Skogstrollens stig. Hej! Här finner du exempel på sagoskyltar framtagna för

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Skogstrollens stig. Hej! Här finner du exempel på sagoskyltar framtagna för"

Jonathan Pålsson
för 8 år sedan
Visningar:

1 Skogstrollens stig Hej! Här finner du exempel på sagoskyltar framtagna för Skogstrollens stig. Exemplen är utvalda för att ge en representativ bild av sagotexten och utgör alltså inte en hel sammanhängande saga.vill du läsa hela sagan finns den på vår hemsida. De djur och växter som nämns i texten finns på platsen och visas upp för besökaren med hjälp av vår rekvisita.

2 Skogstrollens stig 2 Härke och solljuset Det var en underbar morgon i maj. Daggen hängde ännu kvar i spindelnäten och koltrastarna sjöng sin vemodiga sång om längtan. Jag var på väg ner till sjön när jag plötsligt såg den. Stigen. En upptrampad fåra ledde in i skogen just där skogsbrynet tog vid. En snirklig liten väg som lockade med äventyr och hemligheter. Jag vek av från grusvägen och började följa den. Skogen runt stigen var högvuxen och gammal. Efter ett litet tag kom jag fram till en rotvälta. Jag skulle just passera den, när jag plötsligt hörde ett mumlande ljud. Det lät som om någon pratade lågt för sig själv. Ljudet kom från baksidan av rotvältan. Först blev jag lite rädd. Vem eller vad kunde det vara som gömde sig där? Det var mitt ute i skogen. Jag stod stilla en stund och mumlandet steg och föll på ett nästan magiskt sätt. Det lät som en ramsa eller någon slags sång. Till slut jag tog mod till mig och kikade in bakom rotvältan. Där var mörkt och först kunde jag inte se någonting. Men i samma ögonblick jag lutade mig fram hade mumlandet tystnat. Nu hördes bara ljudet av små andetag. När ögonen vant sig vid skumrasket, såg jag att det satt ett litet troll inne under rotvältan. Det tittade på mig med plirande ögon och sa sedan Hej. Vem är du? Hej sa jag häpet, Jag heter Maja. Vem är du själv? Härke. Jag är ett skogstroll.

3 Skogstrollens stig 6 En del säger att ekorrar är slarviga djur, bara för att deras kottar inte är lika jämt och fint avgnagda som skogsmusens fortsatte Härke. Men det är de inte, slarviga alltså. De råkar bara äta på ett annat sätt. Ekorren liksom sliter av kottfjället med tänderna för att snabbt komma åt fröet. Skogsmusen - som ju är ett mycket litet djur - måste gnaga av hela kottfjället för att komma åt fröet och då blir kott-skrutten mycket jämnare och finare. Titta, här är en mus-kott-skrott och en ekorr-kott-skrott. Härke höll fram resterna av två kottar. Den ena var jämnt och fint avgnagd och den andra såg onekligen ut att vara lite slarvigt behandlad. Det är lite mer kvar på ekorrskrotten sa Härke uppretat och viftade med den slarvigt gnagda kotten. Men det betyder inte att ekorren är slarvig! Vi sa farväl till ekorren och gick ut på stigen igen. ekorr-kott-skrott mus-kott-skrott

4 Skogstrollens stig 8 Bäckmurglor Härke gick först och nu var han på prima humör. Han skuttade och hoppade fram på stigen som vindlade fram över trädrötter och stenar. Efter ett tag kom vi fram till en bäck. Vattnet i bäcken kvillrade och porlade fram. En spång hade lagts över vattnet och Härke försökte just balansera över på den, när han plötsligt stelnade till och sniffade i luften. Han vände sig om mot mig och hans ögon glänste av upphetsning. Det luktar murgla viskade han och tecknade åt mig att vara tyst. Försiktigt smög han tillbaka över spången och ställde sig bredvid mig. Jag satte mig på huk. Vad är en murgla? viskade jag så tyst jag kunde i hans ludna öra. Härke svarade inte utan spejade bara ut över vattenytan. Där sa han sedan med andan i halsen Där var en!. Jag tittade mot den plats han pekade på, men såg ingenting. Men så plötsligt började vattenytan att stiga och inför mina ögon höjde sig en varelse upp ur bäcken. Den var ungefär cm hög och såg ut att vara gjord av porlande vatten rakt igenom. Sedan kom en till - och ännu en! Varelserna böljade oavbrutet fram och tillbaka, som levande små vattenfall. Än växte de på höjden, än krympte de ihop. Vattnet bubblade och forsade omkring dem och deras kroppar glittrade i solljuset. Det var de vackraste skapelser jag någonsin sett. De såg ut som små vattenänglar.

5 Skogstrollens stig 14 En snabel! sa jag Kan de trumpeta med den? Då skrattade älvan igen och så började hon berätta. Nä, snabeln är som ett sugrör. När humlan är hungrig flyger den iväg till en blomma. Där rullar den ut sin snabel och stoppar ner den i blomman och suger upp blommans nektar. Det tycker den är gott! Nektar är en slags honung förstår du. Fast den kan stickas lite med sin gadd, men det gör den bara om någon är jättedum mot den. Har du tänkt på att humlorna ser olika ut? fortsatte älvan. Den här till exempel sa hon och höll fram en av humlorna mot mig är vit längst bak. Det är en jordhumla. Och den här som är brun längst bak hon höll fram andra handen är en stenhumla. Det finns 40 olika sorter! Ett, två tre, många hördes Härke mumla i bakgrunden. Men det där med att de har skelettet utanpå kroppen då? frågade jag, hittade du bara på det eller? Nej sa älvan Humlan är en insekt och insekter har inget sånt ben-skelett som människor, älgar och rävar har. De har ett hårt hud-skelett istället. Så är det bara. Nu kom Härke farande med en maskrosboll i handen. Han blåste fröna rakt i ansiktet på älvan och när humlorna brummade ilsket åt honom tyckte jag att det var bäst att skynda iväg innan han hann ställa till med något mer. Jag tackade älvan, sa farväl och tog sedan Härke i handen och drog iväg med honom längs stigen.

6 Skogstrollens stig 16 Klokrypare är predatorer fortsatte Trasslan. Har de datorer? avbröt jag. Nej det är klart de inte har! svarade Trasslan och skrattade De är predatorer, det betyder att de är rovdjur, att de lever av att äta andra djur. Äta djur är gott sa Härke och slickade sig om munnen. Knip och Kläm har stora giftklor där fram fortsatte hon sen. Oj då sa jag. Kan de knipas med sina klor? Klart de kan. Men bara i mycket små saker som löss och så. De är inte så stora själva förstår du. Inte ens hälften så stora som nyckelpigor faktiskt. Skönt tänkte jag. Här i eken bor många andra också. fortsatte Trasslan. Kom upp ska jag visa er! Härke tog genast ett språng upp på ekens stam. Han klämde ner sina håriga trollfötter i barkspringorna och trevade med de knubbiga fingrarna för att finna fäste. Han hängde och klängde och till och med bet sig fast med tänderna för att komma upp. Till slut lyckades han. Tjoho! tjöt han och stampade på grenen så vilt att han nästan tappade balansen. Jag vann! Trädtrollet skrattade åt honom och ropade åt mig att gå runt till andra sidan trädet. Jag gjorde som hon sa och där hängde ett tjockt rep som jag kunde klättra upp på. Fusk! skrek Härke. Skvattram och trollsmör! Människobarnet fuskar! Men vi bara skrattade åt honom. En klokrypare i naturlig storlek

7 Skogstrollens stig 18 Mamma Slafsan Nu kommer nog min mamma snart sa Härke när vi gått en stund. Hur vet du det? frågade jag. Sånt känner man på sig om man är troll svarade Härke. Det var nu sent på dagen och solen hade börjat sjunka ner över trädtopparna. Du kan nog ta av dig rocken nu sa jag. Härke började trassla sig fram ur regnrocken. Framför oss löpte stigen ut på en stor myr. En bit ut låg en liten göl med mörkt, spegelblankt vatten. Vid gölens kant stod några krumma martallar. Härke stirrade på mig. Här kan vi inte gå. Det går inte sa han med låg röst. Hans svans rörde sig oroligt. Myrmarksmoran kan komma fortsatte han. Myrmarksmoran? sa jag förvånat. Mmm. Hon lever ute på myren. När dimman kommer tar hon fram sin lur och tutar i den och lockar till sig ensamma trollbarn. Jag rös och ville inte alls gå ut på mossen längre. Istället tittade jag mig runt omkring. Alldeles intill stigen fanns en vattenpöl. Vattnet var alldeles klart och det rann en liten bäck från pölen. Härke sa jag, Vad konstigt, det rinner vatten från vattenpölen, men jag kan inte se att det rinner vatten till pölen någonstans. Härke kom fram och slängde en snabb blick på vattnet. Vad du är konstig sa han. Det är ju en källa. Vattnet kommer upp inifrån jorden. Smaka på det. Jag gjorde som han sa. Vattnet var iskallt och smakade jättegott. Plötsligt brakade det till bakom mig. Hjälp! Myrmarksmoran! skrek jag och kastade mig åt sidan i ett försök att komma undan. Mamma! skrek Härke. Jag tittade upp och såg Härke flyga rakt upp i famnen på varelsen som kom störtande rakt mot oss. Vad modig han är hann jag tänka. Han anfaller myrmarksmoran alldeles ensam. Mamma! skrek Härke igen. Jag visste väl att du skulle hitta mig! Då förstod jag. Det var inte myrmarksmoran som kommit för att ta oss. Det var bara Härkes mamma som äntligen hittat oss!

Relevanta dokument

Skogstrollens stig. Hej! Det här är en saga som är skriven för Skogstrollens. I början av stigen finns en skylt där författaren presenterar

Skogstrollens stig. Hej! Det här är en saga som är skriven för Skogstrollens. I början av stigen finns en skylt där författaren presenterar Skogstrollens stig Hej! Det här är en saga som är skriven för Skogstrollens stig. Varje sida motsvarar en skylt som sätts upp längs stigen. I början av stigen finns en skylt där författaren presenterar