Säkerhetsfrämjande arbete för äldre. Delrapport april 2011

Transkript

1 Säkerhetsfrämjande arbete för äldre Delrapport april 2011

2 Citera gärna Socialstyrelsens rapporter, men glöm inte att uppge källan. Bilder, fotografier och illustrationer är skyddade av upphovsrätten. Det innebär att du måste ha upphovsmannens tillstånd för att använda dem. ISBN Artikelnr Publicerad april

3 Förord Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att i samarbete med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Statens folkhälsoinstitut (FHI), Rikspolisstyrelsen (RPS) och i samråd med Boverket, Brottsförebyggande rådet (Brå), Trafikverket och andra berörda myndigheter utifrån respektive ansvarsområde samt andra aktörer, till exempel Sveriges Kommuner och Landsting och pensionärsorganisationer, ta fram en nationell handlings- och åtgärdsplan för säkerhetsfrämjande arbete för personer 65 år och äldre. Syftet med föreliggande delrapport, som ska lämnas till Socialdepartementet senast den 15 april 2011, är att ge en översiktlig bild av befintlig kunskap för fallolyckor, trafikolyckor, självmord, brandolyckor, drunkning och våld och andra övergrepp mot äldre samt en överslagsberäkning av de kostnader, som går att uppskatta i dagsläget, för planerade åtgärder för kunskapsspridning och utveckling under Rapporten utgör grunden för den kommande handlings- och åtgärdsplanen som ska redovisas den 1 december 2011 som bland annat kommer att innehålla förslag på konkreta nationella mål. Rapporten har sammanställts av projektledaren Gunnel Torstensson i nära samverkan med enhetschef Mari Forslund och avdelningschef Anders Tegnell, Socialstyrelsen. Underlag till rapporten har lämnats av Lillemor Lundin Olsson, docent, Umeå universitet, Per Nyström, Inger Mörk, Jan Schyllander och Björn Johansson på MSB, Regina Winzer FHI, Mats Hjelmgren RPS, Lars Alexandersson BRÅ och Ingrid Huss och Johan Lindberg, Trafikverket. Informationsspecialisterna Maja Kärrman Fredriksson, Hanna Olofsson och Edith Orem har genomfört sökningarna i databaserna. Rapporten har språkgranskats av informatör Synnöve Ljunggren, Socialstyrelsen. Lars-Erik Holm Generaldirektör 3

4 4

5 Innehåll Förord 3 Sammanfattning 7 Inledning 9 Utarbeta handlings- och åtgärdsplan 9 Översiktlig bild av befintlig kunskap samt kostnadsberäkning 10 Säkerhetsfrämjande arbete 10 Avgränsningar 10 Lagar med relevans för säkerhetsarbetet 12 Informationskällor 15 Fallolyckor 16 Fallolyckor vanligaste orsaken till sjukhusvård bland äldre 16 Befintlig kunskap 16 Riskfaktorer 16 Utvärderade insatser för att minska fallfrekvensen 16 Rekommenderade insatser vid demenssjukdom 17 Behov av forskning och utveckling 17 Exempel på relaterade projekt 18 Behov av vägledning och kunskapsspridning 18 Trafikolyckor 19 Nollvision 19 Äldre fotgängare och cyklister är mest utsatta i trafiken 19 Fallolyckor utgör en stor andel av skadehändelserna i trafiken 19 Befintlig kunskap 20 Riskfaktorer 20 Åtgärder som ökar äldres säkerhet 20 Behov av forskning och utveckling 20 Exempel på relaterade projekt 21 Behov av vägledning och kunskapsspridning 21 Självmord 22 Högsta självmordstalen finns bland äldre män 22 Befintlig kunskap 22 Riskfaktorer 22 Social gemenskap är skyddande 23 Rekommenderade insatser vid självmordsnära tillstånd 23 Behov av forskning och utveckling 23 Exempel på relaterade projekt 23 Behov av vägledning och kunskapsspridning 24 Brandolyckor 25 Nästan hälften av de omkomna vid brand är 65 år eller äldre 25 5

6 Befintlig kunskap 25 Riskfaktorer för brand i bostäder 25 Skyddande faktorer mot brand i bostäder 25 Behov av forskning och utveckling 25 Exempel på relaterade projekt 26 Behov av vägledning och kunskapsspridning 26 Drunkningsolyckor 27 Nästan hälften av alla drunknade är äldre personer 27 Befintlig kunskap 27 Behov av forskning och utveckling 27 Behov av vägledning och kunskapsspridning 27 Våld och andra övergrepp 29 Våld och andra övergrepp innebär en avsiktlig handling 29 Försummelse 29 Avgränsning 30 Äldres rapporterade utsatthet för våldsbrott är låg 30 Socialtjänstens ansvar 30 Befintlig kunskap 31 Få äldre personer anmäler övergrepp 31 Många studier finns men resultaten är delvis svårtolkade 31 Vanvård är vanligaste missförhållandet för de äldsta 32 Riskfaktorer för övergrepp 32 Kunskap kan förhindra vanvård 32 Behov av forskning och utveckling 33 Exempel på relaterade projekt 33 Behov av vägledning och kunskapsspridning 33 Fortsatt planering 35 Utveckling och kommunikation Socialstyrelsen 36 Myndigheten för samhällskydd och beredskap 36 Referenser 38 6

7 Sammanfattning Den här rapporten är en delredovisning av ett regeringsuppdrag om säkerhetsfrämjande arbete för personer som är 65 år och äldre. Rapporten utgör grunden för den kommande handlings- och åtgärdsplanen som ska redovisas den 1 december I rapporten ges en översiktlig bild av befintlig kunskap inom områdena fallolyckor, trafikolyckor, brandolyckor, drunkningsolyckor, självmord, samt våld och andra övergrepp mot äldre. Rapporten avslutas med förslag på utvecklings- och kommunikationsinsatser under 2012 samt uppskattade kostnader för dessa. Kunskapsunderlaget består till största delen av internationella översikter. Översikterna fokuserar i huvudsak på riskfaktorer och förekomst av skador eller olyckor. Interventionsstudierna är få, med undantag för fallområdet, där det finns både svenska och utländska studier. Den befintliga kunskapen är mycket varierande inom de olika områdena. Mest studerat är fall och fallrelaterade olyckor. Fallolyckor Forskning visar att själva fallet är den mest avgörande faktorn för fysisk skada och därför anses det mest effektivt att försöka förebygga fallhändelser. Flera studier har utvärderat insatser som syftar till att minska fallfrekvensen bland äldre personer. Trafikolyckor En majoritet av de fotgängare och cyklister som omkommer i trafiken är 65 år eller äldre. Arbetet med att förbättra trafiksäkerheten pågår kontinuerligt och många åtgärder leder till bättre säkerhet för de äldre, utan att vara specifikt riktade mot dem. Självmord Äldre personer har en högre risk att begå självmord än andra åldersgrupper. Högst är självmordstalen bland äldre män. Såväl riskfaktorer (exempelvis depression och social isolering) som skyddsfaktorer (god hälsa, social gemenskap) har identifierats men det behövs fler studier som utvärderar förebyggande och behandlande insatser för äldre personer i riskzonen för att begå självmord. Brandolyckor Hälften av dem som omkommer vid brand är äldre än 65 år. Det finns en hel del kunskap om risk- och skyddsfaktorer rörande brand i bostäder, men brandskyddet behöver stärkas. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) utreder på regeringens uppdrag hur ett rimligt brandskydd i boendemiljöer kan tillgodoses. 7

8 Drunkningsolyckor Nästan hälften av alla som drunknar är äldre. Det saknas studier som specifikt rör äldre personer som drunknat, deras orsaksfaktorer och förebyggande åtgärder. Våld och andra övergrepp Äldre utsätts för såväl försummelse som avsiktliga handlingar i form av våld och andra övergrepp, av både anhöriga och personal. Det finns ett flertal utländska studier där man mätt förekomst av övergrepp och vanvård men resultaten är svårtolkade eftersom definitioner, metoder och statistik varierar mellan studierna. Det saknas kunskap om praktisk tillämning av åtgärder för att förebygga och upptäcka att äldre personer utsätts för våld och vanvård. 8

9 Inledning Äldre personer är överrepresenterade i skadestatistiken inom flera områden, däribland fallolyckor, bostadsbränder, trafikolyckor, drunkningsolyckor och självmord. För äldres utsatthet för brott och hotelser gäller inte samma bild. Statistik från Brottsförebyggande rådet (Brå) och Statistiska centralbyrån (SCB) visar på en minskad utsatthet för våld och andra övergrepp med ökande ålder medan andelen otrygga blir större ju äldre åldersgrupp som studeras. Sammantaget får olyckor, skador och otrygghet allvarliga konsekvenser i form av lidande och andra begränsningar i den enskildes dagliga livsföring. Skador leder också till stora kostnader för samhället; nya beräkningar visar på årliga samhällskostnader i storleksordningen 9,5 miljarder kronor enbart för äldres fallolyckor [1]. Utarbeta handlings- och åtgärdsplan Regeringen vill nu försöka bryta skadetrenden. Socialstyrelsen har därför fått i uppdrag att i samverkan med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Statens folkhälsoinstitut (FHI) och Rikspolisstyrelsen (RPS) utarbeta en handlings- och åtgärdsplan för säkerhetsfrämjande arbete för personer 65 år och äldre. Planen ska tas fram i samråd med bland andra Boverket, Brottsförebyggande rådet (Brå), Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Trafikverket. Planen, som ska redovisas senast den 1 december 2011, ska utgöra underlag för regeringens fortsatta säkerhetsfrämjande arbete för äldre personer. De områden som nämns i uppdraget är fallolyckor, trafikolyckor, brandolyckor, självmord, samt våld och andra övergrepp mot äldre. Efter förslag från MSB har drunkningsolyckor lagts till, eftersom äldre personer är överrepresenterade även vid sådana olyckor. Målet är färre olyckor, bättre bevarad hälsa och funktionsförmåga samt ökad säkerhet och trygghet bland äldre. I uppdraget ingår att lämna förslag på konkreta nationella mål och hur dessa kan följas upp och utvärderas hur statistik och indikatorer kan utvecklas hur man kan skapa incitament för samverkan kring olycks- och skadeförebyggande arbete mellan kommuner, primärvård, polis och ideell sektor hur information och utbildningsverksamhet på området kan utvecklas hur regionala samverkansorgan och FoU-enheter kan involveras för att stödja användandet av befintlig kunskap hur berörda aktörer kan sprida kunskap om kostnader och konsekvenser, omsätta befintlig kunskap till praktisk handling och sprida goda exempel. 9

10 Översiktlig bild av befintlig kunskap samt kostnadsberäkning I föreliggande delrapport ges en översiktlig bild av kunskapsläget för respektive område. Här redovisas också en överslagsberäkning av de kostnader som går att uppskatta i dagsläget, för planerade åtgärder för kunskapsspridning och utveckling under Med äldre avses i rapporten ålderspensionärer. Tiden som ålderspensionär kan sträcka sig från 65 år till uppåt 100-årsåldern. Det rör sig alltså inte om en homogen grupp, då det kan vara stor skillnad mellan den vanligtvis friska tiden i den så kallade tredje åldern och den sista fasen i livet den fjärde åldern då många äldre personer är beroende av andras insatser för att klara sin dagliga livsföring. Säkerhetsfrämjande arbete I rapporten används säkerhetsfrämjande arbete som ett samlingsbegrepp för de åtgärder som vidtas i olycksförebyggande, skadeförebyggande och brottsförebyggande syfte. Med prevention, d.v.s. förebyggande åtgärder, avses dels åtgärder som kan förhindra uppkomst av sjukdom, skador och sociala problem, dels åtgärder som kan förhindra ett återinsjuknande eller en negativ utveckling av ett socialt problem. Dessa åtgärder kan vara individinriktade eller gruppinriktade. Hälsofrämjande åtgärder är liktydigt med insatser för att stärka och bibehålla människors fysiska, psykiska och sociala välbefinnande. Avsikten med dessa åtgärder är att stärka människors möjlighet till delaktighet och tilltro till egen förmåga. Hälsofrämjande arbete, liksom skade- och sjukdomsförebyggande arbete, kan ses som en modell som vilar på fyra hörnpelare: social gemenskap och stöd, meningsfullhet, fysisk aktivitet och goda matvanor. Insatser inom dessa fyra områden bidrar till hälsovinster bland äldre. På regeringens uppdrag utarbetar Folkhälsoinstitutet, i samarbete med Socialstyrelsen, en vägledning för landsting och kommuner på området hälsosamt åldrande. I uppdraget ingår också att initiera och administrera försöksverksamheter med hälsocoacher. Dessa ska rikta sig till personer i åldern år med lättare kroniska tillstånd, exempelvis förhöjt blodtryck, förhöjt blodsocker och övervikt [36]. Avgränsningar I arbetet med den nationella handlings- och åtgärdsplanen för säkerhetsfrämjande arbete för äldre personer har vi i det här skedet gjort en avgränsning till områdena fallolyckor, trafikolyckor, brandolyckor, drunkningsolyckor, självmord samt våld och andra övergrepp. Det finns ingen skarp gräns mellan hälsofrämjande insatser som kan stärka hälsan på sikt, och förebyggande åtgärder för att förhindra uppkomst av vissa sjukdomar och skador. Enbart insatser som har en nära koppling till de nämnda områdena kommer att ingå i den handlings- och åtgärdsplan som ska tas fram. Det innebär exempelvis att det fortsatta arbetet inom området våld och andra övergrepp kommer att avgränsas till våld och övergrepp i nära relationer samt andra 10

11 brott begångna av utomstående. Oavsiktliga omsorgsbrister relaterade till anhörigas vård och omsorg av närstående kommer att hanteras i anhörigstödsuppdraget [34]. Omsorgsbrister och övergrepp som sker inom den offentligt finansierade vården och omsorgen ska hanteras med stöd av lex Sarah (14 kap. 3 7 SoL) och lex Maria (6 kap. 5 7 PSL). 11

12 Lagar med relevans för säkerhetsarbetet Nedan ges en kort översikt över tillämpligt regelverk på hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens områden. En genomgång av hur befintligt regelverk påverkar berörda myndigheters möjlighet att bedriva ett säkerhetsfrämjande arbete gentemot målgruppen behöver dock göras. Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) (HSL) reglerar vårdens kvalitet, bland annat i 2a HSL med krav på en god vård, d.v.s. god hygienisk standard, gott omhändertagande samt respekt för självbestämmande och integritet. 2c HSL med krav på att hälso- och sjukvården, när så är lämpligt, ska ge upplysningar om metoder för att förebygga sjukdom eller skada. 31 HSL med krav på att kvaliteten i verksamheten systematiskt och fortlöpande ska utvecklas och säkras. Med utgångspunkt från bestämmelsen har Socialstyrelsen utarbetat föreskrifter (SOSFS 2005:12) om ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet. Den nya patientsäkerhetslagen (2010:659) (PSL) har ersatt lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS) och gäller från den 1 januari Lagen innebär bland annat att vårdgivare har ett tydligt ansvar att bedriva ett systematiskt patientsäkerhetsarbete och arbeta förebyggande för att förhindra vårdskador. 3 kap 1 3 PSL reglerar vårdgivarens skyldighet att bedriva ett systematiskt patientsäkerhetsarbete. 3 kap 5 7 PSL reglerar anmälningsskyldigheten till Socialstyrelsen i händelse av risk för eller inträffade fall av en allvarlig vårdskada, eller annan allvarlig skada till följd av säkerhetsbrister i verksamheten. Som stöd i tillämpningen finns Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2005:28) om anmälningsskyldighet enligt lex Maria. Socialtjänstlagen (2001:453) (SoL) innehåller flera bestämmelser som är relevanta för socialtjänstens säkerhetsfrämjande arbete, exempelvis 2 kap. 2 SoL om kommunens yttersta ansvar. 3 kap 1 SoL om socialnämndens ansvar för omsorg och service, upplysningar, råd, stöd och vård, ekonomisk hjälp och annat bistånd. I bestämmelsen anges också att socialnämnden ska främja förutsättningarna för goda levnadsförhållanden. 3 kap. 3 SoL som anger att insatserna inom socialtjänsten ska vara av god kvalitet och att kvaliteten i verksamheten systematiskt och fortlöpande ska utvecklas och säkras. En förutsättning för att socialtjänsten 12

13 ska kunna upprätthålla god kvalitet är att det finns personal med lämplig utbildning och erfarenhet. Sedan 2006 finns Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2006:11) om ledningssystem för verksamhet enligt SoL, LVU, LVM och LSS. 5 kap. 4 SoL om att socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. 5 kap. 6 SoL om socialnämndens ansvar för att göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen för äldre människor. Genom uppsökande verksamhet ska socialnämnden också upplysa om socialtjänstens verksamhet på detta område. 5 kap. 10 SoL om socialnämndens ansvar för att erbjuda stöd för de personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre, eller som stödjer en närstående som har funktionshinder. 5 kap. 11 SoL om socialnämndens uppgift att verka för att den som utsatts för brott och dennes närstående får stöd och hjälp. I andra stycket betonas också ansvaret för att särskilt beakta att kvinnor, som är utsatta för våld och övergrepp av närstående, får hjälp och stöd för att kunna förändra sin situation. Som stöd i tillämpningen finns Socialstyrelsens allmänna råd om socialnämndens arbete med våldsutsatta kvinnor samt barn som bevittnat våld (SOSFS 2009:22). I de allmänna råden anges vilka åtgärder socialnämnden bör vidta i verksamheter som rör våldsutsatta kvinnor (och barn som bevittnat våld). Här anges en rad åtgärder, bland annat upprättande av handlingsplaner för arbetet med våldsutsatta, fastställande av uppföljningsbara mål, information till grupper och enskilda om nämndens arbete inom området, kartläggning av omfattningen av våld eller andra övergrepp mot kvinnor av närstående, analys av hur de sociala tjänsterna svarar mot behoven samt redovisning av hur nämndens verksamhet inom området kommer att följas upp och utvärderas. 14 kap. 3 7 SoL (de nya bestämmelserna om lex Sarah som träder i kraft 1 juli 2011). Här regleras skyldigheten att rapportera, dokumentera, utreda och avhjälpa missförhållanden eller risker för missförhållanden samt vårdgivarens ansvar att anmäla allvarliga missförhållanden till Socialstyrelsen. Nya föreskrifter är under utarbetande. En gemensam föreskrift för ledningssystem för verksamheter inom hälsooch sjukvård, socialtjänst och LSS håller på att utarbetas av Socialstyrelsen. Lagen (2003:778) om skydd mot olyckor (LSO) reglerar de skyldigheter som enskilda, kommuner och staten har för skydd mot olyckor och för att förhindra och begränsa skador på människor, egendom och miljö. LSO uttrycker ett förändrat synsätt jämfört med tidigare räddningstjänstlagstiftning från detaljstyrning till systematiskt och målstyrt säkerhetsarbete. Lagen har dock en begränsning i den meningen att den enbart är tvingande för sådana händelser som kan föranleda en insats av den kommunala räddningstjänsten. Brottsbalken (1962:700) (BrB) utgör den centrala straffrättsliga lagen i Sverige. Brottsliga handlingar, exempelvis misshandel enligt 3 kap. BrB, 13

14 olaga hot eller olaga tvång enligt 4 kap. BrB eller sexuellt eller annat ofredande enligt 6 kap. BrB, som begås mot en närstående eller en tidigare närstående, rubriceras grov fridskränkning om var och en av handlingarna utgjort ett led i en upprepad kränkning av personens integritet och gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla. När de brottsliga handlingarna är riktade mot kvinnor benämns gärningarna grov kvinnofridskränkning. Straffet är fängelse i lägst sex månader och högst sex år. 14

15 Informationskällor För att få en uppfattning om befintlig kunskap har myndigheterna inventerat tillgänglig kunskap för respektive område beträffande förekomst, skyddsoch riskfaktorer och interventioner. Det underlag som sammanställts bygger dels på erfarenheter och expertkunskap som finns på respektive myndighet, dels på litteratursökningar i relevanta databaser (AgeLine, ASSIA, PubMed och Cochrane) samt på annan tillgänglig kunskap från rapporter, handböcker, hemsidor med mera. Tillgången på vetenskapliga underlag i databaserna varierar mellan de olika områdena. De flesta översikter som hittats avser fallolyckor (125) medan det för övriga områden varierar mellan en och 19 översikter. Det enda område där studiernas kvalitet har granskats är fallolyckor. Någon värdering av tillförlitligheten av kunskapsunderlaget för övriga områden har inte gjorts. Litteratursökningarna har med få undantag identifierat översikter som gjorts i andra världsdelar och i en annan kontext, varför resultatet inte rakt av går att överföra till svenska förhållanden. Översikterna fokuserar i huvudsak på förekomst och riskfaktorer. Interventionsstudier är sällsynta men på fallskadeområdet finns både svenska och utländska interventionsstudier. Inom trafikområdet finns ett stort antal forskningsrapporter som utarbetats av Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI), som är ett oberoende forskningsinstitut inom transportsektorn. Följande register har använts som underlag för de statistikuppgifter som förekommer i delredovisningen: Injury Data Base (IDB Sverige). En databas med uppgifter insamlade vid ett urval av akutmottagningar och sjukhusanslutna jourcentraler. Uppgifterna ligger till grund för skattningar av skadeförekomsten i landet som helhet. Dödsorsaksregistret. Registret omfattar samtliga avlidna personer under ett kalenderår, som vid tidpunkten för dödsfallet var folkbokförda i Sverige, oavsett om dödsfallet inträffade inom eller utanför landet. Patientregistret. Registret är ett nationellt hälsodataregister med uppgifter om alla sjukhusvårdade patienter. Rapportering till registret är obligatorisk för både offentliga och privata vårdgivare. STRADA. Ett informationssystem för data om skador och olyckor inom hela vägtransportsystemet, som bygger på uppgifter från två källor, polisen och hälso- och sjukvården. MSB:s dödsbrandsdatabas. Ett informationssystem över alla personer som omkommit vid bränder. Insamlingen av uppgifter om dödsbränder sker genom olika kanaler, till exempel räddningstjänst, brandutredare, polis, pressbevakning, Socialstyrelsen och Rättsmedicinalverket. 15

16 Fallolyckor Fallolyckor vanligaste orsaken till sjukhusvård bland äldre Fallolyckor med dödlig utgång drabbar till mer än 80 procent äldre över 65 år och beräknas, som en konsekvens av demografiska förändringar, öka stort fram till Under 2008 omkom cirka äldre personer i olyckor, medan cirka äldre personer vårdades på sjukhus till följd av olycksfall. Fallolyckor var den vanligaste orsaken och låg bakom två tredjedelar av alla vårdtillfällen. De flesta fallolyckorna sker i bostaden, men många inträffar även utomhus på trottoarer, cykelvägar, gator etc. En väl anpassad infrastruktur, där äldre personer upplever säkerhet och känner sig trygga, underlättar för utövandet av fysisk aktivitet, som i sin tur är skadeförebyggande. Att minska risken för fallolyckor är viktigt, främst för att minska lidande men det är också viktigt av samhällsekonomiska skäl. Samhällets kostnader för fallolyckor uppgår till 9,5 miljarder kronor per år [1]. Befintlig kunskap Riskfaktorer Det finns många olika typer av riskfaktorer för fall, exempelvis motoriska, kognitiva och fysiologiska funktionsnedsättningar, sjukdomar, läkemedel och omgivningsfaktorer. Personer med demenssjukdom har dubbelt så hög risk att falla som personer utan kognitiv nedsättning. Nästan alla personer med demenssjukdom, som sjukhusvårdas till följd av en skada, har skadats genom fall. Fallrisken ökar ytterligare i samband med flytt till särskilt boende eller byte av vårdavdelning på sjukhus [ 2]. Forskning visar att fallhändelsen i sig är den mest avgörande faktorn för fysisk skada och därför anses att det effektivaste sättet att minska skador är att förebygga fallhändelser [3]. Ett fall är den absolut vanligaste orsaken till skada som leder till akutbesök på sjukhus [4]. Hela 90 procent av måttliga och mycket allvarliga skador som undersöktes på en akutmottagning i Sverige hade orsakats av en fallhändelse [5]. Fallhändelsen kan också leda till andra konsekvenser än omedelbar skada, till exempel rädsla för nya fall, som kan resultera i rörelserädsla och fysisk inaktivitet, som i sin tur på sikt ökar risken för nya fall och skador. Därtill kommer risken för försvagning, nedsatt aptit, försämrad sömn och livskvalitet [6]. Utvärderade insatser för att minska fallfrekvensen Det finns forskning av god kvalitet om insatser för att minska fallfrekvensen och fallrelaterade skador för äldre. 16

17 Exempel på utvärderade insatser för att minska fallfrekvensen I ordinärt boende. Här hittar man studier om bland annat fysisk träning, insättning av pacemaker, ordination av D-vitamin och minskning av fallriskfaktorer i hemmet. I särskilt boende. Studierna avser bland annat teambaserade multifaktoriella interventioner med träning som en komponent, minskad utskrivning av läkemedel och utbildning av personal. På sjukhus. Studierna avser bland annat fysisk träning och multifaktoriella insatser. Exempel på utvärderade insatser för att minska fallrelaterade skador I ordinärt boende. Studierna avser bland annat fysisk träning, multifaktoriella åtgärder och ordination av D-vitamin. I särskilt boende. Här finns studier om bland annat användning av höftskyddsbyxor, multifaktoriella insatser och behandling med D- vitamin. På sjukhus. Studierna avser bland annat multifaktoriella insatser. Rekommenderade insatser vid demenssjukdom De rekommendationer för socialtjänsten och hälso- och sjukvården som ges i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom 2010 [7] pekar i huvudsak på vikten av att regelbundet bedöma fallrisken genom kartläggning av tidigare fall och kontinuerlig skattning (sjukhus och särskilt boende) genomföra flera samtidiga åtgärder, till exempel översyn av läkemedel, fysisk träning och förändringar av boendemiljön (sjukhus och särskilt boende). I riktlinjerna sägs också att personer som befinner sig i tidigt skede av sin demenssjukdom torde ha nytta av samma insatser som visat sig vara effektiva för andra äldre personer som bor i ordinärt boende. Insatserna är träning av balans och styrka eller en multifaktoriell riskbedömning med insatser som bland annat riktas mot gång- och balanssvårigheter och biverkningar av läkemedel. Behov av forskning och utveckling Exempel på effektutvärderingar som behöver göras: om höftskyddsbyxors effektivitet mot fallskador om fallpreventiva åtgärder för särskilda riskgrupper såsom personer med demens, stroke, Parkinsons sjukdom och diabetes om den stora andelen fallhändelser på natten och dess samband med den låga personaltätheten på natten om fallriskfaktorer och effektiva interventioner för sköra äldre personer i ordinärt boende som har hemsjukvård, hemrehabilitering och/eller omsorgsinsatser användarvänliga broddar skydd mot skallskador. 17

18 Exempel på relaterade projekt För att minska fallhändelser och fallrelaterade skador på sjukhus, i hemsjukvård och i särskilda boenden genomför Sveriges Kommuner och Landsting en nationell satsning med ett åtgärdspaket som innehåller tydliga beskrivningar på av vad som ska göras och varför det ska göras. Utgångspunkten är att det ska finnas rutiner som gör det lätt att göra rätt och svårt att göra fel. Åtgärdspaketet innehåller i korthet rekommendationer för fallriskvärdering (personalens skattning, tidigare fallhändelser), teambaserad fallriskutredning och fallpreventiva åtgärder. Om en fallhändelse inträffar görs en fallhändelseutredning och en värdering, som kan leda till en ändring av insatserna. Vidare betonas betydelsen av fallhändelserapportering som grund för enhetens utveckling av preventiva åtgärder. Åtgärdspaketen finns att ladda ner från SKL:s hemsida [8]. Behov av vägledning och kunskapsspridning Förebyggande hembesök genomförs i majoriteten av Sveriges kommuner idag. Många använder checklistor vid hembesöken. Risken att skada sig i hemmiljö tas upp i nästan alla kommuner men det är oklart hur man förmedlar att det är möjligt att undvika fallhändelser. Utifrån dagens kunskap skulle det vara möjligt att utveckla fallpreventiva strategier som anpassas till den äldre personens medicinska status, förmåga och aktiviteter. Huruvida sådana program är mer kostnadseffektiva är dagens program bör dock utvärderas. 18

19 Trafikolyckor Nollvision Grunden för det svenska trafiksäkerhetsarbetet är den så kallade nollvisionen, vilken innebär att transportsystemets utformning, funktion och användning ska anpassas så att ingen ska dödas eller skadas allvarligt. Nollvisionens synsätt innebär att olyckor i vägtrafiken accepteras, men inte att de leder till dödsfall eller bestående hälsoförluster. För att nå nollvisionen krävs att vägar, gator och fordon anpassas till vad människan tål vid en olycka. Det är därför av central betydelse att äldres behov finns med redan i planeringsstadiet och att planeringen sker utifrån ett hela resan-perspektiv [6]. Flertalet transportolyckor sker i vägtrafiken. Antalet omkomna i transportolyckor har minskat över tid för samtliga grupper, utom för kvinnor 80 år och äldre. År 2009 omkom 358 personer i vägtrafikolyckor i Sverige, varav två tredjedelar var män. Cirka en fjärdedel av de omkomna var 65 år eller äldre, varav 41 var bilförare, 16 var personbilpassagerare och 33 var oskyddade trafikanter. Äldre fotgängare och cyklister är mest utsatta i trafiken År 2010 omkom i trafiken preliminärt 290 personer inklusive självmord (cirka 20 personer), vilket var en minskning med cirka 20 procent jämfört med Antalet omkomna i vägtrafikolyckor på det kommunala vägnätet uppgick till 60 personer. En tredjedel av dessa var fotgängare och en fjärdedel var cyklister. Fotgängare och cyklister är alltså de mest utsatta trafikantgrupperna inom det kommunala vägnätet och de äldre drabbas mest; 74 procent av de omkomna fotgängarna och 64 procent av de omkomna cyklisterna inom det kommunala vägnätet var 65 år eller äldre. Av de fotgängare som dödas i vägtrafiken omkommer cirka en fjärdedel på eller i närheten av övergångsställen och de flesta är 65 år eller äldre [9]. Under 2009 skadades cirka äldre personer i vägtrafikolyckor i sådan omfattning att de behövde uppsöka sjukhus för vård. Närmare av dessa var oskyddade trafikanter till övervägande delen cyklister medan drygt 500 var förare eller passagerare i bil och drygt 50 skadades som bussresenärer. Fallolyckor utgör en stor andel av skadehändelserna i trafiken Fallolyckor i vägtrafikmiljön räknas inte som vägtrafikolycka och ingår därför inte i den officiella statistiken över trafikolyckor. Denna olyckstyp står dock för en betydande del av de allvarliga skadehändelser som sker inom vägtransportsystemet och som i hög grad drabbar äldre personer, särskilt kvinnor. Sjukhusbaserad statistik via STRADA (informationssystem för olyckor och skador inom vägtransportsystemet) visar att gångtrafikanter har 19

20 utgjort mellan en fjärdedel och nästan hälften av samtliga allvarliga skadefall i vägtrafiken under perioden Den stora variationen mellan åren kan bland annat förklaras av att det finns en viss statistisk osäkerhet i materialet och att vi har haft vinterväglag i hela landet de två senaste vintrarna. Allvarlig personskada har definierats som personskador som leder till minst en procents medicinsk invaliditet. Befintlig kunskap Riskfaktorer Med hög ålder ökar risken för sjukdomar som kan påverka den fysiska och kognitiva förmågan. Försämring av rörelseförmåga, balans, reaktionsförmåga, syn, hörsel och perception utgör andra riskfaktorer. Med sjukdomar följer också behov av läkemedel som kan påverka reaktionsförmågan. Det är också känt att oskyddade trafikanter som cyklister och fotgängare löper större risk att förolyckas i trafiken än de som reser i personbil, lastbil eller buss. Bland de oskyddade trafikanterna är äldre särskilt utsatta [10]. Äldre fotgängare behöver exempelvis betydligt längre tid för att passera ett övergångsställe än yngre. Det finns också riskfaktorer som inte hänger samman med individen utan med infrastrukturen, till exempel belysning, nivåskillnader och i vilken mån snöröjning och halkbekämpning fungerar. Åtgärder som ökar äldres säkerhet Exempel på åtgärder som ökar äldres säkerhet och tillgänglighet som gående och cyklister är separerade gång- och cykelbanor, hastighetsdämpade övergångsställen, effektiv snöröjning och halkbekämpning, bra beläggningsunderhåll samt bänkar längs gångvägar. Exempel på skyddande åtgärder för bilister är mitträcken, sänkta hastighetsgränser och cirkulationsplatser. Ökad tillgänglighet till kollektivtrafiken åstadkoms genom ledstråk och annan anpassning av järnvägsstationer och busshållplatser, ledsagningstjänst, fordon med låga golv, anpassade hållplatser samt relevant och tillgänglig trafikinformation [6,11,12]. Behov av forskning och utveckling Äldre i trafiken är i många avseenden fortfarande ett outforskat område. Det behövs därför ytterligare forskning kring exempelvis vilka omständigheter och faktorer som leder till att äldre gångtrafikanter och cyklister har en ökad dödlighet vilka omständigheter och faktorer som leder till att äldre gångtrafikanter i så hög grad råkar ut för fallolyckor i trafikmiljön och varför kvinnor är överrepresenterade i dessa olyckor hur de yttre förhållandena påverkar äldres val att promenera eller ej och hur detta påverkar äldres hälsa 20

21 eventuella konsekvenser för tillgänglighet och trafiksäkerhet till följd av att fler reser med linjebunden kollektivtrafik istället för med färdtjänst äldres incidenter inom kollektivtrafiken resvanorna för de äldsta (84+) skillnader mellan äldre kvinnors och mäns val av transportmedel. Exempel på relaterade projekt Trafiksäkerhetsarbetet är en ständigt pågående process där trafikmiljön kontinuerligt förbättras. I det nationella nätverket Tillsammans för Nollvisionen arbetar Trafikverket tillsammans med näringslivet, myndigheter och intresseorganisationer för en ökad trafiksäkerhet. För att samordna och effektivisera aktörernas insatser använder Trafikverket ett arbetssätt som bygger på att man kontinuerligt mäter och utvärderar trafiksäkerhetens utveckling och de insatser som sker. Förutom att sprida kunskap via nätverket tas det varje år fram en analysrapport kring trafiksäkerhetsutvecklingen, vilken kommuniceras vid en årlig nationell resultatkonferens. En rad åtgärder genomförs årligen inom transportsektorn av olika aktörer för att höja säkerheten. Många av dessa åtgärder ger äldre en ökad säkerhet, men det finns i dag ingen samlad bild över omfattningen av åtgärder som riktar sig mot problem som särskilt drabbar äldre. Behov av vägledning och kunskapsspridning De flesta av de översikter som har tagits fram vid litteratursökningen rör trafiksäkerhet förknippad med bilkörning och äldre i USA. För kunskap rörande äldre oskyddade trafikanter har materialet kompletterats med forskning genomförd av Trafikverket, Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) och Lunds Tekniska Högskola (LTH). Materialet visar att äldre personer löper ökad risk att utsättas för skador jämfört med andra grupper och att de är särskilt utsatta som oskyddade trafikanter. Dessa risker påverkar även äldres tillgänglighet och trygghet på ett negativt sätt. För att komma till rätta med dessa problem krävs att väghållarna, både kommuner och Trafikverket, tar ett tydligt ansvar för att förebygga skador bland äldre. Det handlar dels om att utforma trafikmiljön på ett enklare och säkrare sätt, dels om att prioritera en hög kvalitet på barmarksunderhållet och vinterväghållningen av gångvägar och cykelvägar. Denna kunskap kan spridas i samarbete mellan staten och kommunkollektivet på såväl nationell som regional nivå, vilket bland annat kan ske genom den aktörssamverkan som ingår som en del i Trafikverkets ordinarie verksamhet. 21

22 Självmord Högsta självmordstalen finns bland äldre män Att bli äldre innebär ofta förändringar såväl kroppsligt som mentalt och socialt. Förlust av hälsa, kapacitet, roller, familj och vänner liksom ekonomiska förändringar ökar risken för att hamna i tillstånd som kan vara svåra att bemästra och som i sin tur kan leda till kriser, depression och livsleda. Jämfört med andra åldersgrupper har äldre personer ökad risk att begå självmord. De högsta självmordstalen finns bland äldre män [13]. När det gäller självmordsförsök finns det sannolikt ett stort mörkertal eftersom endast de personer som vistas på sjukhus minst ett dygn registreras i Patientregistret. Av uppgifterna i registret kan man utläsa att självmordsförsök är vanligare bland kvinnor medan fullbordade självmord är vanligare bland män. Trots att självmordstalen minskat betydligt sedan 1980-talet dör varje år cirka personer 1 i Sverige till följd av självmord. I genomsnitt tar fyra personer sitt liv varje dygn och en av dessa har fyllt 65 år. Efter pensionsåldern är det alltjämt ungefär tre gånger fler män än kvinnor som tar sitt liv. Självmordstalet för kvinnor ligger på ungefär samma nivå oavsett ålder, medan det sker en dramatisk ökning av självmordstalet för män från 85 års ålder. Befintlig kunskap Riskfaktorer Exempel på psykologiska riskfaktorer är förekomsten av psykisk sjukdom (vanligen depression), tidigare självmordsförsök och vissa personlighetsdrag. Genom att använda så kallad psykologisk obduktion, då man förutom att gå igenom journaler också genomför samtal med efterlevande och hälsooch sjukvårdspersonal, har forskare funnit ett starkt samband mellan självmord och psykisk sjukdom. En studie [14] som genomfördes i Västsverige visade att åtta av tio äldre personer hade varit deprimerade och ordinerats antidepressiv behandling innan de begick självmord. I samma studie upptäcktes också ett samband mellan allvarlig fysisk sjukdom och en ökad risk för självmord. Möjligen medför fysisk sjukdom en högre risk för självmord bland män än bland kvinnor, något som talar för vikten av att undersöka den psykiska hälsan vid svåra fysiska sjukdomar. 1 Avser dels självmord där uppsåtet bakom dödsfallet är klarlagt, dels de fall där läkaren inte med säkerhet kunnat avgöra om det är självmord eller olycksfall. 22

23 Social gemenskap är skyddande Social gemenskap är en central faktor för människors välbefinnande och hälsa. Den har en positiv påverkan på individens självbild och ökar känslan av tillhörighet och meningsfullhet, som i sin tur har samband med en god självupplevd hälsa. Relationer till släkt och vänner utgör en grund för gemenskapen medan minskat socialt stöd och social isolering är riskfaktorer för psykisk ohälsa, såsom depression, och associeras med självmordstankar hos äldre. Generellt tycks det vara större risk för äldre personer som är ensamstående, änkor/änklingar eller frånskilda, medan att vara gift verkar skyddande. För äldre kvinnor finns dock ingen skillnad i risk för gifta och änkor. Äldre män tycks ha svårare än kvinnor att hantera förlust av en närstående, särskilt förlust av hustrun [15]. Rekommenderade insatser vid självmordsnära tillstånd I Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsymptom [16] finns följande rekommendationer för hur hälso- och sjukvården kan förebygga självmord och ge efterlevandestöd: genomföra strukturerade självmordsriskbedömningar när det finns misstankar om risk för självmord genomföra en psykiatrisk bedömning vid bedömd risk för självmord tillhandahålla observation inom den psykiatriska vården vid självmordsnära tillstånd erbjuda möjlighet till närstående att medverka i vården erbjuda psykosocialt stöd till efterlevande vid självmord. Behov av forskning och utveckling Det är brist på studier som utvärderat program för screening, prevention och behandling av självmordsnära äldre personer. Exempel på relaterade projekt Svensk pilotstudie av självmordsförebyggande program Som ett resultat av den så kallade självmordspreventionsutredningens (Dir. 2009:79) delbetänkande Första hjälpen i psykisk ohälsa (SOU 2010:31) har Nationell prevention av suicid och psykisk ohälsa (NASP) fått i uppdrag att genomföra en pilotstudie som bygger på det australiska självmordsförebyggande utbildningsprogrammet The Mental Health First Aid Training and Research Program (MHFA). Syftet med utbildningen är att rädda liv genom att öka kunskapen om psykiska sjukdomar och självmord. Målgrupper är bland andra personal inom socialtjänst, skola, polis, brandkår och primärvård. Inledningsvis avses personer utbildas i Västra Götalandsregionen och i Västerbottens län under tolv månader. Försöket utvärderas av Centrum för Evidensbaserade Psykosociala Insatser (CEPI) i Lund. Utvärderingen 23

24 ska ge svar på frågan om det finns förutsättningar för att genomföra programmet på rikstäckande nivå. Uppdraget ska redovisas senast den 15 december Förslag om utökad skyldighet att göra händelseanalys vid självmord Hälso- och sjukvården har idag skyldighet enligt lex Maria (SOSFS 2005:28) att göra en händelseanalys vid självmord som inträffat under pågående behandling eller inom fyra veckor efter vårdkontakt. I den så kallade självmordspreventionsutredningens slutbetänkande Händelseanalys vid självmord (SOU 2010:45) föreslås att samma skyldighet ska gälla för socialtjänsten. För att fler självmord ska bli föremål för händelseanalys föreslås vidare att Rättsmedicinalverket och polismyndigheterna får skyldighet att underrätta både socialtjänst och hälso- och sjukvård om begångna självmord. Syftet med förslaget är att få ökad kunskap om hur man bäst kan förebygga självmord. I korthet innebär förslaget att hälso- och sjukvården och socialtjänsten efter ett självmord ska utreda den egna myndighetens kontakter med den avlidne och de omständigheter som föregick självmordet. Förslaget innebär också att Socialstyrelsen ska genomföra en egen samlad händelseanalys om den avlidne haft kontakt med både socialtjänst och hälso- och sjukvård. Behov av vägledning och kunskapsspridning För flera personalgrupper som i sin yrkesutövning kommer i kontakt med äldre personer finns det behov av vägledning för att känna till, upptäcka och påverka riskfaktorer för självmord. Det finns en koppling mellan psykisk ohälsa bland äldre personer och självmord. Det är därför viktigt att öka stödet till äldre personer med psykisk ohälsa. Inom ramen för ett annat av Socialstyrelsens regeringsuppdrag, Uppdrag att ta fram vägledning för ökat stöd till äldre personer med psykisk ohälsa, pågår ett arbete för att sprida kunskap inom området till huvudmännen [17]. Förutom till professioner som möter äldre personer i sitt arbete, behöver också pensionärsorganisationer och andra intresseorganisationer tillgång till informationsmaterial. 24

25 Brandolyckor Nästan hälften av de omkomna vid brand är 65 år eller äldre Under den senaste 10-årsperioden har antalet omkomna i brandolyckor minskat för samtliga grupper utom för män 80 år och äldre. Av dem som omkommit vid brand under perioden är knappt hälften (46 procent) 65 år eller äldre. Rapporterna från inträffade dödsbränder visar att minst var fjärde äldre person som omkom vid brand i sin bostad var känd av socialtjänsten [18]. Befintlig kunskap Dåvarande Räddningsverket, numera MSB, har analyserat inträffade dödsbränder i Sverige under en lång följd av år. Det finns därför både statistik och kunskap om de vanligaste orsakerna till och riskerna för bränder, liksom om skyddsfaktorer. Riskfaktorer för brand i bostäder Rökning är den i särklass vanligaste riskfaktorn för bränder som leder till dödsfall, inte sällan i kombination med alkohol och olika typer av läkemedel. Kvarglömd mat på spisen är en annan vanlig orsak till att bränder sprids via ventilationskanaler. Det är också vanligt att bränder startar i lös inredning som sängkläder, stoppade möbler, gardiner eller kläder. Trasiga ledningar och spruckna kontakter är ytterligare exempel, liksom felaktig förvaring av brandfarliga varor. Skyddande faktorer mot brand i bostäder Skyddande faktorer kan till exempel vara kunskap, personalnärvaro, trygghetslarm, brandvarnare, automatlarm, brandsektionering, dörrstängare, fungerande utrymningsvägar, brandsläckningssystem och spisvakter [6]. Behov av forskning och utveckling I litteraturstudier har några förebyggande åtgärder identifierats som möjliga att överföra till ett svenskt sammanhang, även om inga kända utvärderingar av dessa åtgärder har genomförts: Tekniska åtgärder i ordinärt boende för personer med demenssjukdom. Exempel på sådana hjälpmedel är spisar som utrustats med värmesensorer eller rök- och värmedetektorer [19]. I USA har en nationell brandsäkerhetsorganisation tillsammans med några statliga myndigheter utarbetat ett program för brand- och fall- 25

26 prevention Remembering When som består av tre delmoment; föreläsningar, hembesök och installation av brandvarnare [20]. Program för brandsäkerhet av typen Remembering When är enligt MSB genomförbara även i Sverige då såväl kunskap som nödvändig infrastruktur redan finns. Metoden är inte utvärderad i sin helhet på nationell nivå i USA utan endast på lokal nivå. Tillsammans med 3 5 kommuner skulle MSB kunna ta fram ett motsvarande program, anpassat till svenska förhållanden. Någon form av utvärdering bör ingå vid framtagandet av en svensk motsvarighet. Behovet av sprinkler i olika former av äldreboenden är väl känt och något som MSB uppmärksammat i regeringsuppdraget En nationell strategi för att stärka brandskyddet till enskilda som utarbetades under 2010 [21]. De som dör i bränder i särskilt boende är i regel personer med stora svårigheter att självständigt hantera bränder genom exempelvis utrymning eller släckning. Ett sprinklersystem med automatisk aktivering kan kompensera för detta. I de nya byggregler som ska träda i kraft från den 1 oktober 2011 kommer Boverket att ställa krav på sprinkler vid nybyggnad av särskilt boende. Exempel på relaterade projekt MSB har ett regeringsuppdrag Rimligt brandskydd i boendemiljer [22] som syftar till att utveckla arbetet kring skydd mot olyckor med utgångspunkt i den uppföljning av reformen som genomförts under 2009 och som finns redovisad i departementsskrivelsen Reformen skydd mot olyckor en uppföljning med förslag till utveckling (Ds 2009:47). Brandskyddet i boendemiljöer och andra liknande miljöer behöver stärkas och MSB ska redovisa hur ett rimligt brandskydd i boendemiljöer och andra liknande miljöer kan tillgodoses. Om det inom något område visar sig finnas behov av att ytterligare reglera brandskyddet ska detta särskilt redovisas. Uppdraget ska redovisas den 1 juni Behov av vägledning och kunskapsspridning MSB bedömer att kunskapen om tekniska lösningar, till exempel spisvakter, generellt sett är låg hos berörda aktörer. För att kartlägga vilka olika lösningar som finns på marknaden avser MSB att genomföra en studie under

27 Drunkningsolyckor Nästan hälften av alla drunknade är äldre personer I Sverige omkommer årligen cirka 100 personer i drunkningsolyckor och lika många skadas så allvarligt att de måste vårdas på sjukhus. Antalet omkomna i drunkningsolyckor har i stort sett legat konstant under perioden 1997 till Av de omkomna är knappt hälften äldre personer. Fyra av fem av dessa är män och drygt 70 procent av de omkomna är yngre än 80 år. Av dödsorsaksregistret framgår också att 10 till 20 procent av drunkningsolyckorna har inträffat i samband med båtfärder. Befintlig kunskap Specifik kunskap om äldre och drunkningsolyckor saknas Det saknas studier som specifikt rör äldres drunkningar, deras orsaksfaktorer, orsaksfaktorernas inbördes samband samt förebyggande åtgärder. Drunkningsstatistiken visar på ett tydligt samband mellan alkoholintag och drunkningstillbud [23]. Andra bidragande orsaker till drunkningsolyckor som nämns är sjukdom, att äldre överskattar sin förmåga, att man inte använder flytväst och att man blir hemmablind för faror. Det har även visat sig att låga vattentemperaturer kan kopplas till drunkningsolyckor då simkunnigheten redan efter några minuter minskar i betydelse [24]. Att ha kunskap om hur man genomför hjärt- och lungräddning (HLR) är centralt för att kunna hantera ett drunkningstillbud. Behov av forskning och utveckling I Australien har man tagit fram ett förebyggande program för att öka äldres medvetenhet om vattensäkerhet, vattenvana, hjärt- och lungräddning och riskerna med medicin och alkohol [25]. Programmet torde i de flesta avseenden kunna anpassas till svenska förhållanden, testas och utvärderas. Om det visar sig vara effektivt i en svensk kontext skulle programmet kunna utgöra en plattform för myndigheters och ideella aktörers drunkningsförebyggande arbete för äldre. Behov av vägledning och kunskapsspridning Kommunernas drunkningsförebyggande arbete behöver förbättras En enkätundersökning i kommunerna om drunkningsförebyggande arbete, som genomfördes av MSB i samverkan med SKL 2010, visar på avsevärda förbättringsmöjligheter [26]. Enligt undersökningen hade knappt hälften av Sveriges kommuner utformat mål för att minska risken för drunknings- 27

28 olyckor. Likaså hade knappt hälften av kommunerna nämnt drunkningsrisk i kommunens handlingsprogram enligt lagen om skydd mot olyckor. Mer än hälften av kommunerna uppgav att de inte informerade invånarna om säkerhet i och vid vatten. Däremot tycks det i kommunerna finnas tillgång till livräddningsutrustning i skälig omfattning. Kommunerna behöver mer kunskap om hur man kan arbeta proaktivt för att minska riskerna för drunkningstillbud. Tekniska lösningar och attitydpåverkan Vid ett seminarium som genomfördes av MSB under hösten 2010 diskuterades drunkningsolyckor bland äldre personer. Bland de förslag på förebyggande åtgärder som diskuterades fanns till exempel tekniska lösningar i båtar, attitydpåverkan för att generellt höja säkerhetsmedvetandet, ökad användning av flytväst samt förbättring av simkunnighet och båtvett. Kunskapen hos äldre människor behöver höjas avseende risker med att vara i eller nära vatten när man har använt alkohol, droger och/eller vissa typer av läkemedel. Det gäller även kunskap om första hjälpen och hjärtoch lungräddning. 28

29 Våld och andra övergrepp Det finns olika definitioner av våld mot äldre. Den som fått störst genomslag är den så kallade Torontodeklarationen som antogs 2002 av både Världshälsoorganisationen (WHO) och International Network on Prevention of Elder Abuse (INPEA). Torontodeklarationen lyder: Våld mot äldre är en enstaka eller upprepad handling, eller frånvaro av önskad/lämplig handling som utförs inom ett förhållande där det finns förväntan på förtroende och som förorsakar skada eller smärta hos en äldre person. Våld och andra övergrepp innebär en avsiktlig handling Skillnaden mellan en avsiktlig handling och en oavsiktlig handling är grundläggande inom juridiken. Med våld och andra övergrepp avses avsiktliga handlingar där förövaren förstår vad han eller hon gör när en otillåten handling utförs; däremot krävs inte någon insikt om att gärningen är brottslig. Exempel på olika typer av våld och andra övergrepp som begås mot äldre personer är: Fysiska övergrepp slag, nyp, knuffar, sparkar. Psykiska övergrepp hot, trakasserier, förnedring, inlåsning, social isolering, attityder som leder till osäkerhet och förtvivlan. Ekonomiska övergrepp stöld av pengar eller värdesaker, utpressning, förskingring. Sexuella övergrepp våldtäkt och sexuella trakasserier. Avsiktliga handlingar som kan leda till omsorgsbrister och vanvård. Exempelvis felaktig medicinering eller att inte få hjälp med hygien eller måltider. Övergrepp som sker i nära relationer kan hänga samman med misshandel i familjen som pågått länge vanligen kvinnomisshandel och som sällan upphör i och med pensioneringen. Förövaren kan vara make, sambo eller ett vuxet barn, ofta med missbruksproblem eller en psykisk sjukdom. Försummelse Försummelse är liktydigt med oavsiktliga handlingar som också kan leda till omsorgsbrister och vanvård, men där det inte finns någon avsikt att skada. Försummelser inträffar såväl inom den offentligt finansierade vården och omsorgen som när äldre personer vårdas av anhöriga. Brist på kunskap, oförmåga eller rena systemfel kan vara orsaken. 29