12:00 Panelsamtal 1: Hur arbetar olika aktörer för mänskliga rättigheter? Representanter från olika verksamheter deltar.

Transkript

1 12:00 Panelsamtal 1: Hur arbetar olika aktörer för mänskliga rättigheter? Representanter från olika verksamheter deltar. Panelsamtal 1 12:00-12:30 Den närmaste timmen ska vi få träffa åtta personer som på olika sätt är aktiva för att främja arbetet med mänskliga rättigheter. En del av dem har det som jobb, andra som ett engagemang i en organisation. Förresten finns nog engagemanget hos allihop men aktiviteterna skiljer. Ann Hansson från Länsstyrelsen i Västra Götaland. Välkommen! Du är analytiker på enheten för social hållbarhet. Vad gör du som analytiker? Jag har varit analytiker till efter sommaren, vid enheten för social hållbarhet. Nu jobbar jag med att utveckla rättighetsfrågor. Det handlar om mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter. Att arbeta med social hållbarhet gäller alltså att arbete mot alla former av diskriminering? Hos oss på Länsstyrelsen är det inskrivet i all vår verksamhet att vi ska jobba för de mänskliga rättigheterna. Din enhet ska se till att Länsstyrelsen som en statlig myndighet främjar mänskliga rättigheter med alla sina beslut. Kan det finnas anledning att bevaka hur det går med mänskliga rättigheter när det handlar om landsbygdsutveckling? Kan det komma in i skötseln av Kosterhavet som naturreservat eller Hornborgasjön? Bra att du nämner Hornborgasjön och Kosterhavet. Där har vi jobbat för ökad tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Ordnat fågeltorn med hiss bland annat. Social hållbarhet, det ska ingå i myndighetens övergripande arbete. Men ni har också ett arbete där civilsamhällets föreningsliv kommer in, ni ordnade nyligen en utbildning för politiker och höga chefer om rasism. Då fanns bland andra Antidiskrimineringsbyrån från Trollhättan där och hjälpte till. Vad betyder det för politiker och chefer att möta kunskapen som finns hos sådana organisationer? Det har stor betydelse att höra röster från civilsamhället som offentlig tjänsteman och inom statlig verksamhet. Vi jobbar ofta med kommuner och har sällan direkt kontakt med civilsamhället. Det finns personer som inte har så högt förtroende för myndigheter, då är det bra att organisationer som de som är här kan ha kontakt med invånarna och myndigheter och agera som en bro eller brygga dem emellan. Vi ordnade MR-dagar i Göteborg 2015 och medverkar idag i Västsverige mot rasism. Vi försöker jobba mer regionalt, istället för enbart i Göteborgsområdet. Tack säger jag till Ann Hansson och jag tycker du ska ha en applåd för att du delat med dig av ditt arbete. Välkommen Mussa Salim, som är socialdemokratisk politiker med plats i Västra Götalandsregionens Kommitté för mänskliga rättigheter. Det är alltså en politiskt tillsatt kommitté och där kan ni ägna er åt att följa hur regionen, till exempel i vården,

2 främjar de mänskliga rättigheterna. Ni har till exempel tagit tag i det här med andaktsrum berätta! Jag är sjuksköterska. Vi har jobbat för att sjukhus ska införa andaktsrum för att inkludera människor, oavsett religion/tro, dit man kan gå och känna trygghet. Men ni har också haft ett projekt inom psykvården kan du berätta vad det gick ut på? Det stämmer. Vi har haft ett projekt riktat mot psykiatrin. Sverige fått kritik mot hur vi jobbar inom psykiatrin med mycket sjuka personer. 4 tvångsåtgärder per månader förr, 4 per år idag. Viktigt dokument. Rättighetsbärarna (patienterna) ska känna att deras rättigheter tas till vara. Inåt kan det också handla om utbildning om barns rättigheter i och med att Barnkonventionen ska bli lag, En annan sida är att verka för HBTQ-certifierade vårdcentraler vad innebär det? Dessa personer har upplevt att man utsätts för diskriminering eller särbehandling på vårdcentraler. Vi vill ha en tillåtande vård, certifiering är ett led i detta. Dessutom kan ni bevilja pengar till regionens föreningar inom regionala handikapporganisationer, patientföreningar, föreningar som företräder de nationella minoriteterna, HBTQ-organisationer och barnrättsorganisationer. Ett stöd som naturligtvis kan främja deras mänskliga rättigheter. Du har engagerat dig i frågor kring minoriteterna vad har det handlat om? Varför har du valt det? Det blev så, dels för att jag är rätt intresserad av våra minoritetsgrupper. Vi har fem samråd kring minoriteter. Jag deltar i ena. Tar in info, hur vi kan utveckla och förbättra för vårt nationella minoritetsfolk. Tack Mussa Salim för den orienteringen i arbetet för mänskliga rättigheter i den kommitté som regionen har för dessa frågor. Nu handlar det om att ta steget till kommunerna och träffa Katarina Nyman som är integrationsstrateg på Trollhättans kommun. Där finns ju faktiskt en koppling till Mussa Salims engagemang för Trollhättan är ju förvaltningskommun för ett finskt förvaltningsområde, eller hur? Det stämmer, det finns ett minoritetsintresse kopplat till Trollhättan. Viss kommunal service ska finnas på finska och diverse kommunala aktiviteter, till exempel här nu under hösten. Du har en ny tjänst och du är först med att ha jobbet som integrationsstrateg vad går ett sådant uppdrag ut på? Det är ett ganska brett uppdrag som dels kan handla om omvärldsbevakning hur ser läget ut kring våra arbetsområden? Även att lära sig om goda exempel på andra ställen. Dels samverka med civilsamhället, vi har till exempel vårt invandrarråd. Det handlar också om samverkan med andra myndigheter (bland annat Arbetsförmedlingen), fördela de statliga ersättningarna för mottagande av nyanlända och samordna budgetarbetet. Du ser alltså till att pengarna hamnar där de ska?

3 Det är står i en förordning vart de ska satsas, det som de nyanlända har rätt att få de två första åren som ny i Sverige. Främst språkundervisning och samhällsinformation. Lägger man fram ett sådant förslag ska man ta hänsyn till det som står i förordningen men också det som Monica nämnde, vi ska nämligen prioritera barn och unga enligt Trollhättans mål- och resursplan. Vilket vi tagit hänsyn till. Det är ganska tydligt hur pengarna ska fördelas. Sett till civilsamhället, har du hunnit träffa några föreningar? Ja, några har sökt upp mig och några har jag sökt upp. Bland annat religiösa, invandrarföreningar men också andra typer. Du nämnde ett initiativ från några föräldrar, som ville dra igång någonting efter de oroligheter som varit. Kan du berätta lite om det? Det finns ett stort engagemang bland föräldrarna i de utsatta stadsdelarna i Trollhättan, där det finns en pågående dialog mellan kommunen och de här personerna som har engagerat sig. Det finns mycket vilja i området. Vad kan Kommunens insats bli i det sammanhanget? Det handlar väldigt mycket om att se över vilka behov som finns. Vi behöver även få in perspektiv från civilsamhället. Kan ni vara snabba inom Kommunen så att de känner att ni gör något? Snabbhet är kanske inte kommuners och myndigheters starkaste sida, för det finns mycket regler och riktlinjer för vad vi får göra. Men vi gör vad vi kan för utifrån våra befintliga förutsättningar. Nytt som är på gång är ju Delegationen för segregation en ny myndighet som kommer jobba för integration till exempel inom skolan vilket är viktigt i det här fallet. Får du får gensvar för de strategiska analyser du gör utifrån t.ex. dina omvärldsanalyser? Ja, det tycker jag absolut. Är föreningslivet något som du känner kommer vara en stor del av ditt fortsatta arbete? Föreningslivet är en väldigt viktig aktör, kommunen har inte möjlighet att jobba på samma sätt. Tillit till samhällsfunktioner är viktigt. Jag har jobbat med nyanlända i cirka sex år och det är ganska vanligt att man som nyanländ inte känner tillit till myndigheter, vilket inte är så konstigt. Där är föreningar en viktig och bra brygga mellan invånare och myndigheter. Tack så mycket Katarina Nyman för inblicken i Trollhättans stads arbete där du är integrationsstrateg. Från den lite mindre kommunen Tanum kommer Jeanette Karlsson. Du är integrationsutvecklare på Flykting- och integrationsenheten där. Vilket är ditt viktigaste uppdrag? Det är lite spritt. Dels att samordna konkreta insatser för integration. Det kan handla om att ha riktade informationsinsatser till nya kommuninvånare. Sen jobbar jag även strategiskt för att skapa förståelse för integrering och inkludering i samhället.

4 Du lyfter gärna det ideella engagemangets betydelse. Vi pratar om civilsamhällets föreningar. Tycker du att de fått förutsättningarna att göra den viktiga insats man ofta säger att de kan hjälpa till med? Som integrationsutvecklare ser jag det som en viktig del att skapa förutsättningar för civilsamhällets organisationer att kunna jobba långsiktigt med integration och inkludering. Förut hade Tanum ett bidrag för föreningar, men idag hänvisas man att söka vanliga föreningsbidrag. I mindre kommuner blir det svårare eftersom det inte finns lika mycket resurser. Finns det ett intresse från föreningslivet? Ja, det gör det absolut. Tanum har väldigt många föreningar, många jobbar med integrationsarbete och inkludering. Intresset är stort. Samverkan är viktigt, det gör vi bland annat i ett så kallat integrationsnätverk. Där samverkar representanter från kommunen och föreningar för att gemensamt se över behov. Vi har gjort en hel del insatser tillsammans med civilsamhället. Behöver man bli bättre på detta? Många föreningar sitter inne på mycket kunskap, så utbyten och samverkan för att dela med sig av kunskaper är viktigt. Vissa föreningar lyckas bättre än andra. Vi håller på och ska söka projektpengar av Folkhälsorådet för att starta ett kunskapsutbyte, där föreningar kan träffas och dela med sig av sina kunskaper till andra. Det ser vi som ett viktigt led i civilsamhällets arbete med att inkludera fler. Då kommer det även vara en föreningsguide kopplad till det som stöttar människor som vill in i civilsamhällets aktiviteter. När människor kommer till en ny kommun och ska integreras och inkluderas i samhället. Vad krävs av kommunledningen för att det här ska bli riktigt? Det gäller ju att de är med och är tydliga med vad de förväntar sig. Det tror jag är en väldigt viktig del i ett inkluderingsarbete och ett integrationsarbete som hänger ihop med mänskliga rättigheter. I Tanums kommun har vi en handlingsplan för flyktingmottagande och integration, där det tydligt står att integration handlar om att skapa förutsättningar för föreningslivet och att ha gemensamma aktiviteter och jobba med integration. Man behöver nog bryta ner det här, vad gör man i praktiken för att göra det? Innebär detta att man även bygger strukturer för att säkra att kommunledningen är involverade i det här? Ja, i Tanums kommun har man startat en styrgrupp som följer upp handlingsplanen för mottagning av asylsökande. Tack Jeanette Karlsson, integrationsutvecklare i Tanum. Panelsamtal 2, kl. 12:30-13:00 Från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har vi med oss Rebecka Herdevall välkommen! Vilka grundläggande krav ställer ni för att en organisation ska få bidrag från er?

5 Beror lite på, det finns olika typer av bidrag; organisationsbidrag, projektbidrag och verksamhetsbidrag. Inom de olika bidragsformerna gäller olika regler, de styrs av förordningar från Regeringen. Men de krav vi ställer på de organisationer som kan söka bidrag är att de ska vara demokratiskt uppbyggda, självständiga, följa demokratins idéer inklusive principen om jämställdhet och förbud mot diskriminering. Det gäller alla bidrag för civilsamhället. Hur mkt pengar rör det sig om? Cirka 600 miljoner per år. Vi försöker kontrollera de föreningar och organisationer vi ger bidrag till, vi har fått en del kritik i media men vi jobbar hela tiden på att bli bättre. Myndigheten delar inte bara ut bidrag, vi är även en kunskapsmyndighet. En stor del av vårt arbete innefattar kunskapsproduktion. Det är viktigt att myndigheter som er kontrolleras, eftersom det handlar om just var ska man sätta gränserna för vilken föreningsverksamhet som kan få statligt bidrag? Absolut, kontroller är något som vi välkomnar. Det är bra att kritik lyfts upp, det är viktigt vart pengarna går eftersom det ju är skattepengar. Jag skulle säga att den allra största delen går ju till bra saker, men så finns det kanske en liten del som utnyttjas på fel sätt och då måste vi ju komma till rätta med det. Det är viktigt att det upptäcks. Vi ger bidrag till en väldigt bredd av verksamheter. Det här med #metoo-kampanjen, kan det bli en föreningsverksamhet som får stöd ifrån er i framtiden? Jag kan inte svara på det, beror på hur det utvecklas. Om det blir en etablerad förening med demokrati, det krävs en styrelse, årsmöte, medlemmar osv. Men ja, varför inte! Om den uppfyller våra kriterier. Våra projektbidrag kan vara lättare att beviljas som nystartad rörelse. Antidiskrimineringsbyråer, som den i Trollhättan, får också bidrag. Ni ger pengar till 15 sådana runt om i landet. Jag vill övergå till er andra uppgift, kunskapsspridningen. Vad ska den bidra till? Den fyller en viktig funktion för kunskap för att höja kunskap om diverse ämnen. Tanken är att öka kunskap hos de det berör och resten av samhället. Vi får nya uppgifter hela tiden, vi ska vara en spetsmyndighet som kan mycket om ungdoms och civilsamhällesfrågor. Det fyller en viktig funktion för att öka kunskapen i samhället. Märker ni att de som tar del av er information påverkas i sin verksamhet av att ha lärt sig informationen? Absolut, det leder ofta till ngt, de slutsatser vi kommer till i våra kunskapsproduktioner. Vi hjälper även till att sprida andra redan befintliga kunskapskanaler som andra tagit fram, bland annat ett exempel från Europarådet. Vi fyller en viktig funktion för till exempel ungdomars kunskap direkt. Översättning av ungdomsmottagningar på nätet är ett exempel på en service vi tagit fram. Det är väldigt brett. Tack Rebecka Herdevall från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor.

6 Nu till ett projekt som drivs av Arvsfonden - Lagen som verktyg. Vi har fått besök av Ola Linder som är jurist. Er verksamhet är till för att driva diskriminering till domstol? Ja, i princip. Projektet syftar till att öka kunskapen och kompetensen kring vad diskriminering är i lagens mening. Hur kan vi använda de verktyg som finns för att motverka diskriminering i samhället. Eftersom vi får bidrag från Arvsfonden får vi inte använda medlen för att direkt driva rättsfall, vilket skulle gynna enskilda och inte allmänheten. Vi håller inte alla gånger med om den tolkningen eftersom om en rättspraxis utformas kommer det gynna allmänheten eftersom då blir rättsskyddet utvecklat och starkare i praktiken. Vi har däremot en förening som kan driva rättsfall vid sidan om. Kan den föreningen få bidrag? Ja, absolut. Just nu jobbar den med stödmedlemskap från civilsamhällesorganisationer och enskilda. Se det är lite så kallad Modern crowd founding? Ja precis. En början till det, kan man säga. Räcker medlen ni får in så ni kunnat driva något fall? Vi är nära nu, att ha ett par mål i domstol, men medlen kommer inte räcka till att driva den formen av ersättningsyrkanden som behövs. Vi vill inte få ut pengar, men som lagen är utformad måste man yrka på diskrimineringsersättning för att komma åt en diskriminering. För att avskräcka aktörer från att diskriminera krävs en hög ersättningsyrkan. Jobbar ni med samtliga diskrimineringsgrunder? Nej, nästan uteslutande med funktionsnedsättning. Hur kommer det sig? Det finns många bra verksamheter i samhället, till exempel antidiskrimineringsbyråerna, men det saknas spetskompetens på just det här området i Sverige. Vad är Independent Living Institute? Rörelse och politiska kraft om personlig assistans som serviceform. Artikel om funktionsnedsättning. Vad händer om ni förlorar mål? Krävs det lagändring? Bra fråga, jag tror det handlar om intressepolitik. Vi kan testa andra fall, det finns mycket som behöver prövas. Ni håller även på med förebyggande arbete? Vi jobbar mycket med utbildning. Just nu turné med utbildning och informationsspridning till olika samhällsaktörer, bland annat antidiskrimineringsbyråerna. Vad har ni fått för reaktioner i skolor? Vi har inte varit i skolor än, men vi jobbar mot ungdomar också. Vi har haft en gästskribent på hemsidan som riktat sig till unga.

7 Det finns ett krav från funktionsnedsatta om ett oberoende liv? Ja, det kanske det gör. Jag tror inte det har ökat för att det är något nytt, däremot så är ju något vi möter nedskärningar i assistans- och LSS-insatser. Det får konsekvensen att personen måste kämpa på nytt med att få sina grundläggande fri- och rättigheter, vilket kanske inte var fallet för år sedan. Tack Ola Linder från projektet Lagen som verktyg. Det finns ett annat projekt som också har pengar från Arvsfonden och som också handlar om funktionsnedsättning, och det utgår från funktionshinderkonventionen och har namnet Från snack till verkstad. Lars Lindberg är projektledare där. Först: vad är funktionshinderkonventionen? Den blev klar 2007 och ratificerades i Sverige Det är en konvention som arbetats fram efter mycket påstötning från de funktionshindrade. Dröjde ganska länge på grund av att barnkonventionen kom 1989 och FN-staterna då inte ville ta fram en till så nära inpå. Det var tydligt att övriga skydd inte var tillräckliga och därför utarbetades konventionen. Nya och förtydligande rättigheter för människor med funktionsnedsättning. Ert projekt Från snack till verkstad, hur går det med det? Projektet fokuserar på hur man ska jobba mer praktiskt med konventionen. Bland annat att genom jurister driva rättsfall. Konventionen är ju inte lag. Vi fokuserar på att hitta redskap och en verktygslåda för hur man kan arbeta med lagen. Vi jobbar framförallt med funktionshindrade. Myndigheten för delaktighet jobbar främst mot myndigheter. Vi har en föreläsningsturné tillsammans med dem för kommuner. Behöver ni nå fler politiker? Absolut, i Sverige finns en omhändertagandetradition. För människor med funktionsnedsättning är delaktigheten inom demokratin lägre. Det råder bristande tillgänglighet, vilket måste förändras. Vi har haft ett tidigare projekt gällande media. I Storbritannien är de bättre inom media på att poängtera mångfalden. Tack så mycket Lars Lindberg från projektet Från snack till verkstad som alltså försöker använda funktionshinderkonventionen på ett medvetet sätt. Till slut denna timma ska en av dagens arrangörer, Integrationsforum och den lokala Antidiskrimineringsbyrån upp på banan. Robert Kozelka är dess vice ordförande som varit med sedan starten och Cathrin Boström jobbar som handläggare. När föreningen startades diskuterades var lokalen skulle bli, ni valde att inte lägga den i en utsatt stadsdel. Hur motiverar ni det? Vi bestämde tidigt att vi skulle vara centralt i stan och på så vis inkludera alla stadsdelar i Trollhättan. Det är en neutral plats. Vårt mål är att skapa mötesplatser. Exempel på sådana är vårt veckovis återkommande språkcafé och vårt nya projekt Nycklar till det svenska samhället.

8 Vad tror du det är som gjort att ni nått så långt? Våra fördelar är vår tillgänglighet, vi finns i mycket centrala lokaler. Våra öppettider, vi har öppet mellan klockan så det är lätt att få tag på oss. Sen har vi vårt Mobila ADB, med vilken vi är på plats i andra kommuner i ett område om 15 kommuner. Vi har i år besökt 8 av dem. I början var det mycket tal om bättre integration och att skapa mötesplatser och förstås mänskliga rättigheter utifrån att ingen ska utsättas för diskriminering hur har eran verksamhet bidragit till att främja mänskliga rättigheter tycker du? Det är det vi gör dagligen. Att bemöta diskussionen Jag är inte rasist, men med samtal om mänskliga rättigheter. Jobba för integration, mot rasism och diskriminering. Högervindarna svänger i dagens samhälle. Vi jobbar mycket med dialog och människors lika värde-diskussioner. Det är viktigt idag. Har arbetet blivit viktigare med åren? Absolut. Vi ser fler diskrimineringsfall. Folk tar saker för givet, mötesplats som denna viktig. Är ni ute i skolor? Ja, i hela samhällsskiktet. Vi utbildar skolpersonal, fackföreningar, andra organisationer. Utbildar i Diskriminering. Vi var på Vision i Göteborg förra året och utbildade dem i hur de kan rekrytera utan att diskriminera. Försöker få in vår fot på många platser. Förebygga diskriminering innan det händer. Robert, som allt föreningsliv slukar detta engagemang hos aktiva medlemmar mycket tid. Kommer människor att vara villiga och lägga tid på sånt här engagemang i framtiden eller går vi mot att det blir ett ansvar för länsstyrelsens enhet för social hållbarhet att hålla koll på? Föreningslivet är jätteviktigt. Men vi ser att det bli svårare och svårare med eldsjälar och engagemang. Det är dock ett måste för att det ska funka mellan föreningslivet och myndigheter. Vi har medlemsmöten en gång i månaden för att öka medlemmarnas känsla av delaktighet och utöver det har vi olika projekt som blir naturliga mötesplatser.