Till statsutskottet. samarbetsdelegation, projektsekreteraren Leena Sjöblom vid Finlands naturskyddsförbund,

Transkript

1 MiUU 4/1996 rd- RP 48/1996 rd MILJÖUTsKOTTET Utlåtande 4/1996 rd Regeringens proposition 48/1996 rd Till statsutskottet Riksdagen remitterade den 7 ma 1996 regeringens proposition med förslag till avfallsskattelag (RP 48/1996 rd) till statsutskottet för beredning och bestämde samtidigt att milöutskottet skalllämna utlåtande i saken till statsutskottet. Med anledning av ärendet har utskottet hört överinspektören Pekka Pelkonen och överinspektören Mera Sandell vid finansministeriet, milöskyddsrådet Matti Vehkalahti vid milöministeriet, diplomingenören J orma Leivonen och diplomingenören Juhani Puolanne vid Finlands milöcentral, milöuristen Tuomas Lehtonen vid Finlands Kommunförbund, biträdande samarbetsdirektören Juhani Paaanen vid Huvudstadsregionens samarbetsdelegation, proektsekreteraren Leena Söblom vid Finlands naturskyddsförbund, ordföranden Juha Kaila vid Avfallshanteringsföreningen, sakkunniga Anneli Nikula vid Eldelegationen, milöombudsmannen Benny Hasensson vid Industrins och Arbetsgivarnas Centralförbund, verkställande direktören Ilkka Rantasal o vid Milöföretagens förbund, direktören Kari Mutka vid Vapo Oy och verkställande direktören Henry Nygård vid Eko-Rosk Ab. Regeringens proposition Regeringen föreslår en avfallsskattelag. Skatten skall gälla avfall som transporteras till allmänna avstälpningsplatser och därmed ämförliga avstälpningsplatser. Skatt skall uppbäras för alla slag av avfall som förs till en skattepliktig avstälpningsplats, men inte för sorterat ordmaterial Skatt tas inte heller ut på separatinsamlat bioavfall eller avfall från avsvärtning av returpapper. Skatten bestäms enligt vikten på det avfall som transporteras till avstälpningsplatsen och uppgår till 90 mark per ton avfall. Skatten redovisas till staten av huvudmannen för avstälpningsplatsen. Huvudmännen skall registrera sig som skatt- skyldiga med tanke på beskattningen. skattskyldiga huvudmän har rätt att från skatten till staten dra av skatten för avfall som transporterats bort från avstälpningsplatsen. I praktiken kommer de därför att betala skatt för ökningen av avfallsmängden under skatteperioden. Skatten tas ut av tullverket. I det stora hela tillämpas bestämmelserna om förfarandet vid påförande av accis på detta beskattningsförfarande. Propositionen hänför sig till statsbudgeten för Lagen avses träda i kraft den l september Den skall gälla avfall som transporteras till avstälpningsplatser den dag lagen träder i kraft och därefter. Utskottets ställningstaganden Avfallsskatten är en ny skatt som är förenad med milöpolitiska syften. Regeringen vill genom ekonomisk styrning leda utvecklingen framför allt i den riktningen att avfallskvantiteterna minskar och återvinningen ökar. Milöutskottet finner det positivt att regeringen föreslår ekonomiska styrmedel för milöskyddet. Förslaget är en god böran i arbetet på att genomföra principen att förorenaren betalar. Lagen kompletterar det nya styrsystemet för avfallshanteringen (avfallslagen, 1072/93). Enligt vad utskottet har erfarit har förslaget dock en ganska obetydlig sammantagen effekt på uppkomsten och återvinningen av avfall. Skatten kommer främst att gälla avfall som transporteras till allmänna avstälpningsplatser och avstälpningsplatser som tar emot avfall som härrör från andra. Skatt kommer därmed att tas ut på hantering av högst 3,5 miloner ton avfall. Men de årliga avfallskvantiteterna uppgår till totalt miloner ton

2 2 Beskattningen av avfall måste utvecklas framöver för att målet med lagen skall nås, menar utskottet. Detta är viktigt också för att lagen i den föreslagna lydelsen inte behandlar vare sig produktionsanläggningar med egen avstälpningsplats eller dem som transporterar sitt avfall till andra avstälpningsplatser lika. Om skatten bara gäller avfall som transporteras till allmänna avstälpningsplatser och avstälpningsplatser som tar emot avfall från andra, finns det dessutom risk för att avfallsproducenterna söker nya avfallsupplag eller börar bränna avfallet. Det gynnar inte milöskyddet om utvecklingen går i den riktningen. Regeringen framhåller i propositionens motivering att det kommer att utredas om lagens tillämpningsområde kan breddas och också gälla privata avstälpningsplatser och upplagringsområden, främst inom industrin och annan produktion. Samtidigt bör beskattningen av vissa avfallskategorier ses över, främst avfallsgrupper med stor volym. Utskottet finner denna ståndpunkt i propositionens motivering viktig och framhåller att statsutskottet i sitt betänkande bör förutsätta att regeringen vidtar de utlovade åtgärderna. Det bör dels utredas om lagen även kan tillämpas på privata avstälpningsplatser, dels om skatten också kunde gälla åtminstone förbränning av samhällsavfall Lagförslaget innehåller därutöver en rad andra problem som milöutskottet kraftigt understryker för statsutskottet. Milöskyddsinsatser ger också upphov till avfall. Vid exempelvis rening av rökgaser uppstår det flygaska och slutprodukter vid svavelreduktion. Vid rening av avloppsvatten uppstår det slam. Ju effektivare reningen är desto mer avfall uppkommer det. Om avfallsskatten tillämpas på dessa avfall finns det risk för att reningen försämras. I så fall strider styreffekten av avfallsskatten mot målen med luftvården och vattenskyddet. Milöutskottet framhåller att statsutskottet bör överväga om denna typ av avfall kunde stå utanför skatten. Detsamma bör övervägas när det gäller avfall från avfallsåtervinning (sekundära v fall). Enligt 5 behöver skatt inte betalas för separatinsamlat bioavfall som komposteras på avstälpningsplatsen. Skatt behöver inte heller betalas för ordmaterial Däremot är annat organiskt avfall som transporteras till en avstälpningsplats för kompostering skattepliktigt. skattefritt ordmaterial kan blandas med avfall vid tillverkning av till exempel kompostprodukter och växtunderlag. När sådana produkter tippas någon annanstans än på en avstälpningsplats är det svårt att skila på skattefritt och skattepliktigt avfall. I vissa fall kan avdragsrätten enligt 7 till och med vara större än den för avfallet betalda avfallsskatten. Milöutskottet framhåller därför att statsutskottet bör överväga om också annat organiskt avfall som transporteras till en avstälpningsplats för kompostering kunde befrias från skatt. Bioavfall är inte alltid separatinsamlat utan kan sorteras också på avstälpningsplatsen. statsutskottet bör överväga att befria bioavfall som sorteras på avstälpningsplatsen från avfallsskatt. Detta är nödvändigt för att båda typerna skall beskattas på samma sätt, men åtgärden främar också avfallsåtervinning. Enligt vad utskottet har erfarit kommer det att medföra vissa problem med att ta ut avfallsskatt för problemavfall som kommer till avstälpningsplatser. Kommunerna har i regel flera olika ställen där problemavfall tas emot. Lagförslaget kan leda till en sådan situation att skatt tas ut och inte tas ut beroende på vilken avfallsstation som anlitas. Avfallsskattelagen leder sannolikt till att avstälpningsplatserna inte längre över huvud taget tar emot problemavfall Likaså blir kommunerna tvungna att sluta ta emot mindre partier problemavfall från industrin, eftersom partierna är skattefria om de lämnas in på någon annan väg. Därför bör statsutskottet överväga skattebefrielse för problemavfall som mellanlagras en kort tid på avstälpningsplatser. Enligt propositionen är ord- och stenmaterial befriade från avfallsskatt. Förslaget motiveras med att ord- och stenmaterial deponeras som täckmaterial på avstälpningsplatserna. Däremot är annat ofarligt, permanent avfall som används för att täcka andra avfallsskikt skattepliktigt. Denna typ av avfall uppkommer vid byggnation och vissa industriella processer (bla. slagg, gutsand) och milöskyddsinsatser (bl.a. avloppsslam). Milöutskottet framhåller vidare att statsutskottet bör överväga att befria avfall som används för nödvändiga anläggnings- och täckningsåtgärder eller annan nödvändig skötsel av en avstälpningsplats från skatt. Utskottet har vidare uppmärksamgorts på användningen av ordet avstälpningsplats i lagförslaget. Det är oklart i hur vid mening ordet också gäller avfallshanteringsplatser med flera avfallsfunktioner inom samma område. En del avfall transporteras till avfallshanteringsplatser

3 3 till exempel för mellanlagring och skickas därefter vidare för återvinning. Utskottet menar att ordet avstälpningsplats i princip måste avse den plats där avfall slutdeponeras. Definitionen på avstälpningsplats bör ta hänsyn till EU:s planerade direktiv om deponering av avfall. Utifrån direktiven kommer det aktuella statsrådsbeslutet att definiera avstälpningsplats på ett annat sätt än i denna proposition. För att utöka avfallsåtervinningen finner utskottet det viktigt att det för byggnadsavfall bildas hanteringsplatser för ekonomiska regioner, där avfallet kan sorteras och skickas vidare för återvinning. Om återvinningsgraden stiger mildras de negativa återverkningarna av avfallsskatten på byggnadsverksamhet och byggnadssanering med lönsamhetssvårigheter. För närvarande finns det nästan inga hanteringsplatser alls för byggnadsavfall Milöutskottet framhåller därför att statsutskottet bör överväga en övergångsperiod för beskattningen av byggnadsavfall tills adekvata hanteringsplatser har inrättats. Sammanfattningsvis bedömer milöutskottet att förslaget har beretts bristfålligt. Om lagförslaget godkänns utan ändringar kommer lagen att ha skadeverkningar i flera hänseenden. Bland dessa märks sämre milöskydd inom vissa sektorer, högre avgifter för avfallshantering och därmed också stigande boendekostnader, oenhetlig beskattning av produktionsanläggningar och i en del fall minskad avfallsåtervinning stick i stäv med det uttalade målet med lagen. Summa summarum kan propositionen leda till att i sig väl grundade och nödvändiga ekonomiska styrmedel råkar i vanrykte. Fölaktligen anser utskottet att förslaget bör ses över. Vid behandlingen av ärendet noterade utskottet också ett ställningstagande av statsutskottet (Sta UB 50/1995 r d) som citeras i propositionen. I utlåtandet ansåg statsutskottet" det viktigt att en del av intäkterna av den planerade statliga avfallsavgiften används för sanering av förorenade markområden, för allmän utveckling av avfallshanteringen samt för forskning och utredning". Milöutskottet anför att statsutskottet bör upprepa denna ståndpunkt i sitt betänkande. Med tanke på framtiden påpekar utskottet ytterligare att det är viktigt att utforma en avfallspolitik som sätter in de ekonomiska styrmedlen redan i initialstadiet av avfallets livscykel. På grundval av det ovan relaterade anför milöutskottet vördsamt som sitt utlåtande till statsutskottet att milöskyddets ekonomiska styrmedel, inklusive avfallsskatten bör omfattas, att förslaget till avfallsskattelag innefattar flera betydande missförhållanden och att förslaget därför bör ses över på det sätt som anförs i detta utlåtande, att det noga bör övervakas hur lagen utfaller och vilka konsekvenser den har, och att statsutskottet även i övrigt bör utarbeta sitt betänkande med hänsyn till det som anförs i detta utlåtande. Helsingfors den 31 ma 1996 I den avgörande behandlingen deltog ordföranden Esko Seppänen /vänst, medlemmarna Janina Andersson /gröna, Klaus Hellberg /sd, Tytti Isohookana-Asunmaa /cent, Ilkka Joenpalo /sd, Mari Kiviniemi /cent, Riitta Korhonen /saml, Maraana Koskinen /sd, Ulla-Ma Kuk- konen /sv, Suvi Linden /saml, Hanna Markkula Kivisitta /saml, Sakari Smeds /fkf, Pentti Tiusanen /vänst och Pia Viitanen /sd samt suppleanterna Raimo Mähönen /sd, Matti Vanhanen /cent och Anu Vehviläinen /cent. På grund av de konstiga procedurer som förekom vid utskottsbehandlingen av lagförslaget mför ag fölande avvikande mening: Avvikande åsikter I Vid första behandlingen av utlåtandet enades utskottet i praktiken enhälligt om att framhålla för statsutskottet att förslaget bör återremitteras

4 4 till regeringen och finansministeriet för ny beredning. Utskottsmedlemmarna slog fast att lagförslaget inte uppfyller kraven på god lagstiftning, närmare sagt på god milölagstiftning. Men det gillade inte den gröna riksdagsgruppen. Av politiska orsaker förefaller det vara viktigt för de gröna att åstadkomma en lagstiftning som kallas milöskatt. För dem verkar lagens namn vara viktigare än innehållet. Namnet på lagen slår blå dunster i ögonen på dem som sätter sin tilltro till de indirekta effekterna av milöskatter. Under beredningens gång har industrin premierats och regeringen gått med på att industrins egna avstälpningsplatser befrias från skatt (vilket i slutändan leder till att företagen inte behandlas lika). Summan av kardemumman är att nästan hela skattebördan på 350 miloner mark slås ut på samhällsavfall, som utgör bara 3-4 procent av allt avfall i Finland. Det är konstigt att de gröna inte ser det som principiellt viktigt att skattebelägga även produktion och produktionsanläggningar. Lika märkligt är det att partiet är berett att låta framför allt kommuninvånarna stå för fiolerna utan att de i praktiken har någon som helst mölighet att komma undan skatten, även om de inte producerar något avfall. Utan att ifrågasätta om lagen är viktig och angelägen framhåller ag att också innehållet i en lag spelar en stor roll, inte bara namnet, och att även milölagstiftning måste beredas med omsorg. I detta sammanhang vill ag vidare framhålla att avfallsskattelagen i den form regeringen föreslår pekar på en kris i milöskattepolitiken. Finansministeriet menar nämligen att det inte finns några andra skatteobekt, och skattebasen är också i denna proposition alltför snäv, eftersom alla industriföretag inte behandlas på samma sätt. Detta kastar ett negativt lus över de grönas förslag till milöskatter. Det är samma förslag som det hänvisas till i regeringen Lipponens program. För att döla det faktum att dessa skatteideer är på fallrepet försöker regeringen driva igenom ett dåligt berett lagförslag, ett lagförslag som en maoritet av utskottsmedlemmarna vid första behandlingen klart och tydligt betecknade som odugligt. Ett bevis på att milöministeriet får en allt mer marginell roll är att tänstemännen där på grund av detta lagförslag håller på att mista sin trovärdighet i sitt försvar av milövärden. De har gett sitt samtycke till en fiskal lag, som allmänt taget inte uppfyller kriterierna för en milöla g. Speciellt väcker det förvåning att inte bara de gröna utan framför allt också byråkraterna har gått med på industrins och arbetsgivarnas krav på att bli befriade från milöskatter i en tid när industrierna upplever sina största vinster någonsin. Helsingfors den 31 ma 1996 Esko Seppänen /vänst II Vi ger vårt stöd till att ekonomiska styrmedel utnyttas i milöskyddet. Det finns all orsak att försöka minska avfallsberget och öka avfallsåtervinningen med ekonomisk styrning. Tyvärr uppfyller regeringens proposition med förslag till avfallsskattelag inte dessa grundläggande kriterier. Tvärtom innehåller lagen så många otydliga och komplicerade punkter att man med fog kan misstänka att lagen i slutändan leder till att återvinning och återanvändning minskar samtidigt som avfallsförbränningen ökar. I den allmänna diskussionen om utlåtandet kom det fram att lagförslaget inte uppfyller kraven på god lagstiftning. Vi är fortfarande av den åsikten att propositionen borde återsändas till finansministeriet för ny beredning, och denna åsikt företräddes också starkt i utskottet till en böran. En ny beredning av lagförslaget måste utgå från att avfallsskattelagen under alla förhållanden främar återanvändning och återvinning i kombination med en minskning av avfallskvantiteterna.

5 5 En ny beredning måste också särskilt lyfta fram ståndpunkterna i utlåtandet från milöutskottet Utöver de fall som nämns i utlåtandet bör också fölande vara skattefria i syfte att främa a vfallså tervinning: - Avfall från milöskyddsinsatser - Organiskt avfall som komposteras på avstälpningsplatser - Bioavfall som sorteras på avstälpningsplatser - Problemavfall som mellanlagras under en kort tid på avstälpningsplatser - Avfall som används för nödvändiga byggnads- och täckningsändamål eller för annan nödvändig skötsel av avstälpningsplatser - Behandlat (sorterat) brännavfall På grundval av det ovanstående anför vi att utskottet bör förutsätta att propositionen med förslag till avfallsskattelag skall beredas på nytt. Helsingfors den 31 ma 1996 Tytti lsohookana-asunmaa /cent Matti Vanhanen /cent Sakari Smeds /fkf Mari Kiviniemi /cent Anu Vehviläinen /cent

6