PRODUKTRESUMÉ. Gul, svagt spräcklig, rund, slät tablett med brytskåra på den ena sidan.

Transkript

1 PRODUKTRESUMÉ 1 LÄKEMEDLETS NAMN Inside Brus 150 mg brustabletter 2 KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING Varje brustablett innehåller: ranitidinhydroklorid motsvarande ranitidin 150 mg. Hjälpämnen med känd effekt: Laktosmonohydrat 250 mg Sorbitol 0,7 mg Aspartam 5,0 mg Natrium 402 mg För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt LÄKEMEDELSFORM Brustablett Gul, svagt spräcklig, rund, slät tablett med brytskåra på den ena sidan. 4 KLINISKA UPPGIFTER 4.1 Terapeutiska indikationer Duodenalsår, benigna ventrikelsår verifierat med t.ex. endoskopi och histologi, refluxesofagit och Zollinger-Ellisons syndrom. Symtomatisk korttidsbehandling av halsbränna och sura uppstötningar vid gastroesofageal refluxsjukdom. Underhållsbehandling av patienter med refluxesofagit. Profylaktisk behandling av kroniskt recidiverande duodenalsår. 4.2 Dosering och administreringssätt Vuxna: Normaldosen vid duodenal- och ventrikelsår är 300 mg per dygn, antingen 300 mg till natten eller 150 mg morgon och kväll. Dosen kan vid behov ökas till 300 mg morgon och kväll. Behandlingstiden är normalt 4 veckor, men hos enstaka patienter, t ex med pågående NSAIDbehandling ger en behandlingslängd av 8 veckor bättre sårläkning. Vid profylaktisk behandling är normaldosen 150 mg till kvällen. Vid refluxesofagit är normaldoseringen 150 mg morgon och kväll, alternativt 300 mg till natten i 4-8 veckor, men doseringen och behandlingstidens längd bör individualiseras efter sjukdomens svårighetsgrad. I svåra fall kan dygnsdosen ökas upp till 600 mg i uppdelade doser.

2 Vid underhållsbehandling rekommenderas 150 mg morgon och kväll. Innan långtidsbehandling av refluxesofagit, bör diagnosen fastställas med endoskopi. Vid symtomatisk gastroesofageal refluxsjukdom är normaldoseringen 150 mg morgon och kväll, alternativt 1 tablett vid behov, dock högst 2 tabletter per dygn. Om symtomen inte gått tillbaka efter 2-4 veckors behandling bör patienten undersökas vidare. Vid Zollinger-Ellisons syndrom bör initialdosen vara 150 mg 3 gånger dagligen, men kan ökas vid behov. Barn: Erfarenheterna av ranitidin vid behandling av barn är begränsade. Om minskning av magsaftsekretionen bedöms önskvärd ges 5 mg/kg kroppsvikt/dygn. Nedsatt njurfunktion: Halveringstiden i plasma förlängs vid nedsatt njurfunktion. Dosen bör därför halveras i fall av påtagligt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance 5 50 ml/min). Lämpligen ges då 150 mg till natten vid peroral behandling. Brustabletten löser sig snabbt i ett halvt glas vatten och ger då en klar, gulorange lösning. Ranitidin elimineras från kroppen vid hemodialys. Dialysbehandlad patient bör därför inta ranitidin efter respektive dialystillfälle. 4.3 Kontraindikationer Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Varningar och försiktighet Försiktighet bör iakttas för patienter med nedsatt njurfunktion och gravt nedsatt leversjukdom eller akut porfyri. Enstaka kliniska rapporter tyder på att ranitidin kan utlösa akuta porfyriattacker. Ranitidin bör därför undvikas till patienter med akut porfyri i anamnesen. Misstänkt ulcussjukdom skall tidigt i sjukhistorien objektivt verifieras med röntgen eller endoskopi för undvikande av inadekvat behandling. Vid behandling av ventrikelsår och dyspepsi (hos medelålderspatienter och äldre med nyuppkomna eller nyligen förändrade dyspepsisymtom) skall malignitet uteslutas, eftersom behandling med ranitidin kan maskera symtom på magcancer. Ranitidin utsöndras via njurarna, vilket innebär att plasmanivåerna av läkemedlet är förhöjda hos patienter med gravt nedsatt njurfunktion. Dosen ska justeras på så sätt som beskrivs ovan i avsnitt 4.2 Dosering och administreringssätt under Nedsatt njurfunktion. Äldre patienter och patienter med kronisk lungsjukdom, diabetes eller nedsatt immunförsvar kan ha högre risk att drabbas av lunginflammation. En stor epidemiologisk studie visar att användare av enbart ranitidin har en ökad risk att utveckla samhällsförvärvad pneumoni än de som avslutat behandlingen, den justerade relativa riskökningen är 1,82 (95 % Cl, 1,26 2,64). Ökningen sågs främst hos patienter med kronisk lungsjukdom, diabetes, hjärtsvikt och nedsatt immunförsvar.

3 Regelbunden uppföljning rekommenderas för patienter som tar icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel samtidigt som de använder ranitidin, i synnerhet för äldre patienter och patienter med peptiska sår i anamnesen. Detta läkemedel innehåller 402 mg natrium per brustablett, motsvarande 21 % av WHOs högsta rekommenderat intag för natrium. Den maximala dagliga dosen för denna produkt motsvarar 80 % av WHOs högsta rekommenderat maximala intag av natrium. Inside Brus anses ha högt natriuminnehåll. Detta bör särskilt beaktas för de som har ordinerats diet med lågt saltinnehåll. Försiktighet bör iakttas vid hypertoni eller kardiovaskulär insufficiens. Detta läkemedel innehåller 5 mg aspartam per brustablett. Aspartam metaboliseras till fenylalanin; av betydelse endast när det gäller personer med fenylketonuri. Det saknas prekliniska och kliniska data för användning av aspartam till spädbarn som är yngre än 12 veckor. Detta läkemedel innehåller 0.7 mg sorbitol per brustablett. Additiv effekt av samtidigt administrerade läkemedel som innehåller sorbitol (eller fruktos) och födointag av sorbitol (eller fruktos) ska beaktas. Innehåll av sorbitol i läkemedel för oralt bruk kan påverka biotillgängligheten av andra läkemedel för oralt bruk som administreras samtidigt. Inside Brus innehåller laktos (som laktosmonohydrat 250 mg per brustablett). Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukosgalaktosmalabsorption. 4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner Ranitidin kan påverka andra läkemedels absorption, metabolism och utsöndring via njurarna. En sådan förändrad farmakokinetik kan innebära att dosen av det berörda läkemedlet behöver justeras eller att behandlingen måste avbrytas. Interaktioner kan ske genom flera olika mekanismer, bland annat: 1. Förändrat gastriskt ph: Biotillgängligheten av vissa läkemedel kan påverkas. Detta kan leda till antingen ökad absorption t.ex. triazolam [med 30 %, vilket kan förstärka effekterna], midazoloam, glipizid) eller minskad absorption (t.ex. ketokonazol, atazanavir, delaviridin, gefitnib). 2. Hämning av cytokrom P450-systemet: Vid terapeutiska doser av ranitidin har man inte sett förstärkta effekter av några vanliga läkemedel som bryts ner via cytokrom P450-systemet; såsom diazepam, lidokain och propranolol. Det har rapporterats om förändrade protrombintider med antikoagulantia av kumarintyp (t.ex. warfarin). På grund av det smala terapeutiska fönstret rekommenderas noggrann övervakning av ökad eller minskad protrombintid vid samtidig användning med ranitidin. Det finns flera fallrapporter av ökade plasmakoncentrationer av teofyllin. Även om interaktionen inte har observerats i ett antal kliniska studier, kan tillgänglig information inte utesluta att en interaktion kan inträffa hos vissa individer. Det har också förekommit rapporter om ökad plasmakoncentration av fenytoin. 3. Konkurrens om utsöndring via njurtubuli:

4 Eftersom ranitidin delvis elimineras genom det katjoniska systemet kan det påverka clearance av andra läkemedel som också elimineras i detta system. Höga doser av ranitidin (som t.ex. används vid behandling av Zollinger-Ellisons syndrom) kan minska utsöndringen av prokainamid och N-acetylprokainamid, vilket leder till att plasmanivåerna av dessa läkemedel ökar. Den kliniska betydelsen av följande interaktioner är ännu ej fastställd: Alkohol Plasmakoncentrationen och effekten av alkohol kan öka vid samtidigt intag av ranitidin och måttliga mängder alkohol. Sukralfat Administreringen av sukralfat, i höga doser (2g), har associerats med en minskning av absorbtionen av ranitidin. Detta inträffar inte om sukralfat intas 2 timmar efter dosering av ranitidin. Antacida En minskning av biotillgängligheten av ranitidin sker vid samtidig administrering av antacida. Amprenavir Serumnivån av amprenavir kan reduceras vid samtidig användning av ranitidin. Samtidig användning av ranitidin (300 mg engångsdos) och fosamprenavir (1400 mg engångsdos) minskade AUC för amprenavir i plasma med 30 % och C max med 51 %. Man såg dock ingen ändring av C min (C 12tim ) för amprenavir. Dosjustering anses inte nödvändig för något av läkemedlen när H 2 -receptorantagonister ges tillsammans med fosamprenavir. Saquinavir I en studie med 12 manliga friska frivilliga ökade AUC-värdet för saquinavir med 67 % när saquinavir gavs tillsammans med ranitidin och föda, jämfört med saquinavir och föda ensamt. Ökningen bedöms dock inte ha klinisk relevans och dosjustering av saquinavir rekommenderas inte. 4.6 Fertilitet, graviditet och amning Fertilitet Det finns inga data på effekterna av ranitidin på human fertilitet. Djurstudier har inte visat några effekter på manlig och kvinnlig fertilitet (se avsnitt 5.3). Graviditet Ranitidin passerar placenta. Liksom andra läkemedel ska ranitidin endast användas under graviditet då det bedöms som nödvändigt. Amning Ranitidin utsöndras i bröstmjölken. Liksom andra läkemedel ska ranitidin endast användas i samband med amning då det bedöms som nödvändigt.

5 4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner Biverkningar såsom yrsel och trötthet kan förekomma. Under dessa förhållanden kan reaktionsförmågan och omdömesförmågan minska och detta bör observeras t ex vid bilkörning och precisionsbetonat arbete. 4.8 Biverkningar Biverkningsfrekvensen definieras som: mycket vanliga ( 1/10), vanliga ( 1/100, <1/10), mindre vanliga ( 1/1 000, <1/100), sällsynta ( 1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000) eller ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Biverkningsfrekvenserna har uppskattats från spontana rapporter från perioden efter marknadsintroduktionen. Organ system Frekvens Biverkningar Blodet och lymfsystemet Immunsystemet Ingen känd Förändringar i antalet blodceller (leukopeni, trombocytopeni). Dessa är normalt reversibla. Agranulocytos eller pancytopeni, ibland med benmärgshypoplasi eller benmärgsaplasi. Överkänslighetsreaktioner (urtikaria, angioneurotiskt ödem, feber, bronkospasm, hypotoni och bröstsmärta). Anafylaktisk chock. Dyspné. Dessa biverkningar har rapporterats efter en singeldos. Psykiska störningar Reversibel förvirring, depression och hallucinationer, i synnerhet hos svårt sjuka patienter, hos äldre patienter och patienter med nefropati. Centrala och perifera nervsystemet Huvudvärk (ibland svår), yrsel och reversibla ofrivilliga rörelser. Tremor och myokloni.

6 Ögon Reversibel dimsyn. Det har förekommit rapporter om dimsyn, vilket tyder på förändrad ackommodation Hjärtat Bradykardi, AV-block, takykardi. Blodkärl Vaskulit. Magtarmkanalen Lever och gallvägar Hud och subkutan vävnad Muskuloskeletala systemet och bindväv Njurar och urinvägar Reproduktionsorgan och bröstkörtel Mindre vanliga Ingen känd Akut pankreatit. Buksmärta, diarré, förstoppning, illamående (dessa symtom förbättrades i de flesta fall då behandlingen fortsatte). Övergående förändringar i leverfunktionstest. Hepatit (hepatocellulär, hepatokanikulär eller blandad) med eller utan gulsot. Dessa var normalt reversibla. Leversvikt (fatala fall har rapporterats) Hudutslag. Erythema multiforme, alopeci. Kontaktdermatit. Artralgi, myalgi. Akut interstitiell nefrit. Förhöjda plasmakreatininnivåer (normalt ringa förhöjningar; normaliseras under fortsatt behandling). Reversibel impotens, bröstsymtom och brösttillstånd (såsom gynekomasti och galaktorré).

7 Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället Vanliga Trötthet. Pediatrisk population Säkerheten hos ranitidin har analyserats hos barn mellan 0 och 16 år med syrarelaterade sjukdomar. Ranitidin tolererades i allmänhet väl med en biverkningsprofil som påminde om den hos vuxna. Långtidsdata avseende säkerhet är begränsade, i synnerhet vad gäller tillväxt och utveckling. Rapportering av misstänkta biverkningar Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket Box Uppsala Överdosering Symtom Ranitidin har mycket specifik verkan och det förväntas inga särskilda problem efter överdosering med ranitidinberedningar. 7,5 g till en vuxen gav ingen eller lindrig intoxikation. 2,5 mg 4 ggr/dygn till ett 3-månaders barn gav opistotonus. 150 mg till en 3-åring gav inga symtom. Bradykardi och dyspné beskrivet. Okoordinerad muskelaktivitet, kramper. Behandling Lämplig symtomatisk och stödjande behandling. Initialt kan medicinsk kol ges. Atropin kan prövas vid bradykardi. Vid behov kan ranitidinhalten i plasma sänkas med hemodialys. 5 FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER 5.1 Farmakodynamiska egenskaper Farmakoterapeutisk grupp: Syrahämmande medel, H 2 -antagonist ATC-kod: A02BA02 Ranitidin, en kemiskt substituerad aminoalkylfuran, är en H 2 -receptorantagonist, som kompetitivt blockerar histaminets verkan på H 2 -receptorer. Därvid hämmas basal och stimulerad magsaftsekretion, såväl till volym som till halt av saltsyra. Genom minskningen av magsaftens volym minskas även den totala pepsinogensekretionen. 5.2 Farmakokinetiska egenskaper Den biologiska tillgängligheten är ca 50 %. Absorptionen påverkas ej av föda. Maximal plasmakoncentration uppnås efter 2-3 timmar efter en peroral dos på 150 mg. Trots stor individuell variation föreligger ett samband mellan serumkoncentrationen ranitidin och hämningen av syrasekretionen. En serumkoncentration av ca 100 mikrogram/l ger ca 50 %

8 hämning av stimulerad syrasekretion under ca 8 timmar. Efter en peroral singeldos av ranitidin 150 mg har en hämning av saltsyrasekretionen observerats upp till 12 timmar. Hos patienter med nedsatt njurfunktion förlängs halveringstiden. Vid kraftigt nedsatt leverfunktion minskar första-passage-metabolismen av ranitidin, vilket resulterar i en något förhöjd biotillgänglighet samt serumkoncentration. Ranitidin utsöndras delvis med urinen, ca 40 % av given dos efter peroralt intag. Ca 10 % av given dos utsöndras som biologiskt inaktiva metaboliter, medan resten utgörs av ometaboliserat ranitidin. Absorptionen sker snabbare med brustablett än med vanlig tablett. 5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet, karcinogenicitet och reproduktionseffekter visade inte några särskilda risker för människa. 6 FARMACEUTISKA UPPGIFTER 6.1 Förteckning över hjälpämnen Natriumcyklamat Aspartam Laktosmonohydrat Sackarinnatrium Citronsyra Natriumvätekarbonat Vattenfri natriumkarbonat Sorbitol Mannitol Simetikon Natriumcitrat Kurkumin (färgämne E 100) Fruktsmak (sorbitol, mannitol, vattenfri kolloidal kiseldioxid, glukonolakton, apelsinsmak pulver, naturlig apelsinolja, mandarinolja, maltodextrin). 6.2 Inkompatibiliter Ej relevant. 6.3 Hållbarhet 3 år. 6.4 Särskilda förvaringsanvisningar Förvaras i originalförpackningen. Fuktkänsligt. Förvaras vid högst 30 C. 6.5 Förpackningstyp och innehåll Plaströr av polypropylen. Rören är stängda med propp som innehåller torkmedel. Förpackningsstorlekar:

9 10 st (1 rör à 10 st) 20 st (2 rör à 10 st) 30 st (3 rör à 10 st) Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras. 6.6 Särskilda anvisningar för destruktion Inga särskilda anvisningar. 7 INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING Meda OTC AB Box Solna 8 NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE / DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN