A a/cl' G/Å<m' A-Zcf/yjtl

Transkript

1 A a/cl' G/Å<m' A-Zcf/yjtl wtyfa* fé» Skolan Mariedam,

2 För 60 år sedan pensionerades en folkskollärare redan vid 60 års ålder. Många var därför efter pensioneringen i full verksamhet på olika områden, ofta som kommunala förtroendemän eller som vikarier i skolan. En sådan var, när jag kom till Lerbäck 1922, Karl Gideon Hempel. Han föddes samma år som gamle kungen Gustaf V 1858 och blev således pensionerad 1918 och var, då jag lärde känna honom, i full verksamhet i olika kommunala uppdrag och ibland som vikarie för någon sjuk lärare. Som många lärare på den tiden tillhörde Hempel det frisinnade partiet och var nykterhetsman. Men han var knappast en dussinmänniska, utan hade i hög grad en egen profil. Det slog mig redan vid första mötet med honom: en rakryggad gentleman med skarp blick och långt vitt skägg, vilket alls inte var modernt på den tiden, då alla skulle vara slätrakade. Hade han levt nu, tror jag han hade varit utan skägg, ty Hempel var inte bara originell utan något av "motvalls käring," som jag snart kom underfund med. I alla händelser handlade han ofta tvärt emot det vanliga. Ibland var det sympatiskt, ibland mindre bra. Till det förra måste jag dock räkna hans äktenskap med Adamina Matilda född Lejon, som var 20 år äldre än sin make och därtill från födelsen svårt handikappad. Första gången jag träffade fru Hempel var vid kyrkans högtid för de gamla, då hon kom till kyrkan stödd och nästan buren av sin make de få stegen från bilen in i kyrkan. Sedan lärde jag känna henne som en livlig och intelligent kvinna, som liksom sin make åtnjöt stor aktning i sin omgivning. Makarna, som båda var födda i Västergötland, han 6 juni 1858 i Fröjered och hon 2 juni 1838 i Åsaka, gifte sig 22 juli Äktenskapet var barnlöst och som det sades lyckligt ända till slutet. Jag fick jordfästa båda makarna, hustrun 1928 (90 år) och mannenl942. Det allmänna omdömet om Hempel som lärare var, att han var mycket sträng och effektiv. Jag har talat vid flera av hans gamla elever, som alla gav honom positiva omdömen. Hemmansägare Ivar Nordin, född 1892, och Hempels elev alla fyra åren i folkskolan, säger: "Hempel satte pli på barnen. Han var sträng men rättvis. Ibland begagnade han rottingen. En far till en pojke, som fått stryk, sade till honom: Du är satt till att lära barnen inte att slå dem. Efter den dagen blev Hempel mer restriktiv med rottingen." Hempel började sin tjänstgöring i Lerbäck vid Mariedams skola 149

3 1897. Kyrkoherde i Lerbäck var då kontraktsprosten Vilhelm Callmander, en herre med myndigt uppträdande men väl respekterad både som människa och präst. I egenskap av skolrådets ordförande höll han noga uppsikt över lärarnas veksamhet och drog sig inte för att uttala anmärkningar, när han ansåg det befogat. Men han saknade inte humor. Det berättas, att Hempels företrädare som lärare i Mariedam var en lugn och sävlig man, kanske alltför lugn i tjänsten. Skolrådets ordförande Callmander fann sig en gång föranlåten att ge honom en förmaning att mera nitiskt sköta sin tjänst. Läraren stod tyst och hörde på. När det var slut, tog han upp sin snusdosa, räckte den till sin förman och sa: "Ska Prosten ha en pris?" Så snusade bägge skrattande ihop, och saken var utagerad. Det berättas också, att Callmander ett år vid husförhöret i Bergs rote mycket skarpt markerade sitt missnöje med dem som uteblivit från förhöret och betonade, att det var deras plikt att komma. Året därpå hade därför alla mangrant infunnit sig, men då prosten skulle börja uppropet befanns, att han av misstag inte fått med sig den rätta församlingsboken, så något riktigt upprop kunde inte ske. "Ja," sa prosten, "även den bäste kan fela." Att Callmander och Hempel, som båda hade mycket bestämda åsikter och viljor, skulle komma i kollision, var väl inte så underligt. Hos bägge fanns väl också något av en liten diktator. Anledningen till den svåraste sammanstötningen var Hempels närmast fanatiska nykterhetsiver. "Utdrag ur protokoll fört vid sammanträde med Kyrko- och skolråd i Lerbäck den 10 februari 1906: 4. Af Ordföranden lemnades till kyrkorådet meddelande derom, att Folkskolläraren K.G Hempel, Mariedam, vid i Good Templar-huset hållen allmän sammankomst, där både ungdom och äldre voro tillstädes, enligt till ordföranden af tvänne ojäfviga, trovärdiga personer gjord anmälan, under föredrag i nykterhets-saken utfarit emot vinet i nattvarden vid statskyrkans nattvardsfirande och dervid användt så grafva uttryck, som att detta vin vore sammansatt af 'potatis och brännvin' samt att 'sådan soppa' bjödes gästerna vid nattvardsbordet. Ordföranden, som förut sport, att Hempel på liknande sätt, fastän inom annan församling, gjort sig skyldig till sådant otillständigt och straffvärt 150

4 tal om kyrkans nattvardsfirande, ansåg lämpligt, att enskildt förehålla Hempel det oskickliga i hans beteende och hade gjort detta under förhoppning, att Hempel skulle erkänna sig hafva handlat illa, då han offentligen inför f.d. lärjungar, kanske konfirmander och möjligen äfven inför nuvarande lärjungar smutskastat den kyrka, inom vilken både han och de fostrats, men Hempel förklarade sig ej i denna sak hafva gjort något, som han behöfde eller ville återtaga eller önska ogjort. Vid sådant förhållande, ansåg sig ordföranden förpliktad relatera sakförhållandet för församlingens kyrkoråd, som enhälligt prövade skäligt kalla Hempel inför sig och förmana honom, som är skyldig att både såsom menniska och lärare aktgifva på sitt förfarande både inom skolan och utom densamma att ej smäda det, som för andra är heligt." Ett annat stridsämne var fortsättningsskolan Hempel höll fortsättningsskola med fyra barn, trots att antalet skulle vara minst sex. Skolstyrelsen ansåg då, att han icke skulle utfå avlöningen 150 kronor. Dessutom hade han egenmäktigt ändrat tiden för början av undervisningen från 7 till 14 januari för att kunna vara med om en nykterhetskurs i Stockholm. Hempel överklagade först till domkapitlet och länsstyrelsen, sedan till Kammarkollegiet. K. G. Hempel. 151

5 A a/cl' G/Å<m' A-Zcf/yjtl wtyfa* fé» Skolan Mariedam,

6 För 60 år sedan pensionerades en folkskollärare redan vid 60 års ålder. Många var därför efter pensioneringen i full verksamhet på olika områden, ofta som kommunala förtroendemän eller som vikarier i skolan. En sådan var, när jag kom till Lerbäck 1922, Karl Gideon Hempel. Han föddes samma år som gamle kungen Gustaf V 1858 och blev således pensionerad 1918 och var, då jag lärde känna honom, i full verksamhet i olika kommunala uppdrag och ibland som vikarie för någon sjuk lärare. Som många lärare på den tiden tillhörde Hempel det frisinnade partiet och var nykterhetsman. Men han var knappast en dussinmänniska, utan hade i hög grad en egen profil. Det slog mig redan vid första mötet med honom: en rakryggad gentleman med skarp blick och långt vitt skägg, vilket alls inte var modernt på den tiden, då alla skulle vara slätrakade. Hade han levt nu, tror jag han hade varit utan skägg, ty Hempel var inte bara originell utan något av "motvalls käring," som jag snart kom underfund med. I alla händelser handlade han ofta tvärt emot det vanliga. Ibland var det sympatiskt, ibland mindre bra. Till det förra måste jag dock räkna hans äktenskap med Adamina Matilda född Lejon, som var 20 år äldre än sin make och därtill från födelsen svårt handikappad. Första gången jag träffade fru Hempel var vid kyrkans högtid för de gamla, då hon kom till kyrkan stödd och nästan buren av sin make de få stegen från bilen in i kyrkan. Sedan lärde jag känna henne som en livlig och intelligent kvinna, som liksom sin make åtnjöt stor aktning i sin omgivning. Makarna, som båda var födda i Västergötland, han 6 juni 1858 i Fröjered och hon 2 juni 1838 i Åsaka, gifte sig 22 juli Äktenskapet var barnlöst och som det sades lyckligt ända till slutet. Jag fick jordfästa båda makarna, hustrun 1928 (90 år) och mannenl942. Det allmänna omdömet om Hempel som lärare var, att han var mycket sträng och effektiv. Jag har talat vid flera av hans gamla elever, som alla gav honom positiva omdömen. Hemmansägare Ivar Nordin, född 1892, och Hempels elev alla fyra åren i folkskolan, säger: "Hempel satte pli på barnen. Han var sträng men rättvis. Ibland begagnade han rottingen. En far till en pojke, som fått stryk, sade till honom: Du är satt till att lära barnen inte att slå dem. Efter den dagen blev Hempel mer restriktiv med rottingen." Hempel började sin tjänstgöring i Lerbäck vid Mariedams skola 149

7 1897. Kyrkoherde i Lerbäck var då kontraktsprosten Vilhelm Callmander, en herre med myndigt uppträdande men väl respekterad både som människa och präst. I egenskap av skolrådets ordförande höll han noga uppsikt över lärarnas veksamhet och drog sig inte för att uttala anmärkningar, när han ansåg det befogat. Men han saknade inte humor. Det berättas, att Hempels företrädare som lärare i Mariedam var en lugn och sävlig man, kanske alltför lugn i tjänsten. Skolrådets ordförande Callmander fann sig en gång föranlåten att ge honom en förmaning att mera nitiskt sköta sin tjänst. Läraren stod tyst och hörde på. När det var slut, tog han upp sin snusdosa, räckte den till sin förman och sa: "Ska Prosten ha en pris?" Så snusade bägge skrattande ihop, och saken var utagerad. Det berättas också, att Callmander ett år vid husförhöret i Bergs rote mycket skarpt markerade sitt missnöje med dem som uteblivit från förhöret och betonade, att det var deras plikt att komma. Året därpå hade därför alla mangrant infunnit sig, men då prosten skulle börja uppropet befanns, att han av misstag inte fått med sig den rätta församlingsboken, så något riktigt upprop kunde inte ske. "Ja," sa prosten, "även den bäste kan fela." Att Callmander och Hempel, som båda hade mycket bestämda åsikter och viljor, skulle komma i kollision, var väl inte så underligt. Hos bägge fanns väl också något av en liten diktator. Anledningen till den svåraste sammanstötningen var Hempels närmast fanatiska nykterhetsiver. "Utdrag ur protokoll fört vid sammanträde med Kyrko- och skolråd i Lerbäck den 10 februari 1906: 4. Af Ordföranden lemnades till kyrkorådet meddelande derom, att Folkskolläraren K.G Hempel, Mariedam, vid i Good Templar-huset hållen allmän sammankomst, där både ungdom och äldre voro tillstädes, enligt till ordföranden af tvänne ojäfviga, trovärdiga personer gjord anmälan, under föredrag i nykterhets-saken utfarit emot vinet i nattvarden vid statskyrkans nattvardsfirande och dervid användt så grafva uttryck, som att detta vin vore sammansatt af 'potatis och brännvin' samt att 'sådan soppa' bjödes gästerna vid nattvardsbordet. Ordföranden, som förut sport, att Hempel på liknande sätt, fastän inom annan församling, gjort sig skyldig till sådant otillständigt och straffvärt 150

8 tal om kyrkans nattvardsfirande, ansåg lämpligt, att enskildt förehålla Hempel det oskickliga i hans beteende och hade gjort detta under förhoppning, att Hempel skulle erkänna sig hafva handlat illa, då han offentligen inför f.d. lärjungar, kanske konfirmander och möjligen äfven inför nuvarande lärjungar smutskastat den kyrka, inom vilken både han och de fostrats, men Hempel förklarade sig ej i denna sak hafva gjort något, som han behöfde eller ville återtaga eller önska ogjort. Vid sådant förhållande, ansåg sig ordföranden förpliktad relatera sakförhållandet för församlingens kyrkoråd, som enhälligt prövade skäligt kalla Hempel inför sig och förmana honom, som är skyldig att både såsom menniska och lärare aktgifva på sitt förfarande både inom skolan och utom densamma att ej smäda det, som för andra är heligt." Ett annat stridsämne var fortsättningsskolan Hempel höll fortsättningsskola med fyra barn, trots att antalet skulle vara minst sex. Skolstyrelsen ansåg då, att han icke skulle utfå avlöningen 150 kronor. Dessutom hade han egenmäktigt ändrat tiden för början av undervisningen från 7 till 14 januari för att kunna vara med om en nykterhetskurs i Stockholm. Hempel överklagade först till domkapitlet och länsstyrelsen, sedan till Kammarkollegiet. K. G. Hempel. 151