Landet höjer sig brant mot gränsen till Kamerun i öster, där det högsta berget Chappal Waddi ligger.

Transkript

1 Nigeria Nigeria i Västafrika är med sina nära 180 miljoner invånare Afrikas folkrikaste stat. Sedan gammalt råder osämja mellan det muslimska norra Nigeria och södern där de flesta kristna bor. I Biafrakriget ( ), som utlöstes när det kristna igbofolket försökte upprätta en egen stat, dödades över en miljon människor. Efter övergången från militärstyre till civilt styre 1999 har motsättningarna inom landet åter kommit i dagen. Våldsamma urladdningar är vanliga, ibland med hundratals döda som följd. Den islamistiska extremiströrelsen Boko Haram har under 2010-talet terroriserat befolkningen i norr. Geografi Nigeria ligger i Västafrika och är dubbelt så stort som Sverige. Mitt i landet flyter Afrikas tredje längsta flod Niger samman med Benue på sin väg mot havet. Flodarmarna delar landet i en nordlig, en västlig och en östlig del. I söder breder det oljerika Nigerdeltat ut sig vid Guineabukten, som är en del av Atlanten. Kusten präglas av ett slättland med djupa mangroveträsk, laguner och palmlundar. Innanför kustslätten växer tropisk regnskog. I de orörda skogar som ännu finns kvar lever mängder av djur, bland annat schimpanser och andra apor. Norrut glesnar skogen och övergår i gräsbevuxna savanner, som täcker större delen av landet. Här strövar antiloper och strutsar, som jagas av en och annan leopard, men lejonen och elefanterna har blivit sällsynta. På den centralt belägna Josplatån finns rester av slocknade vulkaner, som når höjder runt meter över havet. Platån fungerar som en vattendelare, därifrån strömmar vatten ned mot de stora floderna i söder och mot Tchadsjön vid gränsen i nordöst. Tchadsjön är mycket grund bara 1,5 meter djup i genomsnitt vilket gör att ytstorleken varierar kraftigt med säsongerna. Farhågor om att sjön håller på att torka ut avvisades därför länge, men nu har vattenmängden minskat påtagligt uppmättes sjön till kvadratkilometer; 40 år senare var sjöytan bara 500 kvadratkilometer. Minskningen beror dels på klimatförändringar och dels på ökad konstbevattning i regionen. Tchadsjön betecknas som en sötvattenssjö, trots en svag salthalt. Sjön har ett rikt växt- och djurliv, med krokodiler och flodhästar i toppen av näringskedjan, men allt detta riskerar nu att försvinna. Landet höjer sig brant mot gränsen till Kamerun i öster, där det högsta berget Chappal Waddi ligger. 1/65

2 Yta km2 (2017) Tid svensk Angränsande land/länder Benin, Niger, Tchad, Kamerun Huvudstad med antal invånare Abuja ca (uppskattning 2010) Övriga större städer Lagos , Kano , Ibadan , Kaduna (uppskattning 2010 Högsta berg Chappal Waddi (2 419 m ö h) Viktiga floder Niger 1. uppgifterna om invånarantal i städerna, inklusive Abuja, varierar starkt mellan olika källor) Klimat Nigeria har tropiskt regnskogsklimat i söder; här är både temperaturen och luftfuktigheten hög året runt. I norr råder ett torrare, halvtropiskt savann- eller stäppklimat. Det är hett på sommaren men svalare på vintern. Längs kusten regnar det nästan året runt, även om den huvudsakliga regnperioden räknas från april till oktober. Den årliga nederbörden ligger på till mm. Årsnederbörden i inlandet varierar kraftigt mellan olika orter, på några håll uppgår den till bara 500 mm. Under torrtiden blåser ibland en ökenvind, harmattan, in över norra Nigeria med sand och stoft från Sahara. FAKTA KLIMAT Medeltemperatur/dygn Lagos 28 C (mars), 24 C (aug) Medelnederbörd/månad /65 1

3 Lagos336 mm (juni), 40 mm (jan) 1. Abuja 30 C (mars), 25 C (aug) 2. Abuja 239 mm (sept), 0 mm (dec) Befolkning och språk 2 Nigeria är Afrikas folkrikaste stat och beräknas ha världens sjunde största befolkning. Befolkningssiffran är osäker och har ofta utgjort en tvistefråga på grund av den känsliga etniska och religiösa balansen. Antalet folkgrupper brukar anges till över 250. Drygt två tredjedelar av invånarna tillhör en av de tre dominerande grupperna hausa-fulani, yoruba och igbo. En stor del av nigerianerna bor i söder utmed kusten. Nigerdeltat är mycket tättbefolkat, och Lagos längre västerut är en av världens största metropoler med kanske 20 miljoner invånare. Området kring Kano i norr är också tätt befolkat. Stora delar av landet i övrigt, inte minst dess inre, är ganska glest befolkade. De folkräkningar som har genomförts har följts av protester och anklagelser om fusk. Frågan är laddad eftersom federala medel betalas ut beroende på folkmängden i en delstat. I den folkräkning som gjordes 2006 avstod man från att ställa frågor om etnisk tillhörighet och religion. Säkert är att befolkningen växer snabbt, även om takten har avtagit under senare år. Runt 45 procent av invånarna är under 15 år. Uppgifter om antalet etniska grupper i Nigeria varierar eftersom det beror på hur man räknar. Ett vanligt kännetecken för en etnisk grupp sägs vara ett gemensamt språk, men gränserna mellan språk och dialekter är flytande. En del källor räknar över 500 språk i Nigeria. De större folkgrupperna brukar vara indelade i undergrupper, stammar, klaner etc. Tre stora folkgrupper Hausa är det dominerande folket i norr. Under sekler har dock boskapsskötande fulani invandrat och blandat sig med hausa, som levt av jordbruk och handel (jämför Äldre historia). Idag kallas de två grupperna ofta gemensamt för hausa-fulani, och de utgör tillsammans runt en tredjedel av Nigerias befolkning. Hausa-fulani är muslimer liksom kanuri, en annan större grupp i norr som bor nära Tchadsjön. Yoruba (drygt en femtedel av Nigerias befolkning) och igbo (eller ibo, knappt en femtedel) är de två stora folkgrupperna i söder. Båda har av tradition varit jordbrukare. Yorubaland omfattar sydvästra Nigeria. Igbo lever i sydöst men finns också spridda över hela landet. Nästan varje större stad har en igbominoritet. Bland yoruba finns kristna, muslimer och anhängare av yorubas traditionella religion. De flesta igbo är kristna. Hausa i norr och yoruba i sydväst hade egna stater redan före européernas ankomst under 1400-talet. Yoruba var tidigt det svarta Afrikas mest urbaniserade folk. Igbo var däremot sällan organiserade i större enheter än en grupp byar. Under kolonialtiden fick igbo genom de kristna missionsskolorna ett utbildningsmässigt försprång framför andra folkgrupper. Nära yoruba lever de närbesläktade edo eller bini, och nära igbo lever ibibio-efik som är starkt påverkade av igbo. I det oljerika Nigerdeltat i söder bor ijaw (ijo) som ofta anges vara det fjärde största folket i Nigeria, samt flera mindre folkgrupper som ogoni, urhobo och etche. I centrala Nigeria bor kanske 180 olika folkgrupper, av vilka de största är tiv och nupe. Etniska motsättningar 3/65

4 Nigerias äldsta partier representerade olika etniska grupper. Det var också etniska motsättningar som ledde till inbördeskriget i Biafra (se Modern historia) bestämde man därför att varje parti som vill ställa upp i val måste få stöd från landets alla delar. Men de etniska, politiska och religiösa konflikterna, som ofta är knutna till dispyter om mark, har fortsatt. Fattigdom och social otrygghet stärker tendensen att identifiera sig med den egna etniska gruppen. Motsättningar mellan olika grupper har skärpts sedan demokratin återinfördes Tusentals människor har sedan dess dödats i våldsamheter och hundratusentals har tvingats fly sina hem. Läget förvärras av att grundlagen gör åtskillnad på infödda i ett visst område och bosättare som har sina rötter i en annan del av landet även om de går flera generationer tillbaka. Infödda har vissa privilegier, som bättre tillgång till politiska poster och offentliga jobb. Under 2010-talet har den islamistiska terrorgruppen Boko Haram drivit hundratusentals människor på flykt från sina hem, främst i delstaten Borno i nordöst. De flesta har flytt in till städerna, inte minst delstatshuvudstaden Maiduguri där en del inrymts i uppsamlingsläger. Mer än hälften av de drabbade är barn. Många har också sökt sin tillflykt i Kamerun, Tchad och Niger. FN talade 2016 om Afrikas snabbast växande flyktingkris, med över 2,8 miljoner människor som fördrivits i regionen (se Aktuell politik). Språkmångfald Nigerias officiella språk är engelska. Engelska lärs ut i grundskolan och är undervisningsspråk på högre stadier och vid universiteten. För att överbrygga språkbarriärerna mellan olika folkgrupper används inte bara regelrätt engelska utan i söder också ett engelskbaserat blandspråk, pidgin, medan hausa är det allmänna umgängesspråket i norr. Många nigerianer talar hausa, pidgin och/eller engelska förutom sitt modersmål. De flesta av Nigerias språk hör till den stora Niger-Kongo-gruppen, där yoruba och igbo med flera räknas till underavdelningen kwa-språk. Hausa är däremot ett afroasiatiskt språk, på mycket långt håll besläktat med de semitiska språken, medan kanuri är ett nilo-sahariskt språk. FAKTA BEFOLKNING OCH SPRÅK Antal invånare (2016) Antal invånare per kvadratkilometer 196 (2014) Andel invånare i städerna 48,6 procent (2016) Nativitet/födelsetal 39,4 per 1000 invånare (2015) Mortalitet/dödstal 13,2 per 1000 invånare (2013) Befolkningstillväxt 2,8 procent (2014) Fertilitetsgrad 6,0 antal födda barn per kvinna (2013) Andel kvinnor 49,1 procent (2014) Förväntad livslängd 53 år (2015) Förväntad livslängd för kvinnor 54 år (2015) Förväntad livslängd för män 4/65

5 52 år (2015) Folkgrupper hausa-fulani (ca en tredjedel), yoruba (drygt en femtedel), igbo (knappt en femtedel), i övrigt bl a ijaw, kanuri, ibibio, tiv Språk engelska är officiellt språk Religion 1 1. hausa, yoruba och igbo är stora regionala språk, därutöver finns upp till 500 lokala språk I Nigeria finns något fler muslimer än kristna. Ungefär en tiondel av invånarna utövar traditionella inhemska religioner. Islam dominerar i norr och är starkt förknippat med hausa-fulanifolkens kultur. Bland yoruba finns både kristna och muslimer, medan igbo till största delen är kristna. Motsättningar mellan religiösa grupper har funnits länge i Nigeria. Massakrer 1966 på tiotusentals kristna igboer i muslimska områden i norr var en av de faktorer som utlöste Biafrakriget (se Modern historia). Enligt författningen ska stat och religion vara åtskilda. Trots det har religion kommit att spela allt större roll i politiken sedan demokratin återupprättades Tolv delstater, i praktiken hela norra Nigeria, införde sharialagar Med strikt tolkning av islamisk rättspraxis innebär det att stening, stympning och spöstraff tillämpas. Även kristen fundamentalism har vuxit snabbt på senare år. Blodiga sammanstötningar mellan kristna och muslimer är ett återkommande fenomen. Flertalet muslimer är sunniter, men det finns en växande andel shiiter. Islam kom till norra Nigeria redan på 1000-talet, via handelsvägar genom Sahara. Religionen fick tidigt fotfäste i städerna och muslimska ledare upprättade feodala småstater. Det var framför allt på 1800-talet som islam fick sin nuvarande utbredning i Nigeria. Härskarna i norr, emirerna, satt kvar även under det brittiska kolonialstyret, då de bildade en mäktig politisk elit. Även i det självständiga Nigeria har de flesta ledande politiker kommit från de muslimska områdena i norr. Religiösa krig I mellersta Nigeria gjorde folk motstånd mot att hamna under muslimskt styre. På 1800-talet spreds islam av fulani med hjälp av religiösa krig, jihad, in mot yorubafolkets områden i sydväst. Samtidigt predikade missionärer i södra Nigeria kristendomen. Att anta islam, eller att låta döpa sig som kristen, blev för människor i utsatta områden ett sätt att rädda sig undan slavräder, eftersom slavhandlarna undvek att fånga och sälja dem som tillhörde deras egen religion. Yoruba splittrades liksom folken i mellersta Nigeria i grupper av kristna, muslimer och anhängare av traditionella religioner. Igbo och andra folk i sydöst blev till större delen kristna, oftast katoliker. Bland yoruba är kristna och muslimer ungefär lika många idag, medan en liten andel håller fast vid sina förfäders religion med dess många gudar. Yoruba är dock av tradition religiöst toleranta. Medlemmar i en och samma familj kan höra till olika religioner, och yoruba-muslimer har brukat känna större samhörighet med kristna yoruba än med trosfränder i norr. Den traditionella yoruba-religionen, där kungarna spelar en viktig roll, har genom slavhandeln fått avläggare så långt bort som i Brasilien (i den tro som där kallas candomblé). Så kallade aladura-kyrkor blandar kristendom med inhemsk religion och finns främst i Yorubaland och i ickemuslimska områden i mellersta Nigeria. Kristna yoruba är till största delen protestanter. Nigerias anglikanska kyrka, grundad 1842, har sedan talet gått starkt framåt och blivit den näst största anglikanska kyrkan i världen. Fler än hälften av världens anglikaner finns i Afrika. För många av dem är Nigerias anglikanske ärkebiskop en större auktoritet än 5/65

6 ärkebiskopen av Canterbury i England, i synnerhet vad gäller synen på homosexuella. Nigerias anglikanska kyrka bröt med den anglikanska kyrkan i USA sedan den 2003 utsett en biskop som var öppet homosexuell, och 2008 bojkottade ärkebiskopen och många andra biskopar av liknande skäl den konferens som anglikanska kyrkan vart tionde år håller i Canterbury. Kristen fundamentalism Konkurrens med pingstkyrkorna på missionsfältet antas främja en strängt Bibeltrogen hållning bland anglikanerna. En aspekt av deras konservatism är också att den utgör ett försvar mot muslimsk fundamentalism. Anglikanernas inställning är trots allt mer tolerant än den som finns i sharialagarna i norra Nigeria. Många kristna är också rädda för att förknippas med västerländsk omoral och dekadans, eftersom beskyllningar i den riktningen ibland utmynnat i blodiga förföljelser. När sharia infördes i norr protesterade många kristna som bodde där, trots att lagarna inte var tänkta att tillämpas på dem. Svåra oroligheter bröt ut på flera håll (se Modern historia). Misstankar förekom om att marginaliserade politiker från norra Nigeria låg bakom mycket av oroligheterna. Många muslimer hoppades att sharia skulle skapa rättvisa också för de fattiga, i ett rättssystem som annars genomsyrades av korruption. Genom att införa sharia ville dessutom emirerna göra sig populära bland unga radikala islamister, som börjat vända sig mot deras feodala styre. Nigerias traditionella ledare har liten formell makt men kan ändå ha stort inflytande i samhället, särskilt i den norra delen av landet. Under 00-talet utdömdes i enlighet med sharialagarna dryga tiotalet dödsstraff genom stening, bland annat för kvinnor som anklagats för äktenskapsbrott. Domarna väckte starka protester både i Nigeria och i omvärlden, och i samtliga kända fall benådades de dömda eller fick fängelsestraff istället. Åtminstone ett par tjuvar har dock fått en hand avhuggen, och många muslimer som ertappats med att dricka alkohol har piskats. Konflikten om sharialagarna i norr miste efter hand sin sprängkraft. Men som en följd av konflikter mellan religiösa grupper i mellersta Nigeria har hundratals dödats i sammanstötningar tog islamistsekten Boko Haram till vapen främst i nordöstra Nigeria, med krav på sharia i hela Nigeria. Det utvecklades till en blodig konflikt som snart utgjorde landets största säkerhetsproblem (se vidare Aktuell politik). Utbildning Skolan ska vara avgiftsfri och obligatorisk i nio år för alla barn i Nigeria. I verkligheten får många barn ingen eller mycket bristfällig skolgång. Minst en tredjedel av den vuxna befolkningen kan inte läsa och skriva, vilket är en hög siffra även för Afrika. Den nioåriga skolplikten infördes redan När demokratin återinfördes 1999 gjordes nya utfästelser om utbildning för alla. Andelen barn i skolan ökade också successivt, liksom läskunnigheten hos befolkningen i stort. Men trots ökade anslag har undervisningen knappast förbättrats, och kritiken är hård mot den bristande kvaliteten. Privatskolorna har vuxit i antal, men dit har bara de välbeställda råd att skicka sina barn. I övrigt råder svår brist på lärare och skollokaler, och lärarna har så dåligt betalt att de inte kan leva på sina löner. Skolklasserna har vuxit i storlek, det händer att en lärare har 100 barn i klassen i de lägre stadierna. Barnen har formellt skolplikt från sex års ålder. De flesta går åtminstone några år i skolan. Men vart femte barn fullföljer inte det första sexåriga stadiet, och många tar mer än sex år på sig att göra det. En del börjar senare, andra uteblir i långa perioder men kommer sedan tillbaka till skolan. Många barn hjälper till i familjejordbruk eller arbetar som hemhjälp eller gatuförsäljare. 6/65

7 För en del är det lång väg och svårt att ta sig till skolan. Fler pojkar än flickor går i skolan, även om skillnaden håller på att jämnas ut. Särskilt i norra Nigeria är det många barn som inte går i skola alls. I den nordöstra delen av landet har den islamistiska terrorgruppen Boko Harams våldsdåd sedan 2009 slagit hårt mot skolväsendet, som gruppen uttryckligen motsätter sig. I staden Maiduguri har tiotusentals människor som flytt från sina hem inrymts i skolor. Efter en militäroffensiv 2015 som drev gruppen på reträtt öppnades närmare 100 statliga skolor som hållit stängt i nästan två år. Efter de första sex åren följer tre års högstadium och därpå gymnasium, men färre än hälften av barnen går i de högre klasserna. Barnen undervisas de första åren på ett lokalt språk men börjar med engelska i trean. I de högre klasserna är engelska undervisningsspråk. Högskolan har byggts ut kraftigt under några årtionden. På 1960-talet fanns fem universitet, nu finns det ett 100-tal samt en lång rad yrkeshögskolor. Universiteten var tidigare väl ansedda, men bristen på resurser har urholkat kvaliteten. Många av de bästa lärarna söker sig utomlands. De statliga universiteten har ofta varit stängda, ibland månadsvis, på grund av omfattande lärarstrejker. FAKTA UTBILDNING Andel barn som börjar grundskolan 63,9 procent (2010) Antal elever per lärare i grundskolan 37,6 (2010) Läs- och skrivkunnighet 51,1 procent (2008) Kostnader för utbildning i andel av BNP 3,1 procent (1975) Kultur Nigeria är känt för masker och andra snideriarbeten i trä och elfenben. Landets olika folkgrupper har muntliga traditioner av dikt, sång och sagor. Vad gäller engelskspråkig litteratur är Nigeria, vid sidan av Sydafrika, ledande i Afrika. De äldsta konstverk som hittats i landet är terrakottahuvuden från sen stenålder, vilka satts i samband med nok-kulturen (se Äldre historia). I Nife i Yorubaland tillverkades från 800- till 1100-talet utsökta skulpurer i terrakotta och brons, och skulpturkonsten vidareutvecklades vid hovet i Benin på och 1600-talen. I Hausaland i norr har poesi på arabiska nedtecknats sedan 1400-talet. Under tidigt 1800-tal började man också skriva på hausa, först med arabisk, senare med latinsk skrift. Nigerias första universitet grundades 1949 i Ibadan, i hjärtat av Yorubaland, och det svarta Afrikas förste Nobelpristagare i litteratur, Wole Soyinka, tillhör yorubafolket. Soyinka, som fick priset 1986, har framför allt varit verksam som dramatiker. Av hans romaner finns flera översatta till svenska, liksom diktsamlingen Oguns skugga. Soyinka framträdde också som kritiker av de nigerianska militärregimerna (se Modern historia). Han har arbetat för att väcka opinion mot antidemokratiska tendenser i Nigeria och 2010 bildade han ett politiskt parti (se Kalendarium). När Soyinka debuterade på 1950-talet hade redan en annan yoruba, Amos Tutuola, nått ryktbarhet med sin säregna berättelse Palmvindrinkaren. Den skrevs 1952 på afrikanskt färgad engelska och anknyter till muntlig berättartradition. 7/65

8 Under tiden kring självständigheten 1960 och fram till Biafrakriget formligen exploderade den nigerianska litteraturen. Bland flera briljanta igboförfattare finns Chinua Achebe ( ). Redan 1958 skildrade han mötet mellan igbokultur och europeisk livsstil i förra sekelskiftets Afrika i romanen Allt går sönder. Ben Okri, numera bosatt i London, tillhör en yngre generation. I början av 1990-talet slog han igenom med romanen Den omättliga vägen. Okris far kom från urhobo, en av de små folkgrupperna i Nigerdeltat i söder, medan modern var igbo. En politisk författare var Ken Saro-Wiwa, som gjorde sig till talesman för ogonifolket i Nigerdeltat innan den dåvarande militärregimen avrättade honom 1995 (se Modern historia). Chimamanda Ngozi Adichie, född 1977 i sydöstra Nigeria, blev prisbelönt för sin debutroman Lila Hibiskus Hon har vunnit priser också för En halv gul sol (2006) som skildrar Biafrakriget, och Americanah (2013). Hon ses som en arvtagare till 1960-talets stora nigerianska författare. Den amerikansk-nigerianske författaren Teju Cole prisbelönades för sin debutroman Öppen stad (2012) som till stor del utspelar sig i New York men också i Nigeria. Kompositören, saxofonisten och sångaren Fela Kuti ( ) vann internationell ryktbarhet på och 1980-talen med sin jazzinfluerade musikstil afro-beat. Fela Kuti, som var yoruba och panafrikanist, kritiserade också Nigerias militärregimer. Nigerias filmindustri, skämtsamt kallad Nollywood, producerar fler filmer än Hollywood och är en viktig del av servicesektorn i landet. Många filmer säljs också till andra afrikanska länder. Drygt hälften av filmerna spelas in på lokala språk, resten på engelska. Produktionskostnaderna hålls låga genom att alla filmer görs på video. Massmedier Författningen garanterar press- och yttrandefrihet men i verkligheten är den beskuren. Många makthavare använder sig av förtalsåtal för att tysta kritiker. Såväl politiker som militanta grupper hotar journalister och mord på journalister förekommer. Samtidigt har Nigeria en frispråkig press, och en livlig internetscen. Kriget mot islamistsekten Boko Haram som terroriserar nordöstra Nigeria har bidragit till ett försämrat läge för medierna. Boko Haram har hotat och attackerat journalister, och myndigheterna hänvisar till det allvarliga säkerhetsläget för att trakassera och gripa journalister. Nigeria var dock ett farligt land för medieföreträdare även tidigare. Minst tio journalister har mördats sedan början av 1990-talet. Hot och polisbrutalitet hör till vardagen. Säkerhetstjänsten rapporteras ofta vara inblandad genom att gripa medierepresentanter, beslagta tidningar eller trakassera tidningsförsäljare. Högt uppsatta politiker utövar ofta påtryckningar på medier, för att hindra insyn eller stoppa publiceringen av besvärande uppgifter. En person som åtalas för förtal åläggs enligt lagen att bevisa sanningshalten i publicerade uppgifter. Radio är den viktigaste informationskällan för de flesta nigerianer. Radio- och TV-marknaden domineras av de statliga bolagen Federal Radio Corporation of Nigeria (FRCN) och National Television Authority (NTA). FRCN sänder från olika stationer på landets större språk. Alla delstater har också egna kanaler. Dotterbolaget Voice of Nigeria sänder till utlandet på engelska, franska, arabiska och flera afrikanska språk. NTA:s sändningar når ut över hela landet, och i området kring Lagos kan man ta in en rad kanaler. Flera delstater har egna TV-bolag. Privata stationer är tillåtna sedan 1992 och reklam förekommer i både TV och radio. Via satellit kan man även se program från utlandet. 8/65

9 Över 100 dagstidningar och tidskrifter ges ut i Nigeria. Flertalet är engelskspråkiga men det finns också några tidningar på yoruba, hausa och igbo. Upplagorna är små, och få nigerianer har tillgång till en daglig tidning. Störst var länge den statliga Daily Times, men när tidningen tappade mark sålde regeringen den Daily Times återuppstod som nättidning med nya ägare Några andra stora tidningar är Punch, Guardian,This Day, Vanguard och Nigerian Observer. FAKTA MASSMEDIER Pressfrihetsindex 34,1 (2015) Antal mobilabonnemang per 100 invånare 77,8 (2014) Antal internetanvändare per hundra invånare 42,7 (2014) Äldre historia I norra Nigeria fanns på 1000-talet medeltida stater som antog islam. Yorubafolket i sydväst hade kungadömen som också var tidiga stadsstater. Med början på 1400-talet kom först portugiser och sedan britter. Den slavhandel som tidigare pågått norrut genom Sahara fick nu en ny marknad. Miljontals slavar skeppades till Amerika. Från slutet av 1800-talet hamnade dagens Nigeria under brittisk kontroll. När kolonin började avvecklas efter andra världskriget delades kolonin in i tre regioner som var och en dominerades av en av de tre stora folkgrupperna. e äldsta spåren av ett större, organiserat samhälle härrör från nokfolket, som bodde på den centrala Josplatån under århundradena kring Kristi födelse. Invånarna i de tidiga staterna på savannen i norr bedrev karavanhandel genom Sahara till Medelhavskusten. I trakten kring Tchadsjön framträdde en sådan stat, Kanem, redan på 800-talet. Kanems nilo-sahariska härskare antog islam på 1000-talet. Kanem uppslukade en rad småstater väster och söder om Tchadsjön, däribland Bornu. Dit flyttades huvudstaden i det nya riket Kanem-Bornu, sedan Kanem fallit samman under 1400-talet. De blomstrande hausastäderna väster om Bornu, bland dem Gobir, Katsina, Kano och Zinder, övergick också till islam. Hausa blev regionens främsta handelsfolk och deras språk spreds över hela norra Nigeria. Herdefolket fulani invandrade till hausastaterna på 1200-talet. Fulani bildade först en elit som tjänade hausakungarna, men i början av 1800-talet kom hausastäderna under fulanis välde, främst till följd av den islamiske prästen Usman dan Fodios heliga krig, jihad. Slavhandel Liksom hausastaterna i norr var yorubafolkets kungadömen i sydväst från början stadsstater. Ife var en viktig yorubastad redan på 1000-talet. I nära samband med yorubastaterna växte sig på 1400-talet Beninriket starkt genom handel, och på 1500-talet lade yorubastaten Oyo under sig andra stadsstater. Yoruba, igbo och många andra folk hade sedan århundraden tillbaka hållit sig med slavar och drivit slavhandel över Sahara. Med européernas ankomst vidgades marknaden. Mellan 1650 och 1860 pågick den omfattande handeln över Atlanten. 9/65

10 Storbritannien förbjöd dock sina medborgare att delta i slavhandeln redan Förbudet medverkade till att Oyo, som varit en betydande slavexportör, kollapsade i ett inbördeskrig. Kriget spred sig till hela Yorubaland. Britterna blockerade kusten för att stoppa slavhandeln och annekterade Lagos När de europeiska stormakterna delade upp Afrika på Berlinkonferensen gjorde Storbritannien anspråk på området kring floden Niger proklamerade Storbritannien södra Nigeria som ett protektorat. I norr hade det brittiska bolaget Royal Niger Company sedan 1866 haft rätt att administrera och bedriva handel, men 1900 förklarade den brittiska regeringen också det området för protektorat. De båda protektoraten slogs samman Genom så kallat indirekt styre sköttes den lokala administrationen av traditionella härskare. Kolonialstyret Det indirekta styret tillämpades olika i norr och i söder. I norr samarbetade britterna med de lokala härskarna, emirerna. Kristen mission stoppades, medan islam och traditionella värderingar främjades. Hausa erkändes som officiellt språk. I södern, däremot, var engelska det officiella språket. Även där sköttes styret av lokala kungar och hövdingar, men deras ställning undergrävdes av kristen mission och annan västerländsk påverkan. Efter andra världskriget började Storbritannien avveckla sina kolonier. I Nigeria skapades en federation med tre regioner, i ett försök att hålla religiösa och regionala konflikter i schack. Varje region dominerades av ett parti: Norra folkkongressen (NPC) stöddes främst av hausa och fulani i den nordliga regionen, där ungefär halva befolkningen bodde. Aktionsgruppen (AC) stöddes av yoruba i väster, medan igbofolket i öster företräddes av Nationella rådet för Nigeria och Kamerun (NCNC, senare omdöpt till Nationella medborgarrådet). Motsättningarna var stora om hur den framtida staten skulle styras. I den kompromiss som nåddes blev Nigeria en federation med parlamentariskt styre blev federationen självstyrande och 1959 hölls val till det federala parlamentet. NPC, som var regionalistiskt, muslimskt och aristokratiskt, fick egen majoritet. Ändå bildade NPC en koalition med NCNC, som var nationalistiskt, kristet och populistiskt. Modern historia Nigeria blev självständigt från Storbritannien Etniska och religiösa spänningar bidrog till demokratins kollaps I ett inbördeskrig som rasade dog över en miljon människor, de flesta av svält. Årtiondena därefter präglades av kupper och militärregimer. Samtidigt sköt oljeutvinningen fart och kom att dominera ekonomin. Demokratin återinfördes 1999 och 2007 skedde det första fredliga maktskiftet mellan två folkvalda presidenter. Demokratin är dock skör; de regionala motsättningarna är fortsatt stora och oroligheter vanligt förekommande. id självständigheten den 1 oktober 1960 var Nigeria en federation mellan tre regioner med betydande självstyre: nord-, öst- och västregionen. Premiärminister var Tafawa Balewa från det nordnigerianska partiet NPC, som regerade tillsammans med igbopartiet NCNC (se Äldre historia). När Nigeria blev republik 1963 utsågs NCNC:s ledare Nnamdi Azikiwe till president. Trots samregerandet förvärrades motsättningarna mellan folkgrupper och regioner under 1960-talets första hälft. Mindre etniska grupper fruktade att bli dominerade av de tre stora hausa-fulani, yoruba och igbo (se Befolkning och språk). Bland dem var spänningen särskilt stark mellan de muslimska hausa-fulani och de kristna igbo. Många nigerianer, särskilt i norr, ogillade att igboerna hade framträdande tjänster inom förvaltning och näringsliv. 10/65

11 I januari 1966 iscensatte en grupp arméofficerare, av vilka de flesta var igboer, en kupp. Premiärminister Balewa dödades. I juli samma år genomförde officerare från norra Nigeria en motkupp. Under hösten förföljdes igbominoriteten i norr; tiotusentals dödades och nära en miljon flydde till igbofolkets ursprungsområde i östregionen. Motsättningarna och igbofolkets känsla av utsatthet bidrog till att östregionens militärguvernör i maj 1967 utropade den självständiga staten Biafra. Inbördeskrig bryter ut Självständighetsförklaringen ledde till inbördeskrig. Utbrytarstaten Biafras styrkor hade till en början framgångar. Men den federala sidans större resurser tog snart ut sin rätt. När de federala trupperna skar av förbindelserna med havet drabbades Biafra av en gigantisk svältkatastrof. Biafra kapitulerade i januari Då hade cirka soldater och minst en miljon civila, varav de flesta barn, mist livet. Efter inbördeskriget centraliserades Nigerias styre. Återuppbyggnaden gick snabbt, tack vare oljeinkomsterna. Centralregeringen kunde fördela välbetalda arbeten bland den styrande elitens skyddslingar. Militärledaren Yakubu Gowon, som suttit vid makten sedan 1966, störtades Året därpå mördades den nye militärledaren som efterträddes av arméstabschefen Olusegun Obasanjo. Nu inleddes den sedan länge utlovade återgången till demokrati. Undantagstillstånd hävdes, partier tilläts på nytt och Obasanjo lät utarbeta en ny författning med presidentstyre. Författningen trädde i kraft Obasanjo blev den förste militäre ledaren som frivilligt lämnade ifrån sig makten när val hölls Shehu Shagari valdes till Nigerias första president med verkställande makt. Shagari inledde ett utvecklingsprogram som skulle finansieras med oljeinkomster, men fallande oljepriser ledde till kris och oroligheter. Trots det omvaldes Shagari Vid årsskiftet 1983/1984 störtades Shagari och militären under ledning av general Muhammadu Buhari tog på nytt makten. Regimen förbjöd politiska partier och fängslade politiska motståndare. I augusti 1985 avsattes Buhari och general Ibrahim Babangida tog makten i en oblodig kupp. Han inledde marknadsliberala reformer och utlovade återgång till civilt styre. De religiösa och etniska motsättningarna avtog dock inte. Till oron bidrog en långvarig nedgång i ekonomin under 1980-talet. Ny huvudstad Nigerias huvudstad flyttades 1991 från Lagos i Yorubaland till Abuja på mer neutral mark i landets mitt. Beslutet om flytten hade fattats på 1970-talet. Återgången till civilt styre sköts upp flera gånger, men i juni 1993 hölls presidentval. De två partier som fick ställa upp hade dock bildats av regimen. Innan rösträkningen var färdig ingrep Babangida och förklarade valet ogiltigt på grund av oegentligheter. Enligt det halvfärdiga valresultatet skulle den muslimske yoruba-politikern Moshood Abiola ha vunnit. De flesta observatörer ansåg att valet hade genomförts korrekt. Det inställda presidentvalet fick skarp kritik från utlandet, och militärregimens ställning blev allt mer ohållbar. Babangida avgick och en övergångsregering fick i uppdrag att förbereda ett nytt presidentval. Abiolas anhängare krävde dock att han skulle få tillträda. Fackliga stridsåtgärder för Abiola och mot höjningar av bensinpriset bidrog till politiskt kaos. I november 1993 avsatte general Sani Abacha övergångsregeringen och införde fullt militärstyre med sig själv som högste ledare. Gripande leder till demonstrationer 11/65

12 När Abiola i juni 1994 förklarade sig vara landets president greps han. Det ledde till demonstrationer, strejker och protester, även i utlandet. Flera regimkritiker greps, bland dem den internationellt kände författaren Ken Saro-Wiwa. Han ledde en kampanj bland ogonifolket, som krävde ökat självstyre för sitt område i det oljerika Nigerdeltat, större andel av oljeinkomsterna och ett stopp på miljöförstöringen i deltat (se Naturtillgångar och energi). Efter ett påstått kuppförsök 1995 greps ett stort antal personer, bland dem den tidigare ledaren Obasanjo. Oppositionen i exil hade Abacha svårare att komma åt. Den landsflyktige Nobelpristagaren i litteratur Wole Soyinka bildade 1995 ett nationellt befrielseråd som försökte få omvärlden att införa sanktioner mot Nigeria. När Ken Saro-Wiwa och åtta andra ogonier efter en parodisk rättegång avrättades i november 1995 blev fördömandena massiva i omvärlden. Nigeria stängdes av från Samväldet (Storbritannien och forna brittiska kolonier) och vissa sanktioner infördes. I juni 1998 avled general Abacha plötsligt i en hjärtattack. Abacha har senare utpekats som en av världshistoriens mest korrumperade ledare. Ett politiskt töväder följde. Hundratals politiska fångar släpptes efter hand, däribland Obasanjo. Juntan talade också om att frige Abiola, men innan så hann ske avled även han i en hjärtattack. Nyheten chockade nationen. Många dödades i kravaller då Abiolas yoruba-stamfränder angrep hausagrupper. Parlamentsval genomfördes i februari Bara tre partier uppfyllde kraven på tillräcklig etnisk och regional bredd för att få delta. De var det högerinriktade Hela folkets parti (APP, efter 2002 omdöpt till Hela Nigerias folkparti, ANPP), det mitteninriktade Folkens demokratiska parti (PDP) och vänsterpartiet Alliansen för demokrati (AD). PDP vann överlägset med drygt hälften av rösterna. Militärstyret är över I presidentvalet en vecka senare segrade PDP:s kandidat Obasanjo. Maktskiftet satte punkt för 15 års militärstyre, dominerat av officerare från norra Nigeria. Obasanjo var en kristen yoruba från södern, om än med ett militärt förflutet. Den nya politiska friheten öppnade också för ökad brottslighet och skärpta etniska motsättningar. Gäng drabbade samman i storstäderna, och på andra håll stred olika grupper om bland annat markrättigheter. Sabotage mot oljeinstallationer och kidnappningar av oljearbetare i Nigerdeltat blev allt vanligare. Ett hot mot Nigerias bräckliga enhet uppstod när delstaterna i norra Nigeria beslutade att införa islamiska sharialagar (se Religion). Flera tusen människor dödades i sammanstötningar mellan muslimer och kristna under millenniets första årtionde. Sharialagarna var ett hett omdebatterat ämne i valrörelsen inför valet 2003, då Obasanjo och PDP valdes om med betryggande majoritet. Oroligheter präglade valet och fusk förekom utan tvivel, men det ansågs inte ha påverkat utgången i presidentvalet. Våld fortsatte att skaka flera delstater. Särskilt oroligt var det i Plateau där många dödsoffer krävdes i konflikten mellan kristna och muslimer. I Nigerdeltat trappades efter hand attackerna mot oljeanläggningar och utländska oljearbetare upp. Från 2006 tog en tidigare okänd grupp på sig många våldsdåd. Gruppen av ijaw-rebeller kallade sig Rörelsen för frigörelse av Nigerdeltat (Mend). Attentaten började få allvarliga ekonomiska konsekvenser (se Naturtillgångar och energi). Inför nästa val gjordes försök att ändra i författningen så att Obasanjo skulle kunna ställa upp för en tredje mandatperiod. Men senaten stoppade förslaget, vilket många såg som en seger för demokratin. PDP:s presidentkandidat blev istället en muslimsk guvernör från norr, Umaru Yar Adua. Trots fortsatta våldsutbrott 12/65

13 dominerades valrörelsen av frågor om korruption och maktmissbruk. PDP vinner stort I valet som hölls i april 2007 vann Yar Adua med 70 procent av rösterna och i valet till nationalförsamlingen säkrade PDP egen majoritet i båda kamrar. I samband med valen förekom av våldsamma sammanstötningar och omfattande fusk. Valkommissionen kritiserades för partiskhet och inkompetens, och ett antal delval fick göras om. Trots klagomålen kunde maktskiftet genomföras under ordnade former i maj Yar Adua gjorde klart att han ville söka en politisk lösning på oroligheterna i Nigerdeltat. Gerillagruppen Mend utlyste därefter en vapenvila, och myndigheterna frigav en fängslad ijaw-ledare. Men vapenvilan bröts redan i augusti. Under de kommande två åren fortsatte Mend med sina attacker. Vid flera tillfällen utlystes vapenvila; vid ett tillfälle höll den i fyra månader. Vid andra tillfällen hotade Mend med krig. Oljeinstallationer anfölls, rörledningar sprängdes och utländska oljearbetare kidnappades. I allmänhet släpptes de kidnappade efter en kort tid mot stora lösensummor, men en del dödsfall krävdes i attackerna. De väpnade aktionerna medförde allvarliga störningar för oljeindustrin och stora inkomstbortfall för staten. Rebeller lägger ned vapen I juni 2009 utlovade regeringen amnesti och kontanter i utbyte mot avväpning. Mend som ansågs vara hårt pressat av militära motoffensiver accepterade till stor del uppgörelsen. Amnestin ledde på några månader till att flera tusen rebeller, inklusive de viktigaste ledarna, lämnade ifrån sig sina vapen. Oroligheterna i Nigerdeltat uppfattades som det största hotet mot staten på grund av de ekonomiska förlusterna, men samtidigt ökade våldsamheterna längre norrut. Trakten kring staden Jos i delstaten Plateau i mellersta Nigeria var särskilt en oroshärd. I november 2008 skakades Jos av den blodigaste urladdningen mellan kristna och muslimer sedan Runt 400 människor dog och tusentals flydde sina hem undan sammandrabbningar mellan gäng som stack kyrkor och moskéer i brand. I norr hade muslimska ledare också varnat för en extrem rörelse, känd som talibanerna eller Boko Haram. Gruppen, som till en början framstod som en bisarr sekt, ville förbjuda västerländsk utbildning och införa sharia i hela Nigeria (jämför Religion). I juli 2009 utförde Boko Haram för första gången väpnade angrepp, mot polisstationer och offentliga byggnader i fyra nordliga delstater. I Borno rasade strider i flera dagar mellan säkerhetsstyrkor och rörelsens medlemmar. Ledaren Mohammed Yusuf dog under oklara omständigheter sedan han gripits i sin hemstad Maiduguri. Upp till människor dödades i våldsamheterna. President Yar Aduas hälsa orsakade oro för politisk instabilitet. Rykten förekom redan under 2008 om att han skulle avgå, eller att han redan avlidit. I november 2009 for han till Saudiarabien för vård och syntes därefter aldrig mer offentligt. Nigeria hamnade i ett maktvakuum då Yar Adua inte överlämnat sina befogenheter till vicepresidenten, Goodluck Jonathan. Oenigheten var stor även inom regeringspartiet PDP om hur man skulle hantera situationen. Vapenvilan bryts Yar Aduas frånvaro bidrog vidare till att den pågående fredsprocessen med Mend tappade styrfart. I januari 2010 meddelade gerillans ledning att vapenvilan skulle brytas, i protest mot att regeringen inte hade uppfyllt sin del av överenskommelsen. Under årets första månader dödades också närmare människor i nya attacker och hämndattacker mellan kristna och muslimer i trakten kring Jos. 13/65

14 I februari utsåg nationalförsamlingen Jonathan till tillförordnad president. Jonathan, en kristen ijaw och tidigare guvernör från delstaten Bayelsa i Nigerdeltat, bytte snart ut stora delar av regeringen. Den 5 maj kom besked om att Yar Adua, som hade återvänt till Nigeria, hade avlidit. Dagen därpå svor Jonathan eden som landets president. Ett stort frågetecken vid Jonathans tillträde var om han skulle ställa upp i presidentvalet ett år senare. Frågan var känslig på grund av misstron mellan muslimer i norra Nigeria och kristna i söder. Jonathan var kristen sydnigerian; många inom PDP ansåg att partiets kandidat borde vara en muslim från norr eftersom Yar Adua skulle ha varit partiets kandidat om han inte avlidit. När PDP höll primärval i januari 2011 vann emellertid Jonathan med god marginal. I det ordinarie valet i april segrade han i första valomgången, med 59 procent av rösterna. I valet till nationalförsamlingen behöll PDP sin majoritet i båda kamrar, trots att partiet tappade mandat. Inför och i samband med valdagarna var det lugnare än vid föregående val, och anklagelserna om fusk var färre. Men när Jonathans seger förkunnades bröt blodiga kravaller ut i norr och hundratals människor dödades. Boko Haram allt våldsammare Från sommaren 2011 ökade Boko Haram sina våldsaktioner och gruppen började nu använda sig av självmordsdåd, något som var nytt för Nigeria. I augusti dog 23 personer när en självmordsbombare slog till mot FN:s lokala huvudkontor i Abuja. Över 100 dog i attentat och strider kring jul, och i januari 2012 dödades 185 människor på en dag i samordnade sprängattentat mot kyrkor i Kano. Islamisterna fortsatte att terrorisera byar och städer i nordöstra Nigeria. Regeringen och armén visade en närmast total oförmåga att få bukt med islamisterna. Våldet som redan hade krävt flera tusen liv trappades upp kraftigt under 2014 då runt civila beräknas ha fallit offer för våldet. Många rövades också bort och pojkar tvingades delta i strider medan flickor hölls som sexslavar. Omvärlden fick upp ögonen för den extrema gruppens härjningar när över 200 skolflickor rövades bort från en internatskola i Chibok. Trots stor uppmärksamhet i omvärlden och löften om utländskt underrättelsestöd förblev deras öde oklart. Mot slutet av året beräknade FN att 1,5 miljoner människor hade drivits från sina hem, varav mer än hälften det senaste halvåret. Runt hade sökt sin tillflykt i grannländerna. Då hade Boko Haram börjat ta kontroll över städer och hela områden i nordöst, och genomföra våldsdåd även på andra sidan gränserna. Det bidrog till att militären i samarbete med Niger, Tchad och Kamerun inledde en motoffensiv mot extremistgruppen. Politiskt system Nigeria är en federal republik med presidentstyre. Flerpartisystem garanteras i författningen liksom mänskliga och medborgerliga rättigheter. Demokratin har också stärkts avsevärt sedan militärdiktaturen föll och landet fick en folkvald ledning De demokratiska bristerna är dock fortsatt stora och styret betraktas som auktoritärt. Rättsväsendet är relativt oberoende även om korruption och politiska påtryckningar förekommer. Presidenten är stats- och regeringschef samt överbefälhavare och har omfattande maktbefogenheter. Presidenten väljs i allmänna val på fyra år och kan väljas om en gång. För seger krävs minst 25 procent av rösterna i minst två tredjedelar av delstaterna. Alla ministrar som presidenten utser måste godkännas av 14/65

15 senaten (se nedan), och det måste finnas minst en minister från varje delstat. Det innebär att regeringen blir otympligt stor och dyr i drift; Nigeria består av 36 delstater samt det federala distriktet Abuja. Nationalförsamlingen, som stiftar lagar, består av två kamrar. Senaten har 109 ledamöter: tre från varje delstat och en från förbundshuvudstaden Abuja. Representanthuset har 360 ledamöter som alla representerar lika stora valkretsar. I båda kamrar utses ledamöterna genom majoritetsval i enmansvalkretsar och mandatperioden är fyra år. Ett lagförslag måste antas av bägge kamrar innan det föreläggs presidenten för godkännande. Om presidenten inte godkänner förslaget blir det ändå lag om båda kamrarna på nytt antar det med två tredjedels majoritet. Vid självständigheten 1960 bestod Nigeria av tre regioner, en nordlig, en östlig och en västlig (jämför Geografi). De blev sedan fyra, som i samband med Biafrakriget delades i tolv delstater. Antalet delstater ökade därefter gradvis fram till Tidigare militärdiktatorer använde delningen som ett sätt att hindra utbrytningsförsök och stärka centralregeringens kontroll. Inte minst gällde det att säkra kontrollen över oljepengarna. Varje delstat har en folkvald guvernör och en delstatsförsamling. På lokal nivå finns över 700 kommuner med folkvalda fullmäktige. Våld och anklagelser om fusk förekommer vid flertalet val och vittnar om att demokratin fortfarande är skör. Många är missnöjda med författningen, som de anser ger den federala regeringen för stor makt. Alla säkerhetsstyrkor, inklusive polisen, lyder till exempel under centralregeringen som också utser domare. Dagens författning antogs 1999 och gäller Nigerias fjärde republik. Författningen är en modifierad version av den som antogs 1979 med USA:s konstitution som förebild. Första gången som en folkvald ledare lämnade över till en annan var Första gången som ett parti lämnade över makten till ett annat var Nigeria är ett splittrat land etniskt, religiöst och ekonomiskt. Oron har länge varit stor i norra Nigeria för att hamna i underläge i förhållande till det mer utvecklade, folkrika och välbärgade södra Nigeria. För att balansera söderns ekonomiska övertag har nordnigerianerna velat försäkra sig om starkt inflytande i den federala regeringen. Militärdiktaturerna efter inbördeskrigets slut 1970 dominerades av nordnigerianer. Sedan civilt styre infördes 1999 har en informell överenskommelse, kallad zoning, funnits som är tänkt att garantera de nordliga delstaterna fortsatt inflytande genom att presidentämbetet och andra viktiga poster ska alternera mellan personer från norr och söder och mellan olika religiösa och etniska grupper. Politiska partier Partiväsendet är svagt efter de många åren av militärdiktatur, då partier förbjöds och regimkritiker förföljdes. De flesta av partierna profilerar sig främst kring etnisk eller regional samhörighet. Partierna utgör i första hand plattformar för personer som strävar efter politiskt inflytande. Av partier som bildades inför valet 1999 fick bara de som vunnit en viss andel röster i föregående kommunalval delta. Resultatet blev att bara tre partier fick ställa upp. Ett av dem dominerade helt fram till valet 2015, då de fyra största oppositionspartierna hade gått samman och därmed kunde ta hem både president- och parlamentsval. Det nya regeringspartiet heter Alla progressivas kongress (All Progressives Congress, APC). Det kan beskrivas som ett mitten-vänsterparti. Till APC anslöt sig det tidigare Nigerias aktionskongress (Nigeria Action Congress, ACN) som bildats 2006 genom en sammanslagning av flera partier, Hela Nigerias folkparti (All Nigeria Peoples Party, ANPP) som är konservativt och har sin bas i norr, Kongressen för 15/65

16 progressiv förändring (Congress for Progressive Change, CPC) som bildats 2011 genom en utbrytning ur ANPP, samt delar av Alla progressivas stora allians (All Progressives Grand Alliance, APGA). APC:s kandidat, den förre militärdiktatorn Muhammadu Buhari, vann presidentvalet Regeringsparti var Folkens demokratiska parti (Peoples Democractic Party, PDP), som hade egen majoritet i båda kamrarna. Det betraktas som ett relativt reformvänligt mittenparti. I valen 1999 var PDP det etniskt och regionalt bredaste partiet, men det var starkast i norr och finansierades till stor del av pensionerade generaler. I de två följande valen stärkte PDP sin ställning också i södern, med hjälp av en stark partiapparat samt svaghet och splittring hos motståndarna. Under 2014 ledde interna spänningar till en lång rad avhopp från PDP till det nybildade APC. Rättsväsen och mänskliga rättigheter Rättsväsendet har brittisk förebild. Högsta domstolen behandlar bland annat tvister mellan den federala regeringen och delstater liksom mellan delstaterna. Under Högsta domstolen finns en appellationsdomstol. Några av dess domare ska vara kunniga i islamisk rätt och sedvanerätt, som tillämpas i vissa civilmål. Därutöver finns en federal domstol och domstolar i delstaterna. I norra Nigeria började delstatsdomstolarna i början av 2000-talet allmänt tillämpa sharialagar för muslimska medborgare. Den federala regeringen har ifrågasatt om detta stämmer med författningen men har inte ingripit i rättsskipningen (se vidare Religion). Införandet av sharialagar bidrog till våldsamma sammandrabbningar mellan muslimer och kristna på flera håll i Nigeria. Respekten för de mänskliga rättigheterna har förbättrats efter återgången till demokrati. Regeringskritiker och medier tillåts agera tämligen fritt. Bilden av ett självständigt rättsväsende stärktes efter valet 2007, när flera domslut efter klagomål om fusk innebar att regeringspartiets seger ogiltigförklarades. Samtidigt är rättssäkerheten svag. Polis och säkerhetstjänst gör sig skyldig till tortyr, våldtäkter och summariska avrättningar, även av häktade personer. Nästan tre fjärdedelar av de fängslade har inte fått någon dom. På många håll agerar milisgrupper eller medborgargarden som misshandlar och även mördar folk som de utpekar som fiender. Orsaken kan vara ilska över vanlig brottslighet. Men i bakgrunden finns ofta etniska eller religiösa motsättningar som fått ökat spelrum i och med demokratins återupprättande. Markkonflikter förekommer, och i Nigerdeltat strider olika grupper för ökat självstyre och en ökad andel av oljeinkomsterna. Upplopp och sammandrabbningar förekommer ofta. Ibland är polis och militär inblandade, men vanligen är det mellan civila grupper som urladdningarna äger rum. Sammanlagt har tiotusentals människor dödats i våldsamheter sedan civilt styre återinfördes. Dödsstraff förekommer. På federal nivå har ingen avrättats på senare år, men dödsstraff har utdömts och verkställts på delstatsnivå i några fall. I delstater där sharia förekommer har flera personer dömts till döden genom stening, men domarna har inte verkställts. Enligt Amnesty International dömdes 659 människor till döden 2014, en kraftig ökning från 141 året innan. Amnesty International rapporterar också om krigsförbrytelser och eventuella brott mot mänskligheten begångna av militärer i kampen mot den islamistiska terrorgruppen Boko Haram i nordöstra Nigeria. Boko Haram begår brutala övergrepp mot civilbefolkningen. En kommission som utredde de brott mot mänskliga rättigheter som begicks publicerade sin rapport 2005 och pekade ut tre militära ledare som personligen ansvariga för summariska avrättningar under deras tid vid makten. Men alla tre Ibrahim Babangida, Muhammadu Buhari och Abdulsalami Abubakar 16/65