2 å rg. A p ril N :r 4. Denna tidskrift är grundad på fakta, hopp och övertygelse.

Transkript

1 "Stå upp, var ljus, ty ditt ljus kommer, och SKerrens härlighet går upp över dig.... Och folken skola vandra i ditt ljus och konungarna i glansen som går upp över dig.... Och dina portar skola hållas öppna beständigt, både dag och natt en härlighetens boning evinnerligen och till en fröjdeort ifrån släkte till släkte.... Och jag vill sätta frid till din överhet och rättfärdighet till din behärskare." Ssaia 60: å rg. A p ril N :r 4. Denna tidskrift är grundad på fakta, hopp och övertygelse.

2 Innehållsförteckning. Sociologi och sam hällsvetenskap. Jordens märkligaste folk Den största bristen i all social lagstiftning Intelligens och moralisk kraft ett folks största nationalrikedomar Vår tids civiliserade nationer för murket virke för att kunna antaga den mosaiska lagen Civilisationens marsch Civilisationens inverkan på det allmänna folkets ställning Fikonträdets knoppar Några bemärkta mäns uttalanden Invigning av det hebreiska universitetet Religion i Ryssland Vetenskap och uppfinningar. Uppfinningar och upptäckter Några ting som hålla på att utarbetas Uppfinningar för jordbruket Uppfinningar för hemmet Naturkrafternas tjänst För hemmet och hälsovården. Fullkomlig skönhet Kännetecknet på en sann man Håll dig rak! Sur mjölk ett medel till livets förlängning...; Ett botemedel för hög ålder Strödda uppsatser i skilda ämnen. Här och där utöver världen Förfärande tillstånd i indiskt fängelse Ett radioföredrag femtio fot under vattnet Hjälp vid brännskador Järnväg uppför Ararat Albions ärofullaste slag Religion och filosofi. Samtal pa kontoret Hemliga makter En blick i det fördolda Mera än en tankeflykt Ljus från nya testamentet Daily Mail och professor Wallace DEN GYLLNE TIDSÅLDERN utkommer varje månad med ett 32-sidigt nummer i kvartformat från Den Gyllne Tidsålderns expedition, Örebro. Alla prenumerationer och remissor böra insändas till Den Gyllne Tidsålderns expedition, Örebro. Pris pr ex. 25 öre. Prenumerationspriset pr år, postportot inberäkn., kr. 2: Obs.! Dessa priser gälla icke blott för Sverige utan för hela jorden. Den Gyllne Tidsåldern kan även beställas å varje postkontor inom landet, i vilket fall prenumerationspriset pr år är kr. 2:50, postarvodet inberäknat. D. O. T» redaktör: Erik Welln. Ansvarig utgivare, distributionsledare och Sekreterare och kassör: Arthur Oustafsson. ekonomichef: Aug. Lundborg. Örebro Dagblads Tryckeri - I92S

3 j Den Gyllne Tidsåldern Arg. 2. Örebro April 1925 N:r 4, Uppfinningar och upptäckter. PE UPPFINNINGAR, som under de sista decennierna ha förändrat jordens utseende, äro till största delen gjorda av engelsmän och amerikanare. För att vara på den säkra sidan vilja vi dock säga, att världen står i skuld till italienaren Marconi för hans år 1896 påbörjade uppfinning av den t trådlösa telegrafien, men med undantag härav har Italien icke varit rik på uppfinningar. ; Världen står i skuld till Frankrike för uppfinningen av stickmaskinen av Jeandean år 1806, velocipeden d av Michaux år 1855, kinematografen av bröderna Lumiére 1895, luftskeppet av Santos Dumont år 1901, och för upptäckten av radium av madame Curie. Men fransmännen äro mera bemärkta för flit och yrkesskicklighet, ekonomisinne och spiritualitet än för uppfinningsrikedom. De äro alltför arbetsamma för att vara uppfinnare. I en mening står världen i oändlig tacksamhetsskuld till Tyskland för Gutenbergs uppfinning av omflyttbara typer omkring år 1440, för uppfinningen av Fahrenheits termometer år 1709, och för Röntgens-X-strå- lar år Men Tysklands uppfinningar och upptäckter ha som regel icke varit häpnadsväckande eller sensationella till sin natur. Tyskarna ha fastmer med strävsam flit och omsorg utarbetat förbättringar av uppfinningar som förut gjorts av andra, såsom t. ex. på flygteknikens och submarinens område. Det är när vi begiva oss till Britannia som vi verkligen komma in i uppfinningarnas atmosfär. Där finna vi Watts ångmaskin omkring år 1175, Smalls järnplog 1784, Wises stålpenna 1803, Stephensons lokomotiv 1814, Babbages räknemaskin 1822, Guthries bruk av kloroform 1831, Wm H. Fox Talbots revolutionerande insats på fotografikonstens område 1839, Bessemers färskningsprocess eller epokgörande uppfinning för ståltillverkningen 1856 samt Parsons reaktionsturbin Alla dessa uppfinningar äro epokgörande inom sina respektive områden. Om vi vända blicken till Amerika, finna vi även där en mångfald uppfinningar. Whitneys bomullsrensningsmaskin 1794, Fultons ångbåt 1807, Walkers friktionsbroms 1827, Morses elektriska telegraf 1832, Mc Cormicks skördemaskin 1834, Goodyears vulkaniserade gummi 1839, Thurbers skrivmaskin 1843, Howes symaskin 1846, Woodruffs sovvagnar 1856, Westinghouses lufttrycksbroms 1869, Bells telefon 1876, Edisons fonograf 1877, Edisons glödlampa 1878, Mergenthalers radgjutningsmaskin linotype 1884, F.astmans kodak 1888, samt bröderna Wilbur och Orville Wrigths flygmaskin Alla dessa uppfinningar äro likaledes epokgörande. Vad vårt eget land vidkommer kan det sägas att Sveriges insats på uppfinningarnas område varit ungefär proportionerlig med de andra kulturländernas, England och Amerika naturligtvis undantagna. Först kommer därvid vårt lands nära nog ende uppfinnare av världs-rang, John Ericsson. Bland hans förnämsta uppfinningar märkas ångsprutan 1829, varmluftsmaskinen 1833, propellern 1836, monitorn 1862 samt hans experiment med solmaskinen. Vidare kan nämnas Nobels dynamit 1863, De Lavals centrifug eller separator 1878, samt hans pionjärarbete inom ångturbin-tekniken. Vi skulle även kunna nämna några andra länder, som haft att uppvisa uppfinnarsnillen av hög r ug, betraktade var för sig, men alla dessa länders insatser krympa dock ihop till ringa mått i jämförelse med de uppfinningarnas stormän och stordåd, som sprungit fram ur Englands och Amerikas frändefolk. Uppfinningar och forskningar. Många uppfinningar ha synbarligen framkommit genom rena händelser. För vår del skulle vi dock hellre säga, att de äro att tillskriva Guds hand, emedan den rätta tiden för deras framträdande hade kommit. Första uppslaget till bomullsrensningsmaskinens uppfinning gavs av en kvinna, som hörde några bomullsodlare klaga över det myckna arbete, som krävdes för att rensa bomullen för hand, och därvid sade till dem: Men varför beder ni icke min vän, mr Whitney, att göra en maskin till att utföra arbetet. Han kan få en maskin att göra nästan vad han vill.

4 100 DEN GYLLNE TIDSÅLDERN Det säges att det första praktiska uppslaget till luftballongen erhölls av en fransman, då denne luftade sin hustrus kläder; han gjorde detta alldeles ovanför en liten eld och lade märke till att plaggen, då de blevo fyllda av den uppvärmda luften, hade benägenhet att höja sig uppåt. Han tillverkade strax en pappersballong, och en liten tid därefter lyckades han själv stiga upp i en ballong som förfärdigats av siden. I de första ångmaskinerna reglerades ång- och vattenpådragen för hand. Vid en sådan ångmaskin sattes en gosse vid namn Humphrey Potter, som snart blev utledsen vid att stå och sköta den tråkiga maskinen, medan hans jämnåriga i frihet sprungo omkring och lekte. Under det han stod och grubblade på bästa sättet att bliva sin ledsamma tjänstgöring kvitt, kom han på den tanken att genom ett system av snören och motvikter låta maskinen själv utföra det nödvändiga arbetet. Genom hans snillrika uppfinning var ångmaskinen frigjord från det hämmande band på dess blivande utveckling, som låg i beroendet av den drivande människohanden, och först därmed var möjligheten given för dess blivande framgång men gossen fick leka, och det var väl för honom vinning nog, säger historieskrivaren härom. En kvinna, som helt enkelt förändrade formen på ett kastrullock, gjorde därmed en uppfinning, som räddar över sextio procent av det bränsle som åtgår för kokning, ty det förhindrade förslösandet av den uppstigande ångan och hettan. En barberare åstadkom revolution på spinneriets område, och en predikant ledde vävnadskonsten in i nyare banor. Några av Edisons uppfinningar ha varit händelseartade, men de flesta av dem utgöra resultatet av outtröttlig forskning och flit. Det säges att han i sina forskningar efter en lämplig tråd för glödlampan prövade över åttahundra substanser, innan han fann vad han önskade. De större företagen ha numera egna avdelningar för bedrivandet av forskningar i syfte att förbättra uppfinningarna eller uppfinna nya förbättringar. Så äger t. ex. det amerikanska The Bell Telephone Company bokstavligen tusentals patent, av vilka den långt större delen ha utexperimenterats i bolagets egna laboratorier. I dessa laboratorier tillbringa högt utbildade fackmän och skickliga specialister hela sin tid med att studera de facket tillhörande detaljerna och söka finna ut bättre och billigare metoder. Det är sådana forskningar som gjort automobilen till vad den är i dag. Inga kostnader ha sparats för att frambringa ett lämpligt stål, vilket utan risk kan göra de tjänster som erfordras av vissa bildelar. En liten blåsa i stålet i en av maskinens viktigare delar kan medföra döden för resenären. Chefen för Woolwich-arsenalen i London, V. E. Pullin, förklarar att man med X-strålarnas tillhjälp lyckats undersöka stålet till flera tums djup, och att man på detta sätt med långt större säkerhet än hittills förmår bedöma materialets hållfasthet; alla felaktigheter i stålets inre framträda nämligen klart vid fotograferingen. Uppfinningar ofta obelönade. Bell, Marconi, Edison och Ford äro uppfinnare som blivit millionärer, men många utmärkta uppfinningar ha icke medfört någon materiell belöning till dessa som framfört dem. Whitneys uppfinning av bomullsrensningsmaskinen blev stulen av ett stort antal imitatörer, och ehuru han av staten Georgia erhöll 50,000 dollars såsom belöning för den nytta han gjort staten, var detta likväl otillräckligt till att betala de jurister, vilka han anlitade i sina försök att skydda patenträtten. Han förvärvade sitt levebröd på annat sätt. Ångbåtens uppfinnare, Fulton, avled i fattigdom, sedan han, i likhet med Whitney, utgivit sina penningar i rättstvister om äganderätten till sin uppfinning. Howe, symaskinens uppfinnare, hade två millioner dollars vid sin död, men hans hustru dog av umbäranden och försakelser, vilka tvingats över henne under det maskinen höll på att bana sig väg till allmän popularitet. Howe själv blev en tid avskedad från de verkstäder, där hans maskiner tillverkades, emedan han icke ansågs förtjäna de 15 dollars i veckan, som utgjorde hans lön. Vid ett tillfälle såldes halva rätten i hans patent för 500 dollars. En av de mest framstående uppfinnarna inom kinematografiens område dog i fattigdom i London år 1920 och erhöll fattig-begravning av några, som hade förvärvat millioner, tack vare hans uppfinningar. Han namn var W. Friese Greene. Han hölls en tid häktad för anklagelser, som stodo i samband med hans försök att finansiera sina uppfinningar. Rullskridskons uppfinnare, amerikanaren Garcia, förtjänade knappast en cent på sin uppfinning, förrän, alldeles vid tiden för patentets utlöpande, hela landet fick rullskridskofeber och mannen på en enda gång blev millionär. Det berättas om en person, som vid ett besök i en fabrik i Lancashire fick se, att en av arbetarna hade uttänkt en förbättring vid maskinens skötande som besparade honom en del arbete. Besökaren gjorde sig noga underrättad om saken, betalade den unge arbetaren en shilling och förvärvade därefter en förmögenhet genom att taga patent på uppfinningen såsom sin egen idé. Det dröjde fem hundra år efter den kemiska upptäckten av eter, innan denna kom att användas såsom

5 ett anestetiskt eller bedövande medel för att borttaga smärtan av operativa ingrepp. Framgångar och motgångar. DEN GYLLNE TIDSÅLDERN The Society of Inventors i London, en viss motsvarighet till den år 1886 bildade Svenska uppfinnareföreningen, samt ett större bolag i New York göra anspråk på att giva möjligheter för medellösa uppfinnare att fullborda sina uppfinningar, demonstrera sina idéer samt erhålla lagligt och finansiellt bistånd till att framföra sina uppfinningar till folket. Sällskapet i London har 1,200 medlemmar spridda över hela världen. En annan sida av ämnet utgöres av det faktum, att de flesta uppfinnare göra fiasko, emedan de söka intressera andra för planerna, innan idéerna ha mognat eller klarnat i deras egna sinnen. En massa patentansökningar förfalla, emedan idéerna äro värdelösa. Om mängden av dessa patentansökningar över hela världen får man en viss föreställning genom uppgiften om att ensamt i Förenta staterna gingo ansökningarna ett år upp till över sjuttio tusen, och att fyra tusen per månad betraktas såsom ett litet antal. Även uppfinnare ha gott av att äga en smula sunt förnuft. Kanske de flesta av våra läsare hört talas om den man, som uppfann ett hönsnäste, ordnat på sådant sätt, att det nyvärpta ägget hastigt skulle ryckas ut ur sikte, på det hönan därigenom skulle luras till att tänka att hon icke fullbordat vad hon begynt och fördenskull lägga ett annat ägg på platsen. Perpetuum mobile eller evighetsmaskinen är ett problem, som i Storbritannien lockat sex hundra människor att skiljas frän sina hårt förvärvade slantar, och i Amerika ha så många patentansökningar inlämnats på sådana maskiner, att Patentverket låtit trycka ett särskilt formulär, i vilket uppfinnarna underrättas om att deras idéer aldrig komma att få någon praktisk nytta, och att de fördenskull göra bättre i att spara sina penningar. Människor ha uppfunnit bäddar, som skulle tjänstgöra såsom synnerligen verksamma väckarklockor, i det de skulle falla ihop om icke den drönige innehavaren stege upp i rätt tid. Kvinnor ha uppfunnit sådana nyttiga artiklar som kosvans-hållare (att användas vid mjölkningen), roterande spilkumar för vispning av ägg, konstgjorda ögonhår och liknande saker. Intet slut på uppfinnarsnillet. Vi ha bibelns ord därpå, att det alltid kommer att finnas nva fält för uppfinnarsnillet. Sedan människorna begynt bygga Babels torn sade Herren: Detta är 101 deras första tilltag; härefter skall intet bliva dem omöjligt, vad de än besluta att göra. Det kommer alltid att vara nya ting att uppfinna, och det mänskliga sinnet kommer alltid att finna glädje uti att göra nya landvinningar på naturkrafternas område. Vad som i en generation endast är en förryckt idé, blir en hemmets allmänna bekvämlighet i den nästa. När Thomas Edison först fick idén om fonografen, tyckte han idén vara så löjlig, att han skrattade åt sig själv. Nu finnes det tusende hem, i vilka man skrattar åt idén, men i en helt annan mening. Huru elektriciteten, varom ingen visste någonting lör blott kort tid tillbaka och vars natur ingen än i dag känner till, på några få år förmått förändra de mänskliga levnadsförhållandena är känt för oss alla. Hemmen elektrifieras, i det vi använda kraften till att lysa och värma upp våra bostäder, koka vår mat, tvätta och stryka våra kläder, såga vår ved etc., etc.; järnvägarna elektrifieras, jordbruket elektrifieras, industrien och även hantverket elektrifieras och kraften håller alltjämt på att åstadkomma den väldigaste revolution världen skådat. Inom krigsteknikens område ha uppfinningarna sedan världskrigets slut nått en sådan utveckling, att inga andra än experterna sägas kunna göra sig en föreställning om de förfärande verkningarna av ett nytt krig en uppfyllelse av Herrens profetia, att om de dagarna icke bleve förkortade, så skulle intet kött bliva frälst. Redan under världskriget avsköto tyskarna kulor av större omfång än en mans storlek till ett avstånd av över tolv svenska mil. Men detta är ingenting att jämföra med de ödeläggande verkningarna av ett modernt gaskrig. Varje ny vetenskaplig upptäckt giver upphov till tusende nya uppfinningar. Några ting som hålla på att utarbetas. Några ting som redan nu anses nödvändiga och hålla på att utarbetas äro: en ugn som tillvaratager det mesta av den alstrade hettan, en process som hindrar flanellens krympning, en apparat genom vilken allt husets avfall lätt och billigt kan förstöras i hemmet, ett nytt särdeles praktiskt och användbart klädnadstyg, ett glas som icke går sönder, en motor som icke väger mer än omkring fyra hektogram per alstrad hästkraft, en metod att tillvarataga solvärmen och en annan att utnyttja tidvattnets kraft, förbättrade ackumulatorer och förbättrade metoder för kraftöverföring, ett ljudlöst luftplan, så enkelt att det lätt kan manövreras av en gosse eller flicka, en slät och glatt vägyta som icke blir slipprig i fuktig väderlek, ett bil-ljus som klart upplyser vägen utan att blända mötande

6 102 DEN G YLLN E TID SÅLD ERN personers ögon, en anordning varigenom fartygspersonalen med fullständig säkerhet kan hålla sig underrättad om mötande fartygs läge, hastighet och riktning, en process som möjliggör ögonblicklig färgfotografering, en metod att dirigera skrivmaskinen medelst ljudet av den mänskliga rösten, eller rättare sagt, en metod att direkt och läsbart fästa talet på papperet. Dessa äro endast några av de ting, som hålla på att taga gestalt och utexperimenteras i praktiskt nyttiga former. Några uppfinningar inom allmänbildningens område. % Sedan början av 1924 kan man gå till ett franskt postkontor, skriva ett brev på en roterande cylinder och om man så vill illustrera brevet med kartor och diagram, underteckna det, varefter detta brev genom telegrafen överföres till den avsedde adressaten, alltsammans så noggrant telautografiskt reproducerat, att den överförda underskriften äger beviskraft inför domstolarna. Ehuru det ännu icke kommit i allmänt bruk, finnes det nu tillgängligt ett system för automatiskt nedtecknande och bevarande av telefonmeddelanden. A ringer upp B, men finner honom icke hemma. Han sätter en registreringsapparat i rörelse, och det meddelande har dikterar upptecknas på ett stålband vid mottagningsstationen, och när denna sedan rullas upp genom en annan enkel anordning, hör mottagaren alltsammans upprepas precis såsom avsändaren framställde det. Amiral Fiske har uppfunnit en apparat, så liten att den kan bäras i västfickan, vilken, om den kommer i allmänt bruk, lovar att avskaffa femtionio sextiondedelar av allt papper och all trycksvärta, som nu användes vid tryckning. Ett fullständigt konversationslexikon kan bekvämt Läras i fickan och med lätthet läsas genom en enkel förstoringsprocess. Uppfinningar för jordbruket. Den inneboende benägenheten hos britter och amerikanare att finna något sätt att få arbetet utfört utan att själva behöva göra det kommer i tidens lopp att lösa de flesta av de med jordbruket förbundna problemen. Många av dessa ha för övrigt redan blivit lösta. Bomull säges vara en av den mänskliga kulturens viktigaste faktorer, och visst är att den bland alla textila råämnen intager den främsta platsen. Alltsedan den först kom i bruk, ha dess plockande och rensande varit ett högst besvärligt arbete. Nu har en mr O. R. Bennet i Pennsylvania uppfunnit en maskin, aom samtidigt plockar, rensar och kardar bomullen. Det har beräknats att denna maskin kommer att bespara omkring två tusen millioner kronor per år, och en tidning säger, vare sig det är ironiskt eller naivt: Det är möjligt att några av dessa besparingar komma allmänheten till godo. En annan uppfinning, full av betydelse och hopp för släktet såsom ett helt, är en av d:r H. Barringer Cox uppfunnen preserveringsapparat, genom vilken frukter och grönsaker kunna bevaras i längre tid, utan bruk av is eller kemikalier. Jordens magnetism utgör den preserverande kraften. D:r Cox har dött helt nyligen, och mänga ha undrat över vilket öde hans uppfinning kommer att få. Han var en framstående uppfinnare, och vetenskapsmän, som undersökt denna hans uppfinning, ha förklarat den vara byggd på helt enkla principer samt mycket billig och praktisk. Det vore en obeskrivlig olycka om denna uppfinning skulle falla i någon av de stora konserveringstrusternas händer, förklarar en av trustväsendet oberoende tidning härom. Det säges att den nya Hamshaws rotationsplogen vid plöjningen pulveriserar nittio procent av jorden, sönderhackande tonr för att grundligt blanda den med jorden till nittio tums djup. Det förväntas att detta i mycket hög grad skall underlätta lantbrukarens arbete att bereda jorden för sådden. D:r Julius Hortvet från Minneapolis, medlem av Statens mejeri- och livmedelskommission, har uppfunnit en kontrollapparat, med vars tillhjälp han på åtta minuter kan utröna om mjölken blivit tillsatt med vatten och i vilka mängder. Uppfinningar för hemmet. En uppfinnare vid namn Eigholz har uppfunnit eu vätska, som icke är vare sig brännbar, explosiv eller giftig, vilken borttager rost, utan ringaste skada för metallen. När denna vätska hälles över trä åstadkommer den icke mera verkan än vanligt vatten. Ett fläck-fritt silver har blivit upptäckt i England och finnes nu i marknaden, till oro för sådana affärsmän som ligga inne med stora lager av de gamla varorna. De frukta med rätta, att när människor finna att de kunna köpa silverföremål, som aldrig förlora i glans, skola de icke längre köpa det slag, som erfordrar ständig polering för att hållas i presentabelt skick. Olika metallartiklar kunna nu göras oemottagliga för fläckar förmedelst en på elektrisk väg åstadkommen utfällning av krom. En annan uppfinnare, Albert Oliver, har framställt en maskin för rappning, vilken på en dag kan utföra lika mycket arbete, som nu under samma tid utföres av åtta män.

7 Silkeskokongens trädar, vilka hittills avhasplats för hand, avhasplas nu genom maskineri, och genom denna storartade hjälp i det besvärliga hasplingsarbetet säges det, att kostnaden för silke kan reduceras till sådan nivå, att detsamma kommer att tävla med bomull och linne. Ytterligare uppfinningar. Graham Bell, telefonens uppfinnare, säges vara sysselsatt med tvenne uppfinningar, var och en betydelsefull på sitt område. Den ena är en båt som bokstavligen flyger över vattnet med en hastighet av tolv mil i timmen. Den andra är en uppfinnmg för resenärer i öknen. Genom att inandas luften genom näsan men utandas den genom munnen och därvid förmedelst en glastub införa den i en flaska frambringas nämligen vatten i sådana kvantiteter att de äro tillräckliga att uppehålla livet. Genom förbättring av den s. k. slingertanken kunna ångbåtars rullningar nu upphävas. Systemet består av en U-formad tank, placerad tvärs över fartyget och byggd på ett sådant sätt, att rullningsperioden för vattnet i tanken utgör exakt hälften av båtens naturega rullningsperiod. När båten kränger åt ena sidan, stiger vattnet på motsatta sidan i tanken, och detta har en lugnande och stadgande verkan. Dieselmotorerna åstadkomma sådana förändringar i sjöfartsväsendet, att så stort antal som upp till tjugufyra män ha blivit avskedade av besättningen på en enda båt, efter det densamma blivit utrustad med dessa irotorer. Post-luftskepp, styrda av radio, vilka skola flyga utan någon person ombord och med fullständig säbrhet på given tid anlända till bestämmelseorten med sin last, sägas franska aviatörer betrakta såsom en i den nära framtiden allmän företeelse. Elektriker förutsäga, att inom de nästa sex åren kommer den elektriska tjänsten att bliva fördubblad. Detta innebär att elektrikerna skola uppfordras att inom denna tidsperiod skapa lika mycket som hittills blivit skapat under industriens hela historia. En ny gruvlampa har blivit uppfunnen, som giver varningssignaler, när luften i stenkolsgruvan innehåller mer än två procent gruvgas, och sålunda varnar gruvarbetaren för den överhängande faran. Enär denna gas vid förening med luften förbrinner med explosion och är så förrädisk, emedan den i sig själv är fullständigt färg- och luktlös och sålunda framkallat de svåra olyckor, som tid efter annan förekommit i kolgruvorna, är ovannämnda lampa av synnerligt stor betydelse. DEN G YLLNE TIDSÅLDERN 103 En ingeniör i Johannesburg har uttänkt en ny princip för masugnsdrift, vilken säges möjliggöra en lönande brytning av väldiga malmförekomster, vilka förut icke ansetts brytvärda. En fransman, Eugéne Royer, har uppfunnit en anordning, som iståndsätter en dykare att lysa sig och operera med en oxy-acetylenlåga vid ett djup av 130 fot under ytan, och att genomsåga tjocka stålplattor med en hastighet av femton tum per minut eller sex gånger snabbare än med hittills använda metoder. En norrman, kapten N. A. Lybeck, säges ha konstruerat en apparat, vilken förmedelst ett kraftigt sökljus lockar til) sig fiskarna och fångar dem medelst ett snabbt roterande skovelhjul, för att i en formlig kaskad slunga upp fisken på däck allteftersom båten glider fram genom vattnet. Anordningen säges vara den mest verksamma fiskerimetod som någonsin blivit använd. Alla dessa här uppräknade ting äro endast nägra få av de uppfinningar, som dels redan blivit fulländade, dels hålla på att utexperimenteras av verksamma uppfinnare i alla delar av världen. Förenta staternas Patentbyrå meddelade nyligen, att den beviljat en och en halv million patent. Meddelandet åtföljdes av en statistisk redogörelse, vilken indelade tiden för uppfinningarna i tre perioder: 1) från 1836 till 1893; 2) ; 3) I första perioden komma sådana ting som ångmaskinen, elektrisk kraft-alstring, industriell kemi etc. 1 den andra finna vi automobilen, aeroplanet, den trådlösa samt förbättringen av alli det som framträdde under den första perioden. Den tredje perioden är fylld av en allmän och intensiv strävan att uppfinna och förbättra arbetsbesparande maskiner, result.rande i en otalig mångfald förbättringar och nya typer av automatiska maskiner. Varför dessa uppfinningar kommit. Bibeln benämner den närvarande tiden för Guds förberedelses dag, och i överensstämmelse härmed betrakta vi alla de uppfinningar och upptäckter, varpå vår dag är så underbart rik, endast såsom förber ;d< lser för mänsklighetens införande i den gyllne tidsåldern. Alla dessa uppfinningar, detta arbetsbesparande maskineri etc., äro i sig själva en stor välsignelse, men dels på grund av den hastighet varmed de kommit, och dels på grund av det faktum att människans moraliska utveckling icke åtföljt det materiella framåtskridandet, och människor fördenskull icke vant i stånd att ordna sina angelägenheter i överensstäm-

8 104 DEN G YLLN E TID SÅLD ERN melse med de krav, som den nya tidens ändrade förhållanden medfört på grund av detta kommer det som i sig själv är en stor välsignelse, mekaniska uppfinningar etc., att under övergångsperioden vålla svårigheter i form av strider, överproduktion, arbetslöshet, växande rikedom och tilltagande fattigdom, missnöje och hat etc. Men när folken under Kristi spira få börja lära sig att rätt och vist använda alla krafter och resurser, då komma alla dessa uppfinningar att framstå i sitt rätta ljus såsom Guds gåvor till människorna. Arbetet i anletets svett har varit en del av den över människan uttalade förbannelsen, och nu när tiden är inne för avlyftandet av denna, låter Gud arbetsbesparande maskiner framträda. Herraväldet över naturens krafter och element utgör en del av de välsignelser, som tillhöra den fullkomliga människan. Det förlorades genom fallet, återlöstes på Golgata och kommer att i den framför oss liggande tidsåldern återgivas till människorna. Beträffande utvecklingens möjligheter under framför oss liggande åldrar vilja vi åter citera Guds framställning till människorna för fyra tusen fem hundra år sedan: Detta är deras första tilltag; härefter skall intet bliva dem omöjligt, vad de än besluta att göra. 1 Mos. 1:16. Kännetecknet på en sann man. FÖR ATT ERHÅLLA en rätt uppfattning om en mans verkliga värde måste man gå till en viss plats på jorden. Denna plats är icke stridsfältet, icke klubbrummet, icke kyrkan, icke verkstaden eller affären utan hans hem. Där lägger han av sin mask, och där framgår det om han är en ängel eller djävul, ädling eller usling, hjälte eller frasmakare. Jag bryr mig icke det ringaste om vad världen må säga om honom, om den kröner honom med lagrar eller hopar förakt och smädelser över honom; jag ger icke ett öre för hans anseende eller religiositet, om (Forts. fr. föreg. nummer) J AG GAV honom intet svar, ty min uppmärksamhet hade redan fängslats av en ny trupp som nalkades. Det var en talrik skara. Först kom en avdelning trumslagare och musikanter, som med sin uppeggande musik angav takten för hela den efterföljande härskaran. Denna var företrädd av ett antal präster, vilkas högtidliga miner och ansikten buro vittne om att de representerade en högre makt. Sanningen sade mig att de påstodo denna högre makt vara Fridsfursten. Jag lade märke till att de med ena handen höllo för ögonen så att de icke skulle bliva störda i sina fromma betraktelser vid åsynen av det hopplösa elände, som civilisationens marsch vältrade fram före dem. Den andra armen var utsträckt med handens innersida uppåtvänd. På deras standar stod ordet: Giv! Civilisationens marsch. hans barn frukta hans hemkomst och hans hustru måste kämpa med obehagliga känslor för varje gång hon ber honom om en krona han är en dålig människa, hur han än må vara i umgängeskretsen, och om han än beder och sjunger halleluja, till dess han kommer bergen att darra. Men om hans barn springa ut på gatan för att möta honom, och kärleken och glädjens solsken sprida ett skimmer över hustruns ansikte, när hon hör hans fotsteg, då må man veta att hans hjärta är av guld, ty hans hem är en himmel. Och en dålig man kommer aldrig så nära Guds tron som detta. Kabellelegrammet. 1 jämförelse med den dystra och beklämmande syn, som de bleka och förkrympta små gestalterna i den föregående truppen företedde, bildade denna skara en märkbar kontrast. Den liknade mera ett festtåg och gav en syn som tjusade ögat. Alla de värdiga gestalterna voro klädda i en praktfull skrud, med smycken som gnistrade och skimrade i strålarna av de tusentals ljusen, som fördes i högtidståget. 1 spetsen för processionen bars på ett iögonenfallande sätt en stor bok, Bibeln. Den var fast hopknäppt, tillsluten, förseglad och innesluten i praktfullt omslag. Jag lade märke till en sak som förundrade mig mycket: De hade nämligen placerat bilden av en apa på bibeln; den var av naturlig storlek och bestod av rent guld, rikt prydd och smyckad med juveler. Med vissa mellantider sjöngo de en sång, vars ord voro obegripliga för mig, men vilka Sanningen sade mig utgjorde en hedersbetygelse för apan, inför vilken de samtidigt böjde sig i liturgisk ordning. Jag fattar icke me-

9 DEN G YLLN E TID SÅLD ERN ningen med detta, sade jag, i det jag vände mig till Sanningen. Varför är apan placerad på bibeln och varför är den så vördad? De vörda den emedan de anse den såsom deras gemensamme stamfader, svarade han. Varför de ha placerat den på bibeln är en hemlighet, som jag skall förklara för dig. Det är nämligen så att dessa män dyrka apan och icke bibeln, ty de tro icke på bibeln. De tycka emellertid mycket om penningar och anseende och äro kloka nog till att förstå, att de icke skulle erhålla någotdera, om de öppet sade ifrån att de icke tro på bibeln och dyrkade apan enbart. Fördenskull ha de placerat apan på bibeln för att den därigenom skall få en helig prägel. Med andra ord, idén går ut på att insvepa deras apdyrkan i kristendomens mantel för att de icke skola stöta sig med en del känsliga samveten och därigenom förlora sina inkomster och sitt anseende. Civilisationens inverkan på det allmänna folkets ställning. 1 slutet av denna avdelning av processionen vandrade en liten grupp av tre män, kallade potentater. En av dem, vars praktfulla klädnad och hållning angav att han intog en mycket hög ställning inom det andliga ståndet, bar ett antal masker, vilka han satte på sig vid de tillfällen, då han talade med de andra, och av denna anledning var det svårt att få vetskap om hur han verkligen såg ut. En annan var klädd i en praktfull uniform, och över hans bröst sträckte sig ett band av medaljer, medan ett stort svärd hängde vid sidan. Den tredje var iklädd en svart klädnad av helt vanlig snitt och bar i högra handen en liten bur, innehållande en figur av ganska egendomligt utseende. Mannen med buren lyfte stundom upp denna för att betrakta den lilla figuren därinne och kasta till honom några brödsmulor, allt under det han talade smekande och vänligt. Stundom förde han emellertid in tummen och pekfingret mellan spjälorna och grep tag i figuren för att våldsamt skaka den, i trots av dess klagorop och kvidande jämmer. Efter varje sådant nyp hoppade figuren liksom i ångest vilt omkring i buren. Några gånger betedde han sig så vilt att buren sattes ned på marken, under det processionen stannade och de tre potentaterna samlade sig runt omkring den. Vid varje sådant tillfälle upprepades samma procedur: Den man som bar buren uttalade först vissa fraser, uppblandade med löften om underbara ting som han sade just höll på att förverkligas. Om detta icke medförde den lugnande verkan som var åsyftad, 10S böjde sig den det andliga ståndet tillhörande potentaten ned över buren, sedan han först påtagit sig en med särskild omsorg utvald mask, och uttalade en högtidlig besvärjelseformel, samtidigt som han tände ett slags rökelse och blåste dess rök i ögonen på figuren. Om icke heller detta var effektivt, drog den tredje mannen ut sitt stora svärd för att under förfärliga hotelser rikta dess spets mot den motspänstiga figuren i buren. Samtidigt slog burens bärare upp en lagbok, under det den högvördige andlige slog upp bibeln, som synbarligen brukades endast vid dessa tillfällen, för att med olika framställningar därur tillhålla den oroliga gestalten i buren att vara stilla och lugn. Jag lade märke till att de därvid inlade en helt annan betydelse i dessa framställningar än vad de verkligen ägde. Vad föreställer detta? frågade jag Sanningen. Vera är den lilla fängslade figuren? Det är en sida av civilisationens marsch, ljöd svaret. Den lilla gestalten i buren representerar det allmänna folket. Den svartklädde mannen är storfinansen, den andre är den andliga makten, och den med svärdet är storpolitiken. Civilisationens marsch förmår aldrig ändra det faktum, att den lilla gestalten är kvar i buren, och behandlingen har alltid varit och kommer alltid att förbliva densamma. Den förste mannen giver löften om lättnad och lindring, den andre frammumlar besvärjelser och blåser rök i ögonen, och den tredje använder alltid hotelser och svärdsspetsen. Ändringen kommer först när civilisationens marsch hunnit fram till den stora 'valvbågen. Civilisationens triumf: Försvaret främst! Tätt bakom denna trupp kom en lång rad ordnade kolonner, vilkas taktfasta steg bringade marken att darra. Regemente efter regemente passerade förbi, och på dess fanor läste jag orden: "Försvaret främst. "Civilisationens triumf! sade Sanningen till mig. Millioner efter millioner vandrade de framåt, varje man med en kniv i handen och utrustad med en stor flaska, som svängde vid bältet. Jag iakttog att männen med korta mellanrum togo sig en dryck ur flaskan, och att deras ansikten därvid klarnade upp, alla drag av tvivel och misstänksamhet försvunno, och de fortsatte vandringen med mycket livligare steg än förut. "Vad innehålla dessa fältflaskor? frågade jag Sanningen, förundrad över den stimulerande verkan som varje dryck syntes medföra. "Ehuru det är en mycket hemlighetsfull brygd, som tillverkas under sträng kontroll, har jag dock vetskap om dess sammansättning, svarade denne. "Den ut-

10 1 0 6 DEN GYLLNE TIDSÅLDERN gör en dekokt av falsk religion, avsedd att bedöva samvetet, en mixtur av förvända allmänna tänkesätt som uppväcka onda passioner, jämte en tillsats av missriktad patriotism som legaliserar mord och sprider en rättfärdighetens slöja däröver. Opiatet är avsett att söva intellektet och moralen och därigenom möjliggöra vadhelst de tre potentaterna önska. Det föreföll mig som om det hade åtgått dagar, innan dessa väldiga arméer hade passerat förbi oss på sin väg hän emot den stora valvbågen Döden. Under det jag stod och betraktade tåget, lade jag märke till någonting ganska egendomligt, som försiggick i de sista leden som passerade förbi. Många av männen hällde ut flaskans innehåll på marken och kastade bort sina knivar. De höllo sig icke så väl i linje, och leden blevo allt mer och mer brutna. Många slogo sig ned vid sidan av vägen och bildade små grupper, passionerat talande med varandra, under det de med vredgade åtbörder pekade först på flaskorna och sedan på de tre potentaterna, som med stolt och obekymrad hållning vandrade i spetsen för tåget. Du har nu bevittnat civilisationens marsch, det mänskliga framåtskridandets seger och triumf, sade Sanningen till mig. Den är vägd på vågen och befunnen för lätt och bär undergångens orsak i sitt eget sköte. Den är dömd och har nu snart hunnit den stora valvbågen förintelsen. Ljudet av de bortmarscherande skarorna avtynade och försvagades allt mer och mer. Den kvidande jämmern och suckarna från de torterade andarna resultaten av vår underbara civilisation avmattades och hela scenen blev alltmera svag och bortdöende. Medan jag stod försjunken i djupa tankar över vad jag bevittnat, vidrörde Sanningen min skuldra och pekade rakt emot den mörkaste delen av den sky, som hade sänkt sig ned över valvbågen, och i vilken de frammarscherande kolonnerna hade försvunnit. En bländande ljusstråle sköt fram över skyn och liksom i flammande bokstäver av eld läste jag orden: Se, jag kommer snart! Och mitt hjärta svarade snabbt: Amen, kom, Du rättfärdighetens Konung! Den djupa beklämning, som hade bemäktigat sig mitt sinne vid åsynen av det förfärande panorama, som bildats av de förbipasserande kolonnerna, höll nu på att försvinna och lämna rum för tillförsikt och frid, och i mitt sinne ringde de klara tonerna från Guds ord: Och Gud skall avtorka alla tårar från deras ögon, och döden skall icke vara mer, icke heller sorg, icke heller rop, icke heller värk varder mer, ty det första har gått till ända. Den sanna civilisationens triumf: Liv, frihet och lycka. Jag vände mig om och riktade min blick mot det fjärran förflutna mot den lilla kullen och det därpå resta korset. Åter såg jag Smärtornas man, men nu framträdde han för mig i en helt och hållet ny gestalt. Han hängde ej längre på korset utan stod vid dess fot och blickade med allvar och medlidande ned på den väg där kolonnerna marscherat fram. Han var klädd i en klädnad av oförliknelig härlighet och glans. Den härliga gestalten nalkades den plats där jag stod, han passerade förbi mig i riktning mot valvbågen och skyn. Den mörka skyn vek undan och jag häpnade vid den syn jag i samma ögonblick fick bevittna: Liksom med ett enda väldigt slag hade den härliga gestalten krossat den stora valvbågen och i dess ställe upprest en ny. Denna var av obeskrivlig skönhet och prakt och bar inskriptionen: Uppståndelsen och livet. Ännu en gång fattade Sanningen tag i min arm och pekade på den mörka skyn, under det han sade: Betrakta denna sky som insvept 'civilisationens marsch ; när den upplöst sig och helt försvunnit, då skola skarorna vända tillbaka för att vandra in genom den nya valvbågen. Då skall den sanna, verkliga civilisationens marsch begynna. Dess triumf skall vara kärlekens och rättens seger. Fridens Furste skall föra mänskligheten fram till frihet och lycka. På hans baner står skrivet: 'Liv, Sanning, Rättfärdighet. "Och den som satt på tronen sade: Se, jag gör allting nytt. Skriv; ty dessa ord äro vissa och sanna. Upp. 21: 4, 5. "Från öar, från länder, från öster och väster de snart skola fylkas kring Jesu baner men ej för att strida, de svärden då smida till fredliga redskap, för näring och trevnad; de samlas att njuta den frihet han ger. Samtal på kontoret. N:r 9. VI HADE ALLA "PÅ KÄNN att Alm icke tyckte om, att han hade blivit så kraftigt vederlagd under diskussionen med Hellman om den fråga som sist varit uppe frågan om själens odödlighet. Han gick ögonskenligen och väntade på lägligt tillfälle att säga ännu ett ord i saken. När ett sådant erbjöd sig några få dagar därefter, tog han genast upp ämnet: "Hellman, sade han,

11 jag har tänkt på dina framställningar i odödlighetsfrågan, och det synes mig att du endast berörde vissa punkter, som passade dina åsikter, och vred och vände somliga skriftställen för att få dem att harmoniera därmed, men fullständigt förbisåg många andra viktiga utsagor i ämnet. T. ex. bibeln säger att anden vid döden återvänder till Gud, som gav den. Detta skriftställe synes mig klart bevisa, att själen existerar efter döden. Huru förklarar du det? Innan jag svarar på din fråga, tog Hellman till orda, skulle jag önska veta vad du tänker utgöra skillnaden mellan ande och själ? Det är ingen skillnad. Båda uttrycken hänvisa till en och samma sak, svarade Alm snabbt. Det förvånar mig att så många kristna citera skriftställen utan att göra sig besvär med att söka finna ut den verkliga meningen däri. Vad menar du? frågade Alm. Jag menar att bibelns uttryck icke äro använda på ett meningslöst sätt, utan att det gives en bestämd betydelse i varje uttryck, svarade Hellman. Då den använder orden ande och själ avser den därmed att giva oss klart åtskilda tankar eller begrepp. 1 grundtexten äro två olika ord brukade, vilka vi icke få sammanblanda med varandra. Bibeln förklarar sig själv med hänsyn till frågor av detta slag. Men om vi skola förstå dem få vi icke nalkas boken med förutfattade meningar och göra vad du beskyllde mig för att göra, vända på utsagorna för att få dem att innehålla vad vi själva önska att de skola innehålla. Det bibelställe du citerade förklarar bibeln just på den plats, där vi kunde vänta att finna det förklarat vid berättelsen om människans skapelse. Framställningarna äro klara och tydliga, om vi endast antaga dem i all deras enkelhet. Gud formade människan av jordens stoft, lyder skildringen. Denna framställning har avseende på människans kropp, vilken danades av jordens olika element eller stoft. Men för att åstadkomma en levande varelse behövs någonting som levandegör denna organism; och så läsa vi även i fortsättningen att Gud 'inblåste livsande i hennes näsa, och så blev människan en levande själ. Kroppen utan ande är död, och anden utan DEN O YLLNE TIDSÅLDERN 107 kroppen är blott och bart en opersonlig kraft. Men livsandens förening med organismen frambringar en levande själ. Människan äger icke en själ, hon är en själ. Låt mig belysa saken med en bild. Tag en elektrisk lampa: hur noggrant och fint den än är gjord, skall den dock icke av sig själv giva mera ljus än ett stycke järn; men i samma ögonblick som den unucrbara osynliga kraft, som vi kalla elektricitet, kommer i beröring med lampan, framstrålar ett klart ljus. På samma sätt med människan. 1 samma ögonblick som livsandens underbara, osynliga energiserande kraft kom i beröring med organismen, framstod resultatet: en själ. Människan blev en intelligent tänkande varelse; hon blev en själ. Då uppstår frågan: Vad försiggår när en person dör? Bibeln besvarar den i den text du citerade. När vi ihågkomma framställningarna om människans skapelse, bli orden i denna text fulla av betydelse. Kroppen går tillbaka till jorden, varav den var tagen; och anden återvänder till Gud, som har givit den. Det är den livsande, vilken Gud inblåste i människans organism, som återvänder till honom och icke själen. Anden ägde icke medvetenhet före sin kontakt med kroppen lika litet som den elektriska strömmen utstrålade något ljus, förrän den kom i beröring med lampan men den frambringade medvetenhet genom sin verksamhet i organismen; och denna samma ande, som vid döden lämnar kroppen, för ingen medvetenhet med sig till Gud. Medvetenheten har att göra med själen. Vad försiggår med själen vid döden? Den upphör att existera. En själ är resultatet av livsandens verksamhet i en särskild organism, och lika naturligt som att en verkan upphör när orsaken därtill tages bort, lika naturligt är det att själen upphör att vara till, när orsaken till dess befintlighet tages bort. När strömmen avstänges från lampan resulterar detta i att ljuset, vilket utgjorde resultatet av strömmens verksamhet i lampan, försvinner. Vart går det? Det upphör att finnas till. På samma sätt med själen. N är livsanden lämnar kroppen, bliver människan vad hon var innan hon var skapad omedveten, icke existerande. Ps. 146: 4. Men, insköt Alm, varför säger bibeln att anden går till Gud, som gav den? Av den anledningen att när anden en gång lämnar kroppen, ingen makt på jorden kan återställa eller giva 'en igen. Endast Gud har makt att bringa de döda till liv, och därför säges anden vara i hans hand. Ps. 31:6. Jag kan icke tro, att människan är omedveten i döden, återtog Alm. Nåväl, sade Hellman, under antagandet att själen är odödlig, att den är medveten i döden, skulle jag vilja fråga: Vad händer själen när en person dör? De troendes själar gå till himmelen och de icke troendes till helvetet, svarade Alm. Jag skall icke be dig lämna bevis för detta påstå-

12 1 0 8 ende, utan endast framställa en ytterligare fråga: Tror du på en uppståndelse? Ja visst. Och vad är ändamålet med uppståndelsen? Att döma de levande och de döda. Vill du därmed säga att de mera-levande-döda behöva dömas en andra gäng? Vad menar du en andra gång? frågade Alm. Ja, om de goda vid döden gå till himmelen och de ogudaktiga till helvetet är då icke en dom avkunnad? Och om de äro dömda vid döden, vad kan då vara avsikten med en andra dom? Kan det vara möjligt att en oändligt vis Gud har gjort något misstag, som gör att han behöver behandla saken en andra gång? Behöva de rättfärdiga bringas ned från himmelens sällhet och de ogudaktiga hämtas upp från pinorummet för att se om något misstag möjligtvis blivit begånget? Hela saken är verkligen löjlig! Men en annan punkt: Om själen icke dör, hur kan den då uppstå? Det är kroppen som skall uppstå, icke själen, sade Alm. Kroppen! Skall då själen, som enligt din teori är friare utan kropp än med en sådan, åter instängas i det kroppsliga fängelset? Kallar du detta uppståndelse? Säger icke aposteln: 0ch när du sår, sår du icke den kropp, som skall varda, men Gud giver det en kropp sådan som han vill. Vad är detta det, om vilket aposteln talar? Det är själen; ty det är själen som dör, och det är själen som skall uppstå och givas en kropp, sådan som den himmelska visdomen ser vara bäst. Då Johannes såg framåt till tiden för Kristi återkomst, sade han, att han såg de för Guds DEN G YLLNE TIDSÅLDERN ords skull halshuggnas själar, och de själarna blevo levande ; de hade alltså icke varit det förut. Om själen icke är odödlig, genmälde Alm, kan det icke finnas hopp om ett framtida liv. Ett felaktigt påstående. Bibeln förklarar, att hoppet om ett framtida liv icke är grundat på någon i människan inneboende kraft utan på Guds makt att uppväcka människan från de döda. Aposteln Paulus säger, att om det icke finnes någon de dödas uppståndelse... så äro ock de förtappade, som hava avsomnat i Kristus. Om den kristne vid döden går direkt till himmelen, hur kunde det då sägas att han vore förtappad om ingen uppståndelse gives? Det skulle naturligtvis icke förändra saken det ringaste för honom, om det bleve en uppståndelse eller icke; han skulle givetvis vara i fullständig säkerhet i vilket fall som helst, om han redan vid döden gått direkt till himmelen. Du ser härigenom huru en felaktig föreställning gör bibelns framställningar meningslösa, under det sanningen icke endast bringar harmoni i det hela utan även drager fram den fulla betydelsen av varje särskilt ord och uttryck. När en person dör är han död, vare sig han varit en god eller dålig människa, och ingen människa har makt eller känner till något sätt, varigenom livet kunde givas tillbaka. Om det icke skulle givas någon uppståndelse, komme den döde att förbliva död för evigt han vore för evigt förintad. Huru tacksamma kunna vi då icke vara för det underbara budskapet, att Kristus har uppstått från de döda. Detta säger aposteln utgör ett bevis för att de döda skola uppstå. På denna grund finns det hopp, och det enda hoppet, om ett framtida liv. (Forts. fr. föreg. nummer.) NÄR EN SKARA MÄNNISKOR organisera eller sammansluta sig till en fast och ordnad enhet, bilda de därvid en stat, ett politiskt samhälle. Grunden till en sådan sammanslutning måste vara en rättsordning, som reglerar sammanlevnaden, i det den ålägger den enskilde vissa förpliktelser och giver honom tillbörliga fri- och rättigheter. Rättsordningen är högt utvecklad och god i samma grad som den förmår samordna de enskildas stridiga intressen och göra sammanlevnaden fredlig och beståndande. Och den första förutsättningen för ett sådant tillfredsställande tillstånd är rättvisa lagar. Land skall med lag byggas, lyder ett vist valspråk. Jordens märkligaste folk. Rättsordningen den bästa värdemätaren för ett folks kulturella och moraliska nivå. För att kunna rätt bedöma ett folks kulturella nivå måste vi ha en klar uppfattning om dess rättsordning, dess kodex eller lagsamling. Densamma är nämligen den bästa värdemätaren för det mått av verklig kultur som förefinnes. Det finnes intet folk på jorden, som haft en så upphöjd lagsamling som den, vilken Mose gav israeliterna vid Sinai. Detta sakförhållande bekräftas av det faktum, att de kulturellt högststående nationernas lagar ända fram till vår tid varit grundade på den mosaiska lagens regler och principer. Verkningarna av denna lag ha varit så märkbara och vittomfattande, att den, vid sidan av kristendomen, kan sägas ha va-

13 rit den mest betydelsefulla insatsen i den mänskliga kulturutvecklingen. Låt oss något närmare betrakta dess olika förordningar och föreskrifter. Alldenstund statsskicket var teokratiskt, är det klart att de lagar, varpå detta var grundat, voro avsedda att reglera såväl den enskildes förhållande till Gud som ock hans förhållande till sina medmänniskor. Det ligger i sakens natur att en icke teokratisk styrelse varken äger rättighet eller förmåga att stifta lagar, som reglera undersåtarnas förhållande till Gud men lika naturligt är det att en teokratisk regering äger såväl rättighet som förmåga därtill. Hela denna lag kan sägas vara sammanfattad i dekalogen eller de tio Guds bud. De fyra första* av dessa bud reglerade israeliternas förhållande till Gud, och de återstående sex framhöllo deras förpliktelser och ansvar gentemot varandra. De togo sikte på det enkla faktumet, att människor icke kunna komma i rätt ställning till varandra, med mindre de först komma i rätt ställning till Gud. Ehuru det icke uttryckligen säges att så var förhållandet, är det dock blott förnuftigt att antaga, att de fyra första buden voro skrivna på den ena stentavlan, och de återstående sex på den andra. Ehuru detta naturligtvis skulle göra en ojämn fördelning beträffande antal, skulle det dock klart åtskilja och kraftigt framhäva å ena sidan israeliternas moraliska förpliktelser gentemot Gud och å andra sidan deras plikter och ansvar gentemot varandra. Och huvudsumman av dessa bud sammanfattas på ett beundransvärt sätt av kristendomens store grundläggare i de orden: Du skall älska Herren din Gud av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd och av all din kraft. Mark. 12: 30, 31. Den sanna religionens första betingelse. Det första av de fyra buden var avsett att inskärpa all sann religions första betingelse, monoteismen, dyrkan av en Gud, den sanne Guden. (1 detta sammanhang vilja vi påpeka att med undantag av de religionsbekännare, vilka mottagit intryck från gamla testamentets läror, ha alla världens folk legat försänkta i polyteism, mångguderi. Även den fallna kristendomen har förlorat ur sikte den sanna religionens strängt monoteistiska karaktär, i det den äger och tillbeder tre gudar. Den bekänner kristendomen såsom den rättmätige arvtagaren av judendomens läror och löften, men åsidosätter helt öppet den sistnämndas första bud och grundval: Du skall inga andra gudar hava jämte mig. Även häruti bevisar den sitt ') De tio buden räknas här efter bibeln och icke efter katekesen. DEN GYLLNE TIDSÅLDERN 109 fall.) De återstående tre buden (av de fyra första) voro avsedda att lära israeliterna intaga den rätta och tillbörliga ställningen gentemot denne ende Gud - lära dem älska honom av allt sitt hjärta och av allt sitt förstånd. Ett folks fortbestånd grundat på familjelivets helgd. 1 överensstämmelse med den visa levnadsregeln: sann kärlek börjar i hemmet, och fotad på insikten om att ett rätt familjeliv är den förnämsta fysiska faktoren för samhällets bestånd, började det första budet av de sex, vilka hade avseende på deras inbördes förpliktelser, med att lära och inskärpa ett rätt förhållande i hemmet och familjen. Med undantag för de brottsliga dårar, vilka predika vad de kalla fri kärlek, skall varje människa medgiva att familjelivets helgd är en oundgänglig betingelse för ett folks fortbestånd. Och det första av buden i den senare lagserien, om vi så få uttrycka oss, lärde israeliterna familjelivets helgd, dess förpliktelser och ansvar att barnen skulle hedra föräldrarna, vilket innebar icke endast att föräldrarna skulle lära barnen detta, utan att de själva skulle leva ett sådant liv inför barnens ögon, att detta förnuftigtvis framkallade den tillbörliga aktningen och lydnaden. De återstående fem buden voro givna för att lära folket uppföra sig och handla rätt mot varandra handla i överensstämmelse med principen: Du skall älska din nästa såsom dig själv. Alldenstund alla dessa bud äro så väl kända för alla, vilja vi icke särskilt uppehålla oss vid dem utan övergå till att betrakta några av de allmänna lagar, som reglerade de sociala förhållandena. Låt oss då först taga alla folks och alla tiders mest svårlösta sociala problem att förhindra farlig maktmissbrukande rikedom och vittrådande fattigdom. Den största bristen i all social lagstiftning. Med tanke på att det i vår dag finnes privatförmögenheter, som uppgå ända till tusentals millioner kronor, förstå vi att det måste vara något radikalt orätt med våra närvarande sociala förhållanden och civila lagar, alldenstund dessa lämna det möjligt för en man att förvärva sådana oerhörda rikedomar, medan andra finna det omöjligt att förtjäna sitt levebröd. Sant, lagarna äro lika för alla, och i en mening ha alla samma tillfälle; men alla äro icke jämlikt utrustade i fråga om uppfattnings- och omdömesförmågor, förvärvsbenägenheter och handlingskraft, därför är varje lag moraliskt bristfällig, som icke ålägger de i

14 110 DEN O YLLNE TIDSÅLDERN intellektuellt och fysiskt avseende starka att bära de svagas skröpligheter. Lagarna skulle giva en viss gottgörelse eller motvikt med hänsyn till befintliga intellektuella och fysiska olikheter. Men sådana lagar komma aldrig att stiftas. Varför? Emedan de rikare utrustade genom samma intellektuella förmågor, som iståndsätta dem att organisera företag och inhösta stora vinster, även bliva ledare och lagstiftare och alltså äro i stånd att styra den allmänna utvecklingen. Och deras själviskhet hindrar dem från att stifta lagar, som komme att lägga en del av de svagas bördor på dem själva. Detta är orsaken till att intet folk ägt lagar, som förhindrat tilltagande fattigdom och hopandet av väldiga förmögenheter intet folk med undantag av den israelitiska nationen, vars lagar voro dem givna av Gud. Intet folk har någonsin haft någon lag, som förmått förhindra det sociala missförhållande, som består däri att somliga bliva mycket rika och mäktiga och andra mycket fattiga och betryckta. Men den mosaiska lagen förhindrade verksamt ytterligheterna av detta onda. Den sörjde nämligen för en restitution eller återställelse av den enskildes egendom vart femtionde år, deras jubelår. Denna lag omöjliggjorde den fasta egendomens absoluta avhändande och förhindrade därigenom dess hopande i händerna på några få. Om någon man genom oförmåga eller olycka förlorade sin egendom och sin oberoende ställning, fick han under jubelåret tillbaka sin egendom och erhöll härigenom nya förutsättningar för ett mera klokt, varsamt och framgångsfullt liv. Därtill kom att vissa skulder efterskänktes på det sjunde året eller sabbatsåret. (3 Mos. 25; 5 Mos. 15: ) Med avseende på reglerandet av förhållandet mellan rikedom och fattigdom var den mosaiska lagen mera rättfärdig och vis än någon annan lag. Trettiotvå sekler före sin tid. Beträffande en del andra sociala förhållanden och förpliktelser återgiva vi en bemärkt författares ord: Alla lagar offentliggjordes, varigenom ränksmidare förhindrades att med framgång ingripa i folkets rättigheter. Lagarna voro utställda eller anbragta på ett sådant sätt, att vem som ville kunde avskriva dem; och på det de fattigaste och olärdaste ej måtte vara okunniga om dem var det prästernas skyldighet att föreläsa dem för folket vid deras sjuårsfester. 5 Mos. 31: I sin aktning för främmande personers och fienders rättigheter och intressen var den mosaiska lagen trettiotvå sekler före sin tid om ens de mest civiliserade nationers lagar i vår tid kunna mäta sig med den i rättvisa och människovänlighet. Vi läsa: En och samma lag skall gälla för eder. den skall gälla lika väl för främlingen [utlänningen] som för infödingen; ty jag är Herren, eder Gud. 2 Mos. 12: 49; 3 Mos. 24: 22. När en främling bor hos eder i edert land, skolen I icke förtrycka honom. Främlingen, som bor hos eder, skall räknas såsom en inföding bland eder, du skall älska honom såsom dig själv; I haven ju själva varit främlingar i Egyptens land. 3 Mos. 1 9 : Om du träffar på din fiendes oxe eller åsna, som kommit vilse, skall du föra djuret tillbaka till honom. Om du ser din oväns åsna ligga dignad under sin börda, skall du ingalunda lämna mannen ohulpen utan hjälpa honom att lösa bördan. 2 Mos. 23: 4, 5. De fingo i sanning lära sig att anse varandra som bröder och att handla därefter, att bistå varandra utan ersättning och att icke ockra den ene på den andre. Se 2 Mos. 22: 25; 3 Mos. 25: 36, 37; 4 Mos. 26: Ej ens de stumma djuren voro förgätna. Grymhet mot dem såväl som mot människor var strängeligen förbjudet. Man fick ej binda till munnen på oxen, medan han uttröskade säden, av det goda skälet, att arbetaren är värd sin föda. Man fick icke ens använda oxen och åsnan tillsammans vid plöjning, emedan de äro så olika i styrka och gång: det vore djurplågeri. För deras vila var också sörjt. 5 Mos. 25: 4; 22: 10; 2 Mos. 23: 12. Ingen särskilt privilegierad klass. Prästeståndet torde av somliga kanske påstås hava varit en självisk institution, emedan levitstammen underhölls genom tionde eller den årliga tiondedelen av vars och ens lantmannaprodukter bland deras bröder av de övriga stammarna. Att så framställa saken utgör ett orättvist återgivande av det verkliga förhållandet, vilket är alltför vanligt bland tvivlare, som, möjligtvis i okunnighet, därigenom ställa i en falsk dager ett av de märkligaste bevisen på att Gud hade sin hand med i organiserandet av detta system, och att det icke var ett verk av ett egennyttigt och ränkfullt prästerskap. Ja, det händer till och med ej sällan, att detta oriktigt framställes av ett nutida prästerskap, som påyrkar ett liknande system nu, i det de använda det israelitiska systemet som ett prejudikat, utan att därvid nämna det sakernas tillstånd, varpå det var grundat, eller sättet för tiondenas erläggande. Det var i själva verket grundat på den strängaste rättvisa. När Israels barn kommo i besittning av Kanaans land, hade leviterna säkert lika stor rätt till en andel i landet som de övriga stammarna. På Guds uttryckliga befallning erhöllo de emellertid intet därav utom vissa städer eller byar till bostäder, spridda bland de olika stammarna, vilka de skulle tjäna i religiösa ting. Nio gånger gives detta förbud före landets delning. I stället för landet borde förvisso något vederlag beredas dem, och tiondel var följaktligen denna rättvisa och billiga ersättning. Och detta är icke allt: tiondet, ehuru, såsom vi hava sett, en rättvis utskyld, indrevs ej som en

15 DEN OYLLNE TIDSÅLDERN 'katt utan skulle erläggas såsom ett frivilligt bidrag. Och ingen hotelse tvingade dem att lämna dessa bidrag: allt berodde på deras samvetsgrannhet. De enda förmaningarna till folket rörande denna sak äro följande: Tag dig till vara för att glömma bort leviten, så länge du lever i ditt land. (5 Mos. 12: 19.) Och leviten, som är inom dina portar, skall du då icke glömma bort, ty han har ingen lott eller arvedel jämte dig i landet. 5 Mos. 14: 27. Är det, fråga vi, rimligt att antaga, att saken skulle så ha ordnats av själviska och äregiriga präster, som därigenom gjorde sig själva arvlösa och beroende av sina bröder för sitt uppehälle? Säger oss ej förnuftet raka motsatsen? I harmoni med detta och lika oförklarlig på någon annan grund än den framhållna nämligen att Gud är dessa lagars stiftare är den omständigheten, att inga särskilda anstalter träffats för att ära skulle bevisas prästerskapet. Uti intet skulle bedragare visa större omsorg än att vidtaga mått och steg, varigenom vördnad och respekt skulle tillförsäkras dem själva, och de strängaste straff och förbannelser drabba dem, som visade dem missaktning. Men något liknande förekommer icke: ingen särskild heder eller vördnad eller frihet från våld eller förolämpning är det sörjt för. Allmänna lagen, som icke gjorde någon åtskillnad mellan olika klasser och icke hade något anseende till person, var deras enda skydd. Detta är så mycket märkligare, som behandlingen av tjänare, främlingar och ålderstigna var föremål för särskild lagstiftning. Till exempel: En främling skall du icke förorätta eller förtrycka... Änkor och faderlösa skolen I icke behandla illa. Behandlar du dem illa, så skall jag förvisso höra deras rop, när de ropa till mig, och min vrede skall upptändas, och jag skall dräpa eder med svärd, så att edra egna hustrur bliva änkor och edra barn faderlösa. (2 Mos. 22: 21 24; 23: 9; 3 Mos. 19: 33, 34.) Du skall icke göra en arm och fattig daglönare orätt, evad han är en av dina bröder, eller han är en av främlingarna, som äro hos dig i ditt land, inom dina portar. Samma dag han gjort sitt arbete skall du giva honom hans lön och icke låta solen gå ned däröver, eftersom han är arm och längtar efter sin lön, han kan eljest ropa över dig till Herren, och så kommer synd att vila på dig. (3 Mos. 19: 13 ; 5 Mos. 24: 14, 15; 2 Mos. 21: 26, 27.) 'För ett grått huvud skall du stå upp, och den gamle skall du ära. (3 Mos. 19: 32; 19: 14.) Allt detta men intet särskilt om präster och leviter eller deras tionde. Lagens sundhetsförordningar, så ytterst behövliga för ett torftigt och länge förtryckt folk, jämte bestämmelserna och inskränkningarna rörande rena och orena djur, vilka fingo eller icke fingo ätas, äro märkliga och skulle tillika med andra drag vara av intresse, om utrymmet tilläte deras undersökande, såsom utvisande, att deras lag hade hunnit lika långt som om ej längre än läkarvetenskapens senaste resultat i ämnet. 111 Från tidningen Selected återgiva vi följande omdöme om denna lag: Präglad av kärlek till människan och naturen. Det har aldrig funnits en sundare lag än den mosaiska. Den älskade naturen: den kunde icke se fälten ligga utarmade och vidtog anordningar för att förhindra detta. Den kunde icke se de mänskliga formerna vanställda och förklarade, att endast det sunda och obefläckade var välbehagligt i Guds ögon. Den hade tanke på de stumma djuren. Det unga späda trädet var skyddat och fick icke otillbörligt ansträngas för att bära frukt. Lagen var präglad av en fin känsla för det goda i naturen; den tog sikte på och drog fram det bästa i människan. Det har aldrig funnits en lag, som varit så omsorgsfull beträffande folkets sanitära förhållanden. Den hade omsorg om kroppens renlighet. Den förhindrade smittosamma sjukdomar genom att den medelst visa bestämmelser höll dem, som ledo av infektionssjukdomar, isolerade från mängden. Dess bestämmelser beträffande rena och orena ting voro sunda och hälsobringande, en verklig sanitär skatt. Ehuru den kände till slaveriet, såsom hela den gamla världen gjorde, var det slaveri den tillät det mest människovänliga och ädla. Varje israelit som blev slav, kunde på sabbatsåret, vart sjunde år, återtaga sin självständighet och såsom en fri man lämna sin tjänst. Dess egendoms- eller fastighetslagar voro ädla lagar. De gjorde egendomen helig och tilläto icke att flera egendomar kommo i händerna på några få eller någon enda, utan drogo försorg om deras rättvisa och jämlika fördelning. Varje jubelår blev landet ånyo utdelat: de gamla familjerna, som hade förlorat sina egendomar, kunde åter taga dem i besittning. Kapitalet var omsorgsfullt övervakat så att det icke skulle bliva en stor och förtryckande makt i de rikas händer och giva dem möjlighet att förtrycka de fattiga. Den judiska lagen är den mest rättvisa lag, som ännu formats gentemot den fattige, den arbetande mannen, den man som ärligt strävar att förtjäna sitt livsuppehälle. Varen rättvisa mot denna lag och given den det rättvisa erkännandet som tillkommer den. Nödvändig stränghet. Denna lags föreskrifter voro mycket noggranna och stränga beträffande straffen för allvarligare brott. Detta är en nödvändig betingelse för ett folks fortbestånd, såsom vi finna genom en blick på historien. I samma grad som ett folk är moraliskt högtstående och livskraftigt, äger och tillämpar det moraliskt stränga lagar med allvar och kraft. Men är folket moraliskt sjunket, äger det varken vilja eller kraft att tillämpa lagar, som kräva ett upphöjt och rent liv å den enskildes sida. Men i och med att de moraliska kraven och lagarna bliva mindre fordrande och mindre strängt tillämpade, inträder nationens förfall. Mo-

16 112 DEN GYLLNE TIDSÅLDERN ralbudens förslappning har utgjort början och inledningen till varje folks förfall och undergång. I vår tid framträder en allt mera tilltagande tendens av motstånd mot dödsstraffet. Sålunda avskaffades t. ex. år 1921 dödsstraffet i svensk straffrätt (med undantag för de fall som komma under krigslagarna), och samma tendens gör sig gällande i olika länder. Vi kunna förstå känslan av obenägenhet och av att ett förfärligt ansvar är förenat med tagandet av en människas liv, även då det sker på rättslig väg, men likafullt anse vi dock motstånd mot dödsstraffet vara ett uttryck för en viss svaghet och missriktad humanitetskänsla, parad med socialpolitisk kortsynthet. Det är med tillfredsställelse vi lägga märke till, att våra fängelser i allt högre grad bli förvandlade till förbättringsanstalter, i motsats till den behandling, som de brottsliga i flydda tider fått genomgå, men det ligger likväl en stor fara i för stor efterlåtenhet. Det noggranna iakttagandet av den gudomliga regeln: Den som utgjuter människoblod, hans blod skall ock av människor utgjutas, dock med en ande av vänlighet och sympati och på det minst smärtsamma sätt men med tillbörlig vanära, är förvisso nödvändigt för bevarandet av lag och ordning. Svaghet i detta avseende uppmuntrar brottslighet och sänker den allmänna normen för rättfärdighet. Intelligens och moralisk kraft ett folk största nationalrikedomar. Den mosaiska lagen stadgade dödsstraff icke endast för uppsåtliga mord utan även för alla sedlighetsförbrytelser. Dessa bestämmelser voro icke endast uttryck för en hög rättfärdighet och sund moral utan även för socialpolitisk visdom. All statsmannaklokhet måste arbeta på lång sikt och tillvarataga de intressen, som i längden verka till nationens bästa. Och dessa ting äro givetvis en hög moral, god intelligens och sund fysisk livskraft. 1 jämförelse med dessa ting äro materiella nationalrikedomar och kolonialbesittningar mycket betydelselösa. Det är icke landområdets storlek eller invånarnas antal som giver ett folk ställning och inflytande i världen, utan moralisk styrka och intelligens i all synnerhet då en längre tidrymd kommer i betraktande. Vad betydde väl Assyriens mäktiga erövringar, Babyloniens rikedom och prakt och dess på landets fabelaktiga fruktbarhet grundade blomstrande näringsliv, Feniciens världshistoriskt ryktbara handelsvälde, Egyptens utvecklade materiella kultur, Persiens storhet och krigiska bedrifter, Greklands glänsande kolonisationsarbeten och Roms världsvälde etc. vad betydde alla dessa ting i jämförelse med den intelligens och moraliska och fysiska kraft som den mosaiska lagen inskärpte hos judarna! De förra folkens härlighet är gången, och deras arvtagare ha ingen nytta därav, ty det är i allmänhet av ganska liten praktisk nytta att trona på minnen från fomstora dar, och dessutom ha de flesta av dessa länder försvunnit utan några arvtagare; judarna däremot ha alltjämt nytta av den höga moral och intelligens, som lagen verkade hos förfäderna. Judarnas maktställning och inflytande i världen äro grundade på deras intelligens, och deras intelligens är en av den mosaiska lagens naturliga verkningar. Vår tids civiliserade nationer ett alltför murket virke för att kunna antaga den mosaiska lagen. Denna lags stränga sederegler voro fördenskull uttryck för den högsta och mest långsynta statsmannaklokhet. De bevisa också vilket gott virke eller material det från Egypten befriade folket utgjorde ett i vissa avseenden ideellt virke för en statsbyggmästare, vars avsikter och planer omspände årtusenden. Intet nuvarande kulturfolk skulle äga å ena sidan moralisk friskhet till att genomföra och å andra sidan fysisk kraft till att tåla vid en sådan stark, dock i längden välgörande, upprensning och decimering, som den mosaiska lagens antagande skulle innebära. Alla civiliserade nationer i vår tid skulle bilda ett alldeles för murket virke därför. Den mosaiska lagen behandlade icke frätande kräftsår på den nationella organismen med bomull och plåster, såsom nuvarande kulturfolk göra, i det de legalisera sedlighetsförbrytelser genom reglementeringssystem, utan den höll densamma fri från såren genom dödsstraff för brotten. Naturens lagar känna inga förmildrande omständigheter; ett folk, som är sedligt och moraliskt slapphänt, får skörda följderna därav i sin egen undergång. Och vilket är väl socialpolitiskt klokast: att låta frätande sår vinna insteg och utbredning och medföra den nationella kroppens undergång, eller att med skoningslös stränghet hålla dem på avstånd? Det senare är det enda möjliga för ett folk med en världshistorisk uppgift, vilken sträcker sig årtusenden in i framtiden ett folk som, likt den brinnande busken som visades för Mose i öknen, ständigt skall brinna utan att dock bliva förtärt, d. v. s. äga kraft att aktivt ingripa i världshändelsernas gång under årtusendens förlopp. Judarna är det enda folk på jorden, som ägt kraft till mångtusenårig världshistorisk aktivitet. Denna lag gjorde den israelitiska nationen till forntidens mest sedliga folk och därmed även till det mest intelligenta och fysiskt livskraftiga folket. Verkan var underbar. Ty under det de omgivande folken

17 DEN G YLLN E TID SÅLD ERN 113 förslappades genom polyteismens yppiga vällustiga kult, och genom allehanda laster och utsvävningar, och småningom avtynade i långsam dödskamp, hade judafolket sin ursprungliga livskraft och märg alltjämt kvar under århundradenas gång. Även i tider för dess djupaste urartande var detta folk ojämförligt högre och renare än de samtida omgivande nationer-na. Sedan vi nu betraktat den organisation och lagstiftning, som utgjort grunden till judarnas ställning såsom jordens märkligaste folk och givit dem kraft att under ojämförligt längre tid än något annat folk på jordens yta aktivt ingripa i det världshistoriska händelseförloppet, vilja vi gå att i stundom breda, stundom detaljerade drag skildra detta folks skiftande erfarenheter. Vi vilja då först påvisa rättmätigheten av deras intagande av Kanaans land, Palestina. (Fortsättning.) Religion i MR W1LBUR K. THOMAS, ledaren för Kväkarnas hjälpkommission till Ryssland, säger att den enda religionsförföljelse som förekommit i Ryssland bestått i att sovjettjänstemännen vandrat omkring och samlat ihop aposteln Jakobs och Johannes döparens heliga ben. Han säger att när detta arbete var slutfört, hade de tillräckligt med ben för att därav bilda två hundra människor. Detta har varit ett mycket allvarsamt slag för den religiösa kommersen, emedan det allmänna folket förut trott att benen voro äkta vilket nu är betydligt svårare att tro. Men mr Thomas hävdar, att medan religiösa bedrägerier fått sämre marknad, finnes det likväl många religiösa sekter i Ryssland, och att han vid förfrågan bland representanterna för flera av dessa, om de av sovjetregeringen hade blivit hindrade i den religiösa verksamheten, fått svaret att detta icke var förhållandet. Mr Thomas framhöll ytterligare, att de alla utan undantag lämnat detta svar. Ryssland. Å andra sidan framhåller John Spargo, bekant socialist, att under närvarande förhållanden får ett barn i Sovjet-Ryssland icke besöka Sovjets skolor, om det besöker en kyrka eller söndagsskola, och att barnen bliva helt bortvisade från statsskolorna, om de icke bekänna sig vara ateister. Revolutionen i Ryssland synes sålunda vara ett upprepande av den franska revolutionen i alla dess faser. För att vi rätt skola kunna förstå och opartiskt bedöma en revolution måste densamma betraktas mot bakgrunden av de föregående förhållandena. Avkristningen i Ryssland är den naturliga reaktionen mot förutvarande religiösa vidskepelser och bedrägerier. En revolutions alla fasor är den gudomliga vedergällningen för gångna tiders orättvisor. Om flydda århundradens förtryck och klassvälde skola vedergällas på den nuvarande generationen (Matt. 23: 35), då ha vi svåra tider att vänta i alla länder. EN AV VÅR TIDNINGS läsarinnor har bett oss giva en beskrivning av den fullkomliga skönheten. Vi glädja ess över det underbara förtroende, som detta visar att tidningen erhållit, men ha nu den krävande uppgiften att visa oss detsamma värdiga. Om den vise konung Salomo säges det, att han talade om träden, från cedern på Libanon ända till isopen, som växer fram ur väggen, om fyrfotadjuren, om fåglarna, om kräldjuren och om fiskarna men den fullkomliga skönheten, om den säges det aldrig att han talade eller gav en beskrivning. Vi ha alltså fått oss förelagd en mycket svår uppgift, men hoppas att ovannämnda läsarinna kommer att läsa följande i skimret av det förtroende, som föregående nummer uppväckt. Fullkomlig skönhet. Om någon kritiserar skildringen bedja vi denne själv söka beskriva vad han aldrig sett! Ty den fullkomliga skönheten kan icke ägas av någon annan än en fullkomlig människa, och en sådan ha vi aldrig skådat. På grund av att till och med de högsta skönhetsideal, som äro kända för oss de gamla grekiska skönhesidealen bl. a. med nödvändighet komma långt under fullkomligheten, och vi fördenskull sakna fullödigt jämförelsematerial, är det svårt för oss att bilda oss en föreställning om den skönhet, som måste känneteckna en fullkomlig människa. Låt oss emellertid försöka. Verklig mänsklig skönhet innebär långt mera än proportionerliga former och regelbundna drag. Vi ha alla sett människor som haft regelbundna och väl-

18 114 DEN OYLLNE TIDSÅLDERN formade drag, men vilka dock lämnat vårt sinne för det sköna ganska oberört; å andra sidan ha vi mött människor, som icke ens haft regelbundna drag, men vilka likväl förefallit oss vackra och i långt högre grad än de förstnämnda tilltalat vårt sinne för det sköna. Vad är orsaken därtill? 1 de förra fallen var det måhända några dåliga egenskaper, som avtecknade sig, eller i bästa fall ett själlöst uttryck, som gjorde att ansiktet saknade liv och alltså icke tilltalade vårt skönhetssinne. I de sistnämnda fallen var det beroende på att personen ägde vissa älskvärda egenskaper, vilka avtecknade sig i ansiktet och gav det dess tjusning och charm. Enbart välformade fysiska drag äro alltså icke tillräckliga för att göra en människa i verklig mening skön. Såsom en gyllene ring i svinets tryne, så är skönhet hos en kvinna, som saknar vett, säger den vise mannen. (Ords. 11: 22.) Det är icke sjuttiofem kilo ben och kött som gör människan till människa. Det är tre ting som måste förefinnas för att en människa skall vara verkligt skön. Välformade fysiska drag äro en förutsättning och detvenne andra äro: god intelligens och hög moral. Utpräglad intelligens och älskvärda moraliska egenskaper äro lika nödvändiga betingelser för skönhet, som rätta proportioner och regelbundenhet i anletsdragen. Ingen av dessa egenskaper gör sig, om den motverkas av de andra. Även den med de mest välformade dragen utrustade, moraliskt högtstående och intelligenta människa giver oss en blott ringa föreställning av vad fullkomlig mänsklig skönhet är. Om vi lade tillsamman alla de intellektuella förmågor och snilledrag, som vi sett skymta fram i forntid och nutid, alla de högsta yttringar av moralisk godhet och kraft, som vi bevittnat hos alla våra bekanta, samt därtill lade alla de bilder av hälsa och fägring, skönhet och behag, som vi sett framträda i de stora mästarnas tavlor och i de människors form och drag, som vi mött i vårt liv om vi lade alla dessa skönhetsbildande ting tillsamman och föreställde oss dem förenade och framträdande i en person, skulle vi ändock icke erhålla en tavla av skönhet, som nådde upp till det fullkomliga idealet. För att en människa skall vara skön fordras alltså, att fysiskt välformade och regelbundna drag skola charmeras av inneboende renhet och moralisk fullkomlighet samt erhålla liv av en strålande intelligens. Enligt traditionen skall den lacedemoniske konungen Tyndareos gemål, Helena, ha varit världens skönaste kvinna, men hennes handlingar visade att hon icke besatt alla de tre nödvändiga betingelserna för fulländad skönhet, och att hon alltså icke var någon verklig skönhet. Ingen kvir.na på jorden har ägt fullkomlig skönhet med undantag av moder Eva. Håll dig rak! PEN RÄTTA BEHANDLINGEN av kroppen är en grundbetingelse för god hälsa. De olika organen kunna icke fungera på tillbörligt sätt, om icke kroppen erhåller god vård. En betydelsefull regel för hälsan lyder: Håll kroppen rak! Kommendanten vid en krigsskola gav de studerande officerarna följande instruktion: Håll dig reslig; stå rak, sitt rak, med bröstet ut och magen in, sätt ned foten rätt och gå spänstigt och du skall bliva stark och sund. Dessa regler äro goda och hjälpsamma för var och en, som åstundar hälsa och spänstighet. Om huvudet hålles upp med hakan tillbakadragen tillåtes blodet att obehindrat strömma in i hjärnan, och resultatet av dennas livligare verksamhet blir förökad tankeskärpa. Andningen försiggår lättast och blodcirkulationen är livligast när kroppen hålles rak, med bröstet utspänt. N är människan håller kroppen rak, blir ansiktsfärgen mycket bättre än när hon låter den sjunka ihop, ty i detta senare tillstånd kunna de olika organen icke fungera tillfredsställande. Både unga och gamla skulle praktisera att draga upp sig till sin fulla längd. Drag in hakan, spänn ut bröstet, sträck upp midjan och låt kroppens största tyngd vila på främre delen av fotterna. Sträck dig uppåt och vandra framåt, som om hela världen hörde dig till (dock utan att känna dig större än dina medmänniskor). Antag icke en sådan hållning, som om du skämdes för dig själv och din omgivning. När du sitter, bör du hålla överkroppen i samma ställning som när du står. Böj kroppen vid höften och icke vid midjan. Även i bädden bör du sträcka ut dig till din fulla längd, vare sig du ligger på rygg eller på sida; bilda en rak linje och icke en vinkel eller halvcirkel. The Pathfinder.

19 Sur mjölk ett medel INUVARANDE TIDSÅLDER, då den hjälpsökande sjuka allmänheten i så stor utsträckning blir översvämmad med allsköns värdelösa, konstgjorda näringspreparat, som med marknadsliknande reklam lovprisas i alla tidningar, är det på sin plats att påvisa det värde i läkekraft, som en givmild natur skänkt oss såsom levande medicin i många naturliga näringsmedel, och såmedelst verka för utbredandet av en dietlsk regim, som är ägnad till att vid behandlingen av sjuka och i förebyggandet av sjukdomar åstadkomma större resultat än alla de under så vackra benämningar gående konstgjorda läkemedel, som tillverkats av den farmaceutiska industrien under de senaste årtiondena. En ständig fara och därmed en grundorsak till inånga sjukdomar utgöres av att tarmkanalen alltför länge får kvarhålla sitt innehåll. Den oerhörda mängden bakterier i tarmarna blir därigenom satt i stånd till att åvägabringa förruttnelseprocessens påbörjande. Enligt med. d:r Strassburgers undersökningar består en tredjedel av avföringens vikt av bakterier, varför människan dagligen avlämnar omkring 8 gram bakterier, vilket sannolikt uppgår till 128 billioner bakterier. Således är det lätt att inse vilka följder ett alltför långvarigt kvarstannande av tjocktarmens innehåll måste medföra. Om än aldrig så ringa störningar av tarmarna inställa sig, så höjes även bakteriernas antal. Det utvecklar sig då förruttnelseprocesser, vilka icke blott angripa tarmarna utan även befordra bildandet av giftiga ämnen. Kroppen besitter visserligen förmåga att skydda sig emot dessa fiender och oskadliggöra dessa genom bukspottkörtelns och gallans inverkan. Giftema bliva såmedelst förvandlade och avlägsnade ur kroppen. Är emellertid de anfallandes antal alltför stort, uppstår självförgiftning av organismen, som kan bliva starkt hotad. Framför allt skapas på detta sätt grundorsakerna till många kroniska sjukdomar. Den för några år sedan i Paris avlidne professor Metschnikoff, föreståndare för Pasteur-institutet därstädes, ansåg det här skildrade förloppet i tarmarna det så småningom försiggående undergrävandet av de naturliga skyddskrafterna såsom den främsta orsaken till en för tidig ålderdom och en för tidig död. Enligt Metschnikoffs åskådning är människan med sin långa tarmkanal icke köttätande till naturen utan avsedd till att leva på vegetabilier, i all synnerhet frukter och nötter. Resterna, d. v. s. avfallet, av en sådan näring till livets förlängning. 115 skulle aldrig kunna framkalla de skildrade förruttnelseprocesserna. Denna omständighet, jämte det sakförhållandet att fåglarna icke äga någon tjocktarm, tillskriver Metschnikoff den långa livslängd, som är egendomlig för många fåglar, och deras oförminskade livskraft vid hög ålder. Ar 1907 riktade d:r Dutowski uppmärksamheten på ett slags sur mjölk, som under benämningen yoghurth rikligen användes i Bulgarien bland alla samhällsklasser. 1 de delar av landet, där denna tjockmjölk hör till de beständiga näringsmedlen, utmärker sig befolkningen för en ovanligt lång levnad. Till beredning av yoghurth använder man mestadels det bulgariska maya, ett jäsningsämne, som framkallar jäsning i mjölken. I de flesta större städer i Europa kan man numera på mejerierna få köpa redan tillredd yoghurth - mjölk. I vårt land låter icke detta sig göra, då den ej ännu kommit till användning bland den stora allmänheten förnämligast av det enkla skälet att den ännu ej kommit till dennas kännedom, men ock på grund av att tillredningen av densamma är ganska omständlig och fordrar tid. Dock finnes det även här många familjer, där denna hälsodryck ingår i den dagliga matordningen. Yoghurth -tabletter, med åtföljande anvisning å tillredningen av mjölken, kunna nämligen köpas på de flesta apotek. Den i Norrland i de allra flesta hem så rikt förekommande tätmjölken, som mycket påminner om yoghurth -mjölken, har även i mycket samma uppgift om än ej i så hög grad som denna: att upphäva jäsningsförloppet i tarmarna samt att desinficiera tarmarna och därmed förhindra bildandet av de fruktade självgifterna i organismen. Grönsaker, frukter och sur mjölk äro självskrivna såsom idealnäring hela året om och i all synnerhet under sommartiden. Till belysning av ovanstående och för att ytterligare framhäva nyttan och värdet av sur mjölk vilja vi från en engelsk vetenskaplig tidskrift återgiva följande skildring om den kände oljemagnaten John D. Rockefeller affärsvärldens Napoleon : Ett botemedel för hög ålder. En häpnadsväckande förändring har inträtt i John D. Rockefellers liv. Världens rikaste man är i vissa avseenden fysiskt starkare vid 85 års ålder än han var vid 58 års! Han har funnit hemligheten att vinna ny ungdom.

20 116 DEN GYLLNE TIDSÅLDERN Rockefeller har hållit ut. Med samma tålamod och envishet, som hjälpte honom att förvärva en förmögenhet av närmare femtusen millioner kronor, har han forskat efter den hemlighet, vilken skulle hjälpa honom att övervinna den sak, som undergrävde hans livskraft, som fyllde varje dag med elände och sakta men säkert ändade hans liv dålig matsmältning. Han fann den. Han fann hemligheten till ungdomlighet för honom i varje fall. Genom att dricka kärnmjölk morgon, middag och kväll har mr Rockefeller slutligen övervunnit sin fiende. Under flera år har världens rikaste man gått bokstavligen hungrig! Nästan allt vad han förtärde åtföljdes av dålig matsmältning och magplågor, så akuta, smärtsamma och nervslitande att han till sist slutade att äta. Han höll sig vid liv medelst biskuier och mjölk eller förut-smält föda, som varken tillfredsställde eller närde honom. Framstående specialister sökte naturligtvis att bota honom, men allt förgäves. För omkring tio år sedan, medan Rockefeller var tillsammans med en gammal vän, en doktor H. F. Biggar, begynte de samtala om professor Metchnikoffs teorier om livets förlängning. Metchnikoff förordade alltid bruket av mjölksyra vid behandlingen av magsjukdomar. Han var en varmt religiös man och vände sig ofta till bibeln för att med dess framställningar stärka sina argument. Han kallade ofta uppmärksamhet till det faktum, att när Mose uppräknade den föda, som Gud hade givit sitt folk att äta, sade han: Tjockmjölk av kor och söt mjölk av får... fick du att äta. (5 Mos. 32: 14.) 1 1 Mos. 18: 8, säger Metchnikoff, omtalas det att Abraham, när han undfägnade de tre änglarna, satte fram för dem sur mjölk och söt mjölk. (På båda dessa platser ha de svenska övers, återgivit ordet med tjockmjölk.) Försök sur mjölk! D:r Biggar uppmanade mr Rockefeller att försöka en kur med sur mjölk. Denne kunde dock icke förmå sig att börja därmed. Men när läkaren kallade uppmärksamheten till det faktum, att man kunde uppnå praktiskt taget samma resultat med kärnmjölk, gav mr Rockefeller beredvilligt sitt samtycke till ett försök. Ty medan han hade stor motvilja för sur mjölk, hade han däremot smak för kärnmjölk. Det var en långvarig och besvärlig procedur. Under de år han genomgick kuren brukade mr Rockefeller ingen annan kärnmjölk än den, som frambringats av mjölken från hans egen kreatursbesättning. drack en liter kärnmjölk tre gånger om dagen. Han Det var även en del andra ting som tillhörde patientens diet. Ett av dessa utgjordes av en matsked olivolja vid varje måltid. Mr Rockefeller anser att olivoljan mjukar upp systemet och giver honom sådan livlighet, som annars icke kan förväntas av en man vid hans ålder. Så småningom började Rockefeller intaga föda, som han icke hade ätit under åratal, i första hand lammstek och ägg. 1tillägg till kärnmjölk-kuren blevo alla anordningar vidtagna för att patienten skulle återvinna sin aptit. Sålunda blev t. ex. den bekante fysiologen d:r Walter Cannons upptäckt av hjärnans tankarnas, sinnestillståndets inflytande på matsmältningen omedelbart tillämpad på mr Rockefeller. Med tillhjälp av röngenstrålar hade d:r Cannon företagit en serie experiment för att utröna känslornas inverkan på matsmältningsorganens funktioner. Han hade t. ex. iakttagit att när kattor blevo vreda upphörde magens rörelser; om djuren däremot voro glada eller tillfredsställda, angivet av deras spinnande, funktionerade matsmältningsorganen kraftigare än någonsin annars. Vad man alltså hade att göra i mr Rockefellers fall var att hålla honom vid gott humör. Några människor kunde föreställa sig att enbart själva ägandet av millioner skulle göra honom lycklig, men tydligen erfordrades även andra ting. Först och främst blev han, förnämligast genom sonen, befriad från alla finansiella omsorger och förpliktelser. Och hans vänner blevo tillsagda att söka uppmuntra honom och hålla honom i en lycklig sinnesstämning. John D. Rockefeller vann slutligen seger i sitt livs hårdaste kamp kampen mot dålig matsmältning. Lika öppet som han erkänner att oljan givit honom förmögenhet, lika öppet tillskriver han kärnmjölken förtjänsten av hans tillfrisknande. Enligt mr Rockefellers vänner såväl som hans läkare har världens rikaste man blivit så storligen förbättrad, att det gives skäl att tro det han skall lyckas uppnå hundra års ålder. Detta är hans ärelystnad. Han har icke endast förbättrats i fysiskt avseende, utan även hans sinne har tagit intryck därav och är lika livligt och friskt nu som för trettio år sedan. Med avlägsnandet av hans magåkommor har han blivit ungdomligt livlig i sitt intresse för olika ting och förmår njuta av livet som fordom. Ty han kan äta allting som en normal människa kan äta.