God Jul och Gott Nytt År

Transkript

1 B-Föreningsbrev Avsändare: Nora Släktforskarklubb c/o BM Lundell Trädgårdsgatan 14 H No 39 Decembris 2001 med till ottan. Fast jag tyvärr saknar förmågan att tillgodogöra mig sång och musik, hänfördes jag när Var hälsad sköna morgonstund brusade under valven. Så kom kyrkoherde Ramström, känd för sina långa predikningar. Bänken blev hård, tårna kalla, så jag längtade bara hem. Denna uppteckning om barndomsjulen är gjord av John Nylén (Källa: Rune Ljungberg: Så var det förr. Gamla ortsbor berättar.) God Jul och Gott Nytt År

2 Nora Släktforskarklubb Styrelse: Britt-Marie Lundell, ordförande Trädgårdsgatan 14 H, NORA Birgitta Pettersson, sekreterare Rådstugugatan 38, NORA I N N E H Å L L: Birgitta Persson, kassör Alvägen 8, NORA birgitta-nils@swipnet.se Åke Mossberg Bergslagsgatan 14, NORA mossberg.nora@telia.com Gunnel Molitor Fornaboda 27, LINDESBERG Inga-Stina Persson Anders Wedbergsgatan 6, NORA Ann-Mari Söderberg Mårdstigen 22, NORA FÖRFATTAREN ANSVARAR SJÄLV FÖR INSÄNT MATERIAL. Citat ur Anno Domini får göras om källan anges. Glimtar från Släktforskardagarna i Borås 3 Sveriges Släktforskarförbunds Styrelse 7 Graven som återuppstod.. 7 Glimtar från Amerikaresa 8 Nora Släktforskarklubb får EU-bidrag 14 Klubbnotiser 15 Några Domboksprotokoll 16 ringsböcker under armen. Han hade glömt de tre paketen med Liljeholmens ljus, som skulle lysa i fönstren. Bakom kvarnen fanns det en hyvel för tillverkning av takspån. Det blev alltid någon klamp kvar. Pappa visste hur tjock den skulle vara, sedan han hyvlat bort en bit av pekfingrets topp. Av dessa klampar hade han tillverkat ljushållare genom att borra lagom stora och djupa hål. Efter alla dessa förberedelser var det lutfisk och gröt, sylta och korv m.m. Vid varje tallrik låg en juloxe av limpdeg. En rulle kluven med utvikta ben. Och så, äntligen undanstökat, flickorna i köket, drängarna från vindskammaren samlade i det kalla rummet, nu upplyst och varmt. Max låg spinnande i fotändan på sängen med halvslutna ögon bevakande det hela. När han konstaterat att allt var som det skulle, rullade han ihop sig och beslöt, att, så katt han var, ta sig en tupplur. Och nu tog moster Vilma plats i soffan bland alla paketen. Moster Gärda bjöd på gröna druvor, något jag aldrig smakat. Klämde sönder dem mellan tungan och gommen, kände dem brista och den ljuvliga saften sprida sig i munnen. Så började moster Vilma högtidligt läsa namnen på paketen, medan vi barn buro omkring dem. Så fylldes snart golvet med papper, snören, kartonger m.m. När allt var besett, tog var och en i hand och tackade högtidligt. Julottan. Så diskuterades vilka som skulle gå till julottan. Någon skulle vakta huset, se till att ljusen brann i fönstren, ha frukosten färdig när allt folket kom hem. Kor och häst skulle utfodras och korna mjölkas. Själv sysslade jag med julklapparna. Fick inte tälja något med julklappskniven och jobba med något, ty mormor var väldigt sträng med att vilodagens bud skulle hållas. Matens tillagning och förtäring samt disk var de enda sysslor som tilläts så länge mormor levde. Juldagsmorgonen med ottefärd från oss var till fots, det var en knapp kilometer. Men efter vägen kom slädar, endera med dånande klockor eller melodiska bjällror. I den tidiga morgonen, ottan började kl. sex, skymtade slädar som skuggor, men utomhus hördes klockspelet till dess kyrkklockorna började dåna, och alla andra ljud sjönk bort i fjärran. En julmorgon hade jag fått följa 2

3 det, det var ju julafton. Näsan mot rutan, hade det snöat? Nej, marken var svart, ingen snö. Vilma och Gärda skulle hämtas i släde. De bodde i Vassland, där Gärda var lärarinna. Oroligt irrande omkring. Nere i kvarnen städade drängarna från vinden, till och med ner under huset. I den lilla butiken i kvarnkammaren pågick kommersen för fullt. Men så kom där en man från Långbrotorp, han hade en slank råg på en sparkstötting. Ut och titta, ja det hade undgått mig att det hade börjat snöa. Julfärden till Vassland var räddad. Men vad pågick inne i kvarnen, jo, pappa hade vägrat mala. Intet hjul fick gå runt under julens tre heliga dagar, vidskepelse, tja kanske det. Mannen hoppade och svor, svära gjorde han jämt, men hoppa upp och ner hade jag inte sett honom göra, då tänkte jag krypa ned bakom en trave säckar med säd. Lugn, sade min fader, vi ställer säcken på vågen och så väger vi upp lika mycket mjöl, så får du betala malningsavgiften (Tullen). Den arga uppsynen byttes i ett solvargsleende och en suck. Nu var julgröten räddad. Det var inte utan att jag skämdes en smula, när jag tänkte på vårt julbord. Men vad vet jag. Rågmjölsgröt var det som hörde till deras julbord. Slädfärden. Ja, nu skulle släden dras fram. Gäsla hästen. Hästen selades med den lätta åkselen med bjällerband och så bar det av. Den tjocka svarta fårskinnsfällen värmde gott åt fötterna. Mormor och mostrarna var färdiga och stoppade massor med mystiska paket under stolarna. Sälle en förkortning av Mademosell satte extra fart hem till stallet, värmen och krubban med havre och hö. Så bars alla paketen in i det kalla rummet, som annars stod oeldat, men nu uppvärmt och golvdraget glömt. Granen skulle klädas, moster Vilma såg till att karameller, klädda med grant papper, äpplen och glitter kom på plats med den stora Svenska flaggan i topp. Så småningom kom pappa upp från butiken med sina bokfö- GLIMTAR från Släktforskardagarna i Borås augusti 2001 Släktforskardagarnas egen Knalle Bror Wästberg Årets Släktforskardagar gick av stapeln i Borås. Västgöta Genealogiska Förening, som i år fyller 20 år, var värdförening, i nära samarbete med Borås Släktforskarförening, Göteborgs- Regionens Släktforskare, Marks Härads Släktforskare, Kinds Forskarklubb, Trollhättebygdens Släktforskare och Ulricehamnsbygdens Forskarklubb. Boråsparken var centrum för de flesta arrangemangen: utställningar, föreläsningar, riksstämma, cirkelledarkonferens och lunch för den, som i förväg beställt lunchkuponger. Fredagens ordförandekonferens och redaktörskurs hölls dock i Kulturhuset resp Sturegården, belägna i stadens centrum. Kallelsen till Ordförandekonferensen hade hörsammats av ett 70-tal ordförande. Fyra olika ämnen stod på dagordningen: Kvalitet i släktforskning Information det svåraste som finns Tillgänglighet Vad skall förbundet göra härnäst? Förste talare var Guno Haskå. Han har lett den arbetsgrupp, som haft till uppgift att utarbeta råd och anvisningar när det gäller just Kvalitet i släktforskning. Denna utredning är i det närmaste klar och kommer att överlämnas till förbundsstyrelsen. Det är sedan meningen att rapporten skall göras tillgänglig för medlemsföreningarna för att vi släktforskare skall bli mer kvalitetsmedvetna. Förbundets ordförande Ted Rosvall talade om hur svårt det är att nå ut med information. Vad fungerar bäst? Den nya IT-tekniken gör det möjligt att snabbt informera medlemmar, som har Internet, men medlemmar som inte har e-post-adress måste få samma information via den ordi- 3

4 narie postgången. Medlemstidningen och de separata utskicken är fortfarande de främsta och viktigaste informationskanalerna. Under ämnet Tillgänglighet diskuterades bl a arkivens öppettider, kyrkböcker på nätet, pris på lån av mikrokort och möjligheterna till släktforskning i framtiden, nu när Skattemyndigheten har övertagit ansvaret för folkbokföringen. Tyvärr blev det inte så mycket tid över för frågeställningen Vad skall förbundet göra härnäst? Några olika åsikter ventilerades i korthet, men hann aldrig utmynna i några direkta förslag. På kvällen var det sedan dags Dalarnas Släktforskarförbunds monter i Utställningshallen, Boråsparken Förbundsordförande Ted Rosvall underhåller på Textilmuseet för ordförande och redaktörsmiddag, som avnjöts i Textilmuseets lokaler. Före själva middagen visades vi runt på museet av en mycket kunnig och trevlig guide. Han var väl insatt i hur arbetet gått till vid alla de olika maskinerna. Dessutom startade han upp flera av dem, så vi fick höra Giästgifweriers inrättande att förordna och befrämja det som Nyttigt och Gagneligit wara kan, Högwählbem:te Herre och lärer till detta Herr BergMästarens Hertzens ansökiande sitt gunstige bifall gifwa. Vid tangentbordet Britt-Marie Lundell (Källa: NORA O HJULSJÖ BLG HR, AI: 17, år 1704) JULFIRANDE. John Nylén, välkänd Nora-bo, son till lanthandlaren Fritiof Nylén i Göranstorp, Järnboås, berättar här om julfirandet i hans hem, när seklet var ungt. Barndomsjulen. Det skramlade en smula när luckorna till den gamla bergslagskaminen stängdes. Jag var genast klarvaken, bakom den stängda luckan började elden ta sig. Flammorna speglade sig i det vita taket, de ritade ett ljuvligt mönster och sände ilningar av välbefinnande och förväntan efter ryggen, ja i hela kroppen. Inte ett dugg sömnig fast jag kvällen före setat på soffkarmen i bara nattskjortan och väntat på att mamma skulle börja skära kryddskorplängderna. För att skorporna skulle bli lika långa skars det bort strimlor av längdens sidor. Ljuvligt saftiga och en försmak av allt det goda som serverades under julen. I den ljuvliga värmen från brasans glödhög, åkte kläderna på i en fart. En hel del av kläderna voro nya, strumporna kändes sträva mot den skrubbade huden, ty kvällen före hade det badats i en träså gjord av ett itusågat sirapsfat. Men vad gjorde 4

5 mohner som andre åtniuta, påtaga och belåfwar att Folk och Hästar skohle förmodelig till Nöijes blifwa undfågne och herbergerade, skohlandes det för den närmaste FierdingMan wara lika lätt, och fast bättre att skaffa Hästar till Giöttorp, än till Pehrshyttan; Nu som öfwer detta Herr BergMästaren begiärade Rättens uthlåtelse och befordran, så wardt och här om i Rätten ventileradt och öfwerlagdt, och emädan härutinnan Rätten månde befinna att hwad i en och annan Måtto Herr BergMästaren anbracht, som här ofwan anfördt är, så wähl om den olägenhet som för resande Folk är, att draga så långdt uhr wägen till Pehrshyttan att sökia skiutz, som och den timade olägenhet för de som anten från Skiärmarboda upföre åth Bergslagen, eller ifrån Grikzåsar uthföre skiutza skohle, att deras Hästar derigenom offta tagas Pehrshyttan förbij, och således fulle Twå och en half Mijhl med dem skiutsas måtte, jämpte det ingen behörig anstalt wid Pehrshyttan till resande folkz förplägning giord är med mera, Altderföre och såsom Herr BergMästaren detta Giästgifwerie wid Gyttorp på egen bekostnad byggia och inrätta will, och det uth med stohra landzwägen, warandes Gyttorp ungefährlig mitt emillan de andre Giästgifwerien Skiärmarboda och Grikzåhsar, hwar emillan som är 2½ Mijhl och beswärlig wäg, ett Giästgifwerie för resande, som gå Nohra förbij, synes wara böra, likmätigt Krögare och Giästgifware Ordn: de Anno 1664, altså kunde Härads Rätten eij annat finna än att Herr Berg- Mästarens ansökning i detta måhl om ett slikt Giästgifweries inrättande wid Gyttorp länder det gemene bästa och i synnerhet den resande till särdeles nytta och lindring i det hwilket nu förtijden, som förbemählt är, honom stor olägenhet förorsakar, och Altderföre har Härads Rätten blifwit föranlåten, sådant medelst detta, Högwählborne Herr Baronen General Major och Landzhöfdingen i Orten att föredraga, med förmodan att som honom i synnerhet åligger om hur de slamrade när de var i drift, ljudet i en textilfabrik måste ha varit ganska så öronbedövande. En mycket angenäm afton. Släktforskardagarna invigdes på lördagen av kulturchefen i Borås Tommy Olsson. Ett stort antal utställare fanns på plats. Förutom Sveriges Släktforskarförbund var många släktforskarföreningar, arkiv och andra institutioner representerade. Dessutom flera olika företag, som bl a sålde släktforskarprogram, böcker och mikrokortsläsare. Borås bjöd på vackert väder, men tyvärr blev värmen ganska påfrestande både för utställarna, stämmodeltagarna och åhörarna på de olika föreläsningarna. Riksstämman hölls i föreläsningssalen i Rotundan. Till ordförande för stämman valdes Carl -Axel Petri, f d hovrättspresident. Skickligt lotsade han oss genom dagordningen. Den stora Ulla o Jan William-Olsson i samspråk med Ullas och Britt-Marie Lundells gemensamma släkting Björn Hallberg från Tvärred utanför Ulricehamn frågan var hur stämman skulle reagera på valberedningens förslag om en genomgripande förnyelse av Förbundets styrelse. Den slutna voteringen visade dock att valberedningens förslag fått en övervägande majoritet av ombudens röster. På tur att avgå var Jan Appelqvist, Thord Bylund, Marianne Söderfjäll, Britt Hagman och Ingrid Nilsson. Av dessa omvaldes Thord Bylund, Malmö (f d Härnösand). Nya i styrelsen blev Olof Cronberg, 5

6 Växjö, Christina Gustavsson, Linköping, Sven Johansson, Halmstad och Torbjörn Näs, Mora. Flera ansökningar att få arrangera släktforskardagar hade inkommit till Förbundet. Två av dessa var likvärdiga, varför förbundsstyrelsen bestämde att Ronneby får värdskapet 2003 och Östersund Stenåke Pettersson (i Leksandsdräkt) hälsar välkommen till Dalarna 2002 Den sedvanliga Stämmomiddagen anordnades i Militärpalatset (f d Älvsborgs Regemente). Förutom att vi som tilltugg bjöds på både bättre och sämre Västgötahistorier, underhölls vi med skämtsam skönsång av två unga damer, Tina Gunnarsson och Maria Joelsson. Med prologen till Himlaspelet och en egenhändigt författad fortsättning hälsade Stenåke Pettersson från Dalfolk oss välkomna till Släktforskardagarna i Borlänge, Dalarna den augusti Avgående styrelseledamöter avtackades för sina förtjänstfulla insatser i Förbundet. Anna-Lisa Berglund, Trollhättan, Ulla Sköld, Västerås och Harry Hjertqvist, Alvesta tilldelades Sveriges Släktforskarförbunds hedersdiplom för långvariga och förtjänstfulla insatser till släktforkarrörelsens fromma. Bertil Grundström, Tranås erhöll Victor Örnbergs hederspris på kr för sina omfattande dataregister, när det gäller emigranter. (Foto: Britt-Marie Lundell) Britt-Marie Lundell Ett STORT TACK till Sveriges Släktforskarförbunds blifwa accomoderade, som ofta af resande åstundas med förtäring och Härberge, jämbwähl skall wara för BergsMännen, som ligga under Pehrshyttan, med Skiutzen beswärligit, att för sine hästar den långa wägen till Pehrshyttan, hwar af och skall hända, att den Resande, innan Hästar så långdt bort kunna blifwa bestälte och komma tillstädes, såsom från Nya Pehrshyttan, KnapTorp, BengdtzTorp, Åhs, Skofttorp, Ringshyttan etc., blifwer halfwa ja hehla dagen uppehållen i sin resa, skall och, för det Gamble Pehrshyttan ligger så aldehles afsides, ofta det missbruk och förderf föreluppit, att skiutzhästarne som äro tagne i Dylta eller Skiärmarboda hijthopföre, äre, till att undfly den aldehles uhr wägen belägne Pehrshyttan, till Grikzåsar och Elfhyttan blifwet behåldne, der igenom icke allenast BergsMännens Hästar blifwa uthmattade, uthan och sielfwa BergsMännen, medelst den långa tijden, som fordras till en så lång skiutz och ombyte, warda, så wähl igenom Hästarnas som folketz långa bortoblifwande, i sitt arbete hindrade; Och altderföre lembnar Herr BergMästaren uti Härads Rättens ompröfwande, om icke i anseende till ofwan anförde skiähl, så wähl för de resande som för Bergslagen, woro beqwämligare och nyttigare om ett Giästgifwerie wid Giöttorp inrättades, då BergsMennen här efter, när Herr BergMästarens qwarn kommer igång, skulle hafwa den förmohn, att när de hade att låta mahla kunde de sin sädh, när deras ord: hålldagar wore med det samme till qwarns föra, och när de skiutsat, Säden åther med sig i hemwägen afhämpta, och således slippa att försätta någon tijdh med folk eller hästar allena för mahlning eller såhning skull, förmodandes och att skiutzen på det sättet kunde komma att gå något richtigare, emädan Giöttorp icke allenast skall ligga nästan mitt uthi skiutzlaget, uthan och så wähl FierdingsMännen som bör skaffa Hästar, som sielfwa BergsMännen hwilka skohla skiutza torde bättre bewaka deras skyldighet, enär de altijdh måste lefwa i den fruchtan att de så lätt kunna sees på händeren, om icke med skiutzen förhålles som sig bör, och der Härads Rätten ofwan upgifne förslag behagade att approbera, gifwer Herr BorgMästaren tillkiänna sig wara sinnad samma Giästgifweri, sig emot de för- 6

7 ras Morbroders Olof Pehrssons hemman i Timanshyttan, så mycket som än återstår, nekandes doch icke att Olof Pehrssons förbem:te hustru haft sin Systerdehl i det hemmanet som Johan Hansson åbor. Här öfwer resolverade Härads Rätten det kan Rätten icke pålägga Nils Hansson att återlefwerera de 5 Skepp:d Tackjärn, som hans Moder och han, på löse uhr Olof Pehrssons hemman wid Timanshyttan upburit, eij eller Determinera om Olof Pehrsson något widare till Johan Hansson och Nils Hansson utgifwa bör, innan först behörigen blifwer uträchnadt, effter de öfwer hemmanen å båda sidor hållne wärderingar, hwad Olof Pehrssons hustrus Systerdehl i Johan Hanssons hemman wid Timanshyttan kan pröfwas upgå emot Johan och Nils Hanssöners Modersdehl i Olof Pehrssons hemman i Timanshyttan, hwilket för den skull dem emellan att jämka och uträchna, efter ingendera Wärderings skrifterne öfwer hemmanen nu med sig hafwer, Rätten will förordnat hafwa NämbdeMannen Olof Nilsson på Kåfalla, hwar efter, der någon widare twist dem emillan förefalla skulle, Rätten då med Definitive sluth den will afhiälpa. Den 11 Martij. S: dag läth BergMestaren Edle och Högachtad Herr Jacob Hertzen genom en insinuerad skrift Rätten föredraga huru som han wid Gyttorps Såg och Qwarn, hwilka han sig förpantat af Hans Kongl. Maij:t och snart förmenar sig få kiöpa till Skatte, ärnar, will Gudh, i tillkommande wåhr inrätta en liten byggning, så för den som wid qwarnen skall uppwachta, som för deras skull, hwilka låta mahla och såga, på det de wid ohyggeligit wäder, någorstädes måge sig bärgia, och Emädan wid bem:te Giöttorp 2ne stora wägar löpa tillsammans, nembl. ifrån Christinhambn och Philipstad, och de som ifrån samme Orter äre resande, såsom och ifrån Öhrebro och Arboga dijt upföre, måste en fierdedehls Mijhl uhr wägen till Gambla Pehrshyttan innan de få ombyte med hästar, kunna eij eller der så styrelse har nu följande utseende: Ted Rosvall, Falköping, förbundsordförande, Sam Blixt, Oskarshamn, Thord Bylund, Malmö, Olof Cronberg, Växjö, Ragnar Fornö, Uppsala, Christina Gustavsson, Linköping, Sven Johansson, Halmstad, Sigurd Nygren, Umeå, Torbjörn Näs, Mora, Kerstin Olofsson, Viskafors, Annika Otfors, Bräkne-Hoby, Eftersom Thord Bylund numera är bosatt i Malmö, så har norra Sverige, om man vågar sig på att räkna Dalarna dit, endast två representanter i förbundsstyrelsen, en något snedvriden representation kan man tycka. BML Graven som återuppstod eller Släktforskningens betydelse för våra kyrkogårdars förskönande Av Hans Eliasson Kvällen den 12 juni hade arrangerats en visning av Södra Kyrkogården i Nora med fotografen och släktforskaren Åke Mossberg, Nora, som ciceron. (Titulaturen på sin egen gravsten angav han till hembygdsforskaren, orienteraren och kvinnokarlen ). Min 17-åriga dotter besökte på eftermiddagen den 11 juni vår familjegrav och fann att det på graven bredvid var uppsatt en skylt från Kyrkorådet med anmaning till eventuella anförvanter att avhöra sig vid äventyr av att den totalt ovårdade gravplatsen eljest skulle kunna läggas igen. Dess blomsterprakt bestod helt av vildvuxna kärringtänder med gulnande och vitnande maskrosor. Mitt intresse väcktes av den anledning att det vid en igenläggning möjligtvis skulle finnas möjlighet att öka ut vår egen familjegrav, så när jag på kvällen därpå medföljde kyrkogårds- 7

8 vandringen var jag helt inriktad på att kunna se huruvida sådan möjlighet fanns. Döm om min förvåning när vi kom till platsen och möttes av en av de mest välskötta och upputsade gravar som fanns på området. Vad hade hänt? Jo, det visade sig att Åke för att förbereda sitt ciceronskap hade besökt kyrkogården någon timme efter min dotters besök. Med stor möda hade han lyckats tvätta fram något av texten på stenen och funnit namnen på de där gravsatta. Därefter begav han sig hem till sina arkiv och fann i arkiven en senkommen ättling till den som var gravsatt. Med denna kunskap begav han sig till en dam bosatt i Nora med budskapet om vad som var på gång. Den avlidnes släkting hade kännedom om släktskapet, men ingen som helst aning om att släktingen ifråga var begraven just på den av Åke angivna platsen. Med hänsyn till efterföljande dags kyrkogårdsbesök, och möjligtvis för att undvika skammen för efterlevande släktingars underlåtenhet att vårda de synbarliga minnena från fordom, skyndade hon och Åke ner till graven rustade med krattor, trädgårdsredskap, skurborste och skurhink. Efter att Åke visat henne den tidigare helt obekanta släktgraven begav sig Åke av och ersattes av ytterligare en släkting förmodligen försedd med pannlampa för att under kvällens och förnattens mörka timmar undanröja det under åren totalt eftersatta underhållet. Den 12 juni fanns dessutom vackert nyplanterade blommor på graven i fråga. Sådant kan bara inträffa i Nora. GLIMTAR från AMERIKARESA Förra året hade vi besök från Minnesota av våra nyfunna släktingar. De önskade då att vi skulle besöka dem. Så blev också fallet. Den 5 september tog vi, Inga- Stina, Olle och Aina Persson, flyget från Arlanda via Island till Minneapolis. Vi möttes på flygplatsen av 5 personer, hela syskonskaran plus fru och den enes ning påstod der emot, att Anders Hansson uthan fog skall hafwa honom, här in till Tinget stämbdt, medan ännu icke till sluth och ändskap kommit den twist som om Skildnaden och Rågången deras skogztegar emellan för detta incaminerad är, dessförinnan Pehr Nilsson förnimmer sig eij böra betagas dess gambla häfdh i Skogen, upwijsandes 2ne Härads Rättens härsammastädes, gifne resolutioner af d. 30 Septembris Åhr 1686 och d. 7 Junij Åhr 1687, hwarest twisten dem emellan om sielfwa Rågången är till syn hänskuten. Nu som parterne å båda sidor begiärade det och Befallningz- Mannen Ytter för sitt hemman i Wästra Sund bijföll, att hwad tillförene om Syn öfwer den twistige Rågången, Wästra Sund och Gambla Pehrshyttan emillan, är resolverat, måtte i Laga tijdh wärkställas, att således der effter denne öfwerklagade åwärkan bepröfwas kan; Så läth och Rätten i denne gången der wid bero, effter som om Rågången först slutas måtte, innan om denna öfwerklagade åwärkan något kan dömas, hwilken Syn parterne då laga syningstid infaller hafwa att påfodra. Emedlertijd blef uppå parternes anhållan och begifwan förbudet wid 40 mk Silf:mt Plicht, att ingendera af parterne å denne twistige skogstract, någon åwärkan föröfwa må, in till dess om sielfwa rågången lagligen kan slutet blifwa. S: dag Kiärade Olof Pehrsson på Timanshyttan till sin Systerson Nils Hansson på Holmshyttan, fordrandes af honom tillbaka 5 Skepp:d Tackjärn, hwar af hans Moder ett och han 4 Skepp:d skall undfått, på löse för Nils Hanssons Moders Systerdehl i det hemman wid Timanshyttan som Olof Pehrsson åbor, och det efter som, af en Härads Rättens domb af d. 6 Martij 1676, hwar af en Copia i Rätten upwistes, skall befinnas, att samma deras Moders Systerdehl skall wara förbytt moth hans afledne hustrus Ingeborg Hansdotters Systerdehl i det hemman wid Timanshyttan som Olof Hansson och Johan Hansson, Nils Hanssons bröder, åbor. Nils Hansson på Holmshyttan och hans Broder Johan Hansson på Timanshyttan, som vice versa stämbning tagit på Olof Pehrsson, påstode att Olof Pehrsson uthbetahla måtte löse för deras Moders dehl i de- 8

9 önskar de att det så småningom skall gå att ordna en lokal i anslutning till Biblioteket. Ordförande Några Domboksprotokoll från Vintertinget 1704 med NORA O HJULSJÖ BLG HR Den 7 Martij. S: dag blef efter anhållan i Rätten upläsen och till mehra wisso i Protocollet infördt Samuel Larssons wid Fåsiöhyttan d. 13 Octob: 1703 giorde Testamente, till sin hustru Marina Ersdotter, dess medelst han henne testamenterar all den rätt som han till Fåsiöhytte hemmanet, som han åbodde, haft, det han betahlt och inlöst af Creditorer så wähl som af den som haft rätt till Hemmanet, hwilket han henne tillåter, för Allom oqwald nu och i tillkommande tijder som sin Egendomb att styra och råda. S: dag Läth NämbdeMannen Olof Pehrsson i BlixbergsTorp i Rätten upläsa och till mera wisso i Protocollet infattades, dess Moders, hustru Carin Swensdåtters, d. 26 Julij 1698 honom gifne skrift, dess medelst hon honom förährar, för den skiötsel och omwördnad han om henne hafwer, efterfölliande Persedlar, nembl. Ett par Wäskor med låås, en Häst, all hennes Kiöreredskap hwad Nampn det hälst hafwa kan, en Mässingz Armbössa, femb stycken Näth, och skall han dessuthan af henne kiöpt en fiädersäng. Den 8 Martij. S: dag Kiärade An- ders Hans- son på Gam- bla Pehrshyttan till Pehr Nilsson i Wästra Sund, angående det han olåfl. på hans Skogs-teg till Gambla Pehrshyttan låtit hugga wed, och fälla till en Mihla. Pehr Nilsson efter vice versa uthtagen Stemb- dot- ter. Att vi skulle bli Aina, Sven-Olov (Olle) och Inga-Stina (längst fram till höger) svenska tillsammans med några av deltagarna på Släktträffen flaggor på våra mötta, det visste vi, men inte av så släktingars gravar. Det fick symbolisera en hälsning från hembyg- många. Vi kände oss som verkligt prominenta personer. den. Vi besökte ytterligare en kyrkogård och på båda dessa var det Så fortsatte resan med bil i 3 timmar rakt västerut. Resmålet var nästan bara svenska namn på Maynard, en liten ort på den tidigare prärien. Vi bodde på farmen kogårdar där kyrkorna bildats av gravstenarna. Båda var baptistkyr- Pleasant Hill, där de första emigranterna bosatt sig. Hela resan som en liten bit av Sverige. Kyr- svenska invandrare. Det kändes tog 23 timmar, så första dagen tog kan i Blomkest firade i år 125 år vi det lugnt och såg oss omkring och Blomkest City 75 år. I Amerika fanns inga blommor på gra- på farmen. Värden, vår tremänning, visade runt. Där det första varna som vi i Sverige har. På någon kunde vi dock se pioner plan- huset stått fanns två pioner och en syrenhäck, lite grann av Sverige. terade. Blommor sätts i stället på Nästa dag besökte vi den gamla Memorial Day, som firas likt vår baptistkyrkogården och satte gravsmyckningsdag. Vi visades också platserna där de olika familjerna bott. På en farm var det gamla huset rivet, men den 16

10 gamla gårdspumpen stod kvar. Varje dag var det uträknat vad vi skulle få se. En dag besökte vi en släkting vid Eaglelake. På hemresan visades ett minnesmärke vid Fort Johanna Lake. De första bosättarna där evakuerades till säkrare trakter då fortet byggdes och där utkämpades strider med indianerna Då läget lugnat ner sig återuppbyggdes invandrarnas hus samt skola och kyrka. Vi träffade också en av syskon Anderssons familj i Blomkest före den stora träffen av släktingar. Hon tyckte att vi skulle träffa hennes barn med familjer, innan vi träffade alla andra okända släktingar. Så kom den stora dagen, då de inbjudit sina släktingar till den stora släktträffen söndagen den 8 september. Cirka 50 personer hade hörsammat inbjudan och över 30 personer kom från olika stater. Många hade inte sett varandra på många år och gladdes verkligen att få stråla samman. De hade uppmanats att ta med gamla kort och trevnaden var mycket stor, när de återupplivade gamla minnen. Olle hade också ordnat med de olika släkttavlorna, som visade sig vara mycket intressanta. Många frågade var de hade sina rötter. Om sina anfäder före emigrationen kunde de nu läsa, då vi översatt vad vi visste till engelska. Bara en av de församlade sade att han kunde lite svenska, men bara lite grann. Han, 75 år gammal, föredrog dock att prata engelska. Hans syster, 80 år gammal, berättade att de pratat svenska hemma ända tills de började skolan. Matbordet, på träffen, innehöll en del svenska specialiteter, som köttbullar, inlagd sill m.m. Till förmiddagskaffet serverades kanelkrans och bredvid stod ett fat med smör. Vi tyckte det var konstigt, men det visade sig sedan att man bredde smör på kanelkransen. Samvaron varade hela dagen. Det var fantastiskt att träffa så många släktingar, som vi endast kände till namnet genom vår forskning. Några var intresserade av att komma till Sverige. Vi får vänta Inga-Stina och Aina + guide framför Mobergsstatyn Höstens första begivenhet var utflykten söndagen den 7 oktober. Som vanligt samlades vi på torget för samåkning. Åke Mossberg hade lyckats engagera Folke Spiik (84 år ung den 10/10) som guide. Hans far, Albert Spiik, var torpare i Skärhyttan, så vår ciceron var alltså barnfödd i de trakter vi ämnade besöka. Han hade mycket intressant att berätta om torpen och människorna som bott där. Första anhalten blev Klingtorp vid Stadra. Husen är borta, men upp mot gårdstunet finns en allé av gamla ekar. En av torparna i Klingtorp var lite begiven på starka drycker. Han lovade att hålla sig nykter och planterade en ek som bevis. Han lyckades dock ej med sin föresats, avgav ett nytt löfte och planerade en ny ek, och så fortgick det hela. Resultatet blev en ek-allé. Vi åkte vidare till det Greksskog, som en gång legat på Nora-sidan om gränsen mot Grythyttan, där vände vi för att sedan ta av mot Ekebergstorp. Här hade huset rasat ihop, men skorstensmuren reste sig mot skyn. Folke Spiik beskrev på ett målande sätt hur huset en gång sett ut och visste berätta, att där funnits 3 bergslagskaminer på nedervåningen och 2 kakelugnar på övervåningen. Men alla torp har inte försvunnit. Kvar finns t ex Grekslund, Grekssjöhöjden, Norra Torpet, Smällfallet och Malmbergstorp. Vid Norra Torpet, där vår guide en gång bott, passade vi på att avnjuta vårt medhavda kaffe med dopp. Regnet, som mer eller mindre hade hängt i luften hela tiden, började tillta allt mer och när vi, efter att ha passerat genom Skärhyttan, besåg den lilla idyllen Malmbergstorp öste regnet ner. Lite frusna och våta, men mycket nöjda med vår eftermiddag, styrde vi kosan hemåt. Torsdagen den 15 november var det dags för sedvanlig Medlemsträff på Biblioteket. Kvällen bjöd på information och samtal kring det faktum att Nora Släktforskarklubb beviljats EU-bidrag för Projekt Norarötter. (Om projektet kan du läsa på annan plats i denna tidning). Den här satsningen innebär ju att Klubben ställs inför en utmaning, samtidigt som det ger oss en möjlighet att vidareutveckla vår verksamhet. När det gäller lokalfrågan är kulturchef Inger Linder och personal på Biblioteket mycket välvilligt inställda till oss. Helst 10 15

11 Örebro läns landstings sektion L&SEK, Lokal utveckling och social ekonomi, ansökt om och fått beviljat kronor i projektmedel. Detta är till viss del pengar från EU:s mål 2 och till viss del från Länsstyrelsen. Syftet med Projekt Norarötter är att kommersialisera klubbens verksamhet och knyta samman lokala entreprenörer i ett nätverk samt att utveckla denna affärsidé vidare. Åke Mossberg är projektledare och projekttiden är från den 15 augusti 2001 till den 15 augusti Intresset för släktforskning har under senare tid ökat markant. Inom vår släktforskarklubb finns bred erfarenhet och vi förfogar över omfattande register, som släktforskare från både när och fjärran redan haft glädje av. Tanken är nu att med hjälp av projektet kunna kommersialisera verksamheten genom att bygga upp en organisation där vi kan sälja tjänster genom Internet, göra släktutredningar samt i samarbete med andra föreningar och näringsidkare i trakten anordna släktträffar. I samband med det senare ska man kunna erbjuda kost, logi, guidning, videofilmning och fotografering, bildvisningar, föredrag, veterantågsturer m.m. För att förverkliga detta behövs ett nätverk av företag och föreningar, som kan utföra de tjänster som behövs. Inom styrelsen arbetas det nu bl.a. med att skaffa en lämplig lokal. Det kommer också att behövas en hel del utrustning t.ex. datorer för våra fina register, telefon/fax/skrivare, skanner och mikrokortsläsare. Läsapparater och mikrokort är redan införskaffade. Sist men inte minst så innebär en satsning på ett projekt som detta, att det kommer att kräva en stor arbetsinsats från släktforskarklubben. Förhoppningen är att många intresserade vill komma till Nora och söka sina rötter och att detta i sin tur ska bidra till arbetstillfällen på orten, som kommer att finnas kvar även efter projekttidens utgång. Gunnel Molitor. KLUBBNOTISER och se om deras resa blir av, nu när det blivit så oroligt efter vad som hände den 11 september. Men huvudpersonen, mannen som funnit alla släktingar åt oss, Ronald Peterson boende i Kalifornien, hade tyvärr inte möjlighet att närvara. Han ville dock veta vilka som deltagit i träffen. Han ringde också dagen efter, så vi fick prata med honom. Vi gjorde också två längre utflykter. Den första gick till svenskbygderna, som Vilhelm Moberg besökte, när han skulle skriva böckerna Utvandrarna, Invandrarna osv. Vi besökte Chisago City, där Vilhelm Moberg står staty med sin cykel. I Lindström kunde vi beskåda Karl Oskar och Kristina, där Kristina såg bakåt mot det gamla landet, medan Karl Oskar blickade framåt mot det nya landet. I Chisago City mötte en svensk guide, som berättade om orterna. Han följde oss till Nya Duvemåla, ett gammalt invandrarhus, som flyttats och renoverats. Det visades nu som museum. Där mötte också flera män upp. Alla pratade svenska, en av dem utpräglad småländska. De guidade turister så gott som varje dag under sommaren. En av dem berättade, att en del turister till och med frågar var Karl Oskar och Kristina ligger begravda. Nya Duvemåla Resan fortsatte sedan till Taylor Falls dit många svenska emigranter anlände, bosatte sig i trakten eller fortsatte till annat ställe. Där slutade denna 2-dagars utflykt. Resdagen var nämligen den 11 september, den dag då de fruktansvärda attentaten skedde. Det fick vi veta under dagen. Vår planerade fortsättning till Red Wing söder om Minneapolis vid Mississippifloden blev ej av. Hela Amerika var stängt, så vi fick återvända hem. Stämningen blev lite tryckt. Red Två av de svenskspråkiga guiderna vid Nya Duvemåla, smålänningen till vänster 14 11

12 Mount Rushmore National Memorial Wing hade en av våra emigranter som destination. En av hennes bröder bodde där då, och den andre brodern ligger begravd där. Det hade varit roligt att komma dit, men det blev inte så. Nästa dag hade vi således inget program spikat, men vi fick besöka en släktings farm på 5000 acres (motsvarande tunnland). Vi hade aldrig sett så stora maskiner, som användes där. Men med de oändliga fält vi såg överallt i Minnesota, så förstår vi att de behövdes. Grödorna som odlades var sockerbetor (50 %), majs och sojabönor (25 % vardera). Den del av Minnesota, där vi bodde, var platt som en pannkaka och gårdarna låg utplacerade på farmerna. Det var långt till närmaste granne. Men alla gårdarna var omgärdade av planterade dungar och träd, som i Skåne, för att skydda mot blåsten. Vi gjorde också en 3-dagars utflykt till västra Syd Dakota. Vi besökte Custer State Park och Mount Rushmore National Memorial med de fyra presidenterna George Washington, Tomas Jefferson, Abraham Lincoln och Theodor Roosevelt inhuggna i berget. Vi såg också Crazy Horse, en indianstaty. Allting var så storartat. Vi lyckades också få se en stor buffelhjord. De lever fritt i parken, så vi fick inte lämna bilen. Sista dagen såg vi Badlands, som liknade ett månlandskap, bildat för tusentals år sedan. På hemvägen stannade vi också på en utsiktsplats vid Missourifloden, en vacker vy, men med varning för giftiga ormar i terrängen. Tre dagar behövdes för den utflykten, nästan 90 svenska Aina och Olle ser sig om i Badlands månlandskap mil enkel resa. Avstånden är så stora, att vi har svårt att förstå det. Hemma igen var vi på födelsedagsparty. Vi träffades också hemma och översatte två gamla brev från Sverige 1925 och I det första brevet berättades om vår farfars 75-årsdag och hur den firades. Konstigt nog hade vi kort från just hans 75- årsdag med för att visa. Nästan det enda kort, som finns av honom. Det andra brevet berättade om hans bortgång och begravning Breven hade funnits i hemmet efter mormor, men kunde inte läsas av barnbarnen. Både Maynard och Blomkest var mycket små orter utan några turister, så vykort kunde vi inte köpa och sända hem den första veckan. Av de vi sedan sände kom en del inte fram förrän efter mera än en månad. Detta på grund av terroristattackerna. Oron var stor den sista veckan, att vi inte skulle kunna komma hem igen i rätt tid. Så småningom började dock flygplatserna öppnas igen för trafik. Allt gick bra med hemresan och det kändes skönt att stå på Sveriges jord igen efter två fantastiska veckor Over there. Inga-Stina och Sven-Olov Persson (Text och foto). Nora Släktforskarklubb får EU-bidrag till Projekt Norarötter. Släktforskarklubben har genom HALLÅ DÄR! Du glömmer väl inte Släktforskardagarna i Borlänge den augusti