Er beteckning Byråchefen Hedvig Trost B Rotel 16. Ert datum

Transkript

1 Svarsskrivelse Sida 1 (17) Datum Rättsavdelningen ÅM 2010/2005 Ert datum Er beteckning Byråchefen Hedvig Trost B Rotel 16 Högsta domstolen Box Stockholm MÖ./. Riksåklagaren ang. grov narkotikasmuggling m.m. (Svea hovrätts dom den 26 februari 2010 i mål nr B ) Högsta domstolen har förelagt riksåklagaren att skyndsamt inkomma med svarsskrivelse. Jag vill anföra följande. Min inställning Jag bestrider ändring av tingsrättens dom och anser att det inte finns skäl för prövningstillstånd. Bakgrund Åtalet MÖ åtalades för grov narkotikasmuggling enligt följande gärningsbeskrivning. MÖ har den 17 september 2009 via Stockholm Arlanda, i samband med införsel till landet, genom att underlåta att anmäla 100 gram mefedron (4- Metylmetkatonin), som är narkotika, till tullbehandling, uppsåtligen brutit mot ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för införseln. Brottet är att anse som grovt eftersom det avsett en särskilt stor mängd farlig narkotika med en hög renhetshalt. MÖ åtalades också för två fall av misshandel. Tingsrättens dom MÖ bestred ansvar för grov narkotikasmuggling. Han har vidgått att han via Internet beställt en vid den aktuella tidpunkten icke narkotikaklassad substans med beteckningen metedron. Han har inte ifrågasatt att det pulver som sändes till honom utgör mefedron men han har förnekat att han haft uppsåt avseende leveransen av den narkotikaklassade substansen mefedron. MÖ hördes över åtalet. På åklagarens begäran hölls vittnesförhör med sakkunniga vittnet fil.kand. Jonas Hartelius. Vidare åberopades från åklagarens sida fraktsedel, analysrapport och analysbesked, SMS-meddelanden i Östlunds telefon samt uppspelning av telefonsamtal med MÖ. Tingsrätten dömde MÖ för grov narkotikasmuggling och ett fall av misshandel till fängelse i två år och sju månader. Ett fall av misshandel ogillades. Postadress Gatuadress Telefon E-post Box STOCKHOLM Östermalmsgatan 87 C Telefax registrator.riksaklagaren@aklagare.se Webbadress

2 Svarsskrivelse Sida 2 (17) I tingsrättens domskäl anförs bl.a. följande. MÖs grund för att bestrida ansvar är att han inte har beställt den narkotikaklassade substansen mefedron. Utredningen visar emellertid att den försändelse som skickades till honom innehöll mefedron. Till detta kommer att MÖ, någon timme efter det att han mottagit besked om att försändelsen var på väg, i ett SMS till sin mor använt ordet kräftan om innehållet i försändelsen. Johan Hartelius har i sitt vittnesmål uppgett att ordet kräfta används som beteckning på mefedron men däremot inte, såvitt han känner till, som beteckning på methedron. I ytterligare ett SMS som skickats från MÖs telefon har avsändaren använt ordet mephedrone uppenbarligen med hänsyftning på samma försändelse. Sammantaget finner tingsrätten bevisat att MÖ har beställt den narkotikaklassade substansen mefedron. Åtalet för narkotikasmuggling är därför styrkt. När det gäller gärningens rubricering anförs följande. Mefedron är en förhållandevis ny drog. Av förhöret med Jonas Hartelius framgår emellertid att substansen är väl känd och beskriven även om kunskapsnivån inte är helt jämförbar med vissa sedan länge etablerade droger. Jonas Hartelius har i Åklagarmyndighetens RättsPM 2009:1, mot bakgrund av ett resonemang baserat på missbruksdoser, föreslagit att gränsen mellan brott av normalgraden och grovt brott skall sättas vid 10 g mefedron, vilket motsvarar 200 missbruksdoser om 50 mg. Det finns inte skäl att ifrågasätta Jonas Hartelius uppgifter eller metodval och tingsrätten anser därför att de av Jonas Hartelius angivna utgångspunkterna skall ligga till grund för bedömningen. I nu aktuellt fall utgörs mefedronpartiet av cirka missbruksdoser. Av Johan Hartelius uppgifter framgår att mefedron är narkotika av särskilt farlig art och att den närmast kan jämföras med ecstasy. Renhetsgraden hos mefedronpartiet har inte någon betydelse i mildrande riktning. Det narkotikasmugglingsbrott som MÖ övertygats om bör mot bakgrund av det anförda bedömas som grovt. MÖ var 18 år gammal när brotten begicks. När det gäller straffmätning och påföljdsval fann tingsrätten att det grova narkotikasmugglingsbrott som MÖ gjort sig skyldig till har ett straffvärde motsvarande fängelse fem år medan straffvärdet för misshandelsbrottet enligt tingsrättens bedömning motsvarar fängelse fyra månader. Tingsrätten fann vidare att det på grund av gärningarnas art och höga straffvärde förelåg särskilda skäl att bestämma påföljden till fängelse. Med beaktande av MÖ ungdom bestämde tingsrätten fängelsestraffets längd till två år och sju månader.

3 Svarsskrivelse Sida 3 (17) Hovrättens dom MÖ överklagade tingsrättens dom och yrkade att åtalet för grov narkotikasmuggling skulle ogillas samt att påföljden för misshandelsbrottet skulle bestämmas till villkorlig dom och, om straffvärdet så kräver, samhällstjänst. Han yrkade i vart fall att fängelsestraffets längd skulle sättas ned. Åklagaren överklagade, anslutningsvis, och yrkade att fängelsestraffet skulle skärpas. I hovrätten åberopades samma bevisning som vid tingsrätten. Hovrätten fastställde tingsrättens dom. I skuldfrågan instämde hovrätten i tingsrättens bedömningar. När det gäller rubriceringen av narkotikasmugglingsbrottet anslöt sig hovrätten till tingsrättens bedömning att mefedron i farlighetshänseende kan jämföras med ecstasy. Hovrätten anför vidare. Som tingsrätten han anfört och godtagit har det föreslagits att gränsen mellan brott av normalgraden och grovt brott ska sättas vid 10 gram mefedron, vilket motsvarar 200 doser om 50 mg. Det underlag som har presenterats i målet för att bestämma en missbruksdos till just 50 mg är enligt hovrättens mening inte helt klargörande. Frågan behandlas i Åklagarmyndighetens RättsPM 2009:1, som åberopats i målet. I promemorian som framtagits av bl.a. Jonas Hartelius sägs en missbruksdos uppgå till oralt: från 75 mg; nasalt: från 40 mg samt att andra, betydligt högre, gränser för rus har angivits bl.a. på Internet. I promemorian anges emellertid också att en missbruksdos bör bestämmas till 50 mg ren substans. Av utredningen framgår vidare att oralt intag för närvarande synes vara det vanligaste tillförselsättet, särskilt då intag nasalt kan upplevas som obehagligt på grund av slemhinneretande effekter. Enligt hovrättens mening bör den osäkerhet som sålunda föreligger när det gäller att slå fast vad som i detta sammanhang ska anses utgöra en missbruksdos för mefedron inte gå ut över den tilltalade. Vid en samlad bedömning och i avsaknad av mera precist underlag finner hovrätten, bl.a. mot bakgrund av vad som framkommit om doser vid oralt intag, att en missbruksdos mefedron ska anses utgöra 75 mg. Gränsen för grovt brott vid rent mängdresonemang uppgår då till 15 gram mefedron, vilket motsvarar 200 missbruksdoser. [ ]

4 Svarsskrivelse Sida 4 (17) Sammanfattningsvis finner alltså hovrätten att mefedron i farlighetshänseende närmast bör jämställas med ecstasy, att en missbruksdos bör anses motsvara 75 mg och att gränsen mellan brott av normalgraden och grovt brott bör ligga vid 15 gram. MÖ döms nu för att han till landet har smugglat in 100 gram mefedron, vilket motsvarar drygt missbruksdoser. Redan arten och den särskilt stora mängden narkotika gör att brottet måste betecknas som grov narkotikasmuggling. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens påföljdsval och straffmätning. Överklagandet MÖ har överklagat hovrättens dom och yrkat att Högsta domstolen ogillar åtalet för grov narkotikasmuggling samt bestämmer påföljden för misshandelsbrottet till villkorlig dom som om straffvärdet så kräver kan förenas med lämpligt antal timmar samhällstjänst. I sista hand yrkas att MÖ ådöms ett kortare fängelsestraff. I en situation där Högsta domstolen delar underinstansernas bedömning i skuldfrågan görs gällande att de inte är fråga om grovt smugglingsbrott utan brott av normalgraden. I allt fall har underinstanserna felbedömt gärningens svårhetsgrad, innebärande att fängelsestraffet under alla förhållanden väsentligt ska kortas. Som grund för överklagandet har han anfört bl.a. följande. Han vidgår att han beställde methedron, vilken substans är utomordentligt lik mefedron och har samma egenskaper som mefedron. I missbrukarkretsar förekommer att även methedron kallas för kräfta eller räka. Detta framgår bl.a. av olika diskussioner på olika internetfora. Hans syfte med beställningen var kommersiellt. Han skulle tjäna närmare kr på att sälja vidare methedronet. Anledningen till att han bad modern radera SMS-meddelandet var att han var osäker på om det var legalt att sälja en i och för sig legal produkt. Det av åklagaren åberopade SMS-meddelandet från den 15 november har inte avsänts av honom. Allt talar för att det var en kamrat till honom som hade tillgång till hans mobiltelefon som sände meddelandet. Enbart den omständigheten att leverantören översänt den likvärdiga kemiska substansen mefedron som troligen leverantören ovetande var narkotikaklassad i Sverige kan inte rimligen tas till intäkt för att MÖ faktiskt haft för avsikt att beställa ett förbjudet preparat. Att den vid gärningstidpunkten tillåtna alternativprodukten methedron har motsvarande effekt som mefedron talar givetvis emot att MÖ skulle ha haft något intresse av att beställa mefedron. Som skäl för prövningstillstånd har han anfört bl.a. följande. Mefedron är ett relativt nyligen narkotikaklassat preparat för vilket ännu inte utvecklats någon fast praxis såvitt avser straffvärdebedömningen. I Åklagarmyndighetens RättsPM 2009:1 görs även förbehåll för korrigering av rekommendationerna för gränsdragningen avseende mefedron i takt med

5 Svarsskrivelse Sida 5 (17) tillkommande kunskap. Rättsläget avseende straffvärdebedömningen för mefedron är alltså oklart. Som framgår av bilagda tidningsartiklar har mefedron många likheter med amfetamin. Priset är i allt väsentligt detsamma och drogerna ger ett liknande centralstimulerande rus med hög puls, högt blodtryck och stora pupiller som följd. Det sakkunniga vittnet Jonas Hartelius redovisade inför tingsrätten att såväl amfetamin som mefedron har en missbrukardos om cirka 50 mg. Gränsen för grovt narkotikabrott avseende amfetamin har i praxis dragits vid minst 250 gram, motsvarande missbrukardoser. Hovrätten har i sin dom angett gränsen för grovt brott avseende mefedron till 15 gram, vilket motsvarar 200 doser. Med hänsyn till likheterna mellan mefedron och amfetamin framstår denna gränsdragning som orimlig och inkonsekvent. Svea hovrätts dom av den 4 juli 2000 i mål B D förtjänar att nämnas i sammanhanget. I detta rättsfall jämställde Svea hovrätt preparatet fenmetrazin med amfetamin, och konstaterade att gränser och doser därför blir desamma som för amfetamin. Då även mefedron har stora likheter med amfetamin måste samma resonemang kunna tillämpas avseende mefedron. Som skriftlig bevisning åberopas tre tidningsartiklar, till styrkande av att mefedron har stora likheter med amfetamin. Grunderna för min inställning Jag har vid min beredning av ärendet hämtat in synpunkter från och samrått med Utvecklingscentrum Stockholm, som inom Åklagarmyndigheten har ett särskilt ansvar för metodutveckling m.m. när det gäller bekämpande av narkotikabrottslighet. Skuld Enligt 35 kap. 1 rättegångsbalken ska rätten efter samvetsgrann prövning av allt som förekommit, avgöra vad i målet är bevisat. Bestämmelsen slår fast principerna om fri bevisföring och fri bevisvärdering. Beviskravet i brottmål brukar uttryckas så att det ska vara ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade gjort sig skyldig till brottet (se NJA 1980 s. 725 och Fitger, Rättegångsbalken, 35:24). I NJA 1982 s. 525 uttalade Högsta domstolen att i mål om ansvar för grovt narkotikabrott kraven på den föreliggande bevisningens styrka utan avseende på de speciella bevissvårigheter som erfarenhetsmässigt ofta föreligger i sådana mål måste ställas lika högt som när det gäller ansvar för annan grov brottslighet. MÖ har vidgått att han beställt det aktuella partiet. Han har dock gjort gällande att han beställde ett annat, snarlikt men vid aktuell tidpunkt icke narkotikaklassat, preparat metedron. Metedron narkotikaklassades först den 9 december 2009 (SFS 2009:1026). Den försändelse som skickades till MÖ innehöll den narkotikaklassade substansen mefedron. Någon timme efter det att han mottagit besked om att försändelsen var på väg sände han ett SMS-

6 Svarsskrivelse Sida 6 (17) meddelande till sin mor som löd Jag får hem en sak nästa vecka som ger runt 40 tusen. Men inget gnäll då. Kräftan du vet, stor mängd. Och radera det här meddelandet nu. kram. Enligt det sakkunniga vittnet Jonas Hartelius används ordet kräfta ofta som beteckning på mefedron, men inte, såvitt han känner till, som beteckning på metedron. Två dagar senare har ett SMS-meddelande avsänts från MÖs telefon som löd: hjälper mig idag med rök så skickar jag på dig en hygglig liten påse med mephedrone på tisdag eller onsdag. Beror på vilken dag det kommer till mig. kra. Hovrätten har med stöd i det ovan anförda funnit det styrkt att MÖ uppsåtligen beställt den narkotikaklassade substansen mefedron. Härutöver har hovrätten anmärkt att MÖ lämnat mycket svävande och osannolika förklaringar kring förvärvet av narkotikan, t.ex. om hur betalningen av partiet skulle ske. Hovrätten har funnit det styrkt att MÖ uppsåtligen beställt aktuellt parti mefedron, som är narkotika, samt att han i samband med införseln till landet underlåtit att anmäla narkotikan till tullbehandling, varför han brutit mot särskilt föreskrivet förbud eller villkor för införseln. Hovrätten har således funnit att åtalet för narkotikasmuggling är styrkt. Jag har inte någon anledning att ifrågasätta den bevisvärdering hovrätten har gjort och saknar därmed skäl att frångå hovrättens bedömning i skuldfrågan. Rubricering, straffvärdebedömning och straffmätning MÖ har gjort gällande att narkotikasmugglingen inte ska bedömas som grovt brott. Narkotikasmuggling den rättsliga regleringen Enligt 6 första stycket lagen (2000:1225) om straff för smuggling är straffskalan för narkotikasmuggling av normalgraden fängelse i högst tre år. Straffskalan för grov narkotikasmuggling är enligt 6 tredje stycket samma lag fängelse i lägst två och högst tio år. Vid bedömande huruvida smuggling av narkotika utgör grovt brott ska enligt samma stycke särskilt beaktas om gärningen avsett en särskilt stor mängd narkotika, om gärningen ingått som ett led i en verksamhet som bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt eller om verksamheten eller gärningen annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art. Exemplifieringen av omständigheter som särskilt ska beaktas stämmer i allt väsentligt överens med vad som föreskrivs om grovt narkotikabrott i 3 andra stycket narkotikastrafflagen (1968:64). Bestämmelserna vilar på samma rättspolitiska grundval och bedömningen om narkotikasmuggling utgör grovt brott ska, liksom när det gäller narkotikabrott, grundas på en helhetsavvägning av omständigheterna i det enskilda fallet (se prop. 1999/2000:124 s. 124).

7 Svarsskrivelse Sida 7 (17) Bestämmelserna om kriterierna för grovt narkotikabrott infördes år 1981 i samband med att minimistraffet för grovt narkotikabrott höjdes från ett till två års fängelse (se prop.1980/81:76). I förarbetena angavs bl.a. följande. Det nya hänsynslöshetsrekvisitet är vidare i förening med höjningen av minimistraffet avsett att bidra till utvecklingen av en praxis enligt vilken omständigheter vid sidan av mängden narkotika tilläggs större betydelse än i dag vid brottsrubriceringen. Avsikten är att en prövning skall ske av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. [ ] För sådana fall då brottet har förövats som ett led i en yrkesmässig hantering, dikterad av vinstintressen, är däremot förutsatt att brottet bedöms som grovt och att strafftiderna regelmässigt sätts högre än vad som hittills har varit vanligt. Över huvud taget är avsikten att mer vikt än f.n. skall läggas vid preparatets farlighet och den hänsynslöshet gärningsmannen har ådagalagt genom sin befattning med narkotikan. Exempel härpå är att preparatet verkar starkt vanebildande, såsom heroin, eller är livsfarligt genom sin sammansättning, att gärningen innefattat systematiskt bedriven överlåtelse till skolelever och annan ungdom eller intagna på anstalter eller att gärningsmannen på annat sätt i särskilt hög grad har utnyttjat andras okunnighet, nyfikenhet eller beroende av narkotiska medel (a. prop. s. 211 f.). I förarbetena betonas således att vikt bör läggas vid preparatets farlighet. Högsta domstolen har också i ett flertal fall uttalat sig om diverse preparats farlighet (se t.ex. NJA 1983 s. 754 I och II, 1992 s. 235, 1994 s. 374, 1996 s. 478, 1998 s. 512, 2002 s. 365 och 2003 s. 339). Straffvärde Arten och mängden av den narkotika som gärningen avser är av stor betydelse vid såväl rubricerings- som straffvärdebedömningen (se t.ex. NJA 1993 s. 38). Bedömningen av straffvärdet ska emellertid grundas på en sammanvägning av omständigheterna i det enskilda fallet varför det bl.a. är av betydelse vilken roll gärningsmannen haft när det gäller narkotikahanteringen i vidare mening, om han eller hon själv är narkotikaberoende och vad syftet med gärningen har varit (se bl.a. prop. 1980/81:76 s. 204 ff. och NJA 2004 s. 354). Högsta domstolen har också i ett par avgöranden särskilt betonat vikten av att iaktta försiktighet med att fastställa och tillämpa generella schabloner avseende art och mängd som grund för straffvärdebedömningen i enskilda fall. Detta gäller särskilt när det är fråga om hantering av mer betydande mängder narkotika. När det gäller mindre mängder narkotika framstår det dock som mer naturligt att straffvärdebedömningen sker med tillämpningen av schabloner, om inga särskilda omständigheter föreligger (se NJA 2004 s. 354 och NJA 2008 s. 653). Högsta domstolen har i NJA 1998 s. 512 uttalat sig om huruvida narkotikapreparatets koncentration (renhetsgrad) ska tillmätas betydelse vid

8 Svarsskrivelse Sida 8 (17) straffvärdebedömningen. Enligt Högsta domstolen är svaret på denna fråga beroende av omständigheterna i det särskilda fallet. Det finns enligt Högsta domstolen vid tillverkning och försäljning av narkotika ofta anledning att utan närmare utredning utgå från att preparaten i fråga haft en relativt normal renhetsgrad och mindre variationer i fråga om renhetsgraden är inte heller sådana att de bör påverka den straffrättsliga bedömningen. Det finns emellertid fall då renhetsgraden är särskilt hög eller låg och därför också utgör en relevant faktor vid värderingen av brottet (jfr uttalanden om renhetsgraden i rättsfallen NJA 1996 s 478 och NJA 1997 s 193). Farlighetsbedömningen För att underlätta farlighetsbedömningen och för att skapa ett system för vilka kriterier som är relevanta vid bedömningen har Åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum Stockholm i samarbete med fil.kand. Jonas Hartelius publicerat RättsPM 2009:1. Narkotika farlighetsbedömningar av narkotikapreparat; rekommendationer för straffvärdebedömning. En omfattande genomgång har gjorts av medicinsk och vetenskaplig litteratur. Promemorian innehåller en beskrivning och precisering av vad som menas med ett narkotikapreparats farlighet. Därutöver innehåller promemorian en sammanställning av praxis avseende farlighetsbedömning av olika preparat. Den viktigaste slutsatsen i promemorian är att ett narkotikapreparats farlighet bör kunna preciseras utifrån företrädesvis 11 grundläggande kriterier, nämligen beroenderisk, giftighet, risk för kroppsliga sjukdomar eller skador, risk för psykiska sjukdomar eller skador, risk för social insufficiens, risk för oberäkneliga effekter, potential för strategisk användning vid genomförande av brott, risk för utlösande av våld, verkan i ytterst små doser, svåra abstinensreaktioner och risk för självförvandling. Det lämnas också en rekommendation om hur man bör gå tillväga för att bedöma ett preparats farlighet. Först bör det prövas om ett preparat har särskilt markerad farlighet i något visst hänseende. I övrigt bör bedömningen grundas på en sammanvägning av preparatets farlighet enligt de olika kriterierna. RättsPM 2009:1 skrivs efter den kunskap som finns vid aktuell tidpunkt. Det görs ibland uppdateringar i anledning av ny information. Kriterierna underlättar i viss mån jämförelser mellan preparat men varje preparat måste vid farlighetsbedömningen bedömas utifrån sina särskilda egenskaper och då kan ett enda kriterium ge stor påverkan på bedömningen. Så skedde exempelvis med flunitrazepam som har särskiljts från andra bensodiazepiner främst å grund av att de använts frekvent för kriminella ändamål såsom för att stänga av gärningsmannens känslor inför rån samt som date rape drug (NJA 2003 s. 339). I RättsPM 2009:1 görs riskbedömningen av de olika kriterierna i normalfallet enligt en skala från noll till tre.

9 Svarsskrivelse Sida 9 (17) Skalans olika steg står för följande. 0 Dokumentation saknas. 1 Risken synes vara låg då sådana skador eller störningar aldrig eller endast sällan har rapporterats. 2 Risken finns dokumenterad men förekommer mer sällan eller endast vid intensivt missbruk men kan likväl ge betydande skador eller störningar. 3 Risken är välkänd och påtaglig även vid inte allt för omfattande missbruk eller allvarlig genom att den kan orsaka mycket svåra störningar. Farligheten hos ett visst slag av narkotika i juridiskt hänseende kan sammanfattas med en värdering (gradering) från F1 till F6, där F6 avser högst grad av farlighet. F0 markerar att preparatet inte kunnat farlighetsbestämmas, antigen på grund av att anledning saknats, t.ex. att medlet inte påträffats i Sverige, eller att tillräcklig dokumentation inte kunnat spåras. För de flesta narkotika saknas vetenskapliga studier av preparatets farlighet i flertalet hänseenden. Vidare sätter medicinsk-etiska regler och praktiska metodproblem snäva gränser för experimentella studier eller kliniska undersökningar för att utröna dylika risker. De flesta riskbedömningar för mindre kända narkotika måste därför göras med försiktighet. I många fall måste bedömningarna baseras på skattningar och jämförelser med erfarenheter, t.ex. medicinsk användning eller från djurexperiment. Med ökande dokumentation om farligheten hos enskilda preparat kan det i särskilda fall finnas anledning att ompröva farlighetsbedömningen. När nya preparat klassas som narkotika finns ofta endast tillgång till det klassificeringsdokument som är underlag för klassningen (utarbetas av Folkhälsoinstitutet när det gäller hälsofarliga varor och av Läkemedelsverket när det gäller läkemedel) och publikationer eller studier från andra länder samt uppgifter på Internet. Ju längre en drog har funnits på marknaden desto större kunskaper finns att inhämta om preparatet. Klassificeringsdokumenten skrivs för att ge tillräckligt underlag för klassning inte i avseende att utröna missbruksdoser och farlighetsklass. Begreppet missbruksdos Begreppen dos och missbruksdos används på olika sätt i olika miljöer och av olika användare. Det kan vara en dos som en missbrukare använder när denne tar sin drog. Då kan variationerna vara synnerligen påtagliga beroende på bl.a. individ, missbrukserfarenhet, preparattillvänjning, tillgång och pris. Då det av naturliga skäl i princip saknas medicinska vetenskapliga studier om detta baseras tillgänglig information oftast på uppgifter från missbrukare. Det kan därför finnas anledning att i många fall bemöta uppgifterna med viss skepsis. Exempelvis kan missbrukare förklara att ett större innehav är avsett för eget bruk då just denne missbrukare nyttjar mycket stora doser. Ur straffrättslig synpunkt kan ett innehav för eget bruk ge en mildare brottsrubricering och

10 Svarsskrivelse Sida 10 (17) utesluter även exempelvis ett utvidgat förverkande av den tilltalades tillgångar. I anledning av de stora individuella variationerna har det funnit behov av en mer generell bedömning av dosens storlek. Begreppet missbruksdos har getts innebörden att vara den minsta verifierbara dos som hos en icke tillvand person framkallar ett märkbart rus i form av en tydlig förändring i sinnestillståndet. Det är alltså den lägsta dos som en person som inte missbrukar skulle bli märkbart påverkad av, dvs. en nybörjares dos. Stöd för denna definition finns i NJA 1997 s Vid beräknande av missbruksdos är sättet för intag av betydelse. Rubricerings- och straffvärdebedömning med utgångspunkt i mängden av ett narkotiskt preparat kan, förutom med ledning av den fysiska massan, göras genom att beräkna det antal missbruksdoser som kan utvinnas (se NJA 2003 s. 339). Mefedron farlighetsbedömning Narkotika definieras i Sverige enligt 8 narkotikastrafflagen som Läkemedel eller hälsofarliga varor med beroendeframkallande egenskaper eller euforiserande effekter eller varor som med lätthet kan omvandlas till varor med sådana egenskaper eller effekter och som 1. på sådan grund är föremål för kontroll enligt internationell överenskommelse som Sverige har biträtt, eller 2. av regeringen förklarats vara att anse som narkotika enligt lagen. Mefedron med dess kemiska beteckning 4-metylmetkatinon, klassades som hälsofarlig vara den 15 december 2008 och som narkotika den 25 maj 2009 (SFS 2009:316). Mefedron är ett vitt eller svagt gulfärgat pulver men förekommer också som kapslar eller tabletter. Drogen tas främst oralt eller nasalt (snortas) men rapporter finns även om injicering. De flesta beslag som har gjorts i Europa har varit i pulverform men enstaka partier med tabletter har också påträffats. Mefedron är en relativt ny drog som endast har nyttjats ett par år. Missbruket av mefedron har dock ökat kraftigt i Sverige under det senaste året. Drogen säljs främst på Internet. En klar majoritet av missbrukarna är ungdomar. Insamlad information från olika europeiska länder talar för att missbrukarna till stor del är sådana som använder eller tidigare har använt ecstasy. Det har förekommit att mefedron har saluförts som ecstasy och de ungdomar som nyttjar drogen är ofta frekventa besökare på klubbar och andra mötesplatser med tyngdpunkt på dans, precis som när det gäller ecstasy. Runt om i Europa har flertalet dödsfall som misstänks ha ett samband med mefedron rapporterats. Hittills har emellertid endast ett dödsfall ansetts bevisats ha direkt samband med mefedronintag. Det var en 18-årig svensk

11 Svarsskrivelse Sida 11 (17) flicka. Vid den toxikologiska undersökningen påträffades endast mefedron. Från Storbritannien har 14 fall rapporterats till EU, men då det finns fler eventuellt konkurrerande orsaker har ännu inte dödsorsaken fastställts i dessa fall. Mefedron har visat sig snabbt kunna ge upphov till repetitivt intag, vilket är en indikation på beroende. Mefedron påverkar även serotoninsystemet och har därmed effekter som liknar ecstasys. Mefedron kan ge upphov till svåra kroppsliga skador samt allvarliga psykiska störningar med hallucinationer och psykos. Dödsfall misstänks ha inträffat till följd av mefedronintag. Den samlade kliniska, sociala och polisiära erfarenheten av mefedron är begränsad och det kan antas att riskbilden kommer att framträda tydligare när mer erfarenhet vunnits av medlets effekter. Enligt Jonas Hartelius bör mefedron tillhöra samma farlighetsklass som ecstasy, bl.a. med hänsyn till de starka beroendeframkallande egenskaperna och förgiftningsrisken. Den rekommenderade farlighetsklassen enligt RättsPM 2009:1 är F5. Den rekommenderade farlighetsklassen för ecstasy är F5 och för amfetamin F4. Leg. apotekaren Peter Hultén vid Giftinformationscentralen har varit delaktig i en studie om mefedron som kommer att publiceras under våren och har kommit i kontakt med patienter som förgiftats av drogen. Han har nyligen hörts som sakkunnig i mål B vid Helsingborgs tingsrätt. Dom har såvitt känt ännu inte meddelats. Inför det målet skrev han ett yttrande om mefedron. I anledning av förevarande ärende kontaktades Peter Hultén av Utvecklingscentrum Stockholm. Peter Hultén har uppgett att han anser att mefedron snarast är att jämställa med amfetamin ur toxikologisk synvinkel. Han uppger att eventuellt kan amfetamin vara farligare än både mefedron och ecstasy. Han menar att det finns uppgifter om att mefedron har en högre beroendeframkallande effekt än amfetamin, men att dessa uppgifter inte i dagsläget kan anses vara bekräftade. I rapporten Europol-EMCDDA Joint Report on a new psychoactive substance: 4-methylmethcathinone (mephedrone) dras paralleller mellan mefedron och ecstasy, kokain och amfetamin. Mefedron förefaller till stor del ha övertagit den roll ecstasy hade som partydrog i samband med danstillställningar för ungdomar och används liksom ecstasy främst av ungdomar. Ur dessa aspekter förefaller mefedron ha störst likhet med ecstasy. Mefedron har även i vissa fall sålts som ecstasy och i ett beslag har en form av ecstasy blandats med mefedron vilket också ger anknytning till ecstasy.

12 Svarsskrivelse Sida 12 (17) Mefedron missbruksdos Folkhälsoinstitutets klassificeringsdokument är daterat den 25 mars Under rubriken Exponeringssätt, missbruksdos nämns följande: Dosering: (oralt) Svag Dos: mg. Stark Dos: mg. (Nasalt) Svag Dos: mg. Stark Dos mg. Tids Kurva: (Oralt) Upcome: minuter!. Peak: minuter. (Nasalt) Upcome: 5-10 Minuter. Peak: min. Doseringar hämtade från försäljningsinformation på Internet. Intas ffa via snortning/sniffning. Intravenös tillförsel förekommer liksom rökning och rektal tillförsel. Doser som förekommit i ärenden till Giftinformationscentralen: mg. Det framgår inte vilka sidor på Internet som har agerat referenser eller när uppgifterna har inhämtats. I RättsPM 2009:1 anges följande beträffande missbruksdoser och mefedron. Missbruksdoser: oralt: från 75 mg; nasalt: från 40 mg, övre gränser för rus i rekommenderade enstaka doser bl.a. på internet: mg; doser upp till 1000 mg har rapporterats vid intoxikationsfall som föranlett konsultation hos Giftinformationscentralen; en missbruksdos bör bestämmas till 50 mg ren substans (motsvarar en halv lina om 100 mg). Det pågår en översyn av denna text till den kommande upplagan i syfte att tydliggöra vad som avses. Bland annat kommer rubriceringen att lyda doser och uppgifterna kompletteras och konkretiseras. Efter det att båda de nu nämnda dokumenten skrevs har ytterligare information tillkommit. Internethemsidan används flitigt för inhämtande av information om olika droger. Ursprunget är oklart men hemsidan används av myndigheter och forskare i många länder för informationsinhämtning. Uppgifterna uppges enligt information på hemsidan komma från missbrukare, forskning och andra källor. Där anges dosinformation för mefedron på följande sätt. Effekt Oralt intag Nasalt intag tröskel mg 5-15 mg låg dos mg mg vanlig dos mg mg stark dos mg mg I rapporten Europol-EMCDDA Joint Report on a new psychoactive substance: 4-methylmethcathinone (mephedrone) har doser rapporterats om mellan 15 och 250 mg för oralt intag och 5 och 125 mg för nasalt bruk. Uppgifter återges om

13 Svarsskrivelse Sida 13 (17) att vanliga totala doser vid upprepade intag under en session är gram och doser som har framkommit vid sjukhusvård efter akut förgiftning varierar mellan 0.1 och 7 gram. Enligt en rapport från the Psychonaut WebMapping Project har doser om mg rapporterats ge effekt. Det har uppgivits att mefedron mängdmässigt är mindre potent än ecstasy och att effekterna inte varar lika länge. Det finns uppgifter som anger att det behövs hälften så mycket ecstasy för att få samma effekt som mefedron ger vid ett intag. Många missbrukare tar flera doser vid samma missbrukstillfälle. Under en sådan session kan sättet att inta mefedron varieras mellan intagen och dosen kan ökas i en eftersträvan att uppnå samma nivå på ruset som i början av sessionen. På Internet har poster sålts i mängder från 1 till 20 gram. Mefedron har hittills överlag visat sig ha en hög renhetsgrad i de partier som påträffats. Enligt uppgift till Utvecklingscentrum Stockholm från Giftinformationscentralen under våren 2009 utgår man i diskussionerna om doser från att det är fråga om ren halt då det är detta som har saluförts och påträffats. Den informationen har myndigheter i flera EU-länder bekräftat. Det finns även uppgifter om att missbrukare byter från ecstasy och kokain till mefedron på grund av att drogen är renare. Enligt uppgift från Statens kriminaltekniska laboratorium har de av dem analyserade materialen till en övervägande del innehållit från 80 % upp till ren substans mefedron. I RättsPM 2009:1 anges följande rekommendation för straffvärdebedömning vid rena mängdresonemang när det gäller mefedron. Befattning med mindre än 0,15 gram bör bedömas som ringa brott. Befattning med mellan 0,15 gram och 10 gram bör bedömas som brott av normalgraden. Som grovt brott bör bedömas befattning med mer än 10 gram, motsvarande 200 missbruksdoser. Rekommendationerna baseras på bedömningar av Jonas Hartelius avseende farlighetsklass och missbruksdos. Min bedömning I målet är utrett att MÖ infört 100 gram mefedron med en renhetsgrad om 80 procent. Såvitt framgår av utredningen har MÖs främsta motiv för gärningen varit att sälja narkotikan vidare till andra. Eftersom inga särskilda omständigheter föreligger kring brottet i övrigt bör enligt min bedömning arten och mängden av den aktuella narkotikan få avgörande betydelse vid frågor om rubricering, straffvärdebedömning och straffmätning. Härvidlag är i första hand preparatets farlighet av betydelse.

14 Svarsskrivelse Sida 14 (17) Det är enligt min uppfattning ofta en grannlaga uppgift att jämföra farlighetsgraden av olika narkotiska preparat med varandra. Trots detta kan det i den praktiska rättstillämpningen vara nödvändigt att så sker, t.ex. när det gäller att bedöma straffvärdet hos nya typer av narkotika. Sådan fast praxis har också utvecklats beträffande flera preparat. Hovrätten har funnit att det av utredningen i målet, i första hand uppgifter lämnade av Jonas Hartelius, framgår att mefedron är narkotika av särskilt farlig art som närmast kan jämföras med ecstasy. Underlaget för den farlighetsbedömning som Jonas Hartelius har gjort är relativt omfattande för att avse ett nyligen narkotikaklassat preparat. Skäl att ifrågasätta hans uppgifter och val av metod saknas för närvarande. Enligt min uppfattning har hovrätten därför gjort en korrekt bedömning då den funnit att mefedron i farlighetshänseende närmast kan jämföras med ecstasy. När det gäller farlighetsgraden av ecstasy har Högsta domstolen i rättsfallet NJA 1992 s. 235 slagit fast att ecstasy är farligare än amfetamin men inte lika farligt som heroin eller kokain. Sedan Högsta domstolens avgörande 1992 har ytterligare kunskap om ecstasys farlighet erhållits och synen på ecstasy har skärpts. Såvitt avser ecstasy har gränsen för ringa brott dragits mellan två och tre tabletter (jfr NJA 2003 s. 361). Gränsen för grovt brott när det gäller ecstasy har vid ett rent mängdresonemang bedömts ligga vid normala missbruksdoser (NJA 2003 s. 339). Som ovan anförs tas enligt praxis inte hänsyn till narkotikapreparatets koncentration, om denna inte varit särskilt hög eller särskilt låg. Jag delar den bedömning hovrätten har gjort att det i detta fall inte finns skäl att tillmäta koncentrationen av mefedronet någon betydelse vid straffvärdebedömningen. När det gäller missbruksdosen för mefedron framgår av Åklagarmyndighetens RättsPM 2009:1 att en missbruksdos uppgår till 50 mg. Uppgifterna i promemorian är baserade på forskning av Jonas Hartelius. Tingsrätten har funnit att en missbruksdos bör uppgå till 50 mg. Hovrätten har emellertid kommit till en annan slutsats, nämligen att en missbruksdos bör uppgå till 75 mg. Hovrätten har kommit till denna slutsats mot bakgrund av att det i promemorian står: Missbruksdoser: oralt: från 75 mg; nasalt: från 40 mg, övre gränser för rus i rekommenderade enstaka doser bl.a. på internet: mg; doser upp till 1000 mg har rapporterats vid intoxikationsfall som föranlett konsultation hos Giftinformationscentralen. Detta avser emellertid inte en missbruksdos, enligt den definition som framgår ovan, utan doser som tillvanda missbrukare kan bruka, även om detta inte kommer till klart uttryck i promemorian. Uppgifterna är hämtade från klassificeringsdokumenten och gäller vid tidpunkten för klassificeringen kända doser. Sedan dess har ökad kunskap om brukardoser erhållits. Enligt min bedömning finns inte anledning att ändra rekommendationen som framgår av RättsPM 2009:1 om att en

15 Svarsskrivelse Sida 15 (17) missbruksdos bör bestämmas till 50 mg. Flera källor med auktoritet talar om effektgivande doser som är lägre än så men med hänsyn till att det grundas på uppgifter från missbrukare och en viss säkerhetsmarginal är att föredra ur rättssäkerhetssynpunkt bör missbruksdosen inte sättas under 50 mg. Denna gräns täcker båda de vanligaste tillförselsätten, dvs. oralt och nasalt. En missbruksdos mefedron bör således, precis som tingsrätten har kommit fram till, uppgå till 50 mg. Hovrätten, som utgått från att en missbruksdos bör uppgå till 75 mg, har funnit att MÖ infört missbruksdoser till Sverige. Utgående ifrån att en missbrukdos i stället uppgår till 50 mg har MÖ infört doser mefedron till Sverige. Domstolarna har funnit att straffvärdet för detta uppgår till fem års fängelse. Jag har ovan angett att en utgångspunkt bör vara att mefedron i farlighetshänseende närmast är att jämställa med ecstasy. Enligt praxistabellen i Borgeke-Sterzel bör straffvärdet för befattning med missbruksdoser ecstasy ligga på fem år och åtta månader (Borgeke, Sterzel, Studier rörande påföljdspraxis med mera, s. 655). Enligt min bedömning bör straffvärdet för det brott MÖ har gjort sig skyldig till utifrån ett rent mängdresonemang således ligga något högre än det av hovrätten fastställda. Även om jag anser att gärningarnas straffvärde i och för sig motiverar ett något längre fängelsestraff än det som dömts ut ansluter jag mig till hovrättens val av påföljd och straffmätning. Mot denna bakgrund och då det inte i övrigt kan anses föreligga några särskilda anmärkningsvärda förhållanden anser jag att hovrättens dom bör stå fast. Prövningstillstånd Prejudikatdispens Enligt 54 kap. 10 första stycket 1 rättegångsbalken får prövningstillstånd meddelas om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen (prejudikatdispens). För att bevilja prövning enligt denna punkt krävs alltså att ett avgörande av Högsta domstolen blir av generell betydelse för bedömningen av framtida mål som innehåller liknande frågeställningar. Den enskildes intresse av att få till stånd en prövning i Högsta domstolen kan alltså inte föranleda prövningstillstånd på denna grund (Fitger, Rättegångsbalken, 54:26). Skuldfrågan Som framgår av det ovan anförda har Högsta domstolen tidigare uttalat sig om beviskravet i narkotikamål. Bevisfrågor är generellt inte lämpade för en prövning av Högsta domstolen. Situationen i det aktuella målet får också anses tämligen särpräglad. Enligt min bedömning skulle uttalanden av Högsta domstolen i denna del inte ha någon egentlig räckvidd utanför det aktuella målet. Det finns således enligt min uppfattning inte anledning att räkna med att

16 Svarsskrivelse Sida 16 (17) en prövning av Högsta domstolen i skuldfrågan skulle vara av vikt för ledning av rättstillämpningen. Övriga frågor Mefedron är ett preparat som relativt nyligen klassats som narkotika. Det är också ett preparat som missbrukas i inte ringa omfattning och såväl användandet som beslagen av preparatet ökar. Högsta domstolen har inte uttalat sig om hur mefedron ska bedömas i farlighetshänseende. Detta talar i och för sig för meddelande av prövningstillstånd i målet. Emellertid är kunskapen om mefedron och dess farlighet fortfarande under utveckling. Ytterligare kunskap i form av vetenskapliga artiklar kan förväntas komma. Bland annat förväntas en artikel skriven av bl.a. leg. Apotekare Peter Hultén vid Giftinformationscentralen att inom kort publiceras i en vetenskaplig tidsskrift. Under våren kommer mefedron att behandlas inom olika EU-organ. Vidare har Utvecklingscentrum Stockholm bjudit in landets ledande experter på området till ett möte i slutet av april 2010 angående främst frågan om farlighetsbedömningar av mefedron. Underrättspraxis är förhållandevis sparsam men det finns ett par hovrättsdomar som båda går i samma riktning (Svea hovrätts dom den 8 februari 2010 i mål nr B och Svea hovrätts dom den 12 mars 2010 i mål nr B ). Mot denna bakgrund framstår det som mindre lämpligt att Högsta domstolen nu prövar hur mefedron ska bedömas i farlighetshänseende, särskilt eftersom det finns en uppenbar risk för att ett avgörande tämligen snabbt kan bli överspelat. Eftersom hovrättens dom överklagats enbart av MÖ saknas också processuella förutsättningar för Högsta domstolen att pröva frågan om straffvärdebedömning och straffmätning i hela dess vidd. Sammanfattningsvis anser jag således att en prövning av den aktuella domen inte skulle vara av vikt för ledning av rättstillämpningen. Inte heller finns det synnerliga skäl för en sådan prövning.

17 Svarsskrivelse Sida 17 (17) Bevisuppgift Jag ber om att få återkomma med bevisuppgift för det fall Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd i målet. Om Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd kan ytterligare bevisning i form av sakkunnigutlåtanden behöva inhämtas. Kerstin Skarp Kopia till: Åklagarkammaren i Falun (AM ) Utvecklingscentrum Stockholm Hedvig Trost