50 st berättelser från mitt liv

Transkript

1 1 50 st berättelser från mitt liv Åren av Stig Kjellin År 1943 Författaren med tjej- och killkompisar i Hammarbyhöjden Innehåller bla Inbrottet i Pressbyrån Fotbolls VM 1966 Håll käften kärring Syndiga turer på Teneriffe 1981 Man sparkar inte på en som ligger Polisen i Florida 1988 Fylleslag utanför Hamburg 1952 Galanta damer I New York 1991 Falskmynten Frysskåpets sista suck Grodmansutbildningen 1963 Bandy med ölfest Haschrökning i Härnösand Barns spontanitet Bilkrach vid Norrtull Av barn får man veta sanningen

2 Slututgåva Framtagen i ett exemplar Ängsvägen 1 Kungsängen 3 april 2011/Stig Kjellin 2

3 3 50 st berättelser från mitt liv Åren av Stig Kjellin Kungsängen december 2010/Stig Kjellin

4 4

5 5 50 st berättelser från mitt liv Innehåll 5-6 Förord 7-8 Promenaden över Hammarbyslussen (1) 9-11 Utspilld mjölk ) Mjölkflaska som målstolpe (2) 2) Snurr med mjölkflaska (3) Schäfer som livvakt (4) Inbrottet i Pressbyrån (5) Håll käften kärring (6) Man sparkar inte på en som ligger (7) Falskmynten (8) Björns trädgård (9) AT-cupen i ishockey (10) Dödshoppet på söder (11) 31 Vakterna på Nalen (12) Europaresan ) Fylleslag utanför Hamburg (13) 2) Tjurfäktning i Sevilla (14) Cykeltolkning i lumpen med avåkning (15) Vårt bröllop i Dalarna 1959 (16) Bröllopsfest i Dalarna (17) Grodmansutbildningen ) Loopen med undervattenskälken (18) 2) Volvo P1800, en körupplevelse (19) Cognacshistorier ) Ubåtsmässen (20) 2) Martell Gordon Blue (21) 3) Cognacsflamberad pepparstek (22) Ubåtshistorier (23) 55-56

6 6 Köpenhamnsäventyret oktober 1965 (23) 57 Stickans kurva i Nordingrå (24) Båtbenet (25) Fotbolls VM 1966 (26) Haschrökning i Härnösand (27) Pokerspel med höga insatser (28) Bilkrach vid Norrtull (29) Fester i långstugan på gården i Dalarna ) Rysk roulett (30) 2) Dans med fall och besök på Mora lasarett (31) En blixt från mörk himmel ) 90 km/t på 70 väg (32) Domare i bråkig tennisfinal (33) När jag var flygpilot (34) Syndig tur på Teneriffa 1981 (35) Mallorca ) Åsneritt med avkastning (36) 2) Showtime Syndiga Palma (37) Toalettdörren gick i baklås (38) Florida ) Polisen i Orlando (39) 2) Polisen i Miami (40) Galanta damer i New York 1991 (41) Golf i Florida med alligator 2001 (42) km/t på 90 väg (43) Myggbett på Fuerteventura (44) Femkronan (45) Frysskåpets sista suck (46) Bandy med ölfest (47) Den grabben kommer att gå långt (48) Av barn får man veta sanningen (49) 118 Barns spontanitet (50) 119 Epilog 120

7 7 Förord Jag är uppvuxen i Hammarbyhöjden. Mina föräldrar och jag samt min bror flyttade dit från Stockholm Jag var då fyra år. Hela min uppväxt som barn och tonåring tillbringade jag i Hammarbyhöjden. Far och mor var portvakt i ett hyreshus som ligger på Petrejusvägen Min far var grovarbetare och mor var hemmafru men med extraarbete såsom städning i fastigheten och hos privatpersoner. Under krigsåren låg min far inkallad en stor del av tiden vilket blev en jobbig tid för mor som bland annat fick ta hand om portvaktssysslan och oss ungar. Jag gick första klasserna i en skola i Enskede. Från klass tre och till klass sex gick jag i folkskolan som låg mitt emot där vi bodde. Jag gick ut klass sex och började i Stockholms Stads Tekniska Mellanskola Skolan låg på Timmermansgatan på söder. Efter fyra år på skolan tog jag realexamen på våren Jag är mycket tacksam att mina föräldrar kostade på sig att låta mig gå i realskola. Dom hade kunnat låta mig gå färdigt folkskolan och därefter låtit mig börja arbeta för att bidraga till familjens försörjning. Även min bror fick förmånen att gå i realskolan. Vi har båda haft stor nytta av den gedigna tekniska utbildning som vi fick på skolan Fotot på pärmsidan är från Jag är andra barnet från vänster i mellanraden.

8 flyttade jag till Kungsängen gifte mig och har bott där sedan dess. Den första av mina berättelser är från Därefter följer ett antal berättelser från förr daterade sent 1940 tal och fram till Med detta korta förord hoppas jag att läsarna får nöje av mina berättelser. Foto 9 mars Stig Kjellin skall snart fylla 19 år. Kungsängen december 2010 Stig Kjellin

9 9 Promenaden över Hammarbyslussen 1939 Mitt andra minne i livet som också kunde ha blivit mitt sista Mitt första minne i livet är när vi flyttade från Stockholm till Hammarbyhöjden. Det var 1939 och jag minns att vi åkte med en lastbil med flyttgodset på flaket. Det var ganska sent på dagen eftersom det var mörkt. Stadens ljus sken i mörkret när vi passerade över Hammarbyslussen. Skanstullsbron byggdes först 1947 så den enda förbindelsen mellan Stockholm och Hammarbyhöjden gick från Götgatan över den lilla klaffbron som i dag heter Skansbron som finns över Hammarbyslussen. Jag var ett ganska livligt barn på den tiden sades det. Jag hade svårt att sitta still hemma utan ville gärna vara ute och leka med mina kompisar. Det fanns många barn i Hammarbyhöjden i min ålder på den tiden. En hette Olle. Han var ett år yngre än jag var jag fyra år och han således tre år. Det som jag nu skall berätta är den andra händelsen som jag minns från början av mitt liv. På hösten 1939 tyckte Olle och jag att vi skulle ta en promenad inemot Stockholm. 2:a världskriget hade inte börjat eftersom min far var hemma. Under krigsåren så låg han mestadels av tiden ute i det militära. Tyskland med Adolf Hitler och hans militärapparat startade kriget i september 1939 genom intåg i Polen.

10 Vi gick Petrejusvägen och därefter Olaus Magnus väg västerut ner till Hammarbybacken och följde den norrut ner till Skansbron. Gångavståndet hemifrån till Skansbron är drygt två kilometer men det var väl ingenting för våra unga fötter? Vi tyckte när vi kom fram till Skansbron att det skulle vara mer spännande att gå över slussportarna än över själva bron. Då var det inga problem att komma ner till slussportarna. I dag finns det stängsel så du kommer inte dit ner. Slussportarna består av två tårtliknande klaffar som gick ut från varsin sida av kajkanten. Vid kajkanten är portarna ganska breda men när de möttes ute i kanalen så var bredden cirka 50 centimeter på en längd av en meter. På den tiden fanns det inte heller något räcke att hålla sig i. I dag så finns det räcken på båda sidor. Det fanns dock en liten sarg i ytterkant, kanske en decimeter hög och fem centimeter bred. Lagom att snubbla på tänkte jag innan vi gick över. Vi gick över och sedan tyckte vi att det var dags och gå hem, så vi gick tillbaka över slussportarna. Varken Olle eller jag var simkunniga så hade vi snubblat och ramlat i det kalla vattnet så hade våra liv varit slut! Vi kom upp på Hammarbybacken och där kom min far cyklande och han blev väldigt arg när han fick se oss. Var har ni varit? Vi har ringt polisen, det var tur att jag fann er! Han tar mig på cykeln och säger åt Olle att vara kvar där han är. Vi kommer och hämtar Dig så fort som möjligt. Olle blev något senare hämtad och vi hade båda blivit räddade! Vi hade väl klarat oss själva hem tänkte jag? 10

11 11 Men det var också så att vi skulle bort på middag hos några bekanta. När det var dags för avfärd till middagen så var jag alltså borta. Huruvida det blev en försenad middag kommer jag inte ihåg. Olle och jag samt ytterligare ett antal barn finns på ett gruppfotografi från 1943 som är taget på Petrejusvägen utanför vårt hem. Kopia på fotografiet finns på pärmsidan. Olle är tredje pojken från vänster i nedre raden. Jag är nummer två från vänster i mellanraden. Jag tar idag fram kortet och minns med saknad min äventyrliga uppväxt!

12 12 Utspilld mjölk Två små historier Vi bodde på Petrejusvägen i Hammarbyhöjden. Nerför backen ner till Finn Malmgrens plan var det bara några 100-tal meter. Där fanns affärer bland annat en matvaruaffär där man kunde köpa mjölk i lösvikt. Vår far låg inkallad under kriget och var bara hemma på permission ganska sparsamt. Jag och min bror fick väl hjälpa mor lite mer under den tiden. Bland annat så skickades jag ner till Finn Malmgrens plan emellanåt för att köpa mjölk. På den tiden var det vanligt att köpa mjölk i lösvikt. Vi hade en rund mjölkflaska av tunn plåt med lock och med en bärbygel av rundstål. Flaskan rymde väl cirka 2 liter. En liter mjölk kostade öre. Så till själva historierna. Året var 1943 och jag var åtta år. 1) Mjölkflaska som målstolpe Jag hade fått en 25 öring av mor för att handla 2 liter mjölk. På hemvägen med flaskan med mjölk träffade jag en kompis som hade en fotboll. Vi brukade hålla till på skolans gård, som låg på andra sidan vägen där jag bodde, och spela boll. Så också denna gång. Mor kunde väl vänta på mjölken ett litet tag tyckte jag. Jag skulle stå i mål och vi tittade efter stolpar som kunde utgöra målet.

13 13 Vi hittade ett träd men inget annat träd som avståndsmässigt passade till den andra stolpen. Så mjölkflaskan kunde väl duga som stolpe tyckte vi? Kompisen sköt bollar mot mig i målet. Vad hände jo naturligtvis så träffade han mjölkflaskan och den gick ju omkull och all mjölk, för 20 öre, rann ut på marken. Jag skämdes när jag tog den något buckliga flaskan och gick upp till mor. Hon blev arg och gav mig en rejäl utskällning: Det borde Du väl begripa att risken att flaskan skulle träffas av bollen var stor. Och visst borde jag förstått det, jag var ju 8 år gammal? Jag fick en 25 öring till för att handla och denna gång gick jag raka vägen hem, efter att ha inhandlat mjölk, i den något buckliga flaskan. 2) Snurr med mjölkflaska Vid ett annat tillfälle när jag varit ner och handlat mjölk blev mjölken återigen utspilld. Som barn är man ju nyfiken på det mesta. En sak som var intressant var att mjölken stannade kvar trots att den borde rinna ut när flaskan var uppochner. Men det gjorde inte mjölken om man snurrade flaskan över huvudet med en hygglig hastighet. Jag hade en kompis med mig denna gång och man ville ju visa sig på styva linan. Så det blev att snurra den med 2 liter fyllda mjölkflaskan flera varv. Bygeln som jag höll i lossnade och mjölken och flaskan for iväg.

14 14 Det blev samma historia igen att försöka förklara för mor vad som hänt. Hon var inte glad. Men det blev som förra gången jag fick ytterligare 25 öre för att köpa 2 liter mjölk. Efter reparation av bygeln så gick jag för att köpa mjölk och på hemvägen blev det ingen snurrning av mjölkflaskan. Men som barn lärde man sig väl något av denna händelse. Centrifugalkraftens betydelse blev påtaglig!

15 15 Schäfer som livvakt Jag bodde med mina föräldrar och min lillebror på nedre delen av Petrejusvägen, mitt emot skolan, och i närheten av Finn Malmgrens plan. I övre delen av Petrejusvägen och områdena däromkring fanns de så kallade barnrikehusen där familjer med fler än två barn hade fått lägenheter i slutet av 30-talet. I området där vi bodde hade föräldrar med en eller två barn fått lägenheter. Det förekom en hel del bråk mellan oss barn som bodde i nedre delen av Petrejusvägen med tillhörande parallellgata såsom Hasselquistvägen med flera gator och barnen från barnrikehusen. Vi var då cirka år. Bråk förekom i form av stenkastning och slagsmål. Flera av oss fick lite blessyrer i samband med bråken. Vid ett tillfälle när vi lekte indianer och vita fick en av de våra en pil försedd med en spik i närheten av ögat. Det kunde ha gått riktigt illa men slutade med ett mindre köttsår. Vi lekte mycket i Hammarbyskogen som låg bortanför Per Lindströms väg. En hel del av vår tid tillbringades också på Hammarbyhöjdens idrottsplats. På dessa platser möttes de rivaliserade gängen och bråk uppstod. Det var inte tillrådligt att ensam gå ut i Hammarbyskogen. Det kunde leda till att man blev tillfångatagen och ordentligt mörbultat av de fientliga barnen från barnrikehusen. Så till själva historien med en schäfer som livvakt. Året var 1947 och jag var 12 år.

16 16 Vi bodde på tredje våningen på gaveln i hyreshuset på Petrejusvägen. Mitt emot i trapphuset på tredje våningen bodde en familj som hade två stycken hundar. En var en svart mycket snäll och lugn Dobermannpincher den andra hunden var en ganska livlig och stor schäfer. Hundarna var väldresserade och deltog i en hel del stora hundutställningar. Jag hade stor respekt för hundar på den tiden och har väl så också i dag. En dag frågade husse om jag hade lust att gå ut och rasta schäfern. Jag blev väldigt osäker på om jag skulle klara av det men sa att det kunde jag väl göra. Jag tog kopplet med hunden och började en vandring ner mot Hammarbyskogen. På en stig i skogen mötte jag ett gäng från barnrikehusen. Jag släppte lite på tyglarna och schäfern skällde mot barnen. Jag kände mig väldigt säker och stolt när fienden sprang i väg. Det fanns ju ingen chans för dom att ge sig på mig. Jag kom lyckligt hem till husse med hunden och sa att jag haft en trevlig tur. Jag berättade inte att jag mött våra fiender från barnrikehusen och använt hunden som livvakt.

17 17 Inbrottet i Pressbyrån Petrejusvägen, där vi bodde slutar vid Finn Malmgrens plan. Vid Finn Malmgrens plan fanns en pressbyrå. En kväll var jag och en av mina kompisar på humör att göra lite spännande saker. Året var 1948 och jag var 13 år gammal. Det var det året som första olympiaden ägde rum, efter kriget, i London. Arne Åhman vann tresteg på 15,40 m. I dag hoppar man över 18 meter! Ett inbrott i pressbyrån tyckte vi skulle vara spännande. Det fanns ju en hel del godis som vi kunde stjäla och äta. Sagt och gjort och med handskar på händerna för att undvika fingeravtryck satte vi igång våra skumma planer sent på kvällen. Vi gick ner till Finn Malmgrens plan och fram till Pressbyrån som vid den här sena kvällstiden var stängd. Medans min kompis höll vakt så lyckades jag med hjälp av en fickkniv lyfta upp den hasp som låste rutan i underkant. När vi väl öppnat luckan, spanade vi så att ingen såg oss, grävde vi med våra behandskade händer efter godis. Schweizernöt och mjölkchoklad var goda saker på den tiden och är väl så än i dag? Vi fick tag i ett tiotal kakor, stängde rutan, och gav oss skyndsamt därifrån. Ingen hade sett oss! Vi gick inte så långt bara till tobaksaffären som låg cirka 50 meter från Pressbyrån. Det var ganska sent på kvällen så affärerna i området var stängda.

18 18 Vi ställde oss på trappen till tobaksaffären i skuggan av den nisch som fanns innan dörren. Äntligen skulle vi få lön för mödan? Av med papperen och staniolen och sedan var kalaset i full gång. Det var jättegott och vi åt den ena kakan efter den andra. Efter ett tag blev vi mätta och illamående. De närmaste timmarna var ej roliga, vi spydde ganska ordentligt båda två. Och vad lär vi oss av detta, jo naturligtvis, synden straffar sig själv.

19 19 Håll käften kärring En polishistoria från 40-talet Jag bodde tillsammans med mor och far samt min lillebror i Hammarbyhöjden från Hela min uppväxt tills jag gifte mig 1959, jag var då 24 år, bodde jag hemma så klanka inte på ungdomen i dag att de bor hemma länge! Vi var ett pojk- och flickgäng som bodde på Petrejusvägen, Hasselqvistvägen och området kring Finn Malmgrens plan. En del av det gänget var med om den polishistoria som jag nu skall berätta om. Vi var ett gäng på ett tiotal grabbar i års åldern, tjejerna var ej med. Året var sent 40-tal. Vi var på den tiden ute en hel del, det fanns inga datorer, och gjorde en del bus. Den här gången höll vi till på ett gärde som fanns i förlängningen österut från Palandergatan. I dag går tunnelbanan parallellt med Palandergatan och har en station som heter Skärmarbrink. En biograf med namnet Kaza låg på Palandergatan. Lokalen finns kvar i dag, dock inte som biograf. Där gick vi på matinéer och där såg jag min första barnförbjudna film tillsammans med min far innan jag var 15 år. Den barnförbjudna filmen hette föresten Musik i mörker med Maj Zetterling. En gång- och cykelväg förde fram emot hyreshusen som låg på Palandergatan.

20 20 Intill gång- och cykelvägen var det en arbetsplats med allehanda byggnadsmaterial. Vi låg på gärdet och tittade på alla gubbar och tanter som trafikerade gång- och cykelvägen i sin färd mot Palandergatan och hemmet. Många var på väg hem efter arbetet. Det var höst och det började skymma. Vi lägger lite bråte på vägen så blir det än roligare att titta på folket tyckte vi. Vi tog en del bråte från byggnadsarbetsplatsen, plankor, murlavor mm. Vi placerade ut bråten på vägen när det tillfälligt var folktomt. Det blev intressant när folk kom cyklande och var tvungna att stanna och lyfta cyklarna över hindren. En farbror kom på moped, såg hindret för sent, och körde omkull ganska så våldsamt. Han reste sig och svor så han blev väl inte så allvarligt skadad? En tant hade kommit ut på en balkong på tredje våningen på gavelhuset som vette mot gång- och cykelvägen. Hon såg allt från ovan och upptäckte oss ungar som låg på gärdet och hade roligt åt alla incidenter som inträffade på vägen. Hon skrek åt oss att genast sluta och menade att det var en farlig verksamhet som vi höll på med. Vi tyckte det var spännande och någon skrek tillbaka: Håll käften kärring! Hon skrek tillbaka och sa att hon skulle ringa polisen. Gör det tyckte vi, det skulle sätta extra krydda på tillvaron. Vi låg kvar. Fler kom gående och cyklande, en del ytterligare incidenter inträffade, dock inga allvarligare som vi upptäckte.

21 21 När cirka 15 minuter gått sedan vi snackat med kärringen kom två polisbilar, med sökarlyktor, körande på gång- och cykelvägen. Bilarna stannade och ljussken från sökarlyktorna svepte över gärdet. Fyra poliser från vardera polisbilen kom rusande ut mot oss ungar. Vi ungar sprang för livet. Poliserna fick tag i kanske hälften av oss, jag klarade mig. Polisen förhörde och antecknade namnen på de ungar de fått fatt i. Jag och några till som varit med och klarat sig tog mod till sig och gick fram till poliserna och våra kompisar som förhördes. Vi sa till våra kompisar, tydligt så att också poliserna hörde: Har ni åkt fast för polisen, Vad har ni gjort för bus? Kompisarna höll masken, dom kunde ju ha sagt: Ni var ju också med! Vid återsamlingen utan poliser klappade vi alla varandra på axlarna, även dom som åkt fast, och tyckte att vi varit med om ett spännande äventyr. Det synes som resurserna var större på den tiden när två polisbilar med åtta poliser ryckte ut och jagade 10 ungdomar i åldern år samt att också regelrätta förhör utfördes. Tiderna har förändrats!

22 22 Man sparkar inte på en som ligger Med anledning av det ökande ungdomsvåldet, där nyligen ett antal ungdomar har blivit dömda till fängelsestraff efter att ha sparkat ihjäl en pojke som låg på backen, så vill jag berätta följande: Jag minns en händelse från min ungdom på 50-talet. Jag bodde i Hammarbyhöjden och på den tiden så samlades vi ungdomar, i vintertid, ofta på de bandybanor som spolades på idrottsplatserna. Året var 1950 och jag var 15 år. Några av oss ungdomar från Hammarbyhöjden hade tagit oss till Johanneshovs idrottsplats som då låg ungefär där Globen ligger i dag. Vi tog på oss våra skridskor och gav oss ut på isen. Vi hade skoj som vanligt. Det var spännande att skapa nya kontakter med både tjejer och killar. Av någon anledning som jag inte minns så kom jag i bråk med en främmande kille. Och då skulle vi naturligtvis göra upp! Så mina kompisar och hans plus ett antal övriga bildade en ring runt oss två. Med skridskorna på fötterna började vi puckla på varandra. Jag var ingen större fighter utan helt plöstligt åkte jag på en riktig snyting och for omkull på isen. Killen som slagit ner mig kom fram och skulle sparka på mig där jag låg försvarslös. Men han blev genast hindrad av både mina kompisar och hans med orden: Man sparkar inte på en som ligger!

23 23 Tacksam över att det inte blev något mer bråk reste jag mig ganska så vingligt. Jag var besegrad! Visst förekom det en hel del bråk ungdomar emellan på den tiden och med en hel del ganska så häftiga slagsmål. Men aldrig vad jag minns med knivar eller knogjärn. Jag såg heller aldrig någon som gav sig på en som var försvarslös. Ett litet talesätt på den tiden som lite speglar den inställningen var: Ta av Dig glasögonen innan vi börjar slåss! Så lite slutord. De allra flesta av dagens ungdomar är väl ungefär som vi var. Tycker om att umgås med andra, festa och stoja och ha kul. Vi har ett antal ungdomar som bor grannar med oss och de är hur trevliga som helst. Hälsar och samtalar med oss äldre på ett naturligt sätt. Hejsan Stickan brukar någon av dom ropa till mig.

24 24 Falskmynten En historia från 50-talet Jag gick i Tekniska Mellanskolan som var en realskola som låg på söder. Jag hade gått sex år i folkskola i Hammarbyhöjden innan jag började på realskolan. Skolan var fyraårig och jag gick där var jag 15 år. Jag rökte inte på den tiden och det är möjligt att tanken att tjäna lite extra pengar föddes under senare tiden på realskolan. Det var en del av mina klasskamrater och andra elever på skolan som rökte och det var dryga utgifter för dessa. På den tiden fanns cigarettpaket att tillgå från automater som var placerade på allmänna platser. Vanligaste betalningsmedlet var enkronor. Ett paket kostade några kronor och växelpengar fanns i cigarettpaketen. Varför inte tillverka falska enkronor att användas i automaterna tänkte jag? Det kunde ju bli dubbel förtjänst! Dels att använda falska enkronor och dels att ta ut växelpengarna i form av tio- och tjugofemöringar som låg i paketen. Cigarettpaketen kunde sedan säljas till mina kamrater för halva priset. Jag kunde göra en bra förtjänst och mina kamrater kunde köpa paketen till ett lägre pris. Alla skulle tjäna på arrangemanget. Det var bara ett problem att finna en metod för tillverkning av falskmynten. Vi bodde i ett hyreshus på Petrejusvägen mitt emot den skola som jag gick i fram till 1948.

25 25 Mina föräldrar var portvakter. Som portvakt hade min far tillgång till pannrummet där det fanns en liten verkstad. Som portvaktsbarn hade vi tillgång till pannrummet. Det var där som tillverkningen av falskmynten började. En av mina kamrater var medbrottsling. Vi funderade och kom fram till att femöringar borde kunna användas. De var något större än enkronan så det var bara att ta fram en fil och ta bort några millimeter i ytterkant trodde vi. Vi provade några av de falska femöringarna i automater, men det fungerade inte. Vi trodde att vikten var fel. Så det var att fundera ytterligare. Vi kom fram till att mässing hade ungefär samma vikt som materialet i enkronor. I en järnaffär köpte vi för en billig penning en mässingsstång som hade exakt samma diameter som enkronor. Vi satte upp mässingstången i ett skruvstäd och tog en bågfil och sågade till falska enkronor. Det tog lång tid med tillverkningen kan man förstå. Men idogt arbete gav resultat! Efter att ha tillverkat ett antal så var det tid att prova. Vi for in till söder för att prova i några automater. Att prova i Hammarbyhöjden, där vi bodde, var inte bra tyckte vi. Vi hittade en tobaksautomat som låg på en undanskymd gata bortanför Medborgarplatsen. Vid den tiden fanns också automater för den tidens porrtidningar såsom PinUp, Kavalkad och TopHat bredvid tobaksautomaten. Dessa automater var i allmänhet placerade på lite undanskymda platser så att köpare kunde inhandla sina alster i ensamhet. Den undanskymda platsen var ju också bra för oss så att vi kunde utföra vår skumma hantering i avskildhet.

26 26 Vi satte på oss handskar, torkade rent falskmynten, och provade. Det fungerade! Vi hämtade ut ett antal paket och gav oss skyndsamt därifrån. Väl hemma i Hammarbyhöjden så delade vi på lösmynten i paketen. Min kamrat fick hälften av paketen. Jag tog resten dagen därpå till skolan och sålde dessa för halva priset till några av mina klasskamrater. Vi tillverkade ytterligare falskmynt som vi använde i automater på söder. Vi gick ej till samma automat, polisen kunde ju ha satt den under bevakning efter det att man funnit falskmynt tänkte vi. Vi tjänade väl lite pengar men på grund av risken för upptäckt så slutade vi ganska snart med den skumma hanteringen. Några veckor efter det att vi slutat fanns det i en av kvällstidningarna en notis som berättade att man funnit falskmynt i tobaksautomater på söder. Jag skäms väl lite i dag för falskmynttillverkningen och den olagliga användningen av dessa mynt för egen vinnings skull. Vi klandrar ungdomen i dag för deras bus men vi har väl alla haft lite fuffens för oss i vår ungdom? Så tänk på detta när vi förfasar oss över ungdomen i dag. En sak har dock förändrats och det är respekten för polisen. Vi hade stor respekt för polisen på 50-talet. Jag var på Katarina polisstation vid ett tillfälle tagen för olydnad mot polis. Jag var mycket foglig och lite rädd vid det tillfället det kan jag försäkra. Mer om detta i en annan berättelse.

27 27 Björns trädgård Intagna på Katarina polisstation 1952 Jag bodde i Hammarbyhöjden från 1939 till Jag gifte mig 1959 och var då 24 år. Under tonåren tillbringades en stor del av fritiden på söder i Stockholm. Götgatan var det stora raggarstråket. Vi ungdomar, i 17 års åldern, gick Götagatan fram och tillbaka och spanade efter brudar. Det var inte så ofta som vi fick bra kontakt med det motsatta könet, men det hände ibland. Det var lite oroligt mellan ungdomar och polis i början av 50 talet. Det kulminerade i de sk Berzeli-kravallerna vid Nybroplan utanför Berns Ridande polis med dragna sablar jagade stora skaror av bråkande folkmassor. Polisen fick kritik för att några blev skadade av slag från sablarna. Polisen förbjöd under den här perioden att större grupper av folk inte fick förekomma. Detta förbud gällde hela Stockholm således även Söder. Jag och en av mina kompisar från Hammarbyhöjden, Lennart hette han, var inne på Götgatan och raggade. Vi kom upp till Björns trädgärd som ligger mitt emot Medborgarplatsen. Ett gäng tjejer stojade och en del badade i den bassäng som fanns i Björns trädgård. Ett antal poliser kom och bad dom avlägsna sig. Tjejerna protesterade och började också kasta sten på polisen.

28 28 Under tiden kom vi i kontakt med två tjejer och vi ställde oss i en portgång och tittade på bråket mellan tjejerna och polisen. Ett par poliser kom förbi portgången där vi stod och bad oss försvinna därifrån. Men vi stod naturligtvis kvar, vi hade det ganska mysigt tyckte vi. Poliserna fångade tjejerna vid bassängen och poliser med fasthållna tjejer passerade förbi portgången där vi stod. En av poliserna upptäckte oss och sa: Jasså ni står kvar? Jag sa ju åt er att försvinna, ni får också följa med till polisstationen för förhör. Några av poliserna kopplade grepp på oss så det var bara att följa med. På polisstationen placerades Lennart och jag i olika rum. Mig frågade de bland annat. Vad heter Din kompis och var bor han? Lennart hade fått samma fråga om mig. De intagna tjejerna stojade och skrek högljutt. Vi fick det intrycket att poliserna var ganska så hårdhänta. Efter cirka en timma släpptes vi. När jag kom hem så tordes jag inte tala om vad jag varit med om! Då hade man säkert fått en hurring av far. Huruvida vi fick någon prick i polisregistret vet jag ej. Ganska så spak var man hur som helst vid vistelsen på Katarina polisstation.

29 29 AT- cupen i ishockey På 50-talet när jag var tonåring spelade jag i Hammarbys pojklag i ishockey. Hammarby var det stora ishockeylaget i Sverige på sent 40-tal och en bit in på 50-talet. Vi ungdomar i Hammarbyhöjden cyklade ofta till Kanalplan, som ligger på andra sidan av skanstullskanalen för att se på ishockey när Hammarby spelade. Det var Åke Plutten Andersson med bror Stickan, Holger Nurmela, Kurre Källström Svenne Bergqvist (landslagsmålvakt i fotboll), Rune Johansson och Gunnar Landelius (stora backar i ishockey), Rolf Mackan Pettersson, Charles Lindberg (målvakt i ishockey) och många många fler. Hälften av spelarna spelade i landslaget i ishockey, en del också i fotboll och bandy. En bit in på 50-talet kom Tumba Johansson, Lasse Björn med flera som då spelade i Djurgården. I dag finns S:t Erikscupen i ishockey för ungdomar. Motsvarigheten på 50-talet var AT-cupen som arrangerades genom AftonTidningen. Jag spelade med i Hammarby IF pojklag i AT-cupen på 1950-talet. Vi skulle spela en match i cupen på en isrink på Årsta idrottsplats. Matchtröjorna hade kommit på avvägar. Det visade sig dock att Hammarby IF A-laget var spellediga så A-lagets tröjor transporterades till Årsta IP för att användas av oss ungdomar.

30 30 Hammarbys tröjor var gröna och materialet sidenartat. Tröjorna var försedda med stjärnor på armar, bröst och rygg. Jag spelade back och fick tröja nr två som användes av Åke Plutten Andersson. Tröjan var stor och räckte en bra bit nedanför knäna. Det var en stolt 15 åring som äntrade isen i den tröja som normalt användes av en av de stora profilerna i ishockey i Sverige. Vi vann också matchen och jag hade nöjet att göra ett mål med ett skott från blå linjen. Det kändes stort att få representera Hammarby IF iförd A-lagets matchtröjor. Vid en senare match i AT-cupen så mötte vi Boo IF ute på Värmdö och i det laget spelade Lasse Björn som 15 åring. Han blev sedermera landslagsspelare i ishockey. Så jag har varit på samma is som landslagsspelare. Men då när vi möttes ute på Värmdö så upplevde jag honom som bara en ganska stor femtonåring.

31 31 Dödshoppet på söder Jag gick i Tekniska Mellanskolan Skolan låg på Timmermansgatan på söder. På lunchrasterna brukade vi ibland bege oss till bergen vid söder Mälarstrand. Det var spännande med den branta bergväggen ner mot söder Mälarstrand. På den tiden fanns det heller ej staket som skyddade folk mot att komma för nära bergstupen med risk att ramla ner. Vi tävlade mot varandra att hoppa över mindre klyftor som fanns på bergslutningen. På ett ställe var det en klyfta som säkert var mer än två meter och nedanför sluttade berget brant ner mot söder Mälarstrand. Det var lite fuktigt i marken så det var lite slipprigt. Jag koncentrerade mig för att hoppa över klyftan medans mina kompisar hejade på. Jag hade ett personligt rekord på 5 meter och 52 centimeter i längdhopp så avståndet på drygt 2 meter var inte avskräckande. Jag sprang fram till klyftan och hoppade och vid nedslaget slant jag på det hala underlaget. Det var nära att jag förlorade balansen och hade i så fall ramlat nerför berget. Vi konstaterade efteråt att jag inte haft någon chans att få något fäste nedanför klyftan utan hade fallit de säkert 20 metrarna ner till gatan vid söder Mälarstrand. Så detta var nära att mitt liv hade tagit slut redan som tonåring.