Promemoria om Ny bibliotekslag Ds 2012:13

Transkript

1 REMISSVAR DATUM/DATE BETECKNING/REFERENCE KB Kulturdepartementet Stockholm Promemoria om Ny bibliotekslag Ds 2012:13 Sammanfattning Kungliga biblioteket (KB) välkomnar en ny bibliotekslag. Förslaget är, enligt KB:s bedömning, överlag en förbättring och innebär i flera avseenden en anpassning till de omvärldsförändringar som skett sedan den nuvarande bibliotekslagen (1996:1596) trädde i kraft. KB vill särskilt framhålla att den nya lagen har en bredare ansats och att den på flera punkter är tydligare än nu gällande bibliotekslag. KB anser dock att det finns ett antal bestämmelser som behöver göras tydligare. KB välkomnar också att lagen görs mer teknikneutral genom tillägget litteratur oavsett publiceringsform. Motivet för att införa en ny lag, i stället för att revidera den nu gällande, anges vara en önskan att öka lagens användarvänlighet. Enligt KB:s bedömning borde användarperspektivet därför kunnat vara mer framträdande även om det framhålls att lagen är en ramlag och inte en rättighetslag. Inte minst bör användarperspektivet bättre beaktas i uppföljningsparagrafen. KB anser också att det vore önskvärt med en bredare ansats vad avser uppföljning och utvärdering. Förslagen avseende uppföljning andas alltför stor försiktighet. Förslaget till ny lag, liksom den nu gällande, omfattar det allmänna biblioteksväsendet. Detta fullföljs dock inte konsekvent. I många avseenden har förslaget fortfarande karaktär av folkbibliotekslag. POST / MAIL BESÖK / VISITS TELEFON / PHONE FAX E-POST / MAIL / WEB Box 5039 Humlegården kungl.biblioteket@kb.se SE Stockholm Stockholm Org.nr

2 KB:s förslag i sammanfattning KB anser att det i 1 bör göras en distinktion mellan biblioteksverksamhet som är direkt tillgänglig för användarna och den verksamhet som fungerar som stödfunktion, att ändamålsparagrafen (2 ) formuleras så att den kan omfatta det allmänna biblioteksväsendet i sin helhet, att 3 avseende ansvarsfördelning kompletteras med en generell bestämmelse att enskilda huvudmän omfattas av bibliotekslagens bestämmelser, att bestämmelserna om biblioteksplaner i 4 preciseras, att vikten av neutralitet i folkbibliotekens utbud framhålls i 5, att bestämmelserna i 6 att folkbiblioteken ska ägna särskild uppmärksamhet åt barn och ungdom förs till 5, att 7 och 8 formuleras mer generellt och att skyldigheten att tillgodose olika gruppers särskilda behov ska gälla för samtliga bibliotekskategorier, att avgiftsfriheten (9 ) ska omfatta all offentligt finansierad biblioteksverksamhet och inte enbart folkbiblioteken, att det i 10 om skolbibliotek anges vad som är skolbibliotekens uppgifter, att förslaget i 12 att högskolebiblioteken ska bistå övriga biblioteksväsendet stryks, att i 13 avseende lånecentraler begreppet medieförsörjning utvidgas till informations- och medieförsörjning, att syftet med samverkan bör anges i 14, att 15 i högre grad bör uttrycka ömsesidighet och att folkbiblioteken betraktas som jämbördiga aktörer, 2

3 att bestämmelserna om uppföljning (16 ) förtydligas och utvidgas till att omfatta hela det allmänna biblioteksväsendet samt att det i bibliotekslagen också ges anvisningar om hur beslut kan prövas. Skälen till KB:s ställningstaganden redovisas nedan. KB har även valt att lämna förslag till ny lydelse av flera paragrafer. KB vill dock betona att dessa förslag inte gör anspråk på att vara invändningsfria, utan att de självfallet måste bli föremål för en juridisk bedömning. Allmänna utgångspunkter 1. Omvärldsförändringar Utvecklingen mot en ökad utbildningsnivå, en decentraliserad högskola, ökade möjligheter till distansstudier, livslångt lärande och ökad rörlighet bland befolkningen har bidragit till att det inte längre är möjligt att upprätthålla skarpa gränser mellan olika typer av bibliotek. Teknikutveckling medför ett ökat behov av gemensamma lösningar och en ökad samverkan inom bibliotekssektorn oavsett huvudmannaskap. Utsuddandet av gränser som i sig är positivt har emellertid accentuerat behovet av att samtliga huvudmän tar sitt biblioteksansvar. I annat fall finns en risk att belastningen ökar vid andra bibliotek. Om det inte finns fungerande skolbibliotek ökar belastningen på folkbiblioteket. Om folkbiblioteket i en kommun är undermåligt kan belastningen öka på grannkommunens bibliotek. Skulle högskolebiblioteket brista i sin service till studenterna ökar detta trycket på högskoleortens folkbibliotek. Ett allmänt och sammanhållet biblioteksväsen förutsätter att varje huvudman tar sitt ansvar. Det allmänna biblioteksväsendet i sin helhet är en nödvändig förutsättning för samhällets kunskapsförsörjning och kulturförmedling. KB hade därför önskat tydligare fokus på ömsesidighet och samarbete mellan jämbördiga aktörer. Den nya lagen borde därför i högre grad betona det allmänna biblioteksväsendet som en sammanhållen och gemensam resurs. 3

4 2. Resultatet av senare undersökningar Under det senaste året har KB genomfört några undersökningar, vars resultat har relevans för bedömningen av förslaget till ny bibliotekslag. Underlag för bedömningen är även de senaste årens biblioteksstatistik. Lånecentraler År 2011 överfördes ansvaret för de tre lånecentralerna, Internationella Bibliotekets lånecentral samt Sveriges depåbibliotek, till KB. Under 2011 genomförde KB en utredning i syfte att analysera lånecentralernas roll i det nya medie- och bibliotekslandskapet. (Centraler i ett nytt bibliotekslandskap, november 2011 dnr 109-KB ) Lånecentralsorganisationen tillkom under 1960-talet som en påbyggnad till länsbiblioteken och för att minska trycket på forskningsbiblioteken. Lånecentralernas uppdrag har under de cirka 50 år som de verkat varit i huvudsak oförändrat. Under tiden har förutsättningarna för lån mellan biblioteken radikalt förändrats. Bibliotekens samlingar har blivit synligare genom datoriserade kataloger. Beställningsrutinerna har förenklats inte minst genom det beställningssystem som utvecklats inom Libris. Allt mer material finns nu tillgängligt i elektronisk form. Behovet av försändelser av fysiska dokument har efterhand minskat. Antalet fjärrlåneförsändelser har därmed minskat och den tidigare så kallade fjärrlånekedjan har avskaffats och ersatts av allmänna riktlinjer. Under den senaste tioårsperioden har samverkan mellan lånecentralerna intensifierats särskilt vad avser utveckling av nya webbtjänster ofta i samverkan med Kulturrådet och regionbiblioteken. Lånecentralerna antog år 2007 benämningen: Informations- och lånecentraler i samverkan (ILS). I enlighet med utredningens förslag beslutade KB att minska antalet informations- och lånecentraler från tre till en och att denna knyts till Umeå stadsbibliotek och samorganiseras med Sveriges depåbibliotek, som också får ett tydligare uppdrag. Det Internationella Bibliotekets nationella uppdrag tydliggörs och förstärks. Den kompetens som finns på värdbiblioteken i Malmö och i Stockholm tas tillvara. Som ett led i ett utvecklingsarbete kommer dessa att få i uppdrag att svara för olika utvecklingsinsatser inom folk- och skolbiblioteksområdet. Förändringen innebär att lånecentralerna i Malmö och Stockholm blir kompetenscentra och aktiva samarbetspartners i KB:s strategi för bibliotekssamverkan och utveckling. 4

5 Biblioteksplaner KB genomförde under 2012 en kartläggning av samtliga biblioteksplaner som gjorts av folkbibliotek och läns-/regionbibliotek. (Bibliotekens planer KB ). Syftet med kartläggningen var att skapa en kunskapsbank för KB:s uppdrag att tillsammans med länsbiblioteken följa upp hur de planer för biblioteksverksamheterna som kommuner och landsting antar i enlighet med bibliotekslagen har utformats och hur de används (SFS 2011:942). Resultatet av kartläggningen visade att många kommuner ännu inte har antagit en plan för biblioteksverksamheten trots att bestämmelsen om att kommuner och landsting ska anta planer infördes år Kartläggningen visade också att planerna ofta är mycket allmänt hållna och att de inte sällan saknar tydliga och uppföljningsbara mål. Alltför ofta saknas uppgifter som visar att det finns ekonomiska förutsättningar för att genomföra det som anges i planerna. Biblioteksplanerna har således mer karaktären av visionsdokument än av verksamhetsplaner. De planer för biblioteksverksamheten som antagits är inte sällan av äldre datum. Planerna omfattar i genomsnitt en period om fyra år, men har inte alltid uppdaterats eller reviderats. Det finns planer som antagits år 2004 och som sedan dess inte varit föremål för uppdatering. Trots att planerna på en rad punkter lämnar en del övrigt att önska finns det också exempel på hur arbetet med biblioteksplanerna stärkt bibliotekens roll och synliggjort de kommunala bibliotekens olika funktioner. Det framgår även att folkbiblioteken har breda kontaktytor och ofta samarbetar med andra bibliotek, med andra kommunala förvaltningar samt med organisationer som företräder det civila samhället. Skolbibliotek KB:s skolbiblioteksundersökning, som redovisades 2012, visade att hälften av landets elever saknar tillgång till ett bemannat skolbibliotek. En av sex elever saknar helt skolbibliotek. Enligt bestämmelser i skollagen (2010:800) ska alla skolenheter, oavsett huvudman, ha tillgång till skolbibliotek. KB:s skolbiblioteksundersökning 2012 indikerar att andelen skolenheter som har tillgång till skolbibliotek inte nämnvärt ökat sedan den föregående undersökningen, vilken genomfördes år

6 En tredjedel av de skolenheter som har skolbibliotek, har en skriven plan för skolbibliotekets arbete. Likaså har en tredjedel ett organiserat elevinflytande över skolbiblioteksverksamheten. Många bibliotek saknar litteratur på minoritetsspråken eller på språk för elever med utländsk härkomst. Alla skolbibliotek har inte heller egna bestånd av medier anpassade för elever med lässvårigheter. (Skolbibliotek 2012, KB) Fjärrlån Med fjärrlån avses lån mellan olika biblioteksorganisationer. Fjärrlån avser i huvudsak fysiska dokument men kan också avse kooperativa lösningar till exempel licensavtal. Leverans av papperskopior har, som nämnts ovan, minskat efterhand eftersom alltmer material blivit tillgängligt i elektronisk form. Den största delen av fjärrlånehanteringen sker inom landet. Drygt 72 procent av alla fjärrutlån går till andra bibliotek i Sverige och 68 procent av fjärrinlånen kommer från svenska bibliotek. (Bibliotek 2011) Den senast publicerade biblioteksstatistiken visar att det vid folkbiblioteken år 2011 gjordes totalt cirka fjärrinlån. Antalet har efterhand minskat. (2010: , 2009: , 2008: ). Folkbibliotekens fjärrutlån år 2011 uppgick till drygt Folkbiblioteken fjärrlånar således något mer än man lånar ut. Forskningsbiblioteken däremot har totalt sett en betydligt större fjärrutlåning än fjärrinlåning. Eller utlån och inlån. (Bibliotek 2011). Sammantaget har således fjärrlånevolymerna minskat och bedöms att ytterligare minska. Avsnitt 3.2 Det allmänna biblioteksväsendet (1 ) Ställningstagande I uppräkningen bör en distinktion göras mellan den biblioteksverksamhet som är direkt tillgänglig för användarna och den verksamhet som fungerar som stödfunktion. Skälen KB ställer sig positivt till att den nya lagen - liksom den nu gällande - omfattar det allmänna biblioteksväsendet. KB anser dock att detta mer konsekvent bör framgå även i de följande paragraferna. KB ser det som 6

7 en förbättring att det görs en översiktlig uppräkning av vilka bibliotek som avses med det allmänna biblioteksväsendet. Även om uppräkningen inte är heltäckande täcker den i allt väsentligt befintliga bibliotekskategorier. KB ser det också som en förbättring att begreppet länsbibliotek ersätts med regional biblioteksverksamhet. Mot bakgrund av intentionerna att göra lagen mer användarvänlig bör dock uppräkningen av bibliotekskategorier i paragrafen göras i en annan ordningsföljd. Detta för att förtydliga skillnaden mellan den biblioteksverksamhet som användaren direkt kan ta del av (folkbibliotek, skolbibliotek, sjukhusbibliotek, högskolebibliotek och övriga offentligt finansierade bibliotek) och de verksamheter som fungerar som stödfunktioner till biblioteken, dvs. regional biblioteksverksamhet och lånecentraler. En skillnad som knappast är självklar för den som inte känner till hur biblioteksväsendet är organiserat. Förslag 1 I denna lag finns bestämmelser om det allmänna biblioteksväsendet. Det allmänna biblioteksväsendet består av 1. Folkbibliotek 2. Skolbibliotek 3. Sjukhusbibliotek 4. Högskolebibliotek 5. Övriga offentligt finansierade bibliotek 6. Samt stödfunktionerna lånecentraler, depåbibliotek och regional biblioteksverksamhet. Avsnitt 3.3 Ändamålsbestämmelsen (2 ) Ställningstagande KB ställer sig positivt till en ändamålsparagraf för hela det allmänna biblioteksväsendet. KB anser dock att den huvuduppgift som lyfts fram att främja läsning och litteratur är begränsande och dessutom missvisande. Stora delar av biblioteksväsende har helt annan inriktning. Om ändamålsparagrafen ska omfatta hela biblioteksområdet bör den som utgångspunkt ha den uppgift som är gemensam för samtliga bibliotekskategorier, nämligen att förmedla kunskap. Uppgiften att främja läsning och litteratur är i huvudsak en uppgift för folk- och skolbibliotek. 7

8 Skälen Mot bakgrund av att gränserna mellan olika typer av bibliotek suddats ut och att det allmänna biblioteksväsendet alltmer betraktas som en gemensam samhällelig resurs, är det motiverat med en gemensam ändamålsparagraf. En sådan paragraf bör emellertid formuleras på ett sätt som uppfattas som adekvat för hela biblioteksområdet. Att främja läsning och litteratur är en mycket viktig uppgift för folkbiblioteken och för skolbiblioteken. Däremot kan den knappast betraktas som en huvuduppgift för högskolebibliotek, myndighetsbibliotek eller sjukhusbibliotek. Att lyfta fram främjandet av läsning och litteratur som det överordnade målet för biblioteken blir därför missvisande. Det kan till och med ifrågasättas om det är folkbibliotekens huvuduppdrag. Historiskt sett har det utvecklats en konsensus om folkbibliotekens syfte och ändamål och då framför allt deras roll som kunskapsförmedlare i demokratiprocessen. Till exempel i internationella dokument som Unescos folkbiblioteksmanifest (1949, 1972 och 1994) där folkbibliotekens kunskapsförmedlande roll har betonats. Detta synsätt har också genomsyrat svensk folkbiblioteksutveckling. Under senare tid har läsningen inom vissa grupper minskat. Folkbibliotekens läsfrämjande uppgift har därmed blivit viktigare. Statliga litteratur- och kulturpolitiska åtgärder har genomförts i syfte att bryta en negativ trend. Det kan därför vara motiverat att i bibliotekslagen lyfta fram folkbibliotekens läsfrämjande uppgift. Däremot bör den inte, enligt KB:s uppfattning, lyftas fram som överordnat mål för biblioteken och därmed tona ner det som under lång tid varit det grundläggande motivet för kommunernas åtagande att driva folkbibliotek: Nämligen att garantera medborgarna tillgång till kunskap, information och kultur och att underlätta den fria åsiktsbildningen. Huvuduppgiften för högskolebibliotek, sjukhusens medicinska fackbibliotek och för övriga offentligt finansierade bibliotek, där bland annat nationalbiblioteket samt myndighets- och specialbibliotek ingår, är i första hand att främja utbildning och forskning och att tillhandahålla forskningsinformation. Något som i kan innefattas i KB:s förslag att förmedla kunskap. I förslaget till ny lag införs begreppet biblioteksservice med motiveringen att biblioteksverksamhet kan bedrivas på olika sätt. KB har inga invändningar mot formuleringen att biblioteksservice ska finnas 8

9 tillgänglig för alla. Däremot vill KB påpeka att det kan finnas risk att begreppet ges en alltför vid tolkning. Ett hyllplan med böcker i livsmedelsbutiken, bör enligt KB:s uppfattning, inte betraktas som biblioteksservice. Förslag 2 Biblioteken ska förmedla kunskap, information och kultur samt främja den fria åsiktsbildningen. Folk- och skolbibliotek ska lägga särskild vikt vid att främja läsning och litteratur. Biblioteksservice ska finnas tillgänglig för alla. Avsnitt 3.4 Ansvarsfördelning (3 ) Ställningstagande KB ser det som en avsevärd förbättring att ansvarsfördelningen mellan olika huvudmän görs tydligare. KB ser det också som en fördel att lagen, vad avser skolbiblioteken, tydliggör enskilda huvudmäns biblioteksansvar. Denna bestämmelse bör emellertid omfatta enskilda huvudmän inom samtliga bibliotekskategorier. Skälen Enskilda huvudmän kan förekomma inom flera bibliotekskategorier. Till exempel sjukhusbibliotek vid vårdinrättningar som drivs av vårdbolag eller vid folkbibliotek som drivs på entreprenad. Även om dessa driftformer inte för närvarande har så stor omfattning, är det angeläget att enskilda aktörer inte ska kunna undandra sig det biblioteksansvar som åligger respektive offentlig huvudman. Ett sammanhållet biblioteksväsen förutsätter att samtliga aktörer tar sitt ansvar och att de samarbetar. Det finns risk för obalans i bibliotekssystemet om enskilda huvudmän skulle ges möjlighet att undandra sig ansvaret att samverka med andra bibliotek och bibliotekshuvudmän och att delta i lånesamarbetet. Mot bakgrund av att enskilda huvudmän kan förekomma inom flera delar av det allmänna biblioteksväsendet bör ett generellt tillägg göras som tydliggör att även dessa omfattas av bibliotekslagens bestämmelser. Förslag 3 Bibliotekshuvudmän är kommunerna, landstingen och staten. 1. För folkbibliotek ansvarar kommunerna 2. För skolbibliotek ansvarar kommunerna, landstingen, staten eller enskilda huvudmän i enlighet med bestämmelserna i 2 kap. skollagen (2010:800). 9

10 3. För sjukhusbibliotek vid sjukhus med kommunalt huvudmannaskap ansvarar landstingen. 4. För högskolebibliotek vid alla universitet och högskolor som omfattas av högskolelagen (1992:1434) ansvarar staten. 5. För regional biblioteksverksamhet ansvarar landstingen. 6. För lånecentraler och övrig biblioteksverksamhet som enligt särskilda bestämmelser är en uppgift för staten ansvarar staten. 7. I de fall kommunalt, landstingskommunalt eller statligt bibliotek drivs av annan huvudman ankommer det på denna att iaktta bestämmelserna i denna lag. Avsnitt 3.5 Biblioteksplaner (4 ) Ställningstagande KB stödjer bestämmelsen om att kommuner och landsting ska anta planer för sin biblioteksverksamhet. KB anser dock att bestämmelsen även bör ge anvisning om att planerna bör revideras med viss regelbundenhet. Det är oklart vilka bibliotekskategorier som omfattas av bestämmelsen; enbart folkbibliotek och regional biblioteksverksamhet eller även skolbibliotek och sjukhusbibliotek? Bibliotek med statlig huvudman omfattas inte av bestämmelsen. Planerna kan därför bli begränsade redskap för utvärdering av det allmänna biblioteksväsendet till skillnad från den officiella biblioteksstatistiken, vilken utgör ett mer heltäckande underlag. Skälen Bestämmelsen om biblioteksplaner som infördes år 2004 förväntades bidra till en förbättrad utvärdering och därmed verka i standardutjämnande syfte. Efter närmare åtta år har endast 67 procent av kommunerna upprättat planer. En bidragande orsak skulle kunna vara att det saknats bestämmelser och rutiner för uppföljning av planerna. Bristen på uppföljning har sannolikt bidragit till att planerna uppfattas som en föga meningsfull administrativ pålaga. För att bestämmelsen om biblioteksplaner ska få önskvärda effekter måste de som upprättar planerna få en återkoppling. Planerna måste bli föremål för uppföljning och för en aktiv dialog med huvudmännen. Detta visar bland annat erfarenheter från Storbritannien, där regeringen år 1998 uppmanade samtliga kommuner att upprätta årliga biblioteksplaner. (Bibliotekslagstiftning perspektiv och exempel. Svensk biblioteksförening 2009). Planerna skulle innehålla en redogörelse för 10

11 vad som gjorts under det senaste året samt ange strategi för de kommande åren. Biblioteksplanerna avskaffades redan år Anledningen var att det saknades resurser för uppföljning. Planerna samlades på hög hos den ansvariga myndigheten, vilket urholkade respekten för bestämmelsen. Den motsatta erfarenheten finns i Finland. (Bibliotekslagstiftning - perspektiv och exempel. Svensk biblioteksförening 2009), där biblioteksplanerna kommit att spela en viktig roll i dialogen mellan stat och kommun. I den finska bibliotekslagen anges att kommunerna ska utvärdera sina biblioteks- och informationstjänster i syfte att förbättra tillgången och för att utveckla tjänsterna. I lagen anges också att ministeriet i samarbete med länsstyrelserna ansvarar för nationella utvärderingar och att kommunerna är skyldiga att delta i dessa. Genom en aktiv dialog och uppföljning har biblioteksplanerna därför kommit att bli ett viktigt instrument i utvärderingen av de kommunala bibliotekens verksamhet. Den kartläggning av biblioteksplanerna som KB genomförde under 2012 visade att planerna i de flesta fall inte varit särskilt verkningsfulla redskap. Planerna var ofta allmänt hållna och hade karaktär mer av visionsdokument än av underlag för uppföljning och utvärdering. Det fanns inte heller något tydligt samband mellan mål och ekonomiska förutsättningar för att uppnå målen. Någon koppling till de regionala kulturplanerna fanns oftast inte. (Något som kan förklaras av att många biblioteksplaner har upprättats innan bestämmelserna om regionala kulturplaner infördes). Biblioteksplanerna var ofta av äldre datum. I genomsnitt var planerna upprättade för en fyraårsperiod, men de hade inte alltid uppdaterats vid periodens utgång. De äldsta, fortfarande giltiga, biblioteksplanerna var daterade KB:s bedömning är att om biblioteksplanerna ska tjäna sitt syfte måste de komma till användning. Det måste också ställas krav på aktualitet och på uppföljningsbarhet. De som omfattas av bestämmelsen måste få en återkoppling. KB anser också att det av bestämmelsen bör framgå att planerna ska uppdateras fortlöpande. Enligt KB:s bedömning är det tveksamt om bestämmelsen om biblioteksplaner tjänat sitt syfte. KB vill därför framhålla vikten av att systemet med biblioteksplaner, inom loppet av några år, blir föremål för utvärdering. 11

12 Det är otydligt vilka bibliotek som ska omfattas av bestämmelsen. Omfattas samtliga bibliotekskategorier med kommunal eller landstingskommunal huvudman? Ska planerna också omfatta sjukhusbibliotek och skolbibliotek? Enligt KB:s senaste undersökning avseende skolbiblioteken (2012) hade endast en tredjedel av de skolenheter som har ett skolbibliotek, en skriven plan för skolbibliotekets verksamhet. Bibliotek med statlig huvudman omfattas inte av bestämmelsen. Planerna som utvärderingsinstrument blir därmed inte heltäckande. Ett mer heltäckande underlag för jämförelser är därför den officiella statistiken. Men även här finns brister, framför allt beträffande skolbibliotek och sjukhusbibliotek där många enheter inte lämnar de begärda uppgifterna. Med hänvisning till att biblioteksstatistiken är grundläggande för jämförelser över tid för en bedömning av utvecklingen vid olika bibliotekskategorier, vill KB peka på möjligheten att det i bibliotekslagen görs en hänvisning till Lag om den officiella statistiken (2001:99) samt Förordning om den officiella statistiken (2001:100) som reglerar huvudmännens skyldighet att lämna uppgifter till den årliga biblioteksstatistiken. Förslag 4 Kommunerna och landstingen ska anta planer för sin biblioteksverksamhet och fortlöpande uppdatera dessa. Huvudmännen i det allmänna biblioteksväsendet är skyldiga att rapportera in statistik till den myndighet som av regeringen utsetts som ansvarig för den officiella biblioteksstatistiken. Avsnitt 3.6 Folkbibliotek (5 ) Ställningstagande KB instämmer i bedömningen att begreppet folkbibliotek inte närmare behöver definieras. Det finns en lång tradition och en konsensus om vad som avses med folkbibliotek och vad som är verksamhetens grundläggande uppgifter. Detta har, som tidigare nämnts, bland annat uttryckts i Unescos folkbiblioteksmanifest. KB stödjer också att begreppen allsidighet och kvalitet införs vad avser folkbibliotekens samlingar och tjänster. KB anser dock att beskrivningen bör kompletteras med begreppet neutralitet. Dessutom anser KB att uppgiften att främja informationsteknik inte bör begränsas till 12

13 kunskapsinhämtning och lärande. KB föreslår därför att förslaget till tillägg till 2 Främja användandet av informationsteknik för kunskapsinhämtning, information och kultur samt för den fria åsiktsbildningen även återges i 5. Skälen KB delar uppfattningen att vad som avses med folkbibliotek inte torde behöva närmare definieras. Det är ett för allmänheten välbekant begrepp. KB ser positivt på att det i bestämmelsen anges att folkbibliotekens utbud av medier ska präglas av allsidighet och kvalitet. Detta är viktigt att understryka, som vägledning för folkbiblioteken och för användarna. I den danska bibliotekslagen och i Unescos folkbiblioteksmanifest framhålls också vikten av neutralitet och att urvalet inte får styras av ideologiska eller religiösa påtryckningar. Att svenska folkbibliotek utsätts för ideologiska eller religiösa påtryckningar har varit och är ett marginellt fenomen. KB anser ändå att det kan finnas skäl att särskilt betona neutraliteten. KB ser det som positivt att användandet av informationsteknik lyfts fram. Att stödja digital kompetens har blivit en allt viktigare uppgift för folkbiblioteken. Kunskap, information och kultur förmedlas nu lika mycket via internet och i elektroniska medier som i tryckta källor. Digitala tjänster spelar därmed en allt viktigare roll i den fria åsiktsbildningen. I takt med teknikutvecklingen har folkbiblioteken fått en ny funktion i att stödja allmänheten att ta del av samhällsservice. Detta kan till exempel gälla medborgarnas kontakt med de myndigheter som i allt större utsträckning tillhandahåller samhällstjänster på internet. KB ser det som onödigt begränsande att främjandet av användningen av informationsteknik enbart omfattar kunskapsinhämtning och lärande. För att bättre överensstämma med ändamålsparagrafen bör 5 kompletteras med uppgiften att Främja användandet av informationsteknik för kunskapsinhämtning, information och kultur samt för den fria åsiktsbildningen. Förslag 5 Varje kommun ska ha folkbibliotek. Folkbiblioteken ska vara tillgängliga för alla och anpassade till kommuninvånarnas behov. Samlingar och utbud av tjänster ska präglas av allsidighet, kvalitet och neutralitet och inte vara föremål för någon form av ideologisk, politisk eller religiös censur eller för kommersiella påtryckningar. 13

14 Folkbiblioteken ska främja användandet av informationsteknik för kunskapsinhämtning, information och kultur samt för den fria åsiktsbildningen. Avsnitt 3.7 Prioriterade grupper (6, 7, 8 ) Ställningstagande Bestämmelserna om bibliotekstjänster till vissa prioriterade grupper återfinns i tre paragrafer. 7 och 8 skulle kunna sammanfattas i enlighet med folkbiblioteksmanifestet. KB stödjer att barn lyfts fram som prioriterad målgrupp. Bestämmelsen bör emellertid ingå i 5 Folkbibliotek. Mot bakgrund av det förändrade medielandskapet, förutsätter KB, att formuleringen erbjuda litteratur tolkas i vid bemärkelse. Däremot ifrågasätter KB generellt huruvida vissa andra grupper särskilt bör utpekas i bibliotekslagen. Det finns en risk att en uppräkning motverkar sitt syfte genom att bli exkluderande. Skyldigheten att tillgodose olika gruppers behov av bibliotekstjänster som framgår av 7 och 8 bör dessutom gälla alla typer av bibliotek och bestämmelsen bör därför lämpligen finnas i, eller i anslutning till, 2 Syfte och ändamål. Mot bakgrund av det förändrade medielandskapet, förutsätter KB, att formuleringen erbjuda litteratur tolkas i vid bemärkelse. Skälen Barnbiblioteksverksamheten har under de senaste cirka femtio åren utvecklats i positiv riktning. Det är numera en självklarhet för folkbiblioteken att ägna uppmärksamhet åt barn och ungdomar. Utlåningen av barn- och ungdomslitteratur uppgår till närmare hälften av bibliotekens totala utlåning. Med tanke på läsningens betydelse och att läsningen fått allt större konkurrens av nya medier är det angeläget att folkbibliotekens tjänster riktade till barn och ungdom fortsätter att utvecklas. KB stödjer därför, även om det bara kodifierar praxis, att barn lyfts fram som prioriterad grupp för folkbiblioteken. Däremot ställer sig KB tveksamt till den uppräkning av prioriterade grupper som föreslås i paragraferna 7 och 8. En uppräkning speglar vad som för tillfället anses vara angeläget att prioritera. Vilka grupper som anses bli föremål för prioritering kan skifta från tid till annan och kan snabbt förändras. En uppräkning kan därför motverka sitt syfte och bli exkluderande. Dessutom finns separat lagstiftning som reglerar de 14

15 nämnda gruppernas rättigheter; bland annat språklagen, lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk, samt diskrimineringslagen. Bibliotekens ansvar bör därför, enligt KB:s bedömning, uttryckas mer generellt, till exempel så som det formuleras i folkbiblioteksmanifestet; att (folk)biblioteken är till för alla oberoende av ålder, kön, etc. Skyldigheten att beakta olika gruppers särskilda behov bör dessutom inte enbart vara en folkbiblioteksangelägenhet, utan omfatta samtliga typer av bibliotek. KB ser det som självklart att till exempel högskolebibliotek och skolbibliotek har en skyldighet att ägna särskild uppmärksamhet åt studerande med funktionshinder eller språkliga hinder. Samtliga bibliotek bör därför omfattas av skyldigheten att anpassa utbud och tjänster utifrån sina egna målgrupper, till exempel sjukhusbibliotek (personal och patienter), högskolebibliotek (studenter och forskare), skolbibliotek (elever och lärare). Personer med funktionsnedsättning, nationella minoriteter och personer med annat modersmål än svenska finns även inom dessa målgrupper. I en viss mening är biblioteksservice målgruppsinriktad i så motto att en viss grupp kan ha vissa gemensamma behov. Synskadades behov av talböcker är ett sådant exempel. KB vill dock framhålla att bibliotekstjänster är av mycket individuell karaktär och att behovet av bibliotekstjänster inom en utpekad grupp kan vara högst skiftande. Enligt KB:s bedömning kan intentionerna i 7 och 8 bättre uttryckas i enlighet med folkbiblioteksmanifestet; (folk)biblioteken är till för alla, oberoende av ålder, kön, religion, nationalitet eller språk. Särskilda tjänster ska erbjudas dem som av någon anledning inte kan utnyttja det gängse utbudet. Mot bakgrund av läsningens betydelse, anser dock KB, att det finns skäl att särskilt framhålla att särskild uppmärksamhet ska ägnas barn och ungdomar. Övriga grupper bör däremot inkluderas i alla. Förslag 6 Folkbiblioteken ska ägna särskild uppmärksamhet åt barn och ungdomar för att främja deras språkutveckling och stimulera till läsning, bland annat genom att erbjuda litteratur anpassade till deras behov. (Paragrafen bör flyttas och ingå i 5 ). 7, 8 Biblioteken är till för alla oberoende av ålder, kön, religion, nationalitet, språk eller samhällsklass. Särskilda tjänster ska erbjudas 15

16 dem som av olika skäl har behov av detta. (Paragrafen bör flyttas till 2 och skyldigheten bör omfatta biblioteksväsendet i sin helhet). Avsnitt 3.8 Avgiftsfrihet (9 ) Ställningstagande Avgiftsfriheten bör omfatta all offentligt finansierad biblioteksverksamhet och inte inskränkas till folkbibliotek. KB framhåller vikten av att avgiftsfriheten ska gälla oavsett publiceringsform. Skälen Enligt förslaget skulle avgiftsfriheten enbart omfatta folkbiblioteken. I praktiken tillämpas avgiftsfrihet vid samtliga offentligt finansierade bibliotek. KB ser därför ingen anledning att inskränka avgiftsfriheten till att enbart gälla folkbibliotek. Förvisso var de förslag om avgiftsbeläggning av boklån som förekom i en del kommuner en starkt bidragande orsak till att bibliotekslagen infördes år Efter lagens tillkomst har frågan om avgiftsbeläggning inte aktualiserats. Även om upphovsrättslagstiftningen kan utgöra ett hinder för avgiftsbeläggning (uthyrning) anser KB, att det finns starka skäl för att bestämmelsen fortsatt finns med i bibliotekslagen, som en garant för den avgiftsfria utlåningen. En utvidgning av bestämmelsen så att den omfattar samtliga bibliotek, innebär endast en kodifiering av praxis. KB förutsätter att begreppet litteratur oavsett publiceringsform ska tolkas i vid bemärkelse och innefatta samtliga textbärande medier. KB vill dock peka på en komplikation när allt fler verk publiceras i digital form, medan den så kallade biblioteksersättningen endast omfattar tryckta verk, men till exempel inte litterära verk som publiceras som e- bok. Efterhand som utgivningen av e-böcker ökar, kan detta komma att skapa besvärande inkonsekvenser. Om förutsättningarna för att förmedla icke tryckt material begränsas, skulle effekten kunna bli att biblioteken tvingas avstå från att tillhandahålla en allt större andel av kultur- och informationsbärande medier. Bibliotekslagens bestämmelse om avgiftsfrihet skulle därmed riskera att bli verkningslös. En sådan utveckling skulle även innebära en inskränkning av bestämmelserna om allsidighet i 5. Bibliotekens roll för den fria åsiktsbildningen och som förmedlare av kunskap och kultur skulle då kraftigt försvagas. Begreppet biblioteksservice skulle urholkas liksom innebörden i bibliotekslagens 2 att biblioteksservice ska finnas tillgänglig för alla. 16

17 Enligt KB:s bedömning är det av yttersta vikt att bibliotekslagens bestämmelser om avgiftsfrihet ges en reell innebörd och inte begränsas av ett obsolet regelverk. Detta innebär att om så skulle visa sig nödvändigt statsmakterna bör ingripa. KB vill därför peka på möjligheten att utvidga och anpassa den så kallade biblioteksersättningen så att den bättre korresponderar med det nya medielandskapet. Genom teknikutvecklingen har mycket material, som tidigare varit svåråtkomligt, kunnat göras tillgängligt. Det gäller till exempel arkivmaterial såsom radio- och TV-program, men även annat material som speglar samhälls- och kulturdebatten. KB vill därför framhålla vikten av att hindren som begränsar tillgängligheten till detta material så långt som möjligt undanröjs. Enligt KB:s uppfattning bör begreppet litteratur även innefatta berättandet i ljud och bild. Ambitionen bör därför vara att alla medier, oavsett publiceringsform ska omfattas av avgiftsfrihet. Konsekvensen av att vidga avgiftsfriheten till andra medier än litteratur bedömdes i utvärderingen inför en ny bibliotekslag. (Inger Eide-Jensen: bibliotekslag SFS nr 1996:1596, 2004:1261. Utvärdering och förslag till revidering, 2010). Enligt denna utvärdering bedömdes att risken för snedvriden konkurrens gentemot kommersiella aktörer är liten. Förslag Biblioteken ska avgiftsfritt låna ut eller på annat sätt under en viss tid ge tillgång till litteratur oavsett publiceringsform. Trots första stycket får biblioteken ta ut kostnader för porto, fotokopiering och andra liknande tjänster och avgift för de fall låntagare inte lämnar tillbaka det som de har lånat. Avsnitt 3.9 Skolbibliotek (10 ) Ställningstagande Bestämmelserna bör kompletteras med en skrivning avseende uppgifter motsvarande vad som anges för högskolebiblioteken i 12. Skälen KB ser det som en fördel att bestämmelser om skolbibliotek finns både i bibliotekslagen och i skollagen. Mot bakgrund av den mycket ojämna standarden inom skolbiblioteksområdet finns det emellertid anledning att 17

18 i bibliotekslagen ge närmare anvisningar om vad som är skolbibliotekens uppgifter. Om bestämmelserna i 7 och 8, enligt KB:s förslag, skulle vidgas till att omfatta biblioteken och inte enbart folkbiblioteken blir hänvisningen till dessa paragrafer överflödig här. Om 7 och 8 skulle kvarstå i sin nuvarande form, bör hänvisningen finnas kvar. Förslag Enligt 2 kap. 36 skollagen (2010:800) ska eleverna i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan ha tillgång till skolbibliotek. Skolbiblioteken ska inom de områden som anknyter till utbildningen svara för biblioteksservice. De ska tillgodose elevernas behov av material för utbildningen, främja deras intresse för läsning och litteratur och användandet av informationsteknik. Avsnitt 3.10 Regional biblioteksverksamhet och lånecentraler (11, 13 ) Ställningstagande KB har inget att invända mot bestämmelserna avseende regionalbiblioteksverksamhet i 11. I bestämmelserna i 13 avseende lånecentraler bör stå informations- och medieförsörjning. Skälen Förutsättningarna för den regionala biblioteksverksamheten och för lånecentralerna har förändrats väsentligt under de senaste årtiondena. När utbyggnaden av länsbiblioteksorganisationen påbörjades under 1930-talet var de kommunala biblioteken i början av sin utveckling och de flesta var små och mycket resurssvaga. En viktig uppgift för länsbiblioteken (dåvarande centralbiblioteken) var den kompletterande medieförsörjningen, som i stor utsträckning innebar att skicka så kallade vandringsbibliotek till kommunbiblioteken. Sedermera övergick uppgiften till att förmedla individuella lån, från egna bokbestånd eller från värdbibliotekets. Behovet av låneförmedling har inte upphört, men minskat högst väsentligt. I stället har länsbibliotekens verksamhet inriktats på regional samverkan och utveckling. Bestämmelserna i 11 begränsar, enligt KB:s bedömning, inte en fortsatt utveckling. Den 18

19 fortsatta utvecklingen påverkas framför allt av regionala prioriteringar och satsningar. Lånecentralernas uppdrag har, som tidigare nämnts, i stort varit oförändrat sedan de inrättades under 1960-talet. Genom teknikutvecklingen har förmedlingen av fysiska medier efterhand minskat. Lånecentralernas verksamhet har därför alltmer inriktats på informationsförmedling, bland annat genom att utveckla nya webbtjänster. Detta bör, enligt KB:s bedömning, bättre framgå i förslaget till 13. Förslag 13 För en kompletterande informations- och medieförsörjning ska det finnas en eller flera lånecentraler. Avsnitt 3.11 Högskolebibliotek (12 ) Ställningstagande Förslaget innebär endast mindre förändringar i förhållande till nuvarande lag. Dock har ett tillägg gjorts att universitets- och högskolebibliotek inte bara ska samverka med utan även bistå övriga delar av biblioteksväsendet. KB ställer sig frågande till vad som innefattas i uppgiften och föreslår att den stryks. Bestämmelserna i 7 och 8 bör, om de bibehålls enligt nuvarande förslag, även gälla högskolebiblioteken. Skälen KB ser det som positivt med ett förtydligande att bestämmelsen avser de lärosäten som omfattas av högskolelagen. KB ser det också som positivt att det görs en hänvisning till högskolelagen. Däremot ställer sig KB frågande till förslaget att lärosätenas bibliotek inte bara ska samverka med, utan även bistå övriga delar av det allmänna biblioteksväsendet. Det förefaller rimligt att de stora universitetsbiblioteken, som under en lång period byggt upp sina samlingar, ska bistå till exempel med äldre litteratur eller speciallitteratur. Däremot förefaller det inte rimligt att universitets- och högskolebiblioteken generellt ska bistå det övriga biblioteksväsendet. Lika lite som det vore rimligt att lagreglera att kommunbibliotek ska bistå det övriga biblioteksväsendet. Däremot syns det högst rimligt att 19

20 bibliotek inom det allmänna biblioteksväsendet samverkar. En sådan samverkan bör emellertid vara ömsesidig. KB ifrågasätter därför att högskolebiblioteken, som finansieras inom respektive lärosätes budget, åläggs skyldigheter utanför lärosätet utan att det närmare preciseras vad uppgiften att bistå innebär. KB vill också framhålla vikten av att forskningsbibliotekens skyldigheter att ägna särskild uppmärksamhet åt de användare som har särskilda behov erbjuds medier anpassade för personer med särskilda behov och att detta bör, som KB framhållit ovan, förtydligas företrädesvis genom en generell bestämmelse för samtliga bibliotek i 2. Förslag Det ska finnas tillgång till högskolebibliotek vid alla universitet och högskolor som omfattas av högskolelagen (1992:1434). Dessa bibliotek ska, inom de områden som anknyter till utbildning och forskning vid universitet eller högskola, svara för biblioteksservice samt i övrigt samverka med övriga delar av det allmänna biblioteksväsendet i enlighet med vad som anges i 14 och 15. (Bestämmelser om bibliotekssamverkan finns i 14 och 15 och borde här kunna strykas). Samt eventuellt tillägg: Det som anges i 7 och 8 gäller även högskolebiblioteken. Avsnitt 3.12 Samverkan (14, 15 ) Ställningstagande Syftet med samverkan bör framgå. Bestämmelsen bör även uttrycka högre grad av ömsesidighet. Folkbiblioteken bör betraktas som jämbördiga aktörer och inte enbart som mottagare. Skälen Samverkan är inget självändamål. KB anser det därför angeläget att syftet med bibliotekssamverkan framhålls; nämligen användarperspektivet, att underlätta tillgången till landets samlade biblioteksresurser. KB vill också betona vikten av att samverkan bör vara ömsesidig. En viktig förutsättning är då, som tidigare framhållits, att samtliga aktörer tar sitt biblioteksansvar. KB noterar att sjukhusbiblioteken saknas i uppräkningen. Bestämmelserna i 15 ger uttryck för en viss ensidighet; att vissa delar av det allmänna biblioteksväsendet ska ställa litteratur till folkbibliotekens förfogande, 20

21 medan folkbiblioteken får ställa litteratur till förfogande för andra bibliotek. I kommentarerna hänvisas till den lånekedja som inte längre finns. Mot bakgrund av att teknikutvecklingen gjort samlingarna synligare och att beställningsrutinerna förenklats, har tidigare strikta lånekedja ersatts av fria lånevägar i kombination med vägledande rekommendationer. Dessutom förekommer ett ökande samarbete kring e-licenser, vilket högst väsentligt ändrat förutsättningarna för dokumentleverans. Principen är numera att man beställer från det bibliotek som bedöms lämpligt, utan geografiska eller huvudmannamässiga hänsyn. Bestämmelserna i samverkansparagrafen bör därför moderniseras och anpassas till faktiska förhållanden. Samtidigt bör bestämmelsen ge uttryck för att det allmänna biblioteksväsendets samlingar ska ses som en nationell resurs som kan ställas till förfogande för lån till andra offentligt finansierade bibliotek. Varje bibliotek ska dock kunna göra undantag för vissa materialkategorier, exempelvis äldre och bräckligt material, nyutkommen litteratur, kurslitteratur osv. När bibliotekslagen infördes var huvudsyftet att garantera avgiftsfria boklån vid folkbiblioteken. Lagen kom ändå att omfatta hela det allmänna biblioteksväsendet. I så motto innebar den svenska bibliotekslagen ett trendbrott. I de flesta länder, som har en bibliotekslag, är detta en folkbibliotekslag. Även om den lag som trädde i kraft 1997 i många avseenden var en folkbibliotekslag, har den bidragit till en samsyn på det allmänna biblioteksväsendet som en samlad och gemensam resurs. Förslaget till en ny lag går i flera avseenden ett steg längre i riktning mot ett sammanhållet biblioteksväsen. Enligt KB:s uppfattning finns det därför anledning att i lagen jämställa de olika aktörerna och inte betrakta någon bibliotekskategori som leverantör av tjänster och andra som mottagare. Lagen bör i högre grad fastslå vikten av att de olika aktörerna är samverkande parter. De kommunala bibliotekens standard är numera förhållandevis hög, även om det fortfarande finns skillnader mellan kommunerna. Sammantaget är folkbiblioteken den största aktören inom det allmänna biblioteksväsendet. Det finns därför ingen anledning att reducera folkbiblioteken till mottagare inom lånesamarbetet. Omfattningen av utlåning till andra bibliotek är heller inte särskilt stor. Endast 0,6 procent av folkbibliotekens samlade utlåning avser lån till andra bibliotek. Eller drygt av totalt närmare 70 miljoner utlån. Mot den bakgrunden syns det omotiverat att det just för folkbiblioteken ska finnas förbehåll. 21

22 Om bestämmelsen ges en vidare innebörd, enligt KB:s förslag, behöver folkbibliotekens möjligheter att låna ut inte särskilt framhållas. I högskoleförordningen (SFS 2010:1064, 16 ) fastställs att avgiftsfrihet ska gälla gentemot andra högskolebibliotek, men inte för det bredare allmänna biblioteksväsendet. I förslaget till ny lag anges att regional biblioteksverksamhet samt högskolebibliotek, lånecentraler samt andra statligt finansierade bibliotek avgiftsfritt ska ställa litteratur ur de egna samlingarna till folkbibliotekens förfogande. Om man hårddrar bestämmelsen skulle den kunna innebära att dessa bibliotek skulle kunna ta betalt för lån sinsemellan. Exempelvis skulle ett högskolebibliotek kunna ta ut avgift för lån till skolbibliotek och en lånecentral skulle kunna ta avgift för sina tjänster mot sjukhusbibliotek. Detta torde knappast vara lagstiftarens mening. Bestämmelsen i 15 bör därför tydligare ge uttryck för att lån inom det allmänna biblioteksväsendet ska vara avgiftsfria. En förutsättning för ett sådant avgiftsfritt lånesamarbete är att respektive bibliotekshuvudman tar sitt ansvar. Skulle utvecklingen gå i riktning mot ett missbruk och att fripassagerare systematiskt skulle utnyttja lånesamarbetet, finns risk för att de fria lånevägarna skulle sättas ur spel och allmänhetens tillgång till landets samlade biblioteksresurser skulle äventyras. Om något sådant skulle inträffa bör det ankomma på den myndighet som svarar för uppföljning, att påtala detta. Förslag 14 I syfte att ge alla tillgång till landets samlade biblioteksresurser ska bibliotek och bibliotekshuvudmän inom det allmänna biblioteksväsendet samverka. 15 Bibliotek inom det allmänna biblioteksväsendet ska delta i lånesamarbetet och avgiftsfritt ställa litteratur ur de egna samlingarna till förfogande för lån till andra bibliotek inom landet, med de undantag som bestäms av respektive bibliotek. Avsnitt 3.13 Uppföljning (16 ) Ställningstagande KB ser det som positivt att det i bibliotekslagen införs bestämmelser om uppföljning. KB anser dock att bestämmelsen är alltför försiktigt hållen. KB anser också att bestämmelsen, som endast avser uppföljning av kommunernas och landstingens (biblioteks)planer, innebär en onödig begränsning i förhållande till KB:s befintliga uppdrag och det utvidgade 22

23 uppdraget. KB anser också att det i bestämmelsen bör ges anvisning om besvärs- eller överklagandemöjligheter. Skälen Mot bakgrund av att det tidigare saknats bestämmelser om uppföljning ser KB det som ett framsteg att en sådan paragraf införs. Bestämmelsen andas emellertid stor försiktighet, vilket bör ses mot bakgrund av det, på sina håll, starka motståndet mot statlig inblandning i det kommunala självstyret. Frågan är emellertid om skrivningen ger tillräckligt stöd för myndigheten (KB) att fullgöra uppgiften i enlighet med Förordning (2008:1421), där det bland annat anges att KB ska: analysera utvecklingen inom forskningsbiblioteken i landet ha en nationell överblick över biblioteksområdet samt främja samverkan och utveckling inom området svara för biblioteksstatistik enligt lagen (2001:99) om den officiella statistiken och förordningen (2001:100) om den officiella statistiken tillsammans med länsbiblioteken följa upp hur de planer för biblioteksverksamheten som kommuner och landsting antar i enlighet med bibliotekslagen (1996:1596) har utformats och hur de används. KB har sedan 1988 svarat för samordning och utveckling inom forskningsbiblioteksområdet. Uppgiften har bland annat innefattat utveckling av forskningsbiblioteksstatistiken, utveckling av gemensamma tjänster och system, till exempel utvecklingen av Librissystemet, Open Access, samt upphandling av e-licenser. Dessutom har KB svarat för en omfattande utvärderings- och utvecklingsverksamhet samt för kompetensutveckling. Arbetet har skett i nära samarbete med forskningsbiblioteksväsendet, bland annat genom den inflytandestruktur som innebär ett formaliserat samarbete mellan KB och biblioteken. KB har således en mångårig erfarenhet av samordnings-, uppföljnings- och utvecklingsarbete. Dessa uppgifter skulle, tillsammans med det vidgade uppdraget att främja samverkan och utveckling kunna knytas ihop och föras in i lagen. KB ser det därför som olyckligt om uppgifterna inom det nya uppdraget skulle begränsas till att enbart följa upp hur planerna utformas och används. Det uppföljningsuppdrag som anges i 16 bör därför, som en konsekvens av att lagen omfattar det allmänna biblioteksväsendet, vidgas 23

24 till att omfatta hela biblioteksområdet. Detta skulle göra det möjligt att upprätta nationella strategier som underlag för utvecklingsinsatser inom hela biblioteksområdet. Enligt KB:s uppfattning bör det således finnas större samstämmighet mellan KB:s instruktion och bibliotekslagens bestämmelser i 16. Enligt instruktionen ska KB tillsammans med länsbiblioteken följa upp hur de planer för biblioteksverksamheterna har utformats och hur de används, men i förslaget till 16 står att uppföljningen ska göras tillsammans med kommunerna och landstingen. KB:s vidgade uppdrag trädde i kraft år Det återstår en hel del utvecklingsarbete vad avser uppföljningsuppgiften. Det är av stor vikt att utvecklingsarbetet sker i dialog med bibliotekshuvudmännen. Genom en sådan dialog bör det skapas förutsättningar för en utveckling av kriterier för uppföljning och utvärdering. Enligt KB:s bedömning finns det goda förutsättningar att utveckla ett förtroendefullt samarbete mellan myndigheten och de kommunala och landstingskommunala huvudmännen. En mycket viktig komponent för KB:s uppdrag att ha nationell överblick är en heltäckande och tillförlitlig statistik. Ett utvecklingsarbete pågår i syfte att förbättra biblioteksstatistiken. Ett problem är emellertid det stora bortfallet från vissa kategorier bibliotek. I Lag om den officiella statistiken (2001:99) samt Förordning om den officiella statistiken (2001:100) regleras kommuner och landstings respektive statliga myndigheters skyldighet att lämna uppgifter för den officiella statistiken. KB ser det som ett stöd för sitt uppdrag om en hänvisning avseende skyldigheten att lämna uppgifter anges i uppföljningsparagrafen alternativt i 4. Nu gällande bibliotekslag saknar anvisningar om besvärs- eller överklagandemöjligheter. Något som kan ha bidragit till att lagen uppfattats som kraftlös. Utifrån ett användarperspektiv är det, enligt KB:s bedömning, angeläget att det tydliggörs hur den som ifrågasätter huruvida en bibliotekshuvudman uppfyllt sina skyldigheter ska gå tillväga för att överklaga eller anföra besvär. Erfarenheterna från det så kallade Högsbyfallet år 2005 visade att det rådde viss förvirring om vilken instans som skulle hantera ärendet. KB föreslår därför att uppföljningsparagrafen kompletteras med anvisningar om hur kommunala, landstingskommunala eller statliga 24