Kallelse till Kultur- och fritidsnämnden

Transkript

1 KULTUR- OCH FRITIDSNÄMNDEN KALLELSE SIDA 1 (2) Kallelse till Kultur- och fritidsnämnden Tid Tisdag den 13 juni 2017, klockan 18:00 Plats Folkes konferens, lilla salen, Sjödalstorget 1, Huddinge (Grupprum är bokat kl till förmöten) Ärenden Allmänhetens frågestund (15 min) Diarienummer 1 Upprop och val av justerare 2 Godkännande av föredragningslista 3 Information från förvaltningen 4 Revisionsrapport, Granskning av program för mål och riktlinjer för privata utförare KFN-2017/ Fullersta Bio, verksamhetsförändring KFN-2017/ Remissvar: Kultursamverkan för ett Sverige som håller ihop - framtida inriktning och utvecklingsmöjligheter för kultursamverkansmodellen (Ds2017:8) KFN-2017/ Remissvar - Utredning avseende personalhälsans verksamhet KFN-2017/ Remissvar - Utegym i befintliga parkmiljöer i Huddinge- motion väckt av Sonia Benavente (V) KFN-2017/98.119

2 KULTUR- OCH FRITIDSNÄMNDEN KALLELSE SIDA 2 (2) 9 Remissvar: Detaljplan för Utsäljeskolan 2 m fl. Utbyggnad av skola, utökat förfarande KFN-2017/ Meddelanden och delgivningar 11 Övriga frågor Huddinge den 23 maj 2017 Vibeke Bildt Ordförande Anna Falk Sekreterare

3 KULTUR- OCH FRITIDSNÄMNDEN TJÄNSTEUTLÅTANDE DATUM DIARIENR SIDA KFN-2017/ (2) HANDLÄGGARE Wesslén, Mats Mats.Wesslen@huddinge.se Kultur- och fritidsnämnden Granskning av program för mål och riktlinjer för privata utförare - Revisionsskrivelse med rapport från kommunrevisorerna Förslag till beslut Kultur- och fritidsnämnden godkänner förvaltningens svar och överlämnar tjänsteutlåtandet som nämndens svar på revisionsrapporten. Beskrivning av ärendet Revisionsfirman KPMG har av kommunens revisorer fått i uppdrag att granska program för uppföljning av privata utförare. I Huddinge antogs Program för uppföljning och insyn av verksamheter som bedrivs av privata utförare av kommunfullmäktige den 8 juni I rapporten konstateras att ett utvecklingsarbete pågår och att det finns ett behov av att systematisera och dokumentera rutiner samt utveckla rapporteringens innehåll till olika målgrupper. För kultur- och fritidsnämnden ges följande rekommendationer i rapporten: Att kultur- och fritidsnämnden fastställer rutiner för uppföljning. Att kultur- och fritidsnämnden aktivt och systematiskt analyserar uppföljningar av upphandlad verksamhet för att dels vid behov vidta åtgärder dels som grund för att utveckla det strategiska förhållningssättet för när privata utförare anlitas. Att kultur- och fritidsnämnden systematiserar återkopplingen till utförare. Att kultur- och fritidsnämnden analyserar och fastställer vilken typ av information allmänheten i sin roll av invånare, medborgare och skattebetalare ska ha rätt att ta del av samt att utveckla formerna för redovisning av informationen. POSTADRESS Kultur- och fritidsnämnden Huddinge BESÖKSADRESS Patron Pehrs väg 6 TELEFON (VX) OCH FAX E-POST OCH WEBB huddinge@huddinge.se

4 KULTUR- OCH FRITIDSNÄMNDEN TJÄNSTEUTLÅTANDE DATUM DIARIENR SIDA KFN-2017/ (2) Förvaltningens synpunkter Förvaltningen arbetar med att utveckla rutiner som ligger i linje med de rekommendationer som ges i rapporten. Förvaltningen har i verksamhetsplan för 2017 angivit sex olika verksamheter som föremål för särskild granskning. Det gäller tre badanläggningar och tre caféverksamheter. De sex verksamheterna är: Simhallar: Huddingehallen (drivs av kommunen) Vårby simhall (drivs av Södertörns simsällskap) Skogås simhall (drivs av Medley AB) Caféer: Visättra sportcenter (drivs av Flemingsbergs IK) Café våga i Huddingehallen (drivs av privat entreprenör) Caféet i Fullersta gård (drivs av privat entreprenör) Här vill förvaltningen särskilt påpeka att avsikten med det urval som gjorts utgår från att de granskade verksamheterna är öppna och riktar sig till allmänheten. Därför är till exempel inte städverksamhet eller annan verksamhet som bedrivs av externa aktörer intressant i sammanhanget. Det pågående arbetet kring rutiner, analyser och återkopplingar som nämns i revisionsrapporten kommer att redovisas i delårsrapport 2 som presenteras för kultur- och fritidsnämnden i oktober. Anneli Fällman Kultur- och fritidsdirektör Mats Wesslén Utredare Bilagor Revisionsrapport: Granskning av program för mål och riktlinjer för privata utförare Beslutet delges Huddinge kommuns revisorer

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16 KULTUR- OCH FRITIDSNÄMNDEN TJÄNSTEUTLÅTANDE DATUM DIARIENR SIDA KFN-2017/ (3) HANDLÄGGARE Bergman, Anna Maria Anna-Maria.Bergman@huddinge.se Kultur- och fritidsnämnden Fullersta Bio, Verksamhetsförändring Förslag till beslut Kultur och fritidsnämnden godkänner förvaltningens förslag att gå vidare med planering och projektering av en renovering av Fullersta Bio, med avsikt att flytta Husets kultur- och musikverksamhet dit. Sammanfattning Kulturverksamheten Huset som ligger på Sjödalsvägen 46 är i dåligt skick och förvaltningen har sett över möjligheten att antingen renovera eller byta lokal. Då byggperiod på flera år som inletts i området, har utemiljön blivit otrygg för besökare, samt påverkar drift av verksamheten (exempelvis el, nätverk och utemiljö som påverkas). Vid framtida renovering av Huset skulle en markant ökning av hyran ske, vilket förvaltningen inte anser är ekonomiskt hållbart. Istället har förvaltningen sökt en lokal som har ett tryggt och centralt läge, som har lokaler anpassade för kultur och musikverksamhet, och som har en hyreskostnad som medger en hållbar ekonomi. Förvaltningens förslag är att flytta Husets verksamhet till Fullersta Bio, som då skulle renoveras och anpassas till kultur och musikverksamhet. Även andra kulturaktörer skulle kunna ingå i den nya verksamheten. Beskrivning av ärendet Sedan hösten 2015 pågår ett stort byggarbete kring Huset. På det industriområde verksamheten ligger ska allt rivas, och det byggs bostadsrätter. I sista etappen ska även tekniska nämndhuset rivas, och en ny skola ska byggas. Detta skapar en otrygg utemiljö: belysningen är icke-existerande på mörka kvällar, området är avfolkat, vägen är tillfällig och dras om hela tiden. El stängs av, ledningar grävs sönder. I perioder har verksamheten varit utan internetåtkomst. POSTADRESS Kultur- och fritidsnämnden Huddinge BESÖKSADRESS Patron Pehrs väg 6 TELEFON (VX) OCH FAX E-POST OCH WEBB huddinge@huddinge.se

17 KULTUR- OCH FRITIDSNÄMNDEN TJÄNSTEUTLÅTANDE DATUM DIARIENR SIDA KFN-2017/ (3) I dialogen med Huge har framkommit att Huge ser marken Huset ligger på som attraktiv. Då förvaltningen ställde frågan om det fanns en möjlighet att ta över avtalet för Fullersta Bio och renovera byggnaden, har Huge ställt sig positiva. Enhetschef och personal på Huset är positiva till idén att flytta verksamheten till Fullersta. De anser att lokalen fungerar för verksamheten och att den ligger geografiskt bra. De ser även möjlighet till ökat samarbete med Fullersta gård och andra kulturaktörer. Hyran för nuvarande verksamhet Huset är /år, medan Fullersta Bio skulle ligga på /år, efter renovering (enligt uppgift ifrån Huge). Dock är Fullersta bio en betydligt mindre lokal (671 kvm) jämfört med Huset (1400 kvm). I framtagandet av ritningar skulle ändå samma verksamheter och grupper kunde inrymmas i Fullersta bio. Förvaltningen tar även i beaktande att Huset är i så dåligt skick att lokalerna behöver renoveras grundligt, med betydligt ökad hyra att förvänta. En prognos på förväntad ny hyra för Huset skulle kunna bli drygt /år. I dagsläget finns Studieförbundet Vuxenskolan, SV, i lokalerna i Fullersta Bio, där de har kurser i sång, dans och teater. De hyr och har avtal fram till Redan tidigare har en dialog funnits mellan SV och förvaltningen om möjligheten att samexistera i Fullersta bio. I nuvarande dialog söker förvaltningen och SV samverkan inför en eventuell framtida verksamhet. Förvaltningen menar att verksamhet över gränser är önskvärd även bortsett ifrån lokalfrågan. Flera kulturaktörer kan tillsammans skapa ett större kulturutbud för barn och unga i Huddinge kommun, än kommunen och SV kan var och en för sig. Förvaltningens synpunkter Förvaltningen menar att en flytt av Husets verksamhet till Fullersta bio skulle skapa en ekonomisk hållbarhet vad gäller lokalkostnad, både vad gäller sänkt hyreskostnad men även att undvika en kraftig hyreshöjning vid en framtida renovering av Huset. Tryggheten i utemiljön skulle öka för ungdomar som besöker Fullersta bio; upplysta vägar, folk i rörelse och andra verksamheter i närheten borgar för en trygg väg till kultur och musikverksamheten. Den nya kultur och musikverksamheten skulle ligga bredvid Fullersta gård, Barnkonsten och HKK, Huddinge konstnärsklubb. I ett tänkt framtida

18 KULTUR- OCH FRITIDSNÄMNDEN TJÄNSTEUTLÅTANDE DATUM DIARIENR SIDA KFN-2017/ (3) kulturkluster skulle ett samarbete möjliggöra ny spännande kulturverksamhet i centrala Huddinge. Slutligen menar förvaltningen, att Fullersta Bio skulle kunna nyttjas i vidare mening än den idag pågående verksamheten (på Huset och SV). Den vackra biosalongen ska kunna användas för filmvisning, teater, dans och andra kulturaktiviteter av kulturföreningar som saknat en central scen för publika aktiviteter. Fullersta Bio skulle kunna bli ett kulturhus som kan bidra till att erbjuda medborgarna kultur alla dagar i veckan. Anneli Fällman Kultur- och fritidsdirektör Anna Maria Bergman Verksamhetschef ungdom Beslutet delges Samhällsbyggnadsutskottet

19 KULTUR- OCH FRITIDSNÄMNDEN TJÄNSTEUTLÅTANDE DATUM DIARIENR SIDA KFN-2017/ (5) HANDLÄGGARE Sandahl Fransson, Tove Tove.Sandahl-Fransson@huddinge.se Kultur- och fritidsnämnden Kultursamverkan för ett Sverige som håller ihop - framtida inriktning och utvecklingsmöjligheter för kultursamverkansmodellen (Ds2017:8) Förslag till beslut Som svar på kulturdepartementets promemoria En inkluderande kulturskola på egen grund (SOU 2016:69) överlämnas remissvar enligt kultur- och fritidsförvaltningens tjänsteutlåtande daterat den 11 maj Sammanfattning Kultursamverkansmodellen infördes 2011 och sedan 2013 är alla län utom Stockholm med i modellen. Nu har modellen utvärderats och Kulturdepartementet har utifrån den kommit med en inlaga med förslag på framtida inriktningar. I promemorian föreslås bland annat alla regioner att ingå i modellen. De utvärderingar som har gjorts av kultursamverkansmodellen har visat på att dess syften inte har uppfyllts. Inga större skillnader i fördelning av medel har kunnat gå att utläsa och inte heller har de nationella kulturpolitiska målen uppnåtts i någon högre grad. Förvaltningen är positiv till förslaget att även Stockholms län ska ingå i kultursamverkansmodellen, men menar att det är viktigt att arbeta för en omfördelning av medlen i betydligt högre grad samt att prioriteringar bör riktas till de i RUFS 2011 utsedda regionala stadskärnorna. Förvaltningen anser även att samverkan vid framtagandet av de regionala kulturplanerna bör präglas av dialog och tillvaratagande av de regionala kulturella variationerna. Beskrivning av ärendet 2011initierades kultursamverkansmodellen med syfte att öka regionala prioriteringar och variationer. Sedan 2013 är samtliga län, utom Stockholm, med i modellen. Tidigare avgjorde staten vilka regionala kulturinstitutioner som är berättigade till statligt stöd. Nu beslutar de landsting/regioner som ingår i modellen, i samverkan med länets kommuner och kulturlivet, hur det statliga bidraget fördelas till regional kulturverksamhet. Nu har kulturdepartementet efter utvärdering kommit med en promemoria POSTADRESS Kultur- och fritidsnämnden Huddinge BESÖKSADRESS Patron Pehrs väg 6 TELEFON (VX) OCH FAX E-POST OCH WEBB huddinge@huddinge.se

20 KULTUR- OCH FRITIDSNÄMNDEN TJÄNSTEUTLÅTANDE DATUM DIARIENR SIDA KFN-2017/ (5) som lämnar förslag och bedömningar om den framtida inriktningen och utvecklingsmöjligheter för kultursamverkansmodellen. Utgångspunkt för förslag och bedömningar är att minska skillnader i tillgång till kultur i hela landet samtidigt som utrymme ges för regionala prioriteringar. Här följer förslagen enligt promemorians sammanfattning: Bild- och formområdet föreslås fr.o.m pekas ut som ett område som kan få stöd inom ramen för kultursamverkansmodellen. Samtidigt tas konstoch kulturfrämjande verksamhet bort som eget område och inkluderas i stället inom respektive verksamhetsområde. Vidare görs bedömningen att Statens kulturråd aktivt bör verka för att inom befintliga ramar minska skillnader när det gäller tillgång till i kultur i hela landet. När det gäller filmområdets roll och utveckling inom ramen för kultursamverkansmodellen görs bedömningen att den bör utvärderas. Vidare görs bedömningen att utvecklingsbidrag fortsatt bör fördelas av Statens kulturråd för att främja strategiska utvecklingsinsatser av nationellt intresse och användas som styrmedel av regeringen för att peka ut särskilt prioriterade områden. Därtill görs bedömningen att förordningen (1996:1598) om statsbidrag till regional kulturverksamhet bör upphöra att gälla. Fr.o.m bör statens stöd till regional kultur regleras i förordningen (2010:2012) om fördelning av vissa statsbidrag till regional kulturverksamhet. Bedömningen görs även att dialogen med det civila samhället bör utvecklas inom kultursamverkansmodellen. Det bör ske genom att landstingen vid framtagandet av kulturplaner tydliggör metoderna för och syftet med dialogerna för det civila samhällets aktörer. Dialogen mellan den nationella politiska nivån och den regionala politiska nivån bör formaliseras för att främja en ökad samverkan och möjliggöra en utvecklad dialog om gemensamma politiska prioriteringar. En oberoende aktör föreslås ges i uppdrag att se över hur uppföljningen och utvärderingen av kultursamverkansmodellen kan förbättras. (Kulturdepartementet, Kultursamverkan för ett Sverige som håller ihop, Ds 2017:8, s 3-4) Förvaltningens synpunkter Förvaltningen ser det som överlag positivt att kultursamverkansmodellen blir nationell och gällande för samtliga regioner då dess inneboende målsättning att genom decentralisering av statliga kulturmedel främja delaktighet och demokrati genom ett fritt och levande kulturliv, även ligger i kommunens intresse. Modellens syften att bidra till uppfyllelse av de nationella kulturpolitiska målen samt ge ökade möjligheter till regionala prioriteringar

21 KULTUR- OCH FRITIDSNÄMNDEN TJÄNSTEUTLÅTANDE DATUM DIARIENR SIDA KFN-2017/ (5) går även de hand i hand med Huddinges kulturpolitik, då framtagandet av de regionala prioriteringarna ska ske i nära samverkan med kommunerna i länet. Dock har de utvärderingar som gjorts av kultursamverkansmodellen visat på att dess syften inte har uppfyllts. Tvärtom har inga större skillnader i fördelning av medel kunnat gå att utläsa och inte heller har de nationella kulturpolitiska målen uppnåtts i någon högre grad. Analyserna visar även att nya målgrupper inte har nåtts samt svårigheter med att involvera civilsamhället. Mot bakgrund av det ovan nämnda samt den snarare centraliserande än decentraliserade riktningen vi ser av den statliga kulturpolitiken på senare år, (exempelvis vad gäller kulturskoleutredningen, nationell biblioteksstrategi samt i de nya statliga projektbidragen då vi ser att bristen på främjande av lokala prioriteringar vid omfördelning av medel genererar bidrag som handläggs på central myndighetsnivå för att på så sätt uppfylla decentraliseringens syften) önskar förvaltningen nedan kommentera delar av samverkansmodellen. Omfördelning av medel Förvaltningen inser svårigheterna med att omfördela medel från exempelvis institutionernas sedan länge förankrade organisationer, men anser samtidigt att modellens syften inte kommer att uppnås om inte målen förtydligas kring förändring av resurstilldelning. För att ge modellen fortsatt legitimitet krävs tydliga och långsiktiga mål om en aktiv omfördelning av medlen samt ett ekonomiskt tillskott som kompletterar de utvecklingsbidrag som föreslås finnas kvar som statliga prioriteringar. Detta för att säkra modellens hållbarhet samt att regional och lokal utveckling inte endast tillskrivs projektmedel. Samverkan och kulturplan Gällande kulturplanen som ska formuleras i samverkan mellan landstinget, kommunerna, civilsamhället och kulturlivet, måste innehållet styras utifrån förutsättningar och behov i hela regionen samt ta hänsyn till olika kulturyttringar. För kommunerna är förståelsen om att allt inte ryms inom kultursamverkansmodellen viktig. Det kommunala ansvaret att se till alla kulturyttringar måste fungera parallellt med modellen. Kulturplanen kan inte endast gälla tjänstemannaorganisationen utan även kulturskaparna i kommunerna måste kunna relatera till den. Den bör utgå från den kompetens, bredd och spets som finns i regionen och vara väl förankrad i samtiden. Detta sker genom dialogformer som workshops och arbetsgrupper. Remissrundor är inte tillräckligt för en bred förankring.

22 KULTUR- OCH FRITIDSNÄMNDEN TJÄNSTEUTLÅTANDE DATUM DIARIENR SIDA KFN-2017/ (5) Kommunerna och landstinget behöver se över vad som ingår i modellen och vad som behöver finnas nära i lokalsamhället kontra kompetenskluster. Det är viktigt att inte enbart se till de västerlänska och de gängse normerna, kulturen måste ut utanför sina befintliga arenor och här kan samverkansmodellen vara ett bra verktyg - om dess syften uppnås. Regionala stadskärnor I RUFS 2010 pekas åtta regionala stadskärnor ut i länet varav Huddinge kommun har två Flemingsberg och Kungens kurva. Dessa stadskärnor kommer i framtiden att fungera som mindre städer med angelägenhet för tusentals invånare i lätets olika delar ofta oberoende av kommuntillhörighet. Flemingsberg blir exempelvis ett kommunikativt nav över kommungränserna där arbetstillfällen, bostäder, utbildning, vård, kommersiell och offentlig service kommer samsas om utrymmet. Den sociala hållbarheten kräver aktiv närvaro av kulturen. Offentlig konst, bibliotek, scenkonst, spontanytor, musik, film med mera bygger in tillit och mellanmänsklighet i ett samhälle. Det är därför av yttersta vikt att det kulturutbud som presenteras i kärnorna inte bara är kommunalt, utan framförallt bär en regional angelägenhet. Med det menas att omfördelningen av medlen i samverkansmodellen bör riktas till de regionala stadskärnorna. Detta skulle kunna ske såväl genom det fria kulturlivet som genom länskulturfunktioner, utflyttandet av intuitioner eller exempelvis filialverksamhet. Civilsamhället och nya målgrupper Enligt inlagan har modellen inte nått nya målgupper i någon större utsträckning samtidigt som medlen inte har omfördelas sedan tidigare ordning, vilket visar på ett tydligt samband. Kommunernas roll vad gäller arbete för delaktighet och jämlikhet samt samverkan med civilsamhället är essentiell när det gäller närhet och kontinuerlig dialog. Inlagan föreslår att dialogen med det civila samhället utvecklas. I det utvecklingsarbetet skulle kommunernas föreningskompetens och erfarenhet av dialog med civilsamhället spela en viktig roll. Sammanfattningsvis anser förvaltningen det vara värdefullt att modellen blir nationell och att alla regioner ingår i samverkan. Mot bakgrund av de av modellen framtagna utvärderingarnas resultat, samt det faktum att Stockholm är huvudstadsregion med allt vad det innebär av centralisering och fördelning av makt, är det dock viktigt att länet drar lärdom av övriga regioners erfarenheter av modellen för att den på riktigt ska gynna kulturell utveckling, minska skillnader i tillgång till kultur, öka jämlikhet och dialog samt skapa bred samverkan mellan modellens aktörer.

23 KULTUR- OCH FRITIDSNÄMNDEN TJÄNSTEUTLÅTANDE DATUM DIARIENR SIDA KFN-2017/ (5) Anneli Fällman Kultur- och fritidsdirektör Bilagor Remisshandling Tove Sandahl Fransson Kulturstrateg Beslutet delges Regeringskansliet, kulturdepartementet

24

25

26

27

28

29

30 Innehåll Sammanfattning Bakgrund Kultursamverkansmodellen Mål och syfte med kultursamverkansmodellen Nuvarande reglering av kultursamverkansmodellen Särskilda utvecklingsbidrag Uppföljning och utvärdering Samverkansråd Ett delat ekonomiskt ansvar mellan offentliga aktörer Regeringens satsningar på lokal och regional kultur Utvärderingar av kultursamverkansmodellen Kulturutskottets utvärdering Är samverkan modellen? Myndigheten för kulturanalys utvärdering Övriga rapporter och utvärderingar Dialog med regionala politiska företrädare Särskilt om kulturmiljöområdets roll inom kultursamverkansmodellen Behovet av en översyn av kultursamverkansmodellen Framtida inriktning och utvecklingsmöjligheter för kultursamverkansmodellen Utgångspunkter

31 Innehåll Ds 2017:8 2.2 Kultursamverkansmodellens inriktning och omfattning Filmområdets roll inom kultursamverkansmodellen Utvecklingsbidrag för strategiska prioriteringar Samtliga landsting med i kultursamverkansmodellen Samråd med det civila samhället Om dialogen mellan nationella och regionala politiska företrädare Mer ändamålsenlig uppföljning av kultursamverkansmodellen Konsekvenser Vilka som berörs av förslagen Ekonomiska och andra konsekvenser

32 Ds 2017:8 Sammanfattning Sammanfattning I promemorian lämnas förslag och bedömningar om den framtida inriktningen och utvecklingsmöjligheter för kultursamverkansmodellen. Utgångspunkt för förslag och bedömningar är att minska skillnader i tillgång till kultur i hela landet samtidigt som utrymme ges för regionala prioriteringar. Bild- och formområdet föreslås fr.o.m pekas ut som ett område som kan få stöd inom ramen för kultursamverkansmodellen. Samtidigt tas konst- och kulturfrämjande verksamhet bort som eget område och inkluderas i stället inom respektive verksamhetsområde. Vidare görs bedömningen att Statens kulturråd aktivt bör verka för att inom befintliga ramar minska skillnader när det gäller tillgång till i kultur i hela landet. När det gäller filmområdets roll och utveckling inom ramen för kultursamverkansmodellen görs bedömningen att den bör utvärderas. Vidare görs bedömningen att utvecklingsbidrag fortsatt bör fördelas av Statens kulturråd för att främja strategiska utvecklingsinsatser av nationellt intresse och användas som styrmedel av regeringen för att peka ut särskilt prioriterade områden. 3

33 Sammanfattning Ds 2017:8 Därtill görs bedömningen att förordningen (1996:1598) om statsbidrag till regional kulturverksamhet bör upphöra att gälla. Fr.o.m bör statens stöd till regional kultur regleras i förordningen (2010:2012) om fördelning av vissa statsbidrag till regional kulturverksamhet. Bedömningen görs även att dialogen med det civila samhället bör utvecklas inom kultursamverkansmodellen. Det bör ske genom att landstingen vid framtagandet av kulturplaner tydliggör metoderna för och syftet med dialogerna för det civila samhällets aktörer. Dialogen mellan den nationella politiska nivån och den regionala politiska nivån bör formaliseras för att främja en ökad samverkan och möjliggöra en utvecklad dialog om gemensamma politiska prioriteringar. En oberoende aktör föreslås ges i uppdrag att se över hur uppföljningen och utvärderingen av kultursamverkansmodellen kan förbättras. 4

34 1 Bakgrund 1.1 Kultursamverkansmodellen Riksdagen beslutade i december 2009 om en ny modell för fördelning av statliga medel till regional kulturverksamhet, den s.k. kultursamverkansmodellen (prop. 2009/10:3, bet. 2009/10:KrU5, rskr. 2009/10:145). Syftet med kultursamverkansmodellen är att öka det regionala inflytandet samtidigt som ansvars- och rollfördelningen mellan nationell, regional och lokal nivå tydliggörs (se prop. 2009/10:3 s. 33). Modellen infördes Sedan 2013 är alla län utom Stockholms län med i kultursamverkansmodellen. Kultursamverkansmodellen innebär att landstingen får fördela vissa statliga medel till regional och lokal kulturverksamhet till såväl institutioner som aktörer inom det fria kulturlivet. Tidigare beslutade regeringen vilka regionala kulturinstitutioner eller kulturverksamheter som fick möjlighet att ansöka om statligt stöd från Statens kulturråd. I kultursamverkansmodellen ingår även delar av statliga medel till regional och lokal kulturverksamhet som Riksarkivet, Nämnden för hemslöjdsfrågor, Riksteatern och Stiftelsen Svenska Filminstitutet tidigare ansvarade för. Efter det att en särskild utredare lämnat förslag kring modellens praktiska införande (SOU 2010:11) fick Statens kulturråd i uppdrag av regeringen att förbereda införandet. Regeringens förslag om införande av kultursamverkansmodellen fanns i budgetpropositionen för 2011 (prop. 2010/11:1, utg.omr. 17, bet. 2010/11:KrU1, rskr. 2010/11:113). Riksdagen beslutade därefter om en lag (2010:1919) om fördelning av vissa statsbidrag till regional kulturverksamhet. Regeringen beslutade också om förordningen (2010:2012) om fördelning av vissa statsbidrag till regional 5

35 Bakgrund Ds 2017:8 kulturverksamhet. Av förordningen framgår de sju stödberättigade kulturändamålen. Läs- och litteraturfrämjande verksamheter tillkom som ändamål inom kultursamverkansmodellen fr.o.m Mål och syfte med kultursamverkansmodellen Målet med kultursamverkansmodellen är att föra kulturen närmare medborgarna och att ge landstingen ett ökat ansvar och ökad frihet inom kulturområdet. Staten har ett fortsatt övergripande strategiskt ansvar för den nationella kulturpolitiken. Kultursamverkansmodellen syftar till att samverkan mellan staten, landstingen och kommunerna samt civilsamhället och de professionella kulturskaparna ska öka. Enligt 4 förordningen (2010:2012) om fördelning av vissa statsbidrag till regional kulturverksamet ska fördelningen av statsbidraget bidra till att de nationella kulturpolitiska målen uppnås samt ge ökade möjligheter till regionala prioriteringar och variationer. Riksdagen beslutade i december 2009 om nya nationella kulturpolitiska mål (prop. 2009/10:3, bet. 2009/10:KrU5, rskr. 2009/10:145). Målen är att kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund, att alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet och att kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling. För att uppnå målen ska kulturpolitiken främja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmågor, främja kvalitet och konstnärlig förnyelse, främja ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas, främja internationellt och interkulturellt utbyte och samverkan, särskilt uppmärksamma barns och ungas rätt till kultur. De nationella kulturpolitiska målen styr den statliga kulturpolitiken och ska även kunna inspirera och vägleda politiken i kommuner och landsting. 6

36 Ds 2017:8 Bakgrund Även på regional och kommunal nivå uttrycks de kulturpolitiska prioriteringarna i särskilda måldokument. Kultur är en i huvudsak frivillig uppgift för kommuner utöver vad som föreskrivs i t.ex. arkivlagen (1990:7829), kulturmiljölagen (1988:950) och bibliotekslagen (2013:801). I den senare framgår t.ex. att varje kommun ska ha folkbibliotek och att varje landsting och de kommuner som inte ingår i ett landsting ska bedriva regional biblioteksverksamhet. 1.3 Nuvarande reglering av kultursamverkansmodellen Kultursamverkansmodellen styrs genom såväl lag som förordning. Enligt lagen (2010:1919) om fördelning av vissa statsbidrag till regional kulturverksamhet får ett landsting fördela vissa statsbidrag till regional kulturverksamhet om landstinget har upprättat en regional kulturplan och kulturplanen överensstämmer med de föreskrifter som regeringen utfärdar. Enligt 3 kap. 20 kommunallagen (1991:900) får kommuner och landsting bilda kommunalförbund och lämna över vården av kommunala angelägenheter till sådana förbund. Därmed kan landstinget överlämna frågor till exempelvis ett kommunalt samverkansorgan. I förordningen (2010:2012) om fördelning av vissa statsbidrag till regional kulturverksamhet finns närmare bestämmelser om bidragsgivningen. År 2015 justerades förordningen så att bidrag kan lämnas till organisationer som företräder det civila samhället och de professionella kulturskaparna för deras medverkan med att ta fram och genomföra regionala kulturplaner. Vidare har regeringen tillfört läs- och litteraturfrämjande verksamhet som ett stödberättigat ändamål i förordningen. Med en regional kulturplan avses en beskrivning av de prioriteringar som landstinget vill göra i fråga om regional kulturverksamhet som avses få statligt stöd. Kulturplanen ska även beskriva prioriteringarnas förhållande till de nationella kulturpolitiska målen samt uppgifter om planerad statlig, kommunal och annan finansiering av verksamheterna. Den regionala kulturplanen ska avse tre år, om det inte finns särskilda skäl för annat. Många landsting har i dag kulturplaner som omfattar fyra år. Landstinget ansvarar för att den regionala kultur- 7

37 Bakgrund Ds 2017:8 planen tas fram i samverkan med länets kommuner och efter samråd med länets professionella kulturliv och det civila samhället. Med kulturplanen som grund beslutar Statens kulturråd om det statsbidrag som landstinget ska fördela. Med utgångspunkt i statsbidragets ändamål ska landstinget ansvara för att bidragsgivningen främjar en god tillgång för länets invånare till professionell teater-, dans- och musikverksamhet, museiverksamhet, biblioteksverksamhet och läs- och litteraturfrämjande verksamhet, konst- och kulturfrämjande verksamhet, regional enskild arkivverksamhet, filmkulturell verksamhet, och främjande av hemslöjd. Landstinget får även lämna statsbidrag till sådana verksamheter som anges ovan och bedrivs i form av länsöverskridande samarbeten om dessa uppfyller krav på anknytning till landstingets område eller dess medlemmar. Landstinget får även lämna statsbidrag till konstområdesöverskridande samarbeten. Statsbidrag får endast lämnas till sådan verksamhet som också får bidrag från landsting, en kommun eller annan huvudman. Statsbidrag till regionala och lokala kulturinstitutioner i län som inte omfattas av kultursamverkansmodellen (dvs. enbart Stockholms län fr.o.m. 2013) lämnas enligt förordningen (1996:1598) om statsbidrag till regional kulturverksamhet. Under 2016 har Statens kulturråd tagit fram riktlinjer för arbetet med regionala kulturplaner. Syftet med riktlinjerna är att skapa tydlighet kring behovet av underlag inför beslut om statsbidrag samt att öka transparensen och säkra likabehandling och rättssäkerhet i beredning och beslut om statsbidrag Särskilda utvecklingsbidrag Statens kulturråd får besluta om tidsbegränsade bidrag till strategiska utvecklingsinsatser av nationellt intresse s.k. utvecklingsbidrag. Utvecklingsbidrag får endast lämnas till sådan verksamhet 8

38 Ds 2017:8 Bakgrund som också får bidrag från landsting, en kommun eller annan huvudman. Vid fördelningen av tidsbegränsade utvecklingsbidrag ska Statens kulturråd särskilt beakta de nationella kulturpolitiska mål som rör kvalitet, konstnärlig förnyelse och tillgänglighet till kulturutbudet Uppföljning och utvärdering Enligt förordningen (2012:515) med instruktion för Statens kulturråd har myndigheten fått i uppdrag att följa upp och redovisa sin bidragsgivning. Statens kulturråd har under perioden utfärdat föreskrifter för kvantitativ uppföljning bl.a. avseende ekonomisk fördelning och riktlinjer för kvalitativ uppföljning gällande samråd, jämställdhet, barn och unga, tillgänglighet m.m. Statens kulturråd ska enligt instruktionen särskilt redovisa hur myndigheten verkat för det samiska folkets och övriga nationella minoriteters kultur i kultursamverkansmodellen. Landsting som fördelar statsbidrag ska enligt förordningen (2010:2012) om fördelning av vissa statsbidrag till regional kulturverksamhet årligen följa upp och redovisa till Statens kulturråd hur de statliga medlen har använts och vilka effekter som har uppnåtts. Enligt förordningen (2011:124) med instruktion för Myndigheten för kulturanalys har myndigheten i uppdrag att löpande utvärdera kultursamverkansmodellen Samverkansråd Som ett stöd i beslutsprocessen kring det regionala stödet finns ett samverkansråd vid Statens kulturråd med uppgift att samordna de nationella kulturpolitiska intressena inom ramen för kultursamverkansmodellen. Generaldirektören för Statens kulturråd är ordförande i samverkansrådet. I samverkansrådet sitter även representanter för Konstnärsnämnden, Kungl. biblioteket, länsstyrelserna (för närvarande representerade av länsstyrelsen i Hallands län), Nämnden för hemslöjdsfrågor, Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet, Riksteatern och Stiftelsen Svenska Filminstitutet. Samverkansrådets uppgift är att gemensamt diskutera de regionala kulturplanerna och låta olika synsätt och aspekter mötas. De 9

39 Bakgrund Ds 2017:8 myndigheter och andra aktörer som ingår i samverkansrådet har en viktig roll när det gäller att följa upp hur deras respektive ansvarsområde speglas i kultursamverkansmodellen och hur den egna verksamheten förhåller sig till kulturverksamhet på regional och lokal nivå. Statens kulturråd ordnar varje år en konferens som samlar regionala kulturchefer och samverkansrådet i syfte att möjliggöra dialoger mellan samtliga parter. Samverkansrådet deltar också med ett gemensamt program i Almedalen. Regeringen har behandlat frågan om samverkansrådets roll i propositionen Kulturarvspolitik (prop. 2016/17:116) som beslutades den 23 februari Där betonas att museiperspektivet bör kunna stärkas på nationell nivå genom att Riksantikvarieämbetet får i uppgift att vara samordnande myndighet för museisektorn i landet. Riksantikvarieämbetet är redan representerat i samverkansrådet och bör efter denna förändring kunna ta rollen att bevaka de statliga intressena inom museiområdet. 1.4 Ett delat ekonomiskt ansvar mellan offentliga aktörer Den offentliga kulturpolitiken bygger på principen att stat, landsting och kommuner har ett delat ansvar för kulturpolitikens genomförande. Statens kulturråds årliga uppföljning av kultursamverkansmodellen visar att modellens offentliga finansiering under 2014 totalt omfattar nära fyra miljarder kronor. Av dessa medel uppgår statens bidrag till cirka 1,2 miljarder kronor årligen. Landstingens totala årliga bidrag till verksamheterna inom kultursamverkansmodellen utgjorde cirka 1,8 miljarder kronor och kommunernas årliga bidrag cirka en miljard kronor. Detta innebär att den statliga andelen uppgår till ca 30 procent, landstingens del till ca 45 procent och kommunerna står för ca 25 procent av finansieringen inom kultursamverkansmodellen. Både landstingens och kommunernas årliga bidrag till kultursamverkansmodellens verksamheter har totalt sett ökat relativt kraftigt under perioden Även de statliga årliga bidragen har ökat sett till både löpande och fasta priser, men inte i lika stor utsträckning som de regionala och kommunala bidragen. Samman- 10

40 Ds 2017:8 Bakgrund taget har alltså de offentliga medlen till regional kulturverksamhet ökat totalt sett. Enligt Statens kulturråds rapport Kultursamverkansmodellen Ekonomi och personal till och med 2015 framgår att det enskilda arkivområdet är det område som haft den klart starkaste procentuella utvecklingen av de årliga bidragen från stat och landsting sedan 2010, 24,4 procents ökning. Medel till arkivområdet utgör dock liten andel av medel som fördelas inom kultursamverkansmodellen. För det professionella teater-, dans- och musikområdet, som är det område som tilldelats mest årliga bidrag från stat och landsting, har de årliga bidragen från stat och landsting ökat med 13,7 procent. Museiområdet har haft en något svagare utveckling under perioden av statliga och regionala årliga bidrag men däremot en betydande ökning av de kommunala årliga bidragen. Den konst- och kulturfrämjande verksamheten och hemslöjdsfrämjande verksamhet har också stora procentuella ökningar av de kommunala årliga bidragen. Den totala bidragssumman är liten vilket göra att små förändringar ger stora procentuella utfall. Biblioteksområdet är det enda verksamhetsområdet som uppvisar en minskning av de årliga bidragen från stat och landsting, räknat i fasta priser. Minskningarna för biblioteksområdet kan dock nästan helt förklaras av att Skåne läns landsting minskade sina bidrag till regional biblioteksverksamhet mellan 2010 och 2011 p.g.a. minskade lokalkostnader. Stöd till filmområdet har ökat med 5,9 procent mellan Ökningen beror dock på en ökning av medlen till film i Region Skåne, varför medel till filmkulturell verksamhet generellt tycks ha minskat i övriga delar av landet. Enligt Kulturrådets uppföljning genererade kultursamverkansmodellen 2014 motsvarande årskrafter och därutöver arvoderade med F-skatt. Könsfördelningen mellan de anställda är övergripande jämn, ca 55 procent är kvinnor. I uppföljningen för 2014 konstaterar Kulturrådet att landstingen redovisar insatser för jämställdhet som bl.a. innefattar överenskommelser och uppdragsavtal med institutioner och kulturaktörer men också genom fortbildningar och i dialoger. I några regioner pågår även arbete för att lyfta fram hbtq-perspektiven. Vidare upplever Kulturrådet att det finns ett stort intresse för och en stark vilja bland landstingen att utveckla tillgänglighets- 11

41 Bakgrund Ds 2017:8 frågorna för funktionshindrade. Dock saknas beskrivningar av arbetet på mer övergripande nivå bland några landstings redovisningar. År 2014 ställde Kulturrådet för första gången en särskild fråga om arbetet med nationella minoriteter i uppföljningsunderlagen. Samtliga landsting utom ett har redovisat att de nationella minoriteternas kultur har främjats. I flera av redovisningarna saknas dock beskrivningar av insatser på övergripande nivå. Stockholms län ingår inte i kultursamverkansmodellen, men kulturverksamheter i Stockholms län får årliga statliga bidrag från anslaget 1:6 Bidrag till regional kulturverksamhet Regeringens satsningar på lokal och regional kultur De medel som fördelas inom kultursamverkansmodellen utgör en stor del av den statliga kulturbudgeten. Nära var femte krona inom den statliga kulturpolitiken beslutas av landstingen som därmed har ett stort ansvar för att bidra till uppfyllelsen av de nationella kulturpolitiska målen. Även utanför kultursamverkansmodellen görs statliga kulturpolitiska satsningar som kommer regional och lokal kultur till del. I syfte att möjliggöra för fler att ta del av och utöva kultur tillförs kultursamverkansmodellen 30 miljoner kronor 2017 (prop. 2016:17:1, utg.omr. 17, bet. 2016/17:KrU1, rskr. 2016/17:83). I budgetpropositionen för 2017 beräknar regeringen motsvarande årliga förstärkning under perioden Därutöver tillförs kultursamverkansmodellen 58 miljoner kronor 2017 i syfte att stärka scenkonsten i hela landet. I samma syfte beräknas kultursamverkansmodellen tillföras 50 miljoner kronor 2018 och 53 miljoner kronor årligen 2019 och Regeringen beräknar dessutom att 5 miljoner kronor årligen tillförs kultursamverkansmodellen under perioden för läsfrämjande aktiviteter inför och under skollov. Sammantaget innebär detta att anslaget 1:6 Bidrag till regional kulturverksamhet förstärks med 93 miljoner kronor 2017 bl.a. i syfte att främja en mer jämlik tillgång till kvalitativ kultur. Totalt uppgår anslaget till 1423 miljoner kronor

42 Ds 2017:8 Bakgrund Regeringen stöder också lokal och regional kulturverksamhet utanför kultursamverkansmodellen. Regeringen fördelar bl.a. 100 miljoner kronor årligen till kommuner som gjort eller vill göra kvalitetssatsningar i musik- och kulturskolan och samtidigt sänka avgiften eller behålla en redan låg avgift. Under perioden beräknas 25 miljoner konor årligen avsättas för att stärka mindre biografer på landsbygden och i mindre orter. Medlen till Skapande skola har förstärkts så att även förskolor kan omfattas av satsningen och medel har tillförts Kungl. biblioteket för att ta fram en nationell biblioteksstrategi, vilket blir ett stöd för bl.a. folkbiblioteken runt om i landet. Vidare har regeringen genom satsningen Äga rum avsatt 50 miljoner kronor 2016 till kulturverksamhet i ett antal bostadsområden runt om i Sverige. Under perioden beräknas 40 miljoner kronor årligen fördelas inom satsningen. 1.5 Utvärderingar av kultursamverkansmodellen Kulturutskottets utvärdering Är samverkan modellen? En grupp inom riksdagens kulturutskott har under 2015 följt upp och utvärderat kultursamverkansmodellen. Resultatet av uppföljningen redovisas i rapporten Är samverkan modellen? (2015/16:RFR4). Utskottets utvärdering visar bl.a. att kultursamverkansmodellen är en omfattande reform som har inneburit ett ökat regionalt och kommunalt inflytande över beslutsfattandet inom det regionala kulturområdet, samtidigt som det statliga inflytandet till en del har förändrats. Den statliga styrningen är dock i vissa hänseenden fortsatt stark. Kultursamverkansmodellen har också bidragit till att kulturen har kommit högre upp på den politiska agendan i landstingen. Kultursamverkansmodellen har dock hittills inte lett till några genomgripande förändringar i bidragsfördelning eller till förändrade möjligheter att nå de nationella kulturpolitiska målen. Mot den bakgrunden bedömer utskottet att kultursamverkansmodellen behöver ses över. 13

43 Bakgrund Ds 2017:8 Utskottet anser att kultursamverkansmodellen inte har påverkat de skillnader i kulturutbud som finns mellan olika län och kommuner. Utskottet bedömer därför att det är viktigt att följa den fortsatta utvecklingen av den regionala variationen, liksom av vilka som tar del av kulturen. Kultursamverkansmodellen har hittills inte heller resulterat i att nya deltagargrupper har nåtts. Utskottet bedömer därför att det är viktigt att följa utvecklingen av arbetet med att nå nya deltagargrupper i enlighet med de nationella kulturpolitiska mål som riksdagen har beslutat om. Vidare visar utvärderingen att kulturmiljöarbetets roll i kultursamverkansmodellen bör tydliggöras. Det bör också föras en diskussion om vilka satsningar som ska ingå i kultursamverkansmodellen. När det gäller filmområdet framförs bl.a. att filmen som konstområde har förlorat finansering i och med modellen och att det behövs ett tydligare statligt engagemang för filmen. Filminstitutet menar, enligt utskottets uppföljning, att konstområden som saknar större institutioner exempelvis filmen behöver andra incitament för att uppleva att modellen gynnar områdets utveckling. När kultursamverkansmodellen infördes var avsikten att alla län skulle ingå i den efter några år. Det är, enligt utskottet, viktigt att alla kommuner såväl stora som små har ett skäligt inflytande inom ramen för kultursamverkansmodellen. Utskottet menar vidare att det också är avgörande att kulturskaparna och det civila samhället är med i kultursamverkansmodellen och att dialogerna med dessa läggs upp på ett bra sätt. Särskilt betydelsefullt är att i det fortsatta arbetet fortsätta följa det civila samhällets roll och deltagande i kultursamverkansmodellen. Vidare anser utskottet att det är angeläget att den nationella politiska nivåns engagemang blir mer synligt. Det är därför viktigt att överväga hur dialogen mellan regionala politiker och politiker på den nationella nivån kan vidareutvecklas. Av utvärderingen framgår att det är viktigt att regeringen följer resultaten av de statliga bidragen till regional kultur och redovisar detta årligen till riksdagen. 14

44 Ds 2017:8 Bakgrund Myndigheten för kulturanalys utvärdering I rapporten Kulturanalys 2016 presenterar Myndigheten för kulturanalys en sammanställning av tidigare utvärderingar av kultursamverkansmodellen med fokus på inflytande för olika aktörer. Myndigheten för kulturanalys slutsats är att den statliga styrningen av medlens användning fortsatt är stark. Kultursamverkansmodellen har samtidigt medfört ett ökat engagemang bland de regionala politikerna och tjänstemännen för hur politiken på området utformas. En annan slutsats är att samverkan på alla nivåer har ökat, men att villkoren ser olika ut för olika aktörer. Det beror bl.a. på att vissa landsting är små och har begränsade resurser att fördela till kulturområdet. Myndigheten för kulturanalys har i sina utvärderingar av kultursamverkansmodellens effekter vid ett flertal tillfällen också pekat på att det civila samhällets möjligheter att delta i dialogerna avseende kulturplanerna måste förbättras. I myndighetens årsrapport för 2016 framgår att kulturområdet ligger längre från målet om att spegla befolkningens mångfald bland personalen vid regionala institutioner än för tio år sedan Övriga rapporter och utvärderingar Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) presenterade 2015 en uppföljning av kultursamverkansmodellen under namnet Kultur i hela landet som visar att kultursamverkansmodellen sammantaget är en uppskattad modell men att det finns flera utvecklingsområden. Kultursamverkansmodellens legitimitet förutsätter på lång sikt utveckling och anpassning till samhällsförändringar. Landstingen har över tid ökat sin finansiering av kultursamverkansmodellen mer än staten har. Under perioden har regionerna tillfört 149 miljoner kronor mer än staten till kultursamverkansmodellen. En majoritet av landstingen uppskattar att merparten av kostnadsökningarna kan hanföras till redan befintlig verksamhet. Några landsting uppskattar dock att ökningarna till största delen förklaras av ambitionshöjningar i länet. Kulturutbudet i landet påverkas, enligt SKL:s rapport, negativt av att staten inte höjt sina bidrag i samma omfattning som kommuner och landsting. 15

45 Bakgrund Ds 2017:8 De regionala företrädarna efterfrågar en utvecklad och kontinuerlig politisk dialog mellan den regionala och nationella nivån för att kultursamverkansmodellen ska kunna fungera till fullo. Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS) och Ideell kulturallians (IKA) har också tagit fram rapporter om hur kulturskaparnas respektive det civila samhällets roll inom kultursamverkansmodellen ser ut. Riksantikvarieämbetet (RAÄ) har under 2015 presenterat rapporten Kulturmiljöarbetets genomslag inom kultursamverkansmodellen samverkan påverkar och otydlighet motverkar. 1.6 Dialog med regionala politiska företrädare Kulturdepartementet har vid totalt fyra tillfällen sedan kultursamverkansmodellen infördes 2011 bjudit in ett fyrtiotal landstingspolitiker till dialog om kultursamverkansmodellens framtida inriktning och utvecklingsmöjligheter. Vid den senaste dialogen, som hölls den 24 maj 2016, diskuterades de frågeställningar som lyfts i kulturutskottets utvärdering Är samverkan modellen? De regionala politiska företrädarna gavs därvid möjlighet att komma med inspel till det fortsatta arbetet med att vidareutveckla kultursamverkansmodellen. 1.7 Särskilt om kulturmiljöområdets roll inom kultursamverkansmodellen I kulturmiljölagen (1988:950) fastställs att det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda kulturmiljön, och ansvaret för kulturmiljön delas av alla. Länsstyrelserna har ansvar för det statliga kulturmiljöarbetet i länen och Riksantikvarieämbetet (RAÄ) har överinseende över kulturmiljöarbetet i landet. De regionala museerna tilldelas statlig finansiering genom kultursamverkansmodellen, och i många av verksamheterna utgör kulturmiljöfrågor en betydande och viktig del för det omgivande samhället. Kulturutskottets uppföljning visar dock att kulturmiljöarbetet har en oklar roll i kultursamverkansmodellen och att det finns flera problem inom området (se avsnitt 1.5.1). I uppföljningen noteras t.ex. att både länsstyrelsernas, länsmuseernas och RAÄ:s roller i 16

46 Ds 2017:8 Bakgrund kultursamverkansmodellen upplevs som otydliga. Utskottet framför vidare att kulturmiljöarbete inte omnämns i förordningen (2010:2012) om fördelning av vissa statsbidrag till regional kulturverksamhet. Det är enligt utskottets mening mycket viktigt att frågan om kulturmiljöarbetets ställning i kultursamverkansmodellen klargörs, liksom de olika aktörernas roller. Innan kultursamverkansmodellen infördes fördelades det statliga bidraget till de regionala museerna av Statens kulturråd efter samråd med RAÄ. Bidraget skulle stödja museerna i deras uppgift att samla in, bearbeta och förmedla kunskaper om regionens kulturarv, dess konstutveckling samt om samhället och miljön i övrigt. Bidraget skulle ge museerna möjlighet att ta ansvar för sin del av det regionala kulturmiljöarbetet. Statens kulturråd har under hösten 2016 beslutat om riktlinjer för arbetet med regionala kulturplaner. I riktlinjerna tydliggörs att regional museiverksamhet även bör innefatta kulturmiljöfrågor samt en beskrivning av den samverkan som sker kring detta. Regeringen har behandlat frågan om kulturmiljöområdets roll inom kultursamverkansmodellen i propositionen Kulturarvspolitik (prop. 2016/17:116) som beslutades den 23 februari Där konstateras att den kulturmiljöverksamhet som bedrivs vid de regionala museerna hela tiden ingått i bidragsgivningen inom ramen för kultursamverkansmodellen och regeringen aviserar ett tillägg i förordningen (2010:2012) om fördelning av vissa statsbidrag till regional kulturverksamhet för att förtydliga detta. 1.8 Behovet av en översyn av kultursamverkansmodellen Införandet av kultursamverkansmodellen är en av de största kulturpolitiska reformerna som gjorts under senare år i Sverige. Landstingen har fått större ansvar men också frihet att utforma förutsättningarna för den regionala kulturen. Kultursamverkansmodellen har lett till flera positiva effekter för kulturlivet i Sverige. Bland annat har kulturutskottets och Myndigheten för kulturanalys utvärderingar av kultursamverkansmodellen visat att den inneburit en vitalisering av det kulturpoliska samtalet i regionerna och att kulturfrågorna har hamnat högre upp på den politiska agendan. Det 17

47 Bakgrund Ds 2017:8 avsätts också mer offentliga medel till regional kultur än tidigare, vilket framför allt är en följd av att bidragen från kommuner och landsting har ökat. Kultursamverkanmodellen är en viktig del i arbetet för att öka tillgången till kultur i hela landet. Samtidigt finns det flera utvecklingsområden och utmaningar inom kultursamverkansmodellen som bör hanteras. Det gäller bl.a. frågan om hur skillnaderna i tillgång till kultur i hela landet kan minska samtidigt som utrymme ges för regionala prioriteringar. Ytterligare en fråga är kultursamverkansmodellens omfattning i relation till andra nationella stöd som fördelas till regional och lokal kultur. Det finns behov av att utveckla dialogen med det civila samhället, liksom behov av en tydligare form för dialogen mellan politiska företrädare på nationell och regional nivå. I följande avsnitt presenteras bedömningar och förslag om kultursamverkansmodellens framtida inriktning. 18

48 2 Framtida inriktning och utvecklingsmöjligheter för kultursamverkansmodellen 2.1 Utgångspunkter En förutsättning för ett öppet samhälle som främjar delaktighet och demokrati är ett fritt och vitalt kulturliv. Att stärka kulturlivet lokalt och regionalt, både inom ramen för institutionernas verksamhet och inom det fria kulturlivet, är också viktigt med tanke på den växande klyfta som finns mellan olika delar av landet såsom storstäder, mellanstora och små städer, tätorter, landsbygd och glesbygd. Förutsättningar måste skapas för människor att ta del av och utöva kultur i hela landet. En viktig del i denna strävan är kultursamverkansmodellen. Som redogjorts för tidigare har kultursamverkansmodellen dubbla syften: dels att bidra till att de nationella kulturpolitiska målen uppnås, dels att ge ökade möjligheter till regionala prioriteringar och variationer. Staten, landstingen och kommunerna, ska tillsammans med det civila samhället och de professionella kulturskaparna, samverka för att på så vis öka tillgången till och delaktigheten i kulturlivet. En väl fungerande samverkan mellan stat, landsting och kommuner bidrar till att de offentliga resurserna och kompetenserna inom kulturområdet kan användas på bästa sätt. Därmed förbättras förutsättningarna för att kulturen kan nå fler och bidra till ett Sverige som håller ihop. Att gemensamt ta del av eller utöva kultur för samman människor med skilda bakgrunder och olika erfarenheter. Kulturens betydelse för att inkludera bl.a. nyanlända och för social hållbarhet är stor. 19

49 Framtida inriktning och utvecklingsmöjligheter Ds 2017:8 Av de nationella kulturpolitiska målen framgår att kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. För att leva upp till de målen krävs att det finns förutsättningar för konstnärligt skapande som utforskar nya områden, överskrider gränser och synliggör olika aspekter av vår tillvaro. Att skapa dessa förutsättningar är en viktig uppgift för kulturpolitiken på både nationell, regional och lokal nivå. För att slå vakt om den konstnärliga friheten är det också avgörande att principen om armlängds avstånd mellan politiska beslut och konstnärligt innehåll upprätthålls. Staten har en viktig roll för att se till att minska skillnaderna i tillgång till kultur oavsett var i landet man bor. Regionala variationer är naturliga men inom ramen för kultursamverkansmodellen är målet ändå att så långt det är möjligt skapa förutsättningar för att alla invånare i Sverige har likvärdig tillgång till kultur. Det finns också vissa institutioner och företeelser som är att anse som nationella intressen och därmed inte bör kunna vara möjliga att underlåta att tillhandahålla. Ett exempel på detta är biblioteksverksamhet på lokal och regional nivå, där det i lag är reglerat vad bibliotekens uppgift är och att det ska finnas folkbiblioteksverksamhet i varje kommun samt att varje landsting ska bedriva regional biblioteksverksamhet. Möjligheten till lokal och regional variation är, som nämns ovan, emellertid viktig och bör vidareutvecklas. Den statliga kulturpolitiken har därför att balansera mellan kraven på likvärdighet och regional variation. Detta innebär inte att en specifik balanspunkt, ett jämviktsvärde, för evigt är givet; tvärtom behöver den statliga kulturpolitiken hela tiden utvärderas och justeras utifrån förändrade förutsättningar. Som tidigare nämnts visar kulturutskottets uppföljning att kultursamverkansmodellen i sig inte direkt har förändrat landstingens och kommunernas arbete för att nå de nationella kulturpolitiska målen. Kultursamverkansmodellen har varit statisk i det avseendet att landstingen inte har gjort några större omfördelningar av medel mellan olika verksamheter. Modellen har inte heller medfört någon större omfördelning av medel mellan regioner eftersom medelstilldelningen i huvudsak bygger på det statliga engagemanget i regionala kulturinstitutioner. Kultursamverkansmodellen är dock konstruerad så att det finns möjlighet för landstingen att göra en 20

50 Ds 2017:8 Framtida inriktning och utvecklingsmöjligheter omprioritering av medel mellan olika verksamhetsområden utifrån vad som lyfts fram i den regionala kulturplanen. I detta avseende ligger ett stort ansvar på landstingen att se till att de medel som fördelas främjar ökad tillgång till och delaktighet i kulturlivet. Det finns också utrymme inom kultursamverkansmodellen för Statens kulturråd att göra omprioriteringar av medelsfördelningen mellan länen. För att ytterligare öka dynamiken inom kultursamverkansmodellen och för att främja en likvärdig tillgång till kultur finns skäl att på sikt se över hur medelsfördelningen sker i syfte att kulturlivet ska utvecklas i hela landet. Frågan om hur statens stöd till regional kulturverksamhet via kultursamverkansmodellen förhåller sig till EU:s statsstödsbestämmelser bör analyseras vidare. 2.2 Kultursamverkansmodellens inriktning och omfattning Förslag: Bild- och formområdet pekas fr.o.m ut som ett område som kan få stöd inom ramen för kultursamverkansmodellen. Samtidigt tas konst- och kulturfrämjande verksamhet bort som eget område och inkluderas i stället inom respektive verksamhetsområde. Bedömning: Statens kulturråd bör aktivt verka för att inom befintliga ramar minska skillnader när det gäller tillgång till i kultur i hela landet. Skälen för förslaget och bedömningen Bild- och formområdet nytt verksamhetsområde inom kultursamverkansmodellen Bild- och formkonstområdet är ett område under stark utveckling och karakteriseras av att många verksamheter håller hög kvalitet, också när det gäller helt nya aktörer. Svenska bild- och formkonstnärer röner stor internationell uppmärksamhet och står sig väl i konkurrensen på den internationella konstscenen. Myndigheten för 21

51 Framtida inriktning och utvecklingsmöjligheter Ds 2017:8 kulturanalys gör årligen undersökningar av besök på museer. Av myndighetens statistik framgår att det årligen görs över 10 miljoner besök i hela landet på konsthallar, gallerier och museer som har konst i sina samlingar. Uppgifter från myndigheten visar också att andelen svenskar som går på konstutställningar har ökat snabbt på 2010-talet. År 2014 hade nästan hälften av befolkningen tagit del av någon form av konstutställning. För att stärka bild- och formområdet har regeringen också presenterat en handlingsplan för området med särskilt fokus på bild- och formkonstnärernas villkor (Dnr Ku2017/00686/KO). Bild- och formområdet är redan i dag beskrivet i samtliga landstings kulturplaner och en utbyggnad av infrastruktur inom området pågår i hög grad, delvis tack vare utvecklingsbidragen inom kultursamverkansmodellen. Verksamhetsområdet konst- och kulturfrämjande verksamhet har visat sig vara svårt att avgränsa. Konst- och kulturfrämjande verksamhet bedrivs med många olika inriktningar och i olika organisationsformer. De bidrag som tidigare fördelades till länskonsulentverksamhet inom dans, bild och form och mångkultur utgör grunden för verksamhetsområdet. Det är med andra ord främst konsulentverksamhet som avses med konst- och kulturfrämjande verksamhet. Det bör vara upp till respektive landsting att bedöma om länskonsulentverksamhet fortsatt ska bedrivas eller om arbetet ska organiseras på annat sätt. Det är därför mer ändamålsenligt att konst- och kulturfrämjande verksamhet inkluderas i de övriga verksamhetsområdena som kan få stöd inom kultursamverkansmodellen. Mot denna bakgrund föreslås att bild- och formområdet fr.o.m pekas ut som ett verksamhetsområde som kan få stöd inom ramen för kultursamverkansmodellen. Samtidigt tas konst- och kulturfrämjande verksamhet bort som eget området och inkluderas inom respektive verksamhetsområde. Kultursamverkansmodellens omfattning Kultursamverkansmodellen är, som tidigare har konstaterats, en av de större kulturpolitiska förändringarna på senare år och det är viktigt att kultursamverkansmodellens fulla potential kan utnyttjas. 22

52 Ds 2017:8 Framtida inriktning och utvecklingsmöjligheter Kultursamverkansmodellen omfattar en betydande del av de statliga bidrag som fördelas till regional och lokal kultur, men även andra satsningar utanför kultursamverkansmodellen kommer regionala och lokala kulturverksamheter till del. Det gäller bl.a. Äga rum, stöd till den kommunala kultur- och musikskolan och Skapande skola. I kulturutskottets utvärdering (se vidare avsnitt 1.5.1) görs bedömningen att det fortsatt bör föras en diskussion om vilka andra satsningar som ska ingå i kultursamverkansmodellen. Kulturutskottets och andra aktörers utvärderingar visar att det dock finns flera frågor och utvecklingsområden inom kultursamverkansmodellen att komma till rätta med. Det är därför prioriterat att utveckla kultursamverkansmodellen till sin fulla potential inom nuvarande ramar. Kultursamverkansmodellen har inte varit i kraft under tillräckligt lång tid att det finns skäl att, utan att bedöma de långsiktiga effekterna av nuvarande stöd, lyfta in fler stödordningar inom kultursamverkansmodellen. Därför föreslås inte några förändringar när det gäller verksamhetsområden som kan få stöd inom ramen för kultursamverkansmodellen utöver de förändringar som föreslås när det gäller bild- och formområdet. Statens kulturråd bör däremot aktivt verka för att inom befintliga ramar minska skillnader i tillgång till och delaktighet i kultur hela landet. Vidare finns det skäl för staten att även framöver bedriva en aktiv kulturpolitik utanför kultursamverkansmodellen genom att stödja enskilda regionala verksamheter av nationellt intresse och initiera särskilda satsningar inom vissa kulturområden i syfte att uppnå de nationella kulturpolitiska målen. Statliga institutioner och myndigheter har dessutom ett brett geografiskt ansvar att vara verksamma i hela landet. Kultursamverkansmodellen och andra statliga kulturpolitiska insatser kompletterar därmed varandra i syfte att fler ska ges möjlighet att ta del av och utöva kultur. Särskilt om regional biblioteksverksamhet Läs- och litteraturfrämjande verksamhet ingår sedan 2015 tillsammans med den regionala biblioteksverksamheten som ett ändamål inom kultursamverkansmodellen. Kulturutskottet pekar i sin upp- 23

53 Framtida inriktning och utvecklingsmöjligheter Ds 2017:8 följning på att biblioteksverksamhet måste förhålla sig till bibliotekslagen (2013:801) som delvis pekar i motsatt riktning mot kultursamverkansmodellens decentraliseringstankar och möjlighet till regional variation. Bibliotekslagen betonar i stället vikten av nationell samverkan och samordning av det allmänna biblioteksväsendet. Svensk biblioteksförening har också uppmärksammat frågan i sin rapport Den osynliga handen regionbiblioteken i modellen från Bedömningen är att kombinationen av en decentraliserad medelsfördelning, som kultursamverkansmodellen är ett exempel på, och lagreglering på vissa avgränsade men centrala områden skapar en rimlig avvägning mellan olika intressen. Regeringen har uppdragit åt Kungl. biblioteket att lämna förslag till en nationell biblioteksstrategi för att främja samverkan och kvalitetsutveckling inom det allmänna biblioteksväsendet (dnr Ku2014/01693/KI och Ku2015/00747/KI). Syftet är att det ska finnas en biblioteksverksamhet av hög kvalitet i hela landet som uppfyller de krav som ställs i bibliotekslagen. Kungl. biblioteket ska lämna en fördjupad delredovisning av uppdraget med förslag till en nationell biblioteksstrategi senast den 1 oktober En slutredovisning ska lämnas senast den 1 mars Mot bakgrund av uppdraget till Kungl. biblioteket finns det anledning att avvakta myndighetens redovisning, för att därefter kunna bedöma konsekvenserna för den regionala biblioteksverksamhetens roll inom kultursamverkansmodellen. Under perioden beräknas 5 miljoner kronor årligen tillföras kultursamverkansmodellen för litteratur- och läsfrämjande insatser i samband med skollov (prop. 2016/17:1 utg.omr. 17, bet. 2016/17:KrU1, rskr. 2016/17:83). 2.3 Filmområdets roll inom kultursamverkansmodellen Bedömning: Filmområdets roll och utveckling inom ramen för kultursamverkansmodellen bör utvärderas. Skälen för bedömningen: Inom ramen för kultursamverkansmodellen fördelas medel till regional filmkulturell verksamhet som 24

54 Ds 2017:8 Framtida inriktning och utvecklingsmöjligheter innan kultursamverkansmodellens införande hanterades av Stiftelsen Svenska Filminstitutet. Medlen går bl.a. till regionala resurscentrum för film, vilkas verksamhet riktar in sig på aktiviteter för barn och unga. Som framkommit i kulturutskottets uppföljning har det framförts kritik från berörda aktörer när det gäller filmen i kultursamverkansmodellen. Kritiken handlar t.ex. om att filmen som konstområde har förlorat finansiering jämfört med tidigare, att filmen inte passar in i modellens struktur och att det behövs ett tydligare statligt engagemang för filmen. En ny, sammanhållen och statligt finansierad filmpolitik gäller från och med 1 januari I processen kring att ta fram den nya filmpolitiken remitterades promemorian Framtidens filmpolitik (Ds 2015:31). Bland remissvaren framkom tydligt att det regionala och lokala engagemanget för film är stort. Ett utvecklat samarbete med den statliga nivån efterfrågades. I propositionen Mer film till fler en sammanhållen filmpolitik (prop. 2015/16:132) gör regeringen bedömningen att den nya filmpolitiken öppnar för ökad samverkan på filmområdet på politisk nivå. Regeringen ser stora möjligheter att utveckla samverkan framför allt med den regionala politiska nivån. Det noteras också att den regionala filmverksamheten är bred och har kopplingar till andra politikområden än film och till andra institutioner än Filminstitutet. En formaliserad dialog mellan nationell och regional politisk nivå inom ramen för kultursamverkansmodellen (se vidare avsnitt 2.7) bedöms ge utrymme för en sådan diskussion. Den nya filmpolitikens införande skapar också tillfälle till diskussion om relationen mellan de stöd till film som fördelas nationellt och de stöd som fördelas inom ramen för kultursamverkansmodellen. Mot denna bakgrund är bedömningen att filmområdets roll och utveckling inom ramen för kultursamverkansmodellen bör utvärderas. En sådan utvärdering bör kunna göras inom ramen för det uppdrag som Myndigheten för kulturanalys har att löpande utvärdera kultursamverkansmodellen. 25

55 Framtida inriktning och utvecklingsmöjligheter Ds 2017:8 2.4 Utvecklingsbidrag för strategiska prioriteringar Bedömning: Utvecklingsbidrag bör fortsatt fördelas av Statens kulturråd för att främja strategiska utvecklingsinsatser av nationellt intresse och användas som styrmedel av regeringen för att peka ut särskilt prioriterade områden. Skälen för bedömningen: Statens kulturråd fördelar årligen ca 25 miljoner kronor i utvecklingsbidrag inom kultursamverkansmodellen. Utvecklingsbidragen ska avse tidsbegränsade bidrag till strategiska utvecklingsinsatser av nationellt intresse. Utvecklingsbidrag får endast lämnas till sådan verksamhet som också får bidrag från ett landsting, en kommun eller någon annan huvudman. Utvecklingsbidrag kan även fördelas till aktörer inom det fria kulturlivet som driver eller deltar i projekt som syftar till utveckling av regional kulturverksamhet. Landstingen kan själva söka bidrag för att utveckla sitt arbete, enligt förordningen (2010:2012) om fördelning av vissa statsbidrag till regional kulturverksamhet. Vid fördelningen av utvecklingsbidrag ska Statens kulturråd särskilt beakta de nationella kulturpolitiska mål som rör kvalitet, konstnärlig förnyelse och tillgänglighet till kulturutbudet. Enligt regleringsbrevet för Statens kulturråd 2017 ska myndigheten genom utvecklingsbidrag bl.a. främja breddad delaktighet inom kulturlivet, insatser för att stödja regionalt utvecklingsarbete inom bild- och formområdet samt interregionala samarbeten. Kulturutskottets uppföljning visar att det finns olika åsikter om vem som ska fördela utvecklingsbidraget. Vissa aktörer som berörs av kultursamverkansmodellen anser att utvecklingsbidraget ska fördelas av landstingen, men de flesta anser att det ska ligga kvar hos Statens kulturråd som anses ha sakkunskap och ett nationellt perspektiv. Utvecklingsbidraget bidrar till att upprätthålla dynamik och stimulera utveckling på regional nivå samt till att uppfylla de nationella kulturpolitiska målen genom att ge stora möjligheter att strategiskt kunna stödja särskilda insatser som bedöms vara av stor betydelse. Utvecklingsbidrag bör därför fortsatt fördelas av Statens kulturråd och användas som styrmedel av regeringen för att peka ut särskilt prioriterade områden i syfte att öka tillgången till kultur i 26

56 Ds 2017:8 Framtida inriktning och utvecklingsmöjligheter hela landet. En dialog om vilka områden som bör priorieteras bör föras mellan nationell och regional nivå. 2.5 Samtliga landsting med i kultursamverkansmodellen Bedömning: Förordningen (1996:1598) om statsbidrag till regional kulturverksamhet bör upphöra att gälla. Fr.o.m bör statens stöd till regional kultur regleras i förordningen (2010:2012) om fördelning av vissa statsbidrag till regional kulturverksamhet. Skälen för bedömningen: Statens stöd till de län som ingår i kultursamverkansmodellen regleras i förordningen (2010:2012) om fördelning av vissa statsbidrag till regional kulturverksamhet. Därutöver regleras stöd till regional kulturverksamhet i förordningen (1996:1598) om statsbidrag till regional kulturverksamhet. Det betyder att det finns parallella system när det gäller ansökningar, ärendehantering, bidragsutbetalning samt uppföljning av det statliga bidraget. Sedan 2013 är samtliga län, utom Stockholms län, med i kultursamverkansmodellen. Institutioner och organisationer som finns i Stockholms län erhåller statliga bidrag direkt från Statens kulturråd eller andra statliga aktörer. Kulturutskottet menar i sin uppföljning att det faktum att Stockholms läns landsting inte är med i kultursamverkansmodellen har begränsad betydelse för kultursamverkansmodellen som helhet. När kultursamverkansmodellen infördes var dock syftet att alla län skulle ingå i modellen för att skapa ett enhetligt system för fördelning av statliga medel till regional kultur. Den bedömningen kvarstår. Ett enhetligt system skapar en större legitimitet för kultursamverkansmodellen och innebär dessutom att Statens kulturråd inte längre behöver hantera parallella system för bidragsgivning till regionala kulturverksamheter. Om Stockholms läns landsting är med i kultursamverkansmodellen innebär det också att berörda kommuner, det civila samhället och det professionella kulturlivet ges ökat utrymme att påverka de regionala kulturinsatserna genom framtagandet av en regional kulturplan. 27

57 Framtida inriktning och utvecklingsmöjligheter Ds 2017:8 För att skapa ett enhetligt system för statens bidrag till regional kulturverksamhet bör förordningen (1996:1598) om statsbidrag till regional kulturverksamhet upphöra att gälla. Detta innebär att statens stöd till regional kultur fr.o.m i sin helhet regleras i förordningen (2010:2012) om fördelning av vissa statsbidrag till regional kulturverksamhet. Det ger de inblandade aktörerna i Stockholms län tid för att hitta gemensamma lösningar för att möjliggöra ett inträde i kultursamverkansmodellen. Stockholms läns landsting har under 2015 utrett förutsättningar för införande av kultursamverkansmodellen i Stockholms län. Slutsatsen i utredningen är att arbetet med att införa modellen i länet bör intensifieras och prioriteras av Stockholms läns landsting. Utskottet påpekar också i sin utvärdering att kultursamverkansmodellen har inneburit att stora kommuner, som står för en ansenlig del av finansieringen av kultur, har fått minskat inflytande. Flera regionala kulturinstitutioner ligger i de stora kommunerna. Det kan därför finnas skäl att fortsatt titta på hur Stockholms kommun och andra storstadskommuner ges utrymme inom kultursamverkansmodellen. 2.6 Samråd med det civila samhället Bedömning: Dialogen med det civila samhället bör utvecklas inom kultursamverkansmodellen. Det bör ske genom att landstingen vid framtagandet av kulturplaner tydliggör metoderna för och syftet med dialogerna för det civila samhällets aktörer. Skälen för bedömningen: Landstinget ansvarar för att den regionala kulturplanen utarbetas i samverkan med länets kommuner och efter samråd med länets professionella kulturliv och det civila samhället. Kulturutskottets uppföljning visar att det finns ett stort engagemang i länen kring framtagandet av kulturplaner. Arbetet med att ta fram planerna uppges gå allt bättre och olika aktörer, däribland kulturskapare och företrädare för det civila samhället, lämnar underlag till planerna. Det civila samhällets aktörer har på många sätt en avgörande roll för att skapa ett mångsidigt och tillgängligt kulturutbud som når ut 28

58 Ds 2017:8 Framtida inriktning och utvecklingsmöjligheter i hela landet. Dialogen med det civila samhällets aktörer är därför av stor vikt vid framtagandet av de regionala kulturplanerna. Det allmänna har ett särskilt ansvar att främja det samiska folkets och de nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sitt kulturliv och sin kultur, särskilt gällande barns utveckling av en kulturell identitet. Det är därför viktigt att företrädare för det samiska folket och de nationella minoriteterna har möjlighet att utöva inflytande i framtagandet och utförandet av de regionala kulturplanerna. Det professionella kulturlivet har bl.a. genom KLYS arbete på ett tydligt sätt hittat en fungerande form för medverkan i dialogprocesserna inför framtagande av de regionala kulturplanerna. Den pågående utredningen om konstnärernas villkor (Ku 2016:04) ska bl.a. analysera hur införandet av kultursamverkansmodellen har påverkat förutsättningarna att verka som professionell konstnär och föreslå eventuella förändringar för att förbättra möjligheterna att verka som professionell konstnär i hela landet. Inom ramen för regeringens politik definieras det civila samhället på följande sätt: Begreppet det civila samhället används i betydelsen av en arena, skild från staten, marknaden och det enskilda hushållet, där människor, grupper och organisationer agerar tillsammans för gemensamma intressen. Inom det civila samhället verkar bl.a. ideella föreningar, stiftelser och registrerade trossamfund, men även nätverk, upprop och andra aktörer (prop. 2009/10:55). Själva begreppet det civila samhället upplevs dock av vissa län vara otydligt och samrådet med det civila samhället har ännu inte etablerat några fasta former. Från det civila samhällets sida bygger samrådet på medlemmars ideella arbete. Dessa aktörer efterlyser tydligare resultat av samråden. En av de svårigheter som har uppmärksammats från regionalt håll är att det är svårt att hitta representanter för det civila samhället, inte minst på regional nivå. När kultursamverkansmodellen infördes gav det upphov till en diskussion inom olika organisationer kring hur föreningslivet skulle kunna formera sig. Ideell kulturallians (IKA) startade 2008 som ett nätverk och blev 2010 en formell organisation. Initiativet togs av Riksteatern. Initialt handlade det om att synliggöra betydelsen av de samhällsinsatser som görs av civilsamhället på kulturområdet. 29

59 Framtida inriktning och utvecklingsmöjligheter Ds 2017:8 I Statens kulturråds regleringsbrev för 2017 har regeringen öronmärkt 2 miljoner kronor till det civila samhällets och de professionella kulturskaparnas medverkan i arbetet med att ta fram och genomföra regionala kulturplaner. Det är viktigt att landstingen i sitt arbete med regionala kulturplaner tydliggör syftet med dialogerna och utvecklar förutsättningarna för att det civila samhällets synpunkter kan ges ökat genomslag inom modellen. För närvarande pågår projekt finansierade av Statens kulturråd för att utarbeta modeller och goda exempel för hur dialog med det civila samhället kan utformas. Förhoppningsvis kan dessa projekt leda till modeller och goda exempel på hur regionerna kan föra dialogen med det civila samhället inom kultursamverkansmodellen. I samverkansrådet har Riksteatern som ideell förening och viktig aktör inom det lokala kulturlivet en viktig uppgift att bevaka frågor som rör ideella insatser inom kulturlivet. Inom Regeringskansliet har en ny metod för samråd utarbetats, s.k. sakråd (Ku2017/00377/D). Detta metodstöd är framtaget tillsammans med drygt hundra nationella organisationer inom det civila samhället och syftar till att bredda och fördjupa regeringens kunskapsunderlag i sak. Detta metodstöd där det är relevant bör även kunna användas på regional nivå inom ramen för arbetet med kultursamverkansmodellen. 2.7 Om dialogen mellan nationella och regionala politiska företrädare Bedömning: Dialogen mellan den nationella politiska nivån och den regionala politiska nivån bör formaliseras för att främja en ökad samverkan och möjliggöra en utvecklad dialog om gemensamma politiska prioriteringar. Skälen för bedömningen: Införandet av kultursamverkansmodellen har inneburit att kulturen har hamnat högre upp på den politiska agendan på regional och lokal nivå. Genom kultursamverkansmodellen uppmärksammas olika konst- och kulturområden och den regionala och kommunala kulturpolitiken kan i det avseendet sägas ha blivit mer aktiv. Kompetensen i kulturfrågor har, enligt kulturutskottets uppföljning, höjts i regionerna och de flesta 30

60 Ds 2017:8 Framtida inriktning och utvecklingsmöjligheter aktörer menar att regionala och lokala politikers engagemang har ökat till följd av kultursamverkansmodellen. Landstingen har dock framfört att det finns en obalans i kultursamverkansmodellen eftersom den nationella nivån inte representeras av politiker utan av tjänstemän på Statens kulturråd. Landstingen efterlyser ett tydligare politiskt engagemang och en utvecklad dialog med politiker på nationell nivå. Statens kulturråd ordnar årligen en regional samverkanskonferens där regionala tjänstemän får möjlighet att träffa myndigheterna i samverkansrådet i syfte att diskutera utvecklingsfrågor inom kultursamverkansmodellen. Sedan kultursamverkansmodellen infördes har också regelbundna dialoger hållits mellan den nationella och den regionala politiska nivån. Det finns skäl att formalisera dessa dialoger. Dialogen bör genomföras regelbundet på politisk nivå med ett möte på våren och ett möte på tjänstemannanivå mellan företrädare för Kulturdepartementet och de regionala kulturförvaltningarna på hösten. Inför mötena bör en gemensam dagordning tas fram. Diskussionen bör kunna innefatta bredare kulturpolitiska diskussioner och möjliggöra diskussion om politiska prioriteringar inom ramen för kultursamverkansmodellen. Inspiration kan hämtas från det arbete som bedrivs inom Forum för hållbar regional tillväxt och attraktionskraft som är regeringens forum för dialog med berörda aktörer på den regionala nivån. Syftet är bidra till en stärkt dialog och samverkan om strategiskt viktiga frågor för den regionala utvecklingen i hela landet. Samtidigt är det viktigt att tydliggöra att Statens kulturråd även framöver kommer att ansvara för fördelning av medel inom kultursamverkansmodellen och ansvara för bidragsgivningen. En konstruktiv dialog mellan den regionala nivån och Statens kulturråd är därför avgörande för kultursamverkansmodellens framtida utveckling. De regionala kulturplanerna tas i de flesta län fram i samklang med länens regionala utvecklingsstrategier. Kulturområdet har en viktig roll för regioners hållbara regionala tillväxt och attraktionskraft. 31

61 Framtida inriktning och utvecklingsmöjligheter Ds 2017:8 2.8 Mer ändamålsenlig uppföljning av kultursamverkansmodellen Förslag: En oberoende aktör ges i uppdrag att se över hur uppföljningen och utvärderingen av kultursamverkansmodellen kan förbättras. Skälen för förslaget: Utifrån de nationella kulturpolitiska målen är det viktigt att kunna följa den geografiska fördelningen av statens stöd inom kultursamverkansmodellen liksom fördelningen mellan olika aktörer och verksamhetsområden. De kulturpolitiska målen är tydliga när det gäller att alla i hela landet ska ha möjlighet att delta i kulturlivet och att allas möjlighet till kulturupplevelser och till att utveckla sina skapande förmågor ska främjas. Det är därför viktigt att såväl riksdag och regering som landsting och kommuner kan följa upp hur offentliga medel används och vad satsningarna har lett till. Ytterst är syftet att se till att det blir mer kultur till fler i hela landet. Landstingens redovisning av statsbidrag som fördelas inom kultursamverkansmodellen har varit föremål för diskussion genom åren. Landstingen anser att redovisningen är för omfattande och tidskrävande. Kultursamverkansmodellens införande har dock inneburit att Statens kulturråd inhämtar betydligt färre uppgifter i uppföljningen av statsbidraget än i det tidigare systemet. Kulturrådet har också sett över och gjort förenklingar av uppföljningen, senast under Det är dock viktigt att uppföljningen är relevant och användbar för både staten och regionala aktörer. Utgångspunkten är att minska den administrativa bördan hos berörda aktörer. Det finns skäl att låta en oberoende aktör som Statskontoret se över hur uppföljning och utvärdering av de medel som fördelas inom kultursamverkansmodellen kan förbättras. Det bör också finnas viktiga paralleller och jämförelser att göra mellan uppföljningen av andra politikområden som t.ex. det regionala tillväxtarbetet och kultursamverkansmodellen. Syftet är att utveckla en ändamålsenlig och enklare uppföljning som visar på hur de nationella kulturpolitiska målen nås. 32

62 3 Konsekvenser 3.1 Vilka som berörs av förslagen Förslagen och bedömningarna i promemorian berör i huvudsak de landsting som ingår i kultursamverkansmodellen samt Stockholms läns landsting som idag står utanför modellen. Därutöver påverkas den kommunala nivån, de professionella kulturskaparna och det civila samhället som är med i arbetet med att ta fram och genomföra de regionala kulturplanerna. I förlängningen påverkas alla de kulturverksamheter som får stöd via kultursamverkansmodellen. På statlig nivå är det framför allt Statens kulturråd som påverkas av förslagen i och med att myndigheten är ansvarig för fördelning av medel och uppföljning av kultursamverkansmodellen. Även Myndigheten för kulturanalys berörs i och med att myndigheten har i uppdrag att utvärdera modellen. Övriga myndigheter och aktörer som ingår i samverkansrådet påverkas också. 3.2 Ekonomiska och andra konsekvenser Förslag och bedömningar som lämnas i promemorian bedöms inte leda till några direkta ekonomiska konsekvenser för stat, landsting eller kommuner. De förslag och bedömningar som lämnas rör utveckling av kultursamverkansmodellen inom nuvarande budgetramar. Kultursamverkansmodellen har inneburit nya former för fördelning av statliga medel till regional kultur och förutsätter ett fortsatt delat finansieringsansvar mellan stat, kommuner och landsting. Modellen innebär däremot inte i sig ökade krav på landstingens och kommunernas ekonomiska stöd till kulturverksamhet. Kritik har dock framförts från regionalt håll att staten inte höjer anslaget till regional kulturverksamhet i lika hög utsträckning som landstingen 33

63 Konsekvenser Ds 2017:8 har gjort. I budgetpropositionen för 2017 tillför regeringen kultursamverkansmodellen 93 miljoner kronor för Detta möjliggör bl.a. satsningar på kultur i hela landet. En förnyelse och utveckling av kultursamverkansmodellen förvantas leda till en ökad tillgång till kultur i hela landet. Utvärderingar visar att kultursamverkansmodellen inneburit en vitalisering av det kulturpolitiska samtalet i hela landet och att kulturfrågorna har kommit högre upp på den politiska agendan. Att peka ut bild- och formområdet som ett område som kan få stöd inom ramen för kultursamverkansmodellen betonar vikten av konstområdet för kulturlivet i hela landet. Det är dock ett område som redan i dag finns beskrivet i de flesta regionala kulturplaner och bör därför inte leda till några större ekonomiska konsekvenser för landstingen. De förslag som lämnas när det gäller förändrad uppföljning och dialog inför framtagande av regionala kulturplaner bedöms inte leda till några nämnvärda kostnadsökningar för varken landstingen eller staten. Kultursamverkansmodellen har hunnit verka ett antal år och kompetens har hunnit byggas upp regionalt och vid Statens kulturråd när det gäller framtagande av kulturplaner och dialog om fördelning av medel. Kultursamverkansmodellen syftar till att ge landstingen ett större ansvar för fördelning av statliga medel. Den ligger således i linje med regeringens reform med inriktning på tillitsbaserad styrning. I de nationella kulturpolitiska målen betonas bl.a. att allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och eget skapande ska främjas. Värnandet om jämställdheten mellan män och kvinnor och principen om icke-diskriminering framhålls i detta sammanhang. Målen är styrande för den nationella kulturpolitiken och vägledande för den regionala kulturpolitiken. En given målsättning med de förslag och bedömningar som lämnas är att befrämja måluppfyllelsen i det avseendet. Kulturområdet har en stor och växande betydelse för regional tillväxt och hållbar utveckling. Att utveckla kultursamverkansmodellen och därmed ge kulturlivet bättre förutsättningar, bör på sikt främja både sysselsättning och företagande. Förslagen och bedömningarna bedöms inte ha några konsekvenser för den kommunala självstyrelsen, för brottsligheten och det 34

64 Ds 2017:8 Konsekvenser brottsförebyggande arbetet eller för offentlig service. De bedöms inte heller ha några miljökonsekvenser. 35

65 KULTUR- OCH FRITIDSNÄMNDEN TJÄNSTEUTLÅTANDE DATUM DIARIENR SIDA KFN-2017/ (3) HANDLÄGGARE Press, Annika Annika.Press@huddinge.se Kultur- och fritidsnämnden Remiss - Utredning avseende personalhälsans verksamhet Förslag till beslut Kultur- och fritidsnämnden beslutar att anta förvaltningens tjänsteutlåtande som sitt svar på kommunstyrelsens remiss Utredning avseende personalhälsans verksamhet. Sammanfattning Kultur- och fritidsnämnden har att svara på en remiss om Utredning avseende personalhälsans verksamhet som berör personalhälsans driftsform och organisatoriska tillhörighet. Kultur- och fritidsförvaltningen betonar vikten av en bra och professionell företagshälsovård med ett brett utbud och god tillgång till snabb hjälp och stöd. Förvaltningen betonar också vikten av tillgång till ett väl fungerande krisstöd under veckans alla dagar. I resonemanget kring val av driftsform förordar förvaltningen tillgången till en större företagshälsovård med ett bredare utbud. Förvaltningen ifrågasätter utredningens främsta rekommendation att i första hand skapa en gemensam företagshälsovård med andra kommuner/landsting då en beskrivning av hur detta skulle gå till saknas. Beskrivning av ärendet Samtliga nämnder i kommunen har av kommunstyrelsen fått Utredning avseende personalhälsans verksamhet på remiss. I utredningsdirektivet framgår det att Huddinge kommuns sjuktal är förhållandevis höga i jämförelse med riks- och länsgenomsnittet, vilket varit fallet under en längre tidsperiod. De längre sjukfallen står för ca 3,6 procent av den totala sjukfrånvaron (oktober 2016). Utredarna skriver inledningsvis att PWC (revisionsföretag) på uppdrag av kommundirektören har genomfört utredningen: Sikta framåt en översyn av kommunstyrelsens förvaltningsorganisation. En av rekommendationerna i rapporten är att överväga alternativ organisatorisk tillhörighet, lösningar med annan kommun alternativt annan driftsform gällande kommunens POSTADRESS Kultur- och fritidsnämnden Huddinge BESÖKSADRESS Patron Pehrs väg 6 TELEFON (VX) OCH FAX E-POST OCH WEBB huddinge@huddinge.se

66 KULTUR- OCH FRITIDSNÄMNDEN TJÄNSTEUTLÅTANDE DATUM DIARIENR SIDA KFN-2017/ (3) företagshälsovård (Personalhälsan). Utredningens syfte har därför varit att utreda och ge förslag till företagshälsovårdens driftsform och organisatoriska tillhörighet med utgångspunkt i förvaltningarnas behov av tjänster på kort respektive lång sikt. Huddinge kommun har sedan 2006 en inbyggd företagshälsa Personalhälsan. I utredningen förs ett resonemang kring för- och nackdelar avseende ekonomi, kompetens, sårbarhet, kontinuitet, kunskap om organisationen samt företagshälsovården som en oberoende expertresurs. Utredningen konstaterar att Huddinge kommun har relativt höga kostnader för företagshälsovården i jämförelse med andra kommuner. Ett sätt att bedriva företagshälsovård mer kostnadseffektivt är att söka olika skalfördelar. Kan administration, lokaler, inköp och spetskompetens etc. fördelas på fler kunder sjunker kostnaden, vilket skulle tala för att större företagshälsor är effektivare än mindre. Utredningens slutsats ger att en gemensam företagshälsa i samverkan med andra kommuner/landsting är att föredra. Det näst bästa alternativet är att upphandla verksamheten från en extern leverantör. Förvaltningens synpunkter Förvaltningens behov Förvaltningen förväntar sig en väl fungerande företagshälsovård som också är en viktig pusselbit i arbetet med att uppnå de politiskt prioriterade målen om att vara en attraktiv arbetsgivare och att minska sjukfrånvaron. Chefer och medarbetare på kultur- och fritidsförvaltningen behöver en god tillgång till stöd och professionella tjänster från en företagshälsovård. Detta gäller såväl i det förebyggande arbetsmiljöarbetet, i ett tidigt skede innan en sjukskrivning inträffar, under sjukskrivningsperioden och hela vägen under en rehabiliteringsprocess. Förvaltningen anser vidare att det är viktigt att företagshälsovården kan erbjuda tider snabbt för olika typer av behov och beställningar, oavsett om det gäller förebyggande åtgärder eller under pågående sjukskrivning och rehabilitering. Förvaltningens chefer har också behov av få konsultativt stöd i olika fall och situationer som kan uppstå. En väl fungerande och tydlig väg in till en företagshälsovård är viktig. En annan viktig aspekt är också tillgången till krisstöd. Kultur- och fritidsförvaltningen har verksamheter igång under årets alla dagar och en stor del av verksamheten bedrivs under kvällar och helger. En god tillgång till ett väl fungerande krisstöd som kan avropas under veckans alla dagar är viktigt i de fall oönskade krissituationer som drabbar personalen uppstår.

67 KULTUR- OCH FRITIDSNÄMNDEN TJÄNSTEUTLÅTANDE DATUM DIARIENR SIDA KFN-2017/ (3) Utformning av företagshälsovård Utredningen drar slutsatsen att en större företagshälsovård än den nuvarande inbyggda är att föredra då den är mindre sårbar, kan ha en bredare kompetens, får skalfördelar och borde kunna vara mer oberoende. Förvaltningen delar denna uppfattning då god och snabb tillgång till en behovsanpassad företagshälsovård är viktig. Dock kan tilläggas att storleken på en företagshälsovård inte enbart är beroende av driftform utan beror på vilka resurser kommunen väljer att lägga på sin företagshälsovård och vilka uppdrag man ger till en utförare. I utredningens slutsats görs bedömningen att en extern företagshälsovård brister i kontinuitet och inte har lika djup kunskap om organisationen. En majoritet av arbetstagarorganisationerna förespråkar en inbyggd företagshälsovård då de tycker att den nuvarande fungerar bra och att den har goda kunskaper om organisationen. Förvaltningen vill framhålla att kontinuitet i ärenden och god kunskap om organisationen bör kunna etableras genom ett gott samarbete även med en extern leverantör. Utredningen kommer till slutsatsen att en intern företagshälsovård tillsammans med andra kommuner är det bästa alternativet före upphandling av verksamheten från en större leverantör. Förvaltningen anser dock att det inte är helt tydligt hur utredningen kommer fram till sin rekommendation. Utredningen beskriver att Huddinge den enda av Stockholms läns 26 kommuner som har en inbyggd företagshälsovård och det beskrivs inte på vilket sätt ett sådant samarbete skulle byggas upp. Finns det alls ett intresse för en sådan lösning även i andra närliggande kommuner som idag har avtal med externa leverantörer? Det vet vi inte. En farhåga är att en organisation av den arten dessutom skulle ta mycket lång tid att bygga upp och att själva planeringen för en sådan lösning skulle kräva omfattande resurser. Anneli Fällman Kultur- och fritidsdirektör Annika Press Administrativ chef Bilagor Remisshandlingar Beslutet delges Kommunstyrelsen

68 KOMMUNSTYRELSENS FÖRVALTNING REMISSMISSIV DATUM DIARIENR SIDA KS-2017/ (1) HANDLÄGGARE Helena Gerrby Helena.Gerrby@huddinge.se Remissinstanser Samtliga nämnder Utredning avseende personalhälsans verksamhet Bifogade handlingar översänds till ovanstående remissinstanser för yttrande senast den 30 juni 2017 Handläggare: Björn Rosborg, administrativa avdelningen Skicka era svar genom remissfunktion en i W3D3. Eva Assarsson Kanslichef Delges Kommunstyrelsen, delegationsbeslut C 7.8 POSTADRESS Kommunstyrelsens förvaltning Huddinge BESÖKSADRESS Kommunalvägen 28 TELEFON (VX) OCH FAX E-POST OCH WEBB huddinge@huddinge.se

69 KS-2017/ Utredning avseende Personalhälsans verksamhet KOMMUNSTYRELSENS FÖRVALTNING

70 Innehållsförteckning Sammanfattning 3 1. Inledning Bakgrund Syftet med utredningen Metod och genomförande Förutsättningar, avgränsning och definitioner Disposition 4 2. Historik och lagstiftning En tillbakablick Reglering av företagshälsovården 5 3. Nuläge Sjukfrånvaron Huddinge kommuns personalhälsa Uppdrag Bemanning Kompetens Kostnader 7 4. Utblick olika driftsformer och organisatorisk tillhörighet Generellt om företagshälsovård Organisatoriska tillhörighet Exempel på olika driftsformer Upphandlad företagshälsovård Samverkan - gemensam företagshälsa i region Gävleborg 9 5. Tidigare utvärderingar Nordic Healthcare Group Sammanfattning av rapporten PWC en översyn av KSF Observationer Slutsatser och rekommendationer Intervjuer Hur ser behovet ut vad gäller Personalhälsan? Hur fungerar Personalhälsans verksamhet i dag? Driftsformer och organisatorisk tillhörighet Slutsatser och rekommendationer Ekonomi Kompetens Sårbarhet Kontinuitet Kunskap om organisationen Oberoende expertresurs Rekommendation Driftsform Organisatorisk tillhörighet 16 Referenslista 17 Litteraturförteckning och annat material 17 Intervjuade 17 HANDLÄGGARE Björn Rosborg Viktoria Thonäng

71 Sammanfattning Under 2016 gjorde PWC en utredning på uppdrag av kommundirektören som presenterades i rapporten: Sikta framåt en översyn av kommunstyrelsens förvaltningsorganisation. En av rekommendationerna i rapporten är att överväga alternativ organisatorisk tillhörighet, lösningar med annan kommun alternativt annan driftsform gällande kommunens företagshälsovård (Personalhälsan). Av personaldirektören fick utredningsteamet i uppdrag att i enlighet med PWCrapporten utreda och ge förslag till företagshälsovårdens driftsform och organisatoriska tillhörighet med utgångspunkt i förvaltningarnas behov av tjänster på kort respektive lång sikt. Huddinge kommun har sedan 2006 en inbyggd företagshälsa Personalhälsan. Utredningen konstaterar att Huddinge kommun har relativt höga kostnader för företagshälsovården i jämförelse med andra kommuner. Ett sätt för att bedriva företagshälsovård mer kostnadseffektivt är att söka olika skalfördelar. Kan administration, lokaler, inköp och spetskompetens etc. fördelas på fler kunder sjunker kostnaden, vilket skulle tala för att större företagshälsor är effektivare än mindre. Vidare konstaterar utredningen att det mesta talar för att en större företagshälsovård är att föredra framför den nuvarande inbyggda. En extern företagshälsovård är mindre sårbar, kan ha bredare kompetens, får skalfördelar och borde kunna vara mer oberoende. Samtidigt görs bedömningen att en upphandlad extern företagshälsovård brister i kontinuitet och inte har lika djup kunskap om organisationen som en inbyggd. I ljuset av det vore det absolut bästa alternativet en samverkan med andra kommuner/landsting då det kan förena flexibilitet, bredare kompetens, oberoende och skalfördelar med kontinuitet och kunskap om organisationen när inte verksamheten måste handlas upp vart 3-4 år. Detta alternativ bygger dock på att det finns närliggande kommuner/landsting som är intresserade av att samverka. I det sammanhanget kan konstateras att av Stockholms läns 26 kommuner är Huddinge den enda kommunen med inbyggd företagshälsovård. Det nästa bästa alternativet är att upphandla verksamheten från en större leverantör. I dagsläget är Huddinges Personalhälsa en del av personalavdelningen och har kommunens personaldirektör som chef. Detta är en olämplig ordning då det innebär att personaldirektören har uppgiften att beställa verksamheten av sig själv. Skulle däremot rekommendationen ovan följas att Huddinge kommun antingen eftersträvar en samverkan med andra parter i en fristående förvaltning med gemensam nämnd för företagshälsovården, eller att verksamheten upphandlas, är det logiskt att personalavdelningen är beställaren. 3 UTREDNING AVSEENDE PERSONALHÄLSANS VERKSAMHET

72 1. Inledning 1.1 Bakgrund Under 2016 gjorde PWC en utredning på uppdrag av kommundirektören som presenterades i rapporten: Sikta framåt en översyn av kommunstyrelsens förvaltningsorganisation. Uppdraget var att belysa hur förvaltningen kan arbeta på ett mer effektivt och ändamålsenligt sätt för att kommunens mål ska nås och kommande investeringar ska klaras. En av rekommendationerna i rapporten är att överväga alternativ organisatorisk tillhörighet, lösningar med annan kommun alternativt annan driftsform gällande kommunens företagshälsovård (Personalhälsan). Mot bakgrund av rekommendationerna ovan samt att systematisk rehabilitering är ett prioriterat område i nämndernas verksamhetsplaner och efterfrågan på rehabilitering ökar, tillsammans med många vakanser inom Personhälsan, initierade kommunens personaldirektör denna utredning. 1.2 Syftet med utredningen Syftet med utredningen har varit att i enlighet med PWC-rapporten utreda och ge förslag till företagshälsovårdens driftsform och organisatoriska tillhörighet med utgångspunkt i förvaltningarnas behov av tjänster på kort respektive lång sikt. 1.3 Metod och genomförande I utredningen har relevant material från olika hemsidor och beslutsunderlag i form av utredningar och tjänsteutlåtanden studerats. Informationsinhämtningen har även innefattat intervjuer med förvaltningarna, de största fackliga parterna, Personalhälsan, andra kommuner samt en branschorganisation. Utredningen genomfördes enligt följande: 1. Planering och genomgång med beställaren om uppdraget 2. Inläsning av relevant material 3. Intervjuer 4. Sammanställning av material 5. Analys, slutsatser och rapportskrivande 1.4 Förutsättningar, avgränsning och definitioner Utredningen har involverat samtliga förvaltningar, de fackliga parterna utifrån gällande samverkansavtal samt Personalhälsan för information om nuvarande verksamhet. Benämningen Personalhälsan som används i rapporten avser Huddinge kommuns företagshälsovård. Företagshälsovård är annars det allmänt vedertagna begreppet. 1.5 Disposition I kapitel två redovisas en kort historik rörande företagshälsovården i kommunen samt den lagstiftning som reglerar verksamheten. Därefter presenteras nuläget för Huddinges Personalhälsa. I kapitel fyra görs en utblick av hur några andra kommuner valt att inrätta sin företagshälsovård och i kapitel fem redogörs för tidigare utvärderingar. I kapitel sex finns en sammanställning av de intervjuer som gjorts och i rapportens sista kapitel presenteras utredningens slutsatser. 4 UTREDNING AVSEENDE PERSONALHÄLSANS VERKSAMHET

73 2. Historik och lagstiftning 2.1 En tillbakablick Från att tidigare ha upphandlat företagshälsovården sköter Huddinge kommun sedan 2006 driften i egen regi. I samband med beslutet om att ta över driften av företagshälsovården i egen regi konstaterades att företagshälsovård inte ska ses som ett självändamål. Företagshälsovården är ett bland flera medel i kommunens arbete för att uppnå en god arbetsmiljö. Andra medel är det systematiska arbetsmiljöarbetet, friskvård, personalutbildningar, ledarskap, organisationsutveckling etc. För att arbetsmiljöarbetet ska bli framgångsrikt och kunna sägas vara strategiskt och systematiskt måste det råda harmoni mellan delarna. Om man då väljer att köpa en av dessa delar externt ställer det mycket stora krav på integrering av företagshälsovård med övriga verksamheter så att målet god arbetsmiljö inte går förlorat på grund av bristande samarbete eller avsaknad av helhetssyn på arbetsmiljöaspekter. Erfarenheter och kunskaper inom företagshälsovården måste komma kommunens verksamheter till godo. Genom förnyade upphandlingsperioder ansågs det finnas en stor risk att dessa erfarenheter skulle gå förlorade vid byte av leverantör. Samtidigt visade utredningen att man överlag var nöjd med den företagshälsovård som erbjöds av Curera Företagshälsovård AB som kommunen hade avtal med. Det gällde framförallt personalens kompetens, bemötande och samarbetet kring rehabiliteringen. Dock ansåg man att det i princip inte bedrevs något systematiskt förebyggande arbetsmiljöarbete. I utredningen konstaterades också att de uppställda kraven i upphandlingsavtalen var många och att det inte framgick hur beställare och utförare skulle prioritera dem emellan. Emellertid återfanns krav i avtalet på att samla in statistisk rörande vilka arbetsplatser och yrkeskategorier som anlitat förtagshälsovården och varför, vilket inte uppfylldes. Dessa data är en förutsättning för att kunna vidta lämpliga preventiva åtgärder på arbetsplaster i riskzonen. 2.2 Reglering av företagshälsovården Den lagtext som reglerar företagshälsovården återfinns i arbetsmiljölagen (AML). I 3 kap. 2c anges att: Arbetsgivaren ska svara för att den företagshälsovård som arbetsförhållandena kräver finns att tillgå. Med företagshälsovård avses en oberoende expertresurs inom områdena arbetsmiljö och rehabilitering. Företagshälsovården ska särskilt arbeta för att förebygga och undanröja hälsorisker på arbetsplatser samt ha kompetens att identifiera och beskriva sambanden mellan arbetsmiljö, organisation, produktivitet och hälsa. UTREDNING AVSEENDE PERSONALHÄLSANS VERKSAMHET 5

74 3. Nuläge 3.1 Sjukfrånvaron Huddinge kommuns sjuktal är förhållandevis höga jämfört med riksgenomsnittet samt länsgenomsnittet, vilket varit fallet under en längre tidsperiod. De längre sjukfallen står för ca 3,6 procent av total sjukfrånvaro på 8,6 procent (okt 2016). Arbetet med aktivt och systematiskt rehabiliteringsarbete är prioriterat i verksamhetsplanen för respektive nämnd under Detta bedöms på kort och medellång sikt ge ökad efterfrågan sett till rehabiliterande insatser inom ramen för företagshälsovårdsområdet såsom arbetsförmågebedömningar, anpassningsåtgärder m.m. Ett flertal åtgärder har vidtagits i syfte att minska sjukfrånvaro däribland extern kartläggning av rehabiliteringsprocessen, förtydligad rehabiliteringshandbok, förtydligad beställning av företagshälsa, implementering av ett nytt systematiskt arbetsmiljöarbete (SAM) inkl. ny grundutbildning och certifiering av chefer. Av kommunens medarbetarenkät framgår dock att medarbetarnas upplevelse av sin arbetsmiljö har utvecklats positivt under de senaste åren. 3.2 Huddinge kommuns personalhälsa Personalhälsan är placerad inom personalavdelningen på kommunstyrelsens förvaltning och direkt underställd personaldirektören Uppdrag Företagshälsovården ska fungera som en oberoende expertresurs inom områdena arbestmiljö och rehabilitering. Verksamheten ska stödja arbetsgivaren i att förebygga och undanröja risker i arbetsmiljön samt stödja arbetsgivarens anpassnings- och rehabiliteringsverksamhet. Stödet behöver kunna anpassas över tid utifrån verksamhetens behov av förebyggande, främjande och rehabiliterande insatser Bemanning Budgeterad personalstyrka, sysselsättningsgrad såväl som yrkeskategori, för år 2016 var följande: Medicinska sekreterare 1,00 Hälsoutvecklare 0,50 Fysioterapeut 0,67 Företagsläkare 1,13 Arbetsmiljöingenjör 1,00 Beteendevetare 0,28 Psykolog 0,60 Företagshälsovårdschef 1,00 Företagssköterska 2,00 Summa 8,18 6 UTREDNING AVSEENDE PERSONALHÄLSANS VERKSAMHET

75 3.2.3 Kompetens Utöver den formella kompetensen för respektive yrkeskategori ovan har det även avropats/anlitats spetskompetenser inom andra områden. Personalhälsan ansvarar för två direktupphandlingsavtal. Dels för Krisstöd genom S:t Lukas dels Första hjälpen- och HLR-utbildning genom Life in mind, båda avropas av chef Kostnader Personalhälsans budget för 2016 kan ses nedan. Under 2016 gick verksamheten med ett överskott, främst till följd av vakanser. Nettobudget Taxor och avgifter 220 Försäljning av verksamhet 60 Intäkter 280 Personal Lokaler -499 Konsulter och inhyrd personal -175 Varor och tjänster -397 Kapitalkostnad 0 Kostnader UTREDNING AVSEENDE PERSONALHÄLSANS VERKSAMHET 7

76 4. Utblick olika driftsformer och organisatorisk tillhörighet 4.1 Generellt om företagshälsovård Företagshälsovård är ett vedertaget begrepp som är reglerat och definierat i arbetsmiljölagen. Till företagshälsovårdens arbetsuppgifter hör att kunna identifiera och beskriva sambanden mellan arbetsmiljö, organisation, produktivitet och hälsa. Det kräver kompetens i arbetsorganisation, såsom yrkeshygien, beteendevetenskap, ergonomi, medicin, rehabilitering och teknik. Ungefär 65 procent av alla sysselsatta i Sverige har tillgång till företagshälsovård. Företagshälsovård kan antingen köpas in eller finnas som en egen enhet inom organisationen. Det är också möjligt att kombinera de olika alternativen genom en företagshälsovård i egen regi med spetskomptens från extern part. Det finns också andra organisationsformer som i exempelvis region Gävleborg som redovisas nedan och där olika parter har inrättat en gemensam nämnd för samverkan rörande företagshälsovården. Företagshälsovården i Sverige består av ca 150 företag/enheter i varierande storlek och organisationsform. Majoriteten av dessa är medlemmar i Sveriges Företagshälsor. Medlemsföretagen har tillsammans drygt 450 mottagningar i hela landet, varav cirka 30 är "inbyggda, och ingår i kundföretagets/organisationens verksamhet. Sammanslagningar inom branschen gör att antalet företag successivt minskar Organisatoriska tillhörighet I en rapport från Svenska miljöinstitutet år 2015 konstateras att företagshälsovården kan ha varierande placering i respektive kommun/landsting. Ibland fungerade man som en fristående och självständig enhet eller förvaltning. Då kunde man till exempel vara placerad direkt under kommunstyrelsen eller ha en egen nämnd. I andra fall ingick företagshälsan som en del av en större förvaltning eller var placerad tillsammans med HR (personalavdelning) med mer eller mindre autonomi. De kommuner som hade upphandlat extern företagshälsovård hade till övervägande del lagt ansvaret för den på HR (personalavdelningen) där man tecknat avtal och följde upp verksamheten etc. 4.2 Exempel på olika driftsformer Upphandlad företagshälsovård Majoriteten av Sveriges kommuner upphandlar företagshälsovård av extern leverantör. I Stockholms län är det endast Huddinge kommun som inte upphandlar företagshälsovården. Omfattningen av de tjänster som handlas upp skiljer sig åt mellan olika kommuner. Fördelar som ofta framhålls med en extern företagshälsovård är att den är mer oberoende och vilar på en strikt affärsrelation mellan beställare och utförare. Om en upphandlad företagshälsovård inte kan leverera, eller om det av annan orsak inte fungerar, kan avtalet upphävas alternativt inte komma att förlängas. En upphandlad företagshälsovård tenderar också att vara mindre sårbar, mer flexibel och ha en bredare kompetens än en liten intern företagshälsovård. Dessutom framhålls ofta att det är mer kostnadseffektivt att upphandla verksamheten än att bygga upp en egen företagshälsovård. 8 UTREDNING AVSEENDE PERSONALHÄLSANS VERKSAMHET

77 Upphandling av företagshälsovård kräver en hög beställarkompetens, en tydlig kravspecifikation och ett bra uppföljningsarbete tillsammans med leverantören. Exempel på upphandlad företagshälsovård Botkyrka kommun och Haninge kommun anlitar en extern företagshälsovård. Medan Botkyrka enbart upphandlar rehabiliteringstjänster satsar Haninge även på ett främjande och förebyggande arbete. Med anledning av det skiljer sig kommunernas kostnader åt. Botkyrkas kostnader för företagshälsovård uppgår till ca 4 miljoner kronor/år medan motsvarande kostnader i Haninge ligger på närmre 12 miljoner kronor/år. Botkyrka kommun har dock för avsikt att framöver köpa in tjänster för att utveckla det främjande och förebyggande arbetet. Såväl Botkyrka som Haninge framhåller att fördelarna med en externt upphandlad företagshälsovård är att relationen mellan beställare och utförare blir tydligare och att företagshälsan blir mindre sårbar i relation till en liten intern företagshälsovård Samverkan - gemensam företagshälsa i region Gävleborg Bollnäs, Gävle, Hudiksvall, Ockelbo och Ovanåkers kommuner och Region Gävleborg har inrättat en gemensam nämnd för samverkan rörande de företagshälsofrågor som ankommer på dem i egenskap av arbetsgivare. Företagshälsovården i Gävleborg har ca kunder, varav ca chefer. Antalet anställda uppgår till ca 30 stycken med varierande kompetens och är stationerade på tre olika orter och fördelarna med samverkan anges vara: Effektivitet och konkurrenskraft. En stor organisationen ger stordriftsfördelar då resurser kan utnyttjas bättre och de administrativa kostnaderna kan slås ut på flera parter. Kompetens och attraktionskraft. Ett ökat kundunderlag möjliggör både en ökad bredd och spets inom olika kompetensområden. En större företagshälsa har lättare att rekrytera och möjliggör fler anställda inom alla yrkesområden. Sårbarhet och flexibilitet. En större organisation är mindre sårbar och klarar större produktionsvariationer och större sammanhållna uppdrag. En större företagshälsa har också goda möjligheter att i tvärprofessionella former utveckla kvaliteten i tjänster. Kontinuitet och långsiktighet. En egen företagshälsa har samma mål som sina ägare och behöver inte periodiskt handlas upp vilket möjliggör ett mer kontinuerligt, långsiktigt och tryggt samarbete. Fördelarna ovan sammanfaller med de som tas upp i löpande text under rubriken Upphandlad företagshälsovård bortsett från den sista punkten avseende kontinuitet och långsiktighet. UTREDNING AVSEENDE PERSONALHÄLSANS VERKSAMHET 9

78 5. Tidigare utvärderingar 5.1 Nordic Healthcare Group Under 2015 gjorde Nordic Healthcare Group en kartläggning av företagshälsovården i Huddinge kommun på uppdrag av personaldirektören. Syftet med uppdraget var att kartlägga och analysera företagshälsovården i Huddinge samt i ett urval av kommuner i Stockholms län. Kartläggningen berörde områdena kompetens och kostnader för företagshälsovården, inriktningen på nyttjandet av företagshälsovårdstjänster samt sjukfrånvaron Sammanfattning av rapporten Kompetens I likhet med jämförelsekommunerna har Huddinge kommun ett grundutbud av företagshälsovårdstjänster samt ytterligare några kompetenser som på andra håll saknades. Kostnad Huddinge kommun har en betydligt högre kostnad per arbetad timme (0,68 kronor) jämfört med medelvärdet för jämförelsekommunerna (0,31 kronor). Endast en kommun ligger högre rent kostnadsmässigt (0,69 kronor) och den lägsta kostnaden per arbetad timme är 0,11 kronor. Det finns därmed en mycket omfattande variation i kostnaden för företagshälsa mellan kommunerna. Inriktning av företagshälsovårdstjänster Det finns en variation mellan jämförelsekommunerna och Huddinge kommun i vilken inriktning av efterhjälpande och förebyggande insatser som nyttjas mest. I Huddinge kommun är förebyggande insatser som nyttjas mest. Den inriktning som nyttjas minst i samtliga kommuner är främjande insatser. Huddinge kommun nyttjar de efterhjälpande insatserna i relativt liten utsträckning i förhållande till jämförelsekommunerna. Sjukfrånvaro Sjukfrånvaron varierar bland jämförelsekommunerna. Siffrorna är från 2015 och jämförelsekommunen med den högsta sjukfrånvaro hade 8,3%, medan den kommun med den lägsta frånvaron hade 5,1%. Sjukfrånvaron i Huddinge var något högre än medelvärdet för jämförelsekommunerna. Troligt att övriga faktorer påverkar sjukfrånvaron En omfattande variation mellan kommunerna kännetecknar sjukfrånvaron såväl som kostnaden för företagshälsovården. Särskilt omfattande är variationen i kostnader. Den omfattande variationen och det obefintliga sambandet mellan sjukfrånvaro och kostnader gör det troligt att sjukfrånvaron i stor utsträckning påverkas av faktorer som företagshälsovården inte kan påverka. Analysen ger exempelvis ett visst stöd för att socioekonomiska bakgrundsfaktorer påverkar sjukfrånvaron. Andra tänkbara faktorer som kan påverka sjukfrånvaron är rutiner för sjuk/och friskanmälan, krav på läkarintyg, personalpolitik och arbetsbelastning etc. och dessa har inte inkluderats i granskningen. Företagshälsan kan givetvis också ha positiva effekter på exempelvis personalens välmående och produktivitet, men detta har inte undersökts i kartläggningen. 10 UTREDNING AVSEENDE PERSONALHÄLSANS VERKSAMHET

79 5.2 PWC en översyn av KSF Under våren 2016 fick PWC uppdraget att belysa hur kommunstyrelsens förvaltning kan arbeta på ett mer effektivt och ändamålsenligt sätt för att kommunens mål ska nås och kommande investeringar ska klaras. I augusti 2016 presenterade PWC rapporten Sikta framåt en översyn av kommunstyrelsens förvaltningsorganisation. Utgångspunkten för de förslag som lades var det som uttalat ska åstadkommas för framtiden, dvs. målbilden i form av vision och övergripande mål för Huddinge. I arbetet med att ta fram dessa användes modellen Future of Government som visar på ett antal kriterier som krävs för en framtida samhällsorganisation samt redovisar de trender som finns rörande ledningsfunktionen för de organisationer som anses framgångsrika Observationer Det finns inom HR-området en stor gemensam resurs i antalet anställda. Sammantaget har Huddinge kommun enligt egen statistik 47 personer som jobbar med HR-frågor, varav 25 på KSF. Av dessa arbetar dock 8 stycken inom Personalhälsan, vilket övriga kommuner i jämförelsen (Botkyrka och Helsingsborg) har outsourcat. Överlag har kommunen ett flertal verksamheter in-house som i många kommuner outsourcas. Exempel på sådana är IT-drift, personalhälsa, städ, tryckeri och intern service. Orsaken till att kommuner outsourcar kan vara många, bland annat kan det handla om att säkra kompetens och att fokusera på kommunens kärnuppgifter Slutsatser och rekommendationer PWC avslutar sin rapport med att redovisa på vilket sätt KSF:s nuvarande organisation bör förändras för att göra den mer ändamålsenlig och rustad för det nya normaltillståndet. Rensa bort rena serviceuppgifter från kommunstyrelsens förvaltning Kommunstyrelsens förvaltning är en ledningsorganisation vars huvudsakligauppgift ska relateras till strategi, ledning, styrning och samordning. Funktionerna inom KSF ska bl.a. förse organisationen med strategisk inriktning. PWC förordar att KSF ges möjlighet att fokusera på dessa kärnverksamheter. Konsekvensen blir en mer flexibel organisation med ett tydligt fokus på huvuduppdraget. Rena serviceuppgifter som inte har direkt koppling till just strategi, ledning, styrning och samordning (t.ex. kontorsservice, intern service, städ, tryckeri samt IT-drift och företagshälsovård) bör inte ha sin organisatoriska tillhörighet på KSF. Dessa uppgifter kan istället få en egen samordnad organisatorisk tillhörighet inom kommunorganisationen, alternativt att finna fördelar genom lösningar tillsammans med annan kommun. Ytterligare alternativ är att uppgifterna läggs ut på annan utförare (outsourcing). UTREDNING AVSEENDE PERSONALHÄLSANS VERKSAMHET 11

80 6. Intervjuer Under perioden intervjuades 16 tjänstemän både inom kommunen och externt. Intervjuerna baserades i huvudsak på ett antal frågor rörande bland annat hur behovet av Personalhälsan ser ut och hur man tycker att verksamheten fungerar i dag. 6.1 Hur ser behovet ut vad gäller Personalhälsan? Behovet av Personalhälsan skiljer sig åt mellan förvaltningarna. Medan exempelvis kommunstyrelsens förvaltning liksom kultur- och fritidsförvaltningen har ett relativt begränsat behov av Personalhälsan har barn- och utbildningsförvaltningen samt social- och äldreomsorgsförvaltningen ett desto större behov. Samtliga intervjuade personalchefer betonar att behovet just nu kretsar kring rehabiliteringsfrågor och då framförallt arbetsförmågebedömningar. Idag råder långa väntetider avseende arbetsförmågebedömningar och man anser att dessa borde kunna hanteras mer skyndsamt och flexibelt. 6.2 Hur fungerar Personalhälsans verksamhet i dag? En del av de intervjuade anser att Personalhälsan i dag saknar en gemensam och tydlig inriktning och att dess uppdrag är otydligt. Uppfattningen om huruvida Personalhälsan ska fokusera på förebyggande och främjande insatser eller rehabiliteringsärenden går bland de intervjuade isär. Några ställer sig också frågande till om Personalhälsans nuvarande inriktning stämmer överens med kommunens faktiska behov. Då menar man framförallt att Personalhälsan, istället för att fokusera på det förebyggande och främjande arbetet, bör inrikta sig på att hantera det höga antalet rehabiliteringsärenden (efterhjälp). Vad gäller kompetenser och bemanning anser man överlag att rådande sammansättning fungerar bra. Eventuellt skulle man behöva mer läkarresurser och även beteendevetare för att råda bot på de nuvarande långa väntetiderna i många ärenden. En majoritet av de intervjuade uttrycker att bemötandet från Personalhälsan är mycket bra. Dock anser man att tillgängligheten kan förbättras och som förslag lyfts att det borde finnas rehabiliteringssamordnare som är knutna till kommunens olika förvaltningar för att förenkla kontakten mellan chefer och Personalhälsan. Det framkommer också synpunkter på att tillgängligheten under kvällar och helger kan utvecklas liksom tillgängligheten under sommar- och semestertider. I övrigt anser man att det är viktigt att Personalhälsan är flexibel och har förmåga att möta verksamheternas olika behov. Många framhåller också att Personalhälsan i dag är väldigt liten i förhållande till organisationens storlek och kommunens höga sjuktal. 6.3 Driftsformer och organisatorisk tillhörighet Vad gäller driftsform så förespråkade en klar majoritet av arbetstagarorganisationerna en inbyggd företagshälsa medan en majoritet av personalcheferna förde en diskussion rörande för- och nackdelarna med inbyggd respektive upphandlad företagshälsovård. Arbetstagarorganisationerna baserar sina ställningstaganden främst på att man tycker att den nuvarande Personalhälsan fungerar tämligen bra samt att den har goda kunskaper om organisationen. De för- 12 UTREDNING AVSEENDE PERSONALHÄLSANS VERKSAMHET

81 och nackdelar som personalcheferna lyfter fram är just att en inbyggd företagshälsa kan jobba kontinuerligt och få goda kunskaper om organisationen, men att den är sårbar samt saknar flexibilitet och stordriftsfördelar. Dessutom framstår den knappast som en oberoende expertresurs med sin nuvarande organisatoriska tillhörighet. För att splittra bilden ytterligare fanns det även ett par som förespråkade ett samarbete mellan flera kommuner kring företagshälsovården i en gemensam nämnd och en personalchef som tydligt förespråkade en upphandlad företagshälsa. Rörande företagshälsovårdens organisatoriska tillhörighet var de endast tre av de intervjuade som hade explicita synpunkter och de var överens om att en inbyggd personalhälsa inte borde sortera under personalavdelningen utan snarare vara en del av en serviceförvaltning. Var ansvaret borde ligga om verksamheten istället upphandlades kommenterades inte. UTREDNING AVSEENDE PERSONALHÄLSANS VERKSAMHET 13

82 7. Slutsatser och rekommendationer Syftet med utredningen har varit att utreda och ge förslag till företagshälsovårdens driftsform och organisatoriska tillhörighet med utgångspunkt i förvaltningarnas behov av tjänster på kort respektive lång sikt. Analysen av vilken driftsform och organisatorisk tillhörighet som rekommenderas baserars på de fakta som presenterats i tidigare kapitel och har utgått från följande aspekter. 7.1 Ekonomi Enligt en tidigare utredning (se avsnitt 5.1) har Huddinge kommun en betydligt högre kostnad per arbetad timme (0,68 kronor) jämfört med medelvärdet för jämförelsekommunerna (0,31 kronor). Det finns därmed en mycket omfattande variation i kostnaden för företagshälsa mellan kommunerna. Och det går också att se i exemplen som redovisas i denna utredning där Botkyrka avsätter ca 4 miljoner till företagshälsovården medan Haninge satsar ca 12 miljoner. Kostnaden för en verksamhet beror dels på hur effektivt den utförs dels på ambitionsnivån. Det betyder att vid varje given ambitionsnivå kan verksamheten bedrivas mer eller mindre kostnadseffektivt. Ett sätt att öka effektiviteten är att söka olika skalfördelar. Kan administration, lokaler, inköp och spetskompetens etc. fördelas på fler kunder sjunker kostnaden för verksamheten. Detta skulle tala för att större företagshälsor är effektivare än mindre. Ett annat sätt öka verksamhetens effektivitet är att bedriva den i konkurrens. 7.2 Kompetens En inbyggd företagshälsovård är ofta uppbyggd för att klara de situationer som normalt uppstår i en kommun. Samtidigt finns det en risk att kompetensen blir för smal och att man då kan få svårt att hantera nya eller avvikande behov. En extern leverantör å andra sidan kan, om den är tillräckligt stor, tillhandahålla företagshälsovårdstjänster med såväl bred som djup specialistkompetens och klarar större produktionsvariationer och större sammanhållna uppdrag. En större företagshälsa har också goda möjligheter att i tvärprofessionella former utveckla kvaliteten i tjänster. 7.3 Sårbarhet På grund av sin storlek är ofta en inbyggd företagshälsovård sårbar både vad gäller storleken på, och inriktningen av, den efterfrågade kompetensen. Med en liten inbyggd hälsa kan det också vara svårt att vara flexibel om kundernas krav på insats förändras över tid. En liten företagshälsa är också mer sårbar för personalomsättning och upplever större rekryteringsutmaningar. 7.4 Kontinuitet Den inbyggda företagshälsovården har ofta goda förutsättningar och möjligheter för strategiskt arbete och kontinuitet. Den behöver inte konkurrensutsättas och upphandlas med periodisk regelbundenhet. Däremot är det sällan som omprövning och granskning av verksamhetens förutsättningar sker. En extern företagshälsovård måste handlas upp och avtalet sträcker sig vanligtvis över en period om 3-4 år. Detta medför minskad kontinuitet och en risk att 14 UTREDNING AVSEENDE PERSONALHÄLSANS VERKSAMHET

83 kunskap om kommunens verksamheter, behov och arbetsmiljöarbete försvinner om en ny leverantör vinner upphandlingen. Samtidigt kan bristande kontinuitet även uppstå med en inbyggd företagshälsa om personalomsättningen är stor, vilket har varit fallet i Huddinge de senaste åren. 7.5 Kunskap om organisationen En fördel som inte sällan framhålls med inbyggd företagshälsa är dess närhet och kännedom om kommunens organisation och verksamhet då man är en del av kommunen och har etablerade nätverk/relationer. Detta ställer å andra sidan krav på tydlighet och god beställarkompetens. En extern leverantör har inte samma inblick i kommunens organisation men kan hämta exempel på olika lösningar och ny utveckling utifrån sitt arbete med flera olika uppdragsgivare, däribland andra kommuner. 7.6 Oberoende expertresurs En inbyggd företagshälsovård kräver en fristående ställning och ett tydligt uppdrag för att kunna uppfattas som en oberoende expertresurs. Det finns också ett problem med en inbyggd företagshälsovårds kontinuitet och långsiktighet då det skapas informella kontakter och personliga relationer som kan jäva dess ställning som oberoende expertresurs. En extern företagshälsovård har goda förutsättningar att vara neutral och kunna sätta gränser eftersom den står fri i förhållande till kommunens interna organisation. Samtidigt kan det finnas en viss risk att en extern företagshälsovård inte påtalar eventuella brister och tenderar att ta arbetsgivarens parti av rädsla för att avtalet inte ska komma att förlängas. 7.7 Rekommendation Mot bakgrund av analysen och argumentationen under ovanstående rubriker rekommenderas följande för driftsform respektive organisatorisk tillhörighet Driftsform Det mesta talar för att en större företagshälsovård än den nuvarande inbyggda är att föredra. Den är mindre sårbar, kan ha en bredare kompetens, får skalfördelar och borde kunna vara mer oberoende. Samtidigt bedömer vi att en upphandlad extern företagshälsovård brister i kontinuitet och inte har lika djup kunskap om organisationen som en inbyggd. I ljuset av det vore det absolut bästa alternativet en samverkan med andra kommuner/landsting då det kan förena flexibilitet, bredare kompetens, oberoende och skalfördelar med kontinuitet och kunskap om organisationen när inte verksamheten måste handlas upp vart 3-4 år. Detta alternativ bygger dock på att det finns närliggande kommuner/landsting som är intresserade av att samverka. I det sammanhanget kan konstateras att av Stockholms läns 26 kommuner är Huddinge den enda kommunen med inbyggd företagshälsovård. Det nästa bästa alternativet är att upphandla verksamheten från en större leverantör. UTREDNING AVSEENDE PERSONALHÄLSANS VERKSAMHET 15

84 7.7.2 Organisatorisk tillhörighet I dagsläget är Huddinges Personalhälsa en del av personalavdelningen och har kommunens personaldirektör som chef. Detta är en olämplig ordning då det innebär att personaldirektören har uppgiften att beställa verksamheten av sig själv. Skulle däremot rekommendationen ovan följas att Huddinge kommun antingen eftersträvar en samverkan med andra parter i en fristående förvaltning med gemensam nämnd för företagshälsovården, eller att verksamheten upphandlas, är det logiskt att personalavdelningen är beställaren. 16 UTREDNING AVSEENDE PERSONALHÄLSANS VERKSAMHET

85 Referenslista Litteraturförteckning och annat material Nordic Healthcare Group: Kartläggning av företagshälsovården daterad PWC augusti Sikta framåt en översyn av kommunstyrelsens förvaltningsorganisation. Utkast till utredning från Lunds kommun rörande eventuell outsourcing av Företagshälsovården daterad Avtal om samverkan gemensam Företagshälsa region Gävleborg med bilagor. Svenska miljöinstitutet, ivl, rapport augusti Användning av företagshälsovården i kommuner och landsting. SKL. Råd vid upphandling och samarbete med företagshälsovård. Sveriges företagshälsor Branschorganisationens hemsida. Intervjuade Personachefer och personalkonsulter Åsa Brunqvist och Malin Lindell Stefan Szirmai Annika Press Lisa Pollack Daniela Fuciu KSF BUF KUF SÄF NBF Arbetstagarorganisationer Lennart Eriksson Kommunal Marie Norling Lärarförbundet Monika Tillberg Hesselbom SACO Annika Wilhelmsson Vision Personalhälsan Fredrik Möllerfors (t.f. chef och arbetsmiljöingenjör) Christina Öhman (psykolog) Externt Bo Eriksson Wallbäcks Mia Martikainen Ingrid Wibom Handläggare Gävleborgs gemensamma företagshälsa Haninge Botkyrka Sveriges företagshälsor UTREDNING AVSEENDE PERSONALHÄLSANS VERKSAMHET 17

86 KULTUR- OCH FRITIDSNÄMNDEN TJÄNSTEUTLÅTANDE DATUM DIARIENR SIDA KFN-2017/ (2) HANDLÄGGARE Wesslén, Mats Mats.Wesslen@huddinge.se Kultur- och fritidsnämnden Remiss: Utegym i befintliga parkmiljöer i Huddinge motion väckt av Sonia Benavente (V) Förslag till beslut Kultur- och fritidsnämnden godkänner förvaltningens svar enligt tjänsteutlåtande daterat den 12 april 2017 och skickar det till kommunstyrelsen som sitt eget. Beskrivning av ärendet Sonia Benavente (V) skriver i en motion om behovet av träningsutrustning för att göra det möjligt för fler att leva ett hälsosamt liv. Motionen utmynnar i yrkanden om; Att kultur- och fritidsförvaltningen får i uppdrag att utreda vilka parkmiljöer i kommunen som skulle vara lämpliga för utonhusgym samt Att nödvändiga medel anslås för att utrusta fler av Huddinges parkmiljöer med utomhusgym. Förvaltningens synpunkter I takt med att kommunen expanderar och fler människor flyttar till Huddinge är det av vikt att möjligheten att utöva motion och rekreation fortsatt är god. Det är inte kultur- och fritidsförvaltningens uppdrag att utreda och planera utegym och andra spontanytor i parkmiljö. Dock är bedömningen att kompetens och kunskap för idrottsanläggningar finns på kultur- och fritidsförvaltningen och att planering och initiering av spontanidrottsytor bör ligga på kultur och fritid. Ett problem i sammanhanget är att det saknas idrottsmark i Huddinges detaljplaner. Kultur- och fritidsförvaltningen saknar också investeringsmedel för den aktuella typen av anläggning. Generellt sett är förvaltningen positiv till att fler möjligheter finns för rekreation och motion. I det avseendet framstår utegym som en kostnadseffektiv lösning, speciellt i kommunens prioriterade områden. POSTADRESS Kultur- och fritidsnämnden Huddinge BESÖKSADRESS Patron Pehrs väg 6 TELEFON (VX) OCH FAX E-POST OCH WEBB huddinge@huddinge.se

87 KULTUR- OCH FRITIDSNÄMNDEN TJÄNSTEUTLÅTANDE DATUM DIARIENR SIDA KFN-2017/ (2) Förvaltningen menar att kommunikationen med samhällsbyggnadsavdelningen är god då de planerar upprustning och förändringar i befintliga parker. Den kommande expansionen i kommunen gör att arbetet kräver fortsatt god planering i samhällsbyggnadsprocessen. Förvaltningen vill särskilt lyfta fram att det ur ett folkhälsoperspektiv finns ett behov av att öka antalet utegym i förhållande till befolkningen vilket kräver god samverkan över förvaltningsgränserna. Anneli Fällman Kultur- och fritidsdirektör Bilagor Remisshandlingar Beslutet delges Kommunstyrelsen Mats Wesslén Utredare

88 KOMMUNSTYRELSENS FÖRVALTNING REMISSMISSIV DATUM DIARIENR SIDA KS-2017/ (1) HANDLÄGGARE Fedorova, Antonina Antonina.Fedorova@huddinge.se Remissinstanser: Kultur- och fritidsnämnden Utegym i befintliga parkmiljöer i Huddinge- motion väckt av Sonia Benavente (V) Bifogade handlingar översänds till ovanstående remissinstanser för yttrande senast den 30 juni Handläggare: Björn Rosborg, administrativa avdelningen, kommunstyrelsens förvaltning. Skicka era svar genom remissfunktionen i W3D3. Eva Assarsson Kanslichef Delges Kommunstyrelsen, delegationsbeslut C 7.8 POSTADRESS Kommunstyrelsens förvaltning Huddinge BESÖKSADRESS Kommunalvägen 28 TELEFON (VX) OCH FAX E-POST OCH WEBB huddinge@huddinge.se

89

90 KULTUR- OCH FRITIDSNÄMNDEN TJÄNSTEUTLÅTANDE DATUM DIARIENR SIDA KFN-2017/ (3) HANDLÄGGARE Wesslén, Mats Mats.Wesslen@huddinge.se Kultur- och fritidsnämnden Remiss: Detaljplan för Utsäljeskolan 2 m fl. Utbyggnad av skola, utökat förfarande, ByggR SBU Förslag till beslut Kultur- och fritidsnämnden godkänner förvaltningens remissvar enligt tjänsteutlåtande daterat den 22 maj 2017 och skickar det till kommunstyrelsen som sitt eget. Sammanfattning En ny skola föreslås på existerande område för Utsäljeskolan. Den nya skolan är avsedd för 940 elever och belägen cirka 2,5 kilometer öster om Segeltorps centrum. I planen finns en 7-manna konstgräsplan (35x60 meter) och en idrottshall (40x20 meter) inplanerade. I processen kring detaljplanen för Utsäljeskolan har kultur- och fritidsförvaltningens fritidsverksamhet haft god inblick i och goda möjligheter att delta i planeringen. Arbetet kring Utsäljeskolan har varit konstruktivt vilket, ur förvaltningens synpunkt, skapat goda förutsättningar för långsiktiga lösningar. Beskrivning av ärendet Syftet med planläggningen är att möjliggöra ny-, om- eller tillbyggnad av Utsäljeskolan för ytterligare cirka 300 elever, idrottshall samt specialsalar för grundsärskola. En ny skola föreslås uppföras inom befintligt område för skolan. Den nya skolbyggnaden anpassas till omgivningen avseende terräng och skolgårdutformning samt fortsatt möjlighet för omkringboende att passera skolan med skolgård på ett bra sätt. Planområdet omfattar cirka 3,9 hektar och är beläget i kommundelen Utsälje cirka 2,5 km öster om Segeltorps centrum Boverket rekommenderar 30 m² friyta/barn i grundskolan. I dagsläget planeras skolan rymma 940 elever. Detaljplanen möjliggör för en friyta om minst 16,5 m 2 /barn vilket säkerställs genom en största byggnadsarea samt begränsning av ytan var bilparkering och angöring får anordnas. POSTADRESS Kultur- och fritidsnämnden Huddinge BESÖKSADRESS Patron Pehrs väg 6 TELEFON (VX) OCH FAX E-POST OCH WEBB huddinge@huddinge.se

91 KULTUR- OCH FRITIDSNÄMNDEN TJÄNSTEUTLÅTANDE DATUM DIARIENR SIDA KFN-2017/ (3) I bedömningen av storlek och kvalitéer kan även tillgång på och tillgänglighet till närliggande park och naturområden ingå. För den tilltänkta skolan utgör park- och naturområdet även en pedagogisk resurs. Dock innebär detta ett ökat slitage och ett ökat behov av underhåll och skötsel som kommunen får bekosta. En upprustning av parkstråket kan bidra att parken stärks som mötesplats. En upprustning med bättre belysning, iordninggjorda asfalterade gång- och cykelvägar samt upphållsytor med parkbänkar generar en trivsammare plats. Sådana platser ökar chansen till en större närvaro av och interaktion mellan människor, det leder till en stabilare och tryggare miljö. Skolgården integreras kvällstid i parkmiljön, detta leder till att flera generationer kan vistas i parkmiljön samtidigt både dag och kvällstid. Detta leder till ett viktigt samspel mellan barn/ungdomar och vuxna. I planen finns en 7-manna konstgräsplan (35x60 meter) och en idrottshall (40x20 meter) inplanerade. Samråd kvartal Granskning kvartal Antagande i kommunfullmäktige kvartal Laga kraft*, tidigast kvartal Uppförande av bebyggelse 2019 (*Om detaljplanen inte överklagas vinner den laga kraft cirka 4 veckor efter antagandebeslutet.) Förvaltningens synpunkter I processen kring detaljplanen för Utsäljeskolan har kultur- och fritidsförvaltningens fritidsverksamhet haft god inblick i och goda möjligheter att delta i planeringen. Arbetet kring Utsäljeskolan har varit konstruktivt vilket, ur förvaltningens synpunkt, skapat goda förutsättningar för långsiktiga lösningar. En ny skola för 940 elever genererar i förlängningen sannolikt mer aktivitet i det lokala föreningslivet vilket kräver ytterligare insatser. Förvaltningen

92 KULTUR- OCH FRITIDSNÄMNDEN TJÄNSTEUTLÅTANDE DATUM DIARIENR SIDA KFN-2017/ (3) menar också att då skolan är förhållandevis stor så hade en fullstor 11- mannaplan varit önskvärd. Dock är förvaltningen medveten om att de ytor som finns tillgängliga gör det omöjligt att bygga en 11-mannaplan. Generellt är det viktigt att ytor för rekreation och lek är tillräckliga för den förtätning och åtföljande befolkningsökning som sker. I och med den pågående förtätningen tenderar lättillgängliga grönytor att minska och därmed bli hårdare belastade. Anneli Fällman Kultur- och fritidsdirektör Bilagor Remisshandlingar Mats Wesslén Utredare Beslutet delges Kommunstyrelsen

93 SÄNDLISTA 1 (1) Datum Diarienummer KS-2015/840 Handläggare Björn Sigsjö Bjorn.sigsjo@huddinge.se Kommunstyrelsen förvaltning Sändlista vid samråd för Detaljplan för Utsäljeskolan, i kommundel Snättringe, Huddinge kommun Samråd pågår mellan 23 maj och 6 juli Yttranden önskas senast 6 juli Planhandlingar finns tillgängliga på Översänt för yttrande till: Länsstyrelsen, Stockholms Län Lantmäterimyndigheten, Huddinge Luftfartsverket Stockholms läns landsting, Trafikförvaltningen (SL) Strålsäkerhetsmyndigheten SYVAB Södertörns Brandförsvarsförbund Södertörns Fjärrvärme AB TeliaSonera, Skanova Access AB Terco I&S AB AB Stokab (fibernät) Stockholm vatten och avfall Svenska Kraftnät Vattenfall El Natur- och byggnadsnämnden Tillsynsnämnden Förskolenämnden Grundskolenämnden Kultur- oh fritidsnämnden Råd för funktionshinderfrågor Huddinge Hembygdsförening Hyresgästföreningen, Huddinge Naturskyddsföreningen, Huddinge Snättringe fastighetsägareförening Cykelfrämjandet i Storstockholm Sakägare enligt fastighetsförteckningen HUDDINGE KOMMUN Kommunstyrelsens förvaltning Post Huddinge Tfn huddinge@huddinge.se Besök Kommunalvägen 28 Tfn vxl

94 Alternativ med gång- och cykelväg norr om fotbollsplanen. Gång- och cykelväg Gång- och cykelväg BUNTMAKAREN PLANBESTÄMMELSER Följande gäller inom områden med nedanstående beteckningar. Endast angiven användning och utformning är tillåten. Bestämmelser utan beteckning gäller inom hela planområdet. Gränser Planområdesgräns Gång- och cykelväg Användningsgräns Egenskapsgräns Gång- och cykelväg Gång- och cykelväg Användning av allmän platsmark med kommunalt huvudmannaskap (PBL 4 kap 5 punkt 2) VÄG Väg Gång- och cykelväg PARK Park PARK BÅTSMANNEN NATUR Natur Användning av kvartersmark (PBL 4 kap 5 punkt 3) E Tekniska anläggingar, Transformatorstation P Parkering Illustration S Skola Egenskapsbestämmelser för kvartersmark x n2 16 E VÄG C e 1 +0,0 n1 Högsta totala sammanlagda byggnadsarea är 6000 kvm (PBL 4 kap 11 punkt 1) Högsta totalhöjd i meter över angivet nollplan (PBL 4 kap 11 punkt 1 eller 16 punkt 1) Skog, anläggningar för skolans utemiljö får anläggas. (PBL 4 kap 10 och 13 ) n 2 P u 227A UTSÄLJESKOLAN 227B 227C u S 2 51 e1 e 1 +63, , P u NATUR A B DEKORATÖRENAdministrativa bestämmelser C 22 n2 Marken ska var tillgänglig för hantering av dagvatten. (PBL 4 kap 10 och 13 ) Korsmark - på marken får endast komplementbyggnad placeras (PBL 4 kap 11 punkt 1 eller 16 punkt 1) Prickmark - marken får inte förses med byggnad (PBL 4 kap 11 punkt 1 eller 16 punkt 1) Kommunen är huvudman för allmän plats. (PBL 4 kap 7 ) Genomförandetid är 5 år från den dagen detaljplanen vinner laga kraft. (PBL 4 kap 21 ) Marken ska vara avhjälpt till nivån känslig markanvändning (KM) innan startbesked får medges. (PBL 4 kap 14 ) x Gång- och cykeltrafik - Område eller utrymme som ska vara tillgänglig för allmännyttig gång- och cykeltrafik. Hastighetsdämpande åtgärder ska vidatas för cyklister. (PBL 4 kap 6 ) Illustrationslinje för skolbyggnad VÄG n Beteckningar Grundkarta över Utsäljeskolan 2 m.f.l. inom kommundelen Utsälje i Huddinge kommun upprättad av NBF/Lantmäteriavdelningen Kartan framställd genom utdrag ur digital kartdatabas och kontrollerad inom planområdet. Koordinatsystem PLAN Sweref HÖJD RH2000 Skala 1:1000 (orginalformat A1) m Gällande kvarterstraktgräns eller användningsgräns Fastighetsgräns Gällande användningsgräns ej sammanfallande med fastighetsgräns Gällande egenskapsgräns Gällande rättighetsgräns Avvägd höjd Fastställd höjd Bef. huvudbyggnad, geodetisk resp. fotogrammetrisk Bef. uthus eller garage geodetisk resp. fotogrammetriskt 7 6 Höjdkurva Slänt Staket, bullerplank Häck Stödmur, mur Dike Väg HUDDINGE KOMMUN Plankarta med bestämmelser Samrådshandling Utökat planförfarande, PBL 2010:900 Utsäljeskolan Utsäljeskolan 2 m.f.l. Huddinge kommun Upprättad Kommunstyrelseförvaltningen Till planen hör: Planprogram Planbeskrivning Genomförande Miljöbeskrivning Illustration Övrigt Beslutsdatum Laga kraft Instans KS/SBU KS , SBU Björn Sigsjö Planarktekt