Social- och hälsovårdsutskottets betänkande 23/1995 rd

Transkript

1 ShUB 23/1995 rd- RP 123/1995 rd Social- och hälsovårdsutskottets betänkande 23/1995 rd Regeringens proposition med förslag tilllag om ändring av lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare och till lag om ändring av 32 lagen om statsandelar till kommunerna Riksdagen remitterade den 3 oktober 1995 regeringens proposition rd med förslag tilllag om ändring av lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare och till lag om ändring av 32 lagen om statsandelar till kommunerna till social- och hälsovårdsutskottet för beredning. I detta sammanhang har utskottet också behandlat rdm. Väistös m.fl. hemställningsmotion 291/1995 rd om tryggade avbytartjänster för jordbruksföretagare, som riksdagen remitterade till utskottet den 30 maj I enlighet med riksdagens beslut har jord- och skogsbruksutskottet avgett utlåtande om regeringens proposition. Jord- och skogsbruksutskottets utlåtande l 0/1995 rd utgör bilaga till detta betänkande. Med anledning av ärendet har utskottet hört yngre regeringssekreteraren Riitta Kuusisto vid social- och hälsovårdsministeriet, lantbruksrådet Esko Juvonen vid jord- och skogsbruksministeriet, pensionsförsäkringsdirektören Pentti Saarimäki vid lantbruksföretagarnas pensionsanstalt, sakkunnige Jouko Heikkilä vid Finlands Kommunförbund, sektionschefen Kaarina Knuuti vid Centralförbundet för lan t- och skogsbruksproducenter MTK, forskaren Kirsti Taattola vid Kuopio regioninstitut för arbetshygien, biträdande förhandlingschefen Elina Vartiainen Hynönen vid Kommunala arbetsmarknadsverket, löneadministrationssekreteraren Terttu Suhonen vid Kommunaltjänstemannaförbundet samt ordföranden för landsbygdsnämnden Sisko Mäkelä och lantbrukssekreteraren Merja Kemppainen från Ristijärvi kommun. Regeringens proposition och hemställningsmotionen Lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare föreslås bli ändrad till den del som gäller forvattningen så att länsstyrelsens alla hithöran- de förvaltningsuppgifter och en del av social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsuppgifter överförs på lantbruksföretagarnas pensionsanstalt Lagen tillämpas bara på personer som bedriver lantbruk som huvudsyssla och som har en obligatorisk försäkring för minimipensionsskydd enligt lagen om pension för lantbruksföretagare. Längden på vikariehjälpdagen anges i arbetstimmar. Lantbruksföretagarna får rätt att välja om de vill utnyttja den avbytarservice som kommunen ordnar eller om de själva ordnar sin avbytartjänst. Företagare på samma lägenhet gör ett gemensamt val som gäller avbytarservicen som helhet. En lantbruksföretagare som själv ordnar sin avbytartjänst får besluta varifrån han skaffar den, men får dock inte avlöna en person som bor med honom på samma lägenhet. Kommunen ersätter härvid företagaren för kostnaderna för avbytartjänsten. I regel ligger arbetstimmarna till grund för betalningen, som är graderad beroende på om avbytarservicen ges av en professionell eller tillfållig avbytare. Semestern för en lantbruksföretagare som anlitar kommunal service får omfatta högst tre söndagar. För den händelse att det dagliga antalet arbetstimmar, som motsvarar företagarens uppgiftsandel, under den tid semester- och veckaledighetsavbytarservice fås inte räcker till för att täcka den fulla arbetstiden för en avbytare i kommunens tjänst, måste företagaren svara för att avbytarens arbetstid fylls. Detta kan ske enligt lantbruksföretagarens eget val antingen så att företagarna tar ut semester samtidigt, genom att företagaren anlitar avgiftsbelagd avbytarservice, genom att företagaren kompletterar sina semesterdagar med timmar som hör till veckaledigheten eller genom att företagaren använder sina till semestern eller veckoledigheten hörande timmar i form av hela dagar. Ikraftträdelsestadgandet i lagen om statsandelar till kommunerna föreslås ändrat så att den upphävda lagen om statsandelar och -understöd

2 2 ShUB 23/1995 rd- RP 123/1995 rd åt kommuner och kommunalförbund skall tilllämpas till utgången av 1996 på de tjänster som avses i lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare. Propositionen ansluter sig till budgetpropositionen för 1996 och avses bli behandlad i samband med den. Lagarna avses träda i kraft vid ingången av I hemställningsmotion rd föreslås att riksdagen skall hemställa att regeringen tryggar finansieringen av avbytartjänster för jordbruksföretagare och tillgången till sådana tjänster samt vid behov vidtar åtgärder för att utbilda avbytare i syfte att bredda utbudet av den service människorna på landsbygden är i behov av. Utskottets ställningstaganden Genom regeringens proposition genomförs första steget av reformen av avbytarserviceförvaltningen i enlighet med den s.k. LP A-modellen. I likhet med jord- och skogsbruksutskottet finner social- och hälsovårdsutskottet det viktigt att resultatet av förvaltningsreformen blir en fungerande förvaltning, som garanterar ett ändamålsenligt och effektivt avbytarsystem. A v bytadagstiftningen kommer att gälla bara jordbrukare som bedriver jordbruk som huvudsyssla. Då det blir aktuellt att i förordning definiera huvudsyssla är det viktigt att utgå från hur bundna jordbruksföretagare är av sitt jordbruk och härvid beakta syftemålet med de alternativ som avbytarsystemet ger. En lantbruksföretagare får själv ordna med avbytarservice om han vill. Till exempel vid akut sjukdom kan det vara svårt att snabbt få vikariehjälp. För att sådana negativa konsekvenser skall kunna undvikas skall kommunerna vid behov vara smidiga och erbjuda hjälp. Detta bör skrivas in i förordningen. Också vid långvarig sjukdom och visstidsrehabilitering bör avbytarservicen vara tryggad. Tolkningen av 17 a får inte vara så snäv att till exempel en jordbruksstuderande som bor på annat håll inte får vara avbytare hos sina föräldrar. Enligt 18 a 2 mo m. blir en lantbruksföretagare skyldig att svara för att avbytarens arbetstid fylls. Syftet med detta stadgande är att lön så sällan som möjligt skall behöva betalas för timmar som inte har kunnat användas för avbytararbete. Lagrummet är så allmänt formulerat att det gäller all semester- och veckoledighetsavbytarservice. Det saknar betydelse om avbytaren arbetar heltid, deltid eller på timlön. Enligt vad utskottet erfarit skulle stadgandet om sysselsättningsskyldighet fungera bättre i praktiken om skyldigheten bara gällde fall där avbytarens faktiska arbetstid inte fylls. Om paragrafen skri~~ om blir det också lättare att nå sparmålen. Andringen leder sannolikt till att fler avbytare övergår till deltid och samtidigt minskar uppsägnings behovet. Därför är det motiverat att skriva om 18 a 2 mom. så att sysselsättningsskyldigheten gäller bara då avbytarens arbetstid inte fylls. Med hänvisning till jord- och skogsbruksutskottets utlåtande föreslår social- och hälsovårdsutskottet att 40 2 mom. kompletteras så att det blir möjligt att överklaga ett beslut av lantbruksföretagarnas pensionsanstalt om återkrav av kostnader. Hänvisande till det ovan sagda och till propositionens motivering föreslår social- och hälsovårdsutskottet vördsamt att det andra lagförslaget skall godkännas utan ändringar och att det första lagförslaget i övrigt skall godkännas enligt regeringens proposition, men att 18 a och 40 godkänns sålydande: 18 a (l mom. såsom i regeringens proposition) Om lantbruksföretagaren anlitar den avbytarservice som kommunen ordnar, men antalet avbytartimmar per dag enligt 8 inte räcker till för att täcka den genomsnittliga ordinarie arbetstiden enligt kollektivavtalet för denför lägenheten anvisade avbytaren, skall avbytartjänsten ordnas på följande alternativa sätt, om inte avbytarens ovan nämnda arbetstid kan fyllas på annat sätt: (1-3 punkten såsom i regeringens proposition) 4) lantbruksföretagaren använder de av bytartimmar som motsvarar hans uppgiftsandel i form av hela dagar så att avbytarens genomsnittliga ordinarie arbetstid uppfylls (utesl.), varvid lantbruksföretagarens semester- och veckaledighetsdagar på motsvarande sätt minskar i antal. 40 (l mom. såsom i regeringens proposition) I beslut som lantbruksföretagarnas pensionsanstalt fattat med stöd av 17 c 2 mom. och 35 3 mo m. får ändring sökas genom besvär hos läns-

3 ShUB 23/1995 rd- RP 123/1995 rd 3 rätten inom 30 dagar från delfåendet. Besvären riktas till länsrätten i det län inom vars område den i det ovan nämnda stadgandet avsedda semesternämnden är verksam. (3 och 4 mom. såsom i regeringens proposition) Dessutom föreslår utskottet vördsamt att hemställningsmotion 291/1995 rd skall förkastas. Helsingfors den 21 november 1995 I den avgörande behandlingen deltog ordföranden Skinnari, vice ordföranden Perho samt medlemmarna Huotari, Huuhtanen, Hyssälä, Ihamäki, Kokkonen, Kuoppa, Lämsä, Manninen, Peltomo, M. Pietikäinen, Rask (delvis), Soininvaara, Vehkaoja och Viljamaa. Reservation Avbytarservicen för lantbruksföretagare avser att göra dem som sysslar med kreatursskötsel mindre bundna av sitt arbete. Semesterrätten är 22 och veck o ledigheten 12 dagar per kalenderår. Vidare har de möjlighet att anlita vikariehjälp till exempel vid sjukdom. Samhället hjälper till med semesterarrangemangen och deltar delvis i kostnaderna. I lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare föreslås de ändringar som redovisas i utskottets betänkande som tillsammans med de ändringar som föreslås i den anknytande förordningen skall ge statsekonomiska besparingar på sammanlagt 250 miljoner mark Vi anser att den nedskärning på 250 miljoner mark eller intemot 25 procent som skall genomföras inom loppet av ett år är helt oskälig för lantbruksföretagarna och avbytarna. I sitt betänkande fåster sig utskottet inte i tillräcklig grad vare sig vid om sparmålet är realistiskt, de sammantagna konsekvenserna av besparingarna eller vilka effekter denna nedskärning som skall genomföras inom loppet av ett år har för avbytarnas sysselsättningssituation. Det är nödvändigt och även möjligt att göra besparingar inom avbytarservicen, men för att lindra de skadliga konsekvenserna bör de periodiseras över en längre tid. F örslagen om ut veckling av förvaltningen, rätt för lantbruksföretagare att själva välja och om att lantbruket skall bedrivas i huvudsyssla är i sig helt riktiga. Däremot anser vi att bestämmelsen om att det i semestern får ingå högst tre söndagar eller helgdagar är alldeles för sträng och inte ens väsentlig med tanke på statsekonomin. Vi uppmärksammar de synpunkter som rdm. Kalli m.fl. anför i sin avvikande åsikt till jordoch skogsbruksutskottets utlåtande på att den snabba nedskärningen kommer att öka arbetslösheten bland avbytarna samt andra ställningstaganden som där anförs. Vi menar att de totala besparingarna bör periodiseras över tre år på så sätt att omkring hälften av besparingarna uppnås 1996 och resten under 1997 och För att göra tidsplanen något skäligare och rätta till regeringens proposition föreslog vi vissa korrigeringar i den i utskottet. Vi anser att det som stadgas i 17 a om boende på en gårdsbruksenhet bör lindras och att det också bör tillåtas att en person som bor på samma gårdsbruksenhet som lantbruksföretagaren skall få anställas som avbytare, förutsatt att han inte får sin utkomst från gården. Regeringen avser att uppnå besparingar i statens och kommunens utgifter genom att främja utbudet av privata tjänster, men då bör det också säkerställas att det finns adekvata förutsättningar för det. Därför bör 17 b om ersättningsgrun-

4 4 ShUB 23/1995 rd- RP 123/1995 rd derna ändras. En höjning av ersättningsprocenten skulle säkerställa att avbytarserviceföretag och yrkesutövare kan utveckla sina funktioner. Eftersom propositionen kommer att leda till uppsägning av kommunala avbytare kunde en del av dem sysselsättas på detta sätt. A v bytamas sysselsättning kan tryggas också genom att jordbrukarna vid behov kan utnyttja deras arbetsinsats fullt ut i de fall som avses i 18 a 2 m om. Lantbruksföretagarna har drabbats av många olika nedskärningar i inkomsterna samtidigt och dessutom av ökade betalningar och därför har de ofta inte tillräckliga ekonomiska förutsättningar att utnyttja denna möjlighet (låta avbytarna utföra extra timmar). Läget kunde underlättas om ersättningsgrunden kopplades ihop med den lägsta veckaledighetsavgiften i stället för den grund som regeringen föreslår. A v giften vore då omkring 16mark i stället för omkring 38 mark som regeringen föreslår. Denna sysselsättningsåtgärd kan anses vara billig för samhället jämfört med många andra. Med stöd av det ovan anförda föreslår vi att lagförslagen i övrigt godkänns i enlighet med utskottets betänkanden utom att 17 a, 17 b och 38 i det första lagförslaget godkänns sålydande: 17 a En person som står i arbetsförhållande till ett företag eller en sammanslutning som producerar avbytarservice eller en självständig yrkesutövare kan verka som en sådan avbytare som en lantbruksföretagare med stöd av 17 l mom. själv har skaffat. Lantbruksföretagaren kan också anställa avbytaren i arbetsförhållande, dock inte en person som bor tillsammans med honom på samma gårdsbruksenhet och får sin utkomst där. 17 b Ersättningen för de kostnader som orsakas av avbytartjänst som en lantbruksföretagare med stöd av 17 l mom. själv har ordnat är per avbytartimme l) den lägsta grundlönen enligt det allmänna kommunala tjänste- och kollektivavtalet för en avbytare med månadslön, ökad med 80 procent, om avbytaren är anställd av ett företag eller en sammanslutning som producerar avbytarservice, 2) grundlönen enligt det allmänna kommunala tjänste- och kollektivavtalet för en tirnavlönad avbytare som i huvudsak får sin utkomst av avbytararbetet, ökad med 70 procent, om avbytaren är en självständig yrkesutövare, 3) grundlönen enligt det allmänna kommunala tjänste- och kollektivavtalet för en person som tillfälligt verkar som en tirnavlönad avbytare, ökad med 50 procent, om avbytaren är annan än i l eller 2 punkten avsedd person. (2 och 3 m om. såsom i utskottets betänkande) 38 (l mom. såsom i regeringens proposition) Lantbruksföretagaren skall i fall som avses i l m om. ersätta de faktiska kostnader som kommunen åsamkas av lantbruksavbytarens lön, socialskydd och övriga villkor i arbetsförhållandel Om lantbruksföretagaren i enlighet med 18 a 2 m om. 2 punkten använder i l mo m. avsedd service för att komplettera antalet avbytartimmar skall han betala en tirnavgift för servicen som motsvarar den lägsta veckoledighetsavgiften. Helsingfors den 21 november 1995 Eero Lämsä Hannes Manninen Jorma Huuhtanen Liisa Hyssälä

5 ShUB 23/1995 rd- RP 123/1995 rd 5 JORD- OCH SKOGSBRUKSUTSKOTTET Utlåtande l 0/1995 rd Regeringens proposition 123/1995 rd Bilaga Till Social- och hälsovårdsutskottet Riksdagen remitterade den 3 oktober 1995 regeringens proposition 123/1995 rd med förslag tilllag om ändring av lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare och till lag om ändring av 32 lagen om statsandelar till kommunerna till social- och hälsovårdsutskottet för beredning och bestämde samtidigt att jord- och skogsbruksutskottet skall avge utlåtande i saken till socialoch hälsovårdsutskottet Med anledning av ärendet har utskottet hört yngre regeringssekreteraren Riitta Kuusisto vid social- och hälsovårdsministeriet, lantbruksrådet Esko Juvonen vid jord- och skogsbruksministeriet, budgetrådet Pertti Tubkanen vid finansministeriet, lagstiftningssekreteraren Eija Siitari Vanne vid justitieministeriet, sektionschefen Kaarina Knuuti vid Centralförbundet för lantoch skogsbruksproducenter MTK, verksamhetsledaren Tage Ginström vid Svenska Lantbruksproducenternas Centralförbund, sakkunnige Jouko Heikkilä vid Finlands Kommunförbund, biträdande förhandlingschefen Elina Vartiainen Hynönen vid Kommunala Arbetsmarknadsverket, pensionsförsäkringsdirektören Pentti Saarimäki vid Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt, löneadministrationssekreteraren Pekka Kontkanen vid Kommunaltjänstemannafårbundet, funktionären Irja Pursiainen vid Kommunsektorns fackförbund, ordföranden Raimo Kivineva vid Lantbruksavbytarna rf., semestersekreteraren Riitta Seppäläinen från Joro!_s kommun och agrologen Heikki O. Kentta från Ostermarks kommun. Regeringens proposition Lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare föreslås till den del som gäller förvaltningen bli ändrad så att alla de förvaltningsuppgifter inom avbytarservicen som för närvarande hör till länsstyrelsen liksom även en del av de förvaltningsuppgifter som hör till social- och hälsovårdsministeriet överförs på Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt Lagens tillämpningsområde inskränks så att ett villkor för avbytarservice är att lantbruket bedrivs som huvudsyssla. Dessutom krävs i regel att lantbruksföretagaren har en gällande obligatorisk försäkring för minimipensionsskydd enligt lagen om pension för lantbruksföretagare. Enligt förslaget skalllagen kompletteras med stadganden om att längden på den dag för vilken avbytarservice erhålls skall anges i arbetstimmar. Antalet timmar motsvarar den avbytta lantbruksföretagarens uppgiftsandel av den totala arbetstid som dagligen går till arbetena på gården. Lantbruksföretagarna föreslås få rätt att välja om de vill utnyttja den avbytarservice som kommunen ordnar eller om de själva ordnar sin avbytartjänst. Företagarna på samma lägenhet gör ett gemensamt val. Valet gäller avbytarservicen som en helhet. En lantbruksföretagare som själv ordnar sin avbytartjänst får besluta varifrån han skaffar den. Han får dock inte som avbytare avlöna en person som bor med honom på samma lägenhet. Kommunen betalar ersättning för kostnaderna för den avbytartjänst som företagaren själv har skaffat. Ersättningen, som i regel betalas på grundval av det antal arbetstimmar som fastställts på förhand, graderas utgående från om avbytarservicen ges av en professionell eller tillfällig avbytare. Lantbruksföretagaren får inte heller utföra sin uppgiftsandel under den tid för vilken han själv ordnat avbytartjänst. För den avbytarservice som kommunen ordnar föreslås vissa begränsningar. I semestern för en lantbruksföretagare som utnyttjar kommunal service får ingå högst tre söndagar. För den händelse att det dagliga antalet arbetstimmar, som motsvarar företagarens uppgiftsandel, under den tid semester- och veckoledighetsavbytarservice fås inte räcker till för att täcka den fulla arbetstiden för en avbytare i kommunens tjänst, måste företagaren svara för att avbytarens arbetstid

6 6 ShUB 23/1995 rd- RP 123/1995 rd fylls. Detta sker enligt lantbruksföretagarens eget val antingen så att företagarna tar ut semester samtidigt, genom att företagaren anlitar den avgiftsbelagda avbytarservicen, genom att företagaren kompletterar sina semesterdagar med timmar som hör till veckaledigheten eller genom att företagaren använder sina till semestern eller veckaledigheten hörande timmar i form av hela dagar, varvid hans semester- eller veckaledighetsdagar på motsvarande sätt minskar i antal. Regeringen föreslår också att ikraftträdelsestadgandet i lagen om statsandelar till kommunerna ändras så att den genom lagen i fråga upphävda lagen om statsandelar och -understöd åt kommuner och kommunalförbund fram till utgången av 1996 skall tillämpas på de statliga ersättningar som avses i lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare. Propositionen ansluter sig till budgetpropositionen för 1996 och avses bli behandlad i samband med den. Lagarna avses träda i kraft vid ingången av Utskottets ställningstaganden Allmänt Enligt motiveringen till propositionen grundar sig förslagen å ena sidan på promemorior från arbetsgrupper som social- och hälsovårdsministeriet tillsatt för att bereda en revision av avbytarserviceförvaltningen (förvaltnings- och finansieringsarbetsgruppen för avbytarservice, PM 1994: 12; utvecklingsarbetsgruppen för avbytarservice, PM 1995:3), å andra sidan på det i budgetpropositionen för 1996 framställda kravet på en ändring av avbytarservicestadgandena, vilket 1996 leder till inbesparingar på 250 miljoner mark. Ändringsbehovet bottnar också i att systemet inte tillämpats strikt trots statens dåliga finanser och de inbesparingar som genomförts inom andra sektorer. Vad beträffar reformen av förvaltningssystemet föreslås avbytarservicelagen bli ändrad så att första steget av den s. k. LP A-modellen kan införas vid ingången av Då får Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt ta över alla de förvaltningsuppgifter inom avbytarservicen som i detta nu hör tilllänsstyrelserna liksom även en del av de förvaltningsuppgifter som hör till social- och hälsovårdsministeriet Kommunerna har fortfarande lagstadgad skyldighet att ordna avbytarservice. Det andra steget för med sig att ansvaret för att ordna avbytarservice på lokal nivå skjuts över på Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt A v motiveringen framgår att en totalreviderad avbytarlagstiftning är tänkt att träda i kraft vid ingången av 1997 i samband med det andra steget av LPA-modellen. Bland annat stadganden om finansieringen av avbytarservicens förvaltning samt om ersättningen för driftskostnaderna för verksamheten skall ingå i den nya lagen. Därför föreslår regeringen att övergångsstadgandet i lagen om statsandelar till kommunerna ändras så att den upphävda lagen om statsandelar och -understöd åt kommuner och kommunalförbund fram till utgången av 1996 skall tillämpas på de statliga ersättningar som betalas för driftskostnaderna för avbytarservicen. För att de sparmål som ställts upp i budgetpropositionen för 1996 skall uppnås föreslår regeringen att lagen kompletteras med stadganden om rätt för lantbruksföretagare att själva ordna med avbytarservice. Med tanke på sparmålen är det också nödvändigt att begränsa den personkrets som har rätt till avbytarservice så att det är en förutsättning för avbytarservice att lantbruket bedrivs som huvudsyssla. För att få ned statens ersättningar föreslås för den kommunala avbytarservicen en sådan begränsning att lantbruksföretagarens semester får omfatta högst tre söndagar eller sådana helgdagar för vilka ersättning för söndagsarbete betalas till avbytaren. Därtill blir det lantbruksföretagarens skyldighet att se till att avbytarens arbetsdag blir fylld. De förslag som regeringen lagt fram i sin proposition väntas ge en besparing på inemot 206 miljoner mark. Det som fortfarande fattas från sparmålen täcks genom en höjning av avgifterna för vikariehjälp, vilket kräver en ändring av förordningen om avbytarservice. Vid bedömningen av de samhällsekonomiska effekterna av sparåtgärderna bör observeras att det blir aktuellt med uppsägningar om förslaget godkänns. Dessutom påverkar förlusten av arbetsplats och en eventuell arbetslöshet individer och familjer på olika sätt beroende på bl. a. familjens storlek, inkomstnivån och bostadsorten. Utskottet förutsätter att yrkesskickliga avbytare trots sparåtgärderna fortfarande finns att tillgå inom den arbetsintensiva jordbruksproduktionen. stödjande sig på erhållen utredning konstaterar utskottet att om de sparåtgärder som regeringen lagt fram i sin proposition sätts in som en engångsnedskärning i avbytarservicen, leder

7 ShUB 23/1995 rd- RP 123/1995 rd 7 återverkningarna till att totalinbesparingarna stannar långt under det föreslagna sparmålet, även om medelvärdet läggs till grund för beräkningarna. Utredningarna ger också vid handen att om åtgärderna sätts in plötsligt kan tillgången på avbytarservice äventyras. Därför föreslår utskottet att åtgärderna genomförs stegvis under en längre tidsperiod. Samtidigt poängterar utskottet att ansvaret för den lokala förvaltningen av avbytarservicen enligt förslaget fortfarande vilar på kommunerna. Kommunerna har fortfarande en lagstadgad skyldighet att ordna avbytarservice. Det är främst kommunerna som skall setiii att de negativa verkningarna minimeras om sparåtgärderna genomförs såsom föreslagits. Utskottet finner det viktigt att kommunerna då försöker hitta medel att sätta stopp för de olägenheter som en abrupt omläggning ger upphov till. Enligt förslaget krävs att lantbruket bedrivs som huvudsyssla för att avbytarservice skall komma i fråga. Hur bindande arbetet är bör betonas då huvudsyssla definieras. Med tanke på kontinuitet i arbetet och tryggad avbytarservice är det enligt utskottet absolut nödvändigt att det även från början av 1997 är kommunerna som i huvudsak ordnar avbytarservicen. Till exempel vid plötslig sjukdom är det viktigt att det är kommunen som är skyldig att ordna med vikarie för att lägenheten och djuren inte skall bli eftersatta, Utskottet framhåller vikten av att avbytare även framdeles skall finnas att tillgå i händelse av långvarig sjukdom eller tidsbestämd invalidpension. Lagförslag l Paragrafvisa anmärkningar 18 a. Enligt 2 mom. är det lantbruksföretagarens skyldighet att se till att avbytarens arbetstid fylls. Sysselsättningsskyldigheten är skriven i allmän form så att den gäller all semester- och veckoledighetsavbytarservice som kommunen ordnar. Härvid saknar det betydelse om avbytaren de facto arbetar heltid, deltid eller på timlön. Avbytaren bör under avbytarperioden ha en arbetstid som i genomsnitt motsvarar en arbetsdag på cirka 7,5 timmar. I en utredning som utskottet fått av social- och hälsovårdsministeriet konstateras att regeringen inte ser något hinder för att ordalydelsen i 18 a 2 mom. preciseras så att sysselsättningsskyldigheten bara gäller situationer där avbytarens arbetstid inte blir full. Utskottet anser att preciseringen är motiverad och framhåller i detta sammanhang att den lokala förvaltningen bör se till att företagarna får service på enahanda grunder. 40. Enligt l mom. får ändring i semesternämndens beslut om rätt till avbytarservice, avbytarservicens längd eller avgifter eller ersättningar för avbytarservice sökas genom besvär hos länsrätten inom 30 dagar från delfåendet. Ordalydelsen är identisk med ordalydelsen i 40 l mo m. i den gällande lagen. Enligt motiveringen till propositionen avses dock beslut i anknytning till bägge avbytarservicesystemen, (lantbruksföretagaren själv/kommunen). I den utredning som utskottet fått framhålls att då det gäller avbytarservice som lantbruksföretagaren själv ordnar är det ordagrant inte fråga om "avgifter eller ersättningar för avbytarservice" utan tilllantbruksföretagaren betalas tvärtom ersättningar enligt den föreslagna lagen. I utredningen konstateras därför att ordalydelsen på grund av olikheterna i avbytarservicesystemen bör ändras så att den svarar mot motiveringen. Moment 2 gäller ändringssökande i beslut som Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt fattat med stöd av 17 c 2 mom., dvs. en situation där pensionsanstalten beslutar om en lantbruksföretagare som själv ordnat sin avbytarservice skall befrias från skyldigheten att återbetala en ersättning som betalts utan grund eller till för högt belopp. I den tidigare nämnda utredningen påpekas att befrielsemöjligheten till innehållet svarar mot den i lagens 35 2 mom. ingående möjlighet som länsstyrelsen tidigare hade att befria en lantbruksföretagare som på felaktiga grunder fått kommunal avbytarservice från att ersätta kostnaderna härför. Enligt den gällande lagen har ändring inte fått sökas i länsstyrelsens beslut med stöd av 35 2mom. (40 2mom. sådantdetlyder i lagen 101/91). Eftersom ett befrielsebeslut enligt 35 2 mom. utifrån systematiken i lagförslaget endast gäller kommunal avbytarservice leder det föreslagna stadgandet om ändringssökande i 40 2 mom. till grundlös särbehandling av lantbruksföretagare som utnyttjar avbytarservice enligt olika system. I utredningen framhålls därför att besvärsvägen till länsrätten bör öppnas för alla befrielsebeslut som pensionsanstalten fattar, vilket uppenbarligen kan ske genom att det i 40 2 mom. särskilt nämns beslut enligt 35 2m om. av Lantbruksföretagarnas pensionsanstall I utredningen påtalas också att återkravsgrunderna delvis skiljer sig från varandra i och med att lagtexten för den kommunala avbytarservicen

8 8 ShUB 23/1995 rd- RP 123/1995 rd som skäl anger att lantbruksföretagaren inte frigör sig från sin egen uppgiftsandel Kostnaderna kan också krävas tillbaka till följd av att semesterrätten räknats fel eller av annan orsak som har lett till alltför lång avbytarservice, det vill säga allmännare taget att lantbruksföretagaren grundlöst eller felaktigt beviljats kommunalt finansierad avbytarservice. Enligt 17 c i förslaget är däremot en grundlöst eller felaktigt betald ersättning för avbytarservice som lantbruksföretagaren själv ordnat en likvärdig återkravsgrund med att lantbruksföretagaren inte frigjort sig från sin arbetsandel Enligt rättspraxis behöver återbetalningen av en grundlös förmån inte base- ra sig på en uttrycklig reglering, men till modern rättskultur hör att stadga om orsakerna till återkrav så heltäckande som möjligt. Därför framhålls det i utredningen att stadgandet i lagens 35 om återkrav i framtiden bör omformuleras så att grunderna för återkrav blir så enhetliga som möjligt och att lantbruksföretagare som använder sig av olika system blir medvetna om dem. Utskottet anför vördsamt att social- och hälsovårdsutskottet bör beakta det som sägs i detta utlåtande när det utarbetar sitt betänkande. Helsingfors den 14 november 1995 I den avgörande behandlingen deltog ordföranden Kalli, vice ordföranden Rajamäki samt medlemmarna Kantalainen, Karjalainen, Komi, Lahtela, Mölsä, Nurmi, Pehkonen, Pulliainen, Rimmi, Rosendahl och Viitamies. Avvikande åsikt Avbytarservicen för lantbruksföretagare gör att de som arbetar med kreatursskötsel inte är helt bundna vid sitt arbete. En lantbruksföretagares semester är 22 dagar och veckaledighet 12 dagar per kalenderår. Därtill är det möjligt att anlita vikariehjälp vid t.ex. sjukdom. Samhället deltar såväl i semesterarrangemangen som delvis i kostnaderna. I statsbudgeten för 1995 var l 015 miljoner mark anvisat för ändamålet. Utgifterna för förmånerna räknas enligt 29 lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare som inkomst för lantbruket. I lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare föreslås ändringar som relateras i utskottets utlåtande. Syftet med dessa ändringar och ändringarna i avbytarserviceförordningen är att staten 1996 skall spara in sammanlagt 250 miljoner mark. Vi anser att utskottet klarare hade bort ta ställning till hur realistiskt sparmålet är, vilken totaleffekt sparåtgärderna får samt vilka konsekvenserna blir för sysselsättningen bland semesteravbytarna när nedskärningarna görs under ett enda år. Vi menar att en nedskärning med inemot 25 procent på ett enda år är oskälig för lantbruksföretagarna och lantbruksavbytarna. Det är nödvändigt och möjligt med inbesparingar inom lantbruksavbytarservicen, men för att ta udden av de negativa effekterna borde de spridas ut över en längre tidsperiod. Det sätt på vilket förvaltningen föreslås bli utvecklad, rätten för lantbruksföretagare att välja och definitionen på huvudsyssla är i och för sig riktiga. Däremot tycker vi att begränsningen i 18 a l mom., nämligen att bara tre söndagar eller helgdagar får ingå i semestern, är alltför sträng och dessutom inte kan motiveras från statsfinansiell synpunkt. Enligt den utredning som utskottet har fått sig förelagd leder förslaget till att cirka heltidsanställda kommunala lantbruksavbytare måste sägas upp. Utifrån detta lades det också fram utredningar om totalkonsekvenserna av förslaget. Resultatet ger vid handen att konsekvenserna för företagsamhet och olika delfaktorer blir rätt anspråkslösa på samhällsekonomisk nivå. I och med att arbetslösheten ökar bland avbytarna

9 ShUB 23/1995 rd- RP 123/1995 rd 9 drabbas samhället av skatteinkomstbortfall, vartill arbetslösheten ger upphov till extra kostnader som gör att den målsatta totalinbesparingen inte på långt när uppnås. Dessutom drabbar förlusten av arbetsplats och en eventuell arbetslöshet individer och familjer på olika sätt beroende bland annat på familjens storlek, inkomstnivån och bostadsorten. Om sparåtgärderna i enlighet med regeringens proposition genomförs som en engångsnedskärning i avbytarservicen, stannar de totala inbesparingarna på grund av återverkningarna långt under det föreslagna sparmålet. Enligt den utredning som förelagts utskottet kan också tillgången på avbytarservice äventyras om åtgärderna genomdrivs abrupt. Genom en med lagförslaget sammanhängande ändring av avbytarserviceförordningen skall vikarieavgifterna höjas för att en inbesparing på cirka 42 miljoner mark skall uppnås. Enligt vår åsikt hade utskottet bort reagera på att lantbruksföretagarna samtidigt får sina kostnader höjda genom andra åtgärder och att statens sparåtgärder också på annat sätt drabbar dem hårt. Därför bör lantbruksföretagarnas utkomstmöjligheter som helhet beaktas då vikarieavgifterna slås fast. Helsingfors den 14 november 1995 Timo Kalli Tero Mölsä ArmasKomi Tauno Pehkonen

10