Björn Wessman björns trädgård. 2 juli - 21 augusti 2011

Transkript

1 Björn Wessman 1

2 Björn Wessman björns trädgård 2 juli - 21 augusti

3 #100 Jovisst är det nästintill en overklig känsla - projektet Konsthallen i Hishult har sedan starten den 15 oktober 1994 nått den aktningsvärda åldern av utställning nummer 100. De första årens staplande steg har blivit mer stadiga och jag kan nu säga att inställningen är väldigt målmedveten och framtiden ses med stor tillförsikt. Volymmässigt har Konsthallen och Gästgivaregården växt ihop och drivs nu som en enhet och med samma mål att ge våra gäster och besökare en varm och go känsla i alla sinnen och en stark vilja att göra nya nyfikna besök i Hishult. Naturligtvis är också målet att locka nya besökare som vill sälla sig till vår trogna besöksskara och även förhoppningsvis stödja verksamheten i vår ständigt växande vänförening. Konsthallens kataloger (som besökaren får i entrépriset) har gjorts till varje utställning och totalt i över exemplar. Dessa är, förutom utställningarna, vår verksamhets viktigaste ansikte utåt. Naturligtvis blir denna etthundrade katalog med Björn Wessman lite extra och förhoppningsvis en milstolpe, ett nytt avstamp mot en ny nivå! Sedan starten 1994 har verksamheten yta ständigt varit i utveckling och utbyggnad. Maria Schad ritade Konsthallen 1994 och byggnaden med nya köket, hotell- och konferensrum, Nytt kapprum och fler toaletter var färdigt Heikki Särg ritade sedan den nya cafeterian, färdig 2005 och Orangeriet (invigdes 27 juni, samtidigt med Björn Wessmans utställning mängat) samt tillbyggnaden av Konsthallen som stod färdigt I januari 2010 fick utställningsrummet en ny vägg framför trappan till plan 2. Samtidigt med detta har renovering och uppfräschning gjorts i den ursprungliga byggnaden av Gästgivaregården. Sedan några år tillbaks har kraften lagts på att skapa en utställnings-/naturpark tvärs över vägen, i ravinen bakom kyrkan. Detta projektet kommer förhoppningsvis att utvecklas under växa till något riktigt bra under de kommande åren, parallellt med Konsthallsparken. Att utvecklas tillsammans med någon man tycker om är ju ett naturligt sätt och vad är då inte trevligare att göra denna utställning #100 tillsammans med en konstnär och vän, som ständigt sporrat varandra och funnits tillhands i både med- och motgång. Katalogen blir en odyssé över utställningarna vi gjort tillsammans och ett dokument över denna utställning #100. I september 2010 möttes vi på Björns hemmaplan, i Aniane i sydvästra Frankrike för att smida planer och vandra i berg! Hishult i juni 2011, Kjell Åke Gustafsson 4 Björn Wessman vid akvadukten i Aniane, september

4 1995 Kjell Åke Gustafsson (KÅ) Björn, Din första separat utställning i Hishult var vintern, utställning #6, 1995 och redan då fanns måleriet med de storslagna Nordiska naturscenerierna, de Franska landskapen och de Franska vägarna. Men något som jag nu tycker var mer anmärkningsvärt var målningarna Världsmarknad. Där varje målning var uppdelad i nio mindre delar och består av ett gytter av expressivt färgglada människokroppar på världsdelarnas olika marknadsplatser. Inga horisonter utan bara som snapshot rakt in i massan. Detta sätt att måla och dessutom med fysiska objekt, var det något nytt? Även nu på denna utställning återkommer människokroppen i den Marockanska sviten. Även det känns väldigt överraskande. Björn Wessman (BW) Neuftyker, tre gånger tre bilder i kvadrat som idé dök upp ur friheten av att kombinera flera bildelement, en kompositionstanke och vilja för att komma ifrån den traditionella landskapsformen. Jag kallade projektet för Alla landskap. Som det kan bli ensamt i det vilda, så drabbar mig lappsjukan från och till även i ateljén. Den gav mig lusten att skildra vad som möter när man strosar genom marknaderna i världen och i synnerhet mitt kära Languedoc. Grönsakståndens gränslösa palett, doftorglarna under plantanernas violetta skugga. Ett Emile Zola kalejdoskop (se Hallarna) snapshots mitt i röran. Brutna bilder som tillsammans ger en sannare bild av färg och rörelse i folkvimlet. Bringa lite ordning i kaos, eller ett sätt att komma till tals med människorna. Vad jag också ville undersöka var olika kulturers färgpalett, den mongoliska marknaden, den franska som jag väl känner och en afrikansk folkrörelse i ljusets alla spektra.. En resa helt nyligen till Marocko lät oss uppleva det slitsamma enkla livet i öknarnas oaser. Skepnaderna i palmlundarnas motljus i tidig morgonväkt, och vandrande gestalter på vägarna i Atlasbergen är slående vackra i sina klädedräkter, och för mig liksom för Matisse i Tanger, börjar det klia i fingrarna på målardjävulen när det bjuds framför ögonen. Världsmarknad I. Olja på duk, 187x187 cm,

5 1997 KÅ Redan vid utställningen 1995 började Du tala om att skapa en Japansk trädgård väster om Konsthallen, där jag med stor möda hade prutat mig till en boulebana av företagen som byggde Konsthallen. Jag gav Dig ett halvt löfte i tron, eller hopp om att det skulle rinna ut i sanden. Det var helt fel tänkt! BW Det är med vissa platser som med människor; somliga kräver ett visst tilltal. Parken kring Konsthallen gav mig tidigt en känsla av att något saknades. Att det var just en japaninspirerad trädgård var väl inte självklart. Men i samtal med arkitekten Björn Sjunnesson, han liksom jag inspirerad av zenträdgårdens estetik, dök trädgården med dess väl proportionerliga boulebana upp i min skalle. Idén förankrades hos Kjell Åke över en öl på ett söderhak i Stockholm. Jag sökte projektbidrag från Konstnärsnämnden, och fick det! När entreprenörer får ekonomiska ramar går de inte att stoppa, se bara på gästgivaren själv! Att vi skulle stöta på patrull från Kjell Åkes far Sten-Hugo fanns inte på kartan. Här skulle skapas bestående kulturella värden, en permanentad skulptural installation för nuet och framtiden. Efter noggrann planering och ekonomisk kalkyl gick vi till verket med entusiasm och nyfikenhet. Båda Björnarna är skåningar så vi ville lyfta fram urformer i det skånska kulturlandskapet, ett slags arketyper. De mossiga gamla gärdsgårdarna i snapphanebygd, björkvedstaplarnas majestätiska toppar på gårdsplan och landskapets åar och vattendrag. Vi åkte skakigt gammalt skolflygplan för att filma meanderloppen vid Kopparhatten. Jag stod i Getaryggarnas sankmarker en hel dag och registrerade vattnens flöden. Vi samlade tonvis av svart diabassten i brotten vid Sibbhult och ytterligare ton röd granit från Ysby. Det var en hektisk, uppfinningsrik och givande tid. Och den energi och dialektik som vi planterat mellan bokarna i Sten Hugos älskade gräsmatta sjunker alltmer in i mossan och framtiden. Asa Stenar vilar tryggt i Kjell Åkes händer och medvetande. Så blir han aldrig riktigt av med mig! Projekteringen av ASA-stenar våren

6 KÅ Mina föräldrar fick en smärre chock när Du och Björn Sjunnesson dundrade in med grävskopa och flertalet lastbilslaster med skrotsten från diabasbrotten. Min far konstaterade kallt att här har vi ägnat snart fyra generationer åt att rensa tomten från all sten och så kommer Wessman och fördärvar allt på två veckor! Dessutom blev jag förärad en ny titel (tidningen Vi) som fortfarande förföljer mig. Björn, Din kommentar här är helt onödig! Hela konsthallen förvandlades till oigenkännlighet med gärdsgård, gigantisk vedstapel, slingriga grusgångar, fiktivt vattenfall, meditativa rum... ASA-stenar (detalj), juni

7 2001 KÅ Våren 2001, #3-2001, var det dags igen med utställningen PARK. Monet s trädgård i Giverny intog Konsthallen blandat med nordliga parker. Tillsammans gjorde vi också boken PARK och Du ställde ut på Konstakademien i Stockholm och Kungen köpte Bunnerskalet, som idag finns på Stockholms Slott. Våren 2002 gjorde vi en separatutställning på Sollentuna-mässan med PORTALER och i Hishult SUCCULENTER på Påsk i förstugan. BW Egentligen har det som händer sin upprinnelse år 2000 då jag fick Konstakademiens ateljéstipendium. Ett år i Paris. På Cité des Arts i Maraiskvarteren tillbringade jag och min familj större delen av tiden om vi inte åkte till sommarstugan i Languedoc. Nyårsnatten framför Louvren med Eiffeltornet som en av tomtebloss sprakande julgran blev starten för ett intensivt arbete med de nordiskt inspirerade bilderna. Under promenader i stadens parker med 3 årige Isidor samlade jag på intryck av mer botanisk art. Mötet med Monet s Giverny blev en omedelbar förälskelse. Väl hemma i loftet på Kungsholmen på senhösten var lusten att bearbeta trädgårdsupplevelserna alltför stor. Ivern skapade en mängd större dukar och snart kunde jag visa Konstakademiens preses Beate Sydhoff vad jag skapat i Paris. Resultatet av mötet blev en utställning i Akademiens stora salar. Vi gjorde första boken Park och tanken var att akademiens utställning skulle följas av Konsthallen i Hishult under sommaren. Kungen och Viktoria besökte vårt loft och ers höghet var intresserad av att hitta något för Jubileumsrummet på Stockholms Slott. Under utställningens gång på Fredsgatan 12, blev vi tillfrågade om möjligheten av att transportera ett antal målningar från utställningen till borggården. Sagt och gjort med en bil från Statoil. Inger och jag höll målning efter målning mot den vackra akvarellerade väggen i Jubileumsrummet och när vi visar den sista och största målningen Bunnerskalet så utbrister ett muntert majestät jädrans vad bra den sitter! Bilden fick stanna och vi fick sätta upp en avbild med texten Inköpt av Kung Carl den XVI Gustaf. Inger skötte utställningen oklanderligt och jag målade i loftet inför Hishult. På hösten debuterade jag på Galerie Danoise i Paris, till vilken vi översatt boken Park till franska. Idag 10 år senare kan jag blicka tillbaka på ett år som kom att bli en mycket stark och positiv vändpunkt. Och i skrivande stund planeras den tredje av innevarande års 4 stora utställningar. Vi blickar alltjämt framåt! PRUNUS. Olja på duk, 200x90 cm,

8 2007 KÅ Sommaren 2007, #4-2007, var det MÄNGAT. Storslagna landskap från norr till söder, krönt med jättemålningen NATIONALPARK 357 i det nybyggda Orangeriet, där vi även visade Janne Forsell nya film Landskapen i mig. Detta var en på alla fronter stor succé som för alltid kommer att finnas kvar i minnet gjorde vi separatutställningen Franska vägar på sista Sollentunamässan samt Ligurisk väg i Hishult på Påsk i förstugan. BW Om man för en gångs skull får vara lite kaxig skulle man kunna säga att vi gått från klarhet till klarhet. En halvtimme innan vernissagen på Konsthallen i Hishult 2001, lastas den av Arena nytryckta boken MÄNGA av och tidningens reporter kunde ta en bild av en överlycklig Björn i den japanska trädgården där han nyss avslutat placeringen av Pers Port, en hyllning till hans framlidne gudfar. Filmen Landskapen i mig rullade i en ständig loop framför målningen Nationalpark 357, i Orangeriet som KÅ färdigställt inför vernissagen med stor dramatik. Åskväder och halvmeter djupt med vatten höll på att kullkasta och inte minst få den 300x500 cm stora duken att brista av högspänning. Janne Forssell och jag värkte fram filmen under två undersköna veckor i Aniane. Bland blommande körsbär och illgröna vinfält strosade jag som en lycklig tjuren Ferdinand. Målade inför kameran ett Provencalskt landskap som kom att utgöra betalning för den lyriska filmen. En vecka efter vernissagen åkte familjen till Lofoten för fiske, avkoppling och skön samvaro med franska vinodlarfamiljen Tori. Väl ute i malströmmen i fjorden klingar sms en om och om igen i min telefon som kungör de positiva händelserna i Hishult. Som att ha en skälleko i fickan. Färgen hade inför 2007 drivits upp och det franska ljusets klarhet blev alltmer påträngande. På mässan 2008 visade vi enbart franska vägar, stigarna runt byn, och det stod snart klart för oss att publiken längtar efter färg. De Liguriska vägarna till årets påskutställning var en svit studier tillkomna på tripod under körsbärsträdens skugga ovan den lilla sömniga byn Stella Nello. Sällan sätter jag mig i spenaten för att arbeta, men här var det ren och skär lust. Och den lusten kommer jag att värna! BALROGEN. Olja på duk, 190x190 cm,

9 Björn Wessman och isala (detalj). Olja på duk, 200x380 cm,

10 Frankrike KÅ Under några dagar i september 2010 fick Eva och jag vara Dina gäster och få möjlighet att på plats uppleva det Du så innerligt bejakar i både tal och måleri. Landskapet Languedoc, orterna Puechabon och Aniane, den stad där Du, Inger och Isidor nu har Er fasta plats. Men hur hamnade Du egentligen i Frankrike? BW År nittonhundrasjuttiofem liftade jag ner till södra Frankrike. Som nybliven konstskolestuderande och nyss avhoppad magisterkandidat i litteraturhistoria blev jag fullständigt bergtagen av ett på samma gång ljust, skirt och kalkstenskargt landskap. Grönaste fält av vin så långt ögat kunde nå och bergstigar prickade av färsk getskit. Maten, vinet, ljuset, ja, allt tog jag in och har inte släppt det sen dess. Det var en momentan förälskelse som efter många års intensiva studier idag resulterar i elektriskt färgrika skapelser på mer eller mindre monumentala dukar av linne. Ett måleri som har modernismen som vagga men som mynnar i ett nytt betraktande av vårt vara. Björn blickar ut över dalen vid berget Pic Saint Loup

11 Gatans hund i gränden vid huset i Aniane. Björns ljusgångar på vandringslederna utanför byn

12 KÅ Trots att vi finns på samma plats och ser samma vägar, vyer, vingårdar, hus, berg etc. Så ser det ju inte så ut på Dina målningar! Formationer och figurationer finns i stort sett där, men inte färgpaletten. Var kommer den ifrån? Hur viktigt är det för Dig att få vara på den plats där inspirationen till Dina målningar hämtas ifrån? Jag vet att Du på 80- och 90-talet gav målningarna norrländska namn utan att Du alls hade varit på plats. Hur går detta ihop? BW Oavsett om bildfloran kommer från Australien, Abisko i norr eller Puechabon, en liten ort i sydfrankrike, så bygger de på omedelbara möten med en natur som fascinerar med sin uppfinningsrikedom och mångfald. Alla bilderna är upplevda två gånger, första mötet då jag tar in med alla sinnen, och andra gången då jag målar mig tillbaka till det första jungfruliga mötet. Idag ger jag gärna bilderna namn med alldaglig klang som Cypresser och vigner, Vägs ände osv, andra gånger har jag använt namn på mariga grynnor och farliga grund. Titlar och texterna illustrerar inte måleriet. Snarare följs de åt och berikar varandra. Tidigare dunkla benämningar har i ljuset av mitt måleri idag fått en renare vokabulär. Det tog åratal att förstå ljusets förutsättningar i måleriet. Hur motljus skapar nya färgkonstellationer och tvingar dig att omtolka det du trodde att du var säker på och visste. Det franska landskapets färgdräkt smyger sig idag in i vadhelst jag driver med, må det vara irländska eller svenska trädgårdar, liksom bergsbygder i norden. Ljuset och färgen jag förälskade mig i medelhavstrakterna hjälper mig att bygga de bilder jag vill se målade idag. Bilder berikade av livslust och mängade av sinnliga överraskningar. Under pergolan, ovan den japanska trädgården

13 KÅ Jag vet inte om det är tillåtet att offentligt säga det jag nu tänker, men jag tar risken. Eftersom jag nu har haft förmånen att på närma håll få följa Din utveckling de senaste 15 åren, så är det ganska enkelt att konstatera att det skedde något kring milennieskiftet. Det känns som om det går så mycket enklare nu. Målningarna känns friare med en glad och positiv approach. Lite som pojken med guldbyxorna! Är det inbillning eller kan det vara så? Du fick Din nuvarande ateljé för drygt 10 år sedan. Vad har den betytt? Den digitala kameratekniken har skapat nya möjligheter att snabbt få fram skisser och alternativa och uppdrivna färgställningar. Detta vet jag att Du med stor framgång använder Dig av. Kan det också ha bidragit till ett smidigt och friare bildskapande? BW Jomenvisst, som jag beskrivit tidigare blev milleniumskiftet en vändpunkt. Jag har som nattfjärilen strävat mot ljuset och ambitionen har varit att nå allt större frihet i arbetet och med min konst. Det är väl så att när du efter mycken möda har skapat dig ett eget bildspråk så vill du naturligtvis nyttja det maximalt. Om man sedan är så lyckligt lottad att din omgivning verkar förstå vad du vill ha sagt och gjort, så vill du vidare. När jag väl bestämde mig för att uttrycka mig på mitt sätt så kändes det som en befrielse. Bilderna kommer till mig som ett flöde, och jag har svårt att inte driva med strömmen. Vi, bilden och jag, pratar med varandra, är inte överens alltid, men förmodligen strävar vi åt ett ljust och gemensamt, harmoniskt kontinuum. När en bild är färdig, vill jag genast se vad som döljer sig bakom nästa krön och nästa. En stor och vacker ateljé med park utanför med skrattande barn och glada hundar är naturligtvis inget att sitta och sura över. Rymd och ljus är förutsättningar för tavlornas tillkomst. De medel jag skaffat mig för att förädla intrycken, saxandet, fotoshoppandet och ett mer eller mindre lekfullt processande med bildmaterialet är naturligtvis också viktiga ingredienser för att resultaten ska bli berikade. Så länge tavlorna fylkas runt mig och pockar på uppmärksamhet är jag tillfreds. Smått olycklig är jag endast när de har lämnat rummet för utställning. En stor tomhet infinner sig i mitt bröst vid saknaden av vårt intensiva samtal, men den övergår snart i kärleksfull stolthet när jag ser bilderna placerade på utställningarnas vida väggar. Höstfärger i vingården

14 2011 KÅ WESSMANLAND, NATIONALPARK och BJÖRNS TRÄDGÅRD, det har ju blivit en riktig Wessman-sommar med 3 stora utställningar på gång samtidigt (Millesgården och Ronneby Kulturcentrum) samt ytterligare en i början på hösten på Galerie Proarta, Zürich Schweiz. Samtliga med olika teman. Beskriv lite kort utställningarna och glöm naturligtvis inte ge oss lite extra om BJÖRNS TRÄDGÅRD i Hishult! BW Benämningen Wessmanland myntades av vännerna Peer Eriksson och Peter Hahne där de klättrade på sluttningarna i Sydafrikas berg. De såg ett landskap vilt och sydländskt ljushyllt ornamenterat av en exotisk flora och brända buskage. Kort sagt ett landskap som påminde om något de sett förut. Denna deja vu upplevelse telefonerade de omedelbart hem till mig i uppsluppenheten och möjligen berusade av det goda vinet i ränseln. När jag skulle ge Millesgårdens monumentala utställning namn föll det sig naturligt med Wessmanland. Landskapen som möjligen kan identifieras är omisskännligt Björns egna. I Johan Celsings vackra stora och ljusa hall kan man vandra på de stigar jag framkallat med kadmiumgult och rött, coelinblå och karmosin. Ett färgintensivt landskap som bländar betraktaren och slår blåa dunster i dig om växtligheten i ett soldränkt södra frankrike. Om man tagit som sitt uppdrag att inom samma tidsrymd formulera sig i tre stora utställningar så vore det idiotiskt att visa en och samma sida av dina möjligheter. Utställningen på Konstakademien 10 år tidigare innefattade i stort tre teman; det stora vilda norden, parken och den japanska trädgårdens inspiration. Så också idag tre teman; det franska kulturlandskapet på Millesgården, resornas Nationalparker från på Ronneby Kulturcentrum, vilka har fått vänta på detta tillfälle under ett antal år. Idag fyller de väggarna på ett självklart och respektingivande vis i den gamla fabriksbyggnaden, en av landets största och vackraste konsthallar. Slutligen trädgårdarna och parkerna på Konsthallen Hishult. På den sistnämnda har jag koncentrerat bildarbetet kring en fantastiskt rik irländsk park vid namn Altamond Park. Ett par hektar mark med vegetation från skiraste rabattkompositioner till urskog och vattenfall, interfolierat med fauner och puttis i cement. Den monumentala målningen Nature of Painting har sitt ursprung i en upplevelse i Bois de Bologne, Paris, och är som ett crescendo från de vildare målningarna från mitt 80-tal. Monet s Giverny spökar alltjämt som apoteos, en hyllning, till den förste modernisten och tillika trädgårdsmästaren Claude Monet. Narcissus är målningen där parken i sig speglar sitt innersta. Mötet med oasen i Marocko och dess idogt arbetande invånare gav mig inspiration till att återigen låta befolka mina bilder från de fruktsamma dadellundarna i ökenlandskapet. Les Palmerais blir för mig en jordens första trädgård med porlande vatten och blodröda lerdikens skränande grodor och paradisiska fåglar i palmverken. Farliga ormar i dunkla hålor och skorpioner under varje sten. Sålunda har jag gått hela cirkeln till där jag startade med Världsmarknaderna på Konsthallen i Hishult. Under den gamla olivens skugga

15 CHEMIN DU CHARDIN. Olja på duk, 190x190 cm,

16 Välkomna till björns trädgård Irish Gardens & Jardin Marocaine 30 31

17 Beechwood Mirror. Olja på duk, 80x120 cm, Cherries and Rhubarbs. Olja på duk, 80x120 cm, Corona Lake. Olja på duk, 80x120 cm,

18 Fairy Flow. Olja på duk, 80x120 cm, Irish Iris. Olja på duk, 80x120 cm, Messel Stage. Olja på duk, 80x120 cm,

19 Nuns Walk. Olja på duk, 80x120 cm, Thinking Beauty. Olja på duk, 80x120 cm, Slaney River. Olja på duk, 80x120 cm,

20 STINGING GARDEN. Olja på duk, 170x225 cm,

21 ALTAMOND POND. Olja på duk, 170x225 cm,

22 CHATEAU d EAU. Olja på duk, 170x225 cm,

23 Lumière d oasis. Olja på duk, 100x100 cm, Le Berber Vert et les Agaves. Olja på duk, 100x100 cm, HOMMe avec Lap Top. Olja på duk, 100x100 cm,

24 Les femmes dans l ombre des hommes. Olja på duk, 100x100 cm, Les femmes qui port le matin. Olja på duk, 100x100 cm, Les femmes Berber. Olja på duk, 100x100 cm,

25 En Målardjävul i ateljén med målningen NATURE OF PAINTING, 300x500 cm. Vällingby våren

26 Björn Wessman, 1949 Bor och arbetar i Stockholm. Utbildning / Education Filosofie Kandidatexamen, Litteratur, Universitetet, Örebro, Magisterexamen i Konst, Kungliga Konsthögskolan, Stockholm Separatutställningar i urval / Selected solo exhibitions 2011 Galerie Proarta, Zürich, Switzerland Konsthallen Hishult, Hishult Ronneby Konsthall, Ronneby Millesgården, Stockholm 2001 Galleri NB, Roskilde, Denmark 2010 Galleri Stockselius, Skövde Galleri 29, Växjö Kristinehamns konsthall, Kristinehamn Galleri NB, Viborg, Denmark 2009 Galleri Andersson/Sandström, Umeå Konsthallen i Hishult, Hishult Galleri Aveny, Göteborg Konstakademien, Stockholm Galleri Blå, Linköping 2000 Galleri Stefan Andersson, Umeå Konsthallen Hishult, Hishult 1998 Galleri Astley, Uttersberg 2008 Galerie Maria Lund, Paris, Frankrike 1997 Galleri Krister Fahl, Stockholm VIDA Konsthall, Öland Galleri Kamras, Borgholm 2007 Galleri Leger, Malmö 1996 Arpac Galerie, Montpellier France Konsthallen Hishult, Hishult 1995 Konstnärshuset, Stockholm Galleri Stockselius, Skövde Konsthallen i Hishult, Hishult 2006 Galleri NB, Viborg, Denmark 1994 Örebro Konsthall Galerie Maria Lund, Paris,France Göteborgs Konsthall, Göteborg Borstahusens Konsthall, Boibrino Gallery, Stockholm Galleri Remi, Östersund Karlshamns Konsthall, Karlshamn Galleri Astley, Uttersberg 1992 Boibrino Gallery, Stockholm 2005 Galleri Bo Sverdén, Växjö 1989 Galerie lóeil Ecoute, Lyon Frankrike Konsthallen Hishult, Hishult Galerie Clemens, Århus, Denmark Hässleholms Konsthall 1987 Galleri Lars Bohman, Stockholm 2004 Galleri Flach, Stockholm, Galleri Astley, Uttersberg Galleri Örsta, Kumla Galleri Stefan Andersson, Umeå Karlshamns Konsthall, Karlshamn Galleri 29, Växjö 1986 Karlshamns Konsthall, Karlshamn 2003 Galleri Leger, Malmö Galerie Clemens, Århus, Denmark Galleri NB, Roskilde, Denmark 1985 Galleri Leger, Malmö Galerie Maria Lund, Paris,France 1983 Galleri Lars Bohman, Stockholm Galleri Flach, Stockholm Galleri Kamras, Borgholm 2002 Galleri NB, Viborg, Denmark 1982 Galleri Engström, Stockholm VIDA Konsthall,Öland 1981 Galleri Engström, Stockholm Katalog #100 i en löpande serie utgiven sedan Katalogens idé & form KÅ Gustafsson Foto KÅ Gustafsson sid 2, 3, 4, 11, 12, 18, 20, 21, 22, 24, 26 och 51, övriga Björn Wessman & Inger Breitholtz Texter KÅ Gustafsson och Björn Wessman Upplaga ex NP Tryck Helsingborg Konsthallen Hishult, Markarydsvägen 10, SE Hishult / konsthallen@hishult.com ISBN Öppet: Maj-Augusti, Tisd-Sönd September-April, Onsdag-Söndag (0) Konsthallens kataloger 2011 produceras med stöd av: Arise Wind Power Motor AB Halland NP-Tryck Helsingborg Klippans Bokbinderi PhotoScan Halmstad Sparbanken Boken, Skånes Fagerhult Hishult Tack! En Målardjävul i ateljén. Aniane september Omslag: NARCISSUS. Olja på duk, 225x340 cm,

27 52