Supponera Finans och Kalkyl AB Andreas Vedung

Transkript

1 Innehåll Finansiella tjänster och ekonomiska idéer... 3 Varför tjänar banker pengar?... 3 Coase och transaktionskostnader... 4 Akerlof och informationsasymmetrier... 4 Modigliani och Miller om kapitalstruktur... 4 Kahneman och Smith om finansiellt beslutsfattande... 5 Baselkommittén och internationella överenskommelser... 5 Basel 1 ingen koppling mellan risk och kapitalbas... 6 Basel 2 ingen djup förståelse för vad kapitalbasen är... 6 Basel 3 komplexiteten och omfattningen sväller... 6 Basel 4 förenkling via höjda riskvikter för att begränsa interna modeller... 6 EU:s kapitaltäckningsregelverk och dess pelare... 7 Från procentuella krav till krav i kronor... 8 Kapitalkraven- och buffertarnas procentuella nivåer... 8 Kapitalbasens beskaffenhet och avdrag från kapitalet... 9 Ytterligare förlustbärande kapital Varför behövs kapital i en bank? Kapitalkrav för olika risker Kreditrisk och kapitalkrav Kapitalkrav enligt schablonmetoden Kapitalkrav enligt interna modeller Operationell risk och kapitalkrav Marknadsrisk och kapitalkrav Kapitalkrav styrs av riskvikter Relativa riskvikter Tillåtna och otillåtna stora exponeringar Buffertkrav Krav på kapitalkonserveringsbuffert Krav på kontra-cyklisk buffert Krav på globalt systemviktiga banker Krav på buffert för övriga systemviktiga banker Krav på systemriskbuffert Krav för koncentrationsrisk Vad skulle påverka kapitaltäckningen i en värld utan staten?

2 Närvaron av staten Lagrumsreferenser Avslutning

3 Kapitaltäckning i en bank Hur kapitaltäckning regleras i en bank är viktigt att förstå för låntagare. Kapital ska hållas för olika risker och alla banker är inte lika riskabla. Låntagare kan spara pengar genom att förstå kapitaltäckning. Denna PM beskriver kapitaltäckning för banker ur olika vinklar. Finansiella tjänster och ekonomiska idéer För att få en djupare förståelse för kapitaltäckningsfrågor hjälper det att först förstå vilka idéer som ligger bakom kreditgivning, kapital och banker. Här ska vi kort behandla dels varför finansiella tjänster är värdefulla, dels några idéer som präglar diskussionen om banker. Varför tjänar banker pengar? Banker tjänar pengar på betalningsförmedling. Att förmedla ett belopp från ett konto i en bank till ett konto i en annan bank på ett säkert sätt är värdefullt. Alternativet, d.v.s. att man tar ut kontanter från sitt konto och bokstavligen transporterar sig till mottagaren för att där ge kontanterna till honom, är mycket kostsamt. Banker tjänar pengar på likviditetstransformering. Att poola likvida inlåningsmedel och finansiera korta lån till företag och hushåll som är kreditvärdiga men som har tillfälligt behov av snabba pengar är värdefullt. I avsaknad av bankernas korta lån skulle låntagare tvingas antingen avstå från att finansiera behovet eller sälja illikvida tillgångar. Låntagare betalar för bankernas likviditetstransformering. Banker tjänar pengar på löptidstransformering. Att låna in medel med kort löptid och låna ut för finansiering av tillgångar med lång löptid möjliggör en längre planeringshorisont för låntagare. Låntagarna betalar banken för denna tjänst. Banker tjänar pengar på kreditvärdering. Kreditvärdering gör att sparkapital allokeras utifrån ett riskperspektiv och därmed bidrar banker till en effektivare samhällsekonomi. Om inte banker kreditvärderade skulle någon annan göra det, t.ex. staten och dess tjänstemän. Sannolikt skulle kapitalägare inte lita på staten som kreditvärderare eftersom politiker har andra mål än effektivitet. Banker har därför en unik fördel i en marknadsekonomi. Banker tjänar pengar på valutaväxling. Att växla ett lands betalningsmedel till ett annat lands betalningsmedel är en värdefull tjänst. I avsaknad av bankers valutaväxling skulle företag och hushåll tvingas öppna konton i alla länder och i alla länder finna motparter som ville växla deras lands betalningsmedel mot svenska kronor. Valutaväxling är en värdefull finansiell tjänst. Banker tjänar pengar på kapitalförvaltning. Att förvalta kapital eller spara kapital till framtida utgifter (t.ex. pension) är något alla måste göra. Vid kapitalförvaltning är diversifiering av sparandet viktigt. Bankers sparprodukter diversifierar sparandet. Det är en värdefull tjänst som banker tillhandahåller. Banker tjänar pengar på värdepappersförmedling. Om inte banker agerade som intermediärer mellan köpare av värdepapper och säljare av värdepapper skulle värdepappersmarknader sluta fungera. Köpare och säljare skulle tvingas söka efter perfekta matchningar. Vid byte av kapital och värdepapper skulle förtroendeproblem uppstå. Ska du ge värdepappret till mig innan jag ger kapital till dig eller ska jag ge kapital till dig innan du ger mig värdepappret? Värdepappersförmedling är en värdefull tjänst. Banker tjänar pengar på finansiell rådgivning. Hur skulder och tillgångar ska förvaltas över en livstid är en komplex fråga som banker kan ge råd kring. Finansiell rådgivning är en värdefull tjänst. Alla dessa tjänster är värdefulla och därför är hushåll och företag villiga att betala för tjänsterna. 3

4 Tjänster är inte samma sak som idéer. Här följer några tongivande tänkares idéer som präglar all diskussion om banker. Coase och transaktionskostnader Den första idén är Ronald H. Coases tanke om transaktionskostnader. 1 Transaktionskostnader är alla de utlägg som man måste betala för att en affärsuppgörelse ska genomföras. Det kan handla om sökkostnader, värderingskostnader, indrivningskostnader, kostnader för att upprätta avtal och kostnader för att säkerställa att avtals hålls. Vid eftertanke visar det sig att transaktionskostnader är mycket högre än t.ex. material-, IT- eller lönekostnader. Transaktionskostnader kan ibland vara så höga att transaktioner uteblir, vilket är dåligt för alla parter och samhällsekonomin. Banker är organisationer som minskar transaktionskostnader i samhället. Utan banker skulle det ta en lång tid och kräva stora summor pengar för låntagare och långivare att finna varandra. Närvaron av banker gör att både låntagare och långivare kan gå till ett ställe. Därmed minskar transaktionskostnaderna. Akerlof och informationsasymmetrier Den andra idén är George Akerlofs tanke om asymmetrisk informations inverkan på avtal. 2 Vid avtal finns det privat och offentlig information. Privat information är information som endast de enskilda avtalsparterna känner till, medan offentlig information är information som båda avtalsparter vet om. I avtalssituationer råder det därför alltid ett läge av asymmetrisk information (parterna vet inte allt om varandra). Om informationsasymmetrin är hög kan tilliten mellan avtalsparterna försvinna, varvid avtalet inte blir av. I extrema fall kan marknader sluta fungera. Särskilt när det handlar om finansiella avtal (lån eller försäkring) är asymmetriproblemet viktigt att lösa. Låt oss exemplifiera denna tanke. I en lånesituation kan endast den enskilde låntagaren känna till den verkliga återbetalningsviljan (hon kan vilja ta ett stort lån med baktanken att flytta utomlands och aldrig återbetala lånet). På samma sätt kan endast långivaren känna till de effektiva finansieringskostnaderna (de kan vara väldigt låga och inte alls så höga som långivaren hävdar). Båda dessa är exempel på privat information. Exempel på offentlig information är befolkningsökning, ekonomisk tillväxt och hur beskattning av kapital går till. I en avtalssituation ligger det i låntagarens intresse att innan lånet beviljats överdriva sin kreditvärdighet för att få en så låg utlåningsränta som möjligt. Efter att lånet är beviljat är det svårt för långivaren att göra något åt saken. Risken att låntagaren komprometterar sin moral (moral hazard) gör att långivarens kreditrisk ökar. För att minska risken för komprometterad moral kan långivaren vidta säkerhetsåtgärder (kräva egen insats, ta pant, kräva borgen, ta fram utdrag ur kredit- och betalningsregister). Ju mer transparent låntagaren är med privat information desto lägre blir risken för komprometterad moral, vilket sänker bankens kreditrisk och därmed utlåningsräntan. Modigliani och Miller om kapitalstruktur Den tredje idén är Franco Modigliani och Merton Millers tanke om företags val av kapitalstruktur (Modigliani- Miller hypotesen). 3 MM-hypotesen utgår från en situation utan skatter, transaktions- och konkurskostnader. I en sådan situation spelar det ingen roll om företag väljer att finansiera sina tillgångar med eget eller lånat kapital. Att finansiera tillgångar med lånat kapital ökar inte avkastningen på företagets tillgångar, däremot ökar risken att 1 Ronald H. Coase fick Riksbankens ekonomipris till Alfred Nobels minne år År 1937 publicerades artikeln The Nature of the Firm i Economica där transaktionskostnader diskuteras. 2 George A. Akerlof fick Riksbankens ekonomipris till Alfred Nobels minne år År 1970 publicerades artikeln The Market for Lemons i Quarterly Journal of Economics där asymmetrisk information diskuteras. 3 Franco Modigliani fick Riksbankens ekonomipris till Alfred Nobels minne år 1985, medan Merton Miller fick samma pris år År 1958 publicerades The Cost of Capital, Corporation Finance and the Theory of Investment i American Economic Review. 4

5 företagets aktieägare förlorar företaget till långivarna vid konkurs. Enigt MM-hypotesen är det risken att förlora företaget till långivarna som gör att aktieägarna kräver en högre avkastning på eget kapital vid belåning. Belåning av tillgångar ökar inte tillgångarnas värde alls. MM-hypotesen inverkar på diskussionen om bankers kapitaltäckning. MM-hypotesen antyder att högre kapitalkrav på banker bör leda till ett lägre avkastningskrav från aktieägarna eftersom risken att förlora banken till låntagarna minskar. Men detta gäller bara i en situation utan skatter, transaktions- och konkurskostnader. Dessutom måste existerande låntagare ha alternativ till banksystemet för att kunna sätta press på bankernas aktieägare att sänka sina avkastningskrav. Kahneman och Smith om finansiellt beslutsfattande Den fjärde idén är Daniel Kahneman och Vernon L. Smiths arbete inom finansiell beteendevetenskap. 4 Kahneman och Smith studerade låntagares faktiska beteenden istället för att utgå från nationalekonomins teoretiska tankeram om hur rationella låntagare borde agera. Det finns flera anledningar till varför låntagare inte agerar helt rationellt. En anledning är att lån är juridiska avtal som vid närmare betraktelse är mycket komplexa att förstå. Låntagare som tar lån enstaka gånger under sina liv är i underläge gentemot specialiserade jurister som dagligen sitter med avtalskonstruktioner. Än mer komplext blir beslutssituationen om en låntagare ska utvärdera vad som är billigast i längden när två alternativ ställs mot varandra, t.ex. köpa boende med lånade pengar eller hyra boende. Kahneman och Smiths arbete inom finansiell beteendevetenskap ligger till grund för konsumentskydd inom finansiella tjänster. Konsumentskydd förutsätter att den paternalistiska staten och dess tjänstemän vet bättre än låntagare. I enskilda situationer kan det nog stämma (t.ex. SMS-lån), men om man utvidgar resonemanget till alla områden (bolån, motion, kost, utbildning, kläder, bilar, ) får man ett expertvälde. Transaktionskostnader, informationsasymmetrier, MM-hypotesen och insikter inom finansiell beteendevetenskap är idéer som präglar all diskussion kring banker, kreditgivning och kapitaltäckning. Genom att ha en djup förståelse för dessa idéer är man bättre rustad för att förstå resonemang kring kapitaltäckning i banker. Här ska vi ta upp hur Baselkommittén argumenterar. Baselkommittén och internationella överenskommelser Baselkommittén är den organisation som bedriver internationellt policyarbete för att samordna finansiell reglering av främst internationellt verksamma banker. Baselkommittén är en stående organisation med representanter från olika länders centralbanker. För att förstå Baselkommitténs berättigande är det nödvändigt att fråga sig varför bankpolicyarbete sköts internationellt. Ett svar på frågan är det borde inte vara så. Enligt denna skola är banker precis som andra vinstdrivande företag. Banker tillhandahåller betaltjänster, likviditetstransformeringar, löptidstransformerar, kreditvärdering, valutaväxlar, kapitalförvaltar, värdepappersförmedlar och ger finansiella råd. Ingen av dessa tjänster är kontroversiella och därför är det bra för konsumenter och företag om konkurrensen tilltar då en bank expanderar över en landsgräns. Men problemet är att banker har explicita inlåningsgarantier och implicita statsgarantier från stater ( bail-out ). Banker säkerställer också att ett lands betalningssystem fungerar effektivt. Betalningssystemet kan liknas vid 4 Daniel Kahneman och Vernon L. Smith fick Riksbankens ekonomipris till Alfred Nobels minne år I boken Thinking, fast and slow populariserar Kahneman sina och Smiths tankar. 5

6 infrastruktur i en penningekonomi. Av bland annat dessa anledningar vill det enskilda landet A ogärna att dess banker expanderar internationellt eftersom det utsätter land A:s skattebetalare för risker. Till detta kommer att lån till företag kan liknas vid förstadiet till ett företagsövertag. Om det låntagande företaget går i konkurs övergår ägandet från aktieägarna till långivarna. Om företag anses vara nationella klenoder som bör ägas av landets invånare finns det ett internationellt motstånd mot generös bankreglering i land A som möjliggör för land A:s banker att låna ut till övriga länders nationella företagsklenoder. Baselkommitténs överenskommelser styr därför bankpolicyarbete. Även om Baselkommitténs regler främst fokuserar på internationellt verksamma banker påverkas mindre banker som verkar i nationella kontexter. Det internationella policyarbetet är under ständig förändring och Baselkommittén uppdaterar sitt tänkande regelbundet. Mest synligt är det i regelverken Basel 1, 2 och 3. Basel 1 ingen koppling mellan risk och kapitalbas År 1988 publicerades den första Baselöverenskommelsen (Basel Capital Accord). 5 Basel 1 handlade nästan uteslutande om kreditrisk och syftet med Basel 1-regelverket var att skapa konkurrensneutralitet mellan internationellt verksamma banker. Regelverket innebar att internationellt verksamma banker skulle ha ett minimikapitalkrav om 8 procent. Basel 1 Överenskommelsen om 8 procent skulle vara enkel och transparent. Det visade sig att regelverket var för enkelt. Bland annat tog det inte hänsyn alls till risk. All utlåning, oavsett om den gjordes till AAA-ratade eller CCCratade företag, skulle kapitaltäckas med 8 procents kapitalbas. Basel 1 texten omfattade endast 30 sidor och framstår idag som naiv. Bara EU:s kapitaltäckningsförordning (CRR) omfattar över sidor av avancerad text. Basel 2 ingen djup förståelse för vad kapitalbasen är År 2006, just före den amerikanska finanskrisen 2008, publicerades Basel 2. 6 I Basel 2 introducerades riskjusterade kapitalkrav. Baselkommittén föreslog en schablonmetod för att täcka kreditrisk (beskriven i detta PM), samt möjligheten för avancerade banker att använda sig av interna modeller (beskrivna i detta PM). Vidare introducerades kapitalkrav för marknads- och operativ risk. Minimikapitalkravet låg kvar på 8 procent av riskviktade tillgångar, men eftersom kapitalkravet tog hänsyn till risk ansågs Basel 2 vara en förbättring av sin föregångare. I Basel 2 fanns även rekommendationer kring hur värdepapperisering skulle hanteras. Basel 2 regelverket hade nu svält till 284 sidor och var avsevärt mer detaljerat jämfört med Basel 1. Basel 3 komplexiteten och omfattningen sväller Efter den amerikanska finanskrisen publicerades Basel 3 år Fokus för avtalet var definitionen av kapitalbasen (beskriven i detta PM), introduktion av ett likviditetskrav (liquidity coverage ratio, LCR), introduktion av en möjlighet att variera bankers kapitalkrav för att hantera procyklikalitet (beskriven i detta PM), samt sätta kapitalkrav på marknads- och motpartsrisk (beskrivna i detta PM). En stor del av EU:s kapitalreglering i kapitaltäckningsförordningen (CRR) och kapitaltäckningsdirektivet (CRD IV) hämtar sin näring i Basel 3. Basel 4 förenkling via höjda riskvikter för att begränsa interna modeller Basel 4 finns inte ännu, men kommer. Vad kan bli dess inriktning? En sannolik inriktning är att begränsa interna modellers påverkan på kapitalkraven för kreditrisk. Det skulle man kunna åstadkomma genom att

7 höja riskvikterna i schablonmetoden samtidigt som tillsynsmyndigheter återkallade tillstånd att få använda sig av interna modeller. EU:s regelverk för kapitaltäckning och dess pelare Det nuvarande kapitaltäckningsregelverket i EU finns nedskrivet i en EU förordning (capital requirements regulation, CRR) och ett direktiv (capital requirements directive, CRD IV). 8 EU:s förordningar är direktverkande i EU:s medlemsstater medan direktiv måste lagfästas i ländernas respektive parlament innan de får laga kraft. Detta ger en viktig ledtråd till innehållet i de båda texterna, även om de behandlar samma område. I CRR finner man minimikraven, d.v.s. kapitalkraven som banker ska uppfylla (ska-krav) annars förlorar de sina tillstånd att bedriva bank. I CRD IV finner man ytterligare kapitalkrav men om bankerna inte uppfyller dessa inskränks deras verksamhet istället (bör-krav). EU:s kapitaltäckningsregelverk bygger på en pelarmetafor. Eftersom Sverige är med i EU är det viktigt att förstå metaforen för att förstå kapitaltäckning. Från EU:s perspektiv fördelas kapitaltäckningskraven över tre pelare: Pelare 1: Minimikapitalkrav och buffertkrav som gäller över hela EU och för alla banker Pelare 2: Land- och institutspecifika krav som gäller i enskilda medlemsländer eller för en enskild bank Pelare 3: Informations- och öppenhetskrav på banker (publicering) Kapitaltäckning för banker PELARE 1 PELARE 2 PELARE 3 Minimikrav: Krav vid Rapporteringskrav Kreditrisk Marknadsrisk Operationell risk Kapitalkonserverings buffert Stora exponeringar Koncentrationsrisk Institutspecifika risker Publiceringskrav Buffertkrav Buffertkrav Kontracyklisk risk Buffert för globalt systemviktiga Buffert för övriga systemviktiga Institutspecifika risker Institutspecifikt kontra-cykliskt buffertar Bild 1: EU:s regelverk för kapitaltäckning liknas vid tre pelare 8 Regulation (EU) No 575/2013 och directive 2013/36/EU som båda finns här: 7

8 Pelartanken är bra att ha i bakhuvudet eftersom den styr hur olika regleringsförslag landar i medlemsländer från det att idéerna kläcks fram från Baselkommitténs policy-pm till EU kommissionens förordningar och direktiv till individuella parlaments lagar och myndigheters föreskrifter. Från procentuella krav till krav i kronor Vi ska definiera några begrepp som används genomgående i kapitaltäckningssammanhang. Kapitalbasen måste alltid vara lika med eller överstiga kapitalkravet. När kapitalbasen uppfyller detta villkor så täcks kapitalkravet: Kapitalbasen Kapitalkravet Kapitaltäckningskvoten anger hur mycket högre kapitalbasen är i förhållande till kapitalkravet: Kapitaltäckningskvoten = Kapitalbasen Kapitalkravet Kapitalkrav i kronor beräknas genom att multiplicera bankens riskviktade tillgångar med kapitalkrav i procent: Kapitalkrav i kronor = Kapitalkravet = Riskviktade tillgångar Kapitalkrav i procent Kapitalkraven- och buffertarnas procentuella nivåer I tabell 1 visas kapitalkraven och buffertarnas procentuella nivåer, samt vilken EU-pelare de finns i. Primärkapitalkravet i procent ska uppgå till minst 6 procent av riskviktade tillgångar, varav 4,5 procent måste vara kärnprimärkapital enligt Baselkommittén. Resten (1,5 procent) kan vara tillskott till primärkapitalet, men i bästa fall föredras kärnprimärkapital. Kapitalbasen ska minst uppgå till 8 procent av riskviktade tillgångar, varav primärkapitalet ska utgöra 6 procent av riskviktade tillgångar. Kapital som får fylla upp kvoten måste då vara minst 2 procent. Det kapitalet får vara av slaget supplementärkapital, vilket kan liknas vid eviga förlagslån, men i bästa fall föredras kärnprimärkapital. För att inte banken ska optimera kapitalbasen till exakt 8 procent finns ett antal buffertar till kapitalbasen. En bank är inte tvingad att ha buffertkapital för att överleva som bank, men restriktioner införs i stigande grad av tillsynsmyndigheter om buffertar inte är uppfyllda. Kapitalkonserveringsbufferten ska uppgå till 2,5 procent av riskviktade tillgångar. Den kontracykliska bufferten, om den aktiveras, får uppgå till 2,5 procent eller mer. De allmänna buffertkraven summerar till 5 procent. I pelare 1 finns också olika buffertkrav för systemrisk. Dessa krav får inte konkurrera med varandra, vilket innebär att det är det högsta av buffertkraven som gäller. Globalt systemviktiga banker identifieras av FSB/Baselkommittén och kan ha kapitalkrav om upp till 3,5 procent av riskviktade tillgångar. Buffert för övriga systemviktiga banker kan uppgå till 2 procent av riskviktade tillgångar. En systemriskbuffert kan åläggas ett institut i ett medlemsland som kan uppgå till 3 procent av riskviktade tillgångar. Av tabellen framgår att världens största bank har G-SIFI-bufferten som bindande buffertrestriktion. Maximalt möjligt minimi- och buffertkrav i pelare 1 summerar till 16,5 procent av riskviktade tillgångar. Till pelare 1 kraven (som är allmänna) kan banker även få institutspecifika krav p.g.a. koncentrationsrisker. Kapitalkrav p.g.a. koncentrationsrisk läggs ihop. 8

9 Till sist har en bank sannolikt en säkerhetsmarginal till kapitalkraven eftersom det är förknippat med skam att hamna i en situation då banken är på väg att bryta mot kraven. Denna buffert benämns kapitalplaneringsbuffert och bestäms av bankernas styrelser. Pelare 1 Pelare 2 Sammanla gt kapitalkrav i procent av riskviktade tillgångar Kommentar Minimikapital (Basel minimum) x 4,5 <= Ska vara minst 4,5 %, kärnprimärkapital Primärkapitaltillskott x 1,5 <= Kan vara högst 1,5 %, "preferensaktier" Primärkapital x 6 <= Summa, ska vara minst 6 % Supplementärkapital x 2 <= Ska vara minst 2 % Kapitalbas x 8 <= Summa, ska vara minst 8 % Kapitalkonserveringsbuffert x 2,5 <= Ska uppgå till minst 2,5 % Kontracyklisk kapitalbuffert (2,5 +) x 2,5 <= Kan uppgå till 2,5 % eller mer. Allmänna buffertkrav x 5 <= Summa Buffert för globalt systemviktiga banker (1-3,5) x 3,5 <= Uppgår till mellan 1-3,5 % Buffert för övriga systemviktiga banker (0-2) x 2 <= Kan uppgå till 2 % Systemriskbuffert x 3 <= Kan uppgå till 3 % utan inblandning av EU kommissionen. Högsta systemriskbufferten x 3,5 <= Max av systembuffertarna Möjligt kapital- och buffertkrav i pelare 1 x 16,5 <= Summa Koncentrationsrisk namn x 1 <= Exempel % Koncentrationsrisk geografi x 0,75 <= Exempel % Koncentrationsrisk bransch x 0,5 <= Exempel % Koncentrationsrisk ränta x 0,3 <= Exempel % Koncentrationsrisk pension x 0,35 <= Exempel % Summa koncentrationsriskkrav x 2,9 <= Summa Institutets egna kapitalplaneringsbuffert 2 <= Exempel % Totalt kapital- och buffertkrav i pelare 1 och 2 21,4 <= Summa Tabell 1: Kapitalkraven och buffertarnas procentuella nivåer Kapitalbasens beskaffenhet och avdrag från kapitalet Kapital i en bank är annorlunda än kapital i ett icke-finansiellt bolag. Det beror på att bankkapital ska användas i situationer av stora förluster. Av den här anledningen måste det egna kapitalet i bankers balansräkningar justeras före en finansiella kris för att komma till kapitalbasen. I tabell 2 visas hur kapitalbasen blir istället för balansräkningens egna kapital om Från det egna kapitalet har främst goodwill och planerade utdelningar dragits bort. Goodwill har inget värde när banken gjort stora förluster och planerade utdelningar måste ställas in (fattas bara annat). Kapitalbasen kan bestå av två slag av kapital: kärnprimärkapital och supplementärkapital. 9 Distinktionen mellan dessa två kapitalslag är att innehavare av kärnprimärkapital inte kan förvänta sig utdelning före 9 Se CRR del II, avdelning 1 9

10 preferensaktieägarna. Det gör att innehavare av kärnprimärkapital har större ansvar för banken och därmed är även deras kapital av bättre kvalitet än preferensaktieägare. Kommentar Eget kapital i balansräkningen Stamaktier + minoritetskapital 35 Är borttagna i stora koncernbalansräkningar. Tillhör kärnprimärkapitalet. - föreslagen utdelning från kapitalet Utdelningar minskar kärnprimärkapitalet. - åtaganden i dotterförsäkringsbolag Försäkringsåtaganden får ej ingå i kärnprimärkapitalet. + förändringar i värdet på egna skulder 45 Skulder som banken har till sig själv räknas bort. - värdet av immateriella tillgångar ("goodwill") Goodwill kan inte säljas om banken lider stora förluster. - värdet av uppskjutna skattefordringar - 15 Historiska underskott får kvittas mot framtida överskott. Denna möjlighet försvinner när banken gör stora förluster. = Kärnprimärkapital preferensaktiekapital ("supplementärkapital") 150 Preferensaktier har inte lika hög kvalitet som stamaktier. = Kapitalbas Tabell 2: Kapitalbasen består av kärnprimärkapital och supplementärkapital. Utöver kapitalbasen ska banker ha kapital i olika buffertar (se tabell 1). I många av EU:s medlemsländer är buffertkapital inte kärnprimärkapital. I Sverige är alla buffertar fyllda med kärnprimärkapital och det kan man förvänta sig att även förändringar av buffertarna kommer att vara. Ytterligare förlustbärande kapital Utöver krav på miniminivåer på kapital planeras att införa ytterligare krav på förlustbärande kapital i EU:s återhämtnings- och avvecklingsdirektiv (BRRD). I skrivande stund är reglerna kring detta inte färdiga. Stora stötestenar är hur stort det förlustbärande kapitalet ska vara, om det ska beräknas utifrån bankernas riskviktade tillgångar eller bankernas balansräkningars skuldsidor. Varför behövs kapital i en bank? Generellt sett ska en banks prissättning av låntagares lån ta hänsyn till kreditförluster. Innan banken beviljar en låntagare kredit har banken räknat på sannolikheten att några låntagare inte kommer att återbetala sina lån. Ju fler låntagare som banken befarar inte kommer att återbetala sina lån desto högre blir räntan för lånet. Detta gäller även i efterhand. Missbedömer banken antalet som inte återbetalar sina lån och banken orsakas stora förluster försöker banken alltid ta ut högre ränta från de skötsamma låntagarna i efterhand. 10 Hur lån kapitaltäcks är därför en viktig fråga för alla låntagare. Den allmänna principen vid kreditgivning är alltså att låntagare tillsammans betalar räntor för att täcka kreditförluster och kostnader för finansiering, arbetskraft och annat. Av detta följer att bankers aktieägare inte ska betala kreditförluster. Bankers aktieägare anställer personal som är experter på kreditgivning. Genom att organisera kreditgivningsexperter bidrar banker till samhället. Bidraget består i att bedöma och värdera risker så att sparande allokeras effektivt. Detta är ett av bankers bidrag till samhället. Det mest anmärkningsvärda vid kreditgivning är att en överväldigande stor andel av utlåningen finansieras med inlåning från hushåll och företag, emitterade säkerställda obligationer och bankcertifikat som köps av fond- och försäkringssparare. Endast en mindre andel av utlåningen finansieras med aktiekapital. Med andra ord, det är hushållen som sparar i fonder och livförsäkringar som finansierar hushållens lån. 10 Om en bank höjer utlåningsräntorna för skötsamma låntagare kan då inte de skötsamma bara byta bank, d.v.s. schappa till en annan bank? Det kan bli mindre lönsamt än vad man tror. Den alternativa banken inser att strömmen av skötsamma låntagare från den förlusttyngda banken har en dålig förhandlingsposition. Den alternativa banken höjer därför sina utlåningsräntor. 10

11 Eftersom inlåning är garanterad av explicita statliga insättningsgarantier 11 och banker som bedöms vara systemviktiga har implicita statliga statsgarantier 12 blir bankers finansiering billig samtidigt som kreditgivningen tenderar att bli mer generös. Systemviktiga bankers aktieägare inser att om kreditförluster uteblir stiger vinsten medan höga kreditförluster betalas av staten, d.v.s. skattebetalare tvingas hedra garantierna. Mindre banker har inte samma sits men de drar ändå fördel av insättningsgaranterad inlåning. För att förhindra att garantierna överutnyttjas krävs kapital vid de osannolika händelser då en banks kreditförluster överstiger bankens räntenetto. Det är då det måste finnas förlustabsorberande kapital i en bank. Med andra ord, en banks kapital ska finnas tillhands vid sällsynta tillfällen då förlusterna blir höga. Situationen illustreras i bild 2. I bild 2 visas en banks potentiella kreditförluster under en period på X-axeln och frekvensen av kreditförluster på Y-axeln. Ju längre ut på X-axeln desto högre är kreditförlusterna mätt i kronor. Någonstans på X-axeln når kreditförlusterna extrema nivåer som gör banken insolvent (konkurs). Maximala kreditförluster skulle nås om ingen låntagare återbetalade sina lån. Ju högre upp på Y-axeln desto högre är frekvensen på kreditförlusterna. I normala tider är frekvensen på de förväntade kreditförlusterna enligt förväntan. Bild 2 visar en sannolikhetskurva, vars utseende beskriver risken för kreditförluster. Kategorier av lån där långivaren mycket sällan åsamkas kreditförluster (t.ex. bolån) har en sannolikhetskurva som stiger brant, gör en snabb sväng, faller brant och sedan planar ut nästan i våg med X-axeln. Kategorier av lån där långivaren ofta orsakas kreditförluster och där kreditförlusterna kan variera stort från år till år (t.ex. lån för att bygga containerfartyg) har en kurva som mest liknar en jämn bula vars kurvatur knappt är skönjbar. Bild 2 visar att banken med 80 procents sannolikhet förväntar sig att kreditförlusterna under den kommande perioden uppgår till kronor. Dessa förluster prissätts in i lånen som banken beviljar. Till de förväntade kreditförlusterna kommer även oväntade kreditförluster som inträffar med 18 procents sannolikhet. De oväntade kreditförlusterna uppgår till kronor (= kronor kronor). Dessa oväntade kreditförluster måste kapitaltäckas. De oväntade kreditförlusterna ska drabba aktieägarna. För att banken ska kunna fortsätta med sin verksamhet även efter dessa oväntade kreditförluster krävs att bankens aktieägare investerar kapital i banken. Aktiekapitalet måste alltså minst uppgå till kronor (i det här exemplet går banken i konkurs). I motsats till de kronorna i förväntade kreditförluster som prissätts in i lånen är det endast aktieägarnas riskjusterade kapitalkrav på aktiekapitalet som vältras över på låntagarna. Bankens kapitalbas ska ju inte återbetalas varje år (då skulle avkastningen på eget kapital vara 100 procent varje år). Det är endast aktieägarnas riskjusterade avkastningskrav som ska betalas årligen. Anta att aktieägarnas avkastningskrav är 15 procent. Det innebär att kronor (= kronor x 0,15) prissätts in i lånen som banken beviljar. 11 I EU:s medlemsländer garanteras inlåning upp till euro. För att omfattas av en statlig insättningsgaranti måste ett institut först få tillstånd av landets finansinspektion, därefter administreras ofta själva garantin av en annan statlig myndighet. I Sverige är det Riksgälden som administrerar insättningsgarantin. På Riksgäldens hemsida kan man se vilka institut som omfattas av garantin. 12 Systemviktiga banker har en implicit statsgaranti eftersom stopp i de allmänna betalningssystemen påverkar hela den monetära penningekonomin. Utan ett fungerande betalningssystem återgår ekonomin till byteshandel. 11

12 Frekvens Supponera Finans och Kalkyl AB Av bild 2 framgår att det finns vissa år då banken får kreditförluster som överstiger kronor. De åren inträffar med 2 procents sannolikhet (= ). Att varje år kapitaltäcka för förluster som bara inträffar var femtionde år anses vara för kostsamt. Maximala förluster i vårt exempel är kronor (se nästa stycke). Om bankens arbetskraftskostnader är 5 miljoner kronor per år, dess finansieringskostnader är 0 procent och anläggnings- och IT-kostnader uppgår till 1 miljon kronor måste utlåningsräntan täcka kr i förväntade kreditförluster, avkastningskrav från aktieägare och rörelsekostnader (= kr kr kr kr). Givet utlåningsräntan 8 procent är portföljen av lån med ett förenklat perpetuumantagande värd kr (= kr/0,08). Ytan under grafen är den kumulativa sannolikheten. Den totala ytan summerar till 100 procent. Ytan för förväntade kreditförluster är 80 procent. Ytan för oförväntade förluster är 18 procent. Ytan för extrema förluster är 2 procent. Förväntade kreditförluster som är del av normal bankverksamhet och som ska täckas av låntagarna som kollektiv genom prissättning. Oväntade kreditförluster som ska täckas med kapital Extrema kreditförluster som är så osannolika att det inte är lönt att hålla kapital. Banken går i konkurs. 0 kr kr kr Förväntade kreditförluster Oväntade kreditförluster Extrema kreditförluster Potentiella kreditförluster Bild 2: Kapitalet ska täcka oväntade kreditförluster. Kapitalkrav för olika risker I bild 2 antyds att banken bara måste kapitaltäcka kreditförluster. Så är inte fallet, även om de flesta bankers kapitalkrav till övervägande del kommer från risk för kreditförlust. Om banken inte lånar ut inlåningsskulderna till hushåll och företag kan banken placera pengarna i värdepapper. Eftersom värdepapper handlas på marknader kan deras värden stiga och falla. Därmed löper banken marknadsrisker. En bank måste också kapitaltäcka för att skydda sig mot operationella risker. Dessa kan vara IT-system som slutar fungera, bedrägerier mot banken och oväntad handelsförluster, o.s.v. En bank ska därför ha en kapitalbas för att täcka oväntade kreditförluster, förluster på kapitalplaceringar (marknadsrisker) och förluster som beror på operationella risker. Kostnaden för kapitalbasen vägs in i lånekostnaden och vältras över på låntagarkollektivet. Kostnaden för förväntade kreditrisker, marknadsrisker och operationella risker vältras också över på låntagarkollektivet. 12

13 I EU:s kapitaltäckningspelare nummer 1 krävs minimikapital för kreditrisker, marknadsrisker och operationella risker. Med minimikapital menas att reglerna gäller för alla banker. I EU:s pelare nummer 2 krävs enskilda banker om mer kapital beroende på just enskilda bankers unika situation. Risken att en banks portfölj är för koncentrerad ska bland annat täckas i pelare 2. Kreditrisk och kapitalkrav Kapitalkrav för kreditrisk beskrivs i EU:s kapitaltäckningsförordning. 13 Banker ska i första hand använda sig av schablonmetoden för att beräkna kapitalkravet för kreditrisk. I andra hand kan banker ansöka om tillstånd att få använda bankspecifika, egna interna modeller för kapitalkravet. Det är finansiella tillsynsmyndigheter som beviljar banker tillstånd att få använda interna modeller. Eftersom interna modeller förutsätter en lång kredithistorik utifrån vilken banken kan beräkna historiska kreditförluster är interna modeller i praktiken endast något som etablerade banker kan använda sig av. Nystartade banker måste använda sig av schablonmetoden. 14 Kapitalkrav enligt schablonmetoden Schablonmetoden är en generell metod som gäller i hela EU och även utanför EU i utvecklade länder. 15 Tanken är att mindre banker, sparbanker och kreditmarknadsbolag ska använda sig av schablonmetoden. Större banker har en möjlighet att använda sig av interna modeller. 16 Schablonmetoden är enkel att förstå. I praktiken är metoden en lookuptabell som beräknar ett låns riskviktade belopp givet lånets klass och kreditkvalitet. Givet det riskviktade beloppet och kapitalkravet i procent får banken ett krav i kronor på att hålla eget kapital. Riskvikt (Exponeringsklass, kreditkvalitet) Riskviktad tillgång = Exponering Riskvikt Kapitalkrav i kronor = Riskviktad tillgång Kapitalkrav i procent Schablonmetoden innebär att banken fördelar sina exponeringar över 17 exponeringsklasser och i varje exponeringsklass över sex olika kreditkvalitetssteg. Varje kreditkvalitetssteg har sin egen unika riskvikt. Schablonmetodens 17 exponeringsklasser och riskvikter visas i tabell 3. I tabell 3 har vissa celler färglagts. Av tabell 3 framgår att schablonmetoden innebär att banker som placerar pengar i statsobligationer utgivna i den egna valutan inte behöver kapitaltäcka marknadsrisken som uppstår. Detta oavsett vilken kreditkvalitet som landet har. Schablonmetoden stödjer alltså billig finansiering till stater. Vidare framgår att lån till företag ska riskviktas från 20 procent till 150 procent beroende på kreditkvalitet. Lån till icke-finansiella företag med bättre kreditbetyg ska alltså kapitaltäckas mindre. Samtidigt är lån till företag högre riskviktade än till hushållslån med pant i bostäder (35 procents riskvikt). Konsumtionslån riskviktas till 75 procent. 13 Se CRR/Tillsynsförordningen (575/2013/EU), del III, avdelning II, kapitel Ett alternativ är att man köper kredithistorik från ett kreditvärderingsinstitut. 15 Se CRR/Tillsynsförordningen del III, avdelning 2, kapitel 2 16 Det innebär att låntagare kan anta att lånevillkor tenderar att utgå från schablonmetoden. Banker som använder interna modeller prissätter sina lån som om de använde schablonmetoden. En bank som använder sig av interna modeller gör det främst för att minska kapitalkraven i kronor, inte för att kunna sänka utlåningsräntorna. 13

14 Kreditkvalitetssteg Exponeringsklass Saknas Kreditkvalitet Kreditkvalitet 1 Kreditkvalitet 2 Kreditkvalitet 3 Kreditkvalitet 4 Kreditkvalitet 5 6 Nationella regeringar eller centralbanker 0% 20% 50% 100% 100% 150% Nationella regeringar eller centralbanker (skulden i egen valuta) 0% 0% 0% 0% 0% 0% Delstatliga eller lokala organ och myndigheter (självbestämmande) 0% 0% 0% 0% 0% 0% Offentliga organ 20% 50% 100% 100% 100% 150% Multilaterala utvecklingsbanker (t.ex. världsbanken) 0% Internationella organisationer (t.ex. EU, IMF) 0% Institut 20% 50% 50% 100% 100% 150% Företag 20% 50% 100% 100% 150% 150% Hushåll (konsumtionslån) 75% Hushåll (bolån) 35% Säkrade genom panträtt i fastigheter 50% Fallerande exponeringar 150% Förenade med särskilt hög risk 150% Säkerställda obligationer 10% 20% 20% 50% 50% 100% Värdepapperiseringspositioner 100% Institut och företag med kortfristigt kreditbetyg 20% 50% 100% 150% 150% 150% Andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar (fond) 100% Aktier 100% Övriga 100% Tabell 3: Schablonmetodens 17 exponeringsklasser och riskvikter per kreditkvalitetssteg. I diagram 1 visas schablonmetodens genomsnittliga riskvikt per kreditkvalitetssteg oavsett exponeringsklass. Diagrammet visar vikten av hög kreditkvalitet. Om en låntagare inte har någon kredithistorik och saknar en kreditbedömning (t.ex. rating från ett ratinginstitut, Moody s, Standard & Poor s eller Fitch) är den genomsnittliga riskvikten 153 procent. Har låntagaren en rating eller en betalningshistorik som kan analyseras minskar riskvikten ju bättre rating man har. Då minskar bankens kapitalkrav enligt schablonmetoden, vilket kan leda till lägre utlåningsränta. 17 På motsvarande sätt leder en nedgradering av en låntagarens kreditrating till omedelbar sänkning av låntagarens kreditkvalitet. Då höjs bankens kapitalkrav enligt schablonmetoden och kostnaden för höjningen vältras omedelbart över på låntagaren genom att utlåningsräntan höjs. Eftersom många banker använder sig av schablonmetoden för kreditrisk är det svårt för låntagare vars rating nedgraderats att kunna undgå högre utlåningsräntor genom att byta bank. 17 Bättre kreditvärdering leder inte per automatik till lägre utlåningsränta. Det ligger i bankens intresse att ha kreditvärdiga kunder men inte att dessa kunder betalar en så låg utlåningsränta som möjligt. 14

15 180% Genomsnittlig riskvikt olika kreditkvalitetssteg 160% 153% 140% 120% 100% 93% 80% 60% 51% 65% 70% 40% 20% 26% 38% 0% Saknas Kreditkvalitet 1 Kreditkvalitet 2 Kreditkvalitet 3 Kreditkvalitet 4 Kreditkvalitet 5 Kreditkvalitet 6 Diagram 1: Genomsnittlig riskvikt per kreditkvalitetssteg oavsett exponeringsklass. Kapitalkrav enligt interna modeller För banker som har längre erfarenhet av att bedöma kreditrisk finns en möjlighet att ansöka om tillstånd från tillsynsmyndigheter om att få använda sig av interna modeller. 18 Interna modeller bygger på tanken att banken är bättre på att bedöma risken att låntagare inte återbetalar sitt lån och värdera säkerheter bakom krediterna än vad schablonmodellen är. Med andra ord, en intern modell låter banken själv få bestämma sannolikheten för fallissemang (PD = probability of default) och förlusten givet fallissemang (LGD = loss given default). Vid eftertanke inser man att PD-frågor handlar om kundkännedom medan LGD-frågor handlar om kännedom av hur olika säkerheter värderas på andrahandsmarknader. Det finns två varianter av interna modeller. I den första modellen får banken bestämma sannolikheten för fallissemang (PD), men inte förlust givet fallissemang (LGD). I den andra modellen får banker bestämma både sannolikheten för fallissemang (PD) och förlusten givet fallissemang (LGD). Baselkommittén anvisar en formel som bankerna ska använda sig av för att beräkna en låneexponerings kapitalkrav (K). Det finns olika varianter på formeln beroende på om lånen går till hushåll eller till företag. Här visas företagsformeln: Se CRR/Tillsynsförordningen, del III, avdelning II, kapitel 3 19 Gunter Löffler, Peter N. Posch Credit risk modeling using Excel and VBA, Wiley Finance, s Det finns också utmärkta klipp på som beskriver kreditriskmodellering. I CRR beskrivs företagsformeln i artikel

16 K = [LGD N {N 1 (PD) ρ N 1 (0,999) ρ 1 (M 2,5)+b(PD) } LGD PD] 1 ρ 1 1,5 b(pd) Förväntad förlust med 99,9 procents konfidens Förväntad förlust Löptidsjustering Bild 3: Baselkommitténs formel för att beräkna kapitalkrav enligt intern modell. Formeln kräver fyra stycken variabler från användaren: PD, LGD, p och M: PD står för probability of default eller sannolikheten för fallissemang. Det är sannolikheten att en låntagare ställer in sin betalning (inställd betalning brukar infalla när en betalning är över 90 dagar sen). LGD står för loss given default eller förlusten givet fallissemang. En inställd betalning betyder inte per automatik att en bank gör en kreditförlust. Banken kan ha tagit säkerheter för lånet som kan säljas på andrahandsmarknaden. p (rho) är en korrelationskoefficient som anger lånets samvariation med den allmänna ekonomin. I Baselformeln får p inte understiga 12 procent (men väl till högre). M är löptiden på lånet (antal år). Formeln ger ett kapitalkrav för ett lån där sannolikhetsfördelningen för kreditförlust är en skev fördelning liknande den i bild 2. Formeln består av tre delar (se ovan). I tabell 4 visas med ett exempel hur Baselformeln används i Excel. Exempel: Ett företag köper en maskin för priset kronor. Företaget har inte finansiering till hela maskinen och tvingas därför ta ett lån. Lånet uppgår till kronor och företaget finansierar resten, kronor, med egna medel. Banken har tagit pant i maskinen. Banken anser att sannolikheten att företaget inte återbetalar lånet som mycket låg (0,1 procent). Om företaget skulle fallera tror banken det är osannolikt (0,5 procent) att maskinen inte kan säljas på exekutiv auktion till ett pris som täcker lånet. Löptiden på lånet är 45 år. Av tabell 4 framgår att förväntad förlust på lånet är 25 kronor och att oväntade förluster uppgår till kronor enligt Baselformeln. Total kapitaltäckning för banken efter skalning är kronor för lånet om kronor. 16

17 Totalt kapitalkrav Supponera Finans och Kalkyl AB Sannolikhet för fallissemang (PD) Förlust givet fallissemang (LGD) Exponering vid fallissemang (EAD) Löptid (M) Fyra inputs Kommentar 0,10% <= Input bank (enkel variant av IRB-modell) 0,50% <= Input bank (avancerad variant av IRB-modell) kr <= Input bank 45 <= Input bank Förväntad förlust i procent (EL = PD x LGD) Förväntad förlust i kronor 0,00% =PD*LGD 25 kr =PD*LGD*EAD Korrelationskoefficient (rho) 12% <= Måste vara minst 12 procent enligt Basel 2 Skalfaktor 1,06 Sannolikhetsgrad 99,90% b 24,69% =(0, ,05478*LN(PD))^2, b vid PD eller b(pd) Löptidsjustering täljare 1149,48% =1+(M-2,5)*b Löptidsjustering nämnare 62,96% =1-1,5*b Löptidsjustering 18,26 =B16/B17 Oväntade förluster kr =EAD*LGD*((NORMSFÖRD((NORMSINV(PD)-rho^0,5*NORMSINV(1-Konfidens))/(1-rho)^0,5))-PD)*Löptidsjustering Totalt kapitalkrav kr =B20+B9 Oväntade förluster skalade kr =Skalfaktor*B20 Totalt kapitalkrav skalat kr =Skalfaktor*B23 Tabell 4: Exempel på hur banker kan använda sig av avancerade kreditriskmodeller. I diagram 2 har det totala kapitalkravet beräknats med Baselformeln med olika sannolikheter för fallissemang (PD), ett lån om kronor och där förlusten givet fallissemang (LGD) är 0,5 procent. Av diagrammet framgår att kapitalkravet stiger ju högre sannolikheten för fallissemang är. Men notera att kapitalkravet planar ut runt kronor, trots at lånet är kronor. Det beror på att LGD är lågt och banken kan sälja säkerhet bakom lånet på andrahandsmarknaden utan större transaktionskostnader kr kr kr kr kr - kr 0,000% 0,200% 0,400% 0,600% 0,800% 1,000% Sannolikhet för fallissemang (PD) 17

18 Totalt kapitalkrav Supponera Finans och Kalkyl AB Diagram 2: Högre PD ger högre kapitalkrav I diagram 3 har LGD förändrats. Även höjt LGD höjer kapitalkravet kr kr kr kr kr kr kr kr - kr 0,000% 0,200% 0,400% 0,600% 0,800% 1,000% Förlust givet fallissemang (LGD) Diagram 3: Högre LGD ger högre kapitalkrav. Operationell risk och kapitalkrav Operationell risk är risken att en banks interna system slutar fungera eller att banken blir utsatt för bedrägeri som påverkar bankens rykte. 20 Operationell risk kapitaltäcks genom att kräva en viss mängd kapital i relation till bankens totala tillgångar under de senaste åren. Precis som med kreditrisk finns det flera metoder för att beräkna kapitalkrav för operationell risk. Schablonmetod, basmetod och en internmetod för att bestämma kapitalkravet. Schablonmetoden innebär att bankens riskviktade tillgångar för operationell risk beräknas till 15 procent av bankens genomsnittliga omsättning under de tre senaste åren. 21 Det underliggande antagandet är att operationella risker står i proportion till bankens tillgångar. Marknadsrisk och kapitalkrav Marknadsrisk är den risk som banken löper när den istället för att låna ut pengar till företag och hushåll placerar pengarna i olika obligationer, optioner, warranter, swappar, kreditderivat, aktier, aktieindex,, finansiella värdepapper av olika slag. 22 Beroende på finansiellt värdepapper finns olika metoder för att beräkna riskviktade tillgångar. Om värdepappret är en obligation kan risken att värdepappret faller i värde beräknas, vilket i sin tur 20 Se CRR/Tillsynsförordningen del III, avdelning III 21 Se CRR/Tillsynsförordningen, del III, avdelning III, kapitel 2 22 Se CRR/Tillsynsförordningen, del IV 18

19 innebär en direkt förlust för bankens aktieägare. Denna risk kapitaltäcks. Av detta följer att marknadsrisk kapitaltäcks utifrån volatilitetsmått, t.ex. duration. Kapitalkrav styrs av riskvikter I bild 2 visades att kapitalkravet beror på låneexponeringars kreditrisk. I exemplet beräknades bankens totala låneportfölj ha ett värde om kronor givet utlåningsräntan var 8 procent och förväntade kreditförluster, aktieägarnas avkastningskrav och andra rörelsekostnader skulle täckas ( kronor per år). I exemplet antogs att banken redan hade en portfölj av krediter. Men att starta en bank innebär att portföljen av lån byggs upp successivt. Under tiden som portföljen av lån växer har den nystartade banken höga fasta kostnader. I uppstartningsfasen går därför alla banker med förlust. Det är först när ränteinkomster på lånen överstiger ränte- och fasta kostnader som banken får ett positivt kassaflöde. Även etablerade banker måste kontinuerligt söka efter nya låntagare eftersom lån amorteras kontinuerligt. I avsaknad av nya låntagare eller låntagare som återfinansierar sina gamla lån krymper etablerade bankers balansräkningar. Varför ökar då banksystemets sina totala lånefordringar över tiden? Varför ökar t.ex. bolånens totala värde varje år? Det beror på samhällsekonomin som växer kontinuerligt. Ekonomisk tillväxt är ju en ökning av realinkomster och det vore konstigt om inte en del av dessa ökade inkomster belånades. Att tänka på hur en nystartad bank måste kapitaltäcka sina kreditrisker är intressant. En nystartad bank kan inte ha en kredithistorik utifrån vilken den kan beräkna förväntade kreditförluster. En nystartad bank startar från scratch. Ändå medför varje lån nya kapitalkrav. Det första lånet ger kapitalkrav, det andra lånet ger kapitalkrav,, den n:te lånet ger kapitalkrav, o.s.v. Från ett riskperspektiv är alla nystartade banker extra sårbara. Deras portföljer av lån är inte helt diversifierade, även om lånen är olika. När t.ex. endast det första lånet är beviljat är banken 100 procent exponerade mot en enda låntagare. Från ett kapitalkravsperspektiv innebär det att även koncentrationen i en låneportfölj måste beaktas. Koncentrationsgraden i en låneportfölj är något som är unikt för varje bank. Av den här anledningen kapitaltäcks koncentrationsrisker i pelare 2 (se avsnitt Koncentrationsrisk). Kapitalkrav regleras av riskvikter. Riskvikter i schablonmodellen är enkla att förstå. En bank ska riskvikta sina kreditexponeringar genom att multiplicera varje exponering med en riskvikt. Produkten bildar ett riskviktat värde. Det riskviktade värdet multipliceras sedan med kapitalkravet i procent, vilket ger ett kapitalkrav i kronor: Riskviktat belopp (Exponering, Riskvikt) = Exponering Riskvikt Kapitalkrav i kronor (Riskviktat belopp, kapitalkrav i %) = Riskviktat belopp Kapitalkrav i % Exempel: Anta en riskvikt om 5 procent och en bank som har ett bolån om kronor. Det riskviktade beloppet blir kronor (= kr x 0,05). Anta vidare att kapitalkravet är 12 procent. Kapitalkravet i kronor blir kronor (= kronor x 0,12). Anta nu att riskvikten höjs till 25 procent. Samma bank får då ett kapitalkrav i kronor om kronor (= kr x 0,25 x 0,12). Av exemplet lär vi oss två saker. Med schablonmodellen regleras kapitaltäckning av riskvikter och små förändringar av enskilda riskvikter kan resultera i stora förändringar i bankers kapitalkrav. I detta exempel steg bankens kapitalkrav från till kronor, vilket är en höjning med kronor eller 400 procent. Om aktieägarnas avkastningskrav är 15 procent stiger kostnaden för bolånet med kronor per år (= kronor x 0,15). Sett i ett evigt perspektiv och diskonterat med 2 procent är nuvärdet av riskviktshöjningen kronor (= kronor/0,02). Det är ett ansenligt belopp och därför är riskvikter viktiga att hålla koll på. 19