Företagsrekonstruktion

Transkript

1 Angelica Mansikkala och Jasmin Norgren Företagsrekonstruktion - Komparativ studie av gäldenärens avtal i Finland och Sverige Company Reorganization - Comparative study of the Debtor agreements in Finland and Sweden Rättsvetenskaplig teori, metod och praktik C-uppsats Termin: VT 2016 Handledare: Marie Karlsson-Tuula

2 Sammanfattning Företagsvärlden kan tyckas vara relativt hårdför. Faktum är att cirka 6260 stycken konkurser per år genomfördes under åren i Sverige. Det finns en möjlighet för verksamheter att undvika konkurs, detta genom ett särskilt förfarande benämnt företagsrekonstruktion. Ser vi till hur många konkurser det var per år mellan var det långt ifrån lika många rekonstruktioner totalt sett under hela denna tidsperiod som det var konkurser. Antalet rekonstruktioner vilka genomfördes under dessa år var cirka 1045 stycken. Det övergripande målet med företagsrekonstruktion är att bevara affärsrörelser vilket är av betydande vikt för både den svenska och den globaliserade marknaden samt återigen få verksamheter lönsamma. Trots rekonstruktionsförfarandets syfte och mål var det enbart cirka 18 % av de verksamheter vilka genomgick rekonstruktion som överlevde. Ett problem vilket vi författare har uppfattat här är det låga antalet verksamheter vilka har kunnat få en fortlevande och förmodligen lönsam verksamhet igen. Vi ville därför undersöka om det finns något inom den svenska lagstiftningen vilket kan fela, om något bör förbättras, samt om det finns en lagstiftning vilken är komparativ med den svenska. Härefter fann vi att den finska lagstiftningen skiljer sig mot den svenska och är komparativt applicerbar, dessutom har Finland anhängiggjort fler antal rekonstruktioner (här benämnt företagssanering) mellan åren än Sverige gjort under en sexårsperiod, totalt cirka 2091 stycken. Något vi uppmärksammat som intressant är hur lagstiftningen bekommande gäldenärens avtalsförhållande skiljer sig beträffandende båda länderna emellan. I Sverige kan ett partsneutralt stadgande urskiljas, medan i Finland är det mer specifikt fastställt. Här grundades en forskningsfråga oss författare emellan: Kan det om möjligt te sig som så att utformningen av stadgandet gällande gäldenärens avtal kan ha en inverkande roll på företagsrekonstruktioner?

3 Innehållsförteckning Sammanfattning... 2 Förkortningslista Inledning Bakgrund Syfte och problemformulering Frågeställningar Avgränsning Metod och material Rättsdogmatisk metod Komparativ metod Varför vi valt metoderna Material Disposition Svensk rätt Företagsrekonstruktion Syftet med företagsrekonstruktion Gäldenärens avtalsförhållanden Statistik SAAB, Mål nr. ÖÄ Tingsrätten Saabs argument för prövning i hovrätten Hovrättens bedömning SAAB:s rekonstruktion ur ett doktrinperspektiv Finsk rätt Lag om företagssanering Borgenärsdelegation Saneringsprogrammets tillkomst, innehåll och eventuella hinder Saneringsförfarandets förutsättningar Gäldenärens avtalsförhållanden Statistik Analysavsnitt... 30

4 4.1 Syftet med LFR kontra SanL Rekonstruktörens/utredarens samt borgenärsdelegationens roll Gäldenärens avtalsförhållanden Moratorium Hävningsrätt Hyres- och leasingavtal Anställningsavtal De olika bestämmelsernas eventuella påverkan för respektive lands utfall Slutsats Avslutande reflektioner Utredaren samt borgenärsdelegationen Hävningsrätt Källförteckning... 44

5 Förkortningslista KL Konkurslagen (1987:762) LAS Lagen om anställningsskydd (1982:80) LFR Lagen om företagsrekonstruktion (1996:764) SanL Lagen om företagssanering ( /47) SIND SOU Prop. Statens industriverk Statens offentliga utredning Proposition

6 1. Inledning 1.1 Bakgrund Att företag kan hamna i ekonomiska bekymmer är ej en nyhet. Företag har genom alla tider haft olika förutsättningar att hamna i dessa problem och då de ej kunnat lösa detta i den löpande verksamheten fanns inga direkta alternativ till konkurs. Då företag hamnade på obestånd var konkurs att se som ett naturligt avslut på verksamheten. Numera finns det konkurs eller företagsrekonstruktion att överväga beroende på om verksamheten kan anses som lönsam i det långa loppet. Den tämligen nya lagen om företagsrekonstruktion (1996:764) (LFR) stadgar hur, om och när en företagsrekonstruktion kan vara aktuell. Innan denna lag fanns rekonstruerades företag, som ovan nämnt, i princip genom konkurs. För att undvika detta så kallade rekonstruktionsförfarande blev LFR ett ypperligt verktyg. Faktum var att det redan under 1990-talet diskuterades kring huruvida en lag som LFR skulle formas och lagfästas då antalet konkurser påfallande hade ökat under 1980-talet. I början av utformandet av LFR sågs den som ett sätt att i högre grad likställa oprioriterade samt prioriterade fordringar från borgenärer och dessutom att potentiellt utföra rekonstruktion i sak. 1 Till skillnad från konkurs, där syftet är att snabbt avveckla företaget, är syftet med företagsrekonstruktion att hjälpa företaget att komma på fötter igen och kunna fortskrida med verksamheten. Detta innebär även att det ska vara möjligt att både sakligt samt finansiellt ta till åtgärder för att återigen få verksamheten lönsam. Det finns dock krav som ska uppfyllas innan en rekonstruktion kan genomföras. Dessa stadgas i lagen och kommer bearbetas i vår deskriptiva del av uppsatsen. Det är ej enbart Sverige som har en lag om företagsrekonstruktion. Det finns ett flertal länder som innehar snarliknande lagar. Finland är ett av de länder som har en lag vid namn lag om företagssanering ( /47) (SanL). Syftet med SanL är liknande eller i princip samma som syftet med LFR, det vill säga att företag och dess verksamhet ska kunna saneras för att säkerställa verksamhetens framtid. Det nämnda gäller då företag som kan anses livsdugliga. 1.2 Syfte och problemformulering Företagsrekonstruktion är ett omdiskuterat ämne, samt att i vissa fall kan det vara diffust om ett företag är i behov av rekonstruktion eller om företaget egentligen borde försättas i konkurs. Detta leder till syftet att uppnå en förståelse för och klargöra vad som innefattas gällande gäldenärens avtal vid rekonstruktion. Faktum är att Finland har en mycket välutvecklad lagstiftning när det kommer till rekonstruktioner, något som eventuellt skulle kunna vara aktuellt för Sverige att ta efter. Sveriges LFR skiljer sig från Finlands SanL gällande gäldenärens avtalsförhållande, framförallt då det bekommer hävning, alternativt uppsägning, av avtal. Vi har som syfte att lyfta fram Sveriges och Finlands lagstiftning i denna uppsats för att kunna göra en analytisk jämförelse lagarna emellan. Vi vill göra denna jämförelse för att mer tydligt lyfta fram skillnader och likheter gällande gäldenärens avtal vid rekonstruktion. Dessutom syftar vi till 1 Insolvensrättsligt forum 1990, Peter Smedman, Uppsala 1990 s

7 att ställa frågan om syftet med företagsrekonstruktion uppfylls med den utformning den har i dag i Sverige. 1.3 Frågeställningar Hur ser Finlands samt Sveriges lagstiftning gällande företagsrekonstruktioner ut? Hur ser hävningsrätten ut i respektive lagstiftning när det berör gäldenärens avtal? Vilka avtalsförhållanden omfattas i LFR samt SanL? Finns det något specifikt i de båda lagarna som särskilt markerar en skillnad lagstiftningarna emellan, samt skillnader kring vilka avtalsförhållanden som omfattas av lagstiftningarna? Är Finlands lagstiftning mer utvecklad/bättre än den svenska lagstiftningen och avslutas likvärdigt många rekonstruktioner i konkurs? 1.4 Avgränsning Examensarbetet berör gäldenärens avtal vid företagsrekonstruktion och för att fastställa detta behöver vi avgränsa oss till det formella rekonstruktionsförfarandet. Vi kommer således ej att utreda konkursrättens juridiska problem, utan detta kommer endast nämnas i den mån som är nödvändigt. Förslagsvis för att redogöra för skillnaden, alternativt förhållandet, mellan företagsrekonstruktion och konkurs. Examensarbetet kommer beröra svensk och finsk lagstiftning. I de båda förfarandelagarna påverkas flertalet aktörer, exempelvis arbetstagare vilka får en ej tillförlitlig arbetsställning vad gäller lön och arbetstillfällen. Borgenärer är också en grupp som påverkas då det finns risk för nedskrivning av fordringar. Detta kommer vi beröra till viss del då vi syftar till att analysera gäldenärens avtal, samt analysera rådande skillnader de svenska och finländska lagarna emellan. Vi kommer avgränsa oss till den juridiska aspekten av företagsrekonstruktioner, vi kommer således ej att granska det ekonomiska perspektivet. Detta då den ekonomiska delen av rekonstruktioner ej är direkt aktuell i vår analys eftersom vi granskar och jämför två länders lagstiftning vid gäldenärens avtal i juridisk mening. Likaså gäller det skillnader alternativt likheter de två ländernas lagstiftningar emellan. De frågeställningar vi ställt upp i kapitel 1.3 kommer ligga till grund för hela vårt arbete. Därför har vi valt att avgränsa dessa frågor till vad vi anser kan vara relevanta frågeställningar för att nå vårt syfte med detta arbete. Exempelvis behöver vi granska hur lagstiftningen ser ut i de båda länderna för att kunna göra en analys av dessa. När det kommer till att granska och analysera lagstiftningarna kommer vi avgränsa oss till gäldenärens avtalsförhållanden. Här kommer främst 2:20 LFR samt 27 SanL vara för handen. Denna avgränsning behöver göras då en granskning och analys av hela lagstiftningen skulle komma att bli alldeles för bred. Anledningen till att vi avgränsat oss till att jämföra den svenska lagen med Finlands är att vi finner den intressant i sitt upplägg. Att lagen och dess proposition finns lättillgängligt på svenska och ej behöver översättas, gör det enklare för oss att studera lagen och jämföra denna med den svenska. Varför vi ej har valt exempelvis Norges förfarandelag är då den är likartad den svenska och i vårt tycke ej vore lika intressant i en analytisk jämförelse. Finland är 7

8 dessutom det land som är nummer ett på att lösa insolvensrättsliga problem och då de står högst upp på listan är de även ovanför exempelvis Japan, Tyskland, Norge och Danmark Metod och material Rättsdogmatisk metod Anledningen till att den traditionella rättsdogmatiska metoden har använts i denna uppsats är främst det faktum att den har i uppgift att tolka samt systematisera rättskällorna. Detta sker i syfte att fastställa gällande rätt. Rättsdogmatikens abstrakta uppgift är att konstatera gällande rätt för att därefter göra en analys av den. Enkelt förklarat använder sig rättsdogmatiken av lagstiftning, rättspraxis, förarbeten samt doktrin med en intention om att söka svar på de problemformuleringar vilka är för handen. Rättsdogmatiken utgår i det närmaste oupphörligt utifrån en konkret problemställning. Många gånger läggs arbete ned på att analysera om den valda problemställningen är relevant och i sådana fall om den är riktigt utformad. 3 Rättsdogmatiken är en sorts tolkningslära. Ändamålet är till viss del av abstrakt form. Detta då dess uppgift först är att fixera den generella regeln i fråga vilken äger tillämpbarhet i en viss rättstvist för att sedan klargöra densamma samt dess betydelse i berört sammanhang. Därtill ingår likaså en uppgift av konkret beskaffenhet vilken går ut på att tydliggöra på vilket sätt rättsregeln i fråga ska användas på den rådande tvistesituationen, det vill säga dess konkreta tillämpning. 4 Det främsta uppdraget vid användandning av den rättsdogmatiska metoden torde sammanfattningsvis vara att försöka fastställa det rättsliga problemet. Det vill säga vad det i realiteten är för att därpå ta reda på samt analysera vilka rättsliga angelägenheter som ställs på sin spets i den angivna tvistesituationen och hur det kan lösas med befintliga rättskällor Komparativ metod Med komparativ metod menas att en jämförelse mellan olika länders lagstiftning utförs. Detta är även en rättsdogmatisk metod vilken innebär att ej en uppgift utan flera samtidigt uppbärs av den rättsdogmatiska metoden. Det gäller i vårt fall att fastställa gällande rätt i Sveriges rättssystem samt i ett utomstående lands rättssystem, i detta fall Finland. En komparativ studie beskrivs av att det finns en hypotes om förekomst av skillnader de olika länderna emellan och därav behövs en jämförelse genomföras. Således menas även att en studie om de olika skillnaderna behöver utföras för att nå en förståelse för lagstiftningen, dess uppbyggnad och betydelse mellan länderna. 6 Det finns olika typer av komparativa studier, dessa är beskrivande studier, förklarande studier samt prediktionsstudier. Vi använder oss av beskrivande studier och delvis förklarande 2 (resolving insolvency). 3 Korling, Fredric, Zamboni, Mauro, Juridisk metodlära, s Korling, Fredric, Zamboni, Mauro, Juridisk metodlära, s Korling, Fredric, Zamboni, Mauro, Juridisk metodlära s Denk, Komparativ metod förståelse genom jämförelse, s. 7. 8

9 studier i vårt analytiska avsnitt. Med beskrivande studier menas att, precis som det låter, beskrivning utförs gällande ländernas lagstiftning, hur den ser ut och syftet bakom lagen. 7 Med förklarande studier går författaren lite längre i jämförelsen och försöker redogöra varför det ser ut som det gör i respektive land. Med den beskrivande studien kommer det konstateras att det finns skillnader eller likheter länderna emellan, medan det i förklarande studier ställs frågor gällande varför lagstiftningarna skiljer sig åt alternativt är likartade Varför vi valt metoderna Det har varit en primär nödvändighet för vår del att tolka samt systematisera gällande rätt för att kunna svara på frågeställningarna. Det har varit nödvändigt att fastställa gällande rätt för att redogöra hur lagstiftningen ser ut i förhållande till våra problemformuleringar. För att ha möjlighet att göra en komparativ studie där vi kan jämföra lagstiftningarna och dess respektive uppbyggnad var vi tvungna att fastställa gällande rätt på det obeståndsrättsliga området, företagsrekonstruktion. Detta då den komparativa metoden tillhör det rättsdogmatiska området. Skälet till att vi sedermera valt att koppla samman den mer renodlade rättsdogmatiska metoden med den komparativa metoden är på grund av det faktum att vi brukat två länders rättssystem samt att vi haft en intention om att göra en jämförelse dessa länder emellan Material Vid vårt val av material har vi till stor del utgått från Peczeniks rättskällelära, vilken föreskriver att lagar väger tyngst därefter kommer propositioner, betänkanden, förarbeten, domslut samt doktrin. Vi utgår till största del från lagstiftning då det är detta vi ska granska och jämföra. Vi använder även offentliga tryck, så som bland annat SOU samt propositioner, för att förstå och konkretisera det bakomliggande syftet med den lagstiftning vi granskar samt systematiserar enligt vår metod ovan. Vi nyttjar doktrin då det ger en mer övergripande inblick i de lagar vi använder oss av och förarbeten. Vi använder ej intervjuer då vi ej anser det vara nödvändigt i och med att det material vi nyttjat ger en tillräckligt djupgående bas tillsammans med kompletterande statistik Disposition Under avsnitt två kommer den svenska rätten avhandlas vad gäller företagsrekonstruktion. Här kommer det bland annat beskrivas hur rekonstruktionsprocessen behandlas, syftet med förfarandet samt vårt huvudämne gäldenärens avtalsförhållande. Då vi arbetat fram en rättsdogmatisk/komparativ uppsats följer i avsnitt tre den finska rätten gällande företagssanering. Här tolkas även, förutom saneringsprocessen med dess syfte samt gäldenärens avtal, bland annat borgenärsdelegationen och saneringsprogrammet. I de båda nämnda avsnitten finns dessutom statistik gällande företagsrekonstruktioner och företagssaneringar att ta del av. Vår analys finnes under avsnitt fyra, här lyser den komparativa metoden igenom då vi analytiskt studerar och jämför LFR med SanL. Vi har här 7 Denk, Komparativ metod förståelse genom jämförelse, s Denk, Komparativ metod förståelse genom jämförelse, s Peczenik, FT 1990, s. 41 ff. 9

10 bland annat analyserat syftet med de respektive lagarna och rekonstruktörens roll. I avsnitt fyra har även en mer ingående analys utförts gällande gäldenärens avtal, detta då det är hanteringen av gäldenärens avtal vi vill lyfta fram med denna uppsats. Under avsnitt fem finner läsaren vår slutsats gällande uppsatsen. Vi avslutar uppsatsen med avsnitt sex där våra avslutande reflektioner gällande utredaren, borgenärsdelegationen och hävningsrätten kan studeras. 10

11 2. Svensk rätt 2.1 Företagsrekonstruktion Idén med en företagsrekonstruktion är att åter sätta tidigare lönsamma företag i dess ursprungliga skick, åtminstone i största möjliga mån. Det huvudsakliga syftet med en företagsrekonstruktion torde ändå kunna sägas vara att återge lönsamheten inom företagen i fråga. Företagen får i en företagsrekonstruktion ett uppskov, detta med intentionen att företagen ska få ett sorts andrum för att kunna lösa sina problem. 10 1:1 LFR anger att en näringsidkare, vilken har betalningssvårigheter, kan enligt bestämmelserna i denna lag efter beslut av domstol, få till stånd ett särskilt förfarande för att rekonstruera sin verksamhet (företagsrekonstruktion). 11 Första kapitlet i LFR förklarar vad begreppet företagsrekonstruktion åsyftar, syftet med en rekonstruktion, samt i vilka fall det äger tillämplighet. En av de grundläggande och mest självklara premisserna för förfarandet är att gäldenären ska anses vara näringsidkare. Företagsrekonstruktion som förfarande är tänkt att användas för de företag vilka befinner sig i en ekonomisk kritisk situation. Allt som oftast är företaget i behov av både en finansiell rekonstruktion samt en rekonstruktion i sak. Mer om dessa varianter av företagsrekonstruktion behandlas längre fram. I 1:2 LFR presenteras det allmänna syftet med en företagsrekonstruktion. Syftet är att en av rätten utsedd rekonstruktör under en företagsrekonstruktion ska bedriva undersökning kring huruvida den verksamhet vilken gäldenären bedriver kan fortsätta, antingen helt eller delvis. Likväl ska rekonstruktören undersöka hur detta kan ske och likaså utreda om det kan finnas omständigheter vilka torde föranleda en ekonomisk uppgörelse med gäldenärens borgenärer, ett så kallat offentligt ackord. En av rätten utsedd rekonstruktör ska vid utförande av sitt uppdrag verka för att borgenärernas intressen uppmärksammas. Företagsrekonstruktion per se betecknar det särskilda förfarande vilket anges i LFR. Det fordrar att en domstol fattat ett beslut om att rekonstruktion kan inledas. Själva beslutet om företagsrekonstruktionen är synonymt med att förfarandet som sådant påbörjas. Dock kan innebörden av företagsrekonstruktion som begrepp i allmänna termer även innebära ett resultat av ett rekonstruktionsförfarande. Om ett förfarande går enligt planen och företaget återfår sin lönsamhet kan det efter avslutande av förfarandet påtalas att företagsrekonstruktion nåtts. LFR ger dock endast uttryck för företagsrekonstruktion som process, det vill säga själva förfarandet. En företagsrekonstruktion är avsedd att vara ett alternativ till konkurs. Det kan i sin enkelhet sägas att ett företag vilket befinner sig i en tuff ekonomiskt situation antingen kan upplösas genom konkurs alternativt rekonstrueras genom exempelvis en företagsrekonstruktion. Valet mellan dessa två alternativ beror på företagets ekonomiska ställning, men även på deras framtidsplaner i övrigt. I formella drag undersöks möjligheten till en företagsrekonstruktion innan konkurs ses som ett alternativ. Detta kan delvis bero på att ett företag vilket är föremål för konkurs ej kan rekonstrueras. Vice versa kan ej ett företag vilket är föremål för rekonstruktion försättas i konkurs. 2:10 a konkurslagen (1987:762) (KL) anger 10 SIND 1985:7 s. 161 ff. samt SOU 1992:113 s Hellners, Mellqvist, Lagen om företagsrekonstruktion en kommentar, s. 43 ff. 11

12 som huvudregel att en borgenärs ansökan om gäldenärs försättande i konkurs ska förklaras vilande på begäran av gäldenären. Försätts ett företag i konkurs lämnas en ansökan om företagsrekonstruktion därhän, 2:9 LFR. Under företagsrekonstruktionen företas en ekonomisk uppgörelse mellan gäldenären och dess borgenärer, detta sker antingen i form av en underhandsuppgörelse alternativt ett offentligt ackord. Med en underhandsuppgörelse menas att en gäldenär tillsammans med berörda borgenärer under en frivillig process kommer överens om hur stor del borgenärerna ska sätta ned sina fordringsanspråk gentemot gäldenären. Gäldenären skriver efter denna process ett avtal med respektive borgenär om de överenskomna ändringarna. Vid ett offentligt ackord har gäldenären i fråga en möjlighet att tilltvinga sig en ekonomisk förlikning i de fall då gäldenären och berörda borgenärer ej lyckas träffa en frivillig ekonomisk överenskommelse. Detta gäller om en nedsättning av borgenärernas fordringsanspråk gentemot gäldenären eller annan ändring av borgenärernas fodringar. Går det ej avtala om en frivillig överenskommelse gäldenären och borgenärerna sinsemellan har rätten, som alternativ efter förfrågan från gäldenärens håll, makten att bestämma om att offentligt ackord ska träffas. 12 Vad avser förhållandet mellan gäldenären och borgenärerna tål det i sin korthet att ta upp det faktum att LFR är en ramlag vilket i sin tur ger ett spelrum för avtalsfrihet mellan gäldenären samt rekonstruktören när det kommer till exempelvis formulerandet av diverse avtal. 13 En rekonstruktion har två potentiella tillvägagångssätt. Det ena benämns finansiell rekonstruktion och det andra rekonstruktion i sak. En finansiell rekonstruktion är som namnet antyder en ekonomisk sådan, en uppgörelse träffas av ekonomisk art mellan gäldenären och dess borgenärer. Vid en rekonstruktion i sak sker en transformation av företagets verksamhet i syfte att återfå företagets lönsamhet. Exempel på rekonstruktion i sak är att se över produktionen för att sedermera ta ställning till hur marknaden ser ut, det vill säga i vilken mån företagets produkter efterfrågas på marknaden. Eventuellt kan i dessa fall en ändring av marknadsföringen vara för handen som ett steg i ett fullgörande av en rekonstruktion i sak. Syftet med processen är att gäldenärens verksamhet ska bli föremål för en noggrant genomförd kontroll samt en mångsidig utredning. I själva rekonstruktionsprocessen ska följaktligen företagets ekonomiska förhållanden i sin helhet vara föremål för utredning. Detta är en nödvändighet för att möjliggöra en skuldreglering. 14 Det tåls att tilläggas att LFR bortsett från vad som framkommer i 1:3 LFR ej framför några begränsningar, åtminstone ej några formella sådana, vad gäller ett företags beskaffenhet, omfattning eller verksamhetsform. Detta innebär med andra ord att samtliga företag, det vill säga de gäldenärer med verksamhetsformer vilka gör att de uppfyller kravet på att anses vara näringsidkare, är möjliga föremål för företagsrekonstruktion i enlighet med LFR. Både insolvensutredningen samt regeringen har anfört att det är av relevans att LFR utformas på ett sätt så att mindre företag ej faller utanför lagens tillämpningsområde. Detta framförande har 12 H. Persson, Karlsson-Tuula, Företagsrekonstruktion i teori och praktik, s H. Persson, Karlsson-Tuula, Företagsrekonstruktion i teori och praktik, s H. Persson, Karlsson-Tuula, Företagsrekonstruktion i teori och praktik, s

13 dock skett i samklang som det samtidigt påtalas att lagen med högsta sannolikhet får en mer betydande roll för större företag. Detta kan delvis bero på att de företag vilka är föremål för företagsrekonstruktion själva får bära kostnaderna för förfarandet. Därtill kan det ofta te sig mödosamt för små företag att försöka ta sig an en företagsrekonstruktion, detta trots att kostnaderna kan begränsas, då det ändå är ett par tröskelkostnader vilka erfordras för förfarandet Syftet med företagsrekonstruktion Som nämnts ovan åsyftar företagsrekonstruktion att möjliggöra ett tillgripande av åtgärder i syfte att undvika konkurs för företag vilka kan antas ha goda förutsättningar för att framöver återfå och vidhålla en lönsam verksamhet. Den som bedriver näringsverksamhet kan efter ett fastställande av domstol realisera det särskilda förfarande som krävs för att rekonstruera sin affärsverksamhet, 1:1 LFR. LFR har en bred omfattning och kan appliceras på alla näringsidkare oberoende av storlek på verksamheten. Premissen enligt LFR är att det ska röra sig om en fysisk alternativt juridisk person vilken ägnar sig åt att bedriva en verksamhet av ekonomisk art. Dock finns det ett visst antal personer vilka undantas från lagens tillämpningsområde, exempelvis bankaktiebolag, sparbanker, försäkringsbolag, värdepappersbolag, företag med inflytande från kommunen eller landstinget med mera. 16 Själva LFR som lag har för avsikt att ge de näringsidkare med betalningssvårigheter uppskov med sina betalningar. Under den tid uppskovet flyter är tanken att näringsidkaren ska få ett sorts andrum för att vidta relevanta åtgärder i syfte att förbättra resultatet inom rörelsen. Likaså är andrummet till för att näringsidkaren via kommunikation med sina borgenärer ska kunna förhandla sig fram till ett ackord, det vill säga en nedsättning av fodringarna i fråga. Näringsidkaren/gäldenären tillerkänns även en immunitet gentemot borgenärers eventuella säraktioner. Gäldenären är på liknande sätt garderad mot hävning av avtal från motpartens håll. Detta skydd är en nödvändighet då en befintlig risk finns för att borgenärer kan komma att försöka häva ingångna avtal denne tidigare träffat med gäldenären i det skede borgenären får vetskap om att gäldenären ansökt om en företagsrekonstruktion Gäldenärens avtalsförhållanden 2:20 LFR stadgar vad som gäller med en gäldenärs avtal i förhållande till motparten i de fall beslut om företagsrekonstruktion fastslagits. Grovt förenklat kan det sägas att det inom svensk rätt ej förekommer någon hävningsrätt för motparten då beslut tagits om att inleda företagsrekonstruktion. Avtalen ska fortskrida om gäldenären begär det även om denne är i dröjsmål med betalning på grund av ekonomiska svårigheter. Initialläget vid en företagsrekonstruktion är att avtalen ska fortskrida. Tanken med detta är att den drabbade verksamheten ska inneha de förutsättningar vilka fordras för att ha möjlighet att fortsätta med samma avtalsparter, även på den insolventa sidan. Då syftet med en företagsrekonstruktion är ett fortsatt bedrivande av verksamheten är det av yttersta hög vikt att 15 H. Persson, Karlsson-Tuula, Företagsrekonstruktion i teori och praktik, s Prop. 1995/96:5 s. 63, samt Hellners, Mellqvist, Lagen om företagsrekonstruktion en kommentar, s H. Persson, Karlsson-Tuula, Företagsrekonstruktion i teori och praktik, s

14 flertalet avtal fortsätter att löpa för att kunna bibehålla rörelsen i samma omfattning som innan rekonstruktion inleddes, åtminstone i den mån det är möjligt. Det tål även att tilläggas att gäldenären då rekonstruktionsförfarandet inletts ej äger rätten att åta nya obligationer, överlåta eller upplåta annan rätt till egendom vilken torde kunna vara av markant betydelse för verksamhetens överlevnad under rekonstruktionsförfarandet. Således kan det konstateras att gäldenärens rätt att ingå nya avtal under en företagsrekonstruktion förfaller sig vara strikt begränsad. 18 Vad gäller 2:20 LFR förekommer diverse förutsättningar vilka ska vara uppfyllda för att erhålla giltighet i praktiken. För att lagrummet ska vara giltigt fordras det att avtalen, gäldenären och motparten sinsemellan, ej är fullbordade från någons håll. Här kan det talas om två typer av situationer. I den första situationen har gäldenären redan innan rekonstruktionens inledande hamnat i dröjsmål med sina betalningar. Alternativt är dröjsmål med betalningen eller leverans ett faktum. I den andra situationen är sakförhållandet det motsatta. Här förekommer ej något dröjsmål från gäldenärens sida. Vidare är en premiss för att 2:20 LFR ska vara tillämpbar att motparten i kontraktsförhållandet ej hävt avtalet före det att domstol fattat beslut om att inleda företagsrekonstruktion. Vidare fordras det likaså att hävningsrätten för motpartens del ska ha alstrats före det att domstolen fattat beslut om att bifalla inledande av företagsrekonstruktion. 19 De avtal vilka 2:20 LFR är applicerbara på är avtal av mer bestående karaktär. Exempelvis leasingavtal, avbetalningsköp, kreditavtal, hyresavtal samt avtal vilka rör leverans av primära nödvändigheter såsom el, vatten, telefoni, service av upprepande karaktär samt diverse avtal i övrigt då gäldenären ska tillskjuta betalning för en tjänst i efterskott. Följaktligen kan lagrummet sägas omfatta samtliga avtal vilka rör tjänster, varor och därtill en hel del andra uppgörelser i form av kontraktsförhållanden. Vidare torde gäldenären äga rätt att kräva fullbordande av avtal även i det fall då gäldenären är i dröjsmål med sin prestation. Huruvida prestationen ska tillhandahållas i form av pengar eller i natura ska av lagrummet att döma ej vara av avgörande betydelse. 20 En partsneutralitet kan urskiljas i 2:20 LFR. Det är således ej av väsentlig betydelse om den rekonstruerande gäldenären är köpare eller säljare, bestämmelsen är därmed av tillämpbar art oberoende av gäldenärens partsställning i kontraktsförhållandet. 2:20 LFR är giltig i det fall gäldenären före det faktum att rekonstruktion är för handen hamnat i dröjsmål med antingen en betalning alternativt en prestation. Likaså gäller bestämmelsen vid misstanke om att avtalsbrott kan komma att ske. 21 Vad avser betalningar i förskott kopplat till 2:20 LFR har bägge parterna samma förpliktelser i enlighet med avtalet i fråga efter inledande av företagsrekonstruktion som innan. Själva syftet med 2:20 LFR är att underlätta rekonstruktionsförfarandet för gäldenärens del. Detta sker då genom att motparten i kontraktsförhållandet ej äger rätten att exempelvis 18 Karlsson-Tuula, Gäldenärens avtal vid företagsrekonstruktion och konkurs, s Karlsson-Tuula, Gäldenärens avtal vid företagsrekonstruktion och konkurs, s Karlsson-Tuula, Gäldenärens avtal vid företagsrekonstruktion och konkurs, s Karlsson-Tuula, Gäldenärens avtal vid företagsrekonstruktion och konkurs, s

15 avbryta leveranser. Tanken är att de primära leveranserna, vilka är behövliga för den fortsatta verksamheten inom det rekonstruerade företaget, ska fortskrida. Detta för att säkerställa syftet med en företagsrekonstruktion då själva grundidén är att hålla företaget vid liv samt förhoppningsvis åter få igång en lönsam verksamhet. Därför kan det kort sägas att leveranser för att driva verksamheten vidare är högst nödvändiga. Hade 2:20 LFR ej funnits kan det tänkas att motparten skulle infinna sig i ett sorts överläge och därtill med en hävningsrätt utnyttja saklägets komplexitet. Motparten torde exempelvis kunna villkora fortsatta leveranser med premissen om att äldre fordringar vilka förfallit till betalning innan rekonstruktionsförfarandet inleddes. Dessa fordringar skulle i sådana fall betalas innan fortsatta nödvändiga leveranser sker, vilka gäldenären är i ett primärt behov av. 2:20 LFR påvisar här att motparten innehar en skyldighet till fortsatta leveranser såtillvida att rekonstruktören samt gäldenären kräver att avtalet ska fortsätta löpa. Dock kan motparten inom vissa gränser under särskilda omständigheter äga rätt att erhålla en säkerhet för betalning av gäldenären. 22 Vidare kan det ifrågasättas vad som gäller kring gäldenärens avtal i de fall då gäldenären ej ligger i dröjsmål med sina betalningar, eller andra prestationer för den delen. I detta typexempel gäller istället allmänna regler. Motparten har ej heller här erhållit en hävningsrätt. Detta ter sig naturligt då gäldenären ej är i dröjsmål, samt det faktum att motparten ej kan befara avtalsbrott. Vad motparten dock istället kan äga rätt att göra är att utnyttja sin stoppningsrätt vilken regleras i Köplagen (1990:931) (KöpL). Denna rättighet är dock begränsad av att motparten ska ha skäl att anta att befarat kontraktsbrott kommer att äga rum från gäldenärens sida. Denna bedömning får lov att företas konkret från fall till fall. I de fall en stoppningsrätt för motparten är för handen kan gäldenären avstyra inställelsen. Detta genom att snarast möjligt utge antingen det bestämda vederlaget alternativt ställa en godtagbar säkerhet för sin fullbordan av avtalets förpliktelser i enlighet med 61:4 st. 4 KöpL. Ett tillägg är på sin plats här om att motparten ej äger någon rätt att kräva gäldenären på ställd säkerhet för de fordringar vilka ännu ej förfallit till betalning under pågående rekonstruktionsförfaranden. Med andra ord om gäldenären fullgör sin del av avtalet i löpande takt med i avtalet angivna tidsbestämmelser förblir motparten bunden av avtalet. För det fall då gäldenären utan förvarning skulle underlåta att fullfölja sin del av avtalet får motparten nöja sig med en ackordsfordran. 23 Det kan stundom förekomma att ett flertal avtalsparter till den berörda gäldenären, vilken ansökt om inledande av företagsrekonstruktion, väljer att avge en hävningsförklaring till den rekonstruerande gäldenären. Detta sker innan domstol hunnit besluta om att företagsrekonstruktion ska inledas. Den rättsliga grunden, vilken i situationer som denna vanligen åberopas, är att gäldenären är föremål för ansökan om rekonstruktion. Ett avtalsvillkor i denna form är av bindande karaktär. Villkoret är av bindande karaktär i enlighet med 2:20 LFR där det stadgas att Har gäldenärens motpart före beslutet om företagsrekonstruktion fått rätt att häva ett avtal på grund av inträffat eller befarat dröjsmål med betalning eller annan prestation, får motparten efter beslutet inte häva avtalet på grund 22 Karlsson-Tuula, Gäldenärens avtal vid företagsrekonstruktion och konkurs, s Karlsson-Tuula, Gäldenärens avtal vid företagsrekonstruktion och konkurs, s

16 av dröjsmålet, om gäldenären med rekonstruktörens samtycke inom skälig tid begär att det skall fullföljas.... Värt att beaktas här är att i det ovan utpekade avtalsvillkoret föreskrivs ansökan om företagsrekonstruktion samt att det i 2:20 LFR regleras om vad som är gällande efter beslut om företagsrekonstruktion. Detta ger en konsekvens av att 2:20 LFR ej skyddar gäldenären mellan dagen för ansökan om företagsrekonstruktion till och med dagen då domstol fattar beslut om inledande av företagsrekonstruktion. 24 För de fall då beslut tagits om att inleda företagsrekonstruktion gäller att de omständigheter vilka tidigare hade gett motparten hävningsrätt ej längre är aktuella. Från och med att beslut tagits om att bifalla gäldenärens ansökan om att inleda företagsrekonstruktion nödgas motparten acceptera moratorium avseende de fordringar vilka innan rekonstruktionens inledande förfallit till betalning. Fordringarna finns under rekonstruktionsförfarandet kvar, men kan detta till trots ej göras gällande från motpartens sida. Gäldenären kan följaktligen ej tvingas erlägga betalning avseende de skulder vilka denna ådragit sig innan dess att företagsrekonstruktion var för handen. Dessutom kan de äldre fordringarna gå förlorade om det visar sig att en konkurs infaller som en efterföljande konsekvens av företagets ekonomiska svårigheter. 25 I de fall gäldenären befinner sig i dröjsmål med avbetalningar på en köpt maskin, och motparten gjort ett sakrättsligt giltigt förbehåll om rättigheten att återta godset under förutsättning att hela köpeskillingen ej erläggs, gäller enligt propositionen bakom 2:20 LFR samma regler. Troligen borde detta innebära att motparten ej äger rätt att häva avtalet såtillvida att gäldenären erlägger de avbetalningsposter vilka förfaller under rådande rekonstruktionsförfarande. Som tidigare nämnts har motparten rätt att häva avtalet innan beslut tagits av domstol om att godkänna företagsrekonstruktion, men denne får ändock ej på grund av verkställighetsförbudet i 2:17 LFR återta godset under tiden då rekonstruktionen fortlöper. Parallellt med detta behöver gäldenären ej erlägga likvida medel till motparten för ett eventuellt användande av godset under tiden rekonstruktionen fortgår. 26 Något som nämns i 2:20 LFR är uttrycket inom skälig tid. Lämnas ej besked inom skälig tid från gäldenärens håll med rekonstruktörens samtycke om att avtalen i fråga ska fortlöpa äger motparten en faktiskt rätt att häva avtalet i enlighet med 2:20 st. 3 LFR. Har gäldenären ej lämnat anmaning gentemot motparten om fortlöpande av avtalen och motparten ej heller utnyttjar sin hävningsrätt och gäldenären heller ej avkräver motparten besked om fullföljd förlorar 2:20 LFR giltighet i dessa situationsfall. Avtalen fortgår då på samma sätt som innan företagsrekonstruktionen och bägge parterna vidmakthåller de rättigheter samt skyldigheter vilka de var innehavare av även innan inledande av rekonstruktionsförfarandet. 27 Hyresavtal fortskrider vanligtvis under en angiven tid med automatisk förlängning vid utebliven uppsägning. Ett hyresavtal torde sålunda ses som ett varaktigt avtal. Därmed torde 2:20 LFR vara tillämpbar även på dessa typer av avtal med tanke på lagrummets generella 24 Karlsson-Tuula, Gäldenärens avtal vid företagsrekonstruktion och konkurs, s Karlsson-Tuula, Gäldenärens avtal vid företagsrekonstruktion och konkurs, s Karlsson-Tuula, Gäldenärens avtal vid företagsrekonstruktion och konkurs, s Karlsson-Tuula, Gäldenärens avtal vid företagsrekonstruktion och konkurs, s

17 utformning. 2:20 LFR medger här att hyresgästen, det vill säga gäldenären, äger rätt att begära fullföljd på så vis att upplåtaren blir förpliktigad att låta gäldenären fortsätta sitt nyttjande av lokalen. Det nu anförda sker mot betalning av den hyra vilken belöper på det fortsatta brukandet. Hyresvärden undgår även då att ingå ett nytt risktagande. Hyresvärden kan dock ej erhålla betalning för redan förfallna fordringar genom att häva avtalet parterna emellan. Med andra ord är gäldenären under ett rekonstruktionsförfarande ej skyldig att gentemot motparten tillhandahålla betalning för de fordringar vilka förfallit kopplade till hyresavtalet vilka denne är i dröjsmål med. Likväl behöver gäldenären i detta skede ej heller ställa säkerhet för dessa. De fordringar vilka sedermera ankommer på gäldenären under tiden för rekonstruktionsförfarandet transformeras till en ackordsfordran. Därtill omfattas de av ett eventuellt ackord. Det förda resonemanget kan även appliceras på nyttjanderätter kopplade till lös egendom, finansiell leasing samt immateriella rättigheter. Efter rekonstruktionsförfarandet blir det dock en åtskillnad på dessa olika nyttjanderätter. 28 Slutligen tål det påtalas att 2:20 LFR ej äger relevans vad avser anställningsavtal. Undantaget för anställningsavtal är villkorat av de egenartade förhållandena vilka råder på arbetsmarknaden. En arbetstagare som ej får sin lön utbetald har rätt att lägga ned sin arbetsprestation ända till den tidpunkt då hen återigen får betalt för utfört arbete. Detta förfarande benämns detentionsrätt, vilket medför en betydelse av att arbetstagaren ej anses ha lämnat sin anställning under tiden denne lägger ned sin arbetsprestation såtillvida att det beror på ej utbetald lön. De egenartade reglerna, samt omständigheter i övrigt vilka finns i fråga om anställningsavtal, har ansetts vara skäl nog till undantag från den generella regeln om begränsad hävningsrätt. 29 Arbetstagaren kan omfattas av Lönegarantilagen (1992:497) vilken innebär att staten ansvarar för att utbetala en fordran från arbetstagaren. Det nämnda stadgas i 1 lönegarantilagen och gäller för de arbetstagare som har fordringar mot arbetsgivare vilken är i en företagsrekonstruktion, dock även för dem vilka har en arbetsgivare som är försatt i konkurs. 2.4 Statistik I en artikel från år 2009 publicerad på webbplatsen infotorg framhålls att rekonstruktionerna i Sverige ökar. Det påtalas dock att få företag vågar sig på en rekonstruktion i jämförelse med de vilka försätts i konkurs. Infotorg företog år 2009 en undersökning i syfte att systematisera statistik kring företagsrekonstruktioner för år Resultatet av undersökningen påvisade att antalet rekonstruktioner vilka sattes igång år 2008 uppgick till totalt 177 stycken. Det ger en motsvarighet om 3,3 % i förhållande till antalet konkurser samma år. Det framkom även att hela 49 procent av de företagsrekonstruktioner vilka genomfördes år 2008 ägde rum under årets sista kvartal. Ökningen höll även i sig under de två första månaderna år Jämförelsevis med januari samt februari år 2008 kontra samma månader år 2009 kunde en ökning ses med 135 procent Karlsson-Tuula, Gäldenärens avtal vid företagsrekonstruktion och konkurs, s Hellners, Mellqvist, Lagen om företagsrekonstruktion en kommentar, s

18 Upplysningscentralen (UC) AB har även de arbetat med att ta fram statistik kring företagsrekonstruktioner i Sverige. UC:s statistik har visat att mellan åren försattes bolag i konkurs vilket ger ett ungefärligt genomsnitt på 6260 konkurser per år för den tidsperiod vilken presenterats. Av de under dessa år sammanlagda företagen i kris, vilka uppgår till en totalitet om företag, var det endast 1045 företag vilka gjort ett försök till genomförande av en företagsrekonstruktion. I samma presentation framkommer det att enbart 18 procent av de företag vilka gör en ansträngning till lyckad företagsrekonstruktion de facto lyckas. 31 Det är skillnad på påbörjade rekonstruktioner och rekonstruktioner vilka lyckas och därmed uppnår ett positivt resultat, det vill säga de som åter får igång en vinstdrivande verksamhet. Ytterligare statistik från UC på studier av rekonstruktioner under tidigare år än de vilka presenteras i stycket ovan har visat att antalet företagsrekonstruktioner vilka lyckades nå fram till ett avslut mellan åren uppgick till 625 stycken. Därutöver inleddes under den angivna tidsperioden 169 rekonstruktioner vilka ej lyckades nå ett avslut. Dock kan några av dessa fall bero på att rekonstruktionerna ej avslutats vid tiden då statistiken togs fram, men flertalet av de misslyckade rekonstruktionerna beror på att företagen antingen gått i konkurs, avregistrerats eller dylikt. Det visade sig att majoriteten av de företag vilka ej lyckades nå en avslutad företagsrekonstruktion slutade i konkurs. 32 En empirisk undersökning genomfördes år 2001 av Persson och Karlsson-Tuula. En undersökning vilken gjordes på tillämpningsområdet för lagen om företagsrekonstruktion åren Studien uppvisade för tidsperioden ett resultat om 547 stycken handlagda ärenden kring företagsrekonstruktion hos landets tingsrätter. Likaså erhölls ett resultat av en undersökning av företagens livslängd för de vilka ansökt om rekonstruktion. Den vanligaste livslängden för dessa företag uppgick till mellan 5-9 år, häri faller 35 procent av företagen in. Därpå kom de företag vilka nådde upp till en livslängd om 1-2 år, dessa utgjorde 18,7 procent av företagen. På tredje plats kom de företag vilka bedrivit verksamhet i år. Statistiken påvisar att det är vanligast bland företag med en livslängd över 5 år vad gäller ansökningar kring att erhålla bifall till inledande av företagsrekonstruktion. Även här tåls det att påvisa en komparativ framställning med antalet konkurser för den angivna perioden. Mellan tidsperioden 1 januari år 1997 och 31 mars 2001 hamnade företag i konkurs. Av dessa konkurser kan ett resultat utläsas vilket påvisar att 1,6 procent av landets konkurser innan konkurserna i fråga var ett faktum var föremål för företagsrekonstruktion. År 2001 var endast 23 procent av de företag vilka genomförde en rekonstruktion vid tidpunkten för undersökningen ännu verksamma. Med andra ord kan det konstateras att majoriteten av de företag vilka genomförde en rekonstruktion, eller snarare försökte genomföra en rekonstruktion, ändock kort efter försöket slutade i konkurs UC, riskklass och riskprognos, 33 H. Persson, Karlsson-Tuula, Företagsrekonstruktion i teori och praktik, s

19 I en studie av Marie Karlsson-Tuula, vilken genomfördes i ett senare skede, undersöktes samma faktorer kring företagsrekonstruktioner och vilka som lyckades kontra misslyckades, men denna gång för tidsperioden Studien påvisade trots en annan tidsperiod samma resultat som den studie vilken genomfördes åren innan. Karlsson-Tuula fastställde i sin studie att antalet rekonstruktioner ej ökat markant, däremot var antalet lyckade rekonstruktioner uppe i en ökning om 7 procent. Den del, vilken skiljde sig i den senare studien jämfört med den tidigare, var att det blev allt mer vanligt bland mindre företag att ansöka om företagsrekonstruktion, här talas det om verksamheter med 5-9 anställda per företag. På detta kom det även i denna senare studie fram att de företag med en livslängd om år var de mest förekommande bland ansökningarna för rekonstruktion. 34 Domstolsverket redovisade år 2007 att antalet ansökningar vilka inkom till landets tingsrätter om att erhålla rekonstruktion uppgick till 955 stycken mellan åren Det sammanlagda antalet ärenden per år för denna period uppgick till omkring ansökningar. Ses det till en total period om 11 år, närmare sagt åren går det att utläsa ett resultat om totalt 1634 ansökningar för att erhålla företagsrekonstruktion. Under denna period genomfördes konkurser. Detta ger ett resultat vilket visar på att antalet rekonstruktioner uppgår till 1.85 % av antalet verkställda konkurser. I en studie av professor Mikael Möller publicerad i insolvensrättsligt forum redovisar han en statistik vilken konstaterar att hela 67 procent av de rekonstruktioner vilka beslutats om år 2008 visade på ett avslut i form av konkurs år SAAB, Mål nr. ÖÄ Tingsrätten SAAB:s rekonstruktion från år 2011 berördes först i tingsrätten för att sedermera överklagas och prövas i hovrätten. I protokollet från Vänersborgs tingsrätt ( ) utläses att tingsrätten var av uppfattningen att den rekonstruktion vilken SAAB genomförde år 2009 var av en mycket omfångsrik karaktär. Vidare anförde tingsrätten att SAAB efter det att rekonstruktionen avslutades vidtagit åtgärder vilka syftade till att tillföra erforderligt kapital till verksamheten. Tingsrätten hävdade att trots dessa åtgärder från SAAB:s håll kvarstod ändock bolagets finansiella bekymmer. Utifrån detta framlade tingsrätten uppfattningen att den tidigare genomförda rekonstruktionen skett utan framgång. Likaledes anförde tingsrätten att det vid tidpunkten för den ansökan om rekonstruktion som gjordes år 2011 var oklart hur bolaget skulle kunna handla för att lösa sin likviditetskris. Tingsrätten menade även att SAAB:s utgångspunkter för en lyckad rekonstruktion år 2011 ej framstod som bättre på något sätt än de utgångspunkterna vilka låg för handen år Detta grundade tingsrätten delvis på att SAAB som varumärke försvagats, samt att det ej fanns ett tillräckligt konkret presenterat förslag på hur SAAB skulle kunna lösa sina finansiella problem. Summerat från tingsrättens håll anfördes att de efter en samlad bedömning ej kunde se att en rekonstruktion skulle bli lyckad utifrån de premisser SAAB visat sig ha för att driva igenom en rekonstruktion av verksamheten. 34 Karlsson-Tuula, Moderna insolvensrätten, Legala affärer. 19

20 2.5.2 Saabs argument för prövning i hovrätten I prövningen hos hovrätten för västra Sverige presenteras de skäl SAAB lagt fram i syfte att få målet överklagat. SAAB hade här i sin grund för sitt överklagande av tingsrättens beslut bland annat anfört att tingsrätten ej i sin förberedande prövning äger rätten att föregå den undersökning vilken rekonstruktören i ett samarbete med berörda borgenärer har att ta sig an under ett rekonstruktionsförfarande. SAAB menade på att tingsrätten ej besitter den kompetens vilken erfordras för att utföra denna typ av bedömningar, och menade likaledes att detta strider mot den korta tid vilken lagen stadgar för denna typ av prövning. Vidare presenteras ett avsnitt i hovrättens protokoll med ett anförande om att det i lagtexten brister kring höga krav för att bevilja företagsrekonstruktion, dock talar vi ännu om SAAB:s argumentation. Med andra ord uppställer lagtexten tämligen låga beviskrav för ett beviljande av en rekonstruktion. Vad som avgör är möjligheten som sådan till att en rekonstruktion skulle kunna ske med ett lyckat resultat. Finns utgångspunkter för att en rekonstruktion skulle kunna lyckas bör en ansökan om rekonstruktion med andra ord lämnas med bifall. Sedermera påtalade SAAB att tingsrättens påstående kring att SAAB som varumärke råkat ut för en försvagning på grund av en så kallad good will skada, vilken tingsrätten påstår sig ha kunskap om, helt saknade grund och därmed var obefogad Hovrättens bedömning Hovrätten valde att ändra tingsrättens avgörande och därmed bifalla SAAB:s ansökan om att få igenom ett tillstånd för företagsrekonstruktion. I sina skäl för beslutet hade hovrätten bland annat valt att lyfta fram lagen samt förarbetena kring prövningen av en ansökan om företagsrekonstruktion. Enligt 2:6 st. 2 LFR får ett beslut om företagsrekonstruktion ej meddelas såvida det saknas skälig anledning avseende ett antagande om att syftet med rekonstruktionen har en chans att uppnås. Hovrätten anförde med stöd ur propositionen 1995/96 s. 72 f att ett beslut om företagsrekonstruktion borde kunna medges även om det vid tidpunkten för ansökan om rekonstruktion ej bedöms vara säkert om företaget är i ett läge då det bör avvecklas genom en konkurs eller om det finns en möjlighet att nå en lyckad rekonstruktion av företaget i fråga. Vidare påtalade hovrätten att rättens prövning bör få inskränkas till att endast fastslå delvis det faktum att gäldenären delgivit en preliminär plan för den kommande rekonstruktionen och delvis att planen i sig ej saknar en grundläggande realism. Vidare angav hovrätten, med stöd ur propositionen 1995/96:4 s. 180, att i det fall det saknas grund för att avslå en ansökan är rätten mer eller mindre skyldig att bifalla en ansökan om företagsrekonstruktion. Hovrätten anförde i sina skäl, vilket tingsrätten likaså gjort, att det var oklart kring huruvida garanterad den planerade finansieringen från kinesiskt håll kunde anses vara. Därmed var det ovisst om hur SAAB konkret skulle lösa sina finansiella problem. Detta trots att SAAB anfört att det var mer eller mindre av sedvanlig karaktär inom branschen från ett kinesiskt perspektiv att medge dessa typer av finansiella hjälpmedel. Slutligen framförde hovrätten i sin avslutande bedömning att en mer grundläggande utredning torde påvisa att det finns omständigheter vilka talar för rekonstruktion med positivt utfall. Därmed föreligger ej några skäl för antagande om att syftet med en företagsrekonstruktion ej skulle kunna uppnås. Med detta i beaktande för hovrättens del samt 20