Om någon är skyddsgarant för barn till följd av nära levnadsgemenskap- när är underlåtenhet straffbar vid de uppsåtliga brotten mord och misshandel?

Transkript

1 JURIDISKA INSTITUTIONEN Stockholms universitet Om någon är skyddsgarant för barn till följd av nära levnadsgemenskap- när är underlåtenhet straffbar vid de uppsåtliga brotten mord och misshandel? Anna Isabella Leplau Examensarbete i straffrätt, 30 hp Examinator: Stockholm, Vårterminen 2015

2 Sammanfattning Följande utredning behandlar rättsfiguren garantläran och problematik som råder angå- ende tillämpningssvårigheter när de uppsåtliga brotten mord och misshandel begås genom underlåtenhet mot barn inom familjen. Utgångspunkten är att utreda vem som vid sådana brott kan anses inta garantställning till följd av nära levnadsgemenskap. Utredningen tar också sikte på att undersöka under vilka omständigheter någon kan hållas straffrättsligt ansvarig för underlåtenhet när garantställning sedermera föreligger. Rättsområdet som undersöks är oklart och ett antal frågeställningar blir aktuella när det är fråga om att fastställa vilken personkrets som kan omfattas och straffas för underlåtenhetsbrott. Ur rättspraxis och doktrin finns inte mycket vägledning att tillgå vilket leder till att ifrågasätta vad som rätteligen gäller vid brott mot barn inom familjen. I NJA 2013 s. 588 misshandlades en liten pojke svårt i hemmet och hans styvfar underlät att lindra barnets smärtor eller tillkalla sjukvårdspersonal. HD resonerade kring frågan om styvfadern ansågs ha en tillräckligt nära relation med sin styvson för att anses inta garantställning och därmed kunna hållas straffrättsligt ansvarig för misshandel genom underlåtenhet. HD bedömde att mannen inte omfattades av garantansvar. I ett avgörande från hovrätten över Skåne och Blekinge, , Mål B , tog domstolen ställning till om morbrodern till en avliden liten flicka kunde dömas för att han underlåtit att ingripa när flickan misshandlats till döds i sitt hem. Hovrätten gjorde en bedömning av om mannen kunde sägas ha likgiltighetsuppsåt till barnets död och fastställde att mannen kunde dömas för mord genom sin underlåtenhet. 2

3 Innehållsförteckning Sammanfattning... 2 Förkortningar Inledning Bakgrund Syfte Frågeställning Disposition Avgränsning Metod och material Underlåtenhet Inledning Allmänt om underlåtenhet Brott genom underlåtenhet Kommissivdelikt och omissivdelikt Äkta och oäkta underlåtenhetsbrott? Brott mot liv och hälsa, BrB 3 kap Inledning Allmän bakgrund Mord, bakgrund Mord genom underlåtenhet Misshandel och grov misshandel, bakgrund Misshandel genom underlåtenhet Garantläran Inledning Allmänt om garantläran Garantlärans syfte Övervakningsgarant Skyddsgarant Skyddsgarant för barn till följd av nära levnadsgemenskap Vårdnadshavare och barn Styvföräldrar och barn Boendetid och nära relation Tidsaspekten av sammanboendet Styvföräldrars subsidiära underhållsskyldighet Särskilt ansvar för barn Medlemmar i ett hushåll, särskilt personer i behov av vård Straffbar underlåtenhet Inledning Kausalitet Gärningsculpa Det allmänna skuldkravet vid underlåtenhetsbrott Uppsåt Avsiktsuppsåt Insiktsuppsåt Likgiltighetsuppsåt HD:s bedömning, likgiltighetsuppsåt i NJA 2004 s. 176, HIV- fallet Hovrättens bedömning, likgiltighetsuppsåt i mål B , Yara- fallet

4 5.8 Jämförelse av bedömningarna angående likgiltighetsuppsåt Slutlig kommentar Källförteckning

5 Förkortningar BrB Brottsbalken (1962:700) BRÅ Brottsförebyggande rådet FB Föräldrabalken (1949:381) HD Jfr JT m.fl. Högsta domstolen jämför Juridisk Tidskrift med flera NJA Nytt Juridiskt Arkiv, avd. 1 NJA II Nytt Juridiskt Arkiv, avd. 2 SOU SvJT Statens offentliga utredningar Svensk Juristtidning 5

6 1 Inledning 1.1 Bakgrund Den 30 april 2014 misshandlades en 8- årig flicka så svårt att hon avled till följd av sina skador. Flickan, som bodde hos sin morbror och ingifta moster, mördades av mostern medan morbrodern befann sig i samma lägenhet utan att ingripa. Trots att morbrodern inte utförde någon handling kunde han hållas ansvarig för mord genom underlåtenhet på grund av att han var i garantställning för barnet. Den 5 juni 2011 misshandlades en 2- årig pojke i sitt hem så svårt att han blev inlagd på sjukhus i drygt två veckor. Pojken bodde med sin mamma och styvfar, vilka båda skyllde misshandeln på varandra. På grund av att mamman var i garantställning för sin son blev hon automatiskt straffrättsligt ansvarig för misshandeln men styvfadern som befunnit sig i hemmet och inte ingrep förrän följande morgon gick fri från ansvar för att han inte ansågs befinna sig i garantställning för barnet. Det uppmärksammade fallet i hovrätten över Skåne och Blekinge, , Mål B , där flickan Yara misshandlades till döds i april 2014, är det första målet i svensk historia där någon döms till mord genom underlåtenhet 1. Med anledning av det uppseendeväckande målet ska jag med den här uppsatsen undersöka när någon till följd av nära levnadsgemenskap kan dömas för underlåtenhet vid de uppsåtliga brotten misshandel eller mord. Högsta domstolen behandlade i NJA 2013 s 588 frågan om en person kunde dömas för grov misshandel av sin sambos son genom underlåtenhet att hjälpa den misshandlade 1 Dödligt våld mot barn i Sverige drabbar ungefär 4-5 barn per år. När det sker finns förövaren oftast inom offrets egen familj. För vidare läsning se: Söderlund Leifler, Karin, Vem dödar sitt eget barn?, Medicinsk Vetenskap, nr 1, 2014, s. 25; Sven Granath, Dödligt våld minskar, , nytt- fran- bra/arkiv/nyheter/ dodligt- vald- minskar-.html. 6

7 pojken. Jag ska med den här uppsatsen undersöka vem som kan omfattas av garantansvar för barn inom familjen till följd av nära levnadsgemenskap. Att det är möjligt att göra sig skyldig till brott utan att ha utfört en fysisk handling är ett intressant faktum enligt min mening. Ur materialet i utredningen kommer det framgå för läsaren att det verkar råda diskussion kring frågan om garantlärans tillämpning i svensk rätt. Det inte finns mycket vägledning att tillgå i lagtext, praxis eller doktrin vilket har gett upphov till omfattande debatt. Frågan undersöks i den här utredningen närmare. 2 2 Efter att ha tillfrågat ett antal personer som inte är bevandrade inom juridikens område om vad de tror att begreppet underlåtenhet innebär enligt svensk rätt har jag upptäckt att svaren sällan leder till korrekta slutsatser, varken kunskapsmässigt eller rent intuitivt. Det förefaller vanligt att begreppet ger intrycket av att man underkastar sig en annan person och därmed tvingas begå brott, att man begår brott på grund av svaghet att stå emot något eller att det helt enkelt innebär en antonym till ordet handling. Det senare antagandet stämmer förvisso men begreppet innehåller mer komplexitet än att kunna stanna vid en sådan definition. Trots att det inte är relevant för uppsatsens frågeställning är det en av faktorerna som inledningsvis fick mig att vilja undersöka begreppet underlåtenhet vidare. 7

8 1.2 Syfte Syftet med den här uppsatsen är att undersöka och analysera begreppet underlåtenhets- brott i förhållande till vem som de facto är skyldig att agera, till följd av nära levnadsgemenskap, när barn utsätts för misshandel och mord inom familjen. Ämnet behöver enligt min mening belysas för det finns inte mycket rättspraxis som behandlar frågan om misshandel eller mord genom underlåtenhet och det är inte heller uppenbart i doktrin vad som gäller. Det tyder på en oklarhet som råder på det rättsliga området angående garantläran och dess innebörd vilket har väckt mitt intresse vid ett flertal till- fällen när jag stött på ämnet i rättsfall och tidningsartiklar. Frågan verkar vara föremål för mycket diskussion och någon tydlig vägledning finns sedermera inte enligt gällande rätt. Jag ämnar följaktligen att kritiskt granska rättsläget snarare än att fastställa gällande rätt och vill belysa eventuell problematik kring att rättsläget förefaller vara oklart. 1.3 Frågeställning Huvudfråga: Vem kan anses vara skyddsgarant för barn till följd av nära levnadsgemenskap? Delfråga: När någon är skyddsgarant för barn till följd av nära levnadsgemenskap, i vilken utsträckning är underlåtenhet straffbar vid de uppsåtliga brotten misshandel och mord? 1.4 Disposition Inledningsvis kan sägas att ämnen som är väsentliga för utredningens frågeställning analyseras och diskuteras i de avsnitt som frågorna hänför sig till och analys finns därmed genomgående i texten. Nämnda avsnitt inleds med en ingående beskrivning av 8

9 det som kommer beröras i texten och övriga avsnitt innehåller en mer kortfattad inledning där det har varit lämpligt för tydlighets skull. Uppsatsen börjar med en redogörelse för begreppet underlåtelse i sig, brott genom underlåtenhet samt de olika brottstyperna kommissivdelikt och omissivdelikt. Därefter följer en allmän beskrivning av brotten mot liv och hälsa ur brottsbalken 3 kap., med särskild fokus på de uppsåtliga brotten mord och misshandel. Sedan följer en redogö- relse för rättsfiguren garantläran, en kort beskrivning av begreppet övervakningsgarant, samt en längre framställning av begreppet skyddsgarant. Olika rättsliga situationer där skyddsgarantansvar till följd av nära levnadsgemenskap kan föreligga beskrivs sedan utförligt i förhållande till rättspraxis. Därefter följer en redogörelse för innebörden av straffbar underlåtenhet där särskild vikt läggs vid likgiltighetsuppsåtbedömningar i rättspraxis samt i ett hovrättsavgörande. Avslutningsvis framställs en slutlig kommen- tar där jag besvarar utredningens frågeställningar, samt ger utrymme för några väl valda ord enligt egna tankar och funderingar. 1.5 Avgränsning En stor del av brotten i BrB kan begås genom underlåtenhet men eftersom en genom- gång av samtliga aktuella brott skulle göra mitt ämne för brett har jag valt att endast fokusera på BrB:s tredje kapitel, brott mot liv och hälsa. Många våldsbrott i kapitlet kräver garantställning vid underlåtenhet så för att ytterligare gränsa av ämnets omfattning har jag specifikt fokuserat underlåtenhet vid de uppsåtliga brotten misshandel och mord. Inga oaktsamhetsbrott berörs därmed. Vidare föreligger ett antal situationer där personer kan befinna sig i garantställning. En redogörelse kommer göras för begreppet garantställning som rättsfigur, men det ansvar som omfattas av uppsatsens frågeställning är skyddsgarantansvar för barn till följd av nära levnadsgemenskap och därför görs en ytterligare avgränsning till att enbart kort beskriva begreppet övervakningsgarantansvar. Det skyddsgarantansvar som är relevant för uppsatsen rör en snäv personkrets, nämligen de som är i nära levnadsgemenskap 9

10 med barn inom familjen och jag kommer redogöra för vem eller vilka som kan anses omfattas därav. 1.6 Metod och material Till stöd för besvarande av uppsatsens frågeställning har främst rättsfall använts, varav två stycken utgör avgöranden från Högsta domstolen och ett från hovrätten. Samtliga domar har använts för att belysa hur domstolen har bedömt underlåtenhetsbrott vid brott mot liv och hälsa. För att specifikt diskutera uppsatsens två frågeställningar har särskild fokus lagts vid diskussion kring och redogörelser för rättsfall. Analysen berör till störst del HD:s prövning av garantställning till följd av nära levnadsgemenskap för att besvara utredningens huvudfråga. En kortare analys behandlar HD:s, respektive hovrättens prövningar av likgiltighetsuppsåt vid brotten misshandel och mord för att besvara utredningens delfråga. Det kan tilläggas att ett av rättsfallen 3 behandlar brott genom handling istället för underlåtenhet och finns med för att det ligger till grund för HD:s ursprungliga definition av begreppet likgiltighetsuppsåt. Fallet utgör en viktig del i en jämförelse som görs med ett fall som behandlar underlåtenhetsbrott och likgiltighetsuppsåt. Mot bakgrund av hur domstolarnas bedömningar i fallen såg ut, har likgiltighetsbedömningarna diskuterats parallellt i undersökningen och fakta, argumentation samt slutsatser kring rättsläget har således presenterats. Hovrättsavgörandet är opublicerat och utgör inte en rättskälla men fallet är emellertid det enda som finns att tillgå i sin kategori eftersom det behandlar mord genom underlåtenhet vilket aldrig tidigare har prövats i svensk historia. Fallet har därmed varit relevant för att undersöka hur rätten tillämpats i praktiken och enligt vilka argumentationslinjer domstolen behandlat omständigheterna i målet. Målet har bidragit till att ge en illustrativ bild över hur bedömningar av likgiltighetsuppsåt yttrar sig på olika sätt. Lagtext som hänför sig till de brott uppsatsen behandlar från BrB 3 kap. har citerats för att tydliggöra för läsaren hur brottsbeskrivningarna är uttryckta enligt gällande rätt. 3 NJA 2004 s

11 Statens offentliga utredningar har använts för att förklara hur lagstiftaren har resonerat kring underlåtenhetsbrott. För att tydliggöra för läsaren hur rättsläget ser ut på området har juridisk doktrin använts, med texter av ett antal olika professorer och författare. Ämnesrelevanta juridiska artiklar har använts för att belysa ytterligare frågeställningar i tillägg till de frågor som behandlats i domar och doktrin. Artiklarna har bidragit till vidare diskussion och analys av argument som berörts genom materialet ovan. Icke juri- diska artiklar har till viss mån använts för att utgöra källor till information som stödjer ämnesrelevanta uppgifter. Med hjälp av att argumentera för olika infallsvinklar i de avsnitt som berör frågeställningarna har analys inkorporerats genomgående för att underlätta för läsaren. 4 En sammanfattning av analysen återfinns i slutet av uppsatsen tillsammans med en slutsats i form av svar på uppsatsens frågeställningar, baserat på en sammanvägning av nämnt material. Jag har utgått från att läsaren har grundläggande juridiska kunskaper. 4 Angående svårigheter att benämna använd metod, se Sandgren, Claes, Är rättsdogmatiken dogmatisk?, s och Sandgren, Claes, Juridikavhandlingar vid Stockholms universitet *, Peterson, Claes (red.), Juridiska fakulteten : en minnesskrift, Juridiska fakulteten, Stockholms universitet, Stockholm, 2007, s

12 2 Underlåtenhet 2.1 Inledning I detta kapitel behandlas innebörden av begreppet underlåtenhet vid brott mot liv och hälsa i BrB 3 kap., särskilt brotten mord och misshandel. Vilken personkrets som omfat- tas av straffbar underlåtenhet framgår inte av brottsbeskrivningarna i BrB. Personkretsen är begränsad och vid utredning av vem som kan inkluderas inom dess ram är det varken möjligt att komma fram till en slutsats genom att tolka brottsbeskrivningar eller genom analogislut. 5 I enlighet med legalitetsprincipen är det nämligen uteslutet att tillämpa straffbud analogt. Vid en tolkning av den språkliga utformningen i en straffbestämmelse måste därför underlåtenhetsbegreppet kunna utläsas ur lagrummets ordalydelse. Om så är möjligt kan straffansvar för underlåtenhet bli aktuellt Allmänt om underlåtenhet Enligt Svenska Akademiens ordlista betyder ordet underlåtenhet att låta bli, uraktlåta eller försumma. 7 Underlåtenhetsbegreppet innebär dock inte samma sak som att vara oföretagsam eller passiv. Underlåtenhet att göra något särskilt kan förekomma obero- ende av vad personen i fråga de facto gör eller inte gör. Att inte lämna in sin deklaration i tid är ett exempel på en underlåtenhet som är oavhängig personens övriga beteende vid samma tillfälle. 8 En persons icke företagande av en särskild handling utgör emellertid inte nödvändigtvis en underlåtenhet eftersom det finns otaliga situationer där människor inte utför handlingar. Exempelvis kan tänkas att någon inte kör bil till matbutiken utan istället promenerar. I det fallet utgör inte personens promenad 5 Strahl, Ivar, Allmän straffrätt i vad angår brotten, 1 u, P. A. Norstedt & Söners förlag, Stockholm, 1976, s NJA 2013 s Svenska Akademiens ordlista, Svenska Akademien, Stockholm, 2015, s Asp, Petter, Ulväng, Magnus, Jareborg, Nils, Kriminalrättens grunder, Svensk straffrätt I, 2 u, Iustus förlag AB, Uppsala, 2013, s

13 underlåtenhet att köra bil. Istället används termen underlåtenhet i situationer där aktivt handlande skulle kunna förväntas av vederbörande person som sedermera har valt att avstå från att agera. 9 Vad som skulle kunna förväntas av olika personer i olika situationer och vad någon borde göra kan dock troligen utgöra föremål för subjektivitet eftersom det har sin grund i diverse förutsättningar som personliga värderingar, sedvänja och givna instruktioner för att nämna några. 10 Den subjektiva faktorn kan möjligen bidra till att det finns en viss svårighet för domstolar och författare av juridisk doktrin att tydligt klargöra vilka brott mot liv och hälsa som kan begås genom underlåtenhet. 2.3 Brott genom underlåtenhet Att begå ett brott genom underlåtenhet kan ta sig många uttryck och mänskliga gärningar kan begås både genom handling eller underlåtenhet. Det finns en del straffbestämmelser som direkt straffbelägger underlåtenhet, vilket kan uppkomma om någon inte följer ett påbud som anger att ett visst handlingssätt ska vidtas. 11 Brottsbeskrivningarna som anges i BrB 3 kap. är uttryckta på ett sätt som antyder att de straffbelägger aktiva handlingar. Det är emellertid möjligt att läsa många av dem på så vis att de är straffbelagda i de fall någon kan motverka en brottsbeskrivningsenlig följd genom att utföra en viss handling men istället underlåter att agera. 12 I misshandelsparagrafen i BrB 3 kap. 5 anges exempelvis tillfoga en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta, vilket är rekvisit som ska uppfyllas för straffrättsligt ansvar. Det utgör ett exempel på när det kan konstateras att det inte framgår på vilket sätt en gärningsperson ska tillfoga någon annan de olika rekvisiten och de kan därför förverkligas både genom handling eller underlåtenhet att agera. 9 Jareborg, Nils, Straffrättens gärningslära, 2 u, Norstedts Juridik AB, Stockholm, 1995, s , 95; Jareborg, Nils, Brotten, Första häftet, Grundbegrepp, Brotten mot person, 1 u, P. A. Norstedt & Söners förlag, Lund, 1979, s Asp m.fl., s. 77, Jareborg, Brotten, s Strahl, s Strahl, s

14 Viss tolkning av ett straffbuds ordalydelse är nödvändig för att undersöka om bestämmelsen inkluderar underlåtenhet. När ansvar för underlåtenhet är aktuellt läggs det emellertid på en gärningsperson som har avstått från att handla på ett särskilt sätt och därmed inte gjort någonting alls, vilket föranleder att det är av stor vikt att försiktig- het iakttas vid sådan tolkning. 13 Det förefaller nämligen vara mer straffvärt att utföra en handling än att uppnå en effekt genom icke företagande av en handling Kommissivdelikt och omissivdelikt Kommissivdelikt och omissivdelikt utgör en indelning av brott i abstrakt mening, närmare bestämt brottstyper. Termen kommissivdelikt har sitt ursprung i latinets committere som betyder begå. Omissivdelikt har sitt ursprung i ordet omittere och betyder underlåta. 15 Straffbud som ordagrant straffbelägger visst orsakande av effekt genom handling, gäller principiellt även om orsakande av samma effekt uppstår till följd av underlåtenhet. Det är vanligt förekommande i lagtext att underlåtenhet inte framgår uttryckligen i straffbestämmelsens ordalydelse. Därmed täcker istället straffbud som avser handling och viss effekt till följd av handling, vanligtvis in underlåtenhet som leder till samma effekt. 16 För att tydliggöra är det sedermera inte möjligt att utläsa direkt ur lagrummens formuleringar i BrB om ett kommissivdelikt eller omissivdelikt är förhanden utan enbart om underlåtenhet straffbeläggs eller inte, 17 vilket kommer redogöras för mer grundligt nedan, i särskilda avsnitt gällande de olika brottstyperna. Omissivdelikt Omissivdelikt är straffbestämmelser som bokstavligen kriminaliserar underlåtenhet att göra något visst. Det faktum att en person inte utför en särskild gärning är således tillräckligt för att vederbörande ska kunna hållas ansvarig för brott i ett sådant fall. Ett exempel är brottet fyndförseelse i BrB 10 kap. 8, som enbart kan begås genom underlåtenhet eftersom lagtexten enligt sin ordalydelse anger att det är straffsanktion- 13 Strahl, s Asp m.fl., s Asp m.fl., s Strahl, s Asp m.fl., s

15 erat att inte fullgöra vad som är föreskrivet i straffbestämmelsen. För att straffansvar ska kunna utkrävas vid överträdelse av omissivdelikt måste således en underlåtenhet föreligga. Antingen står det skrivet i lagtexten att det är kriminellt att inte utföra en viss handling, alternativt anges benämningen underlåta uttryckligen i bestämmelsen. Straffbestämmelser som utgör omissivdelikt är emellertid få till sitt antal. 18 Kommissivdelikt Kommissivdelikt brukar enligt straffrättslig doktrin beskrivas som sådana brott som inte är omissivdelikt. De straffbestämmelser som utgör kommissivdelikt kan alltid överträdas genom handling men om ordalydelsen i lagtexten anger det kan kommissivdelikt även begås genom underlåtenhet. De flesta brott i både BrB och specialstraffrätt utgör kommissivdelikt Äkta och oäkta underlåtenhetsbrott? En ytterligare indelning görs i äkta underlåtenhetsbrott och oäkta underlåtenhetsbrott. En gränsdragning görs därmed mellan vilka kommissivdelikt och omissivdelikt som kan begås genom underlåtenhet Fördelningen syftar på brott i konkret mening och utgör således brott som faktiskt har begåtts, till skillnad från brottstyperna ovan som utgör brott i abstrakt mening. Äkta underlåtenhetsbrott utgör följaktligen överträdelser av omissivdelikt och oäkta underlåtenhetsbrott är överträdelser av kommissivdelikt där själva överträdelsen sker genom underlåtenhet. 20 Exempel på underlåtenhetsbrott För att exemplifiera vad som utgör ett oäkta underlåtenhetsbrott kan man föreställa sig följande. En person har som uppdrag att bistå en dykare med luft vid dykning. Personen vill att dykaren ska avlida, varpå han avstår från att pumpa luft när dykaren befinner sig under vattenytan. Personen agerar med uppsåt till att beröva dykaren livet. Om följden av personens underlåtenhet blir att dykaren kvävs och följaktligen avlider, kan 18 Asp m.fl., s Jareborg, Straffrätten, s. 119; Asp m.fl., s Jfr handlingsbrott som innebär överträdelse av kommissivdelikt genom handling och Asp m.fl., s

16 gärningspersonen dömas för mord. Lagtexten anger att mord innebär att någon berövar en annan människa livet. 21 Det framgår inte av verbet beröva om dödandet måste ske med en handling eller underlåtenhet och därför kan mordparagrafen, enligt förklaring ovan, läsas på ett sådant sätt att rekvisitet beröva kan uppfyllas genom antingen hand- ling eller underlåtenhet. 22 Möjlighet att överträda kommissivdelikt på tre olika sätt: Huvudregeln innebär att det vid överträdelser av kommissivdelikt förutsätts att gärningspersonen befinner sig i garantställning. Det innebär att gärningspersonen ska vara i en sådan ställning att hen har en faktisk skyldighet att handla. Hen blir därmed skyldig att avvärja att vissa brottsbeskrivningsenliga följder inträder, orsa- kade av en underlåten gärning. 23 I en del situationer kan underlåtenhet likställas med att faktiskt göra något annat, exempelvis som att försumma en plikt att göra något särskilt. Det kan också föreligga i en situation där förslagsvis en befattningshavare inom ett företag medvetet tillåter produktion av en olaglig vara. Befattningshavarens beteende är då att betraktas som ett handlande trots att hen inte direkt utför en handling, vilket blir aktuellt på grund av att hen tillåter olaglig tillverkning av produkten. Det blir i sådana situationer inte aktuellt att diskutera att gärningspersonen har orsakat en följd genom sin underlåtenhet och i sådana fall bortses från huvudregeln med dess krav på garantställning. 24 Det förekommer att en person genom att själv underlåta att göra något särskilt, psykiskt kan påverka någon annan att utföra eller underlåta att utföra en viss gärning. En sådan situation kan exempelvis aktualiseras vid bedrägeri, BrB 5 kap. 3, som utgör ytterligare ett exempel där huvudregeln om krav på garantställning frångås Agge, Ivar, Thornstedt, Hans, Straffrättens allmänna del, 4 u, Stiftelsen Juristförlaget vid Stockholms universitet, Stockholm, 1984, s Jfr Strahl, s Asp m.fl., s Asp m.fl., s Asp m.fl., s

17 3 Brott mot liv och hälsa, BrB 3 kap. 3.1 Inledning Nedan redogörs för brotten mord och misshandel i form av en angivelse av hur lagbestämmelserna ser ut, följt av en kort redogörelse för bakgrund till brottens infö- rande i BrB samt en kommentar angående om brotten kan begås genom underlåtenhet. 3.2 Allmän bakgrund BrB trädde i kraft år 1965 och ersatte 1864 års strafflag. Omfattningen av många straff- buds tillämpningsområden förändrades med den nya lagen, avkriminalisering skedde och nya brott skrevs in i balken. BrB kunde inte reglera alla brott då den hade blivit alltför omfattande, vilket medförde att många brott fick tillhöra specialstraffrätten istället. De brott som historiskt sett reglerades i SL togs således upp i BrB och övriga brott straffbelades i andra författningar Mord, bakgrund Mord, BrB 3 kap. 1 Den som berövar annan livet, döms för mord till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller, om omständigheterna är försvårande, på livstid. Lag (2014:274). I svensk rätt fanns inte förrän år 1988 någon definition som reglerade under vilka förutsättningar en människa ansågs vara död. En förändring skedde i och med ikraftträdandet av lagen (1987:269) om kriterier för bestämmande av människors död 27. Dödskriterierna som ska tillämpas enligt lagen är hjärnrelaterade och oberoende av när en läkare definierar en patient som död är den rättsligt relevanta dödstidpunkten 26 Holmqvist, Lena, Leijonhufvud, Madeleine, Träskman, Per Ole, Wennberg, Suzanne, Brottsbalken, En kommentar, Del I (1-12 kap.), Brotten mot person och förmögenhetsbrotten m.m., Studentutgåva 5, 5 u, Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2007, s Se även NJA II 1987 s. 164 och SOU 1984:

18 den tidpunkt när rekvisiten i lagtexten uppfylls. I praktiken är det emellertid ofta svårt att fastställa en exakt tid för dödens inträde och dödstidpunkten brukar anses vara vid den tidpunkt som en läkare bedömer att en patient har avlidit Mord genom underlåtenhet Som nämnt ovan kan ansvar för underlåtenhet bli aktuellt även när en straffbestämmelse verkar gälla särskilt aktivt handlande. Brottsbeskrivningen i mordparagrafen anger inget uttryckligt sätt genom vilket orsakandet av effekten måste ske för att ett mord ska anses ha begåtts. Att brottet kan begås genom underlåtenhet står inte i strid med straffbestämmelsens ordalydelse och legalitetsprincipen överträds därmed inte heller. Det kan således konstateras att mord kan begås genom underlåten- het Misshandel och grov misshandel, bakgrund Misshandel, BrB 3 kap. 5 Den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för misshandel till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (1998:393). Grov misshandel, BrB 3 kap. 6 Är brott som avses i 5 att anse som grovt, döms för grov misshandel till fängelse i lägst ett och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningen var livsfarlig eller om gärningsmannen har tillfogat en svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Är brottet att anse som synnerligen grovt, döms dock till fängelse i lägst fyra och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är synnerligen grovt ska särskilt beaktas om 28 Holmqvist m.fl., s. 3:2-3:3. 29 Hovrätten över Skåne och Blekinge, , mål B

19 kroppsskadan är bestående eller om gärningen har orsakat synnerligt lidande eller om gärningsmannen har visat synnerlig hänsynslöshet. Lag (2010:370). Den mest avsevärda ändringen angående misshandelsbrotten i den nya BrB gällde det faktum att straff tidigare hade baserats på följden som misshandeln förorsakade, oberoende av om gärningspersonen agerat uppsåtligt eller inte. År 1937 trädde en lagändring i kraft som innebar att endast i de fall gärningspersonen agerat oaktsamt och således bort räkna med den ouppsåtliga följden kunde hen hållas ansvarig. Om hen genom ouppsåtlig misshandeln emellertid gjorde sig skyldig till att på grund av oaktsamhet vålla offrets död, hänfördes brottet till en högre svårighetsgrad. Med införandet av BrB skulle brott inte komma att bedömas på det sättet utan hänseende skulle istället tas till gärningspersonens uppsåt. Det blev i och med den nya balken fråga om brottskonkurrens vilket innebär att en gärningsperson döms för misshandelsbrott jämte oaktsamhetsbrott, vilket medför ett lindrigare straff än tillvägagångsättet enligt regleringen i SL. Misshandelsbrottet delades i SL upp i tre nivåer som tog sikte på om brottet hade medfört svår, medelsvår eller ringa skada medan BrB istället införde en uppdelning i tre grader baserad på de olika uppsåtsformerna vid brottets utförande. Om misshandel sedermera leder till döden men effekten inte omfattas av gärningspersonens uppsåt, döms i och med BrB:s införande för misshandel i brottskonkurrens med vållande till annans död Misshandel genom underlåtenhet Som anförts ovan i 3.4 kan ansvar för underlåtenhet bli aktuellt även vid misshandels- brott, i enlighet med samma bedömning Holmqvist m.fl., s. 3:7-3:9. 31 NJA 2013 s

20 4 Garantläran 4.1 Inledning I följande kapitel diskuteras inledningsvis garantläran, dess innebörd och funktion med en beskrivning av de olika former av garantställningar personer kan befinna sig i. En detaljerad redogörelse följer sedan av skyddsgaranter för barn till följd av nära levnadsgemenskap och den personkrets som anses omfattas av ett sådant garantansvar, eftersom det, mer än annat garantansvar, ligger inom området som uppsatsen behandlar. 4.2 Allmänt om garantläran Både i de nordiska och övriga europeiska ländernas rättssystem föreligger i vid utsträckning en lagstadgad skyldighet för staternas medborgare att ingripa vid upptäckt av en nödställd människa. En sådan plikt är i regel straffsanktionerad oberoende av om människan hamnat i nöd till följd av brott eller inte. I Sverige däremot har vi inte en sådan reglering förutom i situationer där principen om garantläran aktualiseras. Praktiskt taget ska underlåtenheten att förhindra den uppkomna effekten då anses vara lika straffvärd som om samma effekt istället hade orsakats genom en aktiv handling och den underlåtande personen ska omfattas av en specifik plikt att agera Garantlärans syfte Garantläran är en teori med ursprung i Tyskland som har framställts och utvecklats i svensk doktrin framförallt av Ivar Strahl och Nils Jareborg. 33 Garantlärans syfte är att begränsa den krets av människor som kan anses vara ansvariga gärningspersoner i en straffrättslig situation. I en del sammanhang, exempelvis vid underlåtenhet av samtliga 32 SOU 1996:185 s. 329, se även NJA 2013 s. 588 gällande garantansvar och att underlåtenhet ska anses vara lika straffvärd som en aktiv handling. 33 SOU 2011:16, s

21 närvarande i en stor grupp av människor, kan det nämligen vara svårt att bedöma vem som är ansvarig för brott. Begräsningen syftar också till att enskilda inte ska tvingas förhindra att alla sorters risker förverkligas, samt till att på grund av rättviseskäl verka så inte straffvärdet av alla underlåtenhetsbrott likställs med brott genom aktiva handlingar. 34 Om en person underlåter att ingripa i ett orsakssammanhang kan således personligt straffansvar i vissa fall aktualiseras enligt allmänna straffrättsliga principer. Som ovan nämnts förutsätts att gärningspersonen befinner sig i garantställning, vilket aktualiseras om det är möjligt att styrka att den underlåtande haft särskild anledning att vidta åtgärder för att förhindra den effekt som har uppkommit till följd av underlåtenheten. En sådan särskild anledning utgörs av att någon befinner sig i den typen av ställning i förhållande till brottsobjektet att det är tydligt att hen har större skäl än andra att avvärja en viss effekt. 35 I en artikel ur svensk juristtidning där Högsta domstolens prövning av garantläran år 2013 diskuteras, uttrycks det att domstolar verkar vara restriktiva när det gäller att döma gärningspersoner som begått brottsliga gärningar genom underlåtenhet: Som redan framgått av diskussionen ovan är rättsområdet oklart och stor ovisshet råder kring den personkrets som kan komma att hållas ansvarig för sin underlåtenhet. Av den rättspraxis som finns att tillgå på garantlärans område råder en genomgående restriktiv hållning där någon ogärna hålls ansvarig för sin underlåtenhet om det inte finns ett klart stöd för det. Detta klara stöd kan sägas utgöra ett första led som bedömaren måste kunna ta sig förbi för att ansvar ska kunna utkrävas. 36 Vidare diskussion angående garantlärans tillämpning på den personkrets inom familjen som uppsatsen berör, följer i slutet av kapitlet. 34 Asp m.fl., s NJA 2013 s Sjögren, Anders, Högsta domstolen prövar garantläran, SvJT, 2014, s

22 4.3 Övervakningsgarant Att någon innehar en ställning som övervakningsgarant innebär att personen är ansvarig för att förhindra faror som har ett särskilt ursprung. Vanligtvis gäller det faror som uppstår på grund av fysiska föremål, exempelvis djur eller maskiner. Straffrättsligt ansvar blir aktuellt om någon som ägare av sådan egendom är oaktsam i sin övervakning och därmed uppfyller rekvisiten i en särskild straffbestämmelse. Vållande till kroppsskada och vållande till annans död utgör de straffbud som mestadels över- träds i sådana situationer. 37 Övervakningsgarantansvar täcks inte av frågeställningen i uppsatsen men för ytterligare läsning hänvisas till doktrin Skyddsgarant Att någon innehar en ställning som skyddsgarant innebär att personen har ett beskyddande ansvar för en annan person, egendom eller intresse. Skyddsgarantansvaret medför att garanten är skyldig att förhindra eventuella faror som kan drabba skyddsobjektet. Vanligast är att ansvar som följer av en ställning som skyddsgarant aktualiseras vid brott mot liv och hälsa i BrB 3 kap. En skyddsgarantställning kan upp- komma på grund av nära levnadsgemenskap som exempelvis uppkommer mellan styvföräldrar och barn eller övriga mellan sammanboende familjemedlemmar gentemot varandra, frivilligt åtagande vilket ofta antas av barnvakter eller simlärare, samt genom övrig särskild yrkesskyldighet som förskollärare och läkare Skyddsgarant för barn till följd av nära levnadsgemenskap Nedan följer en redogörelse för de personkategorier som är relevanta för uppsatsen, följt av en koppling till rättsfall för att underlätta förståelsen för läsaren. Eftersom uppsatsens ämne är avgränsat till skyddsgarantansvar för barn till följd av nära 37 Asp m.fl., s Se Asp m.fl. 39 Asp m.fl., s

23 levnadsgemenskap bortses här från relationen mellan makar, syskon och personer i sär- skild farogemenskap. En skyddsgarantställning uppkommer som ovan nämnt exempelvis genom nära levnadsgemenskap. Enligt Asp m.fl. förefaller det inte vara ett krav att en rättslig relation ska finnas mellan personerna som har en nära levnadsgemenskap med varandra för att en garantställning ska uppkomma. Författarna menar därför att det råder ett oklart läge kring vidden av den personkrets som kan omfattas i samman- hanget. Asp m.fl. konstaterar att åtminstone relationer mellan föräldrar och barn, makar, syskon, medlemmar i ett hushåll (särskilt personer i behov av vård), samt personer i särskild farogemenskap (som vid farliga forskningsexpeditioner), är av sådan natur att de kan leda till att en garantställning genom nära levnadsgemenskap uppkommer Vårdnadshavare och barn FB 6 kap 2 Barn står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, om inte rätten har anförtrott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. Vårdnaden om ett barn består till dess att barnet fyller arton år eller dessförinnan ingår äktenskap. Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och skall se till att barnets behov enligt 1 blir tillgodosedda. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till dess ålder, utveckling och övriga omständigheter samt skall bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning. I syfte att hindra att barnet orsakar skada för någon annan skall vårdnadshavaren vidare svara för att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas. Enligt föräldrabalken har föräldrar vårdnad över sina barn sedan födseln om ingenting annat anges. HD belyser i NJA 2013 s att en självklar utgångspunkt är att vårdnadshavare befinner sig i garantställning gentemot sina barn. Enligt HD är barns 40 Asp m.fl., s En redogörelse av fallet följer i avsnitt

24 oförmåga att själva skydda sig mot hot och risker anledning till att de anses vara extra skyddsvärda. Att barns vårdnadshavare har garantansvar är därav något som uppkom- mer per automatik. 42 Strahl är av åsikten att vårdnadshavare intar garantställning. 43 Han understryker dock att det inte uttrycks i föräldrabalken att BrB:s bestämmelser ska tillämpas vid underlåtenhet. Av den anledningen menar han att bestämmelserna som anger att föräldrar är skyldiga att vårda sina barn endast kan ses som ett argument för att vårdnadshavare i straffrättsligt hänseende har en handlingsskyldighet i förhållande till sina barn och således intar garantställning. På grund av förekomsten av den lagstadgade tillsynsplikten argumenterar Strahl för att lagen lagt sådan vikt vid omsorg för barn att underlåtenhet för vårdnadshavare att uppfylla sin plikt bör anses vara lika straffvärt som en handling Styvföräldrar och barn NJA 2013 s. 588 I fallet fick en treårig pojke sin hand skållad av hett vatten under en kväll medan både hans mamma och hennes sambo var hemma tillsammans med honom. Pojkens hand drabbades av en omfattande brännskada och han upplevde svåra smärtor. Först följande morgon förde kvinnan och mannen pojken till sjukhus där hans skador visade sig vara så omfattande att han blev inlagd i drygt två veckor. Kvinnan dömdes till misshandel genom underlåtenhet i samtliga instanser på grund av sitt garantansvar som vårdnadshavare som aktualiserades eftersom hon befann sig i hemmet när skadan upp- kom. Frågan som aktualiserades i HD var om mannen hade befunnit sig i garantställning i förhållande till sin sambos son och därmed gjort sig skyldig till misshandel genom sin underlåtenhet att ingripa och hjälpa barnet. 42 NJA 2013 s Strahl, s Strahl, s. 309,

25 HD slog fast att det faktum att en person, tillfälligt eller stadigvarande, sammanbor med ett barn inte kan grunda en straffsanktionerad handlingsplikt att agera. Domstolen anförde följande i domen: För att ett garantansvar ska inträda vid levnadsgemenskap måste det krävas att personen har en sådan nära relation till barnet och en sådan ställning i förhållande till barnet att han eller hon kan sägas delta i och rent faktiskt ha inflytande över barnets omvårdnad och fostran Boendetid och nära relation För att besvara frågan om styvfadern i NJA 2013 s. 588 ansågs ha garantansvar till följd av levnadsgemenskapen med sin styvson tog HD ställning till hur länge mannen hade sammanbott med barnet. Mannen hade bott med pojken i sex månader, varav tre månader permanent, men boendetiden ansågs inte vara tillräcklig för att garantställning skulle föreligga. 46 Larsson ifrågasätter i sin artikel om sammanboendetiden faktiskt spelar någon roll för om en garantställning ska anses ha uppkommit. Författaren frågar sig vidare om en garantställning kan förekomma om en styvförälder och ett barn bott tillsammans under en mycket kort tid men har en väldigt nära relation, eller om de inte har sammanbott överhuvudtaget. Larsson argumenterar vidare genom att ifrågasätta hur en relation mellan en styvförälder och ett barn egentligen kan bestämmas och konstaterar att domen inte ger någon självklar ledning angående vad det innebär att delta i och ha inflytande över barnets fostran. Vad som utgör en sådan nära relation som HD syftar på kan möjligen tolkas som aningen otydligt utifrån fallet menar hon i sin artikel. Larsson påpekar att det inte riktigt framgår vad HD menar med uttalandet och under vilka omständigheter en person kan tänkas befinna sig i en sådan position. I enlighet med Larsson är jag av den åsikten att det skulle kunna ifrågasättas om en vuxen person som har hämtat ett barn på förskola flera gånger per vecka och bott tillsammans med barnet och dess mamma i ett halvår inte skulle ha en nära relation med barnet NJA 2013 s NJA 2013 s Larsson, Frida, Styvföräldrars garantansvar, JT, nr. 3, 2013/2014, s

26 För att ytterligare återge några av de frågeställningar som Larsson tar upp kan det diskuteras hur styvfaderns och barnets relation och den eventuella garantställningen skulle bedömas om styvföräldern endast sammanbott med barnet i några veckor men ändå spenderade all nämnd tid med barnet? Eller om styvföräldern hämtade barnet på förskola varje dag och spenderade all ledig tid med sin partner och dess barn men inte sammanbodde med dem? 48 Det vore enligt min mening allt för generaliserande om exempelvis par nödvändigtvis var tvungna att bo ihop för att kunna ha en nära relation till varandras barn. Det vore också anmärkningsvärt om en relation endast skulle kunna vara tillräckligt nära för styvföräldrar att kunna inta garantställning om de sammanbott med sin partners barn under en lång tid. Vilken tidsaspekt som görs gällande klargörs inte heller i domen. Troligtvis borde det vara så att det faktum att en person sammanbor med sin partners barn bidrar till att relationen dem emellan fördjupas. Boendetiden kan sedan förmodligen också ha inverkan på hur nära relation personerna har till varandra. Asp m.fl. anger enbart vilka sorters relationer som kan föranleda garantställning till följd av nära levnadsgemenskap och accentuerar inte tydligt vem som med säkerhet har garantansvar i hemmet. De understryker att det inte finns grund för att påstå att gällande rätt har ett bestämt innehåll och att rättspraxis inte ger mycket vägledning. 49 Med hänsyn till att författarna dock är av åsikten att personer utöver föräldrar bör kunna omfattas av garantansvar skulle det, med deras synsätt, kunna argumenteras för att mannen i målet intog garantställning i egenskap av styvförälder. Liksom två justitie- råd påpekade i domens skiljaktiga mening var styvföräldern medlem i hushållet, hade sammanbott med familjen under en relativt lång tid och hade agerat som en förälder för barnet med hämtning från dagis och barnpassning hemma. Enligt min mening borde styvpappan då utifrån Asp m.fl. synsätt inta garantställning i sin roll som styvfar. I enlighet med Larssons artikel kan det ifrågasättas om värdet av en nära relation rimligen baseras på tidsspannet som gått sedan ett första möte mellan två personer? Eller på hur mycket aktiv tid de två personerna spenderar tillsammans? 50 Frågorna som Larsson diskuterar i sin artikel föranleder ytterligare funderingar vid bedömningen av 48 Larsson, s Asp. m.fl., s Jmf Larsson, s

27 den nära relation som HD menade krävdes för att styvfadern skulle inta garantställning. 51 Om relationen sedermera skulle mätas baserad på några av tidsaspekterna som Larsson tar upp skulle, enligt min mening, hypotetiskt sett en vårdnadshavare som bor i ett hushåll kunna ha en mindre nära relation än en styvförälder som bor i ett annat hushåll med den andra vårdnadshavaren. Det skulle kunna aktualiseras i ett scenario där den första vårdnadshavaren förslagsvis har ett jobb på annan ort och därmed inte kan spendera mycket tid med sitt barn i förhållande till hur mycket tid styvföräldern umgås med barnet Tidsaspekten av sammanboendet Ytterligare en tanke angående förekomsten av garantställning till följd av nära levnadsgemenskap är det faktum att barnet endast var tre år gammalt och kan ha uppfattat sin relation till sin mammas sambo som nära, även om sambon inte var av en likvärdig uppfattning. Barnets knappa ålder och därmed en troligtvis outvecklad tidsuppfattning skulle eventuellt kunna tala för att en period om sex månader antagligen framstår som betydligt längre än för en vuxen människa. Små barn i två- eller treårsåldern minns vanligtvis inte tydligt händelser från ett par månader tillbaka, ett faktum som benämns infantil amnesi. 52 Av den anledningen skulle det kunna tänkas att mammans sambo, ur pojkens egen synvinkel, fanns med under den största delen av barnets medvetna liv. Enligt min mening hade det möjligtvis kunnat tyda på att relationen mellan styvpappan och barnet varit etablerad under en så pass lång tid att styvfadern borde ha intagit garantställning. 51 HD anförde inte att följande inte kan utgöra omständigheter för att en nära relation kan föreligga. Exemplet anges ändå här för att illustrera en ytterligare frågeställning kring styvföräldrar och barn med den komplexitet som råder angående att avgöra hur en nära relation uppstår eller bestäms: Det kan poängteras att det sannolikt finns många familjekonstellationer som inte ser ut på det sätt som traditionellt sett har utgjort begreppet kärnfamilj. Förslagsvis kan en familj där båda parter i förhållandet har egna barn sedan tidigare, fortsätta att bo i separata hushåll under en längre tid efter att de ingått en relation. Om de två familjerna då spenderar mycket tid tillsammans borde, enligt min mening, styvföräldrarna ha möjlighet att etablera en nära relation till varandras barn, likt en nära relation man kan få till en släkting som man spenderar mycket tid med utan att för den sakens skull bo ihop. 52 Attunda Tingsrätt, , mål nr T , s

28 Styvföräldrars subsidiära underhållsskyldighet Ytterligare en tänkvärd aspekt vid bedömningen av relationen mellan en styvförälder och barn är att styvföräldrar enligt föräldrabalken kan vara underhållsskyldiga gentemot styvbarn. Under förutsättning att ett barn bor och är folkbokfört hos en an av sina vårdnadshavare, har en styvförälder en subsidiär underhållsskyldighet gentemot barnet. Det gäller under förutsättning att styvföräldern varaktigt sammanbor med sin partners barn och antingen är gift med, eller har barn tillsammans med styvbarnets vårdnadshavare. Främst har naturligtvis barnets förälder underhållsskyldighet men om hen inte har möjlighet att betala underhåll ligger skyldigheten följaktligen hos styvföräldern enligt FB 7 kap Intressant enligt min mening är vidare att underhållsskyldigheten beräknas på samma sätt för en styvförälder som för en vårdnadshavare vilket eventuellt kan tyda på att en styvförälder, under ovan angivna förutsättningar, enligt lagstiftaren anses ha en förhållandevis stark ställning som familjemedlem. Utifrån en sådan synvinkel förefaller det att om en definition skulle angivas i lagtext för vad det innebär att en styvförälder varaktigt sammanbor, borde det åtminstone gå att definiera omständigheterna som medför att en styvförälder omfattas av garantläran. Det kan dock tänkas att det fortfarande skulle vara svårt att definiera situationer där en styvförälder inte är nämnvärt engagerad i sin partners familj och då hamnar i en gränszon för om hen räknas som familjemedlem eller inte. Ytterligare en tanke enligt min mening är att om innebörden av begreppet styvförälder skulle definieras tydligare i förhållande till garantläran och nära levnadsgemenskap med barn, som det gör angående underhållsbidrag, skulle det eventuellt vara svårt att motivera att en styvförälder som sammanbor med sitt styvbarn inte har en skyldighet att skydda barnet från skador och därmed intar garantställning. Med anledning av det angivna kan slutsatsen dras att det med sannolikhet kommer bli svårt att bedöma liknande situationer framöver när det inte finns mycket vägledning att tillgå ur rättspraxis. I enlighet med Larsson tror jag således det uppstår svårigheter för domstolar att dra gränsen vid vad som kan kallas en nära relation och inte. Dessutom kan det enligt min mening eventuellt innebära en uppfattning av rättsosäkerhet för gemene man eftersom rättsläget ser ut att förbli oklart. 53 Schiratzki, Johanna, Barnrättens grunder, 3 u, Studentlitteratur, Stockholm, 2006, s

29 4.4.4 Särskilt ansvar för barn Det undersöktes vidare i NJA 2013 s. 588 om styvfadern i målet hade tagit på sig särskilt ansvar för barnet under en viss tid under kvällen och om garantställning i sådant fall kunde uppkomma på det sättet. Larsson påpekar att ett sådant uttalande borde innebära att garantställning uppkommer när en styvförälder spenderar tid på egen hand med barnet och har kommit överens om detta med vårdnadshavaren. 54 Med anledning av att pojkens mamma var hemma och försökte trösta honom när han led av sina smärtor konstaterade HD att garantställning inte uppkom för styvfadern eftersom han varken uttryckligen eller underförstått bedömdes ha tagit på sig ansvaret för barnet under den aktuella kvällen. 55 Larsson konstaterar i sin artikel att gränsdragningsproblem uppstår när det hon kallar konkurrerande garantställningar föreligger. Hon menar att HD fastställde att det faktum att mamman befann sig i hemmet uteslöt styvfaderns garantställning och medförde att han inte kunde klandras för sin underlåtenhet. Författaren anför vidare att rättsfallet medför en problematisering kring frågan om en persons garantställning kan konsumera någon annans. Larsson drar slutsatsen att positionen som garant blir osäker eftersom prövningen av om en person intar garantställning blir situationsberoende om garantansvar för en styvförälder blir inaktuellt så fort en vårdnadshavare är närvarande. 56 En styvförälder har likt en barnvakt rimligtvis garantansvar när hen är ensam med sin partners barn. 57 Det kan resoneras kring om en styvförälder, som förslagsvis har betydligt mer inflytande i barnets liv än enbart genom barnpassning, är att likställa med en tillfällig barnvakt så länge barnets vårdnadshavare befinner sig i närheten? Mannen hade ett förhållande med en kvinna på en så pass seriös nivå att han både delade hem med henne och tog hand om hennes barn. Han befann sig i hemmet med den skadade pojken och valde att inte agera för att lindra pojkens smärtor. Det kan tänkas att pojkens mamma faktiskt hade en uppfattning om en underförstådd 54 Larsson, s NJA 2013 s Larsson, s Asp m.fl., s