PANOPTICONS POETISKA ADDITAMENT
|
|
- Britt Lundqvist
- för 10 år sedan
- Visningar:
Transkript
1 PANOPTICONS POETISKA ADDITAMENT ~ Ägget & Vi. Aten. 2013
2 Gul press
3 Innehåll Lob der verkehrten Lebensweise Karl Krauss Lonny Stoffs lealösa eftermiddag Stefan Hammarén Stilla dagar i Valencia Cesar Vanelli Åka bil Torbjörn Elensky Smärtpunkten Lili von Wallenstein Sex målningar av Ola Billgren Caroline Angbjär Silja Symphony Markus Huss
4
5 Lob der verkehrten Lebensweise K ARL K RAUS Ich hatte die traurigen Folgen einer normalen Lebensweise, mit der ich es eine Zeitlang versuchte, nur zu bald an Leib und Geist zu spüren bekommen und beschloß, noch einmal, ehe es zu spät wäre, ein unvernünftiges Leben zu beginnen. Nun sehe ich die Welt wieder mit jenen umflorten Blicken, die einem nicht nur über die Wirklichkeit der irdischen Übel hinweghelfen, sondern denen ich auch manch eine übertriebene Vorstellung von den möglichen Lebensfreuden verdanke. Das gesunde Prinzip einer verkehrten Lebensweise innerhalb einer verkehrten Weltordnung hat sich an mir in jedem Betracht bewährt. Auch ich brachte das Kunststück zuwege, mit der Sonne aufzustehen und mit ihr schlafen zu gehen. Aber die unerträgliche Objektivität, mit der sie alle meine Mitbürger ohne Ansehen der Person bescheint, allen Mißwachs und alle Häßlichkeit, entspricht nicht jedermanns Geschmack, und wer sich beizeiten vor der Gefahr retten kann, mit klaren Augen in den Tag dieser Erde zu sehen, der handelt klug, und er erlebt die Freude, darob von jenen gemieden zu werden, die
6 ermeidet. Denn als der Tag sich noch in Morgen und Abend teilte, wars eine Lust, mit dem Hahnenschrei zu erwachen und mit dem Nachtwächterruf zu Bett zu gehen. Aber dann kam die andere Einteilung auf, es ward Morgenblatt und es ward Abendblatt, und die Welt lag auf der Lauer der Ereignisse. Wenn man eine Weile zugesehen hat, in wie beschämender Art sich diese vor der Neugierde erniedrigen,wie feige sich der Lauf der Welt den gesteigerten Bedürfnissen der Information anpaßt und wie schließlich Zeit und Raum Erkenntnisformen des journalistischen Subjekts werden dann legt man sich aufs andere Ohr und schläft weiter.»nehmt, müde Augen, eures Vorteils wahr, den Aufenthalt der Schmach nicht anzusehn!«darum schlafe ich in den Tag hinein. Und wenn ich erwache, breite ich die ganze papierene Schande der Menschheit vor mir aus, um zu wissen, was ich versäumt habe, und bin glücklich. Die Dummheit steht zeitlich auf, darum haben die Ereignisse die Gewohnheit, vormittags zu geschehen. Bis zum Abend kann immerhin noch manches passieren, aber im allgemeinen fehlt dem Nachmittag die lärmende Betriebsamkeit, durch die sich der menschliche Fortschritt bis zur Stunde der Fütterung seines guten Rufs würdig zeigen will. Der richtige Müller erwacht erst, wenn die Mühle stillesteht; und wer mit den Menschen, deren Dasein ein Dabeisein ist, nichts gemein haben will, steht spät auf. Dann aber gehe ich über die Ringstraße und sehe, wie sie einen Festzug vorbereiten. Vier Wochen hallt der Lärm, wie eine Symphonie über das Thema von dem Geld, das unter
7 die Leute kommt. Die Menschheit rüstet zu einem Feiertag, die Zimmermeister schlagen Tribünen und die Preise auf, und wenn ich bedenke, daß ich all die Herrlichkeit nicht sehen werde, beginnt auch mein Herz höher zu schlagen. Führte ich noch die normale Lebensweise, so hätte ich wegen des Festzugs abreisen müssen; nun kann ich dableiben und sehe trotzdem nichts. Ein alter König bei Shakespeare winkt ab:»macht kein Geräusch, macht kein Geräusch; zieht den Vorhang zu! Wir wollen des Morgens zu Abend speisen.«ein Narr, der die Verkehrtheit dieser Weltordnung bestätigt, setzt hinzu:»und ich will am Mittag zu Bette gehen.«wenn aber ich am Abend frühstücken werde, wird alles vorbei sein, und aus den Zeitungen erfahre ich bequem die Zahl der Sonnenstiche. Alle größeren Unglücksfälle geschehen am Vormittag; so bewahre ich mir den Glauben an die Vortrefflichkeit der menschlichen Einrichtungen. Doch in den Abendblättern steht nicht nur was geschehen ist, sondern auch wer dabei war, man fühlt sich in eine sichere Entfernung von einer Brandstätte gerückt und bat dennoch Gelegenheit, die Häupter jener Lieben zu zählen, die rechtzeitig u. a. bemerkt wurden, so daß kein einziges fehlt. Man mache sich die Verwandlung des Weltenraumes in einen lokalen Teil zunutze, so gut man kann, man bediene sich des Verfahrens, das unter dem Namen Zeitung eine Konserve der Zeit herstellt. Die Welt ist häßlicher geworden, seit sie sich täglich in einem Spiegel sieht, darum wollen wir mit dem Spiegelbild vorlieb nehmen und auf die Betrachtung
8 des Originals verzichten. Es ist erhebend, den Glauben an eine Wirklichkeit zu verlieren, die so aussieht, wie sie in den Zeitungen beschrieben wird. Wer den halben Tag verschläft, hat das halbe Leben gewonnen. Alle größeren Dummheiten geschehen am Vormittag: der Mensch sollte erst erwachen, wenn die Amtsstunden zu Ende sind. Er trete nach Tisch ins Leben hinaus, wenn es frei von Politik ist. Daß auch die Attentate vormittags geschehen, wird er allerdings nicht aus den Abendblättern entnehmen können; denn sie werden zumeist auch von den Korrespondenten verschlafen. Es gibt eine Zeitung, die einen Vertreter nach dem andern nach Paris schickte, um die Attentate auf die Präsidenten rechtzeitig zu erfahren; und siehe da, ein Präsident nach dem andern kam ums Leben, und jedesmal war der Tod eines Präsidenten der Zwillingsbruder des Schlafs eines Korrespondenten. Als neulich die deutschen Fürsten in unserer Stadt weilten und alles auf den Beinen war, wußte ich nichts davon. Aber auch sonst hatte dieser Zwischenfall keine nachteiligen Folgen für mich, höchstens, daß es zum erstenmal geschah, daß ich zum Frühstück mein gewohntes Rindfleisch nicht bekam, also einer Neigung entsagen mußte, durch die ich bis dahin meine Zugehörigkeit zu der Stadt, in der ich lebe, demonstrativ bekundet hatte. Der Kellner entschuldigte sich und verwies mich zum Trost auf die Festigung des Dreibunds. Die hatte ich verschlafen. Wenn ein Theologe sich dazu durchringt, nicht mehr an die unbefleckte Empfängnis zu glauben, so geschieht es am Vormittag, wenn ein Nuntius sich blamiert, so
9 geschieht es am Vormittag, und es ist wahrlich immer noch besser, daß ein Sturm der Bauern auf eine Universität oder der Ruf»Heraus mit dem allgemeinen Wahlrecht!«uns den Schlaf des Vormittags stört als die Ruhe des Nachmittags. Nur einmal kam ich zufällig des Weges, wie ein Minister nach Tisch demissionierte. Aber wie unordentlich ist es auch damals zugegangen! Die Polizisten hieben um drei Uhr auf die Volksmenge ein, die»abzug!«gerufen hatte, und sagten schon um viertel auf vier.»geht's harn, Leuteln, der Bodens is a schon gangen!«wie steht es mit der Justiz? Sie ist nur am Vormittag blind, und geschieht ausnahmsweise einmal noch in vorgerückter Stunde ein Justizmord, so handelt es sich gewiß um einen besonders skandalösen Fall. Oder es kann in Deutschland passieren, daß in einer geschlechtlichen Affäre die Wahrheit auf dem Marsche ist, und zwar seit fünfundzwanzig Jahren, und dann muß sie wohl die Nachmittage zu Hilfe nehmen. Um einem solchen Ereignis zu entfliehen, nützt es auch nichts, sich wieder ins Schlafzimmer zurückzuziehen, da sich bekanntlich gegenüber dem Wahrheitsdrang gerade dieses als der am wenigsten sichere Ort herausgestellt hat. Gehört es aber sonst immerhin zu den Annehmlichkeiten des Lebens, dessen Unannehmlichkeiten verschlafen zu können, so muß ich leider zugeben, daß ich auf einem Gebiete mit meiner Praxis überhaupt kein Glück habe, und zwar im Bereich der schönen Künste. Denn es ist eine alte Erfahrung, daß die meisten Theaterdurchfälle gerade abends geschehen.
10 Dafür ist in der Nacht in allen Betrieben öffentlicher Betätigung Stillstand. Nichts regt sich. Es gibt nichts Neues. Nur die Kehrichtwalze zieht wie das Symbol einer verkehrten Weltordnung durch die Straße, damit der Staub verbreitet werde, den der Tag zurückgelassen hat, und wenns regnet, so geht auch der Spritzwagen hinterher. Sonst ist Ruhe. Die Dummheit schläft da gehe ich an die Arbeit. Von fern klingt es wie das Geräusch von Druckpressen: die Dummheit schnarcht. Und ich beschleiche sie und ziehe aus der meuchlerischen Absicht noch Genuß. Wenn am östlichen Horizont der Kultur das erste Morgenblatt erscheint, gehe ich schlafen... Das sind so die Vorteile der verkehrten Lebensweise.
11
12 Lonny Stoffs lealösa eftermiddag S TEFAN H AMMARÉN Jag skulle redan gå in efter flera timmars sysslöshet ute, ändå roligt när snön smälter att bli länge ute trots ganska lite att göra ännu så här års. Sedan ser jag på avstånd Lonny Stoff sitta i snön, visserligen på huk och hon petar på någonting, nästan utforskande. Hon är dock flickan känd för sina bambyartade ben och med de ogreppbara replikerna. Hennes bästa hittills även om hon alltid verkar fälla sådana som hugger av samtal, när hon inte heller alltid behagar bära på sin skolväska den långa vägen från skolbussen utan drar den i en två meter förlängd axelrem "varför skulle man nu bära den när man kan dra på den". Hon sitter inte ändå så länge på huk, men har en pinne eller käpp tillhanda, med vilken hon straxt börjar slå med på en plogpinne. Länge. Hon har alltså sitt barnsliga humör idag, hon är ibland förvånansvärt barnslig. Min misstanke bekräftas kanske också, det är inte enbart hennes bröder eller den galna snöplogaren som bucklar till miljonärens och andras postlådor längs vägen, kanske Lonny också sparkar på dem. I byn är det för övrigt lite av folknöje att
13 rasera postlådor, förutom att bryta av plogpinnar. LångJohn, en två meters kille med moppe brukade åka förbi postlådor på nära avstånd och sparka sönder dem från mopeden i förbifarten. Två tidigare pojkar söndrade en och samma människas postlådor i flera år, tills människan gav upp med att få post och ha postlåda. Några andra gjorde hemmalagade bomber de la i postlådor. Själv har jag aldrig söndrat postlådor och aldrig fått en postlåda söndrad, men en granne sa en gång "varför gräver Stefan alltid i vår postlåda", tja, jag är ju nyfiken. Ingen har dock mejat ner fler postlådor än den galna snöplogaren, redux handlingen. Sedan fortsätter hon Lonny Stoff sin eftermiddag, slå ungefär lika länge med pinnen på en pluplubasch (ett träd). Hennes lilla idiotiska bror går ut på isen trots att deras mor ropar att inte gå längre ut på den redan sköra isen. Lonny Stoff går också ut på isen. Börjar slå på vass, i arga frustrerade men smidiga rörelser, med pinnen, plöjer hon ner vass. När hennes lilla bror närmar sig en vassrugge Lonny Stoff slår bort, utbrister hon snart mot brodern "va helvete också". Hon har ganska vackert uttal på helvete, för övrigt, varpå hon slår brodern på käppen, som skriker slå inte, inte som hon nu slog så hemskt hårt. Lonny lämnar vassen och sätter sig på en cykel och trampar 5 meter. Hennes mor frågar "varför är den så liten", vi vet inte vad hon morsan syftar på fastän knappast på cykeln, men Lonny lämnar åter en av sina ogreppbara repliker "men kanske för att den ju är liten", och hennes mor kan inte ge någon följdfråga. Lonny har hela tiden haft ryggen vänd mot mig fastän måste troligen märkt att jag var ute, mina spadljud kan
14 hon inte vara döv till, jag fick börja fylla gropar fåror hack i uppfarten som den galna snöplogardåren hyvlat fram i vinter, för att se flitig ut om Lonny vore vänt mot mig och fått för sig att jag följde hennes märkliga program, fastän det verkar hon gett fan i, fastän nu var jag ändå tvungen att gå in, jag kunde ju inte ändå verka som diktaren Saarikoski som skrev en diktsvit om sin grannpojke som snickrade, kan jag inte skriva prosalyrik om Lonny Stoff precis.
15
16 Stilla dagar i Valencia C ESAR V ANELLI spenderat dagen med M. i ruzafa. efter ett tag ursaktade sig M. for att han var dasig, "jag har druckit rom hela dagen". lite senare och pa tal om nagonting helt annat utvecklade han det med att fraga mig varfor han skulle betala pengar for att lata nagon lyssna pa honom nar han berattade om sina problem. forutom att M. saknar jobb och pengar och bor inneboende hos en tant som tar betalt "till och med for toapappret", och forutom att M. befinner sig i ett land han inte pratar spraket i, och forutom att han en gang pa vag hem fran skolan tappade den dar lotten som visade sig vara vard 27 miljoner dollar, forutom allt det, sa fick han igar reda pa att den 23-arige man som dog i en bilbomb i afghanistan var hans barndomskompis. M. kastade in retoriska fragor har och dar i vara samtal, "23 ar, varfor inte mer?", "varfor just han, som kunde ha blivit vadsomhelst?!", men nar vi hittade en leksaksaffar forvandlades han till ett barn. han plockade upp varenda plastfigur han kom at, holl upp den for mig och berattade om sitt liv.
17 han berattade om hur han satt i soffan hemma i sitt foraldrarhem pa eftermiddagarna med hopkurade ben och tittade pa captain america, om dagar med feber och hur febedrommarna ibland blossade upp till uppenbarelser om att han var en star wars-karaktar i ett stjarnornas krig mellan de goda och de onda. och hur de goda alltid vann, men anda inte. i slutandan kom de onda tillbaka med hanleenden omojliga att varja sig mot. han berattade berattelser om dagar utan feber, och hur han aldrig slutade vanta pa febern att komma tillbaka for honom att fortsatta kampen och vinna den, en gang for alla. jag kisade med ogonen nar jag tittade pa plastfigurerna och lyssnade. en molnig dag, men varm. staden vibrerande av karlek. & ond, brad dod. nar M. berattat klart gick vi vidare till ubik café ett kvarter bort. M. fattade genast tycke for en bok om varldens stader som stod i "used books"-hyllan, han tog upp den, visade den for mig: och sa, med profetisk rost... "den har ska jag lasa medan jag reser och nar jag last ut den ska jag lagga mig pa rygg och titta pa stjarnhimmeln och tanka,,, att jag kanner varlden, hela varlden" *** serben M. slingrar sig langs de morka korridorerna och utstralar symptom pa depression och varldsfranvandhet. de fyra venezulanska tjejerna ler forforiskt, de ror sig svepande, som trädkronor. S. skrattar som jack i gokboet och sicilianen: smutsig av solbranna, med ogonen alerta som hos en astrid
18 lindgren-figur, haret pojkaktigt spretande at olika hall, och det dar pilesmariska leendet. en skitunge uppvuxen till ett busfro, numera vuxen: men anda inte. han gar runt och ler at allt som ror sig och sager lustiga saker. han sager att palermo luktar piss och att om jag nagon gang far for mig att aka till sicilien da ska jag halsa pa honom i catania och att vi da ska fiska fisk tillsammans, sardiner och anchovis, kasta ankar och hoppa pa den lilla kajuta som tillhor hans frabror: hissa segel i skymningen och inte komma tillbaka forran morgonen darpa. sa som dom gor i luchino viscontis "la terra trema". och da kommer jag pa var jag kanner igen honom fran; Ntoni i den filmen. han som ryter ifran, som knyter naven och hojtar att "nu far det vara nog" nar jag gar till koket for att koka kaffe star en nyincheckad brasilianare dar, och sager: "du ar inte fran spanien va?". och nar jag sager "nej" fragar han vad jag kommer ifran, och jag ber honom gissa. da sager han, "du ser ut som en argentinare".och jag vacklar till, lutar kroppen mot kylskapsdorren och skrattar. "hehe". jag vet att det snarare ar en pik an en komplimang, att argentinare ar for brasilianare vad fransman ar for resten av europa. mest av allt var det har S. s dag, sam fran firenze, & ingen kan skratta sa innerligt & ingen kan slanga in sanningar sa ovantat, fran ingenstans. nar vi pratade om taiwan sa han att taiwan sag ut som sri lanka, och sen nar vi tittade upp det pa google sa sag vi: taiwan sag verkligen ut som sri lanka, precis som sri lanka. och jag vande mig om mot S. och da skrattade han mot mig. nar det blev tyst och tjejen fran taiwan hade sagt allt
19 hon hade att saga om taiwan, nar grekinnan sagt allt hon hade att saga om angela merkel, nar jag forklarat min flytt till valencia med swedens oh so very long winters som en bortforklaring, en forvrangning, en omformulering av min oformaga att fa bukt pa en aldrig sinande langtan bort fran platserna jag befinner mig pa -- samt nar serben klunkat sin andra flaska vin och rapat och haft sig och det blev tyst reste sig S. upp och forkunnade helt sonika att hans foraldrar kommer fran iran, fran en by soder om teheran, norr om kaspiska havet och vid sidan om irak, att det ar vackert dar och att han kanske ska aka dit i september. och sa tittade han alla runt bordet i ogonen, varsamt, en i sander -- och sa skrattade han, sa innerligt och sa hjartligt och sa fint som jag aldrig sett nagon skratta forut. *** vaknade av att M. knackade pa dorren och fragade var J. var. jag bad M. vanta 2 minuter pa mig att stiga upp. efter 2 minuter gick jag ut och M. var inte dar, istallet sprang jag pa J. som talade om for mig att M. letade efter mig. atersag C. efter att han varit hemma fran jobbet i 3 dagar pga vard av sjuk mormor. *** nu ar vi fem stycken som jobbar har. j., agaren, steff fran austria, k. fran romania, carlos fran avenida del cid,
20 carlos kompis och jag. jag och steff och j. jobbar i receptionen. vi ar oense om nastan allt, men latsas om som om det inte spelar nagon roll. t.ex. gillar inte steff nar j. skriver skyltar for han stavar alltid fel. t.ex. gillar jag nar j. skriver skyltar for han stavar alltid fel. jag gillar felstavningar, det ger skyltarna sjal. i badrummet till vanster om koket sitter en handskriven skylt: "make sure the curtain is inside the bath when having a shower". men det ar inte det, det ar det overstrukna "after" mitt i texten som blivit ersatt av ett "when" vid sidan om -- och en pil till det overstrukna "after". steff sager att hon spyr varje gang hon far syn pa lappen. j. bryr sig inte. j. bryr sig bara om att steff lagger sig i. han tycker det ar jobbigt. jag gillar att steff lagger sig i, for da hander det iallafall nagonting. da hander nastan alltid nagonting, här. *** det ar lite som quiet days in clichy, men helt utan sex. som the dreamers men paklatt, forutom nar michael vandrade runt med bar overkropp i sin lagenhet, tittade ut over innergarden och in i lagenheterna pa andra sidan. vi mottes upp i benimaclet, pa avenida vincente zarragoza, pa kebabstallet som kranger halvlitern ol for 1 euro. michael sa att han i framtiden kommer att se tillbaka pa tiden i valencia som tiden da "living was easy". bahrca, fran prag, anslot lite senare. vi drack och drack och berattade om vara tidigare liv. michaels berattelser var varst. han berattade om sin tid i finkan i
21 usa, hur han nastan var tvungen att doda sin exflickvans far i guatemala, om sina fars slag och om sina tre misslyckade sjalvmordsforsok. jag berattade om thailand, om hur jag hoppade ur en taxibil i farten i la boca och min hatkarlek till goteborg. vi satte oss pa takterassen till bahrcas lagenhet och hon berattade om tjeckien. till slut var vi sa berusade att vi halvlag ner, utslagna och matta. da skruvade michael upp korken till absolut vodkan, hallde upp tre glas och handade over dem till oss. vi gjorde som vi blivit tillsagda och efter det ar mitt minne fragmentariskt. jag somnade i gastrummet och vaknade upp lite senare overtygad om att jag befann mig pa en polisstation. att nagot hade gatt snett och att michael, som jag horde prata i rummet bredvid, forhandlade med en polis for att fa mig fri. nar jag ropade på honom kom han in med annu ett glas vodka och samma uppmaning som forut. vi drack upp flaskan, barhca dackade i sangen och jag och michael gav oss ut pa stan. vi sprang genom en park med midjehogt gras och kastade oss over ett stangsel. och plotsligt var vi dar, pa plaza cedro: dar ungdomar sitter utspridda om natten, utflakta pa bankar, och super skallarna av sig i brist pa battre alternativ. vi satte oss mitt ibland dem och sympatiserade. michael satte sig i nagon slags lotus-position och forkunnade att pa plaza cedro star tiden stilla. ingenting hander och allting ror sig i sidled. men det var inte nog, han placerade en nypa kristall mellan framtanderna och sa: "back to the future". jag pratade med en tjej, infodd valencian men med rotterna i azerbadjan, jag talade om for henne att ingen var vackrare an henne. & att det var
22 sant. och nar vi satt dar och pratade kande jag en hard klapp pa min rygg. det var michael som rusade pa mig bakifran, lade armen over min axel och utbrast lyriskt att "nu ar allt underbart, nu ar allt underbart". han forklarade for oss att han hade hittat ett satt att upphava lagen, den dar lagen som far tiden att flyta framat. han byggde en pyramid av tomma olburkar och gav bort sin nyoppnade burkol till en uteliggare som fragade efter eld. efter ett tag hade michael byggt sin pyramid av tomma olburkar hogre an sig sjalv, han vande sig om mot alla som tittade pa honom och fragade dem om de nagonsin hade sett en pyramid av tomma olburkar sa hog. de svarade inte, de bara log och appladerade och michael vandrade runt pa torget i ett slags spontant, ofrivilligt arovarv och alla ville skaka hand med honom, och gora high five och michael gjorde high five med alla som ville gora high five med honom. *** manniskor betyder ingenting egentligen, de ar bara krokar att hanga upp meningarna vid. nar K. ler sitt leende blir jag lycklig som ett barn. jag har inte sett ett sadant leende sen zinedine zizou zidane nickade in 2-0 mot brasilien i vm-finalen pa stade de france for 15 ar sedan, kysste trojan och strackte ut armarna. nar maradona ombads falla ett omdome om zizou sa han, zizou ar bra, men hans spel ar sorgligt. det kanske ar darfor han log sa hjartligt. ett sant leende som inte ar paklistrat, som ar motsatsen till ett paklistrat leende,
23 som inte gar att klistras pa darfor att det inte ar nagonting annat an ett hal. det var snarare lattnad an gladje som zizous leende utstralade. men om man ska tro arthur schopenhauer ar lattnad och gladje samma sak. zizou hade burit frankrike pa sina axlar, nastan fuckat upp det med ett rott kort mot saudarabien men kommit tillbaka och overglanst varldens basta ronaldo i vm-finalen. nu sag han ljuset i tunneln for forsta gangen och leendet reflekterade det: lattnaden. pa en mork gata i valencia stoppade civilsnuten mig och sokte genom fickorna. de fann inget och gick buttra darifran. jag stod kvar. nar de gatt ett tjugotal meter fragade jag dem, "varfor just jag?". de svarade, "varfor inte?". jag oppnade burkolen som jag hade kopt pa gatan av tva pakistanier och tomde den i ett svep. jag gick nagra kvarter in mot morkret och satte mig pa trottoarkanten och rokte en cigarett och medan jag rokte den kom en kille i rastafari, kepsen pa sned, brokig tandrad och med en tygvaska slangd over ryggen och fragade om jag jobbade till havs. han tyckte att jag sag ut som "en san". jag tackade honom for komplimangen och svarade artigt "no". han rullade en cigg och satte sig ner bredvid mig och jag visste inte om han skulle rana mig eller om vi skulle bli best friends forever. ingenting hande, vi satt och rokte och han berattade om vartenda skepp som nagonsin seglat pa de sju haven och viftade pa armarna nar han beskrev dess skorstenar och skrov. jag pratade om min tid i manchester och nar han fragade var i manchester jag bott och nar jag svarade att jag bott vid platt fields park
24 mellan rusholme och moss side skrattade han och sa, "that's too rough, man". han skakade pa huvudet och fortsatte att skratta. jag fortsatte att fraga honom saker och han sa att han jobbade pa ett labb nagonstans soder om manchester och nar jag vi skiljdes at lovade vi att aterses sa snart vi kunde, kanske i manchester. kanske skulle vi ramla runt pa curry mile en natt och ata med handerna: halal-slaktade kycklingarna grillade pa pinne och drankta i kryddor. sorpla i oss av lasso och chai och sen, berusade av valbehag och hybris skulle vi bege oss till platt fields park i nattmorkret och slass mot knivranarna dar, yxmordarna och valdtaktsmannen. svinga armar; kasta ankar.
25
26 Åka bil T ORBJÖRN E LENSKY Jag hade många fina leksaksbilar då jag var liten: en hel liten portfölj i plast, med en fartfylld bild på ovansidan av racerbilar som körde så att gruset yrde och däcken tjöt i varje kurva - och i denna portfölj två våningar tillverkade av plastnät, liknande sådana insatser man har i kökslådor för att sortera besticken, fyllda av stålbilmodeller från Matchbox och Corgi. De var små och utan rörliga delar, utom de små sliriga hardplasthjulen förstås, som ofta fastnade så att de gled över golvet I stället för att rulla. Men dessa bilar tålde också mycket: man kunde stoppa dem i fickorna om man ville ha med sig ett par till en kompis men inte orkade bära hela portföljen. Vilka fantastiska scenerier jag byggde upp med dem när jag var ensam: seriekrockar med ett dussin inblandade bilar som rullade runt och flög upp i luften minst tio meter, bara för att landa ovanpå flera andra bilar som sprängdes och flög åt alla sidor, in i väggarna och upp i taket. Även enstaka bilar kunde krocka med varandra, och då handlade det oftast om frontalkrockar
27 som jag följde med huvudet liggande mot golvet och blundande med det öga som befann sig längst ifrån marken, för att med så stor realism som möjligt följa hur bilarna stöter ihop så att de stegrar sig på framhjulen, tippar över och rullar ifrån varandra för att efter några sekunders absolut stillhet explodera i ett giftigt svartrykande, liksom frambubblande eldmoln. Så småningom började jag få större och finare bilmodeller som man kunde öppna dörrar, motorhuv och baklucka på, och som jag till en början lekte försiktigare med. I stället för krockar, explosioner och liknande, som ju slet ganska mycket på modellerna, lekte jag mer sofistikerade deckar- och agenthistorier i vilka bilarna listigt skuggade varandra och diskret bromsade in framför en skyskrapa där mystiska affärer gjordes upp av mumlande röster - skyskrapans roll kunde spelas av vilken stol som helst. Sedan hände det förstås att James Bond, eller Kojak eller Baretta, eller vem som nu råkade vara hjälten för dagen, när han ofelbart upptäckte sin förföljare, fällde ut imaginära vingar och lät bilen flyga bort ur skurkens synfält och utom räckhåll för hans kulor. Jag fick också enstaka udda exemplar, som en stor amerikansk polisbil av plåt, som drevs med batterier och som när man satte i gång den tjöt oupphörligt och hade en saftblandare som blinkade på taket, och som körde rakt fram tills den krockade med något föremål varvid den omständligt, och oupphörligt tjutande, sakta svängde undan med hjälp av små rörelser och upprepade krockar. Den hade helt fel dimensioner, den var minst fyra gånger så stor som mina övriga bilar, så den gick inte in i någon lek - det var ett säkert tecken
28 på tristess om jag satte igång den och på mage i sängen följde dess rörelser med ögonen. Andra bilar, som jag visserligen inte lekte med, men som jag ingående studerade med ett öga i sänder, var de stora, blanka, lyxiga och mycket realistiska modeller som jag fick ibland då släktingar eller bekanta i familjen varit utomlands: fullt detaljerade Mercedesar, Porschar, italienska sportbilar, Aston Martin och liknande. Det fanns en Jaguar med äkta fungerande handtag på dörrarna! En Mercedes hade rörlig ratt med vilken det gick att svänga på framhjulen! Att betrakta dessa exemplar, utan att ens skruva loss dem från den lilla sockel de alltid levererades uppmonterade på, blev så småningom det enda sätt på vilket jag lekte med bilar: endast i fantasin rörde de sig. Och jag drömde om bilar. Jag drömde att jag själv satt bakom ratten på familjens bil och i rasande fart med suverän säkerhet rattade den över en kurvigt böljande landsväg. Jag var ensam i bilen och jag skrattade fram mellan ängar och åkrar, mellan kossor och lysande solrosodlingar och ut över solrosorna i en bil som kunde flyga på riktigt så att maggropen hisnade och axlarna skalv. Och jag drömde i bilar. Vi åkte på landsvägar, motorvägar, och genom köerna förbi alla gatljus, och kom så småningom alltid tillbaka till Stockholm. Jag älskade att åka in mot staden, särskilt på natten. Alla de gula lyktorna som gungade hängande i ledningarna över vägen och som lyste in genom bakrutan mot ens halvslutna ögon så att det såg ut som om de alla egentligen var en enda som blinkade i jämn takt. Man kunde när man låg så i baksätet på bilen glömma att man befann sig i ett
29 fordon som snabbt rörde sig framåt, man kunde bli som hypnotiserad av den jämna strömmen av gatlyktor och känna sig som om man var på väg att börja sväva. Ända tills man kom fram till något av de första trafikljusen utanför staden och inbromsningen, hur mjuk den än var, fick en att instinktivt ta stöd med ena handen mot sätet framför, och sedan fråga, med röst som om man var nyvaken, vilket man ju i och för sig på sätt och vis var, om vi inte skulle komma fram snart. Och med en blandad känsla - glädje förstås för att det var skönt att komma hem, men också besvikelse, för hur lång och tråkig en bilresa än hade varit så innebar alltid denna den sista biten innan man kom in i staden en stegrad känsla av på en gång frihet och trygghet. Hur fort man än körde skulle aldrig något kunna hända så länge det var pappa som körde, och liggande där i baksätet åtnjöt man samtidigt en total själslig frihet: ingen kunde komma åt en, ingen kunde be en att göra något, och ingen frågade ens vad man tänkte på utan de trodde att man sov, när man egentligen kisade ut genom fönstret och svävade i sinnesstämningar utan namn. Gommen kändes sträv och munnen var unken av eftersmaken från syrliga karameller som jag satt i mig flera timmar tidigare. Egentligen var baksätet ganska hårt och obekvämt, men på något sätt anpassade sig kroppen efter omständigheterna. Från högtalarna på framdörrarnas stoppade insidor strömmade musiken, sådan musik som spelas i radio på natten: ballader och slöjazz och annat som man annars aldrig skulle orka lyssna på, men som verkar behagligt sövande då man ligger och dåsar i ett baksäte. Knappt hörbara samtal
30 fördes med viskande röster i framsätena: Sover du? Hsch, låt honom sova tills vi kommer fram. Vokalerna försvann nästan helt i motorljudet. De flesta konsonanterna också, utom de vilkas ljud man formar med främre delen av tungan mot gommen: S-(r)...?, Hsch, -t... s- t-(ll)s... k-(r) f(r)-. Rösten mellan låtarna i radion hördes bara som ett svagt surrande. Hemma igen blev jag väckt. Jag hade aldrig somnat så jag behövde inte vakna, men det var inte utan att gnälla som jag släpade mig ur bilen och in i huset. Det gällde att verka så trött som möjligt så att jag kunde slippa att borsta tänderna - och det var inte svårt, men sedan blev jag givetvis klarvaken då jag krupit ner mellan de ännu kalla lakanen. Förtrollning bryts alltid av så trista och fullkomligt ohjälpliga orsaker. Vad kan man göra? Jag avskydde dock mer än något annat de långa trista bilresorna då man inte i längden orkade räkna alla bilar av ett visst märke man mötte, eller leka Ett skepp kommer lastat, eller äta flera av de syrliga karamellerna: när den outhärdligt långa tiden, gungandet, den ständiga rörelsen, det varma sätet och den tjocka luften allt samlades i magen och utan förvarning vände den ut och in. Ögonen hettar och det luktar outhärdligt surt och irritationen blir bara så mycket mera förrädisk som den undertrycks eftersom man inte själv rår för att man kräkts men ändå känner sig så skyldig. Inte bara äckligheten i lukten, smaken och förnimmelsen av magsyra som kittlar i näsan, utan kanske främst hjälplösheten: oförmågan att styra sig: en bortsprängning av den egna kroppens avgränsning mot omvärlden: vill bli torr: kräkas färdigt en gång för alla: andas färdigt. Börja om.
Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert
Ökpojken Mitt i natten så vaknar Hubert han är kall och fryser. Han märker att ingen av familjen är där. Han blir rädd och går upp och kollar ifall någon av dom är utanför. Men ingen är där. - Hallå är
Pojke + vän = pojkvän
Pojke + vän = pojkvän Min supercoola kusin Ella är två år äldre än jag. Det är svårt att tro att det bara är ett par år mellan oss. Hon är så himla mycket smartare och vuxnare än jag. Man skulle kunna
Hon går till sitt jobb. Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då
Hon går till sitt jobb Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då mer än att älska henne så, som jag gör Hon går på café och sätter sig ner men ingenting
Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN
ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN MARIA FRENSBORG LÄSFÖRSTÅELSE kapitel 1 scouterna(sid 3, rad 8), grupp för ungdomar som tycker om naturen försvunnen (sid 3, rad10), borta parkeringen (sid 4, rad 1), där man
Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i
Ensamhet Danielle hade precis slutat jobbet och var på väg hemåt för en lugn och stilla fredagskväll för sig själv. Hon hade förberett med lite vin och räkor, hade inhandlat doftljus och köpt några bra
Innehållsförteckning. Kapitel 1
Innehållsförteckning Kapitel 1, Zara: sid 1 Kapitel 2, Jagad: sid 2 Kapitel 3, Slagna: sid 3 Kapitel 4, Killen i kassan: sid 5 Kapitel 5, Frågorna: sid 7 Kapitel 6, Fångade: sid 8 Kapitel 1 Zara Hej, mitt
Kapitel 1 I planet. Jag har varit flygrädd hela mitt liv. Men min mormor blev sjuk,
Ön Meriel shahid Kapitel 1 I planet Jag har varit flygrädd hela mitt liv. Men min mormor blev sjuk, Så jag måste åka till Frankrike. Jag är i flygplanet nu och jag börjar få panik. Jag hör att mitt hjärta
Kraaam. Publicerat med tillstånd Kartkatastrofen Text Ingelin Angeborn Rabén & Sjögren 2009. Kartkatastrofen.indd 9 09-02-09 20.48.
Kraaam Viktor, Vilma och jag, Viking, har bildat en hemlig klubb. Den heter AB Klant & Kompani. Det är jag som är Klant och Viktor och Vilma som är Kompani. Vi har lånat namnet från min pappas målarfirma.
Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå.
ALBUM: NÄR JAG DÖR TEXT & MUSIK: ERICA SKOGEN 1. NÄR JAG DÖR Erica Skogen När jag dör minns mig som bra. Glöm bort gången då jag somna på en fotbollsplan. När jag dör minns mig som glad inte sommaren då
Ensam och fri. Bakgrund. Om boken. Arbetsmaterial LÄSAREN. Författare: Kirsten Ahlburg. www.viljaforlag.se
Arbetsmaterial LÄSAREN Ensam och fri Författare: Kirsten Ahlburg Bakgrund Ensam och fri är en berättelse om hur livet plötsligt förändras på grund av en skilsmässa. Vi får följa Lena och hennes tankar
Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson
Insekternas värld Jorden i fara, del 1 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-31-6 Boken kan laddas ned från nätbutiker
2 Han berättar om rollen han vill ha och varför han måste gå ner i vikt för att få den.
Flawless av Alexandra Loonin Tre kvinnor. Jag sitter på en bar med en kompis som har slutat äta. Han berättar om rollen han vill ha och varför han måste gå ner i vikt för att få den. Han säger att han
Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006
I huset vid havet var det lördag, och i köket stod mamma och diskade. Zackarina höll henne sällskap, så att hon skulle ha det lite roligare. Hon rullade omkring på golvet, fram och tillbaka, och ylade.
Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne.
Del 1 Det är jag som är kvar. Det är jag som ska berätta. Jag kände dem båda två, kände till hur de levde och hur de dog. Det är inte länge sedan det hände. Jag är ung, som de. Som de? Kan det vara möjligt?
Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988
Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988 Zackarina bodde i ett hus vid havet tillsammans med sin mamma och sin pappa. Huset var litet men havet var stort, och i havet kan man bada i alla
Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget
1 Kapitel 1 Drakägget Hej jag heter Felicia och är tio år. Jag bor på en gård i södra Sverige och jag har ett syskon som heter Anna. Hon är ett år äldre än mig. Jag har även en bror som är ett år, han
Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip
Kapitel: 1 hej! Sid: 5 Kapitel: 2 brevet Sid: 6 Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 3 nycklarna Sid: 7 Kapitel: 4 en annan värld Sid: 9 Kapitel: 5 en annorlunda vän Sid: 10
Martin Widmark Christina Alvner
Ne ly Rapp monsteragent: Vampyrernas bal Martin Widmark Christina Alvner Kapitel 1 Hälsningar från DU-VET-VEM Nelly! Sträck på dig! In med magen! Upp med hakan! Jag gjorde som jag blev tillsagd och försökte
Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15.
Sömngångare När jag vaknade la jag genast märke till tre konstiga saker: 1. Jag var inte hungrig. Det var jag annars alltid när jag vaknade. Fast jag var rejält törstig. 2. När jag drog undan täcket märkte
Nell 5A Ht-15. Kapitel 1 Drakägget
1 Kapitel 1 Drakägget Jag vaknade på morgonen. Fåglarna kvittrade och solen lyste. Jag gick ut ur den trasiga fula dörren. Idag var det en vacker dag på gården. Jag satte mig på gräset vid min syster.
Sångtexter till låtarna. När ormen ömsar skinn
Sångtexter till låtarna När ormen ömsar skinn 1. Du trodde, du var säker Du trodde, du var trygg Nu ligger du och sprattlar som en skalbagge på rygg Livets autostrada där du drog fram i all din glans har
Nu bor du på en annan plats.
1. Nu bor du på en annan plats. Ibland tycker jag det känns lite svårt borta är det som en gång varit vårt Aldrig mer får jag hålla din hand Mor, döden fört dig till ett annat land refr: Så du tappade
Hemliga Clowndocka Yara Alsayed
Hemliga Clowndocka Yara Alsayed - Olivia vakna! Du kommer för sent till skolan, ropade mamma. - Ja jag kommer. Olivia tog på sig sina kläder och åt frukosten snabbt. När hon var klar med allt och står
enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011
Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta var i klassrummet Emilia satt.
Den magiska dörren. By Alfred Persson
Den magiska dörren By Alfred Persson 1 Hej Ffcbtgbgfjbfgjb Hej jag heter Benjamin. Jag är 10 år och går på Heliås. Mina ögon är bruna och håret är svart och jag har 5 finnar. Jag gillar att ha matte då
Kapitel 1 Jag sitter på min plats och tänker att nu ska jag åka till Los Angeles, vad spännande. Kvinnan som sitter bredvid mig börja pratar med mig.
Av: Minhua Wu Ön Kapitel 1 Jag sitter på min plats och tänker att nu ska jag åka till Los Angeles, vad spännande. Kvinnan som sitter bredvid mig börja pratar med mig. Vi pratar med varandra, efter en lång
Marie Oskarsson Helena Bergendahl
Marie Oskarsson Helena Bergendahl Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta
Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra
Huset på gränsen Roller Linda Hanna Petra Dinkanish Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Scen 1 Linda, Hanna och Petra kommer in och plockar svamp som dom lägger i sina korgar - Kolla! Minst
301 Tage, Deutschland
301 Tage, Deutschland Die Familie 300 und 1 Tag, Deutschland! Hejsan, jag heter Elin Vorbrodt och jag bor i den lilla staden Blosswitz som ligger här i Tyskland och jag går och pluggar på ett gymnasium
Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga.
Slå folje Stig Claesson Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga. Hon hette Karin det mindes han tydligt. Han skulle hinna precis. Klockan var bara
JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS
JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS Christoffer Mellgren Roller: 3 kvinnor, 3 män Helsingfors 060401 1. MOTELLET. (Ett fönster står öppet mot natten. Man hör kvinnan dra igen det, och sedan dra
NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36
NYANS FILM 2015-04-26 EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv Tredje versionen Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 1. EXT. BALKONGEN- DAG, 70 år, står på balkongen, rökandes
Kapitel 2 Jag vaknar och ser ut som en stor skog fast mycket coolare. Det är mycket träd och lianer överallt sen ser jag apor som klättrar och
Ön Teodor Kapitel 1 Jag sitter på planet och är väldigt trött. Sen 10 minuter senare så hör jag att planet skakar lite. Det luktar bränt och alla på planet är oroliga. Därefter tittar jag ut och jag tror
oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN EN NY EN NY FÄRG FÄRG
oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN FÄRG EN NY FÄRG EN NY Bokförlaget Forum, Box 3159, 103 63 Stockholm www.forum.se Copyright Oskar Skog 2013 Omslag Wickholm Formavd. Tryckt hos ScandBook
Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006
En solig dag mitt i sommaren satt Zackarina på stranden och frös så att tänderna skallrade. Här, ta på dig badrocken, sa pappa. Han frös också. De hade varit i vattnet i säkert en timma, för Zackarina
Elevuppgifter till Spöket i trädgården. Frågor. Kap. 1
Elevuppgifter till Spöket i trädgården Frågor Kap. 1 1. Varför vaknade Maja mitt i natten? 2. Berätta om när du vaknade mitt i natten. Varför vaknade du? Vad tänkte du? Vad gjorde du? Kap 2 1. Varför valde
en sitter på madrassen en går på toaletten en plit framför sig en bakom en knackar på dörren för att någon annan ska spola en blir förhörd en blir
en sitter på madrassen en går på toaletten en plit framför sig en bakom en knackar på dörren för att någon annan ska spola en blir förhörd en blir förflyttad en blir flyttad från polisbil till polisbil
Annie & Pernilla. Made by: Hossai Jeddi
Ön Annie & Pernilla Made by: Hossai Jeddi Kapitel 1 Alla passagerare har kommit ombord nu. Jag är väldigt spänd över att åka flygplan med folk för första gången. Allting går som planerat, men det börjar
Kapitel 1 hej Hej jag heter Trulle jag har ett smeknamn de är Bulle. Min skola heter Washinton Capitals jag går i klass 3c de är en ganska bra klass.
Kapitel 1 hej Hej jag heter Trulle jag har ett smeknamn de är Bulle. Min skola heter Washinton Capitals jag går i klass 3c de är en ganska bra klass. Jag har en kompis i min klass han är skit snäll mot
Art nr
Camilla Jonsson Vem bryr sig av Camilla Jönsson 1. Ett nytt hem Äntligen! Pappa sträckte på sig så att det knakade i ryggen. Det var den sista lådan, sa han och log. Skönt, sa jag och såg mig omkring.
PIA. Publicerat med.llstånd Titel Text Bild Förlag
PIA Jonatan är så glad att han nästan svävar in genom dörren till sporthallen. Han är barfota och har träningsbyxor och T-shirt på sig. Han ser fram emot att få flyga genom luften med ena benet framför
Halvmånsformade ärr. Något osynligt trycker mot mitt bröst. Jag vänder mitt ansikte mot fläkten, blundar åt den
Halvmånsformade ärr Något osynligt trycker mot mitt bröst. Jag vänder mitt ansikte mot fläkten, blundar åt den kalla luften. Det är inte så varmt längre. Dagen har börjat sjunka in i natten. Mamma talar
Ellie och Jonas lär sig om eld
Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Textbearbetning: Boel Werner och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Grafisk form: Per
SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren.
SJÖODJURET Klockan var 10 på förmiddagen en solig dag. Det var en pojke som letade efter stenar på stranden medan mamma solade. Stranden var tom. Vinden kom mot ansiktet. Det var skönt. Pojken hette Jack.
Rödluvan Med bilder av Mati Lepp
Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom
1 En olycka kommer sa " llan ensam
1 En olycka kommer sa " llan ensam Ewa Christina Johansson Illustrationer Johan Egerkrans Axel! Där är du ju! Axels hjärta hoppade till i bröstet. Fast på ett bra sätt. Det var ju söta Rut som ropade på
Publicerat med tillstånd Hemlös Text Sarah Lean Översättning Carla Wiberg B Wahlström 2013
Jag heter Cally Louise Fisher och jag har inte sagt ett ord på trettioen dagar. Det är inte alltid det blir bättre av att man pratar, hur gärna man än vill att det ska bli det. Tänk på regn det kommer
Stefan hade inte hängt med, det tog ett ögonblick innan han kunde svara. Öh från Sverige? Pojken fick en rynka mellan ögonbrynen, lät lite irriterad
BARCELONA 2008 Stefan och Karin hade skaffat mobiltelefonen nästan genast när de anlände till Barcelona drygt en månad tidigare. De hade sedan dess haft den inom räckhåll alla dygnets timmar, varit måna
med mig lite grejer som jag kunde använda till att bygga en hydda med. Jag hittade löv några stockar och träd.
Kapitel 1 Resan Jag har väntat länge på att göra denna resan. Jag heter Hanna och är 23 år. Jag ska åka båt till en Ön Madagaskar. Jag kommer ha med mig en hel besättning. Vi tog med oss väldigt mycket
ALEXANDRA BIZI. Flabelino. och flickan som inte ville sova. Illustrationer av Katalin Szegedi. Översatt av Carolin Nilsson
ALEXANDRA BIZI Flabelino och flickan som inte ville sova Illustrationer av Katalin Szegedi Översatt av Carolin Nilsson Lindskog Förlag et var en gång en flicka som drömde mardrömmar. Varje natt vaknade
Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett.
Förvandlingen Det var sent på kvällen och jag var ensam hemma. Jag måste upp på vinden och leta efter något kul och läskigt att ha på mig på festen hos Henke. Det skulle bli maskerad. Jag vet att jag inte
Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn
Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn Maria bodde i en liten stad som hette Nasaret. Den låg i Israel. En ängel kom till Maria och sa: Maria, du ska få ett barn. Barnet
Noa går på taket. Han leker att han flyger. En takpanna lossnar. Noa ramlar. Hjälp! ropar Noa. ISBN 978-91-86651-97-8. HEGAS www.hegas.
Frågor Noa på taket av Noa går på taket. Han leker att han flyger. En takpanna lossnar. Noa ramlar. Hjälp! ropar Noa. NOA PÅ TAKET på taket ISBN 978-91-86651-97-8 www.hegas.se noa_paa_taket_oms.indd 1
Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen.
Göm Enya! Text: Anette Skåhlberg Bild: Katarina Dahlquist Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist 2011 Sagolikt Bokförlag 2011 Formgivning: Katarina Dahlquist www.sagoliktbokforlag.se sagolikt@sagoliktbokforlag.se
Sune slutar första klass
Bra vänner Idag berättar Sunes fröken en mycket spännande sak. Hon berättar att hela skolan ska ha ett TEMA under en hel vecka. Alla barnen blir oroliga och Sune är inte helt säker på att han får ha TEMA
Linnéa M 5A Ht-15. Kapitel 1 Drakägget
1 Kapitel 1 Drakägget Jag heter Sara. Jag är 10 år gammal. Jag har en lillasyster. Hon är 3 år. Hon heter Linda. Jag har en mamma och pappa också. Vi är en fattig familj. Vi bor i ett litet hus på landet.
mysteriet Torsten Bengtsson
mysteriet med smitarna Torsten Bengtsson Mysteriet med smitarna av Torsten Bengtsson Illustrerad av Katarina Strömgård Nära döden Jag smyger fram genom den mörka salen. Det hörs inte ett ljud. På golvet
Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla
Kapitel 1 Hej jag heter Albert och är 8 år. Jag går på Albertskolan i Göteborg. Min fröken heter Inga hon är sträng. Men jag gillar henne ändå. Mina nya klasskompisar sa att det finns en magisk dörr på
AYYN. Några dagar tidigare
AYYN Ayyn satt vid frukostbordet med sin familj. Hon tittade ut genom fönstret på vädret utanför, som var disigt. För några dagar sedan hade det hänt en underlig sak. Hon hade tänkt på det ett tag men
Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida.
Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida. Min bästa kompis heter Frida. Frida och jag brukar leka ridlektion
Martin Widmark Christina Alvner
Nelly Rapp monsteragent: Martin Widmark Christina Alvner Kapitel 1 På hotell Fjällvidden Nej, sa mamma. Jo, sa pappa. Nej, sa mamma. Du är finare utan. Det blir som jag har sagt, sa pappa. Det är jag
Skeppet som brann till havs
Skeppet som brann till havs Det var en gång jag var ute och gick en helt vanlig dag sen såg jag nåt skumt svepa förbi där borta i gränden. Så jag följde efter det men det var bara en katt. -men är det
Av: Nils Åkerblom AV NILS ÅKERBLOM
AV NILS ÅKERBLOM KAPITEL 1 Skolan börjar Hej jag heter Joel Nilsson. Jag är 10 år och gillar att spela fotboll. Jag går på Talbacka skolan. Jag har ganska mörkt hår och är 140 cm lång. Jag har en kompis
Dunk dunk hjärtat. (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo
1 Dunk dunk hjärtat (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo 2 Dunk dunk hjärtat Personer: (kring 70) (under 70) (dock över 30) (dock över 30) PROLOG Det blev så tomt, plötsligt. Så
ÖN Av ANTON AXELSSON
ÖN Av ANTON AXELSSON Kapitel 1 Jag nickar och ler mot flygvärdinnan som passerar. Bredvid mig sitter en gammal dam. Vi småpratar lite och jag får reda på att hon är rädd för att flyga. Jag försöker att
ABC klubben. Historiestund med mormor Asta. Av Edvin Bucht. Djuptjärnsskolan Kalix
ABC klubben Historiestund med mormor Asta Av Edvin Bucht 3a Djuptjärnsskolan Kalix Nu är Lea, Jacob och Dennis på väg till sin mormor, Asta som hon heter. Dom körde från orten Kalix, till deras mormor,
En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott.
Hej! Hej! Jag heter Peter och jag är tio år. Jag går på Tallbergskolan. Det finns många snälla på våran skola, men våran vaktmästare är jag väldigt rädd för. Han ser sur ut. Jag har en bästis som heter
Du är klok som en bok, Lina! Janssen-Cilag AB
Du är klok som en bok, Lina! Janssen-Cilag AB Den här boken handlar om hur det är när man har svårt att vara uppmärksam och har svårt att koncentrera sig. Man kan ha svårt med uppmärksamheten och koncentrationen,
Sju små sagor. i urval av Annika Lundeberg
Lilla Sju små sagor i urval av Annika Lundeberg Bockarna Bruse Med bilder av Christina Alvner Det var en gång tre bockar, som skulle gå till sätern och äta sig feta och alla tre hette de Bruse. Vägen till
Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp
Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom
Författare: Can. Kapitel1
Ön Författare: Can Kapitel1 Jag heter Johnny Depp och är 37 år. Jag. bor i Madagaskar. Min mamma är svårt sjuk och jag måste försöka se min mamma innan hon dör.hon bor i Australien och jag har lånat en
Ön Av: Axel Melakari
Av: Axel Melakari Ön Kapitel 1 Jag sitter på mitt plan. Jag är på väg till thailand när det börjar skaka. Den ena motorn börjar brinna och jag tänker att jag kommer dö. Planet sjunker långsamt neråt. Långt
Kap. 1 Ljudet. - Sluta tjuvlyssna, Tommy! Just då blängde Ulf på Mimmi. Han sa åt Mimmi att inta skrika så åt sin snälla klasskompis Tommy.
Av: Signe Sundequist CC BY NC ND 2014 Kap. 1 Ljudet Mimmi satt i klassrummet och lyssnade på sin stränga magister Ulf. Det var en tråkig lektion. Då hörde Mimmi ett ljud som lät "pa pa pa". Mimmi viskade
Du är klok som en bok, Lina!
Du är klok som en bok, Lina! Den här boken handlar om hur det är när man har svårt att vara uppmärksam och har svårt att koncentrera sig. Man kan ha svårt med uppmärksamheten och koncentrationen, men på
Bästa vänner Det är bra att ha en bästa vän tycker jag. Vår vänskap kommer att hålla för alltid. Jag är glad för att vi är bästa vänner.
Veronicas Diktbok Bästa vänner Det är bra att ha en bästa vän tycker jag. Vår vänskap kommer att hålla för alltid. Jag är glad för att vi är bästa vänner. Vi gör roliga saker tillsammans. Jag kommer alltid
BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 13 Jul. En berättelse från Skellefteå
BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL Skellefteå skriver # 13 Jul En berättelse från Skellefteå Författaren & Skellefteå berättarförening 2013 Tryck: Skellefteå Tryckeri, april 2013 # 13 Jul Snöflingorna
Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012
Hjälp! Jag Linn gjorde illa hjälp! jag gjorde illa linn Text: Jo Salmson 2012 Bild: Veronica Isaksson 2012 Formgivare: Sandra Bergström Redaktör: Stina Zethraeus Repro: Allmedia Öresund AB, Malmö Typsnitt:
TYSKA. Mango, das Zebra. Baby-Tiere. Diese Arbeitsblätter gibt es: 1. Vokabeln zur Sendung 2. Aufgaben zur Sendung 3. Lösungen ARBETSBLAD 2007/08
Diese Arbeitsblätter gibt es: 1. Vokabeln zur Sendung 2. Aufgaben zur Sendung 3. Lösungen 1. Vokabeln zur Sendung trocken beginnen die Regenzeit Viele kleine Zebras werden geboren. zum Beispiel erst ein
Kyss aldrig en groda ROLLER MAMMA JULIA FAMILJEN PÅ SLOTTET PAPPA MAMMA FINA FAMILJEN I STUGAN PAPPA MAMMA MARIA GILLION GRODJÄGARNA
Kyss aldrig en groda En liten bredvidberättelse om jakten på en groda att kyssa till prins ROLLER FAMILJEN PÅ SLOTTET FAMILJEN I STUGAN GRODJÄGARNA DOM ONDA MAKTERNA TROLLKARLEN BORROR (GRODAN / HÄSTEN)
En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011
En olydig valp Det var en varm dag fram på höstkanten. I en bil satt den lilla jack russell-valpen Puzzel. Hon var en terrier och rätt så envis av sig. När dörren öppnades slank hon snabbt ut. Tyst som
Mamma Mia! Är jag där igen? Nej, nej, kan jag inte vända? Mamma Mia! Du är här igen
Som du lurade mig och du vet när det var Så jag sa till mig själv; du är inget att ha Lära sig gå Det var svårt för jag snubblade på Alla tankar som nuddar dig Dom som tänder en eld i mig När jag ser dig
Publicerat med tillstånd Blink Blink med stjärnan Text Ingrid Olsson Gilla böcker 2012
En flicka kisar mot den ljusa strimman. Runt strimman är det svart. Svart som under sängen, svart som rullgardinen med julstjärnan där bakom. Svart som hela golvet fram till den ljusa dörrstrimman. 69
25 Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Bild Kristina Digman Rabén & Sjögren 2006
Zackarina hade målat en tavla, med vattenfärger. Den hade inget namn, men den var stor och fin och lysande blå, med stänk och prickar i gult och rött, och nu ville hon sätta upp den på väggen. Jag måste
- Vad önskar du dig då? Säger mamma och smeker handen mot min kind. - Ehhmm..
Lucia - Vad önskar du dig då? Säger mamma och smeker handen mot min kind. - Ehhmm.. Jag funderar, jag har liksom inte riktigt kommit på vad jag vill ha jag menar, det finns ju så mycket saker nu för tiden.
Donny Bergsten. Skifte. vintern anlände i natt den har andats över rosor och spindelnät en tunn hinna av vit rost
Donny Bergsten Skifte vintern anlände i natt den har andats över rosor och spindelnät en tunn hinna av vit rost bäcken syr sitt täcke igelkotten luktar på vinden ute på havet seglar ett skepp mot horisonten
ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA?
ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA? Den här uppgiften börjar med att du läser ett utdrag från romanen Talk Talk av TC Boyle. Boken handlar bland annat om Dana som är döv och hur hennes familj och pojkvän uppfattar
Först till häcken... en berättelse om vad som hände innan prinsen kysste prinsessan ROLLER HÄCK-IRÈN MAMMA OLE DOLE DOFF
Först till häcken... en berättelse om vad som hände innan prinsen kysste prinsessan ROLLER HÄCK-IRÈN D sovande flicka mamma lat son lat son lat son flitig gårdskarl gift med Ingvild flitig gårdsfru gift
Ingen gråter (Katarina och Alf) Kapitel 1
Ingen gråter (Katarina och Alf) Inledning Bastian kan inte sova. Han ligger i sängen och tittar rakt upp i taket, vänder och vrider på täcket och puffar till kudden. Det är tyst, det enda Bastian hör är
19688 Rödluvan/Hans och Greta/Tre små grisar
19688 Rödluvan/Hans och Greta/Tre små grisar Rödluvan Det var en gång, en vacker solig dag, en liten flicka som hette Rödluvan. Hon lekte utomhus i sin trädgård. Hon kallades Rödluvan för hon hade en röd
Författare: Thea Kjellström och Julia Ahola
Författare: Thea Kjellström och Julia Ahola En vanlig höstdag så ska klass 5a gå på utflykt till den gamla fyren. Alla har med sej massäck, när dom väl kom fram till fyren så berättade Tommy dess historia.
Den Magiska dörren av Tilde och Saga Illustrationer av Tilde
Den Magiska dörren av Tilde och Saga Illustrationer av Tilde Kapitel 1 Dörren Hej jag heter Carli och jag är 9 år. Min skola heter Nyckelpigan. Min kompis tycker jag om, hon heter Marie. Vi är rädda för
10 september. 4 september
I AM GREGER PUTTESSON 4 september Hej dumma dagbok jag skriver för att min mormor gav mig den i julklapp! Jag heter Greger förresten, Greger Puttesson. Min mamma och pappa är konstiga, de tror att jag
Tom var på väg till klassrummet, i korridoren såg han en affisch det stod så här:
-Hörde du ljudet? -Var inte dum nu Tom sa Tobias! Klockan ringde. Rasten var slut, dom hade sv efter. När de kom in sa sura Margareta idag ska vi skriva en bok med åtta kapitel och du Tom får hemläxa.
. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003
2 Tant Doris hund heter Loppan. Hon är en långhårig chihuahua, och inte större än en kanin. Mycket mindre än en del av mina gosehundar. Men hon är riktig! Vit och ljusbrun och alldeles levande. Jag går
EN SEPTEMBER-REPRIS SFI. Hur är det idag? Får jag låna ditt busskort? Vad vill du ha, kaffe eller te? Vad vill du ha, nötter eller godis?
SFI EN SEPTEMBERREPRIS Hur är det idag? Får jag låna ditt busskort? Vad vill du ha, kaffe eller te? Vad vill du ha, nötter eller godis? Vill du ha lite mer? Kan du hjälpa mig? Oj, förlåt! Tack för lånet!
Lilla Liten. Blöjtwist
Blöjtwist Häng nu med i den goa rytmiken, när blöjan svänger i takt med musiken. Rumporna gungar och snart får dom fart, uti en blöj, blöj-twist, så underbart. Blöjtwist, känner gunget uti kroppen. Blöjtwist,
Men Zackarina hade inte tid, för hon var upptagen med sin cykel. Hon försökte göra ett
Nere på stranden vid havet var Sandvargen och Zackarina mycket upptagna, var och en med sitt. Sandvargen var upptagen med att plaska runt i vattenkanten. Det sa plosch och det sa pläsch, och han stänkte
hennes kompisar, dom var bakfulla. Det första hon säger när jag kommer hem är: -Vart har du varit? - På sjukhuset Jag blev så ledsen så jag började
Blodfrost Värsta samtalet jag någonsin fått. Det hände den 19 december. Jag kunde inte göra någonting, allt stannade, allt hände så snabbt. Dom berättade att han var död, och allt började så här: Det var
Hip Hip hora Ämne: Film Namn: Agnes Olofsson Handledare: Anna & Karin Klass: 9 Årtal: 2010
Hip Hip hora Ämne: Film Namn: Agnes Olofsson Handledare: Anna & Karin Klass: 9 Årtal: 2010 Innehållsförteckning Innehållsförteckning 1 Bakrund.2 Syfte,frågeställning,metod...3 Min frågeställning..3 Avhandling.4,
NYCKELN TILL DRÖMMARNA. Översättning: Göran Gademan. Ah, du är här! Jag har sprungit och sprungit,
NYCKELN TILL DRÖMMARNA Översättning: Göran Gademan Ah, du är här! Jag har sprungit och sprungit, rädd att komma för sent, och att aldrig hitta dig mer. Men nu är du här, i mina armar! Du är min fånge.