Bara Brittiskt! Fre 5 april 2013 kl 19.00, Artisten, Sjöströmsalen. University of Gothenburg Symphony Orchestra Dirigent: Andrew Manze

Transkript

1 Bara Brittiskt! Fre 5 april 2013 kl 19.00, Artisten, Sjöströmsalen University of Gothenburg Symphony Orchestra Dirigent: Andrew Manze

2 Program John Dowland ( ) Pavan semper Dowland, semper dolens Thomas Adès (f. 1971) three Studies from Couperin Les Amusemens Les Tours de passe-passe L Âme-en-peine Henry Purcell ( ) Fantasia upon one note William Lawes ( ) Fantasia i g-moll/g-dur paus Ralph Vaughan Williams ( ) Symfoni nr 8 d-moll Fantasia (Variazioni senza tema) Scherzo alla Marcia (per stromenti a fiato) Cavatina (per stromenti ad arco) Toccata Kom ihåg att stänga av din telefon. Fotografering och inspelning vid evenemanget är inte tillåten.

3 Andrew MAnze, dirigent Andrew Manze är eftertraktad både som violinsolist och dirigent världen över. Han blev efter violinstudierna snabbt en av världens ledande företrädare för tidstroget musicerande på sitt instrument men har de senaste 20 åren lagt mer och mer tid på att dirigera arbetade han med The Academy of Ancient Music och var han konstnärlig ledare för The English Concert. Sedan 2006 har han varit förestedirigent och konstnärlig ledare vid Helsingborgs Symfoniorkester, en post han lämnar i sommar. Under tre år var han förste gästdirigent i Norska Radioorkestern och sedan ett par år är han knuten även till BBC Scottish Symphony Orchestra. Som dirigent har han gästat många europeiska orkestrar av rang, bl a Deutsches Symphonie- Orchester Berlin, Münchenfilharmonikerna, Stockholms Filharmoniska orkester, Finska Radions Symfoniorkester, Göteborgs Symfoniker, Oslo Filharmoniker, NDR Hannover, City of Birmingham Symphony, Halléorkestern, Royal Liverpool Philharmonic and the Mahler Chamber Orchestra. Andrew Manze har gett ut många skivinspelningar, både som violinist och dirigent, och är medlem i Royal Academy of Music, London samt gästprofessor vid Royal College of Music i London och Norges Musikkhøgskole tilldelades Andrew Manze årets Rolf Schockpris av Kungl. Musikaliska Akademin. Motiveringen löd: för hans virtuosa och insiktsfulla interpretationer som violinist och ensembleledare, för hans unika sätt att som dirigent inspirera musiker och för hans gudabenådade förmåga att kommunicera med publiken. University of Gothenburg Symphony Orchestra Orkestern består av studenterna vid den tvååriga internationella masterutbildningen i symfoniskt orkesterspel vid Högskolan för scen och musik, Göteborgs universitet. Läsåret 2012/13 deltar studenter från fjorton länder. Den unika utbildningen bedrivs i samverkan med Göteborgs Symfoniker och Göteborgs- Operan med syfte att förbereda studenterna för arbetet som professionella orkestermusiker i internationell miljö. Förutom teoretiska ämnen, kammarmusik och lektioner på det egna instrumentet innehåller masterutbildningen varje läsår åtta orkesterproduktioner med sammanlagt ca femton offentliga konserter. Till dessa engageras internationellt välkända dirigenter och solister. På senare tid har t ex Shao-Chia Lü, Olaf Henzold, Shi-Yeon Sung, Christian Badea, Roland Kluttig, Eri Klas och Christian Zacharias gästat orkestern. Bland solisterna märks bl a Roland Pöntinen, piano, Malin Broman, violin och sångerskorna Monica Groop och Kristina Hansson. Varje år samarbetar orkestern också med operautbildningen vid Högskolan för scen och musik. De senaste operaproduktionerna har varit Figaros bröllop av Mozart och Den italienska halmhatten av Nino Rota. Konstnärlig och pedagogisk ledare för utbildningen är professor Kjell Ingebretsen, hovkapellmästare och tidigare bl a chef för GöteborgsOperan. Orkestern är en ambassadör för Göteborgs universitet som stöder konsert- och turnéverksamheten. Vid varje konsertproduktion kompletteras orkestern med studenter från andra musikutbildningar i Sverige och utomlands, vid denna konsert från högskolor i Berlin, Bergen, Piteå, Stockholm och Wien.

4 Programkommentarer John Dowland: Pavan, Semper Dowland, semper dolens England upplevde en musikalisk guldålder under årtiondena kring sekelskiftet 1600 det vill säga under den tid då Elizabeth I regerade och då William Shakespeare förgyllde teatervärlden med sina odödliga dramer. En av de mest lysande tonsättarna var John Dowland, vilken i såväl sånger som lutstycken och verk för stråkensembler tolkat sorg och smärta hellre än glädje och yra. Han lär själv ha varit mycket melankoliskt lagd, så det är kanske inte så märkligt att han komponerade ett stort antal Lachrimae (tårar) klagosånger. Som katolik fick han ibland utstå motstånd från olika håll, och han valde att under många år verka utomlands, bland annat vid det danska hovet. Han skrev bland annat en galliard till den danska kungen, men mestadels har han ägnat liknande stycken till olika namnkunniga britter. Han skrev många långsamma danser, däribland Pavan, en hövisk dans med spanskt ursprung. Han var själv medveten om sin melankoli och lekte med orden när han skrev Semper Dowland, semper dolens där man kan anta att orden Dowland och dolens på den tiden uttalades på samma sätt och att Dowland därmed antydde att han var identisk med sorg och smärta. Men vem har kunnat skildra dessa stämningslägen bättre? Thomas Adès: Three Studies from Couperin Engelsmannen Thomas Adès har snabbt kommit att betraktas som en av nationens allra främsta nu verksamma tonsättare. Han har gjort kometkarriär och har kallats en ny Benjamin Britten. Passande nog har han en tid varit konstnärligt ansvarig för den musikfestival i Aldeburgh som Britten grundade. Adès är utöver sin brådmogna tonsättargärning också en lysande konsertpianist och en skicklig dirigent. Han har studerat vid Guildhall School of Music and Drama och King s College, och han skrev sitt fösta opus Efter avslutade studier utsågs han till huskomponist vid Halléorkestern, för vilken han skrivit flera verk, liksom för New York Philharmonic, Ensemble Modern och London Sinfonietta det vill säga några av de främsta ensemblerna i världen. Han har förklarat att han varje dag spelar något stycke av den franska barockmästaren François Couperin ( ), och hans förtjusning i fransk barock har också smittat av sig på hans egna kompositioner, vilket Three Studies from Couperin (komponerade 2006) är ett tydligt exempel på. Adès har inte skrivit neoklassisk musik, utan använt sig av en bred färgpalett och modern komplexitet. Det roande i Les Amusemens ligger i de sordinerade instrumenten, Les Tours de passe-passe (Fingerfärdighet eller Trolleritrick) rymmer en hel del skoj i Stravinskys anda genom att kasta teman mellan olika instrumentgrupper. L Âme-en-peine (Den plågade själen) får en romantisk utformning som inte ens skyr bastrumma. Där Couperin repeterade fraser på sin cembalo låter Adès sina instrument hela tiden variera klangen. Three Studies from Couperin uruppfördes av Basels Kammarorkester med tonsättaren som dirigent den 21 april 2006.

5 Henry Purcell: Fantasia upon one note Purcell reser sig som en isolerad mästare högt över sin samtid, och hans stora produktion av musik i tidens alla genrer skrevs under mycket kort tid. Han blev ju dessvärre inte så gammal, 36 år. Bland hans imponerande många verk hittar man sviter av teatermusik och utåtriktad orkestermusik till hovets fester. Men han hade också en personlig och intim sida, och denna speglas bäst i hans många verk för viol consort, det vill säga den vanligen fyrstämmiga stråkensemble för vilken han komponerade mängder av verk, främst i tjugoårsåldern. Dessa stycken kan nog sägas vara en sista höjdpunkt på en traditionstyngd engelsk konstform som nu var i utdöende. Här förenar Purcell på ett mästerligt sätt gamla kontrapunktiska metoder med ett för tiden modernt och laddat tonspråk. Fantasia upon one note hör till de mest kända verken i denna tradition, samtidigt som hans konstfärdighet här tagit sig nästan extrema uttryck. Fjärde stämman håller sig genom hela verket på ett ostruket c, och allt annat måste alltså anpassas till denna liggande ton. Något som ställer tonsättaren inför stora problem. Purcell löser dem med känslosam elegans. William Lawes: Fantasia i g-moll/g-dur Den synnerligen begåvade och produktive William Lawes kom till London 1623 för att spela theorb, sjunga och komponera. Man kan betrakta honom som en mycket betydelsefull föregångare till Purcell eftersom han mer eller mindre formade mallarna för de Fantasier, In Nomines, Arior och Danssviter som skulle nå en sista blomning med Purcell. Han skrev otaliga fantasier för fem- eller sexstämmig stråksats och orgel, och han förenar många kontraster i sin musik, det poetiska och passionerade, det virtuosa och känsliga, det disciplinerade och spontana. Hans stora intelligens och musikaliska kunskaper väckte den nye kungens, Charles I, nyfikenhet, och 1635 trädde Lawes i kunglig tjänst som musiker i hovkapellet. Det är ytterst sannolikt att han spelade consortmusik tillsammans med den mycket musikintresserade kungen. Fantasin i g avslöjar en ung man som väntar på sin tur. Han har stora förväntningar men också stora ambitioner, och han visar att han har en enorm förmåga. Inte undra på att kungen sörjde sin nära vän och tjänare när Lawes stupade av ett dödande skott under slaget vid Chester den 24 september England hade förlorat en Father of Musick. V.g. vänd!

6 Ralph Vaughan Williams: Symfoni nr 8 d-moll Ingen vet när engelsk folkmusik slutar och Vaughan Williams börjar, brukade man säga i början av förra seklet, men den store, björnliknande tonsättaren skulle snart vässa klorna och skriva storslagen symfonisk musik. Till slut hade han skrivit nio symfonier, flera av dem i hög ålder. Den nu aktuella åttonde symfonin skrev han , den fullbordades alltså när han var 84 år. Efter den oerhört dramatiska sjunde symfonin, som bygger på musiken till filmen Scott of the Antarctis, kom denna åttonde symfoni som en lättsam och lekfull motsats. Här finns mycket finess och glimtar i ögonvrån. Frågan är om det ens är en symfoni. Det börjar som en sökande, kalejdoskopisk fantasi som tonsättaren försett med underrubriken variationer utan tema, men det finns i alla fall flera motiv: ett med två stigande kvarter i trumpet med svar i vibrafonen, en flöjtmelodi och ett passionerat utbrott i stråkarna. Han noterade även att satsen innehöll sju variationer på jakt efter ett tema. Kanske en anspelning på nobelpristagaren Pirandellos drama Sex roller söker en författare. Det är en i huvudsak snabb sats, som ett par gånger når upp till Presto. Den andra satsen är ett marschliknande och humoristiskt scherzo för blåsare, en motsvarighet till de förhållandevis många klangfulla fristående verk han skrev för blåsorkester. Först fagotter, trumpet och höga träblåsare därpå en pastoral triodel, innan den pikanta och vitsiga första delen återkommer. Tredje satsen inleds med en intensiv cellomelodi och utvecklas till en cavatina i e-moll helt ägnad stråkinstrumenten. Här hittar man lite av den folkmusikanda som svävade över många tidiga verk av honom. Det är ren och klar, lite elegisk, musik som för det mesta är älskvärd, men som efter ett violinsolo också får spänning. Finalen är en Toccata där slagverket ställs mot resten av orkestern. Tonsättaren har skrivit för alla tillgängliga slaginstrument som kan bidra med en precis ton. Ändå får trumpeten presentera det marschliknande huvudtemat, horn och stråkar ett annat men det är slagverket som är viktigast. Man kan kanske säga att det är ett rondo där varje episod karaktäriseras av olika slagverksklanger. Uruppförandet ägde rum i Manchester när Hallé Orchestra spelade under ledning av Sir John Barbirolli den 2 maj Programkommentarer: Stig Jacobsson

7 Medverkande Violin I Emelie Molander, konsertmästare Natalia Cid Iriarte Hanna Nilhammer Alexandra Liubomirova Sonja Paul Elise Marie Endresen Sofia Hallberg Ingmar Simson-Valtin Niklas Tamm Kati Välimaa Violin II Nadezda Galaktionova Annie Svedlund Andreas Nyberg Sofia Johnsson Elin Thorsell Sofie Börjesson Laura Rubio Victoria Stjerna Viola Sebastian Lee Cathrine Halland Bering Mari Paz Albinana Delegido Jakob Suchentrunk Jill Johansson Lovisa Berggren Cello Julie Peat Irene Alvar Rozas Ruth Spargo Ingrid Thieffry My Hellgren Anna Eklund Kontrabas Michael Carlqvist Matan Gurewitz Martin Wingate Fredrik Wadman Flöjt Marta Barroso Aurore Dyé Amalia Beauregard Camp Edit Barocsai Oboe Alejandro Vela Recio Ivan Nylander Klarinett Francisco Martin Moreno Paula López Bereijo Adam Lindrup Cathrine Kullbrandt Fagott Xavier Vidal Aleman Samer Massaad Nicolas Macorison Horn Tora Moe Fause Petter Lindahl Alice Loft Månsson Anton Johansson Trumpet Kristine Aukner Robertas Vasilevskis Niklas Åslund V.g. vänd!

8 Trombon Paulina Moberg Sho Matsuzaki Jakob Florea Nöstvik Tuba Fraser Russell slagverk Miriam Castanon Cabezas Angelina Mangs Fia Forslund Martin Skog Adam Lindén Harpa Liv Dahrén Celesta Emelie Birgersson Orkesterkoordinator Maria Andersson Orkestervaktmästare Tommy Carlsson, Torbjörn Molin Kommande föreställningar och konserter Åtta Måndag 8 april kl 19.00, tisdag 9 april kl och kl 19.00, Artisten Åtta blivande scenkonstnärer presenterar åtta nyskapade scenberättelser. Andraårsstudenterna på musikalutbildningen framför varsin scen som de själva skapat utan sång. I stället står skådespelarens gestaltningsarbete i fokus, förmågan att med ord, rörelse och kroppsspråk uttrycka rollkaraktärens inre liv. Entré: 20 kr, barn under 12 år fri entré Nyskriven musik för storband Tisdag 9 april kl 19.00, Artisten Improvisationsutbildningens tvåor har under våren haft i uppdrag att komponera musik för ett litet storband, bestående av musiker. Här får vi höra resultaten. Entré: 20 kr, barn under 12 år fri entré RilkeEnsemblen: Våren står och väntar på oss Tisdag 9 april kl 19.00, Artisten RilkeEnsemblen sjunger ur den nordiska körrepertoaren som beskriver tidens flykt och vår korta sommar sommarens smala näs. Musik av Ingvar Lidholm, Sven Erik Bäck, Sven Eric Johanson, Grieg, Sibelius, David Monrad Johansen och Per Nørgård. Entré: 20 kr, barn under 12 år fri entré Med reservation för ändringar! Besöksadress Artisten, Fågelsången 1, bakom Konstmuseet Postadress Box 210, Göteborg Biljetter biljett@hsm.gu.se, eller mån fre INFORMATION