Inledning. Ägare genom tiderna

Transkript

1 Detta dokument är utdrag från Mariedamms förenings häfte från 2016 Övergårdana: Trehörning, Håkantorp, Kättstorp, Solberga och Runsala samt Sämjan, Simonslund, Gustavsberg, Hagalund, Källberget, Höjen, Vänbygget, Grissjöfallet, Ortele, Störtorp, Ängfallet, Lilla Runsala, Lilla och Stora Backafall Inledning Detta häfte behandlar en del av de fastigheter som ingick i Mariedamms gårds ägor de s.k. Övergårdarna (p.g.a. sitt höga läge). I slutet av detta häfte finns en sammanställning av alla de gårdar, torp och backstugor som ingick i ägorna och en hänvisning till var vi har skrivit om dem. Mariedamms Gårds ägor tillhörde Kronan innan de köptes av Louis de Geer. Köpet gjordes i två omgångar. Det första skedde den 12 december Han köpte då två halva hemman i Håkantorp och Trehörning, med hus, torp och torpeställen, sjöar, strömmar, och alle andre nyttigheter och tillägor. Den 17 augusti 1648 köpte han ett helt kronohemman i Norra Björnfall, halva d:o i Runsala, Solberga, Blackfärd, Kättstorp och Dammen. Köpesumman var rdr specie. I och med det köpet blev bönderna frälsebönder och förlorade därmed den åborätt 1 som de haft som kronobönder - se vidare kapitlet om avhysningarna. De första gångerna som vi finner att de beskrivna gårdarna nämns är i Gustav Vasas räkenskaper från mitten av 1500-talet. I mantalslängder från 1640 finns hemmansbrukarna upptagna. Vi har dock valt att ta med brukarna först från då de kan knytas till husförhörslängder där familjemedlemmar, födelse- och dödsdatum mm. anges. Den äldsta husförhörslängden är från Genom att födelse och dopböckerna finns från 1716 har de äldsta brukarna kunnat anges tidigare än Ägare genom tiderna Släkten De Geer Louis De Geer Jean De Geer d.ä. och Sara De Geer (f. Hovius) Jean De Geer d.y Johan Carl De Geer och Altea Maria De Geer (f. De Bech) släktkonsortium samt Carl Gustaf och Alexander De Geer Släkten Grill Johan Abraham och Ulrika Grill Fredrik Wilhelm Grill Andreas Gustaf Grill : Skyllbergs bruk A.W. Molin, verkställande direktör Ivan Svensson d.ä. disponent Gustaf Svensson styrelseordförande Ivan Svensson d.y. disponent Hasselfors bruk 1972 till nu: Domänverket och Sveaskog (förutom friköpta fastigheter). Övergårdarna var bergsmanshemman och hemmansbrukarna var bergsmän. Detta innebar att de hade skyldighet att framställa tackjärn men var befriade från bl.a. rotering d.v.s. kravet att anskaffa, utrusta och avlöna en 1

2 soldat. Bergsprivilegierna upphävdes 1859 då bergshanteringen blev fri i Sverige. Alla som hemmansbrukarna, torparna och backstugusittarna betalade hemmansräntor(arrendeavgifter) till ägarna. Som exempel var den årliga hemmansräntan år 1898 för: Solberga 350 kr, Håkantorp 330 kr, Runsala 1050 kr, Trehörningen 400 kr, Grisjötorpet 48, Höjen 35, Stora Backabygget 50 kr, Gustavsberg 401, Simonslund 79, Ängfallet, Vänbygget 40 kr. Avhysningarna Som sagts ovan blev bönderna frälsebönder från att ha varit kronobönder då Louis de Geer köpte hemmanen från kronan. Som kronobönder hade de ofta åborätt 1 till sina hemman. Detta innebar bl.a. att så länge de betalade sina skatter och avgifter hade bönderna en besittningsrätt som var ärftlig. Som frälsebönder förlorade de denna rättighet, de blev mer ofria. År 1799 startade frälsebönderna i Runsala, Solberga, Kättstorp, Håkantorp, Skepphult och Trehörning en process mot familjen Grill för att få denna åborätt. Alla av Runsalas 4 bönder deltog, 3 av Solbergas 4 bönder, 1 av Håkantorps 2 bönder, 1 av Trehörnings 2 bönder samt Skepphults och Kättstorps enda bonde. Totalt var således 11 familjer indragna i tvisten. De förlorade i alla instanser och 1804 dömdes de till att lämna sina hemman och att betala rättegångskostnaderna samt arrende som de inte hade betalat under tiden. Detta bragte dem till tiggarstaven, skriver Clas Grill i sina Anteckningar om Godegårds socken och att gods Han skriver också: Förvaltare Löfgrens frånstötande och olämpliga behandlingssätt av arrendebönderna anges som en bidragande orsak till processen mot Grill. Kättstorpsbonden fullföljde inte tvisten men de tio övriga familjerna blev avhysta från sina hemman - totalt 65 personer. Det var dock inte första gången bönder från denna trakt hade fått flytta från gårdarna. Redan 1722 hade man uppvaktat konung Fredrik I, som vistades i Medevi, och beklagat sig över de tunga pålagor som brukspatronen Johan de Geer d.y. lade på dem i form av kolningar, järntransporter mm. Kungen lät utreda saken och fann att frälsebönderna alltid kunde säga upp sina avtal om de inte var nöjda. Johan De Geer tog dock tillfället i akt och sade upp sju av de 15 klagande bönderna 2 -. En frälsebonde var ju till skillnad från en skattebonde blott ett slags arrendator, men så bryska åtgärder som den skildrade torde dock ha hört till undantagen. Av de 31 fastigheter som finns med i detta häfte finns endast nio kvar. Dessa är: Solberga ( Johanssons/Nordins/Solbergs ), Håkantorp, Kättstorp, Störtorp, Ortele (Rättbostaden, Irland, Skottland, England), och Höjen De allra flesta revs under talet. 1 Åborätt, juridisk term, rätten att på viss tid eller livstid inneha annans jord såsom landbo eller under ärftlig besittning. Den som hade sådan rätt kallades åbo (Wikipedia). I slutet av 1600-talet förändrades de flesta kronoböndernas juridiska rättighet till jorden; man hade nu en besittningsrätt som var ärftlig. År 1789 stärktes denna besittningsrätt, och gick numera under namnet stadgad åborätt. I början av 1700-talet genomfördes en rad förordningar som gav kronobonden förköpsrätt till jorden. (Wikipedia) 2 Källa: Waldén sid

3 ... Solberga ägor Gård 1 Gustavssons. Gård 2 Solbergs. Gård 3 Nordins. Gård 4 Johanssons/Nordins/Solbergs Är det en lada som kan anas? Gård 2 Gård 3 Esters Gård 4 Gård 1 Gustavssons. Gård 2 Solbergs. Gård 3 Nordins. Gård 4 Johanssons/Nordins/Solbergs Detta är ett tidigare fotografi än ovanstående. Gård 1 I Ivan Svenssons fotoalbum från 1908 finns dessa fotografier av hus i Solberga. Tyvärr framgår inte vilket hus som är vilket. På fotografierna nedan kan man ana att Solbergs är ljusare kanske vitrappat?. I så fall är mittenkortet ovan Solbergs. Fotografi från Gustaf Svensson Närmast: Gustavssons. Längst bort: Solbergs Från vänster till höger: Johanssons, Nordins, Solbergs, Gustavssons. 3

4 Hösläpa efter häst i Solberga. Fr.v. 1) Anna Solberg 2) Julius Eriksson 3) Erik Johansson 4) Elsa Eriksson Foto: Solberg Södra Solberga. Rivning av gamla ladan år Hjalle Solberg kör hästen Foton från Lerbäcks hembygdsförenings arkiv Linus Hellzon skriver om Solberga i Sagor och Sägner från Lerbäck. Solbergas tradition. Solberga skall vara den första bebyggda gården i Lerbäck. En bebyggare skall öster ifrån ha kommit och gått över Dalkärren samt vid skymningen på kvällen slagit upp sitt läger på berget. Här hade man samlat tillhopa några svarta stenar till eldningen, vilka på morgonen hade förvandlats åtskilligt av värmen. Man såg häri ett järtecken från gudarna och beslöt att stanna på platsen. En som hette Håkan, han flyttade längre upp i en vacker ekdunge och byggde där "Håkingens". 4

5 En son hette Thörn, han flyttade till en liten sjö och byggde "Thörningens" medan dottern Kersti stannade i närheten av faderns hem. Hon och mågen byggde "Kerstingens". Under kristendomens införande ändrades namnen på gårdarna till Solberga, Håkantorp, Trehörning och Kättstorp. (Hämtat ur undertecknads beskrivning av trakten kring Mariedam. Jag fick den först av f. nämndemannen Albin Jansson, Isåsen, han hade läst den i "Godegårds bibliotek". Även Hjalmar Sohlberg, Solberga, och Maj-Lotta i Håkantorp har berättat samma sägen för mig. L.H.) Solberga härbärge I denna illa beryktade skog skall ett härbärge ha funnits vid Solberga. "Vid gamla vägen mellan Trehörnings masugn och Solberga", där vid talets början stod ett härbärge, som då var ungefär 25O år gammalt, och en gammal man kunde ännu på 1930-talet peka ut platsen för Sahlström. Enligt en tidningsuppgift skulle det stamma från 1300-talets mitt, enligt "gammal handling". (Den gamle mannen var Albert Gustavsson i Solberga. Undertecknad fått sägen av gamla personer, som hänvisat till William Grills berättelse. Det fanns förr en mycket gammal stuga i Solberga med ett stort helgdagsrum, som ingen använde). Övergårdarna hade sin bytrumma, som gick från Trehörning till Håkantorp, Kättstorp, Solberga och Runsala, eller tvärtom, den förvarades hos åldersman. Även bergsting och gruvarbetets ordnande förekom. (Maj-Lotta Gustafsson, Håkantorp, omkring 80 år 1900) Utsiktstorn vid Solberga som revs på 1960-talet. Solberga Johanssons/Nordins/Solbergs 5