Ljostindra från Vela. gångarter så kan man känna sig ganska nöjd, men som islänning...

Transkript

1 Ljostindra från Vela utdrag ur årssammanställningar Tindra är född 29 maj 2009 av Stjarna frá Armóti och efter elithingsten Jarl frá Buðardal. Hon föddes hemma på Anette Anderssons gård i Enköping som heter Vela. Till Sonia kom hon 31 maj När jag skaffar mig hundvalpen Tassa i slutet av mars och gräset samtidigt börjar grönska inser jag att vi måste göra något så att Tindra inte får fång för att hon rids för litet och äter för mycket. Så strax innan påsken åker Tindra till Cathrines Gustavsson för töltträning och bantning. Där har hon nu tränats ca fem dagar i veckan sedan dess Året börjar med en ordentlig målsättning för Tindra. En röd töltande islänning. Vi har väl kommit en bit på vägen, bl.a. med Cathrine Liljequists hjälp. Vi jobbar också vidare på Agnetas ridlektioner så många torsdagar som vi kan. Men det är inte lätt. Den travtaktiga fyrgångaren. Denna typ av häst går att träna till en bra ridhäst, men det krävs mycket arbete, tid och tålamod Alla hästar som kan skritta och galoppera, kan också lära sig tölta. Alltså även vanliga hästar och ponnyer. Men ju mindre medfödd talang, desto längre träning krävs det innan hästen klarar att tölta på ett bra sätt Magnus Skúlason. Men det är klart med en skickligare ryttare skulle allting kanske gå fortare. 1 gångarter så kan man känna sig ganska nöjd, men som islänning... Under året har vi haft problem med en för välfödd häst och i juni tog vi ett EMS-prov på Tindra. Man provocerar med att ge glukos och se hur snabbt socker och insulin stiger i blodet. Det visade sig då att hon är en typisk, vad man skulle säga om människor, diabetes II typ. Eller som jag brukar skoja och säga, Hon är inte islandshäst utan grönlandshäst. Hon kan leva på lukten av grönt gräs. Så därför har hon levt en stor del av sommaren med munkorg och står nu under vintern inne på nätterna. Så det kommer att bli ett ständigt kämpande med en häst som tycker att det är bäst att äta lite extra, för man vet ju inte när nästa svältperiod kommer. Både Bliða och Tindra är allsidiga och under invigningsfesten på Vikingabacken får de bägge två arbeta med ponnyridning (under ledning), vilket de bägge två gör med den äran Om man bedömer Tindra som en vanlig ridhäst och bara tänker tre Målning av Tindra av Isabelle Scharin. När det känns tungt med Tindra som har så mycket egen vilja och inte alltid arbetsvilja, känns det bra att titta tillbaka på året och inse att det faktiskt har hänt en del i alla fall. Töltträningen har fortsatt, men det är inte precis framsteg i expressfart det handlar om. Det kan bli lite fin tölt ibland, men det gäller verkligen att hon är på humör för det. Men vi har byggt upp konditionen ordentligt och Tindra har varit med på sina första långritter. I april följde vi med på den första långritten i Ridled Roslagens regi, till Lovisedal i Rimbo. Tindra

2 2016. Överst Tindra väntar med litet tålamod på munkorgen och ett tack för ett riktigt hästarbete på Vikingabacken. Mitten tandemkörning. Längst ned på väg till julbord på Domarudden. 2

3 tyckte det var urkul och hängde lätt med, även om vi tog det lite lugnt och bara tog den kortare vändan. En riktigt lång galoppsträcka blev det dock, som hon klarade med den äran. På hösten blev det också en långtur med Ridled Roslagen i Brottby. Turen blev mycket lyckad, men Tindra var inte riktigt i form då. Desto bättre fungerade långturen i augusti - Garnsviken runt. Turen ordnades på uppdrag av Elisabeth Ahlgren och med två av hennes barnbarn. Turen gick först till Lilla Körlinge där familjen Ahlgren hämtade sina hästar, sedan fortsatte vi i fint väder till Åkers kanal och Trevebo där vagnen väntade i Björns garage. Där anslöt Lova och Saga. Sedan blev det vagnkörning med Tindra till Sjökarby medan Bliða fick vara ridhäst. Väl vid Drängsjön var det ett utmärkt väder för hästbad. Tindra fullkomligt älskade det och simmade och frustade och frustade och simmade. Väl på Domarudden blev alla hästarna beundrade av barn i olika storlekar, allt medan vi smörjde kråset. Dagen efter fortsatte vi till Gillingelund där Sofi Vilborg bjöd på en härlig lunch. Innan vi åter var hemma, blev det ett glasstopp i Brottby. Under året har vi också prövat på WE som en väldigt rolig form av ridträning (och tävling om man är på den nivån). Massa roliga hinder som grindar och annat som ska klaras av. Bägge hästarna tycker att det är ganska kul, även om det är olika hinder som passar dem bäst. Coola Bliða kan faktiskt tycka att t.ex. grinden är lite läskig, medan Tindra klarade den bättre. Ridskolan med Agneta och ibland Cathrine har vi också gått på så ofta vi kunnat. I år har Tindra så fått vara med de andra hästarna på lektionerna - vilket hon tyckt varit roligare än enskilda lektioner. Som sagt, töltövningarna fortsätter, men allra bäst gick det nog under hösten när det var ett fantastiskt väder och så torrt att vi kunde rida på vallarna under en lång tid. Detta underlag passade Tindra bra, både mjukt och slätt och när hon fick sällskap av Isak som klarade av att tölta i den låga hastighet som passar Tindra bra, gick det riktigt fint ibland. Under sommaren passade Tindra på att gå ur hagen för att sedan gå in i igen längre bort för att komma till pojkarna. Så i år har hagarna på Svista fått en uppgradering när vi lagat staket Garnsviken runt. 3

4 I december så gör Berith Bengtsson, Torbjörn Eriksson, Sofie Vilborg och Sonia en utflykt till Domarudden med en liten ridtur innan vi avslutar allt med ett härligt julbord Under hopsläppet springer Hekla bredvid Tindra och talar om att nu tar vi det lite lugnt och bråkar inte med den nya hästen. Och si det lyckas, Tindra lyssnar på Hekla som hon beundrar. Grundridningen av Tindra satt ganska bra vid årsskiftet 2013/2014. Vi kunde skritta, trava och galoppera utomhus, inomhus har vi inte ens, ett år senare, kommit till galoppen. Utomhus känns också galoppen på våren lite läskig för Sonia. På våren fortsätter lektionerna inomhus med Tindra för Agneta Sjöberg. På hösten börjar Tindra med att vara tillsammans med de andra på lektionerna och det tycker hon är roligt. På slutet av hösten är det Cathrine Liljequist som tar över lektionerna när Agneta blir höftoperad. Någon gång per månad blir det också lektioner i Working Equitation för Fredrik Graucob. Tindra är väldigt orädd för alla konstiga hinder så det är inga problem med, men hon tycker det är dötrist att ridas bort från de andra i ridhuset. Men vid årets sista WE-träning så fixar vi både bron och grinden suveränt och får en del hyfsade travsteg mellan hindren. I den tidiga hösten åker vi (Tindra och Sonia) på clincic för Patrick Allori. Det är framförallt markarbete vi jobbar med, men det blir även en del uppsuttet. Tindra är ju troligen en klockren fyrgångare med stora och rumsliga travsteg och runda hopp i galopp. På slutet av året blev det test av tandemkörning och visst skötte sig hästarna. Det är bara en gång Sonia har kört med vagn, men tömkört har hon gjort några fler gånger. Blíða längst fram och Tindra på rad efter Blíðas rumpa. På våren blir det flera längre turer med Berith Bengtsson. För att det inte ska bli för långt för Tindra så går Sonia alla skrittpartierna i skogen. När vi rider på detta sätt inser Sonia att hon nog har saknat de långa utflykterna en hel del. Men med en liten lätt hälta på Tindra blir det stopp för detta i denna omgång. Hon får vila sig frisk med hjälp av en cortisonspruta. Samtidigt blir det bantning, efter att hon svällt upp på slutet av utfodringssäsongen med fri tillgång Ett av hästbaden under sommaren och julaftonsparad på lång rad. 4

5 Alldeles strax efter att vi har satt igång igen så hittar Sonia Tindra blockhalt i hagen med ett stort sår på karleden. Det är kvällen innan midsommar och meningen är att de tre största barnbarnen ska sova över hos oss, men istället för att vara barnvakter får vi åka till Ultuna. Efter förnyad vila så läker allt dock och Tindra har fått en lång sommarvila kombinerad med bantning. Sommaren efter midsommar blir stekhet och även långt in i augusti så det blir en del utflykter till Sjöbergsudden där vi försöker med hästbad. Tindra tycker det är underbart även om vi inte kommer så långt att vi simmar tillsammans. Men jösses så man kan skvätta. Vid en av dessa turer med vagn så får Sonia verkligen en förståelse för vad en käpp i hjulet innebär. Sonia kör Tindra och kör för nära en ganska stor stam och får den in i hjulet. Totalstopp så det är bara att spänna av allting. Cool häst dock och alla hästar, barn och en hund klarade sig utan skador. Sedan får Sonia hjälp av Andrius att såga av grenen och spänna för igen. Under hösten har Sonia gjort sin första avsittning på Tindra. Nåja, den kan verkligen kallas försiktigt, då Sonia snarast blev avstruken mot sly när Tindra försöker undvika att bli blöt om fötterna. Med Blíða som handhäst var det svårt att hindra. Hoppas vi nöjer oss med detta. Mot slutet av året så rider vi ut själva för första gången, vilket går jättebra. Men så här första gången blir det bara sommarhagen runt. Töltträningen har påbörjats i årets sista självande dagar, så det får vi återkomma med rapport om i nästa nummer av Sjöbackenbladet. Under hösten fanns även i år en hel del svamp, även om Sonia aldrig lyckas samla in så mycket så att hon blir nöjd. Det blev några härliga turer med häst där vi plockade en del svamp. Vid ett tillfälle så sätter Sonia fast Tindra i en gran, men svampplockningen får ett snabbt slut när Tindra kastar sig på rygg och ska rulla med sadel och allt. Typiskt Tindra Första ridturen utomhus med Tindra. Min ridlärare Agneta till vänster på Isak. Visst är hästarna lika? Inger dokumenterade. Till höger - en normal galoppstart för Tindra. Alldeles innan året tog slut hann vi med att pröva parkörning också. 5

6 2013 Vilket hästår! På våren fortsatte vi med inkörningen av Tindra, som Jessica hjälpt oss att påbörja. Men eftersom Jessica flyttade och det var flera i stallet som ville lära sig att köra, blev det en riktig körkurs. Körkursen leddes av Sofi Piehl och Agneta Gabrielsson. Sofi kom först fem gånger till oss (med ett extratillfälle att titta på utrustning i Gullunge). Sedan i maj under en helg var vi väldigt laddade och förberedda för att dra vagn, eller rättare sagt var våra hästar det. Och under helgen klarade alla hästar av att dra vagn. Efter lite sommarvila var det i september dags för inridning av Tindra. Lite pirrigt kändes det allt, med en häst som tydligen kan fara runt som en galning alldeles ensam i hagen eller försöka bryta sig ut hur hagen om det är för tråkigt där. Men allt har verkligen gått över förväntan. Agneta Sjöberg som är CR-instruktör har hjälpt mig med inridningen. Hon har både haft egen uppfödning av islänningar och tagit emot hästar för inridning. Att hon dessutom har häst i samma stall som jag är ju toppen. Tindra, som är en trygg häst, skötte sig riktigt bra, ibland lite motvalls, åtminstone i början, men sedan tyckte hon det var så kul att få bli stor häst och var med på de mesta. Så nu har vi fått till den enklaste ridningen även om galoppen inte riktigt sitter i mattes kropp. De första galoppstarterna var nämligen bockstarter (för så gör man ju i hagen när man galopperar) så det tar nog lite tid innan matte kommer över rädslan av att det ska bli så igen. Men vi börjar både få till bärigheten i nedförsbackar och ett hyfsat trav De stora förändringar detta år är den nya vagn Sonia köpte i våras, som sedan under året får sällskap av medar till vintern och en parstång att ta sig an när även Tindra är inkörd (eller kanske Oðinn. Under våren får Tindra följa med bakom vagnen för att vänja sig. Men detta var verkligen inget problem, istället är det ibland den egensinninga damen som har egna tankar i huvudet om vad man ska göra som är problemet. Vid dessa tillfällen suckar gammelfaster Bliða tålmodigt åt sin självsäkra adept. Det blir en hel del arbete tillsammans med Jessica under våren och att försöka få ordning på Tindra. Det blir även markarbete för Lena Danius under våren. Till sommaren flyttar Bliða och Tindra till Svista, efter att först att ha stått några veckor hemma hos Sonia. Detta beroende på att Tindra troligen springer in i några grenar och skadar ett framben. En senskida får en repa och hon får stå på Ultuna ett tag innan det blir hagvila hemma.en mycket Tindra busar runt medan Bliða tittar på. 6

7 glad häst kommer hem en kväll och dansar runt i hagen, medan Bliða tittar förundrat på henne. Bliða och Sonia bestämmer gemensamt att detta berättar vi inte för veterinärerna. Lite dåligt med hanteringen blir det dock när hon ska byta bandage ofta och jag får åter en stökig ung dam. Att det sedan blir påspädning med en stökig häst av den lite röriga hopsläppningen med de andra hästarna gör inte saken bättre. Detta beroende på att flera av hästarna på Svista reser bort under sommaren. Det blir byte av både hagar och hästkompisar och Tindra blir ett litet monster, som är ett plåster på Bliða när man ska ta ut henne. Vid ett tillfälle spräcker hon grindplankan när hon bara SKA ta sig ut. (Men å andra sidan har hon ju haft en god förebild i Bliða som bestämde sig för att gå hem till Körlinge genom att gå rakt igenom grinden en kväll. I hasorna fick hon med sig Isak som gjorde allt för att bevaka sin dam. Det blev inte lugnt i hagen förrän en riktig åskoch dunderdag då Tindra först gick över till andra delen av hagen (som bara var delad med tråd utan el) och bekantade sig med Skati, Hekla och Gosi. Staketet lagas av Malin och Sonia vandrar en lång väg runt hagen och släpper ut henne i rätt del. När Sonia går hem hör hon att det händer något i hagen. Tindra har brutit sig igenom avspärrningen och nu har alla hästar blandat sig. Full rulle där i några minuter, men sedan är rangordningen fixad och Tindra är nöjd med att alla hästar är tillsammans. Efter denna struliga sommar så börjar träningen med Tindra inte igen förrän någon gång i slutet av augusti och då blir det tömkörning som vi jobbar med, som Agneta hjälper till med Tindra har fått lära sig mer saker, även om det var trögt i början av året. Då kändes det motigt för matte med en häst som hade hunnit bli tonårstjej med många åsikter och en matte som inte var så säker på hanteringen. Tindra är också en bestämd ung dam som har siktet inställt på att erövra världen, även om hon har insett att hon nog måste rätta sig efter en del saker här i livet Till vänster Tindra på kurs i markträning, högst upp till höger - innan kursen. I mitten - Lova styr Bliða på egen hand. Längst till höger - julritt

8 På våren kom Haffi och hjälpte oss med att leda våra ungdomar; Tindra, Evridís och Gandinn, alla stående hos Anne och Cathrine Liljeqvist. En bra start på markarbetet! Men efter en hel helg med NH-träning för Ed Dabney hos Lena Danius så kom äntligen Sonia igång lite mer. Men bara resan dit blev ett äventyr! Innan kursen hade Lena och Sonia prövat att lasta Tindra och hon verkade trygg att stå uppbunden i transporten medan vi tränade. Nu skulle hon åka transport fastbunden för första gången, och nära var det också till kursen. Men väl framme, så öppnar vi dörren och där ligger Tindra på rygg i transporten hängande i lädergrimman. Hon måste ha tagit ett språng över bommen och gjort en kullerbytta. Mellanväggen måste ut för att kunna få upp henne. Men väl ute ställer hon sig bara och betar!!!??? Under kursen är hon sedan snäll som ett lamm och sover som en stock på ridhusgolvet, bl.a. under skrämselavsnittet. Vad är väl lite prasslande plastpåsar mot att ta kullerbytta över bommen? När vi väl kommit igång, går det lite långsamt framåt för Sonia och Tindra men under sommaren får Sonia sedan sin dröm uppfylld - att rida med Tindra som handhäst. På hösten flyttar Tindra in i Bliðas hage och allt går lugnt till. Tack Anne och Cathrine för all hjälp med Tindra hos er - det har verkligen varit ett toppenställe att ha haft Tindra på! 2010 Sista maj är det dags att hämta Tindra, en ettåring som jag har köpt från Enköping. Ulrika hjälper mig med att köra henne till Sjöbacken (i väntan på att hennes kompis Suderei ska tillfriskna från ett ormbett på Körlinge). HG hämtar under tiden Bliða och släpper ut henne i sommarhagen. Mötet mellan de bägge hästarna går mycket lugnt till väga och nästa dag kan man se dem äta ur samma hink. Tindra är en fux med bläs och ljus man och med något så ovanligt som blå ögon. Även om det inte var meningen känns det jätteroligt att ha bägge hästarna här hemma, så nära och kunna titta på dem ofta. Bliða är förresten gammelfaster till Tindra. När det väl är dags att flytta över dem så blir det promenad över till Körlinge, men hopsläppet går inte så bra. Både Bliða och Tindra blir utjagade ur hagen under några dagar innan Tindra flyttar till Suderei och håller henne sällskap. Suderei är hennes hagkompis från Enköping så det är ju alla tiders. Förnyade försök till hopsläpp går inte heller bra. I mitten av juni springer Tindra rakt in i ett stenskravel vid ett nytt försök. Det blir början till en konvalescentperiod som varar hela sommaren. Såret är djupt och vill inte läka sig utan det blir bl.a. besök på Ultuna och operation där. Efter detta blir det boxvila i en vecka med en häst som inte är så van att stå i box. Med våra halvboxar så tar hon ett raskt skutt över nedre boxdörren vid ett tillfälle, trots att vi är fyra som står alldeles intill. Snacka om spänst i steget, kanten är ca 130 cm hög! När den tiden är över flyttar hon istället tillbaka till Sjöbacken som nu får vara en stor sjukhage för Bliða och Tindra. Nåväl äventyret slutar bra och i början av september kan Tindra flytta tillbaka och denna gång går allt väldigt bra Hinkkompisar. Tindra visas upp i samband med att Sonia och Hans-Georg gifter sig. Tindra är morgongåvan till Sonia. 8