trafiksäkerhetspolicy med tillhörande handlingsplan. NTF presenterar också goda exempel och påvisande av ekonomiska vinster, miljövinster, rekryteringsfördelar och trygga medlemmar. Markör AB 4 (36)

5 Steg 2: NTFs länsförbund, tillsammans med SISU distrikt och distriktsidrottsförbund (DF), kontaktar de aktuella SDF för att erbjuda sina tjänster och stöd i syfte att SDF ska utarbeta en trafiksäkerhetspolicy med tillhörande handlingsplan. Steg 3: Ett interaktivt arbetsmaterial arbetas fram av RF, SISU Idrottsutbildarna och NTF. Arbetsmaterialet består bl.a. av tips och positiva exempel på hur man inventerar omfattningen av transporter till de egna anläggningarna för träning och match, samt inventering av resemönster till och från bortamatcher. I materialet beskrivs dessutom metoder som visar hur man kan utforma en trafiksäkerhetspolicy och handlingsplan. Riktlinjer för upphandling av transporter utarbetas i samarbete med Bussbranschens Riksförbund och utgör en del av innehållet. Samtal tas med Bussbranschen om möjligheterna att utveckla enklare upphandling, samordning och tillfälliga busslinjer. Materialet inkluderar också uppföljningsmodeller, förslag på egenkontroll, former för implementering av trafiksäkerhetspolicyn och lösningar på hur transporterna kan genomföras så kostnadseffektivt och miljövänligt som möjligt. I materialet ges också tips på intervaller och metoder för översyn av policyn, så att den ständigt förbättras och utvecklas. Steg 4: Tillsammans med berörda SDF stimuleras 16 anslutna idrottsföreningar (fyra per SDF) att utarbeta en lokalt anpassad trafiksäkerhetspolicy. Denna skapas genom ett rådslag/studiecirkel utifrån det interaktiva arbetsmaterial som RF, SISU Idrottsutbildarna och NTF arbetat fram. Steg 5: Den framtagna arbetsmetodiken dokumenteras som en handledning i hur idrottsrörelsen kan arbeta med trafiksäkerhet. Handledningen kommer att finnas tillgänglig i elektronisk form, eventuellt också i tryckt form. En beskrivning görs också av hur arbetsmetodiken och dragna slutsatser senare ska spridas vidare: Arbetsmetodiken som tagits fram i projektet ska spridas till landets övriga SF och SDF med tillhörande idrottsföreningar. Spridning av arbetsmetodiken sker på nationell nivå med hjälp av Riksidrottsförbundets och SISU Idrottsutbildarnas kanaler. På länsnivå presenterar de SDF och idrottsföreningar som berörts av projektet resultatet i samråd med NTFs och SISU Idrottsutbildarnas regionala organisationer. Arbetsmetodiken kan därmed nå övriga SDF och idrottsföreningar. Den handledning som beskriver arbetsmetodiken presenteras på både RF:s, NTF:s och Vägverkets hemsidor och det blir möjligt att ladda ner exempel på en trafiksäkerhetspolicy med tillhörande handlingsplan. Markör AB 5 (36)

6 Ett sista konstaterande om NTF:s roll i arbetet med trafiksäkerhetspolicys i idrottsförbund efter projektets genomförande är: NTF kommer inte vidare att finnas med i det fortsatta arbetet där arbetsmetodiken ska spridas till landets idrottsföreningar, om inte ytterligare medel erhålls för det. Markör Marknad och Kommunikation har fått i uppdrag att genomföra en utvärdering med huvudsyftet att följa arbetsprocessen och ge en bild av framgångsfaktorer och hinder på olika nivåer och i olika skeden av projektet. Utvärderingen beskrivs på följande sätt i projektansökan: Projektet utvärderas av en extern utförare. Kontakt har tagits med Markör AB i Örebro som har möjlighet att genomföra en kvalitativ studie som baseras på dokument framtagna i projektet samt djupintervjuer med ett urval av nyckelpersoner på olika nivåer. Syftet med utvärderingen är, förutom att följa arbetsprocessen och framtagandet av arbetsmetodiken, också att ge en bild av hur det fortsatta arbetet bör organiseras på olika nivåer. Metod, population, urval och bortfall En projektutvärdering kan läggas upp på olika sätt och vara mer eller mindre heltäckande. Vanligen ingår följande delar i en projektutvärdering: 1. Bakgrund till projektet (Vilka problem var projektet tänkt att lösa?) 2. Projektbeskrivning (Hur är projektet är tänkt att fungera? Målsättning inom projektet?) 3. Processen (projektets faktiska genomförande: genomförandeorganisation, arbetssätt, kommunikation och aktiviteter inom projektet) 4. Måluppfyllelse (genomgång av kvantitativa och kvalitativa resultat av projektet) a. Genomfördes projektet som tänkt? Om inte: Varför inte? b. Uppfyllelsen av mätbara mål i projektet c. Kostnadseffektivitet d. Lärdomar, fallgropar och framgångsfaktorer e. Effekter av projektet för deltagare och målgrupper I denna utvärdering ingår samtliga delar utom kostnadseffektivitet, då det inte ingår i undersökningen att utvärdera. Ett särskilt fokus i undersökningen är att finna hinder och framgångsfaktorer i det arbetssätt som prövas ut inom projektet. Ytterligare ett viktigt syfte är att följa arbetsprocessen inom projektet och utreda hur den har fungerat. Markör AB 6 (36)

7 Markör Marknad och Kommunikation AB deltog inledningsvis i ett möte med NTF, SISU och Riksidrottsförbundet. Under projektets gång har Markör också haft återkommande avstämningsmöten med projekts projektledare Lasse Lundberg på NTF. För övrigt har utvärderingen genomförts med hjälp av 25 djupintervjuer per telefon med personer i projektet, under projektets olika faser. Urvalet har tillhandahållits av NTF:s projektledare och har dels bestått av fem kontaktpersoner på förbundsnivå inom de fyra deltagande idrottsförbunden (Seglarförbundet, Bowlingförbundet, Volleybollförbundet och Basketförbundet) och dels av ett tjugotal kontaktpersoner på föreningsnivå i Norrbottens län och Örebro län. I urvalet ingår även personer som på olika nivåer har varit verksamma inom projektet från NTF, SISU och Riksidrottsförbundet. Intervjuer med kontaktpersoner på förbund och klubbar har framförallt genomförts i samband med att policyarbetet har kommit igång eller nyligen avslutats. Intervjuerna på förbundsnivån genomfördes våren 2008 medan intervjuerna på klubbnivå i huvudsak genomfördes i januari 2010, då också projektet precis avslutats. Intervjuerna med personer som arbetar inom NTF, SISU eller Riksidrottsförbundet har genomförts både efter att projektet avslutats och under projektets gång. Rapportens disposition Resultatet från intervjuerna presenteras genom en beskrivande och analyserande text med exemplifierande citat under följande rubriker: Kort om projektets genomförande Varför en policy? Policyns effekt i klubbarna Hur prioriterat är arbetet med en policy? Vikten av pådrivare Arbetet med policyn Hinder i arbetet Framgångsfaktorer i arbetet Förankringen av policyn på olika nivåer Materialet inom projektet Kontakten mellan NTF/Riksidrottsförbundet/SISU Råd inför framtiden Rapporten avslutas med en slutdiskussion där det viktigaste resultatet i undersökningen kopplas till projektbeskrivning och mål i undersökningen. Huvudfokus ligger på de hinder och framgångsfaktorer som har framträtt i den arbetsmetodik som projektet har provat ut. Markör AB 7 (36)

8 Resultat Kort om projektets genomförande Det är NTF som står som huvudman för projektet och projektledaren för projektet återfinns också inom NTF i Örebro län. Som samarbetspartners i projektet finns SISU och Riksidrottsförbundet. Riksidrottsförbundet har framförallt varit med i inledningsskedet då man valt idrottsförbund och skapat kontakt med förbundsnivåerna inom respektive idrottsförbund. SISU på central nivå har tagit fram utbildningsmaterialet som används i projektet. SISU har också regionalt bidragit genom sitt kontaktnät bland lokala idrottsklubbar, lämpliga att ingå i projektet. Huvuddelen av arbetet i projektet har dock genomförts av NTF och dess projektledare och kontaktpersoner på distriktsnivå. I pilotprojektet var tanken att fyra olika idrottsförbund, tre distrikt per förbund och sammanlagt 48 idrottsföreningar fördelat på de fyra förbunden skulle ingå i projektet. Dessa skulle samtliga arbeta fram och förankra en trafiksäkerhetspolicy på den aktuella nivån. Tanken var också att förbundsnivån och distriktsnivån genom sitt eget arbete och engagemang skulle påverka klubbar och föreningar inom förbundet att engagera sig. Ytterligare en tanke var att den policy som togs fram på förbundsnivå skulle kunna utgöra en god grund för klubbnivån och distriktsnivån och därmed underlätta deras arbete. De aktuella förbunden valdes (bowling, segling, volleyboll och basket) för att det skulle finnas en blandning av lagidrotter och individuella idrotter. De valdes också utifrån att de hade olika slags transportsituationer samt givetvis ett intresse för att vara med i pilotprojektet. Av de fyra förbunden har Volleybollförbundet fortfarande ingen färdig policy på förbundsnivå, övriga tre förbund hade färdiga policys våren Distrikten valdes dels ut för att täcka olika delar av landet och dels för att det fanns upparbetade kontakter att utgå från. Exempelvis blev Örebrodistriktet lämpligt utifrån att projektledaren för projektet är verksam inom NTF Örebro. Ett av de från början utvalda distrikten hoppade av projektet på grund av sjukdom och de två som blev kvar var Örebro och Norrbotten. Ett nytt distrikt, Fyrbodal, kopplades in september Arbetet med policyn på distriktsnivå blev inte riktigt som planerat. Tanken var att de skulle ha en mer aktiv roll i projektet och policyskapandet på klubbnivå. I praktiken har distriktsnivån istället mest fungerat som en geografisk avgränsning, även om distriktsnivån inom ett par förbund också har anvisat NTF till lämpliga klubbar att engagera. Markör AB 8 (36)

9 NTF:s projektledare beskriver anledningen till denna förändring enligt följande: När vi satt och pratade med dem som är med så visade det sig att de inte har någon annan verksamhet än på förbundsnivån, det fanns inget direkt inom distrikten, och därför tyckte de att det vara bättre att puffa på föreningarna direkt. Seglingen har nästan inte ens distrikt. Så i de här idrotterna var det inte så aktuellt. Det kan vara annorlunda om man tänker som fotboll och innebandy, där fungerar det mer så med distrikt. Volleyboll har det ju också men de har ju av olika skäl varit lite sega i detta projekt När det kommer till klubbnivå så har valet av föreningar främst skett med hjälp av förbunds-/ distriktsnivån inom idrottsförbundet ifråga och SISU. I vårt intervjuarbete har vi haft tillgång till en lista med knappt 20 klubbar i Örebro och Norrbotten, det vill säga betydligt färre än de 48 som ursprungligen var beräknat. En anledning till det är givetvis att det tredje projektet, Fyrbodal, inte lyckades hämta upp den tid de tappat, genom att inte vara med i inledningen av projektet. Örebro län: 2 Bowling 3 Basket 2 Segling 2 Volleyboll Norrbottens län 4 Basket 4 Bowling Klubbarnas fördelning visar att det saknas klubbar inom segling och volleyboll i Norrbotten. Anledningen är att det saknas sådan verksamhet inom länet. Av de ovan listade klubbarna är det också tre klubbar som säger sig ha hoppat av projektet. Några klubbar berättar också, när vi genomförde intervjuerna i början av 2010, att de alldeles precis påbörjat arbetet med att skapa en trafiksäkerhetspolicy, efter ett första inledande möte med NTF november Det kan därmed inledningsvis konstateras att arbetet inom projektet främst har skett på förbunds- och klubbnivå då distriktsnivå i stort sett utgått. Distrikten kom också att bli två istället för tre. De klubbar som ingår ligger också de långt ifrån det antal som var planerat inom projektet. Markör AB 9 (36)

10 NTF i Örebro beskriver situationen hos dem enligt följande med anledning av att inte alla klubbar har färdiga och förankrade policyn: Det skulle ha varit sexton föreningar. En del är ju klara också. Fyra av de sexton har avsiktsförklaringar och sex är på gång. Sedan är det några som är mer sega men vi ska ha några träffar i början av februari. Sedan är det ju också några som inte riktigt är i gång. Men vi har i alla fall sått ett frö. Med andra ord så fortsätter en del arbete även efter att projektet avslutats. NTF:s ansvarige i Fyrbodal berättar att det med stor sannolikhet kommer att bli några klubbar som skapar en policy även där, dock efter att projektet har avslutats. Ingen har hoppat på än och jag håller fortfarande på och det är trögt. Det kan bero på att basket och volleyboll är inga stora idrotter här. Inom segling har jag bra kontakter med en utbildningssamordnare som tror att det kan komma igång på våren. Nu ligger de nere. Projektet är slut men jag har fått så många positiva kontakter så jag vill inte släppa det. Så jag vill att vi ska fortsätta. Varför en policy? Samtliga intervjuade, oberoende av om de verkar i mindre klubbar eller på förbundsnivå, är överens om att det är bra för en idrottsklubb att ha en trafiksäkerhetspolicy. Ingen anser att en trafiksäkerhetspolicy skulle vara onödig eller att det finns några nackdelar med att ha en policy. Frågan år således på inget sätt kontroversiell och man är överens om att trafiksäkerhet är en viktig fråga. Motiveringarna till varför en policy känns viktig på förbundsnivå är framförallt att verksamheten är beroende av resor och att man då vill resa så säkert som möjligt. Vissa beskriver att de kör med tung last som det är viktigt att hantera rätt och andra är oroade över risken för personskador. Nedan följer exemplifierande citat om förbundens anledningar till att gå med i projektet: Man blev uppmärksam på att vi har en tung last och generellt sett att man ska vara rädd om våra spelare. Ofta räcker det med att man pratar om det så förstår andra också att det är viktigt. Vi jobbar mycket med våra policys så det var ett naturligt led att välja att vara med. Det var inget särskilt konstigt med det. Förbundsstyrelse Markör AB 10 (36)

11 Vi gör extremt mycket resor och folk är på vägarna hela tiden. Vi har ju mycket utrustning, släpkärror och sådant. Jag tror också att det var någon som hade efterfrågat detta och hört av sig till VD:n på förbundet. Förbundsstyrelse Vi är väldigt beroende av att transporter för vårt materiel. Hur mycket vi än vill kan vi inte åka buss, tåg där är vi bakbundna. Därför är det intressant för oss. Vi har varit skonade från olyckor, men det har varit nära flera gånger. I Nyhetssändningen för någon vecka sedan pratade man ju om att slumra till vid ratten. Det är många gånger man har slumrat till vid ratten. Där har man själv suttit många gånger. Man har åkt på Autobahn och hemlängtan har styrt mer än sunt förnuft. Förbundsstyrelse Vi fick en direkt förfrågan och jag har varit med om trafikolyckor i min tidigare förening så det kändes positivt. Förbundsstyrelse Även på klubbnivå är det tydligt att den yttersta anledningen till att ha en trafiksäkerhetspolicy är att undvika trafikolyckor. Att ha en skriftlig policy upplevs positivt genom att den kan förmedlas till samtliga berörda. Genom att skapa ett skriftligt dokument av användarvänligt slag är förhoppningen att ingen ska förbise att ta hänsyn till trafiksäkerheten vid resor kopplade till klubben. En skriven policy upplevs också mer tvingande än muntliga diskussioner. Det var väl så att vi vart intresserade när det hände en olycka för några år sedan på E18. Det var en minibuss som kolliderade och en massa ungdomar blev skadade då, tänkte vi att det kan vara intressant. Vi har bussförare med 38 skadefria år som kör. Man måste välja folk med ansvar eftersom vi transporterar oss mycket med minibuss på bortamatcher. Vi måste ju transportera oss mycket, eftersom det inte finns så många lag just här. Vi har fokus på bussresor, det är våra kostnader! Man måste hela tiden få chaufförer som är dugliga. Jag stoppade två transporter före jul. Det var två pappor som skulle köra, som jag kände till sedan tidigare. De blev arga och menade att jag ifrågasatte dem. Man vet vad som gäller, det finns inget snack, man kan visa på vad som gäller! Man har ett dokument som man sedan kan förankra i lag och att alla försöker efterleva den. Markör AB 11 (36)

12 En klubb menar att huvudanledningen till att gå med är att det troligen snart kommer att vara ett krav att ha en trafiksäkerhetspolicy för att kunna söka föreningsbidrag: Till slut kommer alla tvingas att ha detta och då är det lika bra att komma igång. För att få bidrag måste man snart ha policy, det är tänkt så. Det kommer. De medlemmar som jag har träffat som förstår att det kommer att bli krav, de förstår bättre att det krävs en policy. Det krävs ett krav för att det ska bli något med det. Lagförslag eller något liknande med biligare försäkring något som motiverar! Inte bara att man inte blir skadad, utan någon morot också. Det har jag tänkt på. Annars kan det vara svårt att motivera en del att vara med i det. Policyns effekt i klubbarna Vilken effekt upplevs då policyn och arbetet med policyn ha i praktiken ute i klubbarna? Det finns de som upplever att policyarbetet har lett till direkta förändringar i hur resor går till och last behandlas inom föreningen. Vi tänker oss för lite mer nu. Vi kan inte åka buss överallt men så har vi tänkt lite. Vi tänkte åka bil till Kiruna, men sedan ändrade vi oss och tog buss även om det blev dyrare. Vi har börjat tänka mer. Det finns också de som menar att det egentligen inte har blivit någon större skillnad på resandet eftersom man redan har tänk i dessa banor och haft ett trafiksäkert beteende. För de sistnämnda föreningarna ses det dock som ett plus att det finns nedskrivet. Det ger en större tydlighet mot såväl gamla som nya medlemmar och det är lättare att sprida informationen. Förhoppningen för framtiden är att policyn verkligen ska leda till att man undviker olyckor samt att policyn ska bli det levande dokument som man har tänkt sig. En av de intervjuade klubbarna beskriver det så här: Det är svårt att se, men när medlemmar sitter i bilarna vill man att de tänker de efter lite mer på hur de lastar sina väskor. Och lite mer tanke på vem som kör, om den är utvilad och så. Det tycker jag att de har mer, de tankarna. Att den och den ska vila och sova och så. Det talas mer om det. Markör AB 12 (36)

13 Hur prioriterat är arbetet med en policy? Även om det ses som positivt att ha en trafiksäkerhetspolicy och trafiksäkerhet ses som viktigt betyder inte det att området är högprioriterat, vare sig på förbundsnivå eller i klubbar. Inom klubbarna framhålls att det handlar om ideell verksamhet och att det är svårt nog att bara få den egentliga verksamheten att gå runt. Det finns betydligt mer akuta frågor för föreningarna att lösa sägs det, såsom att finna tränare, vara med på tävlingar etc. En trafiksäkerhetspolicy kommer därför relativt långt ned på listan över prioriterade områden. På förbundsnivå råder en liknande syn. Visst förstår man det vettiga i att ha en policy och visst är området viktigt, men frågor som direkt berör idrotten prioriteras högre. Att arbetet på förbundsnivå tog något längre tid än beräknat, att arbetet på distriktsnivå stannade upp och att flera klubbar i slutändan valde att inte delta i projektet kan ses direkt kopplat till detta faktum. En tydlig indikation på att området inte är högprioriterat är också att flertalet intervjuade, på förbundsnivå såväl som på klubbnivå, berättar att det är ganska osannolikt att de skulle ha initierat ett arbete med en trafiksäkerhetspolicy om inte någon drivit på och hjälpt till utifrån. Det vill säga i detta projekt: NTF. Några klubbar beskriver att de inte själva har valt att vara med i projektet. De blev uttagna av sina förbund att vara med, eftersom det fanns få klubbar i området. Detta är förstås ytterligare en aspekt som måste tas hänsyn till i utvärderingen, och vad det kan tänkas innebära för prioriteringen av arbetet med policyn. Vikten av pådrivare Hur viktig har då pådrivaren i form av NTF varit för projektets framgångar? Det kan konstateras att enskilda personer inom NTF, i praktiken projektledaren och kontaktpersoner på distriktsnivå, av flertalet ses som en förutsättning för att en trafikpolicy har kommit till stånd. Utan den information och konkreta hjälp som getts vid skapandet av policyn skulle troligen arbetet inte ha kommit igång. Åt samma håll pekar också berättelserna om varför intervjuade klubbar har valt att gå med i projektet och hur de kom igång med arbetet med policyn: Vi vart kontaktade av NTF och vi tyckte att det var lämpligt att se över vår policy. Om inte NTF hade tagit kontakt? I det läge när de kontaktade oss hade vi inga planer på att se över policyn. Det var bra att de hörde av sig om det. Markör AB 13 (36)

14 Även SISU, Riksidrottsförbundet och idrottsförbunden på förbundsnivå påpekar vikten av att ha med sig trafiksäkerhetsexperter från NTF i det genomförda arbetet. Arbetet med policyn NTF RF och SISU NTF, RF och SISU på olika nivåer känner sig relativt nöjda med projektet. Det finns en mycket stor medvetenhet om svårigheten att få igång ett arbete som så att säga ligger utanför kärnverksamheten, inom ideell verksamhet. Man är medveten om att projektets olika delar har tagit längre tid än beräknat och att man därför inte kommit så långt som det var tänkt. Orsaken anses vara att för lite skedde på förbundsnivå inom uppsatt tidsram, att det var svårt att engagera på distriktsnivå och att arbetet med klubbarna drog ut på tiden. Samtidigt är de flesta inte särskilt förvånade över detta faktum. Det är så det fungerar menar flera: Projekt av detta slag tar ofta längre tid, än vad som finns att tillgå! Arbetet förväntas sedan fortsätta i någon annan form i andra projekt. Enstaka synpunkter på ändringar av modellen kommer också upp i sammanhanget: Jag känner att man kanske borde vara lite mer pragmatisk. Man målar upp modellen att man ville ha fyra förbund, tre distrikt osv. men när vi hade möten så borde man kanske vara mer öppna och pragmatiskt tänka vad som är bäst för den egna idrotten. Seglingen har till exempel riktat sig mot hela landet i policyarbetet. De har inte brytt sig om distrikten för det har inte funkat så bra. Så då kanske det inte bara blir tre distrikt Förbundsnivå På förbundsnivå beskrivs arbetet med policyn som relativt enkelt och inte särskilt betungande. Man har varit i en grupp och tagit hjälp av RF, det material som funnits och även av varandra. Fokus i de flesta förbund beskrivs ha varit att skapa ett enkelt dokument som ska vara lätt att använda och även att anpassa till klubbar. Det finns stor medvetenhet om att förankringsarbetet är viktigast. Vi har valt att skapa ett ganska litet dokument. Det finns mycket som är elementärt som redan finns i andra dokument. Det viktiga är att få ut informationen och därför att anpassa den till vår idrott. Att policyn är klar innebär inte att arbetet är klart. Det är mycket information kring och att nå ut som är det hela Förbundsnivå idrott Markör AB 14 (36)

15 Klubbnivå När det kommer till klubbnivå, kan det inledningsvis konstateras att inte alla har kommit igång med något egentligt arbete ännu eller befinner sig i en inledningsfas. Nedanstående berättelse beskriver på ett tydligt sätt hur svårt det kan vara att komma igång. Påstötningar och stöd från NTF eller liknande tycks vara en förutsättning för arbetet: Vår är inte färdiga än. Vi har inte gjort någon policy. Tanken är att det ska bli en men det är en fråga om tid och ork. Vi har ju en sedan tidigare, ingen nedskriven, men det är om samma saker. Men det är ju alltid bra att ha skrivet även om det ju samtidigt bara är ett papper. Det är inte det som avgör hur man gör. Det viktiga är att information finns. Idag är det de som ska ut som bestämmer. Man gör upp i förväg när man ska åka och vad som gäller. Hur tänker ni arbeta med policyn mer konkret? NTF skulle komma upp och ha en genomgång, men den har blivit flyttad och minskad och så blev det ett utskick av materialet. Det är bara ett häfte och vi har inte tagit upp det mera. Det hade varit lättare om de varit uppe, men det blev inte så. Det är bättre att någon som är insatt i de här frågorna förde själva mötet och att man skulle diskutera. Man kan läsa innantill men det blir inte så mycket diskussion om ingen vet. Man tar det på allvar, men det är inte så engagerande. Man vill inte sätta extra tid till det. Vi har ändå nog med grejor att göra. Det är egentligen inte betungande men det gäller att ta tag i det. Det är det svåraste. Det är ju jag som fick det så det är mitt bord. Vi skulle höras av om vi ville ha mer information. Det här var i december vi hade kontakten. Andra klubbar ger ett mer aktivt intryck och tydliga framgångsfaktorer tycks vara att man har andra policys (förbundets, en egen äldre version, andra klubbars inom samma idrott eller andra idrotter) att utgå från i arbetet med att skapa en policy. Nu har vi börjat att göra om den. Vi har bildat en grupp som ska kunna jobba med den. Vi koncentrerar oss på bara några punkter som efterlevs. Den vi har nu har varit för mycket i. Fokus nu ligger kring resor och bortamatcher men även på resor till och från träningar. Vi utgår lite från en mall från basketförbundet och den vi redan har, i samtal med NTF. Vi har blivit lovade att få hjälp med att skriva en policy. Det är vikigt och det känns tryggt att det blir rätt. Vi har en projektgrupp som börjat skissa på en policy att presentera årsmötet i mars. Vi har haft häftet via NN på NTF och jag har tagit fram TS-policys från andra idrotter och föreningar för att ser hur man har gjort. Basketförbundets har vi också sett på men de är inte ute i trafiken på det sättet. Det blir så annorlunda för oss som har lag ute på vägarna varje helg. Men vi har också sett på den. Markör AB 15 (36)

16 Om vi ser på de klubbar som faktiskt har kommit igång med arbetet och redan har skapat en policy är det tydligt att det även där varierar hur aktiva klubbarna själva har varit i arbetet och i vilken grad NTF har varit behjälplig och viktig för arbetet. En av klubbarna berättar att de gjort arbetet själva: Vi har varit ett par stycken från klubben, mest jag och någon till. Sedan har vi gett den till styrelsen för godkännande och sedan har den gått ett par varv fram och tillbaka för korrigeringar och så. Ingen från NTF eller förbundet har varit med. Vi har ju hämtat och lånat från både det ena och det andra, tittat på hur andra föreningar har gjort och så. Jag tror att vi har fått med det viktigaste. Ytterligare någon pekar på att de har haft stor nytta av förbundets framtagna policy men inte så mycket stöd av något annat. Andra intervjuade menar istället att klubben inte har haft något eget arbete att tala om. De var med på ett möte med NTF och har vid senare träffar berättat om klubbens förutsättningar. Utifrån det har en aktuell policy tagits fram av NTF: Vi hade en träff med NN på NTF i november eller så. Har ni en policy? Ja vi har fått en policy, han har gjort en åt oss. Hur är den? Vi pratade lite med varandra och så gjorde han en, jag tror han använde den som fanns. Det verkar ha varierat en del mellan distrikten vilken roll NTF har haft. I ett distrikt har NTF i högre grad varit med och skapat policyn åt klubbarna. I ett annat distrikt har NTF främst visat exempel för klubbarna att använda sig av. Under alla omständigheter är det tydligt att klubbarna i projektet, oavsett om de har haft mycket eller ingen hjälp av NTF, beskriver att arbetsinsatsen för klubben inte har varit betungande. Den stora anledningen tycks vara att det har funnits exempelpolicys att utgå från. Tanken att föreningarna skulle utgå från den policy som i skapats i det egna förbundet tycks dock i praktiken inte ha fungerat. I vissa fall har klubbarna inte känt till att det har funnits en policy på förbundsnivå och i andra fall har den upplevts långt från den egna verksamheten. Jag vet inte om de har någon, det vet jag inte faktiskt. Det vet jag inte vem det ligger på. Det ligger i så fall på generalsekreteraren. Jag har själv jobbat på distriktsförbundet i tio år och avgick i våras och vi har inte ägnat en timme åt detta. Markör AB 16 (36)

17 NTF:s projektledare säger angående detta: De har använts rätt så lite på föreningsnivå. Det är ju inte riktigt samma verksamhet och den är mer övergripande. Det viktiga är ju att man ser att förbundet har satt ned foten! På det sättet kan den ju ändå vara viktig. Någon enstaka klubb har också använt sig direkt av policyn på förbundsnivå: Ja, vi har ju skaffat en policy med Svenska Bowlingförbundet. Det var inte med NTF utan vi hade kontakt med bowlingförbundet i samma veva. De tog kontakt och vi gjorde om den lite. För den var lite för generaliserad för oss. Vi anpassade den en del eftersom vi till exempel ofta hyr buss. Men vi kör deras i stort sett. Det var ett bra och smidigt sätt att jobba som inte krävde så mycket jobb. En lite förvånande upptäckt var att flera klubbar, redan när de gick med i projektet, hade en policy. Att dessa inte har använts särskilt flitigt står klart och tydligt. Varför väljer man då att gå med i ett projekt vars syfte är att skapa en ny policy? Anledningen tycks framförallt vara att man vill skapa en policy som är mer levande och relevant för den egna verksamheten eller att den gamla av någon annan anledning behöver uppdateras. Vi har ju en policy, vi har alltså en sedan tidigare. Skillnaden är väl att utifrån de samtal vi har haft med NTF så tycker jag att vår, som vi redan har, har lite väl många punkter. Jag upplever att man inte lever upp till den till fullo. Vi ska ta ned den och se att man lever efter den och sedan successivt bygga på. Den vi har sedan tidigare, har funnits fyra år. Förhoppningen är att den nya policyn inte ska glömmas bort. Förhoppningen är också, liksom i en stor del av övriga klubbar, att policyn som har tagits fram ska vara lättanvänd, relevant och lätt att sprida. Att inte ha en för lång och överambitiös policy tas av flera klubbar upp som särskilt viktigt för att den verkligen ska bli använd. Markör AB 17 (36)

18 Hinder i arbetet När vi frågar förbund och klubbar om hinder i arbetet finns i stort sett endast ett allt överskuggande hinder, nämligen att man inte har kommit igång för att man prioriterar mer verksamhetsnära frågor. Det är också den orsak som de som inte har kommit igång eller som valt att hoppa av projektet uppger. De klubbar som idag har en policy menar att arbetet har varit så föga betungande att de inte kan se några andra hinder. Förbundsnivån beskriver i stort sett samma hinder som klubbarna: Det har varit en brottningsmatch om tid kan man säga. Det är problemet. Man får inte ta det när det finns tid, då blir det aldrig av, men man får ha full respekt för att andra har andra fokus och att det kommer att ta längre tid än vad man har trott. Men annars kan jag inte säga att det har varit några särskilda hinder eller att det har varit svårt. Det handlar om att sätta ihop en grupp för att komma igång. Förbundsstyrelse idrott Jag skulle säga att processen inte är igång ännu. NTF centralt ska ju hjälpa till att implementera regionalt och lokalt. Vi startar, det är självklart... Men sedan har vi väldigt mycket annat just nu också. Vi har ett stort projekt där vi ändrar det geografiska systemet, det gäller både pengar och hur vi ska jobba regionalt. Så detta har kommit lite efter Förbundsstyrelse idrott Framgångsfaktorer i arbetet När det kommer till framgångsfaktorer inom projektet berättas särskilt om NTF:s engagemang, kunskap och direkta hjälp. Såväl klubbar, förbund och övriga organisationer som ingår i projektet lyfter fram deras roll i projektet som en framgångsfaktor. Vi har haft kontakt med NTF och att de hjälper oss att skapa den. Där får vi god hjälp. Dels tycker jag att projektledaren själv har varit en framgångsfaktor: ödmjuk och eldsjäl för frågan. Sedan det har ju varit en framgångsfaktor, men ibland ett litet hinder, med struktureringen med fyra förbund och tre distrikt och arbetsordningen. Den ramen har varit bra. Men sedan måste man vara lite pragmatisk inom den ramen så att man förstår de olika situationerna inom det. Organisation Markör AB 18 (36)

19 Om inte NTF och RF hade kommit med frågan skulle det inte ha blivit precis nu. Då hade nog jämlikhetspolicyn kommit först. Det är bra att de lyfte frågan. Jättebra. Det behövs någon utifrån som lyfter frågan. Den feedbacken kan vi ge att vi har så mycket att stå i att man måste ha hjälp i det och att någon frågar hur går det med policyn? Förbundsstyrelse idrott Inom förbundsnivån inom idrotten hänvisar man också till samtliga parter i projektet och den grupp som träffats med övriga idrottsförbund: Har det funnits sådant som har underlättat arbetet? Ja, förstås det här projektet och att träffas i arbetsgruppen och få idéer. Hade det blivit någon policy utan det? Jag måste säga att jag inte är helt säker på att vi hade gjort en trafiksäkerhetspolicy annars. Kanske att vi i så fall hade haft något om detta i andra policyn som vi har, men inte en egen trafiksäkerhetspolicy. Även de klubbar som själva har arbetat med sin policy utan någon direkt hjälp av NTF påpekar att NTF:s inledande kontakt var en förutsättning för att arbetet blev av: NTF:s arbete var en förutsättning för vårt arbete, annars hade det inte hänt något. Vi hade nog inte ens funderat på en trafiksäkerhetspolicy annars. Vi har inte haft någon kontakt med NTF i själva framtagandet, men som start och motivation. NTF själva är också medvetna om sin viktiga roll och svarar på frågan om det hade blivit särskilt många policys utan deras arbete i projektet: Det är nog tveksamt. Vissa kanske gör det, när något händer eller någon drabbas. Det är då det kan komma upp. Det är så det måste komma nära.det gäller att hitta rätt personer som tycker att de här är viktigt. Förankringen av policyn på olika nivåer På förbundsnivå hade man i samband med policyarbetet en hel del tankar på det kommande förankringsarbetet inom förbund och på klubbnivå: Markör AB 19 (36)

20 Vi har flera steg. Först att skicka ut det till alla klubbar, och sedan att ta det på alla centrala träffar. Vi har märkt när vi ställer frågor som Har du somnat vid ratten? då får man folk att reagera. Vi har tappat en båt en gång... Det är viktigt att det kommer från förbundet. Att man har former för att informera på distriktsnivå och att använda centrala samlingar och webben mycket. Förbundsnivå idrott Det vi ska jobba med är webb-tv. Att vi har någon från landslagsnivå som beskriver varför vi har policyn, en kort snutt. Vad det handlar om. Då får man mer genomslagskraft. Visst kan man läsa själv men man vet att man tänker att man ska göra det sedan och så blir det inte av. Om man från centrala organisationer kan hjälpa till med något interaktivt på hemsidan vore det bra. Det svårt att komma ut med informationen så ett bra sätt. Det är bra att göra någon interaktivt på hemsidan. Man har ju gjort det med Rädda klubben från doping. Det finns ju någon sådan slags portal där man skulle kunna ha ett frågebatteri. Så att man lockar folk att ta del av information. Om du svarar rätt får du och så lottar vi ut något. Då får man gå igenom frågor och får rätt svar. Den hjälpen har vi tänkt. En liten del användbar för alla idrotter borde skapas. Vi har inte tillgång till att göra det själv. Förbundsnivå idrott Samtidigt är NTF inte helt nöjda med förbundsnivån och i vilken grad de sedan verkligen har deltagit i förankringsarbetet: Förbunden har varit dåliga på detta. Seglingen har haft lite information när man samlat vissa klubbar i landet. I övrigt har det inte vart så mycket. Basket har gjort ett utskick till klubbar och distrikt. Volleybollen har inte gjort någonting. Det var struligt i den organisationen just nu. Så man borde nog ha väntat med att ha med dem. Hur ser det då ut med förankringsarbetet i klubbarna? Det kan konstateras att samtliga klubbar ännu inte har påbörjat ett förankringsarbete. Av de klubbar som i någon mån har spridit sin policy är ett vanligt förlopp att den har tagits upp på ett medlemsmöte/årsmöte och spridits på papper till samtliga medlemmar. Några uppger också att de har den på sin hemsida, har satt upp den i klubblokalen eller motsvarande. Att ha utbildning med tränare för att de i sin tur ska sprida vidare policyn är andra vägar. Vissa har inte riktigt kommit igång än men har planer på hur de ska gå tillväga: Det är väl något som vi måste skärpa oss lite mer med, att det ska ligga på hemsidan och kanske påminnas via mail till ledare. Att man kan ha det innan säsong med ledarna, lite utbildning och gå igenom detta. Det har vi inte gjort så bra. Det behöver vi göra bättre och ska planera för. Vi har i stor utsträckning föräldrar som kör och det är sådana delar vi vill ut till: lagen och föräldrar i upptaktsträffar. Hur tror du det blir? Markör AB 20 (36)

21 Det blir inte svårt att få ut policyn till alla. Vi har så pass bra kontakt. Sedan att få alla att efterleva den det är viktigt. Det tar nog sin tid att få det, men vår ambition är att få ut det. Hur tänker ni att den fortsatta förankringen ska gå till? Jag tror att vi kommer att försöka att inför varje säsong försöka informera om policyn. Det kommer nya lag och nya spelare och föräldrar. Vi får göra som vi gör med drogpolicyn. Vi har en tidning som kommer ut, där lägger vi in den. Den heter Timeout. Där lägger vi in den och så på klubbtavlor och så på hemsidan. Det blir nästa steg. Vi har en alkohol- och drogpolicy som vi tog för tre-fyra år sedan. Den har vi med i medlemsbrev och presenterar på första coachmötet för säsongen. Vi tänker väl göra på ungefär samma sätt med den här policyn och kanske även försöka nya vägar Hindret är att vi är en ideell förening och att det kanske inte blir så lätt att hinna informera alla lag. Det kan bli svårt att hinna. Det är ideellt. Om man delar ut papper och sedan att det finns anslaget så att det syns med kontaktuppgifter. När man öppnar hemsidan bör den på sikt vara med direkt. En del av dem vi har intervjuar verkar efter något/några av dessa steg ganska nöjda och ser i princip arbetet som färdigt. Alla har fått ett papper var och så har vi hängt upp det i klubblokalen. Hur har intresset varit? Det har varit ganska positivt. Hur tänker ni att den fortsatta förankringen ska gå till? Vi har inte tänkt på något mer i nuläget Ja, vi är ju klara med arbetet och alla vet om det: att vi har en policy. Vi har haft det på mötet och pratat om det. Det är ju samma som kör jämt. Sedan är det ju också viktigt att ungdomarna vet om vad som gäller och får information så vi har gett den informationen. Det har mottagits bra! Sedan kan jag ju tycka att det inte är så stor skillnad mot tidigare. Rent praktiskt har vi redan jobbat efter detta, men vi har inte haft den skriven som nu, vilket är bra. Förankring i framtiden? Markör AB 21 (36)

22 Det beror på, vi har ju tagit upp det nu. Om det kommer nya till föreningen får man väl ta upp det igen. Vi har den skriftligt och på nätet också. Andra för fram vikten av att fortsätta förankringsprocessen och inte låta policyn bli liggande och glömmas bort. För att få lite mer kunskap om det förankringsarbete som genomförts sökte Markörs projektledare också den 12 februari upp webbsidor för respektive klubb och letade efter framtagna trafiksäkerhetspolicyn. Resultatet från de 12 av 16 klubbar vars hemsidor vi hittade, var att ingen hade med en trafiksäkerhetspolicy eller berättade om att en sådan fanns. Undantaget var en av föreningarna där följande står att läsa på hemsidan: Basketsektionen har sedan många år en trafiksäkerhetspolicy. Den policyn innebär att alla resor till matcher med längre reseavstånd än 9 mil enkel väg ska ske med buss och yrkeschaufför. Buss och chaufför bekostas av basketsektionen. Reskostnaden för säsongen 2009/2010 är beräknad till drygt kr. Det är tack vare en mycket stor portion ideellt arbete samt sponsorer som avgifterna trots allt kan hållas så låga som de är. En av de som arbetar med projektet från NTF på regional nivå anser att NTF också borde finnas med i förankringsprocessen: Förankringen är nästa steg och där känner jag att jag inte vet om det har klubbats igenom i klubbarna eller hur de ser ut. Nu skulle jag vilja ta kontakt igen om hur vi går vidare och förankrar. Kanske en informationskväll till alla ledare! Jag har en känsla av att det annars kan stanna av. En blåslampa behövs och någon som kan berätta om risker och konsekvenser. Det finns ett gäng handbollstjejer som dog, som inte vilade och sov, sådant bör man sprida vidare. Jag får en positiv respons när jag kommer ut. Men det känns som att man får inte avsluta arbetet nu, det är mitt i. Man måste få chans att göra klart. Det är ju en förening man bollar och det ska klubbas och så årsmöte och så ut i föreningar. Det tar sin tid. Det måste få göra det. Man måste ha längre på sig. När man har startat och fått igång föreningar får man inte släppa det, då blir det inte trovärdigt. Vi har startat igång ett arbete, hör de av sig till mig måste vi hjälpa dem, så känner jag. Samtidigt skulle jag vilja höra av mig, men vet inte om jag kan. Det kostar ju om jag reser och far. Region Markör AB 22 (36)

23 Materialet inom projektet Det inom projektet framtagna studiematerialet beskrivs vara en omarbetning eftersom det första material som togs fram hade en del brister. Ansvarig för framtagningen på SISU berättar om tanken med materialet, hur det distribueras och hur det skulle kunna användas i framtiden: Jag varit med och tagit fram ett utbildningsmaterial och processmaterial att använda för att ta fram en policy. Jag har plockat ihop materialet så att de ska kunna använda det ute i föreningarna. Vi har skickat det till alla distrikt som finns så att de vet att det finns och går att använda. Sedan är det så att vissa kommuner kräver att man gör vissa policys och TS- policys för sin förening. Då är det bra att vi går ut om att man kan använda materialet om man vill. Man kan ju också gå vidare med nya idrotter, även om det inte sker i det här projektet. Då finns materialet. Det finns och kan revideras om det behövs. Vi delar ut det och man kan ladda ned det från hemsidan. Vi har skickat minst fem per distrikt. Samtliga initiativtagare (NTF, Riksidrottsförbundet och SISU) till projektet är nöjda med materialet och ser det som väl fungerande. Även representanter från NTF och SISU på lokal nivå uttrycker sig positivt och menar att materialet är modernt, bra och väl avvägt. När vi frågar klubbarna om materialet framkommer inte heller någon kritik. Inget upplevs saknas och inget beskrivs som överflödigt. Samtidigt är det tydligt att flera klubbar inte har något särskilt tydlig bild av materialet. Man minns inga detaljer, utan bara att informationen från NTF upplevdes bra och nyttig som en helhetsupplevelse. Det framtagna studiematerialet verkar inte heller i praktiken ha använts så väldigt mycket i det policyarbete som genomförts inom klubbarna. Nedan följer några citat som beskriver synen på materialet: Jag har ingen riktig jätteåsikt. Det är inget som jag sett som inte är bra. Men jag har inte tittat jättenoga. Ja, det var lite broschyrer och det har vi tittat på. I ärlighetens namn har vi väl inte ägnat flera timmar åt det, men kanske en halvtimme och sett på vad som är bäst för oss. Vad vi ska göra för TS. Ni har fått ett häfte till hjälp i arbetet hur ser du på det? Har ni haft nytta av det? Markör AB 23 (36)

24 Ja absolut, vi har suttit i ett möte och sett på det och alla upplevde det som ett bra material att jobba efter. Det upplevs väldigt bra att jobba efter! Materialet var bra. Vuxna kunde läsa det och för barnen var det bra med bilder. Kontakten mellan NTF/Riksidrottsförbundet/SISU Det tycks utifrån vad som framkommer i intervjuerna att kontakten mellan NTF; Riksidrottsförbundet och SISU har fungerat bra. Man är nöjda med respektive parts insats och upplever inte att det har funnits några problem. Att ha med Riksidrottsförbundet ses som viktigt med tanke på val av förbund, kontakt med förbund och kanske inte minst förståelsen för idrotten. Dessa har dock inte varit med i kontakten och arbetet direkt i klubbarna. Kontakten med NTF beskrivs av samtliga nivåer i undersökningen som väl fungerande och mycket central för projektets genomförande. Nedan följer exempel på hur kontakten med NTF beskrivs på klubbnivå: Det var ett väldigt bra möte och bra information och de gav oss tips hur vi kan gå vidare. Nu efteråt har de hört av sig med hur det går. Det som har varit jättebra är det som NN hade. Flera sådana här lite nonchalanta medlemmar, även de har liksom kvicknat till efter det. Det var verkligen bra. SISU får också goda omdömen och ses som en viktig samarbetspart, även om det på regional nivå tycks variera en del hur olika personer inom SISU har engagerat sig. Vissa beskrivs ha varit mer aktiva och tillmötesgående än andra. Flera inom projektet påpekar det goda i att SISU är med i samarbetet eftersom de har ett bra kontaktnät med lokala klubbar inom idrottsrörelsen. I de fall förbundsstyrelserna inom de aktuella förbunden inte har varit kontaktförmedlare till klubbar har SISU därför kunnat fungera som en förmedlande länk. Vår roll är att hålla ihop och stå för fackkunskapen och vara bollplank till Riksidrottsförbundet. Det var ju vi som startade projektet. SISU har varit med för att skriva material och för att de har ett kontaktnät med föreningarna. Sedan lokalt har det ju bara varit SISU och NTF och man kan väl säga att NTF har stått för 70 procent av arbetet. SISU har främst fungerat som dörröppnare Markör AB 24 (36)

25 men deras roll har varierat en del regionalt beroende på person. Meningen var att de skulle hålla kontakt med föreningarna och puffa på, de kunde kanske ibland ha varit mer aktiva. NTF Förhoppningen från projektledaren på NTF är att SISU i framtiden ska driva projektet vidare. Detta eftersom de har kontakterna och det finns ett lämpligt material framtaget. NTF tänker att deras roll möjligen blir köpta uppdrag kopplat till att det är experter på området. Råd inför framtiden Nedan följer dels förslag på förbättringar när det gäller arbetsmetoden och dels påpekanden om vikten av att behålla vissa delar i arbetsmetoden. ar Jag måste säga att jag uppskattade mycket att de (NTF) tog kontakt och hade möte. Jag tror det är den vägen man måste gå och att man tar en sittning med berörda i föreningar, det är mitt råd. Man måste ut i klubbarna det räcker inte att vara på förbundsnivån. Annars är det stor risk att det blir stopp på förbundsnivå. Det är så mycket andra delar som de ska gå ut med till klubbar också Vi har inte haft någon dialog med andra klubbar. Man kanske borde göra så eftersom vi har samma distrikt, att man samlar oss, att det går via Mellansvenska basket. Det är ett serviceorgan åt oss. Man borde göra något tillsammans! Jag tycker att det är en bra tanke. Det är få som har en policy. Det är något som behöver lyftas men sen kan jag tycka att det är svårt när man får något i knäet. Det var inte föreningarna som valt detta utan det kom centralt från förbunden. Beroende av hur mycket tid man har är det svårt att ta sig an en uppgift. Även om det är jätteviktigt kan det vara andra saker som man måste ta tag i först. Jag tror att det är viktigt att det är föreningen själv som tar initiativen. Det är där trögheten kanske ligger. Man har fått det i knäet. Kanske vore det bättre att annonsera och göra en förfrågan om vilka föreningar som är intresserade. Att de hade fått anmäla sig till SISU eller NTF. Då hade man fått de som just då var intresserade av frågan. Jag tror att det är bra lyfta ut detta som enskild fråga på detta sätt. Man har inte jobbat så mycket med den tidigare. Skulle man göra det i samband med något annat ämne är det lätt att det faller åt sidan Markör AB 25 (36)