Identifiering och registrering av hästar

Transkript

1 Identifiering och registrering av hästar Rapport 2004:20 Foto: Mats Pettersson

2

3 Identifiering och registrering av hästar Referens Britta Lundström

4

5 Sammanfattning Jordbruksverket har på regeringens uppdrag gjort en kartläggning över nuvarande system för identifiering och registrering av hästar i relation till utfärdande av hästpass och framtida krav på hälsobedömning. För närvarande registreras hästar och utfärdas pass av de avelsorganisationer och rasföreningar som är godkända av Jordbruksverket. Svenska Hästavelsförbundet (SH) registrerar och utfärdar pass för de hästar som inte tillhör en rasförening. Konturdiagrammet är obligatoriskt i dag för att identifiera en häst. EU har beslutat om att unika livstidnummer ska användas för alla hästar som registreras. Chipmärkning och frysmärkning av hästar sker i vissa föreningar. Många föreningar kräver blodtypning eller DNA-analys för att få en säker härstamning. Jordbruksverket föreslår obligatorisk chip- eller frysmärkning av alla föl födda fr.o.m och av äldre hästar fr.o.m Möjlighet till undantag måste finnas för vissa äldre hästar. I sådana fall krävs DNA-analys eller blodtypning. Ett sådant förslag kräver ev. både lag- och föreskriftsändringar. För att öka livsmedelssäkerheten hos de hästar som ska slaktas krävs att vissa veterinärmedicinska behandlingar är införda i hästpasset och att passet kontrolleras på slakteriet. Livsmedelsverket har för avsikt att ställa krav på pass i samband med slakt av hästar. Många hästar har ännu inte pass. Det behövs ökade informationsinsatser riktad till hästägarna så att de blir medvetna om att de är skyldiga att skaffa pass till sina hästar före år Det är viktigt att det finns ett system för hur hästar ska avregistreras i samband med slakt, avlivning eller annat omhändertagande. Idag sker ingen individrapportering inom djursjukdatasystemet när en häst har behandlats av veterinär. Diagnos och läkemedelsanvändning rapporteras endast för de djur som behandlats med karenstidsbelagda läkemedel. Det går för närvarande inte att använda djursjukdata för avkommeprövning eller uppföljning av hälsoläget inom hästhållningen. Jordbruksverket föreslår att hästar ska rapporteras individuellt när det blivit obligatoriskt med identitetsmärkning och pass. I ett förordningsförslag från EU finns ändringar om reglerna för hästpass och krav på inrättandet av en central databas. Hästens individnummer ska kopplas till ägare och hållare och registreras i en befintlig eller central databas. Databasen ska innehålla uppgifter om en häst får användas för livsmedelsändamål. Upprättande av en central databas är beroende av ett kommande EU-beslut. Jordbruksverket redovisar tre alternativ för placeringen av en eventuellt kommande databas 1) Jordbruksverket 2) En befintlig hästavelsorganisation eller 3) En fristående serviceorganisation/företag. Jordbruksverket förordar det första alternativet. Om EU inte kommer att kräva en central databas måste ändringar i lagen (1992:1683) om provtagning på djur, m.m. och förordningen (1998:134) om provtagning på djur, m.m. genomföras. Dessutom behövs ev. vissa ändringar i sekretesslagen vid alternativ 2 och 3. Grunden för att ett system med härstamningsregistrering - utfärdande av pass - registrering av veterinära behandlingar - avelsvärdering/uppföljning av hälsa och defekter - slakt/avlivning ska kunna sammanlänkas och följas i en central databas är att hästens tilldelas ett unikt nummer som i sin tur kan kopplas till en märkning av hästen (chip- eller frysmärkning). Detta nummer ska användas i alla sammanhang, datasystemen måste vara kompatibla och hela kedjan måste vara både kostnadseffektiv och användarvänlig i alla led. 3

6

7 Innehåll 1 Uppdraget Uppdragets genomförande Bakgrund och nulägesbeskrivning Ansvar för genomförande av avelsverksamhet Avelsarbetets uppläggning före EU-inträdet Författningar som reglerar avelsarbetet Avelsorganisationer och registerförande föreningar Djurskyddskrav i avelsarbete Hästpass Författningar om hästpass Utfärdande av hästpass Unika nummer Andra identitetsdokument Smartcard Märkning av hästar Författningar Införsel och utförsel av hästar Författningar Införsel och utförsel från annat EU-land Införsel och utförsel av hästar från tredje land Statistik Kontroll vid gränsen och TRACES Livsmedelssäkerhet Bakgrund till hästpassens införande Hästpass i samband med slakt Registrering efter avlivning eller export Dataprogram som används idag Register på Jordbruksverket Register på Djurskyddsmyndigheten Register hos näringen Djursjukdata Författningar Inrapportering av uppgifter

8 2.8 Registrering i andra nordiska länder Kommande förändringar Förslag till ny EG-förordning om hästpass och databas Hälsobedömning av hingstar Utredning om översyn av djursjukdata Redovisning av förbrukning av läkemedel Livsmedelshygien Tillsynsregister och tillstånd för hästverksamhet Uppdrag kartläggning och analys av hästverksamhet Överväganden och förslag Allmänt Organisationsfrågor Chip- och frysmärkning Unika nummer Hästpass Smart card Livsmedelssäkerhet Djursjukdata Centralt hästregister Författningar Intressenter för ett centralt hästregister Problem som kan uppstå vid uppförandet av en central databas Uppgifter som bör lagras i ett centralt register Djursjukdata kopplat till ett centralt hästregister Avregistrering av hästar i registret Finansiering Framtida ansvar för en central databas Bilagor Bilaga 1 Uppdrag till Statens Jordbruksverk ang. identifiering och registrering av hästar Bilaga 2 Näringens register idag Bilaga 3 Kopplingar till en central databas 6

9 1 Uppdraget Jordbruksverket har fått i uppdrag av regeringen att i samarbete med Djurskyddsmyndigheten och berörda organisationer inom hästsektorn göra en översyn över det nuvarande systemet för identifiering och registrering av hästar, särskilt i relation till administrationen av hästpass och det framtida kravet på hälsobedömning. Jordbruksverket ska kartlägga det befintliga systemet från såväl saklig som teknisk synpunkt, analysera systemets möjligheter och begränsningar samt föreslå eventuella åtgärder. Uppdraget ska lämnas senast den 1 november Uppdragets genomförande Jordbruksverket har tillsammans med Djurskyddsmyndigheten tillsatt en arbetsgrupp med representanter från olika enheter och med olika kompetens. I arbetsgruppen har Agneta Brasch, Nils-Åke Fag, Britta Lundström, Carolina Eurenius och Sophia Thollander från Jordbruksverket och Åsa Regnander-Dahl från Djurskyddsmyndigheten ingått. Arbetsgruppen har haft ett 10-tal möten där nulägesbeskrivningarna och överväganden och förslagen har diskuterats. Vid vissa möten har intressenter presenterat sina idéer och det har också skickats in en del skriftligt material. Mats-Åke Hugosson, Internationella Handelshögskolan i Jönköping har bistått med underlagsmaterial för uppläggningen av ett centralt hästregister. För att presentera utredningen och diskutera olika handlingsalternativ har Jordbruksverket hållit två möten med representanter från hästnäringen. Denna grupp har också haft möjligheter att inkomma med synpunkter och förslag under arbetets gång. I gruppen har representanter från Livsmedelsverket, Sveriges Lantbruksuniversitet, länsstyrelserna, Svenska Ridsportförbundet, Nationella Stiftelsen, Svenska Hästavelsförbundet, Svenska Travsportens Centralförbund, Svenska Galoppförbundet, Sveriges Veterinärmedicinska Sällskap, Sveriges Veterinärförbund, Svenska Hästars Värn, Agria, Avelsföreningen för Svenska Varmblodiga Hästen, Sveriges Shetlandssällskap och Svenska Islandshästförbundet ingått. 7

10

11 2 Bakgrund och nulägesbeskrivning 2.1 Ansvar för genomförande av avelsverksamhet Avelsarbetets uppläggning före EU-inträdet 1995 Före 1985 I Sverige har sedan lång tid tillbaka bedrivits ett kvalitetsmedvetet och planlagt avelsarbete på häst infördes det statliga premieringssystemet som kompletterades 1914 med lagen om hingstbesiktningstvång bildades de första hästavelsföreningarna i landet. Samtidigt infördes stambokföring. Lantbruksstyrelsen hade enligt hingstregleringsreglementet ansvar för avelsvärdering eller som det kallades då premiering av hästar. Ansvaret innebar att Lantbruksstyrelsen utsåg premieringsförrättare. Beslut togs om hingsten var godkänd för avel eller inte. Överklagan kunde ske till regeringen. Premieringen av ston genomfördes länsvis av lantbruksnämnderna ofta i samarbete med hushållningssällskapen. Stambokföringen genomfördes av de olika rasföreningarna tillsattes en utredning om hästavel och hästanvändning. Utredningen fastslog att avelsarbete främst skulle grundas på avelsvärdering av hingstar och ske enligt moderna avelsprinciper. Utredningen föreslog vidare att huvudmannaskapet för avelsvärderingen skulle övertas av en landsomfattande organisation sammansatt av landets rikshästavelsföreningar med Lantbruksstyrelsen som tillsynsmyndighet. En följd av 1979 års utredningsarbete blev att lagen om hingstbesiktningstvång (1914:451) ersattes med en ny lag (1985:342) om kontroll av husdjur m.m Lagen om kontroll av husdjur trädde i kraft den 1 juli Ansvaret för avelsvärderingen överfördes från Lantbruksstyrelsen till tre avelsorganisationer Svenska Travsportens Centralförbund (STC), Svenska Galoppsportens Centralförbund (SGC) och det nybildade Svenska Hästavelsförbundet (SH). Avelsorganisationerna utsågs till huvudmän och ansvaret för allt avelsarbete överfördes till dem. Detta innefattade avelsvärdering av hingstar och ston och stambokföring. I lagen fanns kvar att Lantbruksstyrelsen i föreskrifter kunde fastställa att avelsvärdering ska vara obligatorisk för hingstar som ska användas till andra än hingstägarens egna ston. Lantbruksstyrelsen utfärdade föreskrifter med grundregler för hur avelsarbetet skulle läggas upp. Kraven på obligatorisk avelsvärdering av hingstar fastställdes. Efter 1994 Sverige antog EES-avtalet och året därpå kom anslutningen till EU. Detta innebar att alla EGdirektiv och beslut som utfärdats inom hästområdet skulle införlivas. När det gäller kravet på obligatorisk avelsvärdering av hingstar ansågs att denna inte var reglerad inom EG till skillnad från andra djurslag och av den anledningen behöll Sverige nationella regler. Jordbruksverket införlivade samtliga direktiv och beslut på hästområdet utom tävlingsdirektivet (90/428/EG) som Jordbruksverket saknade bemyndigande för att genomföra. När det gäller det senare utsågs Jordbruksverket att vara ansvarig myndighet för insamling av statistik. 9

12 2.1.2 Författningar som reglerar avelsarbetet Svenska författningar Föreskrifterna om registrering och stambokföring av hästar, avelsvärdering samt reglerna om hästpass finns i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1994:82) om hästdjur som används till avel och om identifiering av hästdjur. Dessa föreskrifter grundar sig i huvudsak på reglerna i lagen (1985:342) respektive förordningen (1985:343) om kontroll av husdjur m.m. Denna lagstiftning har bl.a. till syfte att främja animalieproduktionen och djurs lämplighet för avel i näringsverksamhet. Jordbruksverket har med stöd av 1 och 6 lagen om kontroll av husdjur m.m. och 1 förordningen om kontroll av husdjur m.m. rätt att överlämna kontroll till organisationer eller andra sammanslutningar. Med kontroll avses främjandet av djurs lämplighet för avel i näringsverksamhet. Enligt 4 förordningen om kontroll av husdjur m.m. utövar Jordbruksverket den centrala tillsynen över kontrollen enligt 1 samma förordning. Länsstyrelsen utövar regional tillsyn över verksamheten enligt 36 Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1994:82). Beslut som har fattats av en sådan organisation eller sammanslutning som avses i lagens 1 får överklagas till Jordbruksverket i enlighet med 7 förordningen om kontroll av husdjur m.m. Jordbruksverkets beslut i dessa fall kan överklagas till länsrätten. Prövningstillstånd krävs för överklagande till kammarrätten. Den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot föreskrifterna om avelsvärdering kan dömas till böter i enlighet med 7 lagen om kontroll av husdjur. EG:s rättsakter EG:s bestämmelser på området finns i följande EG-rättsakter. Rådets direktiv 90/427/EEG av den 26 juni 1990 om avelsmässiga och genealogiska villkor för handeln med hästdjur inom gemenskapen. Rådets direktiv 90/428/EEG av den 26 juni 1990 om handel med hästdjur som är avsedda för tävlingar och om villkor för deltagande i tävlingar. Kommissionens beslut 92/353/EEG av den 11 juni 1992 om fastställande av kriterier för godkännande eller erkännande av organisationer och sammanslutningar som för eller upprättar stamböcker för registrerade hästdjur. Kommissionens beslut 92/354/EEG av den 11 juni 1992 om fastställande av vissa regler för att säkerställa samordningen mellan organisationer och sammanslutningar som för eller upprättar stamböcker för registrerade hästdjur. Kommissionens beslut 93/623/EEG av den 20 oktober 1993 om en identitetshandling (pass) som skall åtfölja registrerade hästdjur. Kommissionens beslut 96/78/EG av den 10 januari 1996 om fastställande av kriterier för införande och registrering av hästdjur i stamböcker för avelsändamål. Kommissionens beslut 2000/68/EG av den 22 december 1999 om ändring av kommissionens beslut 93/623/EEG och om identifiering av hästdjur för avel och produktion. 10

13 2.1.3 Avelsorganisationer och registerförande föreningar I samband med EES-avtalet och Sveriges införlivning av EG:s direktiv år 1994 tillkom Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1994:82) om hästdjur som används till avel och om identifiering av hästdjur. I dessa föreskrifter genomfördes i första hand kommissionens beslut 92/353/EEG och 92/354/EEG som beskriver de avelstekniska reglerna för att godkänna en stambokförande förening. EU skiljer på moderförening studbook of origin och andra föreningar. Kraven, som finns för att godkänna en organisation eller förening att vara stambokförande eller registerförande för en ras, är särskilt uppställda. Varje ras har sin moderstambok och de rasföreningar som avlar på samma ras ska ha god kontakt och i stort anpassa sina regler till moderstambokens krav. Staten ska godkänna plan och riktlinjer för avelsorganisationer och stambokförande föreningar. I Sverige görs en uppdelning på avelsorganisation och stambokförande förening. Det statliga kravet på avelsvärdering regleras av den godkända avelsorganisationen medan ansvaret för registrering och stambokföring åvilar register- och stambokförande föreningar. Svenska Travsportens Centralförbund (STC), Svenska Galoppförbundet (SG) och Svenska Hästavelsförbundet (SH) är godkända som avelsorganisationer. Inom trav och galopp är allt samlat i en och samma databas när det gäller avel, registrering och sport. SH har tjugotvå medlemsföreningar som representerade raser av både kallblod, varmblod och ponny. Avelsorganisationerna och rasföreningarna ska skicka in plan och riktlinjer till Jordbruksverket för godkännande. Plan och riktlinjerna innehåller ramarna för avelsarbetet i föreningen med bl.a. en beskrivning av rasen, härstamningskrav och en beskrivning av föreningens organisation och hur beslut kan överklagas. I och med att plan och riktlinjerna godkänns överläts ett visst myndighetsutövande till avelsorganisationerna och rasföreningarna. År 1996 kom en ändring i Jordbruksverkets föreskrifter och EG:s beslut om identifiering införlivades (SJVFS 1996:166) Djurskyddskrav i avelsarbete Författningar I Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1999:106) om djurskyddskrav vid avelsarbete regleras vilka djurskyddsaspekter som måste beaktas i samband med avel. Dessa föreskrifter tillhör sedan den 1 januari 2004 Djurskyddsmyndighetens ansvarsområde. Till grund för Jordbruksverkets föreskrifter ligger 12 2 djurskyddslagen (1988:534) där det bl.a. framgår att Djurskyddsmyndigheten efter bemyndigande från regeringen får meddela föreskrifter om villkor för eller förbud mot avel med sådan inriktning som kan medföra lidande för djuren eller påverka djurens naturliga beteenden. Av 29 djurskyddsförordningen (1988:539) framgår vidare att avel med sådan inriktning att den kan medföra lidande för djuren är förbjuden. Enligt 3 (SJVFS 1999:106) är det förbjudet att använda hästar som nedärver letalanlag, defekter eller andra egenskaper som medför lidande för avkomman eller som negativt påverkar avkommans naturliga beteende, för reproduktion. Djur som nedärver, eller kan nedärva letalanlag, defekter eller andra egenskaper som medför lidande för avkomman får inte användas i aveln. Även andra defekter som kan vara av betydelse i avelsarbetet från djurskyddssynpunkt skall bedömas och registreras och ligga till grund för en 11

14 avkommebedömning. Djur som med stor sannolikhet nedärver disposition för hög frekvens konstaterade sjukdomsfall, förlossningssvårigheter eller dödlighet hos avkomman i samband med födseln får inte användas i reproduktion. I den förening eller organisation som får sina plan och riktlinjer godkända finns inskrivet att föreningen ska följa Jordbruksverkets föreskrifter även när det gäller djurskyddskravet. Avelsarbetet ska således läggas upp så att det t.ex. i samband med avelsvärdering bedöms om hästen kan förväntas nedärva letalanlag. För närvarande diskuteras om det svenska regelverket som bl.a. förbjuder avel med anlagsbärare av recessiva letalanlag (anlag för dödlighet som ger sig tillkänna i form av dödlig sjukdom hos avkomman om det ärvs från både stoet och hingsten), är förenligt med EG-fördraget. 2.2 Hästpass Författningar om hästpass Svenska författningar Reglerna om identifiering, dvs. reglerna om hästpass, finns i Statens jordbruksverks föreskrifter (1994:82) om hästdjur som används till avel och om identifiering av hästdjur. Dessa regler har sin grund i lagen (1992:1683) respektive förordningen (1998:134) om provtagning på djur, m.m. Enligt 8 förordningen om provtagning på djur, m.m. framgår bl.a. följande : För att uppfylla Sveriges åtaganden enligt internationella överenskommelser får Jordbruksverket meddela föreskrifter om 1. märkning, journalföring och registrering av djur samt utfärdande av identitetshandlingar för djur, 2. Jordbruksverket får i föreskrifter som avses i första stycket 1 överlåta till organisationer att föra register och utfärda identitetshandlingar. I enlighet med denna bestämmelse har Jordbruksverket utfärdat föreskrifter om hästpass för att uppfylla EG-kommissionens beslut 2000/68/EG av vilket framgår att alla hästar ska vara försedda med en identitetshandling. Jordbruksverket har överlåtit till avelsorganisationer och rasföreningar att utfärda passen. Enligt 7 lagen om provtagning på djur m.m. utövar Jordbruksverket den centrala tillsynen över kontrollen och över att föreskrifterna meddelade med stöd av denna lag följs. Länsstyrelsen utövar den regionala tillsynen över verksamheten i enlighet med 36 Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1994:82). När det gäller tillsynen över identifieringen av djur har tillsynsmyndigheten enligt 7 lagen om provtagning på djur, m.m. möjlighet att meddela de förelägganden och förbud som behövs för att föreskrifterna ska följas. Förelägganden eller förbud kan förenas med vite. Enligt 10 lagen om provtagning på djur, m.m. döms den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot en föreskrift som meddelats med stöd av 4-4c eller 5 första stycket i lagen (bl.a. föreskrifterna om hästpass) till böter eller fängelse i högst ett år. I ringa fall skall inte dömas till ansvar. 12

15 EG:s rättsakter Kommissionens beslut 1993/623/EG reglerar att alla registrerade hästar ska ha pass. Inom EU har man av tradition skilt på registrerade hästar, d.v.s. sådana som registrerats för avel eller sport och hästar för livsmedelsproduktion. Hästar som slaktas för köttproduktion vid en låg ålder behöver inte registreras. I ovanstående regler togs ingen hänsyn till att många hästar som ridskolehästar, familje-, och hobbyhästar inte heller var registrerade. I Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1994:82) reglerades år 1996 att hästar som skulle resa ut ur landet skulle ha pass. Ett enklare pass med konturdiagram kunde beställas från avelsorganisationerna beslutades nya bestämmelser av kommissionen som utmynnade i beslut 2000/68/EG, som innebar att alla hästar ska ha pass oavsett om hästarna skulle användas för avel, sport eller livsmedelsproduktion. Dessa regler införlivades i de svenska föreskrifterna den 1 mars 2000 och innebar att alla registerförande föreningar istället för att skriva ut ett registreringsbevis för föl och nyregistrerade hästar nu skulle göra ett pass för dessa. I passet skulle också ingå sidor där veterinär skulle anteckna om hästen behandlats med vissa läkemedel (läkemedel som antingen gjorde att hästen inte får slaktas eller har behandlats med läkemedel där tiden för ev. restsubstanser i hästarna inte har kontrollerats). Passet ska sedan kontrolleras vid slakt så att inga hästar med otillåtna restsubstanser kan komma ut i livsmedelskedjan och skada konsumenten. Kommissionens beslut 2000/68/EG innehåller förutom Unique Equine Life Number UELNnummer (se ) också de 10 moment som krävs för att ett hästpass ska vara fullständigt. Hästpass ska innehålla uppgifter om: Hästens ägare och uppfödare Hästens identitet Konturdiagram och verbal beskrivning av hästens färg, virvlar och tecken Om hästen är märkt ska det markeras i passet Hästinfluensavaccinationer Laboratorieundersökningar Vissa veterinärmedicinska behandlingar Om hästen ska användas till livsmedel eller inte Utfärdande av hästpass I Sverige finns c:a hästar. Det osäkra antalet beror på att det inte tidigare varit obligatoriskt att registrera hästar och att det inte skett någon heltäckande insamling av uppgifter för statistiska ändamål. Alla hästar födda efter år 2002 ska vara försedda med hästpass vid ägarbyte, utförsel, export eller slakt. 1 januari 2006 ska alla hästar åtföljas av hästpass. En hästägare är skyldig att se till att föl födda fr.o.m har ett pass innan födelseåret är till ända. Alla rasföreningar utfärdar nu hästpass, kostnaden varierar mellan 250 kr 1000 kr för ett föl medan passet för äldre hästar där det är svårare att verifiera härstamningen kan bli dyrare. Att kostnaden varierar beror också på att en del föreningar arbetar ideellt och andra har kansli med anställd personal. De föreningar som har få hästar har kommit längst och utfärdat pass 13

16 till alla sina hästar. I de större föreningarna har endast de föl som fötts sedan år 2000 fått pass. Även hästar som inte tillhör någon särskild ras eller rasförening kan få pass utfärdade av SH eller annan rasförening. I samband med registrering och utfärdande av pass chipmärks en del hästar redan nu. Detta är dock inte obligatoriskt utan görs helt på frivillig grund. Hästpass utfärdas av nedanstående organisationer och föreningar. Avelsorganisationer som utfärdar pass Svenska Travsportens Centralförbund (STC), Svenska Galoppförbundet (SG), Svenska Hästavelsförbundet (SH). Rasföreningar som utfärdar pass Avelsföreningen för Svenska Varmblodiga Hästen (ASVH) Arab AB (Svenska Arabhästföreningen) Svenska Shagya-Arabföreningen Sveriges Shetlandssällskap Avelsföreningen för Svenska Ardennerhästen Svenska Welshponny- & Cobföreningen Svenska Connemarasällskapet Svenska Dartmoorsällskapet Svenska Fjordhästföreningen Svenska Haflingerföreningen Svenska Islandshästförbundet Svenska Knabstrupperföreningen Svenska Lippizzanerföreningen Svenska Morganhästföreningen Föreningen Nordsvenska hästen Svenska New Forestföreningen Avelsföreningen för Svensk Ridponny (ASRP) Svenska Russavelsföreningen Svenska Frieserhästföreningen Svenska Achaltekeerföreningen Svenska Tinkerhästsällskapet Svenska American Curly Horseföreningen Svenska Angloarabföreningen Svenska Saddlebredföreningen Brittiska Ridponnyföreningen i Sverige Svenska föreningen för Irish Cob Svenska Åsneföreningen Sveriges förening för Pura Raza Espanola (PRE) Caspian Horse Association Några föreningar t.ex. Frieser och PRE-hästar får pass från moderföreningen (inom EU) som sedan skickas in till den svenska föreningen för att stämplas med ett svenskt datahanteringsnummer. Detta behövs för att man i Sverige ska ha kontroll över hur många renrasiga hästar och vilken avelsbas som finns av rasen i landet. SH utfärdar pass till vissa rasföreningar såsom Svenska Painthästföreningen, Svenska Quarterhästföreningen, Appaloosaföreningen i Sverige. Dessa föreningar kräver att hästarna först registreras i USA för att kunna registreras som renrasiga i Sverige med hästpass. Här måste den amerikanska originalhandlingen följa med passet. SH utfärdar dessutom pass för 14

17 Exmoorponnyer och hästar som inte tillhör någon rasförening eller där det ännu inte finns någon rasförening med godkända plan och riktlinjer. Vissa rasföreningar har internationella förbund såsom Islandshästar (FEIF) och arabhästar, World Arabian Horse Organization (WAHO). I de föreningar som har få hästar t.ex. Svenska saddlebredföreningen har 95 % av hästarna hästpass, medan de föreningar som har många hästar har kanske endast 25 % av hästarna hästpass. Bland varmblodiga travare har de senaste fölomgångarna pass medan äldre travhästar endast har pass om de åker till Norge, Finland eller annat land för träning eller tävling. Galopphästarna har sedan flera år tillbaka hästpass. Dessa pass behöver dock till viss del kompletteras med vissa sidor och ifyllda konturdiagram. Till och med år 2003 har STC utfärdat hästpass till varmblodiga travare och pass till kallblodiga travare. Förutom travet så har nedanstående föreningar, som har många registrerade hästar, utfärdat följande antal pass t.o.m. 2003: Avelsföreningen för Svenska Varmblodiga Hästen Avelsföreningen för Svensk Ridponny 5210 Sveriges Shetlandssällskap 4919 Föreningen Nordsvenska Hästen 740 Svenska Ardennerföreningen 500 Svenska Hästavelsförbundet Unika nummer Alla hästar ska ha ett livslångt nummer s.k. Unique Equine Life Number s.k. UELN-nummer som de får när de registreras som föl. I numret ska ingå siffror eller en landskod som visar i vilket land hästen är född. Numret börjar oftast med koden för medlemslandet och innehåller sedan, beroende på land, information om ras eller organisation, födelseår och löpnummer. Att hästen ska ha ett UELN-nummer är reglerat genom kommissionens beslut 2000/68/EG och är införlivat i 14 b i Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1994:82). I Sverige finns av en gammal tradition med stamboksnummer på hästen. Detta nummer fick hästen när den infördes i stamboken vid 4 års ålder, vid visning av stoet med föl eller då den visades/godkändes som hingst. I dagens läge kan man behöva tillsätta ett datahanteringsnummer på hästen om den är importerad från ett annat land och hästen har ett nummer som inte går att läsa in i det datasystem som används av ras- eller sportorganisationen. Detta nummer trycks på passet eller sätts in i det nya passet som utfärdas. Chipnummer är det nummer som finns i chipet. Chipnumret klistras in i passet men är inte detsamma som hästens registreringsnummer. Förutom dessa nummer har de hästar som tävlar regionalt och i högre klasser ett tävlingslicensnummer. Detta nummer utfärdas av Svenska Ridsportförbundet och har ingen koppling till andra nummerserier Andra identitetsdokument De förekommande identitetsdokumenten är registreringsbevis/härstamningsbevis, FEI-pass och hästpass. Registreringsbevis utfärdades tidigare av föreningarna vid registreringen av hästen med framför allt uppgifter om hästens härstamning s.k. härstamningsbevis. 15

18 FEI-pass utfärdas av det Internationella Hästsportförbundet och behövs när en häst ska tävla i ett annat land. De pass som vi i dagligt tal nu kallar hästpass som infördes 1993 inom EU för registrerade hästar och som sedan 2000 gäller för alla hästar inom EU Smartcard Smartcard är ett identifikationssystem som bygger på att alla hästar har ett elektroniskt kort med all data på. Detta skulle kunna ersätta papperspassen på sikt. På smartcardet lagras all data om hästen på ett chip. Olika behörigheter ger användare rätt till att enbart se eller att skriva in data på chipet. För att se data på kortet måste en speciell smartcardsläsare användas. För att skriva in data behöver användaren en smartcardsläsare samt ett program i en dator eller en utvidgad avläsare med registreringsfunktion. 2.3 Märkning av hästar Författningar I Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1994:82) om hästdjur som används till avel och om identifiering av hästdjur finns krav på att hästen skall signalementbeskrivas med ett konturdiagram i passet. Konturdiagrammet är den enda obligatoriska beskrivningen av hästen. I detta ingår dels en skriftlig beskrivning av hästens färg, tecken och hårvirvlar och dels en avritning av hästens tecken och virvlar. I Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1993:154) om operativa ingrepp på djur regleras bl.a. vem som får identitetsmärka djur och hur djur får märkas. Av 2 3 framgår att djur får märkas genom inplantering av mikrochip. Ingreppet får göras utan att veterinär anlitas men personen som utför märkningen måste ha genomgått en utbildning som godkänts av Djurskyddsmyndigheten. I dagsläget har SH, Svenska Russavelsföreningen och Svenska Fjordhästföreningen tillstånd att anordna utbildning i mikrochipsmärkning. Mikrochipet ska placeras mitt på halsens vänstra sida ca 5 cm under mankammen. Chipet injiceras i muskeln, en procedur som vanligen inte orsakar större smärta än en vanlig intramuskulär injektion. I samband med märkningen sänds även några svanstagel med rot in till rasföreningen för att möjliggöra DNA-analys vid behov. Mikrochipets placering ska markeras i hästpassets konturdiagram. Enligt 2 6 får hästar även identitetsmärkas genom frysmärkning. Endast personer som har fått särskild utbildning får utföra frysmärkning. I Sverige märks varmblodiga och kallblodiga travare med denna metod. Fyra frysmärkare som utbildats av STC åker runt i landet och märker samtliga varmblodiga och kallblodiga travföl vid 6-12 månaders ålder. Frysmärket som anger landsbokstav, födelseår och registreringsnummer placeras på halsens högra sida strax under mankammen. Metalltyper som utgör identitetsnumret placeras i en hållare som kyls i flytande kväve. Hållaren trycks sedan mot halsen vilket leder till att de pigmentbildande cellerna förstörs. Vita hår växer därefter ut och numret framträder tydligt mot den vanligtvis mörka bakgrunden. Frysmärkningen orsakar ingen smärta och hästen behöver därför inte tillföras lugnande medicin i samband med märkningen. Veterinärer får även tatuera hästar, men det är en metod som inte förekommer i Sverige. 16

19 2.4 Införsel och utförsel av hästar Författningar Grundförordningarna när det gäller in- och utförsel är förordningen (1994:1830) om införsel av levande djur m.m. och förordningen (1994:542) om utförsel av levande djur m.m. Rådets direktiv om djurhälsovillkor vid förflyttning och import av hästdjur från tredje land (90/426/EEG) genomfördes i svensk lagstiftning den 1 november 1996 genom Statens jordbruksverks föreskrifter (1996:113) om införsel av hästdjur. Utförsel av hästdjur regleras i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2001:99) om utförsel av hästdjur till länder som ingår i Europeiska unionen (EU), Andorra, Färöarna samt Norge Införsel och utförsel från annat EU-land Jordbruksverkets föreskrifter innebär att hästdjur som införs från ett annat EU-land, Andorra, Färöarna eller Norge ska ha följande handlingar: Hälsointyg utfärdat av en officiell veterinär i avsändarlandet inom 48 timmar före lastning av hästen. Intyget är sedan giltigt i 10 dagar. För utförsel från Sverige krävs att hälsointyget ska vara utfärdat innan 24 timmar före lastning av hästen. Hästpass, se punkt 2.2 Om hästen är avsedd för handel (d.v.s. att den byter ägare i samband med resan) och restiden beräknas överstiga 8 timmar ska färdplan medfölja transporten. Denna upprättas av transportören och ska signeras av officiell veterinär i avsändarlandet. Hästar som ska delta i tävling i Sverige, Danmark, Finland eller Norge är undantagen kravet på hälsointyg vid gränspassage mellan dessa fyra länder. Undantaget gäller i fem dygn före hästens första tävlingsdag till och med fem dygn efter hästens sista tävlingsdag. Vid resan till tävling ska handling som styrker hästens deltagande följa hästen, och vid återresan ska tävlingsintyg från tävlingsplatsen kunna visas upp. En häst som ändå har ett giltigt hälsointyg behöver inget tävlingsintyg Införsel och utförsel av hästar från tredje land Import/införsel av hästar från tredje land får endast ske från länder eller regioner vilka är av EU godkända för import av hästdjur. För införsel av hästdjur från godkända tredje länder krävs följande handlingar: Hälsointyg, se nedan Identitetshandling, hästpass eller annan identitetshandling innehållande konturdiagram. Intyg rörande djurskydd under transport, handlingen tillhandahålls av Djurskyddsmyndigheten och skall utfärdas av transportören på avsändarorten. Hälsointygen tillhandahålls av Jordbruksverket och ska utfärdas av officiell veterinär i avsändarlandet på lastningsdagen. Olika hälsovillkor gäller för: permanent import tillfällig införsel i högst 90 dagar 17

20 återinförsel av EU-häst som varit i ett tredje land i högst 30 dagar. Beroende på varifrån hästen skall importeras/införas finns olika hälsointyg. Kraven i dessa intyg skiljer sig åt beroende på vilka sjukdomar som finns i respektive land/region och hur dessa övervakas. I de fall det krävs blodprovsanalyser framgår det i hälsointyget vilka analyser som krävs samt var de ska analyseras. Om hästen är avsedd för handel (d.v.s. att den byter ägare i samband med resan) och restiden beräknas överstiga 8 timmar inom EU ska färdplan medfölja transporten. Denna upprättas av transportören och ska signeras av officiell veterinär i avsändarlandet. För utförsel till tredje land är endast djurskyddsregler tillämpliga. Det mottagande tredje landet bestämmer hälsokrav. För att ta del av dessa hänvisas till respektive lands myndigheter Statistik År 2003 importerades 232 ton renrasiga avelsdjur, 197 ton andra hästar till Sverige. Samtidigt exporterades 147 ton renrasiga avelsdjur, 27 ton hästar för slakt och 124 ton andra hästar enligt uppgifter från Statistiska Centralbyrån (SCB). Om ton räknas om till antal hästar med en genomsnittsvikt på 500 kg innebär detta att det importerades 464 renrasiga avelsdjur och 394 andra hästar till Sverige. Samtidigt exporterades 294 renrasiga avelsdjur, 54 hästar för slakt och 248 andra hästar Kontroll vid gränsen och TRACES När en häst ska passera gränsen ska detta föranmälas en arbetsdag i förväg. Gränskontrollveterinär kontrollerar dokumentationen om hästen och identiteten. TRACES är EU:s nya datasystem för veterinärkontroller och spårbarhet. TRACES (Trade Control and Expert System) är gemensamt för hela EU. Det består av flera olika delar som utvecklas successivt. Kommissionen ansvarar för utveckling, drift och viss support av systemet. Varje EU-land ansvarar för support, utbildning och administration inom det egna landet. I Sverige är Jordbruksverket ansvarig och samordnande myndighet för TRACES. De delar som först tas i bruk är de som ersätter ANIMO-systemet, dvs. det meddelandesystem som används av veterinärmyndigheter och officiella veterinärer vid bl.a. handel med djur och vissa produkter inom EU. Vid handel inom EU skickas hälsointygsinformation via TRACES. Vid import skickas gränskontrollveterinärernas intyg via TRACES. Tanken är att i framtiden helt och hållet kunna använda elektroniska intyg i stället för nuvarande intyg på papper. För att underlätta sökandet kommer användare av TRACES att få direkt tillgång till EUR-lex (en hemsida där all EG-lagstiftning finns samlad) utan att behöva lämna TRACES. Det kommer också att finnas listor på godkända anläggningar i denna funktion. 2.5 Livsmedelssäkerhet Bakgrund till hästpassens införande EG:s rättsakter Den 1 januari 2000 trädde rådets förordning (EEG) nr 2377/90 av den 26 juni 1990 om inrättandet av ett gemenskapsförfarande för att fastställa gränsvärden för högsta tillåtna restmängder av läkemedel i livsmedel med animaliskt ursprung i kraft i sin helhet. Enligt förordningen är det förbjudet att administrera läkemedel som innehåller substanser som inte är 18

21 upptagna i bilagorna, I, II eller III till rådets förordning (EEG) nr 2377/90 till livsmedelsproducerande djur. Minimum Residue Limit (MRL) är den högsta tillåtna halt av en restsubstans som får förekomma i djurkroppen eller i mjölk, honung och ägg. MRL ligger till grund för resthaltskontroll och fastställande av karenstider. MRL-förordningen har tillkommit för att skydda konsumenterna mot skadliga restsubstanser från veterinära läkemedel i livsmedel med animaliskt ursprung. Ikraftträdandet innebar att många av de läkemedel som är nödvändiga vid behandling av hästar inte längre får användas inom EU. När arbetet inom EU för att försöka komma till rätta med dessa problem inte fick någon lösning har berörda svenska myndigheter kommit fram till ett intygsförfarande som kan fungera som en tillfällig lösning på problemen. Svenska författningar Eftersom ikraftträdandet av MRL-förordningen innebar att många av de läkemedel som är nödvändiga vid behandling av hästar inte längre får användas inom EU har Jordbruksverket i samarbete med andra myndigheter och med stöd av förordningen (1971:810) med allmän veterinärinstruktion utfärdat föreskrifter som anger villkor för användning av vissa läkemedel vid behandling av hästar. Ett särskilt behandlingsbevis för hästar ska upprättas för hästar, som har behandlats med substanser som inte är upptagna för häst i bilagorna I, II och III till rådets förordning (EEG) nr 2377/90. Hästägaren eller dennes ombud ska skriva under behandlingsbeviset och därmed intyga att hästen inte kommer att användas till livsmedelsproduktion. Införandet av Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1999:118) om villkor för användande av vissa läkemedel vid behandling av hästar som inte ska användas som livsmedelsproduktion var en tillfällig lösning på problemet dels för att förhindra djurskyddsproblem och dels för att skydda konsumenten från skadliga resthalter. Föreskrifterna omfattar alla hästar som inte hade identitetshandling/pass. För de hästar som har identitetshandling/pass behöver inte en veterinär skriva ett särskilt behandlingsbevis. Detta förenklar verksamheten både för veterinärer och tillsynsmyndigheter samt är i enlighet med MRL- förordningen. Betydelsen av en identitetshandling/hästpass är stor t.ex. vid utförsel och införsel av hästen, vid behandling, vaccinering, avelsvärdering, slakt m.m. Hästpassen möjliggör och underlättar också övervakning av läkemedelsanvändningen till hästar. Det är angeläget att veterinärerna antecknar alla behandlingar av hästarna i passet. Det är också angeläget att hästägaren har passet tillgängligt vid veterinärbesöken Hästpass i samband med slakt Livsmedelsverket har ännu inte infört krav på hästpass före slakt och hanteringen av hästpass efter slakt i sina föreskrifter. Den officielle veterinären skall enligt artikel 7.3 i direktiv 90/426/EEG notera hästens eller hästpassets identitetsnummer för de hästar som slaktas och skicka in ett bevis om att hästen slaktats till myndigheten på avsändarorten på begäran av denna. Denna artikel har inte genomförts i svenska föreskrifter. Vid slakt av nötkreatur rapporterar slakteriet in den enskilda kon till slaktregistret som överför rapportering till centrala djurdatabasen (CDB). Brukaren motrapporterar in slakten till CDB. Vid slakt av häst saknas motrapportering från hästägaren och ett centralt register. År 2003 slaktades 5211 hästar och 138 unghästar(jordbruksverkets slaktstatistik). Det importerades 1 ton hästar för slakt enligt uppgift från SCB. 19

22 2.5.3 Registrering efter avlivning eller export Avregistrering av hästar som slaktas, utförs, exporteras eller dör osv. sker bara i vissa föreningar. Det är en av orsaken till att antalet hästar i landet inte kan fastställas. Livsmedelsverket har statistik på antalet slaktade hästar men har ingen uppföljning eller rapportering till något register. När det gäller döda hästar skiljer sig omhändertagande jämfört med andra djurslag. Insamling av döda hästar sker på två sätt. Insamling av avlivade och självdöda hästar utförs av Svensk Lantbrukstjänst. Hästnäringen har inte kunnat enas om en kollektiv finansiering vilket innebär att hela kostnaden tas ut som direktavgift från producenten/hästägaren. Svensk Lantbrukstjänst tar de döda hästarna till någon av sina bearbetningsanläggningar. Det andra sättet är att gräva ner dem på en av kommunen anvisad plats efter ett beslut av länsstyrelsen. Efter det att Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel trädde ikraft 1 maj 2003 gör Jordbruksverket den tolkningen att det fortfarande är tillåtet att gräva ner hästar då dessa snarast bör ses som sällskapsdjur om man önskar begrava dem. På detta sätt bibehålls de regler som funnits de senaste åren avseende just nedgrävning av häst. Tillståndsgivning till detta ligger sedan flera år tillbaka på länsstyrelserna. Länsstyrelserna har rapporterat till Jordbruksverket hur många tillstånd som givits under Totalt rör det sig om 776 hästar, vilket kan jämföras med Svensk Lantbrukstjänsts insamlade 4352 hästar. 2.6 Dataprogram som används idag Register på Jordbruksverket Jordbruksverket har idag flera register som eventuellt skulle kunna utnyttjas vid en eventuell uppbyggnad av ett centralt hästregister. Regina Regina är ett projekt som pågår på Jordbruksverket. Regina står för Register in i ny arkitektur. Under våren 2003 påbörjades en kartläggning/förändringsanalys av djurregistren CDB (nöt), Gris, Värphöns, Slakt och DID (djuridentifikationsregistret där produktionsplatser, produktionsplatsnummer (PPN), lagras). Resultatet av kartläggningen påvisade ett förändringsbehov av registren. Beslut togs om att genomföra en förstudie för att djupare analysera vad som kommer att krävas både registermässigt och för att utveckla en ny arkitektur. Förstudien har kommit fram till att en förändring mot en gemensam arkitektur är nödvändig. Detta kommer att medföra att registren i större utsträckning delar data och att uppdateringar slår igenom i samtliga register. Vid införandet av nya register kommer utvecklingstiden att kortas betydligt vilket även ger ekonomiska fördelar. Det föreslagna fortsatta arbetet har delats in i olika faser där de olika komponenterna utvecklas. Projektet startar med fas 1A som är utveckling av ett produktionsplatsregister där produktionsplatser (geografiska platser där djur hålls) samt vilka djurslag som finns på produktionsplatsen kommer att lagras. Den gemensamma arkitekturen kommer möjliggöra att hästar kan läggas in i den nya komponent där alla produktionsplatser samt djurslag registreras. Ett hästregister skulle ligga som ett gränssnitt i komponenten som bara de som har behörighet kommer åt. Det kommer att finnas en generell faktureringsrutin som ska kunna användas av alla djurregister på Jordbruksverket. 20

23 Slakthändelserna som rapporteras in till Slaktregistret kommer att ligga i den gemensamma arkitekturen. Detta medför att rapporteringen av avlivade hästar kan slå igenom även till ett eventuellt hästregister. All slakt av hästar rapporteras idag inte in till Slaktregistret, exempel på detta är trotjänarslakt och nödslakt. Då Stenstorps destruktionsanläggning inte har någon rapporteringsskyldighet på något djurslag måste det till en rapportering av hästar därifrån. Transportörerna har inte heller någon rapporteringsskyldighet när det gäller häst vilket försvårar arbetet med att hålla reda på vilka hästar som har slaktats t ex genom nödslakt. För häst lagras idag inte något id-nummer i Slaktregistret vilket gör att det kommer att krävas föreskriftsändringar i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1995:56) om slakteriers rapportering avseende slaktade djur. CSR (Centrala Sällskapsdjursregistret) med Hundregistret När Djurskyddsmyndigheten övertog rollen som personuppgiftsansvariga för hundregistret 1 januari, 2004 gjordes en överenskommelse med Jordbruksverket att bygga upp och driva registret i två år. Således tillhör informationen som lagras i Hundregistret Djurskyddsmyndigheten. Då Hundregistret tillhör Djurskyddsmyndigheten får det inte byggas så att beroenden skapas till eller från några andra system. Detta omöjliggör en utbyggnad av systemet med kopplingar mot andra system. Vid utvecklingen av Hundregistret byggdes en generell struktur där möjlighet att lägga in fler djurslag finns. Detta innebär bl.a. att nya parametrar kan läggas till vid införandet av andra djurslag. De hunduppgifter som registreras är bl.a. id-nummer, namn, ras, färg, kön, födelsedatum, registreringsdatum. De ägaruppgifter som registreras är bl.a. person/organisationsnummer, namn, adress, telefonnummer, adress. Hundens id-nummer och ägarens person/organisationsnummer kopplas ihop för att en hund ska kopplas till en ansvarig person. Det finns en utvecklad webbapplikation där myndigheter kan gå in och söka uppgifter i registret. Denna applikation är inte utvecklad för att kunna registrera uppgifter i registret. Överföring av data mellan olika databaser En generell lösning av överföring av filer via webben till och från externa system håller på att utvecklas på Jordbruksverket. Denna lösning kan användas för att på ett säkert sätt kunna överföra data mellan olika hästdatabaser Register på Djurskyddsmyndigheten I Djurskyddsmyndighetens uppdrag ingår att tillskapa ett djurskyddstillsynsregister. Syftet med ett sådant register är att underlätta för tillsynsmyndigheterna att kartlägga och följa tillsynsobjekten. Djurskyddstillsynen omfattar alla djur som hålls i fångenskap. För några djurslag finns redan register, t.ex. hundregistret och CDB för nötkreatur som är på individnivå. Djurskyddsmyndighetens intention är att koppla tillsynsregistret till redan befintliga register. Ett centralt hästregister skulle då kunna kopplas till tillsynsregistret. Ett problem inom hästsektorn är att djuren flyttas relativt ofta mellan hästhållare. Utifrån ett tillsynsperspektiv är det värdefullt att känna till var hästarna finns. Betydelsen av detta blir inte mindre efter årsskiftet då det kommer att krävas tillstånd enligt 16 djurskyddslagen för många nya hästhållare. I det sammanhanget är det viktigt att den lokala tillsynsmyndigheten känner till hur många hästar och vilka hästkategorier som finns på anläggningen. Man måste ha ett enkelt system, sannolikt internetbaserat, för att ändra djurhållaruppgifter. 21

24 Djurskyddsmyndigheten har under andra halvåret 2004 startat arbetet med att bygga upp ett tillsynsregister Register hos näringen De stora organisationerna så som SGC, STC, SH samt ASVH har väl fungerande databaser. Många av de mindre medlemsföreningarna har databaser som är av enklare typ och vissa har ingen databas alls (se bilaga 2). Vissa föreningar lagrar inte ägare i sina register och därför är registren inte uppdaterade med ägarbyten. Gemensamt för föreningarna är att det är väldigt svårt att få in ägarbyten. De får inte lagra personnummer enligt PUL vilket gör det väldigt svårt att unikt identifiera en ägare eller hästhållare. Inga av organisationerna registrerar hästhållare. Det finns ingen koppling mellan föreningarnas register. SH:s medlemsföreningar skickar information till SH varje år men den överföringen sker inte automatiskt. Samtliga föreningar utdelar unika registreringsnummer på de svenska hästarna och ett svenskt datahanteringsnummer läggs till när hästen har ett utländskt registreringsnummer. SGC och STG registrerar även frysmärknings-nummer på hästarna medan SH kan registrera chipnummer. De flesta av föreningarna har svårt att få in uppdateringar om hästar som ska avregistreras. Shetlandssällskapet är en förening som får in relativt många pass från avlivade hästars ägare. 2.7 Djursjukdata Författningar I 7 andra stycket lagen (1994:844) om behörighet att utöva veterinäryrket framgår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om vad veterinärer är skyldiga att göra i sin yrkesutövning. Regeringen har i förordningen (1971:810) med allmän veterinärinstruktion överfört stora delar av denna föreskriftsrätt till Statens jordbruksverk. Enligt Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1998:38) om journalföring och uppgiftslämnande m.m. gäller att en veterinär skall föra journal i direkt anslutning till konsultationen. Journalen skall innehålla uppgifter om bl.a. datum för konsultationen, djurhållarens produktionsplatsnummer eller namn och adress, och beträffande det aktuella djuret, anamnes, diagnos, typ av behandling samt veterinärens namn. Vid behandling med läkemedel skall uppgifter även finnas om läkemedlets benämning, styrka och dosering, behandlingstidens längd och vid behandling av livsmedelsproducerande djur även karenstid. Vid förrättning som avser nötkreatur, får, getter, renar, svin, fjäderfän eller hägnat vilt skall veterinären inom en vecka efter behandling rapportera till Jordbruksverket, antingen skriftligt genom att använda viss angiven praktikjournal eller genom att använda ett datoriserat journalföringssystem som godkänts av Jordbruksverket. Vid behandling av hästar med bl.a. antibakteriella läkemedel för regelbunden användning skall rapportering ske varje månad. Behandlingar av andra djurslag skall rapporteras en gång per år. 22