Konsekvensutredningen har tagits fram i enlighet med förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning.

Transkript

1 Datum Diarienr 1 (24) Konsekvensutredning avseende Energimarknadsinspektionens föreskrifter om vad som avses med kvaliteten i nätverksamheten och vad som avses med ett effektivt utnyttjande av elnätet vid fastställande av intäktsram 1 Allmänt Denna konsekvensutredning avser Energimarknadsinspektionens föreskrifter (EIFS 2019:x) om vad som avses med kvaliteten i nätverksamheten och vad som avses med ett effektivt utnyttjande av elnätet vid fastställande av intäktsram. Föreskriften är en hopslagning och uppdatering av de regelverk som i dagsläget definieras i de två föreskrifterna Energimarknadsinspektionens föreskrifter (EIFS 2015:5) om vad som avses med kvaliteten i nätkoncessionshavarens sätt att bedriva nätverksamheten vid fastställande av intäktsram respektive Energimarknadsinspektionens föreskrifter (EIFS 2015:6) om vad som avses med ett effektivt utnyttjande av elnätet vid fastställande av intäktsram. Konsekvensutredningen har tagits fram i enlighet med förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. 1.1 Bakgrund Det svenska elnätet består av cirka km ledning, varav ungefär km är jordkabel och km är luftledning. Elnätet kan delas in i tre nätnivåer: stamnät, regionnät och lokalnät. Stamnätet transporterar el långa sträckor med höga spänningsnivåer. Regionnäten transporterar el från stamnätet till lokalnäten och i vissa fall direkt till större elanvändare. Lokalnäten ansluter till regionnäten och transporterar el till hushåll och andra slutkunder. På samtliga nätnivåer finns det även anslutna elproduktionsanläggningar. Lokal- och regionnätsföretagen ansvarar för att nivån på underhållet av det egna nätet är tillräcklig för att garantera att leveranssäkerheten upprätthålls. Det svenska elsystemet är synkront sammankopplat via växelströmsförbindelser med Norge, Finland och delar av Danmark, men är också sammankopplat med andra angränsande länder via likströmsförbindelser, särskilt övriga Danmark, Tyskland, Polen och Litauen. Stamnätet i Sverige förvaltas av Affärsverket svenska kraftnät och regionnäten ägs i huvudsak av Ellevio AB (f.d. Fortum Distribution AB), Eon Energidistribution AB (och Eon Elnät Stockholm AB) samt Vattenfall Eldistribution AB. Lokalnäten ägs till cirka 60 procent av Ellevio AB, Eon Energidistribution AB och Vattenfall Eldistribution AB och resterande del av olika privata och kommunala aktörer. Sammanlagt finns det drygt 170 elnätsföretag i Sverige. Av dessa bedriver cirka 150 lokalnätsverksamhet, cirka 15 regionnätsverksamhet och två stamnätsverksamhet eller enbart utlandsförbindelse 1. Fem företag har både lokalnät och regionnät 2. 1 Svenska kraftnät och Baltic Cable. 2 Eon Energidistribution AB, Ellevio AB, Skellefteå Kraft Elnät AB, Vattenfall Eldistribution AB och Öresundskraft AB.

2 Datum Diarienr 2 (24) Det krävs tillstånd, så kallad nätkoncession, för att få bygga och använda elektriska starkströmsledningar (kraftledningar). Det finns två typer av nätkoncession. Nätkoncession för linje avser en kraftledning med en i huvudsak bestämd sträckning. Nätkoncession för område är ett tillstånd att inom ett visst geografiskt område bygga och använda kraftledningar upp till en viss bestämd spänning. Den som har nätkoncession för område har i princip ensamrätt att inom det området bygga och använda kraftledningar upp till och med den högsta tillåtna spänningen för området. För kraftledningar över den högsta tillåtna spänningsnivån krävs nätkoncession för linje. En nätkoncession för ett område får inte överlappa med en nätkoncession för ett annat område. Det krävs också särskilda skäl för att någon annan ska få nätkoncession för linje för en kraftledning med en spänning som understiger den för området högsta tillåtna. I syfte att förhindra korssubventionering får nätverksamhet inte bedrivas av samma juridiska person som bedriver produktion av eller handel med el. Inom samma juridiska person ska nätverksamheten redovisas ekonomiskt skilt från all annan verksamhet. Detta innebär att elnätsverksamhet måste vara både legalt och redovisningsmässigt åtskild från företag som bedriver produktion av eller handel med el. Produktion av el får dock ske i ett elnätsföretag om den är avsedd för att täcka nätförluster eller för att ersätta utebliven el vid elavbrott. Utöver detta finns ett krav på att vissa nätföretag ska vara funktionellt åtskilda 3 från företag som bedriver produktion av eller handel med el. Den funktionella åtskillnaden gäller företag som bedriver nätverksamhet och som ingår i en koncern vars samlade elnät har minst elanvändare. Energimarknadsinspektionen (Ei) är nationell tillsynsmyndighet för el, naturgas och fjärrvärme. Detta innebär bland annat att Ei granskar skäligheten i elnätsföretagens avgifter för överföring och anslutning av el. 2 Beskrivning av problemet och vad man vill uppnå Ei reglerar elnätsföretagens intäkter på förhand under en fyraårsperiod. Intäkterna ska täcka skäliga kostnader för att driva nätverksamheten samt ge en rimlig avkastning på investerat kapital. Syftet med detta är dels att företagens kunder ska få förutsägbara avgifter, dels att göra det möjligt för företagen att investera och underhålla näten. När intäktsramen bestäms ska hänsyn enligt 5 kap. 9 ellagen tas till kvaliteten i nätverksamheten. En sådan bedömning kan medföra en ökning eller minskning av vad som anses vara en rimlig avkastning på kapitalbasen. Ei tog inför tillsynsperioden fram en metod för bedömning av kvaliteten i nätkoncessionshavarens sätt att bedriva nätverksamheten. Dåvarande metod fastställdes i EIFS 2011:1. Denna så kallade kvalitetsjustering av intäktsramen har sedan utvecklats och metoden för nuvarande tillsynsperiod fastställs i EIFS 2015:5. Nuvarande metod (enligt EIFS 2015:5) beskrivs ytterligare i [1]. 3 I enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG.

3 Datum Diarienr 3 (24) Kvaliteten i nätverksamheten bedöms efter leveranssäkerheten i nätet, dvs. antalet avbrott och avbrottens längd. Motivet till att tillämpa en kvalitetsjustering är att motverka den potentiella risken för kvalitetsförsämring som är relaterad till nätföretagens monopolställning. Det finns en risk för att kvaliteten i nätet drabbas negativt av att företagen försöker öka vinsterna genom t.ex. minskat underhåll, minskad åtgärdsberedskap eller låga reinvesteringar i föråldrande anläggningar. Kvalitetsjusteringen använder tillägg eller avdrag på intäktsramen för att ge incitament att sträva mot en samhällsekonomisk leveranssäkerhet. Om det blir ett tillägg eller avdrag beror på i vilken grad nätföretaget lyckas uppfylla en satt normnivå för leveranssäkerheten. Storleken på tillägget/avdraget baseras på kunders avbrottskostnader. Avbrottskostnader kan exempelvis vara produktionsbortfall för industrin eller förlorade försäljningsintäkter för handel- och tjänsteföretag. Regleringen ska dessutom ge incitament av mer generell karaktär som att minska stora variationer i kvalitet mellan nätföretag med liknande distributionsförhållanden och minska stora variationer i kvalitet inom ett nätföretag. Den 1 juni 2014 trädde en lagändring i kraft som innebar att Ei även ska ta hänsyn till hur effektivt nätet utnyttjas när Ei bestämmer storleken på nätföretagens intäktsramar. En sådan bedömning kan enligt 5 kap. 11 ellagen medföra en ökning eller en minskning av vad som anses vara en rimlig avkastning på nätföretagens kapitalbas. Den nya bestämmelsen var en följd av EU:s uppdaterade energieffektiviseringsdirektiv 4 från Ei beslutade den 29 april 2015 om föreskriften EIFS 2015:6 om vad som avses med ett effektivt utnyttjande av elnätet vid fastställande av intäktsram. Här föreskrevs att ett effektivt utnyttjande av elnätet avser: 1. en minskning av andelen nätförluster och 2. en kostnadssänkning för överliggande- och angränsande nät och ersättning vid inmatning av el i förhållande till uttagen energi med beaktande av medellastfaktorn i ett elnät enligt vad som närmare anges i dessa föreskrifter. Nuvarande metod (enligt EIFS 2015:6) beskrivs ytterligare i [2]. Det summerade tillägget eller avdraget för kvaliteten i nätverksamheten och effektiviteten i utnyttjandet av elnätet får inte överstiga 5 procent av intäktsramen. Det samlade avdraget får inte heller överstiga avkastningen på kapitalbasen. Ei har nu tagit fram ett förslag till föreskriften EIFS 2019:x om vad som avses med kvaliteten i nätverksamheten och vad som avses med ett effektivt utnyttjande av elnätet vid fastställande av intäktsram som ersätter de tidigare föreskrifterna EIFS 2015:5 om vad som avses med kvaliteten i nätkoncessionshavarens sätt att bedriva nätverksamheten vid fastställande av intäktsram och EIFS 2015:6 om vad som avses med ett effektivt utnyttjande av elnätet vid fastställande av intäktsram. I EIFS 2019:x revideras och samlas metoderna för hur bedömning av kvaliteten i nätverksamheten och effektiviteten i 4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG (EUT L 315, , s. 1, Celex 32012L0027)

4 Datum Diarienr 4 (24) utnyttjanden av elnätet ska ske vid beräkning av elnätsföretagens intäktsramar. I den nya föreskriften förtydligas vissa definitioner, upprepningar som tidigare var nödvändiga vid korsreferering tas bort och texterna förtydligas. De uppdaterade metoderna innebär främst att målet med incitamenten nås mer effektivt och precist genom förbättrade metoder och behandling av i stort sett samma information som tidigare. De nya metoderna innebär också en harmonisering av incitamenten, vilket ger mer transparens och förutsägbarhet. Den ändring som görs som berör den summerade justeringen av intäktsramen med avseende på både kvaliteten i nätverksamheten och effektiviteten i utnyttjandet av elnätet beskrivs i Tabell 1. De ändringar som görs avseende bedömningen av kvaliteten i nätverksamheten sammanfattas i Tabell 2. De ändringar som görs avseende bedömningen av effektiviteten i utnyttjandet av elnätet sammanfattas i Tabell 3. Tabell 1 Sammanfattning av våra överväganden gemensamma regelverk Nuvarande regel 1 Summan av alla incitamentsjusteringar får inte överskrida fem procent (bonus eller avdrag) av intäktsramen under en tillsynsperiod på fyra år. Ny regel Summan av alla incitamentsjusteringar får inte överskrida en tredjedel av den regulatoriska avkastningen på kapitalbasen under ett år. Tabell 2 Sammanfattning av våra överväganden incitamenten för kvalitet Nuvarande regel 2 Oaviserade avbrott på 12 timmar eller mer exkluderas. 3 Kostnadsparametrar kr/kw och kr/kwh per kundgrupp, uppdelat på aviserade och oaviserade avbrott. 4 SAIDI 5 och SAIFI 6 används som indikatorer för kvalitet i lokalnät. 5 ILE 9 och ILEffekt 10 används som indikatorer för kvalitet i region- och stamnät. Ny regel Alla oaviserade långa avbrott inkluderas. Kostnadsparametrar är uppdaterade mot bakgrund av en ny kundavbrottsundersökning. AIT 7 och AIF 8 används som indikatorer för kvalitet i lokalnät. AIT och AIF används som indikatorer för kvalitet region- och stamnät. 5 System Average Interruption Duration Index (kundviktad medelavbrottstid) 6 System Average Interruption Frequency Index (kundviktad medelavbrottsfrekvens) 7 Average Interruption Time (effektviktad medelavbrottstid) 8 Average Interruption Frequency (effektviktad medelavbrottsfrekvens) 9 Icke-levererad energi 10 Icke-levererad effekt

5 Datum Diarienr 5 (24) Tabell 3 Sammanfattning av våra överväganden incitamenten för effektivt nätutnyttjande Nuvarande regel 6 Ekvation för nätförlustincitamentet: 0,5 (Nf norm Nf utfall ) E ut K el 7 Nf x definieras som E in E ut E ut 8 Nf norm beräknas utifrån nätföretagets egna historiska utfall för lokal-, region och stamnät. Ny regel Ekvation för nätförlustincitamentet: 0,75*(Nf norm Nf utfall ) E in K el Nf x definieras som E in E ut E in Nf norm beräknas för lokalnät genom en funktion där de historiska utfallen från alla nätföretag minstakvadratanpassas till funktionen: b Nf norm = a + + d c+[kundtäthet] [% energi till högspänningskunder] Ingen hänsyn tas till egen historik såsom för kvalitetsnormerna. För region- och stamnät behålls nuvarande metod för att beräkna normvärden. 9 Ekvation för belastningsincitamentet: Lf utfall (K norm ÖN K utfall ÖN ) E K x ÖN har enheten tkr/mwh. 10 Möjlighet att ta hänsyn till lokal produktion enligt 4 kap. 4 (EIFS2015:6) 11 Incitamenten för effektivt nätutnyttjande beräknas per fyraårsperiod Ekvation för belastningsincitamentet: K utfall ÖN har enheten tkr. utfall (Lf utfall Lf norm ) K ÖN Denna paragraf tas bort. Räcker med en generell regel som motsvarar den som idag finns i 1 kap. 3 i EIFS2015:6. Incitamenten för effektivt nätutnyttjande beräknas per år (nödvändig följdändring av punkt 1, Tabell 1 men oavsett detta motiverat att ändra). Utvecklingen av incitamentsregleringen och framtagandet av EIFS 2019:x har genomförts som ett resultat av att Ei och andra intressenter har sett ett behov av en utvecklad incitamentsreglering. Förslagen till en utvecklad incitamentsreglering publicerades under sommaren 2018 i promemorian Uppdaterade incitament i regleringen av elnätsföretagens intäktsramar Överväganden inför kommande översyn av Energimarknadsinspektionens föreskrifter, Ei PM2018:01, där ytterligare fördjupade resonemang och analyser återfinns. Ytterligare alternativ har också undersökts men regleringen i den nya föreskriften bedöms vara det alternativ som ger incitamentens måluppfyllnad på det effektivaste viset och som kan genomföras med befintlig information. För mer information om detta, se Avsnitt 3. 3 Beskrivning av alternativa lösningar för det man vill uppnå och vilka effekterna blir om någon reglering inte kommer till stånd Att ta hänsyn till kvaliteten i nätverksamheten och ett effektivt utnyttjande av elnätet vid fastställande av intäktsram är ett krav som följer av ellagen. Att ta bort incitamentsregleringen är därför inte ett alternativ och att ta hänsyn till dessa på annat sätt än genom incitamentsregleringen bedöms inte vara en effektiv lösning. En begränsning i möjligheten till en utvecklad incitamentsregleringen är att ändrade metoder inte kan genomföras till 2020 om det finns ett behov av större ändringar i vilken data som

6 Datum Diarienr 6 (24) rapporteras till Ei för användande i incitamentsregleringen. Analyser för möjliga ändringar har gjorts både av Ei [3][4] och i tidigare studier [8] samt vid ett flertal examensarbeten [5][6][7]. Den utvecklade regleringen bedöms vara det alternativ som ger effektivast måluppfyllnad samtidigt som utvecklingen kan genomföras med data som i stor utsträckning redan rapporteras till Ei. De föreslagna ändringarna i incitamentsregleringen ska ses som ett paket av ändringar, där harmonisering sker mellan beräkningarna för incitamenten och de enskilda ändringarna som redovisas separat i Tabell 1, Tabell 2 och Tabell 3 endast utgör mindre delar av de totala bedömningsmetoderna. Alternativet till de föreslagna ändringarna i incitamentsregleringen är därför att använda de incitament som finns i dagsläget (nollalternativet) för bedömning av kvaliteten i nätverksamheten och till i vilken utsträckning nätverksamheten bedrivs på ett sätt som är förenligt med eller bidrar till ett effektivt utnyttjande av elnätet. Att behålla incitamentsregleringen i nuvarande form skulle kortfattat innebära följande: Incitament för kvalitet Avbrott över 12 timmar inkluderas inte vid beräkningen av incitamentet, vilket är behövligt då ellagen ändras och regler för avbrottsersättning för avbrott över 12 timmar ska tas hänsyn till vid fastställande av intäktsram. Att inte inkludera avbrott över 12 timmar i kvalitetsjusteringen tar helt bort styrsignalerna för att undvika avbrott av denna längd. Ytterligare motiveringar för denna ändring återfinns i [3]. Värderingen av avbrotten tar inte hänsyn till storleken på enskilda kunders förbrukning för lokalnät trots att Ei har tillgång till data på kundnivå (används i tillsynen av leverenskvalitet). De kostnadsparametrar som används för värdering av avbrotten tar inte hänsyn till kundernas nutida värdering, då kostnadsparametrarna baseras på data från början av 2000-talet och värderingen av tillgången till el och avbrott i överföringen av el har förändrats sedan dess. Energimyndigheten har finansierat en ny omfattande studie som blev klar under slutet av 2018, vars resultat Ei inte skulle dra nytta av om vi behöll nuvarande parametrar. De indikatorer som används för att bedöma kvaliteten på de olika nätnivåerna är inte likvärdiga, då SAIDI och SAIFI används för lokalnät, medan ILE och ILEffekt används för region- respektive stamnät. Att inte genomföra den totala ändringen av kvalitetsincitamentet gör att avbrottsvärderingen blir mer approximativ och inte nödvändigtvis styr mot ett nutida samhällsekonomiskt optimum. Ei använder i dagsläget inte all tillgänglig information optimalt till detta regelverk.

7 Datum Diarienr 7 (24) Incitament för effektivt nätutnyttjande (nätförluster) Copenhagen Economics har genomfört en studie, på uppdrag av Forum för smarta elnät, där slutsatsen drogs att incitamentet för effektivt nätutnyttjande i många fall ger en för svag effekt på elnätsföretagens investeringsbeslut [8]. Faktorn i nätförlustincitamentet kan förväntas vara linjärt med incitamentets styrka. Detta medför att användandet av faktorn 0,50 ger lägre sänkningar i nätförluster än vad en högre faktor ger incitament till. Lokalnäts prestation gällande andelen nätförluster sätts inte i relation till elnätsföretag med likvärdiga objektiva förutsättningar då ett företags egna historik används som norm istället för att införa en gemensam nätförlustnorm, vilket gör att incitamentet är svagare och mindre långsiktigt. Nuvarande definition för andelen nätförluster kan ge felaktigt beräknade andelar, främst vid större nätförlustandelar. Att inte genomföra ändringen av nätförlustincitamentet gör att de miljömässiga konsekvenserna av nätförluster (mer el behöver produceras och transporteras) blir större samt att kunderna får betala omotiverat höga kostnader för förlorad el i överföringen från producent till konsument. Med dagens regelverk nollställs incitamentet var sjätte år, vilket kan gör att incitamentet riskerar att inte bli tillräckligt starkt för att genomföra mer långsiktiga investeringar (vilka ofta har en ekonomisk livslängd på minst 40 år). Incitament för effektivt nätutnyttjande (belastning på nätet) Att använda kostnaden för överliggande nät som indikator gör att elnätsföretag kan få påslag på sina intäktsramar utan att någon reell förbättring skett, då kostnaden beror på det överliggande nätets intäktsram. Elnätsföretag kan också göra en reell förbättring i abonnerad effekt och en utjämnad belastningen men ändå inte få något påslag på intäktsramen i de fall det överliggande nätets tariffer höjs vid ökade intäktsramar. Incitamentet mäter inte faktisk prestation i lastutjämning utan fokuserar på kostnaden för överliggande nät. Incitamentet avseende belastning kan i dagsläget endast ge en bonus till elnätsföretagen och aldrig ett avdrag, vilket kan anses negativt ur ett kundperspektiv. Gemensamma regelverk Att inte harmonisera regelverken för de olika incitamenten med årlig justering medför onödiga administrativa kostnader för Ei då avstämningen för de olika incitamenten behandlas olika vid indexering av kostnaderna. Att använda en andel av intäktsramen istället för en andel av den regulatoriska avkastningen på kapitalbasen hänger inte ihop med skrivelserna i ellagen och kräver

8 Datum Diarienr 8 (24) manuella kontroller från Ei:s sida. Nätföretag har med nuvarande regler olika maximal ändring av avkastningen på kapitalbasen. Att räkna tak- och golv för incitamenten som en andel av den totala intäktsramen för hela tillsynsperioden innebär en större risk för elnätsföretagen vid enskilda extrema utfall, och risken kan minskas med årliga tak- och golv. 4 Uppgifter om vilka som berörs av regleringen De ändrade bedömningarna av kvaliteten i nätverksamheten och till i vilken utsträckning nätverksamheten bedrivs på ett sätt som är förenligt med eller bidrar till ett effektivt utnyttjande av elnätet kommer främst att påverka elnätsföretagen och elkonsumenterna, då de kan medföra en justering på den regulatoriska avkastningen på kapitalbasen (och därav storleken på intäktsramen). Ändringarna kan även förväntas påverka Ei i arbetet med fastställandet av intäktsramarna. 4.1 Elnätsföretagen Elnätsföretagen berörs då det är dessa som regleringen riktar sig till. Elnätsföretagen är fördelade på lokalnätsföretag, regionnätsföretag och stamnätet. Majoriteten av dessa företag är kommunägda bolag. Därutöver finns det elnätsföretag med privata ägare, staten som ägare (Vattenfall), ekonomiska föreningar samt Affärsverket Svenska kraftnät. Vidareutvecklingen av metoderna för bedömning av kvaliteten i nätverksamheten och effektiviteten i utnyttjandet av elnätet innebär inget utökat rapporteringsansvar, med undantag för Svenska kraftnät. Att utbilda personal om förändringarna och vid behov ändra strategier vid drift, underhåll och investeringar kan dock ge övergångskostnader vid varje förändring av incitament. Förändringarna är dock mer att se som en utveckling av befintliga regelverk, än helt revolutionerande då incitamenten fortfarande har samma huvudmål som tidigare (jämna ut last, arbeta mot lägre förluster och mot en samhällsekonomisk optimal leveranssäkerhet). Under samråd med elnätsföretagen har det dessutom framkommit att lokalnätsföretag i praktiken redan idag tillämpar strategier för leveranssäkerhet som ligger mer i linje med de nya incitamenten, än med de nuvarande mer approximativa sätten att räkna. För att sträva efter en optimal leveranssäkerhet kommer elnätsföretagen att behöva vidta åtgärder. Dessa åtgärder kan till exempel vara reinvesteringar, utökat underhåll eller att optimera driften av nätet på annat sätt. För att sänka andelen nätförluster och belastningen i gränspunkter kommer elnätsföretagen att behöva vidta åtgärder. Dessa åtgärder kan vara att ändra tarifferna för uttagskunder och inmatningskunder eller att optimera driften av nätet på annat sätt. De utvecklade metoderna i incitamentsregleringen innebär för samtliga elnätsföretag förutom Svenska kraftnät ingen förändring i det data som rapporteras till Ei, utan Ei använder befintligt data med uppdaterade metoder. Svenska kraftnät behöver beräkna de nya indikatorerna AIT och AIF istället för ILE och ILEffekt, vilket påverkar dem något mer administrativt. Steget till AIT och AIF är dock ytterst litet för Svenska kraftnät då de

9 Datum Diarienr 9 (24) endast utgör kvoten mellan nuvarande indikatorer och nätets årsmedeleffekt (som är en lättillgänglig parameter). 4.2 Elnätskunder Alla typer av elnätskunder kan beröras av dessa regelverk, både genom att incitamenten utgör justeringar på de totala intäktsramarna för elnätsföretagen (och därmed den kostnad som kommer att debiteras kunderna) och genom att nätföretagens beteende långsiktigt påverkar elnätens kostnader och kvalitet. Elnätskunder berörs genom att den justering som en förbättring, eller försämring, av leveranssäkerhetsnivån kan komma att innebära ger en höjning respektive sänkning av intäktsramen. Exempelvis kommer intäktsramen att sänkas vid en sämre leveranssäkerhet och därmed kommer kunderna få en lägre nättariff. Höjningen respektive sänkningen av intäktsramen är proportionell mot en förbättrad/försämrad leveranssäkerhet. Förutom de direkta ekonomiska konsekvenserna via tariffen gynnas elnätskunderna av en förbättrad leveranssäkerhet samt att de långsiktigt påverkas (både kostnad och kvalitet) av om nätägaren ändrar sin drift, underhåll eller investeringar på grund av incitamentet. Elnätskunderna berörs också vid förändrade tariffer mot bakgrund av graden av effektivt utnyttjande av elnätet. Elnätskunderna kommer att beröras då elnätsföretagen inför nya tariffer, laststyrning eller andra åtgärder för att uppnå målen med att sänka andelen nätförluster och att sänka belastningen i gränspunkter. Elnätskunderna kommer då att kunna minska sina kostnader om de svarar på prissignaler men risken finns också att kundens kostnader ökar om kunden inte svarar på prissignalerna. Att kunderna svarar på prissignalerna är dock en förutsättning för att kunna åstadkomma ett effektivt utnyttjande av nätet. Incitamentet styr också mot lägre löpande kostnader (kostnad för nätförluster och överliggande nät), vilket långsiktigt kan sänka nättarifferna generellt. Ändrat investeringsbeteende och investeringsbehov kan både ge långsiktigt högre och lägre kapitalkostnader (minskat behov investera när befintlig utrustning används mer effektivt, men samtidigt ökade kostnader vid vissa sorters investeringar för att minska närförluster). 4.3 Energimarknadsinspektionen (Ei) Ei berörs då uppgiften att samla in data och beräkna incitament ligger på myndigheten. De föreslagna ändringarna leder till något mer administration för Ei än den tidigare metoden. Beräkning av normvärden och avstämning sker redan på Ei, så arbetet skulle till stor del utföras under likvärdig tidsåtgång även utan den nya regleringen. Det är främst beräkningen av normvärden för effektivt nätutnyttjande som kommer bli mer omfattande under perioden jämfört med Delar i den uppdaterade regleringen medför också en minskad administration för Ei. 4.4 Domstolar De ändringar som genomförs i regelverket förväntas varken leda till fler eller färre rättprocesser.

10 Datum Diarienr 10 (24) 5 Uppgifter om de bemyndiganden som myndighetens beslutanderätt grundar sig på Enligt förordning (2018:1520) om intäktsram för elnätsföretag får Ei meddela föreskrifter om 1. vad som avses med kvaliteten i nätverksamheten enligt 5 kap. 9 ellagen (1997:857), och 2. vad som avses med ett effektivt utnyttjande av elnätet enligt 5 kap. 11 ellagen. Den aktuella föreskriften avser både punkt 1 och 2. Denna föreskrift kommer att tillämpas från och med tillsynsperioden Uppgifter om kostnadsmässiga och andra konsekvenser som regleringen medför och en jämförelse av konsekvenserna för de övervägda regleringsalternativen 6.1 Alternativ 0 metoder enligt EIFS 2015:5 och EIFS 2015:6 Kvalitet För bedömningen av kvaliteten i nätverksamheten tas storleken på de enskilda lokalnätskundernas storlek (mätt i kundens årsmedeleffekt) inte hänsyn till vid detta alternativ. Indikatorerna för region- och stamnät tar visserligen hänsyn till kundernas individuella storlek, men problemet med ILE och ILEffekt är att de inte är normerade, det vill säga att de kan förbättras eller försämras på grund av kundernas energiförbrukning, oavsett nätföretagets faktiska prestation. En annan aspekt är att det fortsatt skulle vara olika indikatorer för olika nätnivåer. Avbrottskostnaderna per kw och kwh för de kundkategorier som används i modellen är grundande på en studie av kundernas betalningsvilja från början av 2000-talet, trots att det finns resultat från en mer aktuell studie från En jämförelse mellan de två studierna visar att kundernas avbrottsvärderingar signifikant har förändrats sedan den äldre studien genomfördes (indexering görs alltid till aktuellt års prisnivå oavsett studie). Vissa sorters avbrott värderas lägre, medan andra mycket högre (i genomsnitt värderas avbrott drygt 20 % högre). Detta medför att kopplingen till samhällets optimala leveranssäkerhet blir svagare. Detta är ett alternativ där ingen förändring görs och konsekvensen blir en sämre koppling till samhällsoptimal leveranssäkerhet vilket i sin tur riskerar att fel investeringar görs. Det kan till exempel innebära att alltför stora investeringar görs i ett nät, det vill säga investeringar som kunderna inte är villiga att betala för. Det kan även leda till att för få investeringar görs och elnätskunderna får en kvalitet som är sämre än de är villiga att betala för. Att inte inkludera avbrott på över 12 timmar skulle innebära att föreskrifterna inte anpassas till nyligen genomförda ändringar i ellagen. Nätföretagen skulle få mindre incitament att prioritera riskreducering av långa avbrott. Det skulle också innebära att ett

11 Datum Diarienr 11 (24) avbrott på under 12 timmar även fortsättningsvis kan vara mer kostsamma än avbrott på över 12 timmar för vissa kundgrupper. Detta problem skulle dessutom öka i och med ändringen av ellagen som innebär att kundavbrottsersättning i vissa fall får tas med i intäktsramen. Nätförluster För bedömningen av effektiviteten i utnyttjande av elnätet, sett till andelen nätförluster i elnätet, skulle detta alternativ ge svagare incitament till elnätsföretagen för att sänka sina nätförluster. Att inte införa en gemensam nätförlustnorm för lokalnätsföretag, och att nätföretagen även fortsättningsvis bara jämförs med sin egen historik kan leda till att företag med höga nätförlustandelar kan hålla sig kvar på denna nivå vilket drabbar kunder i detta nät genom onödigt höga kostnader. En annan effekt av dagens metod är att allt nätföretaget gör som höjer eller sänker nätförlusterna nollställs i incitamentsregleringen efter sex år, vilket hindrar samhällsekonomiska investeringar vars ekonomiska livslängd brukar vara betydligt längre. Att inte ändra faktorn 0,50 till 0,75 för samtliga lokal-, region- och stamnätsföretag kan förväntas ge en 1/3 lägre sänkningstakt av nätförluster över tid, då incitamentet kan antas vara linjärt med denna faktor. Att inte genomföra denna ändring kan därför medföra en större miljömässig påverkan och förlorad el i överföringen från producent till konsument vilket medför en onödig kostnad för kundkollektivet. Nuvarande definition för andel nätförluster kan även ge felaktigt beräknade förluster, främst vid större nätförlustandelar. För normala storleksordningar på förluster i elnät rör det sig om ytterst små skillnader. Det kan också ge missvisande statistik för nätförluster, vilket kan påverka beslutsfattare. Belastning Att bibehålla nuvarande incitament avseende belastning kan medföra att elnätsföretagens intäktsram justeras trots att ingen reell förbättring gjorts i kostnaden för överliggande nät (abonnerad effekt). Detta beror på att kostnaden för överliggande nät starkt beror av det överliggande nätets intäktsram. Det kan till exempel hända att ett nätföretag lyckats få en jämnare belastning i sitt nät och därmed kunnat sänka den abonnerade effekten mot överliggande nät, men att kostnaderna ändå ökar på grund av en ökad intäktsram för det överliggande nätet. Nuvarande incitament är därmed svårpåverkat och mäter inte alltid den faktiska prestationen i utjämnad belastning. Incitamentet är ämnat att styra mot är att kapa effekttoppar i elnäten, och denna koppling riskerar att bli relativt svag då kostnaden för överliggande och angränsande nät samt kostnad för ersättning vid inmatning av el används som indikator för bedömning av effektiviteten i utnyttjandet av elnätet. Detta då kostnaden är svårpåverkad och beror starkt av det överliggande nätets intäktsram. En justering på intäktsramen är möjlig utan att belastningsmönstret i elnätet överhuvudtaget har skett, eller att ingen justering sker även då en försämring i belastningsmönstret har skett. En annan nackdel med nuvarande incitament är att nätföretaget bara kan få bonus, men aldrig ett avdrag. Detta är något som missgynnar kunderna.

12 Datum Diarienr 12 (24) Årlig avstämning, tak- och golv, samt specialregel vid en ökad mängd lokal produktion I nuvarande reglering stäms incitamenten av per tillsynsperiod om fyra år och det totala taket och golvet för utfallet för incitamenten är satt till fem procent av den totala intäktsramen. Avstämning enligt detta alternativ medför extra administrativa kostnader för Ei vid indexering av kostnader och avstämningen försvåras. Att beräkna tak- och golv för hela tillsynsperioden medför även en risk för större avdrag vid enstaka extrema händelser som leder till omfattande elavbrott och därmed avdrag i kvalitetsjusteringen. Utöver detta specifika exempel kan det finnas risk för både kunder och elnätsföretag om ett utfall avviker extremt från sin norm oavsett vad anledningen till detta är. Justering för hela tillsynsperioden får inte heller en logisk koppling vid avdrag till den årliga avkastningen på kapitalbasen, vilken justeringen inte får överstiga. För vissa nätföretag kan fem procent av intäktsramen utgöra hela avkastningen på kapitalbasen, medan det för andra nätföretag endast utgör en mindre del. Den regel som idag säger att det finns möjlighet att ansöka om justering i utfallet av incitamentet avseende nätförluster om man kan påvisa att en ökad andel nätförluster beror av en ökad andel lokal produktion inom det berörda elnätet finns för att inte missgynna utbyggnaden av lokal produktion. Detta är mer relevant att beakta när utfallet jämförs med egen historik än om normen baseras på jämförelse med andra nätföretag (då är det mer relevant att beakta produktionen i absoluta tal snarare än förändringar). Även utan den regel som finns idag finns det andra generella undantagsregler i föreskriften som kan tillämpas istället. 6.2 Alternativ 1 nya metoder enligt EIFS 2019:x Kvalitet I den utvecklade metoden för bedömning av kvaliteten i nätverksamheten uppdateras avbrottskostnaderna per kw och kwh. Införandet av AIT och AIF gör att kundernas individuella årsmedeleffekt beaktas på alla nätnivåer, även för lokalnät. Regelverken för lokal-, region- och stamnät harmoniseras också då samma indikatorer, AIT och AIF, kommer att användas istället för SAIDI och SAIFI respektive ILE och ILEffekt, vilket ger en bättre samsyn på samtliga nätnivåer. Att indikatorerna är normerade (AIT och AIF) gör att de endast mäter prestation och inte påverkas av om kundernas generella förbrukning minskar eller ökar. Avbrott som är längre än 12 timmar kommer också att inkluderas i kvalitetsjusteringen. Det kommer inte påverka den genomsnittliga justeringen eftersom även normnivåer anpassas, men kommer på individuell nivå belöna nätföretag med relativt få riktigt långa avbrott. Ändringarna kan förväntas styra bättre mot en samhällsekonomiskt optimal nivå på leveranssäkerheten hos elnätsföretagens kunder då avbrottsvärderingen baseras på mer detaljerad information och på mer korrekta avbrottsvärderingar. Dessutom kommer incitamentet bli starkare, vilket snabbar på omställningen mot en optimal leverenssäkerhetsnivå i och med att avbrott värderas högre med de nya kostnadsparametrarna. I Proposition 2017/18:237 framgår att Hänsyn ska tas till kvaliteten vid bestämmandet av intäktsramen. Värderingen av kvaliteten bör utgå från vad kunderna har rätt att förvänta sig och är beredda att betala för. De nya avbrottskostnadsparametrarna i kombination med de nya indikatorerna AIT och AIF ger mindre approximativa värderingar av avbrotten och en

13 Datum Diarienr 13 (24) värdering som stämmer bättre med dagens förutsättningar. Den nya regleringen ger därmed bättre måluppfyllnad enligt förarbetenas intentioner. Ei har räknat på värderingen av de avbrott som skett under 2017 [9] och kan konstatera att de nya avbrottskostnadsparametrarna medför en ökad värdering av de inträffade avbrotten om drygt 20 %. I monetära termer motsvarar det för 2017 att värderingen gick från ungefär 845 miljoner till miljoner kronor, det vill säga en ökning om 173 miljoner kronor. Detta utgör den totala värderingen av avbrotten, inte en bedömning av utfallet för incitamenten. Däremot så innebär det att incitamentens värdering blir proportionerligt starkare. Att inkludera avbrott på över 12 timmar kommer att medföra att både utfall och normer höjs. Enligt Ei:s beräkningar kan ändringen förväntas ge 13 % starkare incitament [3]. För att få en fingervisning i hur de ändrade bedömningarna kommer att slå på elnätsföretagens intäktsramar har beräkningar gjorts med data för hur utfallet sett ut Framtida utfall kan såklart skilja sig från detta. I Figur 1 illustreras skillnaden i utfall för 2016 mellan nuvarande indikatorer och de ändringar som tagits fram till nästa tillsynsperiod. Dels analyseras en övergång till AIT/AIF och att avbrott från och med 12 timmar inkluderas var för sig, dels analyseras kombinationen av dessa två förändringar. För de flesta nätföretag är skillnaden mindre än +/- 0,2 procentenheter av utfallet oavsett om ett enskilt ändringsalternativ eller om den samanlagrade effekten analyseras. Några få nätföretag får en högre avvikelse än +/- 0,6 procentenheter. I genomsnitt ligger förändringen jämfört med nuläge mycket nära noll. Exempelvis ger dagens metod (SAIDI/SAIFI exklusive avbrott över 12 timmar) i genomsnitt en bonus på 0,11 procent av intäktsramen 2016 (varierar mellan år, men över tid ligger den genomsnittliga justeringen på cirka noll även om enskilda nätföretag naturligtvis får bonus och avdrag), medan en övergång till AIT/AIF där avbrott över 12 timmar inkluderas skulle ge en genomsnittlig bonus på 0,12 procent av intäktsramen 2016 (dvs. endast 0,01 procentenheters skillnad, vilket motsvarar ungefär 4,3 miljoner kronor). Figur 1 Skillnad mellan nuläge och tre olika exempel på förändringar 2016: AIT/AIF, att inkludera avbrott över 12 timmar och att göra båda ändringarna (sorterat efter det sistnämnda). Enheten är skillnad i procentenheter i den förändring som incitamenten ger jämfört med idag. 1,5% 1,0% 0,5% 0,0% -0,5% Övergång till AIT/AIF Inkludera avbrott över 12h Båda förändringarna

14 Datum Diarienr 14 (24) Nätförluster I den föreslagna metoden för bedömning av andel nätförluster ändras faktorn 0,50 till 0,75 vilket innebär att en större del av risken läggs på elnätsföretaget för att ytterligare främja sänkta nätförluster. Om kostanden för nätförluster ökar för kunderna så är det däremot endast kortsiktigt, då normnivåerna för lokalnät sänks över tid samt att normnivåerna för region- och stamnät baseras på historiska värden. En sänkning av nätförlustandelarna gynnar kunderna över tid, då kostnaden för nätförluster räknas som en opåverkbar kostnad i regleringen av elnätsföretagens intäktsramar, vilket medför att kunderna alltid behöver betala för hela denna kostnaden. Tabell 4 visar hur kostnaden för nätförluster varierat mellan olika elnätsföretags redovisningsenheter. Medelkostnaden för nätförluster under uppgick till nästan 3,2 miljarder kronor per år i Sverige. Vid antagandet att nuvarande incitament kan styra mot en sänkning om en procent per år, skulle det motsvara en besparing på cirka 32 miljoner kronor per år. Den förändrade faktorn 0,75 kan förväntas öka denna besparing med 50 % (linjärt incitament med faktorn) till 48 miljoner kronor. Besparingen kommer att tillfalla elnätsföretagen till 75 %, vilket medför en något ökad kostnad för kundkollektivet på kort sikt. Över tid så kommer dock besparingen att ackumuleras och kundkollektivet får minskade kostnader över tid, då de inte behöver täcka upp för en lika stor kostnad för nätförluster. Den ackumulerande effekten (om vi antar att minskningen är konstant lika hög varje år) innebär att besparingen första året är 48 miljoner (16 miljoner högre än med nuvarande regler), andra året miljoner, tredje året miljoner och så vidare. En del åtgärder för att sänka nätförluster är lågt hängande frukter för nätföretagen, medan andra är dyrare och när kostnaden är större för nätföretagen att sänka nätförlusterna ytterligare jämfört med incitamenten har en samhällsekonomisk optimal nivå uppnåtts. I praktiken kommer således möjligheten att sänka nätförlustandelarna minska över tid då elnätsföretagen nått lägre nästförlustandelar och incitamentet styr mot att sträva efter en låg nivå. Incitamenten kommer dock även efter det vara fortsatt viktiga eftersom det är viktigt att bibehålla denna nivå över tid. Oavsett vilken nätförlustnivå som nås på sikt kommer emellertid kunderna få lägre kostnader varje år (jämfört med dagens nivåer) och ju snabbare sänkningen sker desto bättre. Tabell 4. Kostnad för nätförluster [tusen kronor] för samtliga elnätsföretags redovisningsenheter, beräknat på utfall från Lokalnät Regionnät Stamnät Totalt Min Max Medel median summa Ändringen av definitionen för andel nätförluster är mer en teoretisk korrigering och förväntas inte få någon större kostnadspåverkan. Både utfall och normnivåer påverkas på liknande sätt.

15 Skillnad i utfall [% av intäktrsamen] Datum Diarienr 15 (24) Att införa en gemensam nätförlustnorm för lokalnätsföretag kommer att kunna påverka avkastningen för elnätsföretagen respektive kostnaderna för kunderna både uppåt och nedåt jämfört med dagens nivåer. Den normnivå som ges av den gemensamma nätförlustnormen återspeglar den nätförlustandel som kan förväntas av elnätsföretaget givet dess objektiva förutsättningar. Om andelen nätförluster ligger under eller över denna nivå så kommer skillnaden mellan norm och utfall att medföra en ökad eller minskad kostnad för kund respektive avkastning för elnätsföretaget. Förändringen gör att nätförlustkostnaden blir mer jämlik mellan elnätskunder som tillhör olika nät. Den gör också att den genomsnittliga kostnaden pressas ned över tid eftersom en ny normfunktion tas fram inför varje tillsynsperiod som påverkas av alla nätföretags förbättringsarbete. För att få en fingervisning i hur de ändrade bedömningarna kommer att slå på lokalnätsföretagens intäktsramar har beräkningar gjorts med data för hur utfallet sett ut Framtida utfall kan såklart skilja sig från detta. I Figur 2 redovisas differensen [% av intäktsramen] mellan utfallen vid användande av den gemensamma nätförlustnormen och den nuvarande historiska normen för lokalnätsföretagen, med användande av faktorn 0,50 (en ändring från faktorn 0,50 till 0,75 ändrar utfallet mot idag linjärt med ytterligare 50 %). De flesta nätföretag får en skillnad i justering som skiljer sig max ±0,5 procentenheter av intäktsramen vid ändring av normmetod. Det finns däremot ett fåtal nätföretag som får ändrade justeringar som skiljer sig mer och dessa utgörs generellt av nät med väldigt höga eller väldigt låga andelar nätförluster i förhållande till övriga nät. I genomsnitt blir utfallen likvärdiga med de olika normmetoderna, det som skiljer sig är styrsignalerna för vilket elnät som har ett större eller mindre behov av att sänka sina nätförlustandelar, i förhållande till den gemensamma nätförlustnormen. Figur 2. Skillnad i justering [procentenheter av intäktsramen] om en gemensam nätförlustnorm införs jämfört med att använda en historisk norm. Utfallen är beräknade med data för 2016 som utfall och medelvärden för som norm och faktorn 0,5 är använd

16 Datum Diarienr 16 (24) Belastning I den föreslagna metoden för bedömning av belastningen på elnätet flyttas fokus från att jämföra skillnaden i kostnad för överliggande nät till att se till utvecklingen av hur jämn förbrukningskurvan är i elnätet. Kostnaden för överliggande nät används istället som prissättare till incitamentet och används inte som indikator för att bedöma effektiviteten i utnyttjandet av elnätet. Ändringen medför att incitamentet kan ge både påslag och avdrag på intäktsramen, inte endast påslag så som i nuläget. De problem som finns med användande av kostnaden för överliggande nät som indikator för bedömning av effektiviteten i utnyttjandet av elnätet blir också mindre då kostnaden istället används som en parameter för att prissätta incitamentet. Ändringen kan förväntas ge en bättre koppling till de samhällsekonomiska nyttor som finns med utjämning av belastningen och en korrigering kan endast ske då en reell förändring faktiskt har skett i utjämningen av belastningsmönstret. Tabell 5 visar hur kostnaden för överliggande nät varierat mellan olika elnätsföretags redovisningsenheter. Medelkostnaden under för överliggande nät uppgick till nästan 12,8 miljarder kronor per år i Sverige. Kostnaden för överliggande nät räknas, precis som kostnaden för nätförluster, som en opåverkbar kostnad i intäktsramsregleringen som kundkollektivet får betala för. En utjämnad belastning kan möjliggöra en sänkning av den abonnerade effekten, vilket skulle sänka kostnaden för överliggande nät. Tabell 5. Kostnad avseende abonnemang för överliggande- och angränsande nät samt kostnad avseende ersättning vid inmatad el [tusen kronor] för samtliga elnätsföretags redovisningsenheter, beräknat på utfall från Lokalnät Regionnät Totalt Min Max Medel median summa Utfallet för medellastfaktorerna under presenteras i Tabell 6. Mellan åren har närmre 90 % av medellastfaktorerna förändrats med ±0,05. Ungefär 70 % av medellastfaktorerna har ändrats med ±0,01. Vid antagandet att medellastfaktorn kan höjas i snitt 0,005 per år skulle en medeljustering på intäktsramarna innebära ungefär 63 miljoner kronor per år. Vid antagandet att ungefär 75 % av kostnaden för överliggande nät utgörs av abonnerad effekt, motsvarar detta ungefär 47 miljoner kronor per år. Justeringen medför en ökad kostnad för kunderna i innevarande tillsynsperiod, men en ackumulerad besparing över tid då de behöver täcka upp för en lägre kostnad för överliggande nät. Den abonnerade effekten är endast en del av den besparing som kan göras med en utjämnad belastning. En ännu större besparing görs då ytterligare investeringar kan skjutas på framtiden eller helt undvikas. Möjligheten till utjämning kommer att minska över tid då belastningsmönstren i elnäten utjämnas och incitamentet styr mot att sträva efter en jämn nivå, samt att bibehålla denna över tid.

17 Utfall belastningsincitamentet [% av intäktsramen] Datum Diarienr 17 (24) Tabell 6. Medellastfaktorer för samtliga elnätsföretags redovisningsenheter, beräknat på utfall från Lokalnät Regionnät Alla min 0,35 0,61 0,35 max 0,93 0,93 0,93 medel 0,78 0,82 0,78 median 0,82 0,87 0,83 I Figur 3 presenteras utfallet för belastningsincitamentet med nuvarande och den nya metoden beräknat på data från I snitt innebär förändringen en ändrad justering som är nära noll. Utfallen i sig är också i genomsnitt nära noll, men för de elnätsföretag där utfallen är skilda från noll eller där den ändrade justeringen är skild från noll finns en stor variation. Det nya regelverket ger ett mer symmetriskt utfall och inte längre endast påslag på intäktsramarna (vid fallet då kostnaden för överliggande nät sänktes). De flesta elnätsföretag får med det uppdaterade belastningsincitamentet en justering inom ±1% av intäktsramen, med vissa extremvärden både uppåt och nedåt. Det har framkommit att beräkningen av lastfaktorn har varit svårtolkad och Ei har uppmärksammats på att vissa elnätsföretag har rapporterat felaktigt beräknade lastfaktorer för åren Dessa värden kommer att omrapporteras och dessa kan förklara vissa av de extrema utfallen. Beräkningen av lastfaktorn förtydligas i den nya föreskriften. Figur 3. Utfall för belastningsincitamentet med nuvarande metod och den nya uppdaterade metoden [% av intäktsramen]. Utfallen är beräknade med data för 2017 som utfall och data för 2016 som norm. Vissa extremvärden har satts till 5% men är troligen felaktigt rapporterade värden. 5,00% 4,00% 3,00% 2,00% 1,00% 0,00% -1,00% -2,00% -3,00% -4,00% -5,00% Nuvarande metod Ny metod Årlig avstämning, tak- och golv, samt specialregel vid en ökad mängd lokal produktion En ändring av tak- och golv för incitamenten samt en årlig avstämning till att maximalt kunna justera 1/3 av avkastningen på kapitalbasen innebär i snitt för elnätsföretagen ingen större förändring i storleken på den maximala justeringen. För en överblick över

18 Datum Diarienr 18 (24) vad olika andelar av avkastningen på kapitalbasen motsvarar i andel av den totala intäktsramen för elnätsföretagen, se Tabell 7. Att övergå till en årlig avstämning och ett årligt tak- och golv för den totala justeringen kommer att begränsa risken något för elnätsföretagen då bland annat större stormar skulle kunna ge stora avdrag vilket då endast kan påverka den årliga avkastningen och inte den totala intäktsramen om fyra år. Utöver detta specifika exempel (som är den troligaste orsaken till extrema utfall), minskar risken för både kunder och nätföretag för extrema utfall rent generellt (oavsett vad orsaken till det är). Ändringen kommer även innebära administrativa förenklingar och besparingar för Ei. Exempelvis blir det enklare att hantera redovisningsenheter som ändras mitt under en tillsynsperiod. Nuvarande metod är inte helt logisk sett till hur bestämmelsen i ellagen är formulerad. Kopplingen till formuleringen i ellagen om att justeringen inte får inkräkta på den skäliga kostnadstäckningen för elnätsföretagen blir logisk då den totala justeringen sätts som en andel av den årliga avkastningen på kapitalbasen. Tabell 7 Vad olika andelar av avkastningen på kapitalbasen motsvarar i andel av den totala intäktsramen Andel: 25 % 33 % 50 % 100 % Medelvärde 3,9 % 5,2 % 7,9 % 15,8 % Minvärde 0,5 % 0,7 % 1,0 % 2,1 % Maxvärde 9,5 % 12,6 % 19,0 % 38,1 % Variation exkl. de 10 % extremaste 2,3 5,8 % 3,0 7,6 % 4,6 11,5 % 9,2 23,1 % Både innan och efter den föreslagna ändringen av reglerna för maximal justering, kommer de flesta nätföretag få en betydligt lägre justering än detta, vilket gör att förändringen sällan får en ekonomisk konsekvens (även om incitamenten totalt sätt blir starkare). Den främsta konsekvensen är att nätföretagen får mindre risk för extrema utfall (vilket kan ha effekt på beteende vid planering) och att den administrativa hanteringen blir något enklare. Årliga intäktsramar och avkastningen på kapitalbasen för elnätsföretagen presenteras i Tabell 8. 5 procent av de årliga intäktsramarna, det vill säga de summerade intäktsramarna delat på fyra år, motsvarar strax över 2,13 miljarder kronor (8,5 miljarder för hela tillsynsperioden ), vilket utgör den maximala justeringen med dagens regler. Den föreslagna regleringen ändrar den maximala justeringen till en tredjedel av den årliga avkastningen på kapitalbasen, vilket motsvarar ungefär 2,96 miljarder kronor. Givet dagens intäktsramar och avkastning på kapitalbasen (med den nya regleringen av WACC, enligt förordning (2018:1520) om intäktsram för elnätsverksamhet, så kommer avkastningen på kapitalbasen troligen att minska till ) innebär regelförändringen alltså en ökad maximal justering om ungefär 825 miljoner kronor årligen, men enskilda extrema utfall påverkar endast det enskilda året och inte utfallet för hela tillsynsperioden, vars maximala justering utgörs av de 8,5 miljarder kronor som motsvarar fem procent av de totala intäktsramarna.