Schulman & von Schulmann. Släktresan till Estland

Transkript

1 Schulman & von Schulmann. Släktresan till Estland ALLMÄNT Vår släkts historia i Baltikum börjar troligen på 1200-talet, då den första släktmedlemmen enligt traditionen kom till Ösel och slutar år 1945, då de sista släktingarna tvingades att lämna landet. Alltså i 700 år har släkten bott i Estland. Vi kommer på denna resa att besöka bl.a. 3 kyrkor i Tallinn och 7 släktgårdar i västra delen av Estland. De här kyrkorna är mycket gamla och intressanta sevärdheter, men de är också gravar till våra forna släktingar. Adliga personer fick ofta sin sista viloplats under golvet i en kyrka, före det förbjöds. I Estland skedde detta år Våra släktmedlemmar har begravts åtminstone i 9 kyrkor i Estland. Det har funnits 1254 herrgårdar i Estland. De ägdes oftast av adliga släkter, som hade sitt ursprung i den tyskspråkiga delen av Mellaneuropa. Gårdarna hade stora jordegendomar och de ägde ofta också folket, som arbetade på gården. Livegenskapen förbjöds i Estland år Gårdarna fick sina inkomster genom att sälja jordbruksprodukter till stora städer, t.ex. Reval och St. Petersburg. Många gårdar framställde öl och brännvin för att få bättre pris på sitt spannmål. Släkten Schulman-von Schulmann har haft över 50 herrgårdar i Estland. Under den stora jordreformen år 1919 togs jordegendomarna till staten och delades ut till folket. Då man inte längre fick inkomster av jordbruket, började gårdarnas nedgång. Under ryska tiden efter andra världskriget användes herrgårdar till kolchoskontor, skolor och andra allmänna byggnader, men oftast utan underhåll. Idag finns det 414 gårdar kvar. Av dem har bara en del restaurerats. KYRKOR St. Nikolai kyrkan i Tallinn. Kyrkan byggdes första gången på 1200-talet och utvidgades i början av 1400-talet. Tornet kompletterades på 1500-talet och är nu 105 meter högt. I mars 1944 fick kyrkan stora skador i ryssarnas bombningar. Delar av taket rasade ner och eldsvådan förstörde hela inredningen. En del värdeföremål hade dock bevarats på andra ställen under kriget. Ombyggningen påbörjades på 1950-talet, men hela restaureringsarbetet blev färdigt först Kyrkan är idag en del av Estlands konstmuseum och konsertsal. 1

2 men det smala höga tornet byggdes först på 1400 talet. Elden har förstört kyrkan flere gånger, men den har alltid byggts upp på nytt. Tornet är i dag 124 m högt. St. Nikolai kyrkan Många adliga släkter har sina familjegravar i den här kyrkan. Det har också vår släkt. 17 släktmedlemmar har sin viloplats under sten nummer 13. En del av dem är småbarn. Då ett stort antal släkter hade sin grav i kyrkan och utrymmet var begränsat, var man tvungen att begrava lik i flera olika nivåer på varandra. Gravarna kunde i början vara 3-4 meter djupa. När Berend von Schulmann begrovs år 1709, hängdes hans vapensköld av förgylld ekträ på väggen nära graven. Den fanns kvar ända till andra världskriget, men antagligen förstördes den under bombningen. På samma plats finns idag Eva Louise von Schulmanns släktvapen, men hon är mig veterligen inte begraven här. Också Berends son, Berend Johan von Schulmann fick sin vapensköld upphängd på en pelare i kyrkan då han begrovs år 1746, men den finns inte heller kvar. Andra släktmedlemmar, som har fått sin sista viloplats i denna kyrka är bl.a. Anton Eberhard 1684, Adam Gustaf 1701, Thuwe Johan 1704, Maria Charlotta 1710, Anna Magdalena f. von Paykull 1710, Anna Elisabeth (6 år) 1757 och Berend Otto von Schulmann (1 dag) St. Olavs kyrka i Tallinn Den här kyrkan har fått sitt namn av norske kung Olav II, som regerade När byggarbetet har börjats vet man inte. Sitt slutliga utseende fick kyrkan på 1300 talet, St. Olavs kyrka I den här kyrkan har Heinrich von Schulmann, som dog år 1658 och Anton Eberhard von Schulmann, som dog 1684, sin grav. Domkyrkan i Tallinn Byggarbetet påbörjades i början av 1200 talet och den första stenkyrkan var färdig år Kyrkan har under följande 200 år utvidgats flera gånger till en basilika med 3 skepp. I början var den katolsk, men år 1561, då Sverige hade makten i Estland, ändrades kyrkan till luthersk huvudkyrka. En stor brand förstörde kyrkan år 1684, men den ombyggdes enligt original modell. Också i den här kyrkan har man begravt folk. I den bäst kända graven vilar fältherren Pontus de la Gardie, som drunknade i Narva älv, då han återvände från fredshandlingar i Ryssland år Också hans maka, konung Johan III:s dotter Sophie Gyllenhjelm är begraven här. Av vår släkt har Thuwe Johan 2

3 år 1704, Hans Heinrich år 1708, Heinrich Berend år 1704 och Anna Elisabeth von Schulmann år 1773 fått sin grav i Domkyrkan under sten nr. 88. Heinrich Berends huvudbaner av ek hängdes på fjärde pelaren till höger om altaret, men det finns inte kvar idag sköttes gården av hans mor Anna Magdalena f. von Paykull tills hennes son Thuwe Johan von Schulmann tog hand om gården år Han avled år Följande ägare var hans son Georg Detlev von Schulmann. Han ägnade sig åt jordbruket på Jelgimäggi. År 1762 sålde han gården till generalmajor Detlev von Derfelden för rubel i silver. Jelgimäggi ägdes av släkten i ca.100 år. Jälgimäggi GÅRDARNA Gården Jelgimäggi Domkyrkan i Tallinn Den här gården ligger i Keila socken ca. 25 km från Tallinn mot Haapsalu nära godset Sack (Saku). Gården separerades från godset Friedrichsfof (Saue) år Den första ägaren var Dietrich von Kappel. Hans dotter Katharina Margaretha, som ärvde gården efter sin far, gifte sig med Heinrich von Schulmann. Heinrich sålde gården år 1663 till sin bror Otto Wilhelm von Schulmann för 9600 riksdaler. Följande ägare var Otto Wilhelms son Heinrich Berend von Schulmann. Efter Heinrich Berends bortgång Efter vår släkt har gården ägts av släkterna von Derfelden, von Rehbinder och von Glehn före gården i jordreformen 1919 indrogs till staten. Gårdens huvudbyggnad, som finns kvar, räknas vara år gammal. Det betyder att huset har byggts ca , alltså under Georg Detlev von Schulmanns tid. Klart är, att det gamla trähuset, som ännu har använts till bostad, är i dåligt skick. Gamla sidobyggnader och ruinen av gamla huvudbyggnaden av sten finns också kvar. Gården hade på 1700-talet ca. 100 hektar odlat åkerjord. Arbetskraften växte efter missväxt åren, pesten och kriget från under 50 till över 100 personer. Gården hade bl.a. eget ölbryggeri. Heinrich von Schulmann var kapten och manngerichtsassesor. Hans födelseår är inte känt, men han avled år Han gifte sig år 1661 med Katharina Margaretha von Cappel 3

4 i St. Olofs kyrka i Reval. De fick en son, som också hette Heinrich. Otto Wilhelm von Schulmann var Heinrichs bror. Han föddes år 1623 och studerade vid universitetet i Dorpat Sedan deltog han i trettioåriga kriget som kornett i ett regemente, som kommenderades av faderns kusin, överste Otto Schulman. Otto Wilhelm steg hastigt i graderna och blev slutligen överstelöjtnant. Han gifte sig med Anna Magdalena von Paykull år Hon dog av pesten år 1710 och blev begraven i St. Nikolai kyrkan i Reval. De hade 8 barn, Agnes Gertrude, Hedwig Helena, Anna Elisabeth, Barbara Dorothea, Thuwe Johan, Heinrich Berend, Anton Eberhard och ett barn med okänt namn. Otto Wilhelm von Schulman avled år Heinrich Berend von Schulmann (16xx-1704) var son till Otto Wilhelm. Han var i militärtjänst med kaptensgrad, innan han på grund av sjuklighet blev befriad från krigstjänst. Han ärvde Jelgimäggi av sin far, men arrenderade också godsen Jespern, Kida, Kolk, Koido och Neuhoff och senare ännu godset Sack. Han var gift med Catharina Elisabeth von Wolffeldt och hade tre barn. Han är begraven i Domkyrkan i Tallinn. Thuwe Johan von Schulmann ( ) var i militärtjänst. Han deltog bl.a. i Karl XII:s krig och befordrades till överstelöjtnant. År 1722 var ha i duell med en annan överstelöjtnant, som dödades och Schulmann blev så illa sårad i foten, att han inte kunde kvarstå i militärtjänst. Thuve Johan återvände då till Jegimäggi, som tillföll honom efter brodern Heinrich Berends död. Thuwe Johan gifte sig 1724 med friherrinnan Maria Elisabeth von Uexkull och fick tre barn, Berend Johann 1726, Otto Wilhelm 1728 och Georg Detlev Georg Detlev von Schulmann ( ) var son till Thuwe Johan, som avled redan när sonen var 7 år gammal. Först var han i militärtjänst och fick löjtnants grad år 1750, men ägnade sig sedan åt jordbruk i Jelgimäggi, som han sedan sålde år Han ärvde också en annan gammal släktgård, Hackeweide i Koeru socken av sin faders kusin Bernt Johan von Schulmann, men sålde den åt kammarherren Karl von Berg för rubel i silver. Georg Detlev var gift två gånger. Hans första fru var friherrinnan Charlotte Helena von Rosen. Efter hennes död gifte han sig med Beata Charlotte von Derfelden år I sina två äktenskap fick han åtta barn, tre döttrar och fem söner. Gården Sack Gården har funnits från 1490-talet. Den ägdes först av släkten von Tödwen och senare av släkterna von Mecks, von Scharenberg och von Hastfer. År 1700 arrenderade Heinrich Berend von Schulmann, ägare till Jelgimäggi, godset för tre års tid av bröderna von Hastfer. De första åren på 1700-talet var mycket svåra i Estland på grund av hungersnöd, krig och pest och bröderna von Hastfer var inte längre intresserade av gården, som var i mycket dåligt skick. Heinrich Berend avled år Hans änka arrenderade godset vidare år 1712 till baron Berend von Taube, som blev förmyndare till Heinrich Berends son Berend Johan, som var då bara fjorton år gammal. Berend Johan sålde godset år 1733 till Adam Johann von Huck. Karl Friedrich von Rehbinder, som ägde gården efter von Huck, grundade Saku ölbryggeri på 1820-talet. Huvudbyggnaden, som finns kvar idag, är byggd på 1800-talet av Paul Eduard von Rehbinder. Den är restaurerad flera gånger, senast i början talet och är en av de vackraste herrgårdarna i Eslandet. Den 4

5 används idag som hotell- och konferenscentrum. Sack Heinrich Berend von Schulman (Se gården Jelgimäggi) Berend Johan von Schulmann ( ), son till Heinrich Berend, började sina studier i Reval med dåligt resultat. År 1716 reste han till Tyskland och vidare till Sverige. Han anslöt sig i svenska militären och befordrades till fänrik år När han år 1721 återvände till hemlandet, blev han anhållen och dömdes till ett och ett halvt år i fängelse på grund att han varit i fiendens tjänst. Efter att ha avtjänat sitt straff, tog han godset Sack tillbaka av sin förmyndare. År 1723 utnmndes han till löjtnant i ryska armén. Han gifte sig 1725 på gården Oidenorm med Hedwig Elisabeth von Derfelden. Oidenorm ägdes av hennes far. Efter svärfaderns död kom gården i Berend Johans ägo. Gården Limmat Gården är känd från år 1546, då den var en liten befästning. Den finns i Märjamaa socken nära Tallinn. Den sista huvudbyggnaden, ett envånings hus av sten i barockstil byggdes i slutet av 1700 talet. I närheten finns ett antal sidobyggnader. Idag finns det nästan bara ruiner kvar, som ägs tillsammans med 35 hektar jord av Tallinn kommun. Gården är nu till salu, eftersom kommunen inte har hittat någon användning för den. Gården ägdes under flere generationer av släkten von Schonert, den sista ägaren var artillerikapten Heinrich Christoffer von Schonert. Hans dotter Eleonore von Schonert gifte sig 1843 med August Heinrich von Schulmann, som ägde bl.a. gården Udenküll. Efter svärfaderns död blev August Heinrich den nya ägaren och flyttade till Limmat med sin familj. Följande ägare var hans son Bernhard, som bodde där ännu år 1919, då jordreformen utfördes. Familjen fick dock behålla gården och en liten del av jordegendomen (ca.100 hektar). Bernhards son August Detlev, bodde kvar på gården med sin familj ända till andra världskriget 1939, men tvingades då lämna landet. Limmat August Heinrich von Schulmann ( ). Se gården Udenküll. Bernhard von Schulmann ( ) började sin skolgång i Tallinn och fortsatte med juridiska studier i Dorpat (Tartto) och bergsvetenskapliga studier i Tyskland. Som bergsingenjör arbetade han i gruvor vid Ural-bergen och Kaukasus. När han återvände till Estland, fick han anställning vid Revals sprifabrik och tog hand om fädernegodset Limmat. Han gifte sig 1884 med friherrinnan Helene Johanne Pilar von Pilchau. Paret fick 7 barn, 2 döttrar och 5 söner. En av sönerna hette Otto Wilhelm Oskar, Onkel Otto, som förlorade hela sin 5

6 familj i andra världskriget och som senare grundade vår stipendiefond. August Detlev von Schulmann ( xx) studerade i Nikolai gymnasiet i Tallinn och blev senare agronom i Tyskland. Han arbetade som godsförvaltare i Livland och deltog både i första världskriget och Estlands självständighetskrig. År 1920 bosatte han sig på Limmat. Han gifte sig samma år med friherrinnan Beata von Taube. De fick 3 barn, Bernhard 1921, Axel 1922 och Sabine Axel är far till kanadensaren Bernard von Schulmann, som är medlem i vår släktförening. Gården Oidenorm Den här gården ligger i västra Estland mellan Haapsalu och Pärnu. Gården har grundats år Den sista huvudbyggnaden har byggts av sten i början av 1800-talet i klassisk stil, två våningar i mitten och en våning i bägge ändor. Ägaren var då släkten von Lilienfeldt. Också släkterna von Uexküll, von Maydell, von Derfelden, von Schulmann, von Rosen, och von Schilling har ägt gården. nu i privat ägo och används som hotell och restaurang. Berend Johan von Schulmann ( ). Se gården Sack. Gården Udenküll Gården ligger i Pönal socken ca. 90 km från Tallinn mot Haapsalu. Den har varit i släktens ägo i 100 års tid från 1800 till Ägarna var Detlev August, August Heinrich, Otto Woldemar, Gotthard August och Woldemar Nikolai von Schulmann. Gården är känd ända från 1300-talet, då släkten von Farensbach ägde den. Av huvudbyggnaden finns bara stenmurar kvar. Den är byggt på 1700-talet i barockstil med tre våningar i mitten och en våning i bägge ändorna. Några ruiner av sidobyggnader finns också kvar. På 1700-talet ägdes gården av släkten von Knorring i flera generationer. Efter ryttmästaren Woldemar Gustav von Knorring gick gården till Detlev August von Schulmann, som var gift med Woldemar Gustavs dotter Charlotte Wilhelmine von Knorring. Följande ägare var hans son August Heinrich. Oidenorm När Magnus Heinrich von Derfelden dog år 1725, gick gården till hans svärsöner, Wilhelm Johann von Rehbinder och Berend Johan von Schulman. År 1745 köpte Schulmann Rehbinders del med 5653 rubel. Följande år sålde han gården till friherre Robert von Rosen med 9125 rubel. Gården är Udenküll Detlev August von Schulmann ( ). Han var i militärtjänst i St. Petersburg och tog avsked år 1800 med artillerikaptens grad. Han gifte sig 1787 med Magdalena von der Pahlen, som dog i barnsäng Andra gången gifte han sig 1790 med Charlotte von 6

7 Knorring. Han hade en dotter från första giftet samt 5 döttrar och 4 söner från andra giftet. En del av Udenküll tillföll honom i arv efter hans svärfar, medan han köpte resten av de övriga arvingarna. Dessuttom fick han på 1780-talet det stora godset Piersal i Kullamaa socken av sin fader Otto Wilhelm, som hade ärvt den av sin syster. (Se gården Piersal) August Heinrich von Schulmann ( ) var i militärtjänst, deltog i polska kriget och uppnådde överstens grad. År 1841 tog han avsked och flyttade till Udenküll för att ta hand om både Udenküll och Wiesenau enligt faderns vilja. Han var gift med Eleonore von Schonert ( ). De hade 5 barn, 2 söner och 3 döttrar. Då Eleonore ärvde godset Limmat efter sin far, flyttade familjen dit och lämnade Udenküll till August Heinrichs äldre bror, Otto Woldemar. (Se gården Limmat) Otto Woldemar von Schulmann ( ) var också i militärtjänst. Han deltog i turkiska kriget 1810 och krigade sedan Tyskland och Frankrike. På grund av sjuklighet fick han avsked 1829 med överstens grad. Han fick i sin tur både Udenküll och Wiesenau godsen. Han gifte sig med sin kusin Rosalie von Knorring. De hade 7 barn, 4 söner och 3 döttrar av vilka två avled i några månaders ålder. Deras äldsta son, Gotthard August, blev följande ägare för Udenküll. Gotthard August von Schulmann ( ) studerade i Reval och tjänade några år i Chevaliergardet i St. Petersburg. Senare tog han hand om fädernegodset Udenküll, var han levde resten av sitt liv. Han gifte sig 1866 med friherrinnan Sophie Elise von Ungern- Sternberg. De hade 5 barn, 3 söner och 2 döttrar. Deras äldsta son, Woldemar Nikolai ärvde godset Udenküll. Woldemar Nikolai von Schulmann ( ) studerade i Reval och tog hand om Udenküll efter faderns död År 1900 sålde han godset till Ludwig von Knorring. Woldemar hade därefter både civila och militära tjänster i Estland och Ryssland. Han gifte sig 1899 med Anna von Wrangel. De hade 3 söner. Sina sista år tillbringade han på godset Wesenberg i Estland. Hans bror Friedrich Bernhard Georg var Ronald von Schulmanns farfars far. Gården Piersal Den här gården finns i Kullamaa socken i västra Estland nära Haapsalu. Den grundades på 1600-talet, då gården Kuijöggi delades i två delar. De första ägarna var släkterna von Schreitenfeld, von Blancenhagen och von Loewen. Otto Wilhelm von Schulmann ärvde godset av sin syster, generalskan, friherrinnan Anna Elisabeth von Loewen, f. von Schulmann ( ). Hon är begraven i parken i Piersal. Följande ägare var Otto Wilhelms son Detlev August von Schulmann, men han sålde godset år 1794 åt Cornelius von zur Mühlen. Släkten von zur Mühlen ägde gården ända till jordreformen Piersal Piersal hade stora jordegendomar, som bäst ca hektar. Den sista huvudbyggnaden byggdes i början av 1800-talet med tillhjälp av de bästa experterna i Estland. Gården hade eget sågverk, två vattenkvarnar, 5 väderkvarnar, egen glastillverkning och ett 7

8 stort antal husdjur. I jordreformen togs hela egendomen till staten. Huvudbyggnaden blev skyddskårens huvudkvarter. Alla de byggnader, som finns kvar idag, har mera eller mindre förfallit. Otto Wilhelm von Schulmann ( ) var en rik man. Han ägde gårdarna Tammik, Sall, Koil och Moisama i Simuna socken i östra Estland. I Reval ägde han ett stort stenhus invid St. Nikolai kyrkan. Piersal ärvde han av sin syster, men gav den snart till sin son Detlev August. Otto Wilhelm gifte sig 1749 med friherrinnan Beata Sophia Wrede af Elimä. De hade 6 barn, 2 döttrar och 4 söner. Av dem är Anna Elisabeth och Berend Otto begravna i St. Nikolai kyrkan. Otto Wilhelm avled 1788 och är begraven i parken i Tammik, där han bodde största delen av sitt liv. Detlev August von Schulmann ( ) hade också en stor egendom. Udenküll ärvde han av sin svärfar och Piersal fick han av sin fader. (Se gården Udenküll). Han sålde Piersal med rubel i silver och köpte i stället godset Moisama med rubel i silver. Gården Rahhola Rahhola Heinrich Johan ( ) föddes i Udenküll, studerade i Reval och gick sedan in i militären. Han deltog i fälttåget i Turkiet , men tog sedan avsked med löjtnants grad. Han köpte gården Rahhola 1867 av Joachim von Dehn med pengar, som han fick i arv från Udenküll. Priset var rubel i silver gick han åter i tjänst och deltog i turkiska kriget. Resten av livet bodde han på Rahhola. Han gifte sig 1868 med Maria Elisabeth von Knorring, som avled i lungsot efter några år. Andra gången gifte han sig med sin första hustrus kusin Wera von Knorring. Han hade 2 döttrar och en son från sitt första gifte. Hans andra fru bodde kvar i Rahhola efter mannens död, tills hon 1909 sålde gården för rubel till Otto Magnus von Stackelberg, som tio år senare i jordreformen blev av med sin egendom. Rahhola finns i Keila socken nära Tallinn. Gården grundades på 1600-talet. Den ägdes av släkterna von Weymarn, von Bluhm, von Maydell, von Dehn och von Schulmann. Huvudbyggnaden i trä är byggd i mitten av 1800-talet antagligen under von Maydells tid. En del av huvudbyggnaden, som används som bostad och några sidobyggnader finns kvar. 8