Ride of Hope Vi kämpar för livet

Transkript

1 Ride of Hope 2012 Vi kämpar för livet Som en del av er säkert har uppmärksammat har jag och Katarina (Kat) cyklat Sveriges längsta välgörenhets lopp, Sveriges viktigaste lopp. Nu vill vi naturligtvis dela med oss av våra upplevelser och förhoppningsvis inspirera er till att hänga med till nästa år, åtminstone på några av etapperna. Men akta er, det är beroende framkallande, då det gör gott att göra gott. Detta reportage skulle kunna handla om fartgrupper, hur fort vi har cyklat, vilket snitt vi har hållet, hur långt vi cyklat eller hur mycket mjölksyra som forsat genom låren. Visst har det bombats på ibland, det har varit inspirerande att cykla med cyklister från Team Conti, Masarna, Cykelcity och andra som gör Vättern rundan på runt 7 timmar. De e en grym känsla att åka belgisk kedja i 45 km/h. Man skulle också kunna prata om vilka komponenter, hjul, ramar och annat tekniskt som naturligtvis också har diskuterats under detta 9 dagar långa etapplopp. Vi ska gärna berätta om detta också om ni vill, men det får bli under våra träningar eller i anslutning till dessa. Det var nämligen inget av detta som kom att betyda något under de 9 dagarna i sadeln. Nej, det är kamratskapet, kämpandet och engagemanget som har etsat sig fast i ens minne. Berättelser och möten med människor som har drabbats av det som inte kan hända mig.

2 Möten med människor som brinner för något och som älskar cykling. Detta har varit en resa med mycket glädje, energi, glada skratt och goa gubbar och gummor. Vet inte när jag upptäckte Ride of Hope eller vem som upptäckte det åt mig. Men både jag och Kat har alltid brunnit för välgörenhet och att göra gott. Förutom att samla in pengar till barncancer fonden är ju RoH också ett sätt att visa vårt deltagande, ge hopp och stöd till de som drabbats. Detta kom också att visa sig flera gånger under resan. Så oberoende av varandra betalde vi in anmälningsavgiften för att cykla alla nio etapperna och håll tummarna för att vi skulle komma med. Man har nämligen av praktiska skäl, som transport av bagage och boende, begränsat antal deltagare till 90 st. som får cykla alla etapperna. Men i mitten på april fick jag besked om att jag var anmäld och extra roligt var att se att Kat också var med på listan. Även Hanna med pojkvän, båda från Trampen, var med i två etapper. Lördagen den 4:de augusti rullade 90 cyklister iväg från Grand Hotel genom Lunds gator upp mot barnonkologen på lasarettet. Där väntade ytterligare dryga 100 cyklister som skulle cykla några av etapperna, samt funktionärer, sjukvårdare, ledare och anhöriga. Runt om fanns också föräldrar och deras barn som drabbats av cancer. Det råder en spänd, förväntansfull och nervös stämning bland cyklisterna. En del verkar känna varandra sen tidigare RoH lopp, andra går omkring och funderar på vilken fartgrupp de ska köra i. Hur fort kommer det att gå, orkar jag hänga med, 153 km till Halmstad, är man tillräckligt tränad. Cyklar synas och benmuskler granskas. Men i det vackra vädret (det bästa under hela turen skulle det senare visa sig) och i gynnsamma vindar skickar Alex med säker hand ut den första startgruppen kl därefter rullar det på till när den snabbaste gruppen rullar iväg. På denna vår första etapp mot Halmstad rullar vi på, för oss skåningar, välkända vägar via Vallkärra, Kågeröd och backar som vi minns från Grand Fondo vidare mot hallandsåsen där första depån väntar. Extra roligt att höra uppskattande kommentarer om vårt vackra öppna landskap från cyklister som inte bor i Skåne. Och visst blev det lite race upp mot hallandsåsens topp, man ville väl förmodligen mäta sig med varandra. På toppen har vårt fantastiska service team bullat upp med dricka, bananer och vetebullar som smakar utmärkt efter första HC berget. Från hallandsåsen gick resan lätt i utförs körning och delvis medvind via Laholm till Halmstad. Framme i Halmstad på Scandic hotell väntar igen vårt serviceteam, redo att ta emot oss, hjälpa till med cyklar, se till så vi får vårt bagage samt ge sjuk service till de som behöver. Snart sitter vi där med en öl i handen på ett välförtjänt afterbike och dagens etapp diskuteras, kontakter knyts och så smått lär vi känna varandra. Efterhand så trillar allt fler cyklister in och stämningen är på topp. En del unnar sig ett bastu bad (läs Kat) och efterhand så bryter folk upp för dusch och ombyte inför stundande räkfrossa som bjuds till kvälls mat. Kanske inte den mest typiska cykla långt måltid man tänker på, men helt ok och kvällen blev mycket trevlig. Efter en ok sömn, trots snarkningar från grabben i sängen bredvid, ringer klockan Prylar packas ihop, vädret diskuteras, vindväst eller ej, blir det regn, ska man ha skoskydd Ner till restaurangen och intager en härlig frukost buffé, ut och känner på vädret, hur kallt är det, blåser det, mmm det blir nog regn. Upp på rummet igen, packar om det sista, smörjer in ömtåliga delar med vaselin och på med cykelkläderna. Väskor bärs ner till service bilar där de

3 packas in, cyklarna rullas ut från förråden. Snart rullar en mäktig kortege genom Halmstad ut mot Ica maxi, som är en av sponsorerna, där ett start-område likt det i Lund har byggts upp. Från Halmstad drog cykeltåget vidare mot Göteborg via Varberg där det bjöds på korv med bröd och Kungsbacka där McDonald s bjöd på BigMac i hällande regn. Efter målgång checkar vi in på Scandic i Mölndal och samma procedur som i Halmstad tar fart (inkl. afterbikeöl). Efter middagen, lasagne, kom Billy Ydefjäll (en av projektledarna i barncancerfonden och initiativtagare till Ride of Hope) att hålla ett föredrag som inte lämnade någon oberörd. När han berätta om sin dotters kamp mot Cancern, hur hopp byttes mot förtvivlan, varför just hon, all smärta som dottern fick genomgå och alla dessa dagar på barn onkologen i Lund, all fantastisk personal, om tillfrisknandet och slutligen om återfallet som sedan resulterade i dotterns bortgång 2007 det berörde oss all djupt. Samtidigt berättar Billy entusiastiskt om allt arbete barncancer fonden lägger ner på att få resurser och pengar till forskning, hjälp och stöd till drabbade barn och anhöriga. Hur viktigt lopp som RoH och Spinn of Hope är och betydelsen och hoppet det ger till drabbade. Många tankar snurrade när man gick till sängs den kvällen, tacksamheten till att man själv inte drabbats och omtankar till de som kämpar varje dag med sin cancer. Med Billy s tal i minnet var det stort att på 3 led med dryga hundra cyklister i kortege rulla igenom Göteborgs gator på måndags morgon. Härligt att se applåderande människor, folk som stannar upp och fotograferar, bilar som stannar upp och lämnar företräde. Ca 30 minuter senare har vi nått fram till Drottning Silvias barnsjukhus där dagens start har förlagts. En del av RoH är att besöka fem av Sveriges sex barncancer sjukhus, finns ett i Umeå också dit vi inte cyklar. När vi stod där vid startplatsen kanske 150 cyklister, med det kanske sju våningar höga sjukhuset intill oss, skede det som nog har etsat de djupaste spåren i ens minne. Plötsligt är vi några cyklister som ser barnen med föräldrar och personal stå vid fönstren, vinkandes till oss. Föreställ er sen 150 cyklister som vinkar tillbaka och känslorna som infinner sig. Barn som tappat allt hår, ställningar med dropp, läkare i gröna rockar, föräldrar, sköterskor Ni fattar, behöver inte säga mer. Loppet rullar vidare mot Skövde via Alingsås, Herrljunga och Falköping. Regnet öser ner, men det gör inget. Som någon sa Regn är bara flytande solsken och vi gör detta för barnen! eller de är Barnen som gråter glädje tårar Man struntar i att det värker i ben och ända på den tuffa tredje etappen, det känns ganska fattigt att gnälla på det nu. I Skövde checkar vi in på Scandic Billingen och proceduren med att checka in, hämta bagage, göra cykelvård går som en dans. Afterbike ölen intages i vanlig ordning men det fattas nu ett gäng tjejer som inte dyker upp förrän senare. Det visar sig att de (med Kat i spetsen) på den tredje dagen fått en uppenbarelse då de upptäckte Assos creme after bike, en välgörare för de ömtåligare kroppsdelarna. Och visst kunde man på etappen dagen efter, mellan Skövde och Örebro, se att de närmade sig sadeln med helt annan entusiasm. Dag 4 (170 km) gick på fantastiskt vackra vägar via Lyrestad, Gullspång och Svartå som man faktiskt kunde njuta av trots vattnet som skvalpar i skorna. Vid starten i Örebro har radio och tv dykt upp. Ni kan se intervjun med Billy Ydefjäll på youtube ( ) Vi lämnar parken i Örebro med viss förhoppning om regnuppehåll. Humöret är på topp trots fuktiga skor och ömmande ben när vi tar oss an etappen till Linköping. 155km idag via kända orter som Kumla, Mariedamm och MOTALA. Jomen sista milen mot Motala var på de befriande sista milen av

4 Vätternrundan :-). Vi passerar med god fart målrakan längs Motala ström, vem hade trott det när man sist stod där med en lättöl i handen. Vi checkar in på Linköping väst, ett känt boende för många vätternrundan cyklister. Jag behöver inte nämna afterbike ölen va? Andra sysslor som RoH cyklister har på kvällarna är tvätt av cykelkläder i handfaten på hotellrummet. Därefter torktumling av de samma i handukar som man rullar ihop med kläderna i, följt av handuks-rulle stampning. Vet ni, det luktar inte hallonsaft i ett rum med tre till fyra boendes cyklister och deras medföljande sura och svettiga kläder Torsdag 9 Aug, start från barnonkologen i Linköping och idag endast 147 km (om vi inte hade cyklat lite fel). Målet idag är Katrineholm och en ny spännande boende form, campingstuga på Djulöcamping. Efter sex dagars cyklande är klungorna nu grymt sammankörda, man vet hur varje enskild cyklist beter sig. Vet vilka man kan lita på och som man kan limma hjulet på. Så cyklingen går utmärkt, däremot är det fortfarande si och så med språket. Vi skåningar blev lite mobbade faktiskt. Hojtande man lucka så tyckte de man sa punka, sa man punka ja då var det lucka. Fast egentligen tycker de vår skånska är ganska charmig. Fredag morgon lämnar vi Djulöcamping efter frukost på deras dansbana. Med oss har vi ett antal myggbett som kliar gott på benen och ett alltid lika härligt humör. I vår grupp skämtas det om vart vi ska åka in och smygfika idag. Bela, vår ledare, som förutom att vara en fantastisk cyklist även kan konsten att hitta mysiga fika ställen, vilket han visade de sista dagarna till allas uppskattning. Denna den sjunde dagen var ganska tung man börja känna sig orkeslös. Farten är där men man är allt lite dränerad, det är svårt att få i sig tillräckligt med energi. Inte så att det fattades något på depåerna tvärtom fanns det alltid generöst med bananer, snickers, glass ibland, mackor eller hamburgare, sportdryck och kaffe. Målet idag var Ikea Västerås. Ikea var otroligt generösa, skänkte handukar, godispåsar och en fri lunch i deras restaurang där vi fick plocka så mycket vi ville bland mat, efterätter och drycker. Av alla ett mycket uppskattat inslag. I entrén till Ikea satt ett antal anställda och körde på spinningcyklar för RoH, riktigt kul att se. Dagen efter ställde Ikea upp med ett lag cyklister som körde etappen Västerås-Uppsala. Under ett depå stopp vid ett shoppingcenter, kommer inte ihåg vilken dag, då det regnade som värst och jag inte hade min bästa dag. Sliten, frusen och kall meddelade jag ledaren att jag byter ner mig en fart grupp, så de kunde åka utan mig. Medans jag väntar på att en långsammare grupp ska komma in i depån går jag dyngsur in på stadium och köper mig ett nytt underställ. Jag tar på mig understället och går till kassan för att betala, leendet från kassörskan och ett bra jobbat ger den energi injektion som jag behövde. Härligt. Gruppen jag väntar på dyker inte, det visar sig att de har haft en vurpa och några punkteringar i regnet och är sena. Men Bittes grupp med Assos Creme tjejerna kom inrullande och man blev väl mer eller mindre kidnappad in i gruppen :-). Det blev en fantastiskt rolig cykling och många goa skratt. Här haglade skämten, håll man inte fina led så fick man höra att det såg ut som en näve löss på vägen. Kisse paus våga man knappt be om, då blev det prostata snack, blåsans storlek diskuterades och att det skulle kollas om prylarna var kvar Men kul med två Trampen cyklister i samma grupp och med så snygga cyklar Lördag morgon och man känner sig piggare igen. Idag väntas mer folk till start då det är helg och visst är det stor skillnad mot tidigare starter i veckan. På Ikeas parkering kryllar det av människor som vill cykla en etapp eller kanske de två sista mot Gärdet i Stockholm, kul. Katarina får en riktig energikick genom en f&s vän från Lund som bett en för Kat okänd

5 kompis åka till starten och leta upp henne och ge en styrkekram. Det säger en del om engagemanget tycker jag. Kortare etapp idag, 116 km känns som ingenting nästan a walk in the park typ. Vi rullar mot Uppsala och många nya ansikten i grupperna idag, kul men det blir väl kanske inte riktigt samma flyt i cyklingen. Men det gör inget, det viktiga är åter igen varför vi cyklar. Detta blev vi verkligen påminda om på kvällen i Uppsala. Efter en god grillbuffé på Scandic i Uppsala var det medalj utdelning till alla som cyklat hela sträckan. Medaljerna delades, mycket hedrande, ut av tjejerna som i våras cyklade Juliaresan mellan Östersund och Öland. Som avslutning på kvällen håll de en föreläsning som verkligen berörde oss alla. Dom hade varit fem tjejer, bästa kompisar, i sina bästa år med massor av framtidsplaner som man har i de åren. Men så hände det som inte får hända, Julia 17år drabbades av cancer som tog hennes liv i februari De 4 fyra tjejerna startar då Juliaresan- en resa som kan rädda liv. Läs gärna om denna resa från Östersund till Öland på cykel av fyra helt otränade cyklister på deras hemsida. Dom visade också en film de gjort, som ni kan se på youtube Gå in på deras hemsida, stötta dom, skänk en slant eller skicka ett sms och bidra med 25kr. Det är dessa fantastiska tjejer värda. Vi blev under föreläsningen verkligen påminda om varför vi gör det här. Det handlar inte bara om cykling utan om engagemang och viljan att hjälpa till. Söndag morgon (dag 9) och vi packar ihop våra prylar för sista gången. Många är tagna av en denna den sista etappen tillsammans. Känslan av att snart är det över kommer över en. Vad tomt det kommer att kännas att stiga upp utan alla sina cykel-kompisar, alla glada tillrop och utan allt gemensamt kämpande på sadeln. Till starten i Uppsala dök det upp ca 350 cyklister och vädret var äntligen med oss. Vid starten i Uppsala höll Billy ett kort tal och påminde deltagarna om att vi kämpar för livet och pratade om våra fallna hjältar. Pratade om Juliaresan och även om en Peter Fåglum som jobbade på Shimano. Peter och Shimano har varit med Ride of Hope sedan starten 2008 och alltid trott på RoH s värderingar och insamlingsmål. Peter avled i våras av en hjärntumör och därför hedrades hans minne genom att döpa etappen till Peter Fåglum in memorian. Talet avsluta vi inte med en tyst minut utan en minut av applåder. 9 mil senare mötes vi av massor med folk på gärdet. Många anhöriga var där, man såg blommor, ballonger och många välkomnande kramar. Ett härligt avslut på en fantastisk resa även om alla avsked smärtade. Har ni varit uthålliga och läst så här långt, så orkar ni absolut med att cykla RoH nästa år. Planera in den i semestern, häng med. Ni kommer inte att ångra er. Tack för att ni läst. /Conny och Katarina

6 Ett avslutande klipp som summering av RoH 2012: