TSFS 2016:[XX] Bilaga 1. beslutade den [DATUM ÅR].

Transkript

1 Transportstyrelsens föreskrifter om ändring i Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd (SJÖFS 999:27) om säkerheten på fiskefartyg som har en längd av 24 meter eller mer; beslutade. TSFS 206:[XX] Transportstyrelsen föreskriver med stöd av 2 kap. fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) att 4 och regel VII/3.2 i bilaga Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd (SJÖFS 999:27) om säkerheten på fiskefartyg som har en längd av 24 meter eller mer ska ha följande lydelse. 4 Utrustning som installeras på fiskefartyg och som uppfyller kraven i lagen (206:768) om marin utrustning och i föreskrifter meddelade i anslutning till lagen ska anses uppfylla de särskilda bestämmelser för sådan utrustning som anges i dessa föreskrifter. Bilaga Kapitel VII Regel 3 2 Livräddningsredskap och livräddningsanordningar ska ha genomgått provning för att bekräfta att de uppfyller kraven i detta kapitel i enlighet med lagen (206:768) om marin utrustning. Denna författning träder i kraft den 8 september 206.

2 Transportstyrelsens föreskrifter om ändring i Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 2002:7) om säkerheten på passagerarfartyg i inrikes trafik; beslutade. TSFS 206:[XX] Transportstyrelsen föreskriver med stöd av 2 kap. fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) att 0 Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 2002:7) om säkerheten på passagerarfartyg i inrikes trafik ska ha följande lydelse. 0 Utrustning som installeras på fartyg och som uppfyller kraven i lagen (206:768) om marin utrustning och i föreskrifter meddelade i anslutning till lagen ska, om inte annat anges, anses uppfylla bestämmelserna om utrustning i dessa föreskrifter. Denna författning träder i kraft den 8 september 206.

3 Föreskrifter om ändring i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:2) om tillsyn inom sjöfartsområdet; beslutade. TSFS 206:[XX] Transportstyrelsen föreskriver med stöd av 2 kap. fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) och 8 förordningen (206:770) om marin utrustning att kap. 2 styrelsens föreskrifter (TSFS 2009:2) om tillsyn inom sjöfartsområdet ska ha följande lydelse. kap. erkänd organisation. för svenska fartyg med undantag av fartyg i inlandssjöfart: sådan organisation som definieras i kap. 5 första stycket fartygssäkerhetslagen (2003:364) och som Transportstyrelsen enligt 9 kap. 2 fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) har slutit avtal med, 2. för fartyg från medlemsstater med undantag av fartyg i inlandssjöfart: sådan organisation som har erkänts i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 39/2009 av den 23 april 2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg, 3. för fartyg i inlandssjöfart: sådan organisation som definieras i kap. 5 andra stycket fartygssäkerhetslagen (2003:364), 4. för övriga fartyg: sådan organisation som avses i SOLAS 974 regel I/6; en förteckning över de erkända organisationer som

4 TSFS 206: Transportstyrelsen har slutit avtal med finns i Transportstyrelsens tillkännagivande (TSFS 202:23) om att avtal har slutits med erkända organisationer för genomförande av viss flaggstatstillsyn. EU-fartyg detsamma som i lagen (206:768) om marin utrustning faktisk ankomsttid inflaggning den tidpunkt då fartyget har lagt till vid kaj eller ankrat vid ankarplats och kan påbörja lastning, lossning eller annan motsvarande samverkan med hamn process för den sjösäkerhets-, miljöskydds- och sjöfartsskyddsmässiga hanteringen av ett fartygs överföring från ett utländskt register till det svenska skeppsregistret inflaggningsbesiktning besiktning i samband med inflaggning under vilken fartygets skick och utrustning kontrolleras inflaggningsprotokoll inledande inspektion beslut som slår fast den standard fartyget ska uppfylla och vilken utrustning som ska finnas ombord vid inflaggning en inspektörs besök ombord på ett utländskt fartyg för att kontrollera att de krav som följer av tilllämpliga konventioner och förordningar är uppfyllda, åtminstone inbegripet de kontroller som anges i artikel 3. i direktiv 2009/6/EG 2 Fartyg ska ha de certifikat, intyg, manualer, handböcker och övriga dokument ombord som har utfärdats för fartyget av Transportstyrelsen eller av erkänd organisation eller besiktningsman eller som krävs enligt Transportstyrelsens föreskrifter. Certifikat som av Transportstyrelsen har utfärdats för marin utrustning ska alltid förvaras tillsammans med utrustningen. En kopia av EU-försäkran om överensstämmelse, omfattande marin utrustning som placerats ombord på EU-fartyg, ska förvaras ombord till dess att utrustningen avlägsnas från fartyget. Fartyg på internationell resa ska ha de dokument ombord som framgår av IMO-cirkulär FAL.2/Circ.87. 2

5 TSFS 206: Denna författning träder i kraft den 8 september 206. (Sjö- och luftsfartsavdelningen) Utgivare: Kristina Nilsson, Transportstyrelsen, Norrköping ISSN

6 Föreskrifter om ändring i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:93) om livräddningsutrustning och livräddningsanordningar på fartyg som omfattas av 974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss; TSFS 206:[XX] beslutade. Transportstyrelsen föreskriver med stöd av 2 kap. fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) att 2 styrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:93) om livräddningsutrustning och livräddningsanordningar på fartyg som omfattas av 974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss ska ha följande lydelse. 2 Livräddningsutrustning eller livräddningsanordningar som används, installeras eller placeras ombord på ett fartyg som omfattas av dessa föreskrifter ska uppfylla kraven i lagen (206:768) om marin utrustning och i föreskrifter meddelade i anslutning till lagen. Livräddningsutrustning eller livräddningsanordningar som används, installeras eller placeras ombord på fartyg, som omfattas av dessa föreskrifter men inte lagen (206:768) om marin utrustning och föreskrifter meddelade i anslutning till lagen ska uppfylla kraven i LSA-koden. Denna författning träder i kraft den 8 september 206. Bestämmelsen motsvarar SOLAS 74, kapitel III, regel 5 och 34. Utgivare: Kristina Nilsson, Transportstyrelsen, Norrköping ISSN

7 Föreskrifter om ändring i Transportstyrelsens föreskrifter om och allmänna råd (TSFS 2009:95) om radioutrustning på fartyg; beslutade. TSFS 206:[XX] Transportstyrelsen föreskriver med stöd av 2 kap. fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) att kap. 7 styrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:95) om radioutrustning på fartyg ska ha följande lydelse. kap. 7 Radioutrustning, som krävs enligt dessa föreskrifter och som används, installeras eller placeras ombord på svenska fartyg, ska uppfylla kraven i lagen (206:768) om marin utrustning och i föreskrifter meddelade i anslutning till lagen. På fartyg som går på inrikes resa i fartområde D och E och som är utrustade i enlighet med kraven i bilaga i dessa föreskrifter, behöver utrustningen under punkt och 4 i bilaga inte uppfylla kraven i första stycket. Denna utrustning ska dock minst uppfylla kraven i Post- och telestyrelsens föreskrifter (PTSFS 2004:7) om krav m.m. på radio- och teleterminalutrustning. På fartyg ska all elektrisk utrustning på bryggan och i dess närhet vara testad för elektromagnetisk kompatibilitet. Utrustning som uppfyller kraven i Sjöfartsverkets föreskrifter om marin utrustning uppfyller dessa krav. Övrig utrustning ska uppfylla kraven i Elsäkerhetsverkets föreskrifter (ELSÄK-FS 2007:) om elektromagnetisk kompatibilitet (EMC) samt allmänna råd om dessa föreskrifters tillämpning. Elektrisk och elektronisk utrustning ska vara installerad så att elektromagnetisk störning inte påverkar radioutrustningens funktion. Elektronisk utrustning, inklusive bärbar sådan, ska inte användas på bryggan om den kan störa radioutrustningens funktion. Denna författning träder i kraft den 8 september 206.

8 TSFS 206: 2 Utgivare: Kristina Nilsson, Transportstyrelsen, Norrköping ISSN

9 Föreskrifter om ändring i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:97) om brandskydd, branddetektering och brandsläckning på SOLASfartyg byggda före den juli 200; TSFS 206:[XX] beslutade. Transportstyrelsen föreskriver med stöd av 2 kap. fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) att 0, regel 6. och 8. i bilaga och regel 57 i bilaga 2 i styrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:97) om brandskydd, branddetektering och brandsläckning på SOLAS-fartyg byggda före den juli 2002 ska ha följande lydelse. 0 Utrustning som krävs enligt dessa föreskrifter och som används, installeras eller placeras ombord på svenska fartyg ska uppfylla kraven i lagen (206:768) om marin utrustning och i föreskrifter meddelade i anslutning till lagen, om inget annat anges i dessa föreskrifter eller om Transportstyrelsen i enskilda fall inte beslutar annat. All utrustning som krävs enligt dessa föreskrifter och som används, installeras eller placeras ombord på utländska fartyg inom Sveriges sjöterritorium ska uppfylla de fastställda internationella prestandanormer som anges i bilaga och bilaga 2 och vara godkänd av fartygets flaggstatsadministration. Regel 6 Brandsläckare ska vara av godkänd typ och utformning. Tillägg till avsnitt 6. Handbrandsläckare indelas med avseende på användningsområde: Släckare klass A: glödbränder Släckare klass B: vätskebränder Tilläggsbeteckning C: gasbränder Att en handbrandsläckare har ett släckmedel med så högt elektriskt ledningsmotstånd att den utan fara för användaren kan användas vid bränder i elektriska anläggningar ska framgå i klartext av etiketten på släckaren.

10 TSFS 206: A- och B-släckare indelas enligt Europastandarden EN 3 för hand brandsläckare i olika klasser beroende på provbålens storlek. Släckarnas klass anges med en siffra följd av bokstaven A eller B eller en kombination av A och B, till exempel 2A 83B. Handbrandsläckare ska uppfylla kraven i lagen (206:768) om marin utrustning och i föreskrifter meddelade i anslutning till lagen. Följande lägsta klasser får användas i ett fartyg: 233B C: minimum 2 kg pulver 2A 83B: minimum 6 kg pulver eller 9 liter skum 55B: minimum 5 kg koldioxid Regel 8. Där genomföringar anordnas i indelningar av klass A för dragning av elektriska kablar, rör, trunkar, trummor etc. eller av vägare, balkar eller andra konstruktionselement ska, med beaktande av regel 30.5, åtgärder vidtas så att förmågan att motstå brand inte försämras. Tillägg till avsnitt. Nya installationer av genomföringar av stål- och platsrör i indelningar av klass A ska uppfylla kraven i lagen (206:768) om marin utrustning och i föreskrifter meddelade i anslutning till lagen. Nyinstallation av kablar i existerande genomföringar är tillåtet under förutsättning att genomföringen återställs enligt tillverkarens monteringsanvisningar. Regel 57 (a) Alla brandsläckare skola vara av godkänd typ och konstruktion. Handbrandsläckare indelas med avseende på användningsområde: Släckare klass A: glödbränder Släckare klass B: vätskebränder Tilläggsbeteckning C: gasbränder Att en handbrandsläckare har ett släckmedel med så högt elektriskt ledningsmotstånd att den utan fara för användaren kan användas vid bränder i elektriska anläggningar ska framgå i klartext av etiketten på släckaren. A- och B-släckare indelas enligt Europastandarden EN 3 för handbrandsläckare i olika klasser beroende på provbålens storlek. Släckarnas klass anges med en siffra följd av bokstaven A eller B eller en kombination av A och B, till exempel 2A 83B. Handbrandsläckare ska uppfylla kraven i lagen (206:768) om marin utrustning och i föreskrifter meddelade i anslutning till lagen. Följande lägsta klasser får användas i ett fartyg: 233B C: minimum 2 kg pulver 2A 83B: minimum 6 kg pulver eller 9 liter skum 55B: minimum 5 kg koldioxid. (i) Rymden av bärbara brandsläckare avsedda för vätska må ej överstiga 3 ½ liter (eller tre eng. gallons) och ej heller 2

11 TSFS 206: understiga nio liter (eller två eng. gallons). Andra brandsläckare skola ej vara svårare att bära än en brandsläckare avsedd för vätska med en rymd av 3 ½ liter (eller tre eng. gallons) och ej hava sämre brandsläckningsförmåga än en brandsläckare avsedd för vätska med en rymd av nio liter (eller två eng. gallons). (ii) Administrationen ska avgöra brandsläckarnas likvärdighet. (b) Till brandsläckare ska finnas reservladdning. Reservladdning får utgöras av komplett brandsläckare som finnes utöver föreskrivet antal. (c) Brandsläckare vilka innehålla ett brandsläckningsmedel som utgöres av eller vid användning avger gaser, skadliga för människor, skola ej tillåtas. Brandsläckare som innehåller koltetraklorid eller liknande medel får ej finnas ombord. (d) Brandsläckare ska genomgå årlig kontroll. Den får utföras ombord under överinseende av kvalificerad person, under förutsättning att denne har tillgång till en instruktion om hur kontrollen ska utföras och om hur laddning av brandsläckare ska ske. Att en brandsläckare är kontrollerad ska framgå av en skylt eller liknande som är fastsatt på brandsläckaren med en påteckning om att kontrollen utförts, vem som utfört kontrollen samt datum för denna. Följande årliga inspektioner ska utföras: Alla handbrandsläckare kontrolleras med avseende på placering, laddningstryck och allmänt skick. Service och underhåll utförs enligt SS 3656 eller annan likvärdig standard. (e) En av de bärbara brandsläckare som äro avsedda att användas i ett visst utrymme ska förvaras nära ingången till detta utrymme. Denna författning träder i kraft den 8 september 206. Utgivare: Kristina Nilsson, Transportstyrelsen, Norrköping ISSN

12 Föreskrifter om ändring i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:98) om brandskydd, branddetektering och brandsläckning på SOLASfartyg byggda den juli 2002 eller senare; TSFS 206:[XX] beslutade. Transportstyrelsen föreskriver med stöd av 2 kap. fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) att 8, regel 9.2. och i bilaga samt kap. 3 regel i bilaga 2 styrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:98) om brandskydd, branddetektering och brandsläckning på SOLASfartyg byggda den juli 2002 eller senare ska ha följande lydelse. 8 Utrustning som krävs enligt dessa föreskrifter och som används, installeras eller placeras ombord på svenska fartyg ska uppfylla kraven i lagen (206:768) om marin utrustning och i föreskrifter meddelade i anslutning till lagen, om inget annat anges i dessa föreskrifter eller om Transportstyrelsen i enskilda fall inte beslutar annat. All utrustning som krävs enligt dessa föreskrifter och som används, installeras eller placeras ombord på utländska fartyg inom svenskt sjöterritorium ska uppfylla de fastställda internationella prestandanormer som anges i bilaga och bilaga 2 och vara godkänd av fartygets flaggstatsadministration. Bilaga Regel 9 2. Fartyg ska delas in i termiska och strukturella indelningar som beaktar brandriskerna i utrymmena. Brandisoleringen ska monteras på den sida som isoleringen är testad för i enlighet med lagen (206:768) om marin utrustning och föreskrifter meddelade i anslutning till lagen. Allmänna råd Om ett utrymme avskiljs med ett skott eller däck som har olika slags isolering, bör den effektivaste isoleringen fortsätta på skottet eller däcket med den mindre effektiva isoleringen till ett avstånd av minst 450 mm.

13 TSFS 206: Regel Alla munstycken ska vara av dubbelfunktionstyp (det vill säga kunna ge såväl vattendimma som stråle) och ha avstängningsanordning. För att få användas på svenska fartyg ska munstyckena uppfylla kraven i lagen (206:768) om marin utrustning och i föreskrifter meddelade i anslutning till lagen. Bilaga 2 Kapitel En flyktmask (eng. emergency escape breathing device, EEBD) är en luft- eller syrgasmatad anordning som enbart är avsedd för utrymning av utrymmen med hälsovådliga förhållanden. Flyktmasker ska uppfylla kraven i lagen (206:768) om marin utrustning och i föreskrifter meddelade i anslutning till lagen. Denna författning träder i kraft den 8 september 206. Utgivare: Kristina Nilsson, Transportstyrelsen, Norrköping ISSN

14 Föreskrifter om ändring i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:0) om säkerheten på höghastighetsfartyg (HSC-koden 994); beslutade. TSFS 206:[XX] Transportstyrelsen föreskriver med stöd av 2 kap. fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) att 4 styrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:0) om säkerheten på höghastighetsfartyg (HSC-koden 994) ska ha följande lydelse. 4 Utrustning som installeras eller placeras på fartyg som omfattas av dessa föreskrifter ska, om utrustningen omfattas av lagen (206:768) om marin utrustning uppfylla kraven i den lagen och föreskrifter meddelade i anslutning till lagen, om inget anges i dessa föreskrifter eller om Transportstyrelsen i enskilda fall inte beslutar annat. Denna författning träder i kraft den 8 september 206. Utgivare: Kristina Nilsson, Transportstyrelsen, Norrköping ISSN

15 Föreskrifter om ändring i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:02) om säkerheten på höghastighetsfartyg (HSC-koden 2000); beslutade. TSFS 206:[XX] Transportstyrelsen föreskriver med stöd av 2 kap. fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) att 4 styrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:02) om säkerheten på höghastighetsfartyg (HSC-koden 2000) ska ha följande lydelse. 4 Utrustning som installeras eller placeras på fartyg som omfattas av dessa föreskrifter ska, om utrustningen omfattas av lagen (206:768) om marin utrustning uppfylla kraven i den lagen och föreskrifter meddelade i anslutning till lagen, om inget anges i dessa föreskrifter eller om Transportstyrelsen i enskilt fall inte beslutar annat. Denna författning träder i kraft den 8 september 206. Utgivare: Kristina Nilsson, Transportstyrelsen, Norrköping ISSN

16 Föreskrifter om ändring i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 200:96) om åtgärder mot förorening från fartyg; beslutade. TSFS 206:[XX] Transportstyrelsen föreskriver med stöd av 4 kap. förordningen (970:789) om åtgärder mot förorening från fartyg att 3 kap. styrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 200:96) om åtgärder mot förorening från fartyg ska ha följande lydelse. 3 kap. Utrustning som används, installeras eller placeras ombord på fartyg och som det finns bestämmelser om i dessa föreskrifter, ska uppfylla kraven i lagen (206:768) om marin utrustning och i föreskrifter meddelade i anslutning till lagen. Utrustning som används, installeras eller placeras ombord på fartyg och som det finns bestämmelser om i dessa föreskrifter, men som inte omfattas av lagen (206:768) om marin utrustning, ska uppfylla de krav som ställs i dessa föreskrifter för utrustning. Denna författning träder i kraft den 8 september 206. Utgivare: Kristina Nilsson, Transportstyrelsen, Norrköping ISSN

17 Föreskrifter om ändring i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 200:74) om transport av last på fartyg och terminaler som anlöps av fartyg som lastar eller lossar fast bulklast; TSFS 206:[XX] LUFTFART beslutade. Transportstyrelsen föreskriver med stöd av 2 kap. fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) att kap. 7 styrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 200:74) om transport av last på fartyg och terminaler som anlöps av fartyg som lastar eller lossar fast bulklast ska ha följande lydelse 7 Då fartyg transporterar fast bulklast som kan avge farliga gaser eller orsaka syrebrist i lastrummet, ska det finnas instrument som med nödvändig noggrannhet kan mäta syrehalten och upptäcka farliga gaser ombord. Instrument ska medföras tillsammans med en detaljerad bruksanvisning. Instrument som finns ombord på svenska fartyg ska uppfylla kraven i lagen (206:768) om marin utrustning och i föreskrifter meddelade i anslutning till lagen. Besättningsmedlemmarna ska ha god kunskap om hur instrumenten används. Bestämmelserna ovan gäller inte utländska fartyg med en bruttodräktighet under 500, om fartygets flaggstatsadministration har godkänt någon annan metod för att uppnå erforderlig säkerhetsnivå. Allmänna råd All personal som hanterar fast bulklast som kan avge farliga gaser eller orsaka syrebrist bör ha ett instrument för att mäta syrehalten. Syrehalten bör vara 20,9% för att undvika halter av andra farliga gaser som kan orsaka en ohälsosam atmosfär, vilket framgår av bilaga 7. Kolmonoxid, koldioxid och svavelväte är vanligen förekommande gaser som kan vara farliga och som därför bör kunna mätas. Motsvarar SOLAS regel VI/3.

18 TSFS 206: Denna författning träder i kraft den 8 september Utgivare: Kristina Nilsson, Transportstyrelsen, Norrköping ISSN

19 Föreskrifter om ändring i Transportstyrelsens föreskrifter om och allmänna råd (TSFS 20:2) om navigationssäkerhet och navigationsutrustning; beslutade. TSFS 206:[XX] Transportstyrelsen föreskriver med stöd av 2 kap. fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) och 8 förordningen (206:770) om marin utrustning att kap. 5 7, 3 kap. 7 och bilaga 6 styrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 20:2) om navigationssäkerhet och navigationsutrustning ska ha följande lydelse. kap. 5 All utrustning som räknas upp i 3 kap. och som används, installeras eller placeras ombord på svenska fartyg ska uppfylla kraven i lagen (206:768) om marin utrustning och i föreskrifter meddelade i anslutning till lagen. 6 Utrustning enligt 3 kap. 5 5 undantas från kraven i 5 på fiskefartyg med en längd under 24 meter, passagerarfartyg med en längd under 24 meter och bruttodräktighet under 300 som är byggda före den juli 998 och som enbart går på inrikes resa, andra fartyg än passagerarfartyg och fiskefartyg med bruttodräktighet under 50 som enbart går på inrikes resa, och fartyg som enbart trafikerar fartområde E. Utrustningen på fartyg enligt första stycket ska dock uppfylla de bestämmelser om elektromagnetisk kompatibilitet som framgår av 4 kap Utrustning enligt 3 kap. 6 undantas från kraven i 5 på fartyg med bruttodräktighet under 50 som går på internationell resa, och fartyg med bruttodräktighet under 500 som enbart går på inrikes resa. Trots undantaget i första stycket ska radarns effektiva bilddiameter vara minst 80 millimeter på fartyg med bruttodräktighet om 300 eller mer. På fartyg med bruttodräktighet under 300 får man dock använda en bildskärm med ett minsta diagonalmått av 0 tum.

20 TSFS 206: Utrustningen på fartyg enligt första och andra stycket ska dock uppfylla de bestämmelser om elektromagnetisk kompatibilitet som framgår av 4 kap kap. 7 AIS ska automatiskt kunna ta emot information angiven i 6 från fartyg med likadan utrustning. Den GPS-mottagare som ansluts till AIS på fartyg enligt 3 ska uppfylla kraven i lagen (206:768) om marin utrustning och i föreskrifter meddelade i anslutning till lagen. Allmänna råd Den GPS-mottagare som ansluts till AIS bör uppfylla den standard som finns i SS-EN Denna författning träder i kraft den 8 september Utgivare: Kristina Nilsson, Transportstyrelsen, Norrköping ISSN

21 TSFS 206: Bilaga 6 Transportstyrelsens godkännande Innan Transportstyrelsen kan godkänna installationen av en VDR eller VDR-S ska följande dokument lämnas till myndigheten: kopior på försäkran om överensstämmelse enligt lagen (206:768) om marin utrustning, bruksanvisning och tekniska data med en beskrivning av apparatens service och underhållssystem, blockdiagram som beskriver apparatens viktigaste delar samt el-matning, beskrivning av montering av kablar och kabeldragning, en lista över data som spelas in och lagras samt från vilken utrustning data hämtas, ritning över mikrofonernas placering på bryggan, och protokoll från funktionskontroll. Den som installerar svarar för funktionskontroll och dokumentation. Slutligt godkännande sker efter avprovning i närvaro av fartygsinspektör från Transportstyrelsen. 3