Vad hände på Vitön? Besatt av en misslyckad Nordpols-expedition. Bea Uusma: EXPEDITIONEN Min kärlekshistoria Norstedts 2013

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Vad hände på Vitön? Besatt av en misslyckad Nordpols-expedition. Bea Uusma: EXPEDITIONEN Min kärlekshistoria Norstedts 2013"

Stina Nyström
för 8 år sedan
Visningar:

2 Vad hände på Vitön? Besatt av en misslyckad Nordpols-expedition Bea Uusma: EXPEDITIONEN Min kärlekshistoria Norstedts 2013 Den senaste och bästa - av ett otal böcker om Andrées misslyckade ballongfärd mot Nordpolen år 1897 har skrivits av Bea Uusma och har den neutrala titeln Expeditionen. Men den nlgot kryptiska undertiteln Min kärlekshistoria. Vilken kärlekshistoria som åsyftas får läsaren fundera på. Är det Bea Uusmas mer än femtonåriga besatthet av Andrée-expeditionen och dess tre deltagare? Eller den skira kärlekssagan mellan Nils Strindberg, ballongfärdens yngste medlem, och hans fästmö Anna Charlier? Eller kan det vara Beas kärlek till sin f d make, komikern m m Henrik Schyffert de skildes för något år sedan efter 16 års äktenskap för att bli särbor, men i tack-kolumnen i bokens slut dedicerar Bea boken Till Henrik, min kär-

1897 har skrivits av Bea Uusma och har den neutrala titeln Expeditionen. Men den nlgot kryptiska undertiteln Min kärlekshistoria. Vilken kärlekshistoria som åsyftas får läsaren fundera på.

3 lekshistoria. Jag älskar dig. Detta har naturligtvis mindre betydelse men visar att Expeditionen till en del är en berättelse om Bea Uusma själv, samtidigt som den är den förmodligen hittills mest genomarbetade och tillförlitliga beskrivningen av polarhistoriens största misslyckande. Boken har en ovanlig, kanske innovativ, formgivning, signerad Lotta Kihlbom: den har fler än tio olika typsnitt och grader. Detta skulle kunna verka rörigt men underlättar i stället läsningen eftersom typsnitten skiljer på de olika avsnitten, faktaavsnitten och författarens egna resebeskrivningar och tankar. Rent utseendemässigt är Exxpeditionen en spännande bok. Och det gäller också innehållet: en sällsynt blandning av upptäckarhistoria, vetenskaplig avhandling, självbiografi, naturskildring. Och deckare. Den 11 juli 1897 lyfte vätgasballongen Örnen från Danskön i norra Svalbard för att segla till Nordpolen. Ombord fanns tre man: Salomon August Andrée, 42 år, ingenjör. Knut Frænkel, 27, nyss utexaminerad från Tekniska högskolan i Stockholm. Nils Strindberg, 24 år, amanuens vid Tekniska högskolan. Men starten blir katastrofal. De långa släplinor av

beskrivningen av polarhistoriens största misslyckande. Boken har en ovanlig, kanske innovativ, formgivning, signerad Lotta Kihlbom: den har fler än tio olika typsnitt och grader.

4 hampa, som skulle hålla ballongen på stadig höjd och möjliggöra viss styrning med hjälp av ett segel, skruvas ur sina fästen och blir liggande på stranden. En stor del av barlasten, sandsäckar, kastas för att hindra ballongen från att hastigt tappa höjd. Manskapet på land väntar att Andrée skall släppa ut vätgasen och nödlanda på en landtunga, men så sker inte. Örnen försvinner i molnen mot norr. Om vad som sedan hände visste man ingenting förrän den 6 augusti 1930, då rester av expeditionen och dess medlemmar av en slump påträffas på Vitön, en enslig och otillgänglig ö nordost om Svalbard. Där finns också dagböcker och några exponerade filmrullar med 93 bilder som efter 33 år kunde framkallas med oväntat gott resultat. Man visste nu precis vad som hänt, sedan Örnen blåstes norrut från Danskön. Enligt beräkningarna skulle ballongen hålla sig i luften minst 30 dagar (från början hade Andrée räknat med 900 dygn!). Men efter bara 65 timmar hade den förlorat flygförmågan och korgen dunsade hela tiden mot isen: vätgasen hade läckt ut genom de miljontals mikroskopiska hålen efter symaskinsnålen, då parisiska sömmerskor sydde ihon sidenstyckena i 14 kilometer

Manskapet på land väntar att Andrée skall släppa ut vätgasen och nödlanda på en landtunga, men så sker inte. Örnen försvinner i molnen mot norr.

5 sömmar. Man hade kastat ut all barlast och en hel del utrustning, då Andrée insåg att slaget var förlorat och öppnade ventilerna. Sedan följde en 87 dagar lång isvandring och utmattad stillhet på en sakta drivande isflak innan de den 5 september 1867 kom till Vitön, där de lyckades ta sig iland på den enda isfria strandremsan och beslutade stanna. Alla dagboksanteckningar slutar där, men de levde bara några dagar och den stora gåtan är: Hur och varför dog de? Vad var det som hände? Bea Uusma, född 1966 och läkare, berättar att hon i mitten av 1990-talet satt i en fåtölj på en tråkig fest, då hon kom att dra ut en bok ur bokhyllan. Det var Med Örnen mot polen. Andrées polarexedition år 1897 och boken blev inledningen till ett slags besatthet som präglat hennes liv alltsedan dess (och förmodligen ännu inte släppt): Vi hör ihop. Expeditionen och jag. Hon har läst de omkring 50 böcker, som skrivits om Andrée-expeditionen, forskat på alla aktuella muséer, och hon har läst alla originalhandlingar i olika arkiv. Hon har också letat i mantalsböcker, fastighetskalendrar och rotemansarkiv, besökt expeditionsmedlemmarnas bostadsadresser ( Gått in i deras trappuppgångar ) och

och beslutade stanna. Alla dagboksanteckningar slutar där, men de levde bara några dagar och den stora gåtan är: Hur och varför dog de? Vad var det som hände?

6 träffat Nils Strindbergs efterlevande släktingar (Strindberg, yngste deltagaren, var nyförlovad och hans kärlek till fästmön Anna Charlier är ett parallellt och intalande motiv i boken.) Fastän hon säger sig hata att frysa och att vara helt ointresserad av att utsätta sig för strapatser har Uusma besökt Svalbard flera gånger (Danskön, som nu är en tilläggsplats för de mindre kryssningsfartyg, vilka sommartid utgår från Longyearbyn, och där jag också varit, är nu en ganska vidsträckt yta av plankor och träbitar. Och järnfilspån, som användes för att fabrikera vätgas). Hon har också medföljt en isbrytarexpedition långt norrut. Hon har gjort tre försök att nå Vitön innan hon lyckas den fjärde gången, då hon har arrangerat en egen expedition dit och har tur med drivisen. Hon kan inte stanna länge på den lilla strandremsan, men har ögonen med sig och lyckas senare göra en förträffllig karta över fyndplatsen som ersättning för de tidigare, i många fall felaktiga skisserna. Hon har inte väjt för någonting när det gäller att finna klarhet i gåtan om de tre männens död på Vitön. Hon har fingranskat deras dagböcker för att försöka hitta någon ledtråd. Hon har till polarmuseet i Tromsö loka-

kryssningsfartyg, vilka sommartid utgår från Longyearbyn, och där jag också varit, är nu en ganska vidsträckt yta av plankor och träbitar. Och järnfilspån, som användes för att fabrikera vätgas).

7 liserat ett ben, som stals på Vitön av en fotograf och intygats härröra från en människa, troligen ett av av Frænkels revben. Det skulle kunna användas för en DNA-analys. Hon skickar ett prov till Rättsmedicinalverket och får beskedet: DNA-analyserna visar att sekvenserna är identiska med referenssekvenserna för björn (brunbjörn/isbjörn). Hon har till och med besökt en spåkvinna, som tar sig från ett källarförråd i Bredäng till ett tält på Vitön men då börjar frysa så att hon skakar och måste avbryta seansen. Hon har dock hunnit meddela: Det finns ett brev som ingen hittat. Du måste finna det brevet. Bea påstår sig inte tro på spådomar, men lyckas senare få 13 kryssningsturister att ställa upp för att leta efter en ask med ett brev till kärestan Anna, som Nils Strindberg kastade ner på den lilla ön Fuglesong norr om Danskön i hopp om att någon fångstman skulle hitta den. De har klättrat upp på den steniga öns platå och gått skallgång där i flera timmar utan resultat, då Bea kommer att tänka på att Strindberg nog inte kastade asken däruppe utan nere på strandkanten, där den lättare hade kunnat hittas. Hon antyder att hon lämnade sitt yrke som illustratör

Hon har till och med besökt en spåkvinna, som tar sig från ett källarförråd i Bredäng till ett tält på Vitön men då börjar frysa så att hon skakar och måste avbryta seansen.

8 och utbildade sig till läkare vid Karoliska instutitet främst för att kunna ta reda på vad som hände på Vitön. Eftersom expeditionsmedlemmarnas kvarlevor (en samling skelettdelar) kremerades utan någon föregående vetenskaplig undersökning har dödsorsaken aldrig kunnat fastställas. Det finns en lång rad olika teorier om deras död och Bea går noggrant igenom dem alla flera gånger. De flesta avskriver hon helt, till exempel kolmonoxidförgiftning från primusköket, kvävning i tältet på grund av syrebrist eller skörbjugg. Också den mest spridda teorin, som nämns i många böcker och uppslagsverk, nämligen trikinos, avfärdar hon. Visserligen åt de en massa isbjörnskött, som kan ha varit trikininfekterat, men dödligheten är mycket låg: De var möjligen trikininfekterade, men de dog inte av det. Allt i den här boken är sant. Allt har hänt på riktigt, skriver Bea Uusma på ett av försättsbladen,, men tillägger: Utom sidorna 212, 213 och 214. Det är de sidorna som innehåller hennes slutliga rekonstruktion av händelseförloppet på Vitön en oktoberdag för 116 år sedan. Det är en högst sannolik beskrivning. Den kan aldrig bevisas och författaren går inte i god för den, men för läsaren står det ändå klart:

Det finns en lång rad olika teorier om deras död och Bea går noggrant igenom dem alla flera gånger.

9 Detta är gåtans lösning. Men som andra deckargåtor skall den naturligtvis inte avslöjas i förtid... TORD WALLSTRÖM Naturen äter upp oss. Isvind och regn och salt och snökorn vittrar sönder oss, förmultnar oss, smular ner oss till molekyler, kolföreningar, de kovalenta bindningarna mellan kol- och väteatomerna bryts. Våra atomer blandas med de bruna sandkornen på den enda lilla strandremsan på Vitön. Bea Uusma i Expeditionen

Isvind och regn och salt och snökorn vittrar sönder oss, förmultnar oss, smular ner oss till molekyler,

Relevanta dokument

André 5A Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

André 5A Ht-15. Kapitel 1 Drakägget 1 Kapitel 1 Drakägget Hej, Jag heter Aragon. Jag och min far bor i en liten stuga i en liten stad kallas sed Wood. Här bor det inte många men vi odlar mat så det räcker till alla. Men vi har inte mycket