Kranierna från Östra Ågatan

Transkript

1 Institutionen för arkeologi och antik historia Kranierna från Östra Ågatan - En studie om 10 av 180 kranier från den anatomiska samlingen på Museum Gustavianum Författare: Matilda Nyström Osteologi C, Kandidatuppsats 15 hp VT 2018 Uppsala universitet, Campus Gotland Handledare: Sabine Sten

2 Abstract Nyström. M Kranierna från Östra Ågatan. En studie om 10 av 180 kranium från den anatomiska samlingen på Gustavianum- Uppsala Universitetsmuseum, Historiska samlingar. Nyström. M The skulls from Östra Ågatan. A study of 10 out of the 180 skulls from the anatomical collection at Gustavianum, Uppsala University museum, Historical collections. This paper reviews a study of the skulls from the anatomy collection at Gustavianum, Uppsala university museum, historical collections in Uppsala, Sweden. The skulls were found in the central parts of Uppsala, on an area called Östra Ågatan, which is known for being one of the oldest parts in town. The skulls have been dated to medieval period between 11th and 14th centrury and came to be a part of the anatomical collection. Only skulls are available today in the big collection. Cranial metrics were recorded, probably by the Anatomical department for all skulls in the large anatomical collection. Östra Ågatan is today a road located near Fyrisån, a river that flows through the city. Uppsala is well known for being one of the oldest city in Sweden and Europe. People have lived here for several centuries, and today the area are currently being used the same. The study aims to collect information about the health status on the medieval humans living in Uppsala. Also, to see if the skulls had a connection to the nearby churches that were located near the area under the same period. Questions that the study are examining is, -If the skulls have any connection to a church in the nearby area that they were found in? -Do the skulls have any pathologies, non-metric features or damage? Keywords: Human osteology, Cranial analysis, Health status, Medieval period in Uppsala, Sweden. Kandidatuppsats i Osteologi, 15 hp. Handledare: Sabine Sten. Ventilerad och godkänd: Matilda Nyström Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala Universitet, Campus Gotland, Cramérgatan 3, Visby/Box 626, Uppsala, Sweden

3 Tack Tack till min huvudhandledare professor i osteologi Sabine Sten och 1:e antikvarie på Museum Gustavianum Anne Ingvarsson för vägledning, kontaktuppgifter och den konstruktiva kritiken. Ett stort tack till personalen på Museum Gustavianum för tillgången av materialet till min uppsats och gästvänligheten. Speciellt tack till antikvarie Ludmila Werkström för hjälpen med tillgången till databasen över kranierna på Östra Ågatan och mejlkontakten till att besöka samlingarna på Museum Gustavianum. Även ett tack till museiintendent för den nordiska arkeologiska samlingen John Worley för hjälp med att hitta information i Gustavianums arkiv om utgrävningen vid Östra Ågatan. Ett stort tack till museichef och landsantikvarie Bent Syse och medeltidsarkeologen Joakim Kjellberg vid Upplandsmuseet för hjälp med information till utgrävningen vid Östra Ågatan och deras gästvänlighet. Ett hjärtligt tack till människorna som varit omkring mig i uppsatsskrivandet, kursare, familj och vänner för all stöttning och hjälp.

4 Innehållsförteckning 1. Inledning Syfte & frågeställningar Bakgrund Avgränsningar Källkritik Det medeltida Uppsala Introduktion Äldre medeltid i Uppsala Yngre medeltid i Uppsala Östra åsidan under medeltiden S:t Pers kyrka Vårfrukyrkan Osteologisk analys MAC0184,1 Kranium av man (1911) MAC0239A. 001 Kranium av man (1911) MAC0239A.002 Kranium av man (1911) MAC0239A. 003 Kranium av man (1911) MAC0239A. 004 Kranium av man (1911) MAC0239A. 005 Kranium av man (1911) MAC0239A. 006 Kranium av man (1911) MAC0239A. 007 Kranium av man (1911) MAC0239A. 008 Kranium av man (1911) MAC0239A. 012 Kranium av man (1911) Diskussion och slutsats Visar kranierna några patologier, skador eller icke-metriska drag? Har kranierna från Östra Ågatan någon koppling till någon kyrka eller okänd gravplats? Sammanfattning Referenser Muntliga referenser Opublicerade referenser Appendix I

5 Latinska benämningar Os frontale Pannben. Os parietale Hjässben. Os occipitale Nackben. Os temporale Tinningben. Premolar Liten kindtand. Molar Stor kindtand. Alveol Tandhål. Foramen magnum Nackhål. Dexter Höger. Sinister Vänster. Förkortningar AMTL Förkortning av latin och engelska för (Ante-mortem tooth loss) vilket betyder tandlossning som har skett efter dödsögonblicket. DX - Förkortning av latinets dexter som betyder höger. SIN Förkortning av latinets sinister som betyder vänster. MAC Förkortning för Museum Anatomicum Cranium som är Museum Gustavianums egna prefix och förkortning på materialet.

6 1. Inledning År 1909 utfördes en utgrävning vid nordvästra huset no 37 vid Östra Ågatan där det hittades mänskliga kvarlevor. År 1910 utfördes en utgrävning vid tomten 3, från kvarteret Näktergalen till Upsala Tidnings nya hus vid Östra Ågatan 33. Här hittades likaså mänskliga kvarlevor (Museum Anatomicum Upsaliense Catalogus Specialis I Osteologia 1). De mänskliga kvarlevorna fördes till den anatomiska institutionen för att bli en del i den anatomiska samlingen. Idag består samlingen enbart av kranier och vart de resterande benen av individerna finns bevarade är okänt (muntligt meddelande, 1a antikvarie vid Museum Gustavianum och osteolog Anne Ingvarsson, 14/5-18). Mer information om utgrävningarna och vem det var som grävde har inte hittats. Men en opublicerad källa som mottagits på mejl från länsmuseichefen Bent Syse på Upplandsmuseet. I mejlet bifogade han ett brev och en anteckning från utgrävningen och dessa visar att det troligtvis är Fr. Clason och Edw. Clason som varit ansvariga för denna grävning (Upplandsmuseets arkiv, opublicerad källa). Materialet från Östra Ågatan i den anatomiska samlingen består idag av över 180 kranium och finns i samlingarna på Museum Gustavianum. Någon exakt datering på kranierna finns inte, men med stor sannolikhet är de från medeltiden (Muntligt meddelande, Anne Ingvarsson, 2/5-18). Östra Ågatan är en gata i centrala Uppsala som är belägen på den östra sidan av Fyrisån. Denna gata var även under medeltiden en central och viktig gata för handel (Ferm 1986: ). 1.1 Syfte & frågeställningar Syftet med studien är att dokumentera patologier, icke-metriska drag, samt skador på 10 av 180 kranier. Studien för uppsatsen behandlar utgrävningen av Östra Ågatan och de närliggande kvarteren under perioden medeltid. Två kyrkor ska troligen ha funnits nära området Östra Ågatan (Carlsson & Lovén 2014; Ersgård 1986; Ferm 1986). Vilket tyder på att det kan ha existerat närliggande kyrkogårdar intill Östra Ågatan, som kan ha varit den ursprungliga platsen för kranierna. Även en diskussion kommer att förekomma om var resten av individernas skelett tog vägen under utgrävningen, om de tilläts ligga kvar eller om de finns bevarade på någon annan plats, och i så fall, varför? Själva syftet bakom insamlingen av de mänskliga kranierna är okänt, på grund av att det saknas en samlad dokumentation om hur utgrävningarna gick till och att materialet i 1

7 samlingarna har flyttats från sina ursprungliga insamlingsplatser. Detta orsakade att kunskapen om materialet i samlingarna lämnades kvar på platsen eller glömdes bort, då de anatomiska institutionerna lades ned i mitten av 1900-talet. Arbetet med inventeringen blev därför svårt att utföra och ingen dokumentation om vilka individerna var och hur insamlingsprocessen gick till finns (Svanberg 1976:22-23). Dock finns det uppgifter som skildrar handeln bakom samlingens uppkomst. Vilket en del av kranierna tillkom i samlingen genom byten och köp (Syse 2003:35). Insamlandet kan ha haft många syften och forskning kring samlingarna har på senare tid mestadels bestått av nedslag, ingen forskning av samtligt material (Svanberg 1976:18). Det har utförts skallmätningar på kranierna men om syftet var för rasvetenskapen går att spekulera i, men det går som sagt inte att säkerställa det påståendet. Det praktiska arbetet som har utförts utgör den större delen av uppsatsen. Uppsatsens fokus ligger på att dokumentera patologier och icke-metriska drag av kranierna som ingår i analysen. En sammanställning av kända uppgifter om kvarteret och gatan där kranierna grävdes ut är det också stort fokus på, och detta diskuteras under kapitlet Historia. Förhoppningen med uppsatsen är att kunna tillföra mer information och kunskap om kranierna i den anatomiska samlingen och även hur det medeltida centrala Uppsala sett ut. Samt att tillföra mer kunskap om vilka byggnader som kan ha funnits på platsen. För att utifrån det försöka förstå varför skeletten hittades på platsen där de hittades. Framtida studier av ämnet kan underlätta för andra studenter och forskare av studier om det medeltida Uppsala. Detta är också något som jag kan fortsätta att studera mer om under ett framtida masterprogram. Den anatomiska samlingen är viktig och behöver studeras mer, dels för att det handlar om mänskliga kvarlevor men också för att samlingen är så pass omfattande i sin storlek. Dessutom skulle en mer specifik datering kunna fås om en 14 C-datering skulle utföras på någon av kranierna eftersom det finns väldigt lite information om och från utgrävningen. Även den stora variationen i materialet gör att det finns stor potential till att göra olika studier på kranierna. Uppsatsens konkreta frågeställningar är: Visar kranierna några patologier, skador eller icke-metriska drag? Har kranierna från Östra Ågatan någon koppling till någon kyrka eller okänd gravplats? 1.2. Metod och material Materialet som behandlas i uppsatsen är 10 av 180 kranier. I den anatomiska samlingen finns både kvinnor och barn också, men just de 10 kranier som analyserats bedöms vara av manligt kön. Uppsatsen behandlar inte alla kranium som ingår i samlingen från Östra Ågatan, då materialet är så pass omfattande. Därför begränsas uppsatsens analys till ett mindre material, vilket ger utrymme för mer kvalitativa studier av kraniematerialet. Informationen kring kraniernas ursprung och datering är för närvarande bristfällig. Men det rör sig med stor sannolikhet om ett medeltida material. Underlaget för uppsatsens studie består av flera litterära källor. Såsom tidigare skrivna rapporter inom ämnet, samt andra liknande osteologiska studier. Muntliga källor i form av handledarskap, mejlkontakt eller möten med exempelvis museipersonal förekommer också. Genom att studera och jämföra olika litterära verk med varandra kan frågeställningarna diskuteras och till vis del besvaras. Även jämförelser med patologier, skador samt icke-metriska drag med hjälp av litteratur ger information och kan främja förståelsen av vilken patologi eller skada det handlar om. Museum Gustavianum har tidigare inventerat, dokumenterat och registrerat kranierna i en av deras lokala databaser. Materialet identifierades i den Anatomiska liggaren från Anatomiska institutet, och uppgifter därifrån fördes in i databasen tillsammans med ytterligare observationer 2

8 angående patologier som noterats under deras inventeringsarbete (Muntligt meddelande, Anne Ingvarsson, 14/5-18). Den anatomiska liggaren (Museum Anatomicum Upsaliense, Catalogus Specialis. I. Osteologia) är ett register över det osteologiska materialet som förts in i den dåvarande anatomiska institutionens samlingar. På museum Gustavianum finns delar av materialet men mycket saknas ännu, det är okänt vart de saknade kranierna huseras (muntligt meddelande, Anne Ingvarsson, 29/5-18). Uppsatsens dokumentation består av observationer av utmärkande drag hos kranierna, och vid analysen av kranierna har en sammanställande tabell över kranierna gjorts. Dessa anteckningar har skrivits ned med hjälp av litteratur för att styrka att det är en specifik patologi, skada eller ett icke-metriskt drag det handlar om. Därefter beskrivs tolkningen mer utförligt under rubriken resultat och diskussion. En enkel och snabb klassificering av ålder har också utförts genom att dela in åldrarna i ung, medelålder och äldre. I uppsatsen diskuteras det mer kring de eventuella patologierna, skadorna och de ickemetriska dragen. Uppkomsten bakom patologin avhandlas, och om patologin kan ha varit en bakomliggande faktor till själva dödsorsaken hos individen. Ett utdrag ur Gustavianums databas i form av en tabell över relevanta kranier har infogats i uppsatsen (se Appendix I, se Tabell 1.) detta för att läsaren ska få mer förståelse och inblick i vad som menas i resultatet och även se hur omfattande materialet är. En databas ger snabb information och läsaren ska därför snabbt kunna förstå databasen och jämföra den med den lite längre tolkningen av materialet i textform. Individen med märkningen MAC184.1 är den enda som inte finns med i databasen från Gustavianum, och finns därför inte med i tabell 1 i Appendix I. Uppsatsen inleder med en kort beskrivning om det medeltida Uppsala. Som sedan går över i att beskriva områdets utseende under medeltiden, där kranierna hittades. Därefter följer en beskrivning om de fyra kvarteren som är intressanta, då platserna är närliggande till Östra Ågatan. Sedan presenteras uppsatsens resultat, där tolkningarna utgör en diskussion och slutsats Studiet av patologier, icke-metriska drag och skador på ben har det gjorts mycket av i tidigare forskning. För att kunna utföra en analys för patologier, skador och icke-metriska drag används litterära källor. Litteratur om osteologi och dess metoder av olika författare har också använts. Exempelvis används författarna White och Folkens två litterära verk från olika utgåvor. Däri beskriver de varje ben i kroppen, speciellt användbart är kapitlet om alla benen som kraniet består av (White & Folkens 2005:1-20, ; White, Black & Folkens 2012:11-99). De två böckerna diskuterar även odontologi, läran om tänder, vilket är till användning om någon av kranierna har tänder kvar som kan analyseras. En annan bok som diskuterar icke-metriska drag som använts är Epigenetic Variants of the Human Skull skriven av G. Hauser och G.F. De Stefano. I boken finns bilder på icke-metriska drag som kan jämföras med de analyserade kranierna. Men även information om hur dessa ickemetriska drag kan uppstå (Hauser & De Stafano 1989). I boken The Handbook Atlas of Paleopathology skriven av J. Baxarias och J. Herrerín, finns information om olika patologier och skador. Men även tydliga och intressanta bilder på hur dessa patologier och skador ser ut finns, vilket är väldigt användbart vid analysen eftersom jämförelser mellan bild och kranium kan utföras (Baxarias & Herrerín 2008). 1.3 Bakgrund För att få en bättre förståelse om kranierna från Östra Ågatan i den anatomiska samlingen, behöver området de hittades på en introduktion. Tidigare forskning på kranierna har enligt Anne Ingvarsson som är 1:e antikvarie på Museum Gustavianum inte utförts på kranierna i den anatomiska samlingen. Databasen som ej är publicerad utan är lokal för Museum Gustavianum, har skapats av Museum Gustavianum och innehåller de uppgifter som finns om allt material som hittills inventerats från den Anatomiska samlingen. Uppgifterna i databasen kommer från den 3

9 anatomiska liggaren, Museum Gustavianums egna foton samt i förekommande fall deras egna noteringar, t.ex. kortfattat om patologier. Uppgifter om skallmätningar, som finns i liggaren, har inte införts i databasen (Muntligt meddelande, Anne Ingvarsson, 14/5-18). Forskning kring Uppsalas historia är väldigt omfattande då Uppsala som plats har en lång kontinuitet av mänskliga aktiviteter, även innan de historiska källorna fanns. På många platser runt Uppsala finns det spår av mänsklig aktivitet som sträcker sig ända till stenåldern. Vilket gör att området är intressant och unikt i sitt slag. Uppsatsen begränsar sig till att bara fokusera enbart på medeltiden då materialet i studien tros vara från denna tidsperiod. Det saknas uppgifter om var exakt individerna hittades. Tolkningen försvåras även på grund av att Östra Ågatan sträcker sig längs flera kvarter. Därför är det svårt att avgöra var kranierna befann sig. I dessa kvarter har det någonstans funnits en kyrka vid namn S:ta Maria också kallat Vårfrukyrkan (Biörnstad & Andersson 1976; Ersgård 1986). Denna kyrka är av stort intresse för uppsatsen, även om det kanske inte finns konkreta bevis på att den har någon koppling till kranierna som studeras i denna studie. I boken om Långfredagsslaget beskrivs en teori om att Vårfrukyrkan/S:ta Mariakyrkan kan ha haft en tidigare föregångare i området. Alltså kan det ha funnits en annan kyrka där innan. Med denna information kan individerna från Östra Ågatan möjligtvis ha en koppling till Vårfrukyrkan. Vårfrukyrkan har även flyttats en gång från sin tidigare plats som var belägen runt kvarteret Rådhuset, men det är oklart exakt var den har haft sin ursprungliga plats. Året kyrkan flyttades har via dokument och gatunamn fastslagits vara mellan åren 1367 och 1376 (Carlsson & Lovén 2014: ). Individerna kan också här redan varit begravda på platsen där Vårfrukyrkan flyttades till. Det finns en rapport skriven av arkeologen Leif Zerpe (1996), och handlar om en arkeologisk undersökning som utförts vid kvarteret Kroken. På den platsen antas det att Vårfrukyrkan varit belägen efter sin flytt. Rapporten heter Bebyggelse och gravar intill Vårfrukyrkan, där det diskuteras om spår från en eventuell kyrkogård som kan ha haft kopplingar till Vårfrukyrkan. Även spår av tomter och hus har hittats, som kan tyda på eventuell bebyggelse i området nära kyrkan. Detta diskuteras mer senare i uppsatsen. Intressant men dock tveksam information hittas i Fredrik Svanbergs bok Människosamlarna (1976), däri finns ett utdrag ur samlingskatalogen Catalogus specialis I. Osteologia som förvaras på Museum Gustavianum. I denna katalog redovisas alla kranier i den anatomiska samlingen i nummerordning med kommentarer om fyndplatsen för individen. På sidan 273 beskriver han individer med nummer 239 som kranier från S:ta Maria eller Vårfru kyrkogård (Svanberg 1976:273). Sammanlagt finns nio individer i uppsatsens analysdel som har märkningen 239, men att dra en slutsats om att individerna med säkerhet har en koppling till Vårfrukyrkan kan ej utföras. Nummer 239 är inte ett individuellt nummer, numret ät tänkt att visa var kranierna påträffats. För att få information till denna studie om Uppsalas bebyggelse och dess utveckling utifrån ett arkeologiskt perspektiv, har Joakim Kjellbergs doktorand i arkeologi C-uppsats använts (Kjellberg 2009). Kjellberg diskuterar området Östra Aros och dess kyrkobyggnader, vilket är intressant för denna studie. Namnet Östra Aros är det namn som Uppsala hade innan bytet runt 1280-talet (Ferm 1986:47). Författaren Jan Helmer Gustafsson diskuterar i sin uppsats stadens topografi och utvecklingsfaser, som kan ha stor betydelse för vilka byggnader som fanns och även att dagens gatunivå är högre än var den var på medeltiden. De topografiska förhållandena kan ha varit av betydelse för etableringen av de tre kyrkogårdarna på den östra stranden, vilket är kring de fyra kvarteren som tidigare nämnts (Gustafsson 1986:103,104,105). I boken Bryggaren ett kvarter i centrum som är en medeltidsarkeologisk undersökning i Uppsala skriven av Ronnie Carlsson m.fl. kan information om kvarteret Bryggaren hittas, som nämnts tidigare också kan vara av intresse för studien. Zerpe diskuterar kvarteret Kroken och Carlsson diskuterar kvarteret Bryggaren. I kvarteret Bryggaren utfördes i början av år 1990 en arkeologisk provundersökning av Riksantikvarieämbetets byrå för arkeologiska undersökningar (Carlsson et.al. 1991:14). Utgrävningen utfördes dock många år efter den 4

10 grundgrävning när kranierna hittades, men den kan ändå ge en bild av vilka byggnader och kyrkogårdar som kan ha funnits i närheten. Jämförelser mellan alla kvarter som ligger inom Östra Ågatan där kranierna hittades kan tillföra mycket information. De tredje och fjärde kvarteren som också är värdefullt att hitta något om är kvarteret Näktergalen och kvarteret Duvan (Biörnstad & Andersson 1976; Zerpe 1996). 1.4 Avgränsningar Den största avgränsningen i uppsatsen är antalet kranium som har analyserats, då det finns över 180 stycken behövs det göras en begränsning vid antalet. Detta för att 180 kranier är för många att undersöka och tiden räcker inte till att analysera alla inom ramen för en kandidatuppsats. En annan avgränsning som uppsatsen inte kommer att diskutera är skallmätningarna av kranierna. För att skallmätningar hör till rasbiologin som i detta fall inte är relevant i denna studie. Avgränsningen mellan tidsperioder behöver också göras, då materialet i uppsatsen tros vara daterat till medeltiden kommer därför uppsatsen att behandla Uppsala under tidsperioden. Ingen exakt åldersbedömning har utförts på grund av tidsbegränsningen. 1.5 Källkritik Den största källkritiska punkten i uppsatsen har varit den bristande informationen om utgrävningen och individerna som påträffades på Östra Ågatan år 1909 och Den informationen som finns är mycket liten och ger inte mer information än åren individerna hittades och i vilket kvarter. Specifika uppgifter om vem som utförde utgrävningen är bristfällig men enligt en opublicerad källa som jag fått tillgång till så ska utgrävningen ha utförts antingen av Fr. Clason eller Edw. Clason, möjligtvis kan utgrävningen utförts av de båda. En datering på individerna som påträffades existerar inte heller vilket gör det svårt att veta vilken tidsperiod de kan härstamma ifrån. Detta har också gjort det svårt att veta ur vilken tidsperiod uppsatsen ska skrivas från. Som tidigare nämnt utifrån den lästa litteraturen och mina två handledare är individerna troligtvis från tidsperioden medeltid. Dokumentation om resterande ben från individerna är bevarade, och i så fall vart, är bristande. Spekulationer och antaganden kan bara göras i detta fall. 5

11 2. Det medeltida Uppsala 2.1. Introduktion För att förstå Östra Ågatan och den östra sidan av ån under medeltiden behövs en kort beskrivning av det medeltida Uppsala göras. I detta kapitel presenteras både äldre och yngre medeltid i Uppsala, men även de två mest intressanta kyrkorna för uppsatsen presenteras här. Namnet Uppsala har inte alltid existerat utan Östra Aros var namnet Uppsala hade vid stadsbildningen under tidig medeltid. Detta för att inte förväxlas med Västra Aros i Västermanland som idag är nuvarande Västerås. Namnet Östra Aros kom dock sedan att ändras i mitten av 1280-talet till det nuvarande namnet Uppsala (Ferm 1986; Kjellberg 2009). Det har under många år diskuterats mycket angående när det äldsta stadssamhället vid Fyrisån uppstod. Allt ifrån 1000-talet och slutet av 1200-talet är olika årtal som forskare hävdat att staden Aros grundlagts. De olika teorierna bakom grundandet av Aros beror dels på att källmaterialet tolkats olika och de skriftliga källorna är väldigt få och fattiga på information. Det arkeologiska materialet är även där av begränsat omfång. Delar av Uppsala som bedömts ha hört till den äldsta stadskärnan med betydelsefulla delar har tråkigt nog schaktats bort på grund av nybyggnation. Detta utan att någon arkeologisk utfördes (Ferm 1986; Kjellberg 2009). I Uppsala under slutet av 1200-talet och början av 1300-talet fanns tre sockenkyrkor: Trefaldighetskyrkan (Bondkyrkan), S:t Per och Vårfrukyrkan (Ferm 1986:53). Två av dessa kyrkor, S:t Per och Vårfrukyrkan, som var belägna på den östra sidan om Fyrisån diskuteras det mer om i nästa kapitel. Öst om ån låg S:t Per och Vårfrukyrkan och väst om ån låg Trefaldighetskyrkan (Ferm 1986:71), se Fig 1. Bilden föreställer en rekonstruktion av Uppsala vid medeltidens slut, och där kan områdena ses där både S:t Pers kyrka och Vårfrukyrkan varit belägna i. De rödmarkerade figurerna i bilden föreställer byggnader, och de viktigaste byggnaderna för uppsatsen har i bildtexten nämnts. Domkyrkan diskuteras inte i denna uppsats, men det är ändå viktigt att veta dess belägenhet i Uppsala. I Sverige tillhör Uppsala en av de mest arkeologiskt utforskade städerna, men trots det har få kyrkogårdar eller andra platser där det hittas skelettfynd undersökts. Det är just S:t Per och Vårfrukyrkan som varit föremål för undersökningar av medeltida kyrkogårdar (Syse 2003:34). Många undersökningar har gjorts i Uppsala men trots det är det svårt att säga exakt var den äldsta stadsdelen i Uppsala är belägen. Även uppförandet av kyrkobyggnader under medeltiden är diffus och arkeologer har skilda åsikter om det (Ersgård 1986:90-95). 6

12 Figur 1. Fotografi av en bild i tidskriften Fornvännen skriven av Ronnie Carlsson och Christian Lovén. 1) Domkyrkan 3) Vårfrukyrkan 4) S:t Per kyrka 6) Helgeandshuset Äldre medeltid i Uppsala Bebyggelsen i Uppsala under medeltiden går att tolka med hjälp av stadsplaner, regleringskartor och nivåkartor. Genom att studera dessa olika kartor och ritningar kan en enkel bild av det medeltida Uppsala erhållas. Men den största källan med information om bebyggelsen i det medeltida Uppsala har fåtts genom utgrävningar (Ersgård 1986; Gustafsson 1986). Som tidigare nämnt har mycket av den äldsta stadskärnan schaktats bort, men trots det har mycket fynd av den äldsta bebyggelsen påträffats ändå. De hittills äldsta fynden av bebyggelse påträffades i kvarteren Rådhuset och Domen som är belägna närmast ån på både östra och västra sidan. Under den äldre medeltiden vid 1100-talet diskuteras det om enkla byggnader som befunnit sig längs strandlinjen. Först under 1200-talet uppträder gator och gatunät då det inte kan beläggas ha funnits tidigare än 1100-talet (Gustafsson 1986:105). Just i kvarteret Rådhuset som är beläget på den östra sidan av ån är det förhållandevis väldokumenterat arkeologiskt sett. Det är troligt utifrån detta att området mellan de centrala gatorna i Uppsala, Drottninggatan och Gamla Torget, kan ha varit bebyggt från och med den senare hälften av 1100-talet (Gustafsson 1986:106). I Uppsala under 1200-talet fanns det sex kyrkobyggen som stod färdiga eller som var under uppförande. Kyrkorna på den västra sidan ån var Domkyrkan, Helga trefaldighetskyrkan och 7

13 S:t Eriks kyrka. På den östra sidan ån fanns Franciskanernas klosteranläggning, S:t Pers kyrka och Vårfrukyrkan. Att bebyggelse utanför denna ring av kyrkor ska ha funnits finns det inga belägg för (Gustafsson 1986: ) Yngre medeltid i Uppsala Under den yngre medeltiden, 1300-talet och 1400-talet, byggdes staden ut ytterligare. Gator som tidigare varit korta förlängs under denna tid och tomter fylldes på längs gatorna. I samband med utbyggandet skedde en förtätning av staden. Vid 1400-talets slut sträckte sig staden norr om Franciskanerklostret och en bit nedanför Vårfrukyrkan. Stadsutbyggnaden gick inte helt enhetligt, utan det började främst i områden med gynnsamma lägen. I kvarteret Rådstugan (del av kvarteret Kransen) finns en gränd som anlades i början av 1300-talet. Även observationer under 1930-talet i kvarteret Näktergalen visade en möjligen etablering av bebyggelse i området redan så tidigt som på 1300-talet. Men hur omfattande bebyggandet var i området under denna tidsperiod är osäker och kan inte fastställas på grund av bristande uppgifter som finns från området. En yta som fortfarande innehåller intressanta kulturlager är Stora torget i centrala Uppsala. Det som återfinns från senmedeltiden är byggnadslämningar och kulturlager från kvarteren Disa, S:ta Britta och Rudan. Dessa kvarter är belägna i riktning N/NÖ om domkyrkan i Uppsala. I kvarteret Disa har det visat sig att bebyggelse funnits här sedan i mitten på 1300-talet. Att det fanns mer byggnadsmark på den västra åstranden runt domkyrkan var just för att kyrkan gjorde anspråk på att mer byggen skulle uppföras i området (Gustafsson 1986: ) Östra åsidan under medeltiden Under denna rubrik kommer Östra Ågatan, de två kyrkorna S:t Per och Vårfrukyrkan, och bebyggelsen på den östra åsidan att presenteras och diskuteras. Staden på den östra sidan av ån är under medeltiden en borgarstad med torg och här finns alltifrån rådstugor, gårdar och hus för hantverkare och handelsmän, och även två sockenkyrkor för stadens invånare. Dessa två kyrkor är då Vårfrukyrkan och S:t Pers kyrka. Under 1200-talet är det troligt att bebyggelse på den östra sidan främst legat utmed ån i kvarteren Torget, Rådhuset, Näktergalen, Duvan och S:t Per. Utmed ån löpte en lång gata som var en allmänningsgata och kallades under 1300-talet för Köpmangatan. Gatan tog sin början vid Vårfrukyrkan på Islandet och ända upp mot franciskankonventet och Svartbäcken. Denna långa gata finns kvar och kallas idag för Östra Ågatan. Under medeltiden var gatan en affärsgata därav namnet Köpmangatan (Ferm 1986: ). Lägena för de kyrkor som var belägna på den östra åsidan var diffus innan det arkeologiskt sett kunde beläggas. Med denna kunskap kan information om den äldre stadsplanen erhållas. Med hjälp av denna information kan det fastställas att det bara var vid Vårfrukyrkan som markutnyttjandet radikalt förändrades. Varken tradition eller kartmaterial innehöll tillräckligt med information för att kunna identifiera Vårfrukyrkans plats. S:t Pers kyrka och kyrkogård är mer känt. Både S:t Pers kyrka och dess kyrkogård är utgrävd av arkeologer, sålunda är S:t Pers kyrka och kyrkogårds läge och utsträckning i staden dokumenterat (Gustafsson 1986; Gezelius 1986). 8

14 S:t Pers kyrka S:t Pers kyrka var belägen på den östra sidan av ån i den östra delen av det nuvarande kvarteret vid namn S:t Per. Kvarteret fick sitt namn just efter den nu icke-existerande församlingskyrkan som varit belägen i området (Ferm 1986; Gezelius 1986). Kyrkan var belägen omkring 150 m norr om Vårfrukyrkans äldre belägna plats. S:t Per var en gotisk kyrka som tidigast kan dateras till 1200-talet (Carlsson & Lovén 2014:112). S:t Per tros genom utgrävningar och tolkningar ha varit av trä, för att en träkyrka för tiden gick snabbt att bygga (Carlsson & Lovén 2014:113). Första gången S:t Pers kyrka nämns är i ett testamente år I ett dokumentmaterial finns uppgifter som kan bekräfta kyrkans läge och även att den fortfarande fanns kvar i mitten av 1400-talet. Kyrkan har även två gånger drabbats av en brand och gjorde att kyrkan skadades, men dess kyrkogård kom att användas efter bränderna. Men år 1643 övergick kyrkogården till att bli tomtmark (Gezelius 1986: ). Den forna kyrkan är en kvarleva från det medeltida gatunätet, då det var just under medeltiden gatunäten i Uppsala växte fram. I astronomiska observatoriets källarvåning har den äldre Uppsala-forskningen trott sig ha kunnat påträffat den forna S:t Pers kyrkas grund (Sundquist, :58). Men enligt denna litteratur tyder det inte på att den forna S:t Per kyrkan har haft någon kyrkogård eller begravningsplats nära Östra Ågatan. Genom utgrävningar av S:t Pers kyrka visar det sig att området väster och söder om kyrkan har använts för begravningar. Även en del av nordsidan av kyrkan har också använts för begravningar, men den norra delen är mindre känd (Gezelius 1986:219). Något som är intressant för både S:t Pers kyrka och Vårfrukyrkan (S:t Maria), som diskuteras mer i kapitel , är att dessa kyrkor kan ha haft en koppling till varandra. S:t Per kan ha tillkommit som en begravningskyrka för Vårfrukyrkan, eftersom Vårfrukyrkan inte hade någon kyrkogård. Det kan ha berott på att Vårfrukyrkan byggdes och blev klar före S:t Per, och vid byggandet av Vårfrukyrkan fanns det ingen plats för en begravningsplats på grund av att kyrkan var omringad av stadsbebyggelse. Därför var det billigare att låta Vårfrukyrkans församlingsbor begravas vid S:t Pers kyrkas begravningsplats. Samarbetet mellan kyrkorna upphörde efter Vårfrukyrkans flyttning (Carlsson & Lovén 2014:113) Vårfrukyrkan Vårfrukyrkan eller också kallad S:ta Maria (Biörnstad & Andersson 1976:12) var belägen, som också nämns i kapitel 2.2., i den södra delen av staden på östra sidan av ån, på ett område som kallas Islandet (Ferm 1986:165). Kyrkan nämns första gången år 1221 men tros ha existerat redan på 1160-talet. Uppgifter från 1500-talet rapporterar att kyrkan var belägen i stadens sydöstra del, men efter en stadsbrand år 1543 revs kyrkan. Det var Gustav Vasa som lät riva den efter branden (Zerpe 1996:30). På grund av denna brand glömdes kyrkans läge bort. Men att kyrkan varit belägen i sydöstra delen av staden är mycket troligt då arkeologiska undersökningar av Vårfrukyrkans kyrkogård och ett hörn av kyrkan har berörts i kvarteret Kroken (Carlsson & Lovén 2014:105). Vårfrukyrkans ursprungliga plats innan flyttningen antas ha varit belägen runt kvarteret Rådhuset, men det är oklart exakt var den haft sin ursprungliga plats (Carlsson & Lovén 2014: ). Vårfrukyrkan hade inte alltid varit belägen på samma plats, utan en flyttning av kyrkan genomfördes under medeltiden. Många teorier finns om när flyttningen utfördes och mycket bevis finns genom arkeologiska dateringar. Ett exempel på en teori som nämns i Carlsson och Lovéns artikel Fornvännen (2014) är att en man vid namn Lars Redin föreslår att kyrkan var belägen på sin gamla plats innan flyttningen ännu i början på 1300-talet. Författare Johan Anund är en annan man som Carlsson och Lovén också nämner, han föreslår en teori om att Helgeandshuset och Vårfrukyrkan haft en koppling med varandra. Helgeandshuset var dock 9

15 belägen på den västra sidan av ån (Carlsson & Lovén 2014:106). Han menar att Helgeandshuset fick ta över Vårfrukyrkans gamla kyrkogård på grund av kyrkans flyttning (Carlsson & Lovén 2014:107). I det föregående kapitlet diskuterades samarbetet mellan S:t Pers kyrka och Vårfrukyrkan och dess kyrkogårdar. Men kanske hade Vårfrukyrkan ett samarbete med Helgeandshuset också. År 1910 påträffades delar av två odaterade skelett 50 m från kvarteret Näktergalen, och det tyder på att Helgeandshuset osannolikt skulle kunna haft en begravningsplats i området på den östra åsidan. Ensamliggande begravningsplatser är inte vanligt i Skandinavien under denna tid, därför finns teorin om att Helgeandshuset inte kan haft någon koppling till Vårfrukyrkan (Carlsson & Lovén 2014:107). Flyttningen av Vårfrukyrkan har genom dokument och gatunamn pekat mot att den utfördes mellan 1367 och Gatan som kan avslöja när flyttningen av kyrkan utfördes var Köpmansgatan som sedan bytte namn till Vårfrugatan. Denna gata som nämndes i kapitel 2.2. är idag Östra Ågatan. Namnbytet kan ha att göra med den nya platsen kyrkan fick, då gatan ledde mot Vårfrukyrkan. Gatunamnen antyder följaktligen att åren då kyrkan istället flyttades var mellan åren 1345 och 1376 (Biörnstad & Andersson 1976:108). Anledningen till kyrkans flytt finns det många skäl till. Ett skäl kan ha varit att staden Uppsala under medeltiden ville expandera och därför flyttades kyrkan mer åt SÖ. Kanske skulle det ge en ökad attraktionskraft till den östra stadsdelen. Ett annat skäl kan ha varit att S:t Pers kyrkogård började få svårt att få plats med begravningar, och genom flyttningen av Vårfrukyrkan kunde en kyrkogård i stadens SÖ del börja användas. Detta för att underlätta att S:t Pers kyrkogård inte blev för överfull (Biörnstad & Andersson 1976:113). Arkeologen Leif Zerpe har skrivit en rapport om en arkeologisk undersökning av kvarteret Kroken år Målsättningen med den arkeologiska undersökningen var att dokumentera äldre kulturlager och lämningar som fanns kvar. Kvarteret Kroken är beläget i Uppsalas sydöstra del ca 50 m från Fyrisån i den östra delen av staden, nästan där Vårfrukyrkan säga ha varit belägen på. Det som grävdes ut var en kyrkogård och diken. Efter undersökningen var läget för Vårfrukyrkan och delar av dess kyrkogård klarlagd. Kyrkans läge kan bestämmas ha varit belägen i kvarteret Kroken och Duvan (Zerpe 1996:5, 24, 30). Vårfrukyrkan är lokaliserad, men dock inte utgrävd ännu (Bonnier 1987:288). I boken Långfredagsslaget av redaktör Bent Syse presenteras däri en samling skallar som många hör till den anatomiska samlingen på Museum Gustavianum. Men mer information än så ges inte i detta sammanhang. Bent presenterar olika utgrävningar som ägt rum under talet och fynden av några kranier diskuterar han kan vara kopplad till en närliggande kyrka. Han nämner också Johan Anund som i en artikel påstår att några kranier som påträffats vid en utgrävning har en koppling till just Vårfrukyrkan eller också kallad S:t Maria kyrka. Anund grundar sin teori i att en dopfunt påträffats på Stora Torget vid en utgrävning och dateringar som finns av Vårfrukyrkan (Syse 2003:36). 10

16 3. Osteologisk analys Under denna rubrik presenteras resultaten av analysen av de 10 kranierna, och det diskuteras även kring patologierna, skadorna och de icke-metriska dragen. Förkortningen MAC som är märkt på varje kartong tillsammans med ett nummer står för Museum Anatomicum Cranium och det är Museum Gustavianums egna prefix och förkortning för materialet. Numret som finns på kartongen är det som skallarna märkts med och som finns upptaget i den Anatomiska liggaren och där allt osteologiskt material som dåvarande Anatomiska institutionen samlat in och förvarat (Muntligt meddelande, Anne Ingvarsson, 2/5-18, 14/5-18). De flesta sjukdomarna, skadorna och icke-metriska dragen är svåra att hitta en översättning till på svenska. Därför har det engelska namnet använts mer på de sjukliga förändringarna skadorna och de icke-metriska dragen. Författarna Baxarias och Herreríns bok (2014) om patologier och skador som använts flitigt i analysen av kranierna, börjar varje nytt kapitel med sidnummer 1. Därför skrivs både sidnumret och kapitlet ut vid referensen. Detta för att det ska bli lätt för läsaren att förstå vilket kapitel det handlar om. Under Remarks i databasen över kranierna återfinns Gustavianums egna kommentarer t.ex. patologier. Allt övrigt utom material och preservation se Tab.1 i Appendix I, kommer från information i den anatomiska liggaren. I analysen har information från databasen över kranierna och mina egna noteringar presenterats tydligt. Individen med märkningen MAC0184,1 finns ej med i databasen som jag fick tillgång till MAC0184,1 Kranium av man (1911) Funnet 1910 vid grundgräfningen vid tomten 3, kvarteret näktergalen till Upsala Tidnings nya hus, Ö. Ågatan 33. Från nedersta delen af tomten och således under Gamla Långgatan. (sedermera Ågatan) bredvid smäcken djupt i littorina lera (Museum Anatomicum Upsaliense Catalogus Specialis I Osteologia 1). Individen påträffades år 1910 men årtalet som står inom parentes ovan har inget med året vid anträffandet av individerna att göra. I kartongen där kraniet ligger i finns ett extra tinningben (temporale) i en omärkt påse, som ej tillhör individen. Kraniet är calvarium, vilket menas med att det inte finns något ansiktsskelett på kraniet (White et al. 2011:51). Individen har glesa suturer runt tinningbenet och där hjässbenet (parietale) möter tinningbenet. Detta har orsakat att lera har kommit emellan suturerna. En synbar överlappning av suturen vid nackbenet (occipitale) och hjässbenet (parietale) posterior, se Fig 2. Kan vara Parietal crush (pull down) fracture. Detta orsakas av trauman vid födseln eller skada vid juvenil ålder som bidrar till suturer som liknar en 11

17 överlappning (Baxarias & Herrerín 2008:2 traumatics conditions). Suturer som inte är ihopväxta tyder på en ung individ. Långt upp på pannbenet (frontale) nästan mitt på huvudet på höger sida, 1 cm från den coronala suturen, syns en rund utbuktning. Det liknar Osteom eller knapposteom med ett annat ord. Denna knapposteom är ca 0,5 cm i diameter i storleken. Osteom förekommer vanligtvis på pannbenet och hjässbenet, men kan även förekomma överallt på skalltaket, se Fig. 3. Denna sjukdom är en godartad tumör som är mycket vanlig och liknar små runda benutväxter (Baxarias & Herrerín 2008:2-3 tumors). Figur 2. Pilarna visar den så kallade överlappningen av nackbenet. Figur 3. Pilen visar var knapposteomen är belägen MAC0239A. 001 Kranium av man (1911) Funna 1909 vid grundgräfningen för n.v. huset no 37 vid Östra Ågatan, no 7 (Museum Anatomicum Upsaliense Catalogus Specialis I Osteologia 1). Alla med märkning 0239A. har denna beskrivning, om inget annat anges. Underkäke (mandibula) saknas. Endast två tänder finns kvar i överkäke (maxilla). En stor kindtand (molar) finns på höger sida och en hörntand (canin) finns också på höger sida. Tänderna är relativt fragmenterade, speciellt tuggtanden (molaren). Där har det yttersta lagret eller höljet av emaljen slitits bort. Tanden är också ganska sliten. Hörntanden är mer välbevarad i käken, men den har en annorlunda tuggyta, den är V-formad. Det kan vara skada från utgrävningen, men det kan också vara Intentional and laboral marks. Detta beskriver Baxarias och Herrerín kan handla om rituella märken såsom inristningar eller avsiktligt slitage som människor utfört på sina framtänder, då det är dessa tänder som det främst förekommer på (Baxarias & Herrerín 2008:19 dental pathology). Eller så är slitaget på tanden annorlunda V- formad på grund av individens levnadssätt, och med detta menas med exempelvis om individen möjligtvis jobbat med något individen använt sina tänder till. På vänster sida av käken vid tandhålet (alveol) för den mindre kindtanden syns en vit liten påväxt. Möjligtvis är det en tand som ännu inte vuxit upp, se Fig

18 Likaså syns en vit oval anmärkning vid hjässbenet där suturerna möter nackbenet. Det ser ut som av benytan skrapats bort och under benytan blottas den vita ovala anmärkningen, se Fig 5. Om detta beror på någon patologi eller skada har ej hittats i någon litteratur. Anmärkningen behöver möjligtvis inte bero på varken en sjukdom eller skada. Det kan även vara medfött, ett icke-metriskt drag eller tafonomiskt påverkat. Näshålan ser onormal ut och går nästan ned till framtändernas alveoler (Baxarias & Herrerín 2008:6 anatomical variants). Att näshålan har en annorlunda form och går ovanligt långt ned kan handla om ett icke-metriskt drag eller skada från utgrävningen, se Fig. 6. Individen har även en annorlunda form på nackhålet (foramen magnum). Hålet är inte riktigt ovalt. Detta beror troligtvis bara på att nackhålen på olika individer ser olika ut. Hål ovanför ögonhålorna, som är vanligt förekommande och kallas för supraorbital notch. Detta är något som alltid finns på kraniet men som syns olika bra på olika individer (Hauser & De Stefano 1989; White & Folkens 2005). Figur 4. Pilen visar den vita påväxten i överkäken. Figur 5. Pilen visar den ovala vita anmärkningen på den högra sidan på hjässbenet. Figur 6. Pilen visar näshålan som går onormalt långt ned mot tandhålen. 13

19 3.3. MAC0239A.002 Kranium av man (1911) Ingen underkäke tillhörande detta kranium påträffades. Suturerna på kraniet är helt ihopväxta, suturen sutura squamosa där tinningbenet och hjässbenet möter varandra är mycket gles. Det kan handla om Parietal crush (pull down) fracture (Baxarias & Herrerín, 2008:2 traumatics conditions). Utbuktande suturer vid nackbenet som påverkar hela benet och skapar en utbuktning. Detta orsakar en tillplattning precis ovanför nackbenet, som i sin tur orsakar utbuktningar av de båda sidorna av bakre partiet av hjässbenet. Individen får då en annorlunda skallform i form av triangelformat och brett, se Fig. 9. Kan vara kraniosynostos är ett tillstånd där suturerna har växt samman innan födseln, och skapar en annorlunda form på skallen. Exempel på former som kan uppstå är då Plagiocefali och Skafocefali (Baxarias & Herrerín, 2008:3-5 congenital pathologies), se Fig 7. Suturer som inte är slutna kan tyda på en ung individ, men med tanke på det hårda tandslitaget är det ganska osäkert att det handlar om en ung individ. Individen har fem tänder kvar i överkäken och alla är tuggtänder, fyra av fem tänder är mycket slitna förutom en, som är den sista tuggtanden. Två tänder på vänster sida och tre tänder på höger sida. På ovansidan av den vänstra (sin) ögonhålan (supra orbitalis) syns ett märkligt utskott som nästan formar ett runt hål, detta är troligen som på den föregående individen supraorbital notch. Individen har även ett icke-metriskt drag i form av ett hål i vänstra ögonhålan i riktning mot näshålan. Detta liknar något som har läkt ihop då det inte är några skarpa kanter runt hålet som tyder på påbörjan till läkning. Ett lite mindre hål identifieras på samma ställe fast på den högra sidan. Hålet på den högra sidan är rundare. Vad denna anmärkning beror på och orsakas av har det inte hittats något om. Det kan vara både sjukdom, en skada som skett vid utgrävningen av kraniet eller ett icke-metriskt drag. Det finns två mindre hål på varsin sida av nackhålet som kallas jugular foramen eller jugular process. Individen har vid analysen bara ett av dessa två hål (jugular foramen), se Fig. 8. Vad det beror på har inte hittats i någon litteratur. Det kan handla om ett icke-metriskt drag eller en sjukdom. Figur 7. Pilen visar tillplattningen ovanför nackbenet som buktar ut. Fig. 8. Pilen visar den ena jugular foramen/process som individen saknar, jämförelse med den andra sidan. 14

20 Figur 9. Pilarna visar partierna på skallen som skapar en nästan triangelform MAC0239A. 003 Kranium av man (1911) Ingen underkäke tillhörande detta kranium påträffade. Kraniet hos denna individ var anmärkningsvärt tungt. Individen har enligt databasen tandsten och två extra tandhål för mjölktänder vid 1I-C. Vilket menas med att individen har två extra tandhål för mjölktänder på höger hörntand som nämns i databasen, se Fig. 10. I Baxarias och Herreríns bok beskriver de fenomenet och det kan med ett annat ord kallas för Decidual Retention (Baxarias & Herrerín, 2008:13 dental pathology). På tänderna påträffas det även tandsten och karies (White & Folkens, 2005: ; Baxarias & Herrerín, 2008: 3-4 dental pathology). Individen har även två små hål ovanför den ena framtanden på vänster sida och hörntanden på vänster sida som liknar antydan till Apical cyst, se Fig. 11. Apikala cystor beskrivs som periapikala hålrum i käkbenet som orsakas av bakterier i munhålan som karies, eller överdriven tandvård och trauman. Åkomman kan uppkomma runt alla utbrutna tänder både på överkäken och underkäken (Baxarias & Herreín, 2008:11 dental pathology). Apikala cystor förekommer på de flesta individerna i materialet. Individen har även benutskott och benutväxter i gommen, se Fig. 10. Det kan vara någon form av Torus Palatinus eller Torus Maxilaris (Baxarias & Herrerín, 2008:15,17 dental pathology). Torus Palatinus och Torus Maxilaris är i princip samma sjukdom fast med olika namn, som bildar bentillväxt i gombenet. Åkomman uppkommer bara på vuxna individer och orsaken till dessa benutväxter är okänt (Baxarias & Herrerín, 2008:15,17 dental pathology). Nackbenet på individen buktar ut, och dess suturer bildar små extra ben runt nackbenet. Det kan handla om något som på engelska kallas Wormian bones eller intrasutural bones och blir på svenska intrasuturala ben (Baxarias & Herrerín, 2008:4 anatomical variants; Khan 2011:291). Intrasuturala ben orsakas av en ojämn förslutning av skallbenen och förekommer främst i det bakre partiet av huvudet, runt nackbenet. Detta orsakar som på den föregående individen en annorlunda skallform med en tillplattning ovanför nackbenet, som gör att skallen får en kort och bred form. Suturerna är i allmänhet svagt synliga och inte alls lika tydliga som på föregående individer, och detta kan tyda på en medelålders individ. På det bakre partiet av kraniet syns en porös struktur som liknar Skull Periostic Infection eller Porotic Hyperostosis, se Fig. 12. (Baxarias & Herrerín, 2008:1 endocrine metabolic, 13 infectious pathologies). Porositet liknas vid små hål eller porer som ofta förekommer i en större mängd. 15

21 På ben kan porositet ha många olika orsaker. En del osteologer menar att patologin orsakas av näringsbrist under en lång period eller av blodbrist, som då blir synligt på ben (Baxarias & Herrerín 2008:1 endocrine-metabolic). Det kan också handla om en Skull Periostic Infection, vilket är en åkomma som orsakas av en infektion i samband med tuberkulos eller syfilis. Då porositeten inte är speciellt omfattande tyder det troligtvis på att det kan handla om näringsbrist. Individen hade även en tydlig supranasal, en sutur som förekommer ovanför näsbenet. Supranasal sutur orsakas av och har ett samband med förslutningen av skallbenen (Hauser & De Stefano, 1989:44-45). En svag benkant eller överlappning vid tinningbenet och hjässbenet, likt de föregående individerna, påträffades. Figur 10. Den svarta pilen visar det extra tandhålet för mjölktanden. Den vita pilen visar benutskotten i gommen. Figur 11. Pilen visar antydan till en apikal cysta på överkäken. Figur 12. Bilden visar hela det bakre partiet av skallen som har porositet. 16

22 3.5. MAC0239A. 004 Kranium av man (1911) Kraniet med underkäke är komplett och välbevarat. Sammanlagt finns 21 hela tänder och en fragmenterad tand bevarad, varav 13 i underkäken och åtta i överkäken, plus den fragmenterade tanden där ingen krona finns utan bara roten. Fem större kindtänder, fyra mindre kindtänder och fyra framtänder finns i underkäken. I överkäken finns sex större kindtänder, två mindre kindtänder och den halva tanden är en framtand. Tänderna är överlag ganska slitna och det finns en del tandsten, på vissa tänder har emaljhöljet nötts bort. Suturerna hos denna individ är inte särdeles tydliga kring hjässbenet, men vid nackbenet och tinningbenet är de tydligare. Detta kan tyda på en individ i medelåldern eller en äldre individ. Det påträffas även utmärkande spår på hjässbenet som liknar små streck, det kan vara spår från djur, exempelvis någon form av köttätare, men det kan också vara hugg- och skrapspår från utgrävningen, se Fig. 13. (Baxarias & Herrerín 2008:5 burial related conditions, 4 intentional traumas). På det bakre högra partiet på hjässbenet syns en liten inbuktning, det kan handla om en skada eller en sjukdom. Det närmaste som liknar detta i Baxarias & Herreríns bok är Epicranial tumors. Men att det handlar om Epicranial tumors går inte att säkerställa. Epikraniala tumörer är godartade tumörer som lämnar spår efter sig på ben. Spåren efter tumören resulterar i en inbuktning på skallbenet. Åkomman kan dock lätt förväxlas med trauman (Baxarias & Herrerín 2008:7 tumors). Även några skrapspår påträffas på pannbenet, och orsaken till det är okänd. Men det kan möjligtvis vara tafonomiskt påverkat. På den övre delen av vänstra ögonhålan, på ögonbrynsbågens mediala ovansida syns ett märkligt utskott som nästan formar ett runt hål. Detta är väldigt vanligt förekommande och syns olika mycket på olika individer. Genom detta hål går blodkärl och nerver igenom till regionen i pannan (White & Folkens, 2005:88). Figur 13. Pilarna visar skrapspår på det bakre partiet av skallen. 17

23 3.6. MAC0239A. 005 Kranium av man (1911) Kraniet är i relativt dåligt bevarat och hål som påträffas på flera olika ställen som möjligtvis inte tyder på varken skada eller sjukdomar förekommer. Vid en utgrävning kan skador på ben inträffa, men ben kan även bli tafonomiskt påverkade. I detta fall handlar det troligtvis om skada från utgrävningen eller tafonomiska påverkningar. Ingen underkäke tillhörande individen har påträffats. Individen har fem tänder kvar i överkäken som är mycket slitna. Det finns två stora kindtänder, två mindre kindtänder (premolar) och en framtand kvar. Den ena mindre kindtanden är också halv, då halva kronan bara finns kvar. Små hål ovanför tandhålen identifieras som spår efter Apikala cystor, se Fig. 14. (Baxarias Herrerín, 2008:11 dental pathology). För längre beskrivning av Apikala cystor se individ MAC0239A.003. Individen har även enligt databasen ett extra ben i det bakre partiet av skallen, där nackbenet och hjässbenet möts. Det stämmer väl överens med individen, analysen visar att individen har detta extra ben. Benet heter Os Inca eller med ett annat ord preinterparietalt ben, se Fig. 15. Detta har rapporterats vara associerat med kraniala deformiteter. Inca benet är också associerat med den metopiska suturen och Wormian bones (Das et al. 2005; Khan et al. 2011). Näsbenet har även en avsmalnande form, som troligen orsakas på grund av inca-benet och formen som kraniet har. Individen har även släta och svagt synliga ihopväxta suturer som tyder på en äldre individ. På kraniet identifieras även små cirkulära fördjupningar, och även en liten rund utbuktning vid högra ögonhålan på pannbenet påträffas, se Fig. 16. Vad det kan vara eller orsaken till det har inte hittats. Även ett ganska stort hål under den vänstra ögonhålan påträffas, det kan vara skada som individen fått i livet, en sjukdom eller en skada från utgrävningen. Ett runt hål i ögonhålan identifieras, om det beror på Perforated lesions eller om det bara är en skada från utgrävningen är svårt att säga. Perforated lesions liknar runda hål som orsakas av våld från något vasst vapen som resulterar i ett ingångshål och ett utgångshål. Diametern på hålet kan avslöja vilket slags vapen som använts (Baxarias & Herrerín, 2008:8 intentional traumas). Men eftersom hålet på individen bara har ett ingångshål och inte ett utgångshål, kan det med säkerhet inte fastställas att det handlar om perforated lesions, se Fig

24 Figur 14. Pilen visar spår efter en apikal cysta. Figur 15. Pilarna visar Os Inca på det bakre partiet av skallen. Figur 16. Pilen till vänster visar hålet i ögonhålan. Pilen till höger visar den runda utbuktningen ovanför ögonhålan. 19

25 3.7. MAC0239A. 006 Kranium av man (1911) Kraniet är välbevarat och har inte särdeles anmärkningsvärda drag. Individen har sammanlagt 24 tänder kvar, varav 11 finns i överkäken och 13 finns i underkäken. Sex stycken stora kindtänder, tre mindre kindtänder, en hörntand (canin) och en framtand i underkäken. Fem stycken stora kindtänder, tre stycken mindre kindtänder, två hörntänder och tre framtänder. Skicket på tänderna är dåligt då det finns karies, parodontitis, antydan till apikala cystor på överkäken och kronisk abscess (Baxarias & Herrerín, 2008:2 dental pathology). Parodontitis är en inflammatorisk tandsjukdom där käkbenet gradvis bryts ned och tanden förlorar därefter sitt fäste och kan sedan lossna. Sjukdomen orsakas främst av dålig munhygien, tandsten och karies (Baxarias & Herrerín 2008:2 dental pathology). Abscess påträffas på högre överkäken ovanför de större kindtänderna, se Fig 17. Ett ganska stort hål och ett lite mindre hål bredvid. Tandsjukdomen abscess är en infektion i vävnaden i käkbenet som bildar hål ovanför eller under tandfästena (Baxarias & Herrerín 2008:12 dental pathology). Även spår efter en apikal cysta påträffas på höger sida av överkäken ovanför de mindre kindtänderna, och det påträffas även på vänster sida (sin) ovanför de större kindtänderna. Ett hål som kan vara spår efter en apikal cysta, men kan inte med säkerhet fastställas, påträffas också under näshålan, ovanför framtänderna på vänstra sidan av underkäken. Ett stort anmärkningsvärt hål i den större kindtanden på vänster sida i överkäken påträffas och tyder på karies, se Fig.18. Men det finns även märkbara kariesangrepp på de resterande tänderna både i över och underkäken. På den högra sidan av underkäken där framtänderna vanligtvis ska vara placerade påträffas ett ganska stort hål, och enligt databasen är det parodontitis som läkt till AMTL (Ante-mortem tooth loss), se Fig.19. AMTL identifieras som ihop växta tandhål och som betyder att individen tappat tanden före sin död. Tandhålet har därefter växt ihop och skapat en tom glugg i käken. På insidan av underkäken hittas en välmarkerad spina mentalis, som har formen som en spets, se Fig. 20. Denna benutväxt är förankrad med tungmuskeln (De Hauser 1989: ). På och runt suturerna påträffas det inga speciella anmärkningar. Förutom på den sagittala suturen identifieras några utstickande ojämnheter. Antingen icke-metriskt drag eller någon sjukdom. Vid nackbenet finns så kallade Wormian bones eller intrasuturala ben (Baxarias & Herrerín, 2008:4 anatomical variants), för längre beskrivning av intrasuturala ben se individ MAC0239A.003. Kraniet har även en dubbelsidig supraorbital notch (White & Folkens, 2005:88), för längre beskrivning av supraorbital notch se individ MAC0239A.001. Suturerna vid tinningbenet och hjässbenet är inte riktigt slutna. En annan anmärkningsvärd upptäckt på kraniet är en grönfärgad fläck på pannbenet. Troligen beror det på att individen har begravits med ett eller flera kopparföremål. 20

26 Figur 17. Pilen visar kronisk abscess på överkäken. Figur 19. Pilen visar AMTL (Ante-Mortem tooth loss) på underkäken. Figur 18. Pilen visar det stora kariesangreppet. Figur 20. Cirkeln visar benspetsen spina mentalis. 21

27 3.8. MAC0239A. 007 Kranium av man (1911) Ingen underkäke tillhörande individen påträffades. Vid första anblick av kraniet syns ett ca 8 cm långt och ca 1 cm brett hugg på pannbenet och hjässbenet, troligtvis orsakat av ett svärd eller liknande vapen, se Fig. 21 & 22. (Baxarias & Herrerín, 2008:3 intentional traumas). Detta har även orsakat sprickor runt hjässbenet och på andra sidan ned till tinningbenet. I databasen står det perimortem vilket betyder att hugget på kraniet hos individen var dödligt och att individen har avlidit direkt efter slaget (White & Folkens, 2005:50). Skarpa och vassa benkanter runt huggspåret tyder också på att individen avlidit direkt. Hur skadan uppkommit är svårt att säga och kan bara spekuleras kring. En idé kan vara att individen varit med i ett slag och avled, men det går såklart inte att säkerställa. Den sagittala suturen på det bakre partiet av kraniet är ojämn och två små cirkulära fördjupningar på hjässbenet påträffas runt denna ojämna sutur också. Detta kan tyda på Epicraneal tumors eller epikranial tumör på svenska (Baxarias & Herrerín, 2008:7 tumors). För längre beskrivning av epikraniala tumörer se individ MAC0239A.004. De övriga suturerna på kraniet är svagt synliga, och på vissa ställen är de helt osynliga, vilket tyder på att det kan vara äldre individ. På nackbenet syns också tecken på någon form av näringsbrist, som då ter sig som porösa små inåtgående hål på skallbenet. Detta kan vara Porotic hyperostosis. Enligt databasen har kraniet porositet, som stämmer överens med individen, se Fig. 22. För mer information angående porositet och Porotic hyperstosis se analysen av individen MAC0239A.003. Tydligt markerad External occipital protuberance, detta förekommer mer på män än på kvinnor (White & Folkens, 2005:100). På nackbenet ned mot nackhålet finns ett utskott som kallas External occipital protuberance eller på svenska kan den kallas för mastoideusutskott/vårtbensutskott. Detta utskott är mycket varierande i storlek och utseende och är mer framträdande hos män än hos kvinnor (White et al. 2011:71). Individen har en tand kvar som är en större kindtand på höger sida. Tanden är sliten och en bit av tanden är dessutom borta. Tandhålen för de stora kindtänderna på den vänstra sidan har nästan växt ihop med varandra, inga skiljeväggar mellan de finns kvar. På samma ställe finns även en påbörjan till en apikal cysta (Baxarais & Herrerín, 2008:11 dental pathology). Även på båda sidor av hörntänderna finns också spår efter en apikal cysta, se Fig. 23. Det är dock lite mer på den vänstra sidan än den högra. I gommen identifieras små benutväxter och benutskott som kan vara någon form av Torus Palatinus eller Torus Maxilaris (Baxarias & Herrerín, 2008:15,17 dental pathology). För en längre beskrivning om Torus palatinus och Torus maxilaris se individ MAC0239A

28 Figur 20. Bilden visar det eventuella svärdshugget. Figur 21. Bilden visar det eventuella svärdshugget och sprickbildningen runt hugget. Figur 22. Bilden visar det bakre partiet av skallen där porositet förekommer. Figur 23. Pilarna visar spår efter apikala cystor. 23

29 3.9. MAC0239A. 008 Kranium av man (1911) Kraniet är överlag välbevarat och inga ovanliga patologier, skador eller icke-metriska drag förekommer mer än tandsjukdomar. Ingen underkäke påträffades. Det påträffades tre tänder i överkäken, två större kindtänder på höger sida och en på vänster. Tänderna i sig är hela och bara något slitage på tuggytorna syns. Parodontitis syns också på båda sidor av överkäken (Baxarias & Herrerín, 2008:2 dental pathology). För en längre beskrivning av parodontitis se individ MAC Spår efter apikala cystor syns också på båda sidorna av molarerna, men det förkommer även på den vänstra sidan av framtandshålet och på höger sida hörntandshålet (Baxarias & Herrerín, 2008:11 dental pathology). I databasen nämns antydan till cribra orbitalia, vilket stämmer överens med analysen av individen. I taket i ögonhålorna syns porös struktur, vilket kan tyda på cribra orbitalia. Cribra orbitalia är en åkomma som uppstår som porositet i ögonhålstaket. Orsaken till cribra orbitalia är tyvärr okänd (Baxarias & Herrerín, 2008:2 endocrine metabolic). Men det diskuteras av osteologer att järnbrist kan vara orsaken till cribra orbitalia (muntligt meddelande, Sabine Sten, 30/5-18). På och runt suturerna på hela kraniet påträffas det inga speciella anmärkningar. De är svagt synliga och tyder på att det handlar om en äldre individ. På den vänstra sidan av nackbenet, buktar det ut lite mer än den högra sidan. Detta utgör en snedställd form på bakhuvudet. Det kan tyda på någon form av Plagiocefali (Baxarias & Herrerín, 2008:5 congenital pathologies). För mer information om plagiocefali se individ MAC0239A.002. Runt nackbenet finns antydan till Porotic Hyperostosis (Baxarias & Herrerín, 2008:1 endocrine metabolic). På den sagittala suturen på kraniet i profil syns en tydlig toppig form, se Fig. 24. Skallformen har också en snedställd form i en synvinkel framifrån, se Fig. 25. Detta kan handla om ett icke-metriskt drag, eller så orsakas det av förslutningen av suturerna. På den högra sidan av tinningbenet på zygomatic process på svenska okbenet (White & Folkens, 2005:98) påträffas en skada som kan ha förekommit i livet för individen eller så handlar det om en skada som skett vid utgrävningen. Ovanför ögonhålorna syns som på tidigare individer tydliga supraorbital notch (White & Folkens 2005:88). 24

30 Figur 24. Bilden visar det utbuktande nackbenet. Figur 25. Pilen visar den snedställda formen skallen har. 25

31 3.10. MAC0239A. 012 Kranium av man (1911) Individen har fyra tänder kvar, två större kindtänder i överkäken på vänstra sidan och två mindre kindtänder i underkäken på den högra sidan. De större kindtänderna (molarer) har mycket slitage på tuggytorna, medan de mindre kindtänderna (premolarer) har mindre slitage. På den högra sidan i underkäken identifieras AMTL (Ante-mortem tooth loss). Men även i överkäken identifieras AMTL (Baxarias & Herrerín 2008:6 dental pathology). Antydan till en apikal cysta påträffas i överkäken ovanför alveolerna till de mindre kindtänderna och även vid de större kindtänderna. Parodontitis identifieras även i både över- och underkäken (Baxarias & Herrerín 2008:2,11 dental pathology). Emaljhöljet runt den ena mindre kindtanden är till häften borta. Individen har även ett svagt underbett ur en synvinkel i profil, se Fig. 26. Suturerna på kraniet är svagt synliga och tyder på en äldre individ. Nackbenet buktar ut och skapar en annorlunda form på kraniet. Formen skapar lite av ett avlångt kranium, med en tillplattning ovanför nackbenet där det möter hjässbenet. Bredvid den vänstra nackkondylen (condylar foramen) på kraniet identifieras ett hål, se Fig. 27, som liknar någon form av skada eller sjukdom. Men detta kan med säkerhet ej fastställas. Det kan handla om en skada från utgrävningen, någon skada individen fått i livet eller ett icke-metriskt drag. Figur 26. Pilen visar underkäken som liknar det eventuella underbettet. Foto M. Nyström Figur 27. Pilen visar hålet bredvid den vänstra nackkondylen. 26