Vita lögner. Svensk Filmdatabas

Transkript

1 Vita lögner Samproduktionstitel Videotitel i Sverige Hvide løgne Vita lögner Produktionsuppgifter: Produktionsbolag Finansiär Filmlance International AB, Stockholm AB Svensk Filmindustri, Stockholm FilmTeknik AB, Solna TV4 Nordisk Television AB, Stockholm FilmhusAteljéerna AB, Stockholm Kinotuotanto Oy, Helsinki Victoria Film A/S, Klampenborg Stiftelsen Svenska Filminstitutet, Stockholm Suomen Elokuvasäätiö, Helsingfors Det Danske Filminstitut, Köpenhamn Nordisk Film- & TV Fond, Oslo Distributör i Sverige (35 mm) Sonet Film AB, Stockholm (1995) Stiftelsen Svenska Filminstitutet, Stockholm (1995) Distributör i Sverige (35 mm) (fysisk) AB Svensk Filmindustri, Stockholm (1995) Distributör i Sverige (hyrvideo) (fysisk) Sonet Film AB, Stockholm (1995) Laboratorium FilmTeknik AB, Solna Specialeffekter, ljud Panorama Film & Teatereffekter, Stockholm Mixning Movie Track AB, Solna Övrigt bolag Matmor & Butler Catering Ekengren & Partners Filmekonomi AB, Nyköping Cinema Sweden AB, Bromma Château Pech-Céleyran, Salles d'aude, Languedoc Årsta slott, Haninge Motorola AB, Solna Siemens Mobiltelefoner, Stockholm Lidingö Brandförsvar, Lidingö Restaurant Pelikan, Stockholm Förlaga: Författare Regi Manus Producent Vita lögner (Roman) Mats Arehn Mats Arehn Mats Arehn Rolf Börjlind Börje Hansson

2 Produktionsledare Foto Musik Scenograf Klippning Ljudtekniker Regiassistent Scripta Synopsis Coproducent Ansvarig utgivare Inspelningsledare Assistent till inspelningsledare Produktionsassistent Statistansvarig Produktionsekonom Pressinformation Filmkonsulent Efterarbetsansvarig Kameraoperatör Stillbildsfoto Fotoassistent Steadicamoperatör Elektriker Elassistent Passare Ljussättare Negativklippning Optisk printer Orkester Kaj Larsen Jörgen Persson Jukka Linkola Mona Theresia Forsén Thomas Samuelsson Wille Peterson-Berger Jean-Frédéric Axelsson Daniel Lind Peter Kollarik Anja Holthausen Hede Mats Arehn Claes Olsson Ole Søndberg Peter Possne Tuula Nikkola Göran Lindberg Godfried Talboom Ravil Salah Åsa Fagerlund Jaana Olenius Ann Wallberg Björn Olsson Hans Alakangas Crister Sköld Anderz Petersson Vera Olsson Lise Crespin Astrid Wahlberg Ylva Swedenborg Peter Hald Jørgen Ljungdahl Kaj Larsen Thomas Samuelsson Dan Myhrman Alexander Crispin Torbjörn Andersson Boel Jönsson Mike Tiverios Ulf Björck Jan Andersson Fred-Olof Nordström Aril Wretblad Kobie Kentkuran Sten Lindberg Björn Lindberg Björn Selander Avanti! Kamariorkesteri

3 Dirigent Musiker Musiktekniker Snickare Dekormålare Rekvisita Rekvisitaassistent Attributör Kläder Skräddare Maskör Frisyrer Chaufför Byggledare Klädassistent Sminkassistent Catering Ljudassistent Ljudläggning Mixning Förtexter Övrig medarbetare Jukka Linkola Kirmo Lintinen Petri Ikkelä Heikki Savolainen Jan Eriksson Leif Nilsson Anders Olin Göran Bergåse Kenneth Blomqvist Teddy Holm Love Malmsten Alexander Svensson Elisabeth von Koch Johan Harnesk Jukka Linnalaakso Reijo Sorvoja Leo Saukkola Katja Watkins Michael Andersson Katarina Tivar Birgitta Johnsson Anna Persson Niklas Wellbäck Maria Strid Maria Strid Adam Reuterskiöld Manne Lindwall Linus Wretblad Juuso Syrjä Niclas Harvia Martti Malkamaa Charlotte Melander Gabriella Ekman Malin Bergendal Auli Turtiainen Nina Spjuth Karin Ekstrand Tarja Soinisto Niclas Harvia Kyösti Väntänen Wille Peterson-Berger Leif Westerlund Peter Larsson Hans-Eric Ahrn Janne Lundkvist Eivor Folke Fredrik Zetterqvist

4 Tack till Hans Iveberg Bildformat: Vidfilm (1,85:1) Färgsystem: Fujicolor Ljudsystem: Dolby Stereo Spectral Recording Originallängd i minuter: 118 Censur: Datum: Åldersgräns: Tillåten från 7 år Längd: 3238 meter Aktlängder: m. Sverigepremiär TV-visning Videorelease Rollista: Peter Haber Jessica Zandén Fredrik Ådén Marianne Hedengrahn Elmer Green Lasse Pöysti Elaine Sjöberg Lars Engström Lars Göran Lakke Magnusson Benny Hansen Jesper Christensen Holger Perfort Christoffer Bro Bronislaw Scibor Bernt Ström DownTown 4 Göteborg Sverige 118 minuter Royal Malmö Sverige 118 minuter Filmstaden Stockholm Sverige 118 minuter Rival Stockholm Sverige 118 minuter Röda Kvarn Stockholm Sverige 118 minuter Victoria Göteborg Sverige 118 minuter TV4 Sverige TV3 Sverige 113 minuter TV3 Sverige 113 minuter TV3 Sverige 113 minuter TV3 Sverige 113 minuter Sverige 113 minuter Palle Hagmann Ingrid Hagmann Martin Hagmann, Palles och Ingrids son Karin Bull Hedlund, Ingrids mor Ernst Kropenius, teaterdirektör i Helsingfors Lindqvist, varietédirektör fru Lindqvist greve Magnus Anckarcrona Nils direktör Per Holst Kristian, Holst medhjälpare hotellmanagern i Köpenhamn Karsten, hotellportier dirigenten polismästaren

5 Claes Esphagen Märta Laurent Måns Westfelt Leif Wager Sture Hovstadius Hans Sundberg Alf "Affe" Nilsson Ulf "Uffe" Lindberg Kaj Larsen Göran Schauman Tomas Norström Peter Hüttner Lars Haldenberg Jean Chapou Anita Heikkilä Sait Eser Monir Shukru Hubert Wahlin Majken Wästberg Bull Hedlund, Ingrids far fru Ekberg trikåmannen domaren bankdirektören delgivningsmannen kyparen Palles far borgmästaren sminkösen teatermannen akrobaten artisten pianisten Musik: Välkommen till paradiset Det skall vara en fänrik i år En liten stjärna föll Romance On the Beach at Bali-Bali Vita lögner Bara du och jag An der schönen blauen Donau, op. 314 Instrumental (skivmärke Grand Grd 1019 A). Det kommer spridda skurar (här och där) Skivmärke Pathé X Rosen aus dem Süden, vals, op. 388 El butaquito Skivmärke HMV X 4797 Tango bienvenu La dame qui ne vient pas

6 Finska valsen Sommarnatt Svensk filmografi

7 En liten pojke berättar: Hans pappa Palle föddes 1916 i en fattigt hem på danska landsbygden. Farmor dog i lunginflammation en vecka senare, och barnet hamnade på barnhem. Efter nästan 30 år träffade pappan pojkens mamma. Det är 40-tal och varietésångaren Palle Hagmann drar fulla hus på Chinateatern. Han inleder ett förhållande med sångerskan Ingrid Bull Hedlund, som kommer från ett burget hem. Hon blir med barn och de gifter sig trots att Ingrids mor, Karin, ringaktar Palle och hans yrke. Vid vigseln får Ingrid av Palle en ring med en stor, röd sten. Sonen Martin föds. Hans berättarröst kommenterar skeendet filmen igenom. Åtta år senare erbjuds Palle att sätta upp en internationell varieté på direktör Ernst Kropenius teater i Helsingfors och dessutom att bli delägare. Palle måste dock skaffa ett startkapital. Men han har redan tillräckligt med skulder. Familjen bor hemma hos Ingrids mor. Ingrid ärver ett pensionat i Frankrike på villkor att hon själv bor där. Mamma Karin uppmanar familjen att bege sig dit; hon vill inte ha dem inhysta längre. Pojkens röst: "Gud öppnade en ny dörr, som pappa brukar säga." Familjen anländer till pensionatet i Frankrike med baktanken att sälja detta för att få startkapital. Men huset är nergånget och går inte att sälja. Ingrid säljer i stället pärlhalsbandet hon fått av sin mor för att finansiera resan tillbaka till Köpenhamn. I Köpenhamn tar de taxi till hotellet, och Palle betalar resan med sitt armbandsur. Hotelldirektören bjuder på champagne och Palle ljuger om att de äger en teater i Paris. På rummet berättar Palle för sin son att man inte får ljuga, men att det finns vita lögner som inte är fula, och som är nödvändiga ibland för att inte krångla till allting. I Köpenhamn söker Palle upp teaterdirektör Holst, en gammal bekant som förhoppningsvis vill bidra till Palles startkapital. Men Holst bara skrattar och kallar Palle för svindlare. Familjens pengar är slut och de smiter från hotellräkningen. Hagmanns åker tåg genom ett sommarfagert Sverige. På en station i Småland stiger ett tivolisällskap på. Palle får börja uppträda på tivolit. Hans stora nummer är de "fantastiska dansande hönsen från London". Av misstag råkar Palle sätta eld på kulisserna och tivolitältet brinner upp. Familjen Hagmann flyr utan att ha fått ut gaget. De tillbringar natten i en lada. Palle tänker på när han som barn råkade sätta eld på en dockteater som fick ett helt hus att brinna upp. Familjen vandrar vidare på småvägar, bärande på resväskor. En greve i bil förbarmar sig över dem och tar dem med hem till sitt slott, där familjen tillfälligt får bo. Palle ljuger vitt och brett och säger att de fått sin bil stulen. Han lyckas få greven att låna honom pengar till uppsättningen i Helsingfors, dit familjen beger sig. Hagmanns tar först in på hotell. Palle besöker Ernst Kropenius teater och börjar leta efter fler finansiärer. En gammal bekant, spritsmugglaren Nils, ordnar så att familjen får hyra en flott villa som bostad. Palle besiktigar teatern och har vidlyftiga renoveringsplaner. Orkestern börjar repetera med baletten. Ingrid, som är dragplåstret i föreställningen, håller presskonferens. Kropenius påtalar de ekonomiska problemen. Palle erbjuder säkerhet i femstjärnigt hotell på Rivieran, men genomskådas snart. Orkestern är upprörd då det utlovade förskottet inte betalas. Ingrids mor kommer på besök och undrar vad som hänt med pensionatet. Hon undrar också över pärlhalsbandet och får beskedet att det ligger i bankfack. Palle försöker låna kr av en bank. Då borgenär krävs, förfalskar Palle sin svärmors namnteckning. Han betalar teaterns skulder men pengarna räcker inte till hyran och orkestern. Genom utpressning får han Kropenius att bekosta hyran. Martin Hagmann fyller åtta år, och Palle bjuder sin son på krogen, där denne får en brandbil som present. Palle berättar för Martin att när han som barn spelade dockteater för sin far, tog det eld och hela villan brann ner. Han hamnade på barnhem men rymde med en cirkus, när han var åtta år. Det var då Palle bestämde sig för att bli teaterdirektör. Några timmar före premiären är det kaotiskt på teatern. Orkestern vägrar spela, om den inte får ut sitt förskott. Palle är desperat. Premiärpubliken är bänkad och hör hur det grälas bakom ridån, som plötsligt går upp. Det blir dödstyst och Palle försöker vädja till publiken om förståelse för att föreställningen måste ställas in. Men publiken buar och kräver pengarna tillbaka. Hagmanns flyr. Palle stäms av sina fordringsägare. Inför rätten vägrar han lägga handen på Bibeln med motiveringen att han är buddist. Tumult utbryter och utanför domstolsbyggnaden stjäl Palle direktör Kropenius bil. Väskorna packas raskt och Palle tvingar Nils att föra familjen till Sverige i sin båt. Ingrid gör slut med Palle, tar med Martin och flyttar hem till sin mor. Palle är deprimerad och förbereder självmord, men ångrar sig. Ingrid hittar senare Palle på en restaurang och tar med honom hem, men hennes mor vill slänga ut honom. Ingrid ger Palle ett ultimatum: bara om han går med på att återvända till pensionatet i Frankrike ska de fortsätta att leva tillsammans. Familjen åker tåg till Frankrike. De ska ha svenska er som gäster på pensionatet.

8 Palle välkomnar gästerna med tal och sång. Palle tar med sonen i bil och köper 27 jättelika vinfat som kasserats. Av vinfaten ska det bli en stugby vid havet. I smyg tar Palle Ingrids sparkapital för att betala vinfaten. Men dessa har levererats demonterade och brädhögarna går inte att få ihop igen. "Älskling, jag är lurad", säger Palle till Ingrid, som förtvivlat konstaterar att kassaskrinet är tomt. Palle ger sig iväg att stjäla fjäderfä på en gård och gömmer sig sedan på pensionatets vind. Han säger till Martin: "Den här gången öppnar Gud inte en ny dörr när han stänger en annan. Nu har han stängt alla och låst." Martin säger till sin pappa att det finns inga vita lögner. "Det är slut nu, pappa." Karin Bull Hedlund anländer i bil och tar Ingrid och Martin med sig hem. Brytningen är nu total mellan släkten och Palle. Martin berättar: Palle dök upp igen två år senare men mormor släppte inte in honom. Några år senare ringde han från Uppsala och ville ha besök av Ingrid och Martin. De åker till Uppsala, men Ingrid vill inte gå med upp till Palle. På fingret har hon dock fortfarande sin vigselring med den röda stenen. Sittande i sängen tar Palle emot sin son. Palle är misslyckad, sliten och bitter. Han säger till Martin hur han vill ha sin begravning. Den skall avslutas med att Martin lägger sin hand på kistan och säger: "Du gjorde i alla fall så gott du kunde." Palle påminner också Martin om hans åttaårsdag och berättelsen om hur Palle som barn brände upp en villa. Nu berättar han att Martins farfar då blev innebränd. Sonen berättar: Detta var sista gången han såg sin far, som en tid senare halkade i badrummet och slog ihjäl sig.