En undersökning av smalgrynssnäckans (Vertigo angustior) status i Göteborgs kommun och artens preferenser.

Transkript

1 INSTITUTIONEN FÖR BIOLOGI OCH MILJÖVETENSKAP En undersökning av smalgrynssnäckans (Vertigo angustior) status i Göteborgs kommun och artens preferenser. Andreas Svensson Uppsats för avläggande av naturvetenskaplig kandidatexamen med huvudområdet biologi Ange BIO602, Examenskurs i biologi, 15hp Grundnivå Termin/år: Sommaren 2018 Handledare: Frank Götmark, institutionen för biologi och miljövetenskap. Ted von Proschwitz, Göteborgs naturhistoriska museum. Examinator: Johan Höjesjö, institutionen för biologi och miljövetenskap.

2 Bild försättsblad: Smalgrynsnäcka genom mikroskop, 50x förstoring. Foto: Andreas Svensson

3 Innehåll Abstract... 2 Sammanfattning Introduktion Ekologi Hotbild Syfte Metod Lokaler Insamlingsdesign Fältarbete Variabler Hantering av insamlat material Analysering Resultat Förekomst Faktorer Krontäckning Vegetationstäckning Markhålighet Stenyta Vegetationshöjd Markförnatyp Diskussion Resultatet Förbättringar Slutsatser Referenser Bilagor Datablad Lokalskissar

4 Abstract The narrow-mouthed whorl snail (Vertigo angustior) is a relatively small species which feeds on detritus and is linked to terrestrial environments. V.angustior is dependent on lime and moisture and because of the limited ability to populate new areas, it is also dependent on habitat continuity. The species was classified as least concern (LC) in the Swedish national redlist 2015 but in the municipality of Gothenburgh, it is only known to exist on eleven locations. On a proposal from the municipality of Gothenburgh, the status of V.angustior has been investigated on earlier known locations. To find out which habitat that are important for the presence of the species, the species microbiotope has also been studied. The purpose with the study is to investigate the species status on some of the known locations of V.angustior in the municipality of Gothenburgh, as well as investigate if any of the factors regarding habitat characteristics are crucial to the presence of V.angustior. Five subjectively selected sample squares were sampled from four locations where the species was expected to remain, Donsö, Sillvik, Vrångö and Asperö. On each location, additional biotope data was collected from five sample boxes, 15 meters away from the subjectively chosen ones in randomized direction. The variables collected were compared between sample boxes with and without the species and the data from the randomized sample boxes were compared with the subjectively selected ones to test how the subjectively selected microbiotopes differed from the overall biotope. V.angustior was found on three of the locations (Sillvik, Vrångö and Asperö) and in four out of 20 sample squares. Because of the few samples on each location, no significant differences were detected. The species status on Sillvik, Vrångö and Asperö is considered good while it remains uncertain for Donsö, the unusually dry summer may have affected the results. More samples needs to be taken on a local to examine the preferences of the species. Sammanfattning Smalgrynsnäckan (Vertigo angustior) är relativt liten, livnär sig på detritus och är knuten till terrestra miljöer. V.angustior är beroende av kalk och fukt och på grund av en begränsad spridningsförmåga är arten även beroende av habitatskontinuitet. Arten listades 2015 som livskraftig i Sverige men räknas i Göteborgs kommun bara finnas på elva lokaler. På förslag av Göteborgs kommun har därför artens status på kända lokaler undersökts. Syftet med studien är att undersöka artens status på några av de tidigare kända lokaler i Göteborgs kommun samt att ta reda på om någon/några habitatsfaktorer är avgörande för smalgrynsnäckans förekomst. Fyra av lokalerna där arten med störst sannolikhet finns kvar undersöktes, Donsö, Sillvik, Vrångö och Asperö. För att förstå vilka habitatsfaktorer som är viktiga för artens förekomst undersöktes variabler för de undersökta biotoperna. Inventeringen gjordes i fem subjektivt utvalda provrutor per lokal, mikrobiotopsdata samlades in från ytterligare fem provrutor per lokal som slumpades ut 15 meter ifrån de subjektivt utvalda rutorna. Variablerna jämfördes mellan provrutor där arten förekom och provrutor där den inte förekom. Data från de slumpade rutorna jämfördes med de subjektivt utvalda rutorna för att undersöka hur de utvalda rutornas biotop skiljde sig från den omgivande miljön. Arten återfanns på tre av lokalerna (Sillvik, Vrångö och Asperö) och i totalt fyra provrutor av de 20 undersökta. På grund av de få stickprov som gjordes på lokalerna upptäcktes inga signifikanta skillnader. Artens status på Sillvik, Vrångö och Asperö bedöms som god medan den förblir osäker på Donsö, resultatet kan ha påverkats av den ovanligt torra sommaren. Fler stickprov behövs per lokal för att få en bättre uppfattning om artens preferenser. 2

5 1. Introduktion 1.1 Ekologi Smalgrynsnäckan (Vertigo angustior) är en liten terrester snäcka tillhörande familjen grynsnäckor (Fauna Europaea, 2018). Den blir mellan mm lång, mm bred och livnär sig på detritus (Artdatabanken och von Proschwitz, 2017). Arten är likt många andra terrestra mollusker känslig för habitatförändring och är beroende av lång habitatskontinuitet vilket grundar sig i artens ekologi (von Proschwitz, 2012). Det yttre integumentet (cellagret) hos landlevande snäckor är vattengenomträngligt och i torr miljö evaporerar vatten genom det (Prior, 1985). För att överleva krävs därför en fuktig omgivning och hos de terrestra snäckorna är skalet en adaptation som utgör skydd mot bland annat uttorkning (Goodfriend, 1986). För att bygga upp skalet, växa och reproducera sig krävs kalk. Fukt och kalk är därför två essentiella faktorer för landsnäckors existens. Vidare är spridningsförmågan en starkt begränsande faktor för utbredning i familjen grynsnäckor (Vertiginidae) där arten ingår (von Proschwitz, 2011). Den begränsade spridningsförmågan tillsammans med behovet av kalk och fukt gör grynsnäckor beroende av habitatskontinuitet, vilket de även kan användas som indikatorer för (von Proschwitz, 2011 och Nordén och Appelqvist, 2001). Habitat för V.angustior varierar, olika typ av habitatval förekommer och är vanliga i olika delar av utbredningsområdet. Generellt behöver arten permanent fuktig men vattengenomsläpplig markförna som skuggas av måttligt hög växtlighet. I Skandinavien brukar dess habitat sammanfattas till två huvudsakliga: halvöppen lövskog med trädarter som producerar kalciumcitratrik förna och; öppna kalkrika kärr eller strandängar (von Proschwitz, 2003). I Europa beskrivs den som vanligt förekommande i ekotoner (övergångszoner) mellan gräsmark och någon form av antingen vattenmassa, kärr eller sumpmark (Cameron et al., 2003). 1.2 Hotbild V.angustior listades som livskraftig (LC) i Sverige 2015 men i den europeiska rödlistan listades den 2011 istället som sårbar (VU). Anledningen till att den klassas som sårbar i Europa är dels individminskningen och dels förlorandet av subpopulationer. Dessa tros i framtiden förvärras ytterligare (Gärdenfors, 2010 och IUCN, 2011). I Europa gör dess förekomst i ekotoner som saknar botaniska eller annat ekologiska värden arten speciellt känslig för habitatförlust (Cameron et al., 2003). Ett annat problem som IUCN (International Union for Conservation of Nature) nämner är att dess kanske vanligaste habitat i Europa är strandängar, vilka i framtiden kan påverkas då skyddsbarriärer byggs mot de förväntat höjda havsnivåerna (IUCN, 2012). Andra hot mot arten är förändringar av dess mikrohabitat, bland annat: Jordbruk där övergödning, stödutfodrat- eller upphört bete kan leda till igenväxning; användandet av herbicider och pesticider; alltför intensivt bete som leder till nedtrampning men även bete av just får kan bli ett problem på grund av det extremt korta gräs som blir kvar; förändring av hydrologin samt bränning. Skogsbruk utgör också ett hot där huggningar, kalhyggen och dikning har de mest förödande konsekvenserna (Cameron et al., 2003 och von Proschwitz 2011). Smalgrynsnäckan är en Natura 2000-art som står med i habitatdirektivets bilaga två. Det innebär att Sverige som medlemsland är skyldigt att se till så artens bevarandestatus är och förblir gynnsam. Länsstyrelserna har tillsammans med kommunerna och skogsstyrelsen ansvaret för arbetet inom deras respektive områden och det är på förslag av Göteborgs kommun som denna studie gjorts. (Artdatabanken, 2017, Naturvårdsverket, 2018). Den terrestra molluskfaunan i Sverige är undersökt via den omfattande rikstäckande inventeringen som gjordes av Göteborgs naturhistoriska museum mellan år

6 och år 1996 (von Proschwitz, 2003 och 2011). Sedan dess har ytterligare lokaler inventerats men det är länge sedan många av de kända lokalerna för V.angustior i Göteborgs kommun undersöktes. Av de elva nu kända lokalerna undersöktes två senast 2008, övriga nio undersöktes senast mellan 1922 och 1996 (von Proschwitz och Andersson 1997). För att säkerställa en fortsatt gynnsam bevarandestatus är det därför viktigt att göra uppföljningar med återbesök. 1.3 Syfte Undersöka smalgrynsnäckans (Vertigo angustior) status på några av de tidigare kända lokalerna i Göteborgs kommun, samt ta reda på om någon/några habitatsfaktorer är avgörande för artens förekomst. 4

7 2. Metod 2.1 Lokaler På grund av tidsbrist har inte samtliga tidigare kända lokaler för smalgrynsnäckan i kommunen undersökts, istället har studien begränsats till de lokaler där de med störst sannolikhet tros finnas kvar på baserat på hur habitatskontinuiteten tros ha påverkats. Följande fyra lokaler för arten i Göteborgs kommun undersöktes i denna studie: Donsö (24/6), Sillvik (25/6), Vrångö (27/6) och Asperö (27/6). Samtliga har inventerats av H.W. Waldén och T. von Proschwitz från Göteborgs naturhistoriska museum tidigare. I samband med inventeringarna gjordes även allmänna biotopbeskrivningar av lokalerna och de markerades med en prick på karta. I efterhand har GPS-punkter noterats av typen RT90 (Rikets Triangelnät 1990) koordinatsystem utifrån kartorna, som följd av det finns det en viss osäkerhet i exaktheten hos koordinaterna (von Proschwitz, personlig kommunikation, a). Lokalinformation är sammanställd i tabell nedan. Tabell 1: Information om undersökta lokaler (Nilsson, personlig kommunikation. Naturvårdsverket, von Proschwitz och Andersson Göteborgs stad, 2017) Lokal Senastinventerad Sluttningaspekt Områdesskydd Donsö 1969 NO Strandskydd samt riksintresse för kultur. Sillvik 1978 SO Naturreservat samt. Natura område. Vrångö 1969 SV Riksintresse för kultur. Asperö 1969 S Strandskydd samt riksintresse för kultur. Lokalbeskrivning Däld mellan berg, kratt av asp, ek, nypon mm. Örter, ormbunkar. Även uttorkat kärr med viden, älgört. Uppe i bergsluttning mot NO skrevor med ek, gräs, ormbunkar. Skalgrusbank nedanför S-sluttning av granitberg. Låga rönnar, en, slån, nypon, brakved. Torrbacksflora med gulmåra, smultron, johannesört, darrgräs mm. Vindpinat kratt i blocksluttning mot SV. Hassel, ask, hagtorn, rönn, slån, uppåt mest asp. Kaprifol, ormbunkar, stinknäva, smultron mm. Riklig förna. Lövvegetation längs bergsluttning mot S ställvis med klyftor och blockstalp. Ek, asp, lind, något rönn, hassel. Gräs, ormbunkar, kaprifol, blåbär. Neråt lundartat, kulturpåverkat. 2.2 Insamlingsdesign V.angustior lever som nämnt tidigare av detritus och är relativt liten, det gör att den hittas på bästa sätt med hjälp av en riktad eftersökning i lämpligt mikrohabitat där markförnan samlas in och noga gås igenom. Artens behov av fukt gör att torka kan få den att krypa längre ner i förnan mot jorden, på så sätt kan den vara svår att få med vid insamling (Cameron, 2005). Av den anledning gjordes undersökningarna efter att ordentligt med nederbörd hade fallit, men först två dagar efter för att förnan skulle hinna bli genomblöt och snäckorna hinna krypa längre upp i förnan (von Proschwitz, personlig kommunikation, b). Fem provrutor valdes ut på var och en av de fyra lokalerna, anledningen till att provrutorna inte slumpades ut är att syftet med studien inte är att uppskatta abundansen av arten i Göteborgs kommun, syftet är istället att undersöka artens förekomst eller icke-förekomst på tidigare kända lokaler. För det ändamålet är en provdesign med subjektivt utvalda provrutor lämpliga (Cameron, 2003). För att se om de provytor som valts ut subjektivt, utefter kunskap om artens ekologi, skiljde sig 5

8 från omgivningen parades ytterligare en ruta i slumpad riktning från den ordinarie. Samtliga mikrohabitatsvariabler noterades i de slumpade rutorna men ingen insamling av arten skedde. Abundansen av V.angustior räknas ut inom varje provruta i efterhand för att undersöka dess lokala preferenser. Genom att ta reda på artens preferenser kan bevarandearbetet förbättras, förhoppningsvis kan på sikt även en gynnsam bevarandestatus för arten upprätthållas. Lokalerna beskrevs med sluttningsaspekt och vilken skogstyp, träd- och buskarter som växte på lokalen, även allmänt förekommande mindre arter av t.ex. örter, gräs och ris noterades som fältskikt. Att beskriva lokalerna är viktigt för att ha en möjlighet att jämföra med de tidigare beskrivningarna och på så sätt, koppla lokalers kontinuitet eller förändring över tid till artens eventuella förekomst eller försvinnande samt förändring i abundans. De variabler som noterades för provrutorna var bland annat krontäckning (av himmel), vegetationens täckningsgrad (av marken), vegetationshöjd ovan mark, stenyta och markhålighet. Dessa användes för att få en uppfattning om mikrohabitatets fuktkontinuitet. En hög täckningsgrad från vegetation och trädkronor ger skugga som påverkar hur bra fuktigheten bibehålls i habitatet. Vegetationshöjd antyder om måttlig hög vegetation är ett krav för arten alternativt hur viktigt det är (Cameron et al., 2003). Markförnatyp användes för att få en uppfattning om kalktillgången i förnan medans förnavolym kan tänkas påverka hur bra fukt bevaras. Den bästa förnan för mollusker är den som är rik på kalciumcitrat, eftersom det är den mest lättillgängliga formen av kalk för organismgruppen. Kalciumcitrat produceras av en del träd som hassel, sälg, ask, lind, lönn och asp medans den mer svårtillgängliga formen kalciumoxalat produceras av ek och bok (Götmark et al., 2008 och von Proschwitz, 2011). Förnans sammansättning kan även påverka miljöns ph då kalkrik förna har en höjande effekt på ph medans barrträd har en direkt försurande effekt och sänker ph (Sundberg, 2006). Olika kategorier för förnatyp angavs enligt Götmark et al., Träd- busk- och fältskikt användes också för att få en bild av lokalens kalkinnehåll, fuktighetskontinuitet m.m. Genom växtsamhällets sammansättning kan man avläsa eventuell mänsklig påverkan i form av främmande arter eller kulturväxter, vissa växter kan vara kalkgynnade och tyda på ett högt ph medans andra gynnas av övergödning eller skugga och fukt; Slutligen noterades abundansen av levande och döda V.angustior för att kunna jämföra hur den påverkas av olika faktorer. Övriga snäckarter bestämdes och användes likt växtsamhället för att läsa av hur lokalen påverkats på olika sätt. 2.3 Fältarbete Lokalernas position hittades med hjälp av kordinater i mobilappen google maps. Lokalernas koordinater omvandlades från koordinatsystemet RT90 till WGS84 dec (World Geodetic System 1984), med hjälp av koordinatomvandlare (rl.se, 2018). Från koordinaternas position eftersöktes lokalen genom cirkulering (genom att gå runt koordinaternas position) och hittades med hjälp av lokalbeskrivningen. På lokalen noterades datum, omgivande trädslag, fältskikt, buskskikt och sluttningsaspekt. En översiktlig karta skissades upp över lokalen och fem provrutor (20cm x 25cm) valdes ut. Provrutorna valdes ut subjektivt vid lämpliga mikrobiotoper, dels för artens förekomst men också för att få varierande variabler. Platser där arten förväntades kunna hittas var de där förna ansamlades, till exempel i en svacka i marken eller vid sidan om en sten. Förnan skulle helst vara fuktig och av kalciumcitratrik sort men ändå vattengenomsläpplig så att det inte blir översvämmat. När en provruta hade valts ut placerades 4 raka pinnar ut för att bilda en rektangel som mätte 20cm x 25cm på insidan. Därefter dokumenterades krontäckning, vegetationstäckningen, vegetationshöjd, markhåligheter, andel stenyta, förnatyper och förnavolym. Inom rutorna insamlades all förna, volymen uppmättes och sedan sållades förnan genom ett 10mm x 10mm såll. Materialet lades 6

9 i en tygpåse och synliga insekter plockades bort. Därefter noterades provrutans information på tygpåsen. Sållet borstades noga rent mellan provtagningarna med en borste. I rutan placerades sedan en markering och rutan skissades med i kartan över lokalen för att göra det möjligt att komma tillbaka igen. Till varje provruta togs också mikrobiotopsdata från ytterligare en ruta 15 meter bort i slumpad riktning, riktningen togs fram med hjälp av en slumpgenerator (slump.nu, 2018). Ett tal mellan 1 och 18 slumpades varpå kompass användes för riktning där varje heltal stod för 20 grader på kompassen. Samma data noterades för den slumpade rutan som för den ordinarie provrutan med undantag för förnavolym. Även dessa rutor markerades och skissades in i områdeskartan. 2.4 Variabler Lokalerna beskrevs med sluttningsaspekt vilket innebär åt vilken riktning marken lutar ner mot. Trädslag, buskskikt och fältskikt utgjordes av respektive trädartade arter, buskartade arter och örter, ormbunkar, ris- och gräsartade växter. Även dessa noterades för varje lokal. Av provrutornas variabler angavs krontäckning, vegetationstäckning, stenyta, markhålighet och förnatyper i andelar av rutan mellan 0 och 1 med 0.05 enheters noggrannhet. Krontäckningen uppskattades från bilder som togs i rutorna, mot himlen från markperspektiv med mobilkamera. Utskrivet material från studie där krontäckningen fastställts med hjälp av ett program användes som referens (Götmark et al., 2008). Vegetationstäckningen, stenyta och markhålighet noterades genom att betraktaren stod jämte provrutorna och uppskattade dem ovanifrån. För markhålighet uppskattades andelen hålrum under stenar eller motsvarande, då som andel av rutan. Utöver det räknades även gropar som hålrum med funktionen att bevara fukt. Om rutan låg mellan två tydliga stensidor som stack upp relativt omgivande mark räknades den som 0.5 markhålighet, omgavs det av en stensida räknades den som 0.25 och tre av fyra sidor av sten som Vegetationshöjd i rutan mättes med ett måttband där den högsta växten mättes, från mark till högsta punkt. Förnavolym mättes upp i ett litermått av metall och inte av plast, för att förhindra att statisk elektricitet bildades. Förnatyper delades upp i fem kategorier: CONI utgjordes av barrträd; BIRCHPLUS utgjordes av björk och rönn; OAK utgjordes av ek; ASPNOB utgjordes av asp, lind, vide och hassel; GRASS utgjordes av gräsartade blad. 2.5 Hantering av insamlat material Det insamlade materialet torkades och undersöktes på Göteborgs naturhistoriska museum. Materialet fördelades ut jämnt på vikta tidningspappersformar för torkning och på en etikett noterades provets information. Torkning pågick minst en vecka tills materialet kändes genomtorrt, under perioden rördes materialet om varannan dag för att lufta och motverka att det klistrades ihop, detta försiktigt för att inte krossa snäckskal. Ordentligt torkat material förvarades i papperspåsar tills det undersöktes och påsarna markerades med provets information. Vid genomgång undersöktes det torkade materialet noga med hjälp av förstoringsglas. Hanteringen sköttes med en fjäderpincett och snäckor sorterades efter storlek för att direkt utesluta snäckskal, dels som var för stora för att kunna vara V.angustior men också av praktiska skälet att inte de små snäckorna skulle hamna inuti de stora. Artbestämning gjordes sedan med stereolupp med gångers förstoring och Ted von Proschwitz kontrollerade så att bestämningen blev rätt. Övriga arter bestämdes också av Ted och sorterades. Data för vart de förekom samt abundansen inom varje ruta fördes. 7

10 2.6 Analysering Datan sammanställdes i excel och analyserades med grafer i SPSS. Förekomst av V.angustior visades i grafer över totalt antal individer samt medelvärde +/- SE per provruta, detta gjordes per lokal med separata staplar för levande och döda funna individer. Medelvärde +/- SE analyserades för Insamlad förnavolym i en graf över lokaler där förekomsttyp representeras av två staplar. Medelvärde +/- SE för krontäckning, vegetationstäckning, markhålighet, stenyta, vegetationshöjd och förnatyper togs fram för varje lokal. Två grafer gjordes för varje variabel för att representera medelvärden på varje lokal fördelat på förekomst samt provtyp. I graferna över förekomst sammanställdes bara värden från provrutor av ordinarie typ, i graferna uppdelade i provtyp sammanställdes istället värden från båda typerna av provrutor. Standardfel (SE) användes för att få en uppfattning om skillnader mellan medelvärdena i graferna. Med mer än 15 stickprov kan 2SE jämföras med ett konfidensintervall med ungefär 95% konfidensgrad, på så sätt kan SE grovt användas för att läsa av möjliga skillnader (Krzywinski och Altman, 2013). För formellt statistikt test i detta fall användes ett permutationstest för att undersöka den till synes tydligaste trenden över lokalerna. 8

11 3. Resultat 3.1 Förekomst Smalgrynsnäcka återfanns på Sillviks, Vrångös och Asperös lokal men inte på Donsös (Figur 1). Av de fem ordinarie provrutor som undersöktes på varje lokal hittades arten i två provrutor i Sillvik, en på Vrångö och en på Asperö. Nedan i figur 1 och 2 visas medelvärde +/- SE och totala antalet funna individer av arten i provtagningsområdena där n är antalet provrutor. n=5 på varje lokal n=4 totalt Figur 1: Medelantal individer V.angustior i undersökta ordinarie provrutor (n=5) på lokaler, uppdelat efter status. Figur 2: Total abundans av V.angustior i undersökta ordinarie provrutor på lokaler, uppdelat efter status. Arten förekom i totalt 4 (n=4) provrutor. Förnavolymen inom provrutorna hade ingen uppenbar effekt på om V.angustior hittades enligt figur 3. n=5 på varje lokal Figur 3: Medelvolym insamlad förna i undersökta ordinarie provrutor (n=5) på lokaler, uppdelat efter förekomst. 9

12 3.2 Faktorer Eftersom inga individer av V.angustior återfanns på Donsö erhölls inte heller något data för variablerna i stapeln förekomst i lokalen på Donsö. Lokaldatan som erhölls illustreras i tabell 2. På Donsö hittades även trädgårdsglanssnäcka vilket tillsammans med nässlor tyder på kulturpåverkan. På Sillvik hittades mycket skalgrus och kärrknipprot som indikerar för kalkrik mark. Tabell 2: Lokaldata. Lokal Sluttnings Trädskikt Buskskikt Fältskikt aspekt Donsö NO Mycket ek, en del asp, rönn. Få björkar, hassel och fem stora lindar. Hallon och nypon. nässlor. Sillvik SO Asp, rönn och en. Lite Nypon och vide, ask och ett en. En del körsbärsträd. berberis. Vrångö SV Mycket hassel, rönn och asp. Lite en, tall, björk, unga askar och en stor sälg mitt i. Asperö S Ungefär hälften lind och hälften ek med enstaka asp. Brakved och hagtorn. Unga ekar och aspar. Polypodium, bräken, kovall, liljekonvalj och kaprifol, Älggräs, Johannesört, smultron, gulmåra, darrgräs, rysk martorn, kärrknipprot. Rikligt med gräs. Kaprifol, polypodium, bräken, ljung, gräs. Smultron, stinknäva och björnbär längst ner. Mycket kovall, även bräken, kaprifol och lite gräs och smultron Krontäckning Arten påverkades inte på något sätt av krontäckningen på någon lokal enligt figur 4. De subjektivt utvalda provrutorna skiljde sig inte från omgivande miljöns krontäckning på Donsö, Sillvik eller Vrångö, på Asperö kan en högre krontäckningsgrad än den omgivande miljön anas enligt figur 5. n=5 på varje lokal n=10 (5+5) på varje lokal Figur 4: Medelgrad krontäckning i undersökta ordinarie provrutor (n=5) på lokaler, uppdelat efter förekomst. Figur 5: Medelgrad krontäckning i undersökta provrutor (n=10) på lokaler, uppdelat efter provtyp. 10

13 3.2.2 Vegetationstäckning Beträffande vegetationstäckningen tycks arten ha påverkats negativt av en hög vegetationstäckning i Sillvik enligt figur 6, på övriga lokaler går det inte att läsa av några skillnader. Ingen skillnad hittades mellan de utvalda provrutorna och den omgivande miljön enligt figur 7. n=5 på varje lokal n=10 (5+5) på varje lokal Figur 6: Medelgrad vegetationstäckning i undersökta ordinarie provrutor (n=5) på lokaler, uppdelat efter förekomst. Figur 7: Medelgrad vegetationstäckning i undersökta provrutor (n=10) på lokaler, uppdelat efter provtyp Markhålighet Markhålighet hade inte någon effekt på förekomsten av smalgrynsnäcka på någon lokal enligt figur 8. De utvalda provrutorna skiljde sig inte heller från den omgivande miljön enligt figur 9. n=5 på varje lokal n=10 (5+5) på varje lokal Figur 8: Medelgrad markhålighet i undersökta ordinarie provrutor (n=5) på lokaler, uppdelat efter förekomst. Figur 9: Medelgrad markhålighet i undersökta provrutor (n=10) på lokaler, uppdelat efter provtyp. 11

14 3.2.4 Stenyta Andelen stenyta hade inte någon effekt på förekomst på någon lokal enligt figur 10. Enligt figur 11 fanns inga skillnader mellan andelen stenyta i de utvalda provrutorna och den omgivande miljön även om en trend kan anas. Trenden för stenyta (figur 11) mellan de ordinarie och slumpade rutorna testades ytterligare i ett icke-parametiskt permutationstest som gav p=0,125. n=5 på varje lokal n=10 (5+5) på varje lokal Figur 10: Medelgrad stenyta i undersökta ordinarie provrutor (n=5) på lokaler, uppdelat efter förekomst. Figur 11: Medelgrad stenyta i undersökta provrutor (n=10) på lokaler, uppdelat efter provtyp Vegetationshöjd Vegetationshöjd tycks inte ha haft någon effekt på förekomst av smalgrynsnäcka enligt figur 12. Enligt figur 13 skiljde den sig inte heller mellan de utvalda provrutorna och omgivande miljön. n=5 på varje lokal n=10 (5+5) på varje lokal Figur 12: Medelhöjd av högsta vegetation i undersökta ordinarie provrutor (n=5) på lokaler, uppdelat efter förekomst. Figur 13: Medelhöjd av högsta vegetation i undersökta provrutor (n=10) på lokaler, uppdelat efter provtyp. 12

15 3.2.6 Markförnatyp I figur 14 kan inga skillnader läsas av gällande förnatypers effekt på artens förekomst på någon av lokalerna. n=5 på varje lokal Figur 14: Medel förnaandel i undersökta ordinarie provrutor (n=5) på lokaler, uppdelat efter förekomst och förnatyp. 13

16 Förna från en hittades enbart i de slumpade rutorna på Sillvik enligt figur 15. Det var den enda möjliga skillnaden mellan de subjektivt utvalda provrutorna och den omgivande miljön som kunde utläsas. Figur 15: Medel förnaandel i undersökta provrutor (n=10) på lokaler, uppdelat efter provtyp och förnatyp. n=10 (5+5) på varje lokal 14

17 4. Diskussion 4.1 Resultatet På grund av alltför få stickprov för statistiska analyser i arbetet, finns inga säkra svar om V.angustiors preferenser, utan istället skattningar som kan utnyttjas i framtida arbeten. Metoden att jämföra 2 SE med konfidensintervall med 95% konfidensgrad är lämpad för mer än 15 stickprov (Krzywinski och Altman, 2013). Vid analyserandet av förekomsten stod ett stickprov mot fyra på Vrångö och Asperö respektive två mot tre på Sillvik. De möjliga skillnaderna som visats i denna studie behöver undersökas mer utförligt för att kunna påvisa eventuella statistiskt signifikanta resultat. Vidare behöver ytterligare studier göras med fler stickprov inom lokalerna för att få ett mer tillförlitligt resultat. Att vegetationstäckning skulle ha en så negativ effekt på just Sillviks lokal som denna studie antyder, är märkligt. Dessa skulle kunna bero på att de få stickprov som togs inte på ett bra sätt representerade populationen, med fler stickprov kan på så sätt en mer rättvis bild fås. Genom att ta fler stickprov från en lokal skulle man kunna göra en bättre analys, exempelvis regressionsanalys för att påvisa olika faktorers inverkan på förekomst. Den svaga trend som ändå ser ut att finnas på framför allt skillnaden i stenighet mellan ordinarie och slumpade provrutor, skulle mycket väl kunna stämma och bli signifikant om stickprovsantalet ökas. Både för markhålighet och stenighet upplever jag att det kan vara en skillnad, där de subjektivt utvalda provrutorna är mindre steniga och har mer markhålighet än den genomsnittliga omgivningen på lokalen. Detta för att jag ofta letade efter någon slags ansamling av förna, dessa ansamlingar av förna låg oftast vid sidan av en sten eller i en markhålighet och det var sällan en stor andel sten i den lilla rutan som valdes ut subjektivt. Att lokalen ofta var någon slags brant med stenansamlingar gjorde att det ofta fanns mycket sten i närheten, att en utslumpad ruta har mindre markhålighet men större andel stenyta är därför inte så konstigt, det hände åtminstonde 2 gånger att de utslumpade rutorna hamnade mitt på ett stort stenblock, där en subjektivt utvald ruta aldrig hade lagts. Donsö som var den enda lokalen där arten inte påträffades på kan inte uteslutas som möjlig trots resultatet. Men det finns trots allt skillnader mellan lokalerna som skiljer Donsö från de övriga. Det är den enda av de fyra undersökta med en nordlig sluttning istället för sydlig vilket kanske skulle kunna påverka. Donsö var den mest tydligt kulturpåverkade lokalen med nässlor och trädgårdsglanssnäckan som båda förknippas med människopåverkade områden. Vidare var Donsö den lokal som kanske skiljde mest från de gamla lokalbeskrivningarna: Mer utvecklad skog än på de andra lokalerna, mindre kratt kvar än på de andra lokalerna. Det är också möjligt att inte exakt rätt plats undersöktes, eftersom GPS-koordinaterna inte är exakta och lokalen fick sökas efter genom att cirkla runt koordinaterna så kanske, i brist på bättre kunskap, fel område valdes ut. Att arten hittades i tre av lokalerna är trots allt positivt, då det fanns misstankar om att den extremt torra sommaren kunde leda till att färre fynd skulle göras. Sommaren 2018 var den hittills varmaste och soligaste i Göteborg och tillsammans med lite regn i början av sommaren blev det dessutom väldigt torrt (SMHI, 2018). På grund av den torra sommaren kan snäckorna ha varit extra svåra att få med vid insamling. Då projektet startade hade det inte regnat på länge och insamlingen fick vänta några veckor. Regnet som kom i mitten av juni var egentligen inte av den omfattning som hade varit optimalt, nu i efterhand var det helt klart de bästa förhållandena som gavs. De ytterligare två lokalerna på Valö som från början planerades undersöktes helt enkelt inte på grund av torkan. 15

18 4.2 Förbättringar Det vore intressant om variablerna fuktighet och ph undersöktes. Från början var det tänkt att ph skulle undersökas även i denna studie men på grund av problem som uppstod blev det inte så, istället försöktes en uppfattning av ph fås genom andra faktorer. Det gjordes även för fuktighetskontinuitet, därför skulle det kunna vara intressant att direkt mäta fuktigheten och ph i mikrohabitatet. Kanske skulle det ge en bättre bild över vilka förhållanden som är bra. Att blanda de två syftena som gjordes i denna studie (artens status och artens preferenser) var inte optimalt. För att undersöka artens preferenser hade en större ansträngning behövts inom en och samma lokal, alltså att samtliga 20 ordinarie provrutor gjordes på en lokal, kanske vore ännu fler att föredra. Att undersöka artens status gick bättre, dock finns det en osäkerhet med Donsö där ingen individ av arten hittades, om det är för att den inte finns där eller om det är på grund av torkan eller för att en för liten ansträngning gjordes går inte att säga. Insamlingsmetoden skiljer sig trots allt från hur den görs för att inventera molluskfaunan på en lokal, då görs inte rutor som i denna studie, istället sållas x liter förna som samlas in från lämplig mikrobiotop. Risken med att lägga all ansträngning på en lokal för att undersöka artens preferenser är att arten i värsta fall inte hittas alls på den lokalen. För att undersöka preferenser bör man därför först vara säker på att arten finns på lokalen som ska användas, dock får inte lokalen vara för negativt påverkad av den föregående inventeringen så att det påverkar studien. En annan sak som tål att tänkas på är om man bör använda slumpade rutor som hamnar på, för arten, orimliga platser. Till exempel hamnade som tidigare nämnts minst två slumpade rutor mitt på stora stenblock, ytterligare en hamnade mitt på en grusväg, i denna studie användes sådana rutor och variablerna noterades som vanligt. Borde de istället ha slumpats om på nytt? Eller borde data inte använts i analyserna? Jag valde att samla in data och använda den i analysen för att spegla verkligheten på riktigt. Jag valde att helt enkelt använda all data för att vara konsekvent, att dra en gräns var svårt. 5. Slutsatser Smalgrynsnäckans status på Sillvik, Vrångö och Asperö är god medan man inte kan vara säker över Donsö. Angående artens preferenser går det inte att dra några statistiskt säkra slutsatser, men skattningar av variabler finns för framtida undersökningar. 16

19 6. Referenser Artdatabanken, von Proschwitz T (2017) Vertigo angustior - Smalgrynsnäcka. von Proschwitz T. hämtad: Cameron R, Colville B, Falkner G, Holyoak G, Hornung E, Killeen I, Moorkens E, Pokryszko B, von Proschwitz T, Tattersfield P och Valovirta I (2003) Species Accounts for snails of the genus Vertigo listed in Annex II of the Habitat Directive: V.angustior, V. genesii, V. geyeri and V. moulinsiana (Gastropoda, Pulmonata: Vertiginidae). Heldia: Cameron R och Pokryszko B (2005) Estimating the species richness and composition of land mollusc communities: Problems, consequences and practical advice. Journal of conchology, vol.38 (5): Fauna Europaea (2018) Vertigo (Vertilla) angustior Jeffreys, Bank R. A. hämtad: Frid P (2007) Detaljplan för Bostäder på västra Asperö inom stadsdelen Styrsö i Göteborg. Samrådshandling, Maj 2007: 1-23 Goodfriend G (1986) Variation in land-snail shell form and size and its causes: A review. Systematic Biology, Vol 35 (2): Gärdenfors U (ed) (2010) Rödlistade arter i Sverige Artdatabanken:1 199 Götmark F, von Proschwitz T och Franc N (2008) Are small sedentary species affected by habitat fragmentation? Local vs. landscape factors predicting species richness and composition of land molluscs in Swedish conservation forests. Journal of biogeography, 35(6): IUCN (2011) Vertigo angustior. Omfattning: Europa. Moorkens E och Killeen I. hämtad: IUCN (2012) Vertigo angustior. Omfattning: Global. Moorkens E, Killeen I. och Seddon M. hämtad: Krzywinski M och Altman N (2013) Points of significance: Error bars The meaning of error bars is often misinterpreted, as is the statistical significance of their overlap. Nature methods 10: Larsson R (2018) RT90, WGS84 och SWEREF99. hämtad: Naturvårdsverket (2012) Skyddad natur. hämtad: Naturvårdsverket (2018) Syftet med natura Lindberg M. hämtad: Nilsson E, personlig kommunikation, mejl,

20 Nordén B och Appelqvist T (2001) Biodiversity and conservation. 10: Nederländerna, Kluwer academic publishers Prior D (1985) Water regulatory behaviour in terrestrial gastropods. Biological Reviews, 60: Slump (2018) Slumpgenerator. hämtad: Sundberg S (2006) Åtgärdsprogram för bevarande av rikkärr, inklusive arterna gulyxne Liparis loeselii (NT), kalkkärrsgrynsnäcka Vertigo geyeri (NT) och större agatsnäcka Cochlicopa nitens (EN). Naturvårdsverket rapport; 5601:1 79 SMHI (2018) Sommaren 2018 extremt varm och solig. hämtad von Proschwitz T (2003) A review of the distribution, habitat selection and conservation status of the species of the genus Vertigo in Scandinavia (Denmark, Norway and Sweden) (Gastropoda, Pulmonata: Vertiginidae). Heldia:27 50 von Proschwitz T (2011) Inventering av sällsynta grynsnäckor I Västra Götalands län Länsstyrelsen i Västra Götalands län, rapport 61:1 235 von Proschwitz T (2012) Land- och sötvattenslevande mollusker i befintliga och presumtiva naturreservat i Jönköpings kommun (Jönköpings län). Meddelanden från Göteborgs naturhistoriska museum: Nr 28:1 62 von Proschwitz T, personlig kommunikation, b, Göteborgs naturhistoriska museum, von Proschwitz T, personlig kommunikation, a, Göteborgs naturhistoriska museum, von Proschwitz T. och Andersson G. (1997) Databas för landlevande mollusker, tusenfotingar och gråsuggor på Göteborgsnaturhistoriska museum. Göteborgs naturhistoriska museums årstryck:

21 6.1 Bilagor Datablad Lokal Datum(Sluttningsaspekt Fältskikt Buskskikt Trädskikt Prov Provtyp Riktning Krontäckning Donsö 24 NO PolypodiHallon länmycket ek 1 Ordinarie 0,85 Donsö 24 NO PolypodiHallon länmycket ek 1 Slumpad 4 0,75 Donsö 24 NO PolypodiHallon länmycket ek 2 Ordinarie 0,65 Donsö 24 NO PolypodiHallon länmycket ek 2 Slumpad 18 0,9 Donsö 24 NO PolypodiHallon länmycket ek 3 Ordinarie 0,95 Donsö 24 NO PolypodiHallon länmycket ek 3 Slumpad 3 0,8 Donsö 24 NO PolypodiHallon länmycket ek 4 Ordinarie 0,85 Donsö 24 NO PolypodiHallon länmycket ek 4 Slumpad 15 0,75 Donsö 24 NO PolypodiHallon länmycket ek 5 Ordinarie 0,5 Donsö 24 NO PolypodiHallon länmycket ek 5 Slumpad 8 0,9 Sillvik 25 SO Älggräs, JNypon ochasp, rönn 6 Ordinarie 0,35 Sillvik 25 SO Älggräs, JNypon ochasp, rönn 6 Slumpad 5 0,65 Sillvik 25 SO Älggräs, JNypon ochasp, rönn 7 Ordinarie 0,3 Sillvik 25 SO Älggräs, JNypon ochasp, rönn 7 Slumpad 6 0,7 Sillvik 25 SO Älggräs, JNypon ochasp, rönn 8 Ordinarie 0,6 Sillvik 25 SO Älggräs, JNypon ochasp, rönn 8 Slumpad 13 0,5 Sillvik 25 SO Älggräs, JNypon ochasp, rönn 9 Ordinarie 0,25 Sillvik 25 SO Älggräs, JNypon ochasp, rönn 9 Slumpad 8 0 Sillvik 25 SO Älggräs, JNypon ochasp, rönn 10 Ordinarie 0,55 Sillvik 25 SO Älggräs, JNypon ochasp, rönn 10 Slumpad 12 0,1 Vrångö 27 SV Kaprifol, Lite brakv Mycket ha 11 Ordinarie 0,45 Vrångö 27 SV Kaprifol, Lite brakv Mycket ha 11 Slumpad 11 0,9 Vrångö 27 SV Kaprifol, Lite brakv Mycket ha 12 Ordinarie 0,65 Vrångö 27 SV Kaprifol, Lite brakv Mycket ha 12 Slumpad 9 0,3 Vrångö 27 SV Kaprifol, Lite brakv Mycket ha 13 Ordinarie 0,9 Vrångö 27 SV Kaprifol, Lite brakv Mycket ha 13 Slumpad 12 0,85 Vrångö 27 SV Kaprifol, Lite brakv Mycket ha 14 Ordinarie 0,85 Vrångö 27 SV Kaprifol, Lite brakv Mycket ha 14 Slumpad 17 0,95 Vrångö 27 SV Kaprifol, Lite brakv Mycket ha 15 Ordinarie 0,85 Vrångö 27 SV Kaprifol, Lite brakv Mycket ha 15 Slumpad 2 0,8 Asperö 27 S Mycket kunga ekarungefär h 16 Ordinarie 0,9 Asperö 27 S Mycket kunga ekarungefär h 16 Slumpad 14 0,65 Asperö 27 S Mycket kunga ekarungefär h 17 Ordinarie 0,9 Asperö 27 S Mycket kunga ekarungefär h 17 Slumpad 2 0,8 Asperö 27 S Mycket kunga ekarungefär h 18 Ordinarie 0,95 Asperö 27 S Mycket kunga ekarungefär h 18 Slumpad 7 0,6 Asperö 27 S Mycket kunga ekarungefär h 19 Ordinarie 0,9 Asperö 27 S Mycket kunga ekarungefär h 19 Slumpad 12 0,55 Asperö 27 S Mycket kunga ekarungefär h 20 Ordinarie 0,95 Asperö 27 S Mycket kunga ekarungefär h 20 Slumpad 1 0,85 19

22 Vegetationstäckning Vegetationshöjd Stenyta Markhålighet CONI BIRCHPLUS OAK ASPNOB GRASS 0, , , ,1 0,8 0,1 0 0,2 19 0,4 0, ,9 0,15 0 0,4 5 0,6 0,3 0 0,25 0, ,8 0, ,3 13 0, ,9 0,1 0 0, ,6 88 0,2 0, ,6 0,3 0,1 0, , ,2 0,8 0, ,2 0 0,7 0 0,1 0, ,3 0 0,15 0, ,4 0 0, , , , ,7 0,8 0 0,1 0, , ,6 0, , ,7 0, , , ,8 0,2 0,5 32 0,4 0,5 0 0,3 0 0,7 0 0,1 22 0,1 0,5 0 0,55 0 0,45 0 0, ,9 14 0,3 0,5 0 0,35 0 0,65 0 0, ,8 0 0,2 0 0, ,3 0,5 0 0,4 0 0,6 0 0,4 16 0,7 0, ,9 0 0,15 8 0, ,3 0 0,7 0 0, ,4 0 0,6 0 0, ,7 0,3 0 0, ,5 0,5 0 0, ,3 0, ,8 0,25 0 0, , ,6 0,4 0 0, ,5 0,4 0,1 0, ,9 0,1 0 0, ,8 0,2 0 0,8 22 0, ,9 0,1 0 0, ,9 0,1 0 20

23 Förnavolym (dl) Levande V.angustior Döda V.angustior

24 6.1.2 Lokalskissar 22

25 23

26 24

27 25