Nyhetsbrev från Intact EQ mars - maj 2011

Transkript

1 Nyhetsbrev från Intact EQ mars - maj 2011 Ridterapin har rullat på under våren och resultaten den ger har visat sig vara mycket positiva! Just nu är det som varmast i Trichy och barnen har skollov. Lovet innebär också lite ledighet och vila för våra tre hästar! Vår volontär Ellen finns dock på plats och tillsammans med Bharathidhasan ser de till att hästarna har det bra. Det här är också en period då det finns utrymme att lägga tid på praktiska saker som måste ordnas inom projektet. T.ex. har det byggts ut ett tak från stallet för att ger mer skugga. Det här nyhetsbrevet kommer dock att fokusera på hur det är att vara volontär för Intact EQ. Nedan kan du läsa Emilias Viléns berättelse om hennes volontärtid och en intervju med Lisa Astvik. Volontärberättelse från Emilia I skrivandets stund har jag varit hemma i en månad men minnena och intrycken från Indien bär jag med mig. Den 17 november 2010 landade jag på flygplatsen i Trichy. Efter två veckors semestrande i norra Indien var jag redo att anta utmaningen på Intact Special School. Mitt uppdrag var att starta upp och utveckla ridterapin ute vid ridterapicentret tillsammans med hästtränaren Lisa Astvik. Volontärerna Kristina Hildingsdotter och Jenny Almgren hade redan gjort ett jättejobb ute vid centret genom att få hästarna i form och planerat och byggt möteshus etc. Projektet var nu redo att gå in i nästa fas. Vi började med ridterapin i januari efter jullovet. Fyra barn valdes ut till terapin, två flickor och två pojkar. Eftersom endast en häst, Equality Line, gick att använda till en början kunde vi inte ta fler barn. Det var bra för hästarna också att vi mjukstartade lite Pojke deltar i ridterapin på Equality Line. Foto: Emilia Vilén. eftersom de fortfarande var under träning. Vi hade ridterapi på förmiddagarna måndag-torsdag, flickorna hade ridterapi måndagar och onsdagar och pojkarna tisdagar och torsdagar. Skolbussen åkte efter skolans morgonsamling och barnen var alltid ivriga att få komma till stallet. Efter några veckor när vi kände oss mer varma i kläderna märkte vi att vi hade rätt mycket tid över då barnen hade haft sin terapi, vi beslutade då att ta in två barn till. I samma veva introducerades även en andra häst i terapin nämligen Koko. Koko fick gå i terapin med tjejerna på onsdagar eftersom dessa vägde minst.

2 I ridterapin använde vi oss mycket av paddocken på centret, den gav en bra avgränsad yta att fokusera på. Barnen fick göra olika övningar beroende på funktionshindret. En flicka med autism fick träna på att fokusera och följa instruktioner, första gången hon satt på hästryggen var hon rädd och ville inte släppa taget om sjukgymnasten Bharathidhasan som gick bredvid. Det tog inte länge förrän hon red själständigt och utförde konster på hästryggen t ex lärde hon sig att rotera ett helt varv på sadeln jorden runt. Med de barn som hade mer fysiska funktionshinder hade vi mer funktionsträning på hästryggen. Värmen från hästryggen tog bort den värsta spactisiteten hos en pojke och sittställningen hos en annan blev så mycket bättre efter att vi fick ner en voltigegjord. Att barnen hade ridbyxor var avgörande för att de inte skulle halka runt i sadeln, de kunde koncentrera sig på ridterapin istället för att hålla sig fast på hästryggen. En pojke med Downs syndrom hade svårt att ta instruktioner från andra men i stallet var han tvungen att lyssna och följa instruktioner. Han var intresserad av hästarna och blev jätteduktig på att rykta och ta hand om hästarna, på slutet hämtade han Equality Line själv i hagen (alltid tillsammans med mig eller Lisa, men vi stod bara bredvid ifall något skulle hända). Ridterapi pågår. Foto: Emilia Vilén. I mars hade vi öppet hus för skolans barn och deras föräldrar. Barnen som haft ridterapi under våren fick visa upp vad de lärt sig och vi visade en Power Point presentation med bilder och information. Det blev en lyckad dag! Lisa och jag tackades av skolan, det började då gå upp för mig att äventyret var på väg att ta slut

3 Öppet hus på ridterapicentret. Foto: Emilia Vilén. Öppet hus på ridterapicentret uppvisning av terapiövningar. Foto: Emilia Vilén.

4 Öppet hus på ridterapicentret uppvisning av terapiövningar. Foto: Emilia Vilén. Öppet hus på ridterapicentret barnens familjer var inbjudna. Foto: Emilia Vilén.

5 Under min sista vecka på skolan hade vi utvärdering av barnen tillsammans med lärarna och rektorn Mrs Karuna. Jag var nervös, jag visste ju att vi hade sett stora framsteg med barnen i terapin och någonstans hade jag en övertygelse att barnen hade utvecklats även utanför ridterapin, men jag visste ju inte jag andades ut när vi hade haft utvärderingen av första barnet, det verkade som att lärarna var mycket nöjda med barnens utveckling och framsteg även i skolan! Pojken med Downs syndrom hade börjat intressera sig för att lära sig skriva, tidigare ville han inte ens hålla i en penna. Han hade dessutom börjat lyssna mer på lektionerna och var mer fokuserad. Flickan med autism hade fått mer självförtroende och tog för sig mer i klassen, hon hade börjat sjunga med i sångerna och gjorde rörelserna till. Samma flicka hade också utvecklats socialt och hade mer samspel med lärarna och sina klasskamrater. En pojke med cerebral pares hade förutom de kroppsliga funktionshindren hade han haft svårigheter att sitta still och tidigare hade han stört sina klasskamrater mycket. Efter att han nu fått ridterapi kunde han sitta still på lektionen och koncentrera sig på sin uppgift. Förutom detta såg vi i terapigruppen att han vänstra arm och hand hade mjuknat något. I början var hans hand mycket spastisk och stel, mot slutet klarade han av att hålla i voltigegjorden med vänster hand själv (tidigare hade jag och Bharathidhasan varit tvungna att hålla i hans hand för att den inte skulle krokna). En flicka med cerebral pares hade svåra motoriska nedsättningar, för hennes del innebar ridterapin dels en omväxling i hennes dagliga sjukgymnastik dels njöt hon av att komma ut till stallet så jag är övertygad om att hon fick en ökat livskvalitet. De andra två barnen hade haft ridterapi för kort tid för att utvärderas, men de kommer fortsätta till hösten så det ska bli spännande att höra deras utveckling! Detta var lite om mitt uppdrag och mina upplevelser som volontär vid Intact Special School. Jag var där i drygt fyra månader och tiden verkligen rusade iväg, precis när man blivit varm i kläderna och fått fungerande rutiner var det dags att ta farväl av barn och kollegor på skolan. Att åka som volontär var en otroligt positiv och lärorik upplevelse, jag rekommenderar det verkligen! Emilia Vilén, leg. arbetsterapeut

6 Intervju med Lisa Astvik Hej Lisa! Vill du kort berätta lite om vem du är! Jag heter Lisa Astvik och är 22 år gammal (snart 23), jag är uppvuxen och bor i Stockholm. Mitt stora intresse är hästar! Jag har haft hästar som hobby hela livet och de senaste åren har jag även arbetat med hästar. Jag tillbringar just nu min andra sommar i Estland där jag jobbar som tränare och med att utbilda unghästar samt med tillridning. Åren läste jag på Berga naturbruksgymnasium med inriktning hästhållning. Jag är en glad tjej som gillar omväxling och utmaningar i livet! Hur kom du i kontakt med föreningen Intact EQ? Hösten 2010 när jag just var hemkommen från Estland så sökte jag runt på internet för att titta på vad jag skulle kunna tänkas vilja göra under vinterhalvåret. Jag gick in på en av mina favorithemsidor, bukefalos.com, och såg där en annons att Intact EQ sökte hästvolontär till Indien. Jag mejlade till EQ och inom några dagar så pratade jag med Jonna och efter det så åkte jag till Uppsala för intervju... Då bestämde jag mig för att åka! Vad var det som gjorde att du bestämde dig för att åka iväg som volontär med EQ? Jag bestämde mig under intervjun i Uppsala för att åka ner till Indien för att det lät så spännande, roligt och annorlunda. Sen så kändes det bra att kunna bidra med min hjälp för barn som behöver och verkligen uppskattar det som projektet går ut på. När du hade bestämt dig, hur gick antagningsprocessen till? När jag bestämde mig så hade jag en mentor eller kontakt person kanske man kan säga. Vi pratades vid och hade mejlkontakt hela tiden tills jag åkte. Jag fick tips om vad som kunde vara bra att ha med sig, boka flyg biljett, vilka vaccinationer som kunde vara bra att ha osv. Jag fick hjälp med allt och kände mig verkligen trygg med Intact EQ innan jag skulle åka. De såg också till att jag fick träffa den andra svenska volontären (Emilia), som jag skulle jobba tillsammans med i Indien, innan jag åkte ner. Lisa med Equality Line. Foto: Carina Fallhagen. Vilka förberedelser krävdes innan avresa? Mina förberedelser för avresan var väl egentligen bara flygbiljett och vaccinationer. Dock var det många vaccinationer som skulle tas med flera veckors mellanrum och det blev dyrt. Två veckor innan avresa så ansökte jag om visumet. Vad hade du för förväntningar på din volontärtid? Jag hade faktiskt inte så många förväntningar innan jag åkte ner, jag visste att det skulle bli ett roligt och annorlunda äventyr och det blev det också.

7 Det här var din första resa till Indien, vad fick du för första intryck av landet? Detta var min första resa utanför Europa och jösses vilka intryck man fick av landet. Det var så mycket av allt, färger, människor, ljud, bilar och mopeder. Människorna var så otroligt omtänksamma, ärliga och väldigt nyfikna. Det tog ett par veckor efter det att jag kom till Indien att smälta allt jag sett och att förstå att detta skulle bli min vardag de närmaste tre månaderna. Hur bodde du som volontär? De första två veckorna bodde jag tillsammans med den andra svenska volontären, Emilia, i ett rum på skolan. Efter det så flyttade vi till Britt-Maries hus och bodde där resten av tiden och det var faktiskt fantastiskt att få komma bort från jobbet efter dagens slut. Vilka arbetsuppgifter hade du som volontär? Mina arbetsuppgifter var allt möjligt men huvuduppgiften var ju förstås hästarna. Jag tränade dem och var ansvarig för att de fungerade inom terapin. Andra uppgifter kunde vara att städa stallområdet, inköp av diverse saker och en hel del planering. Arbetsuppgifterna varierade från dag till dag och på det sättet blev det aldrig långtråkigt. Kan du berätta om hur en vanlig dag kunde se ut? Lisa tvättar Nobel tillsammans med hästskötaren Ganeshan. Foto: Carina Fallhagen. Mellan så hade vi ridterapi med tre stycken barn ute vid stallet. Oftast så åkte jag på volontärmopeden redan vid 8 för att rida och ta hand om hästarna. Under terapitimmarna så hade vi grooming (ryktning) med barnen och sen under själva ridningen så var min uppgift att leda runt hästen. När ridterapin var klar så åkte vi till skolan för att äta lunch, lunchen var ca Runt 14 tiden så hade vi projektmöte eller så åkte vi ut till stallet igen för att ordna med t.ex. ogräsplockning, plocka skräp, måla eller klippa träden. Slutade gjorde jag allt mellan på kvällen. Vad var det roligaste med volontäruppgifterna? Det roligaste med att vara volontär var nog att man var så behövd och uppskattad! Det var också fantastiskt att få arbeta och komma nära människor som har en så annorlunda kultur än den vi är vana vid. Jag har minnen från både personal och barn som gör mig så glad och rörd till tårar när jag tänker på hur tacksamma de blev för just den hjälp som jag gav till dem. Vad var den största utmaningen med arbetet? Den största utmaningen var att förstå sig på indiska människor. När vi jobbade ihop så blev det så lätt missförstånd men ju längre tid man var där så lärde man sig att kommunicera med varandra på alla möjliga sätt och språk. Vad gjorde du på din lediga tid? Under jul och nyår så åkte jag och Emilia till Varkala för att ligga och glassa på stranden. På vardagarna så åkte vi in till stan för att äta, shoppa och bara kolla på alla möjliga saker.

8 Vilket är ditt starkaste minne/intryck från din tid som volontär som du kommer bära med dig i framtiden? Jag kommer aldrig glömma människorna i Indien. Vissa hade så svåra livsförhållanden men alla hade alltid en stort leende på läpparna. Jag lärde mig att vara tacksam för allt i livet. Känner du att du utvecklats och lärt dig nya saker? Visst har jag lärt mig en massa saker av min tid som volontär! En av sakerna är att kunna möta människor på ett annorlunda sätt än vad jag gjorde tidigare. Jag lärde mig också att kommunicera på ett helt annat sätt och som jag skrev innan - att vara tacksam för livet. All uppmärksamhet man får som vit i Indien var inte alltid lätt, men jag lärde mig att hantera det och att säga ifrån när jag tyckte det blev för jobbigt. Man lärde sig saker hela tiden och mycket kommer jag att bära med mig livet ut. Blev din volontärvistelse som du förväntat dig? Jag åkte ner till Indien utan att egentligen veta vad som förväntades av mig. Jag hade ingen direkt bild av hur något skulle se ut eller vara, så det är svårt att svara om min tid som volontär blev som jag förväntad. Lyckad blev den i alla fall! Till sist, vad skulle du vilja säga till de som är sugna på att ge sig iväg som volontär för Intact EQ men som ännu inte vågat ta det där sista steget? Alla som har chansen att åka som volontär för Intact EQ ska göra det! Det ger så otroligt mycket och du glädjer så många, många behövande människor med just din hjälp. Det blir ett annorlunda äventyr, lärorikt och roligt! Lisa tillsammans med Nobel. Foto: Carina Fallhagen.

9 Intact EQ på Malmö högskola Den 6e maj var jag uppe med solen för att påbörja en tågresa ner till Malmö. Där presenterade jag Intact EQ och Intact Vänners arbete i Indien med fokus på ridterapiprojektet för ett gäng glada studenter vid ridterapiutbildningen vid Malmö högskola. Min halvtimmes långa presentation följdes av en mycket trevlig prat- och frågestund. Frågorna och funderingarna var många och jag har fått mycket positiv feedback så här i efterhand. Jag hoppas denna kontakt kommer visa sig värdefull i framtiden. Text: Jenny Ahlquist Kaffedrickande valborgsfirare och kommande loppis! För att hålla projektet rullande jobbar Intact EQ hårt med att samla in medel. Senast var vi på plats i Uppsala på Valborgsmässoafton för att få lite klirr i kassan genom kaffesugna valborgsfirare. Tina Johansson försåg oss med nybryggt kaffe och tillbehör och några EQ:are gick runt med värmande och uppiggande dryck till glada valborgsfirare som storhjärtat gav bidrag till föreningen. Stort tack till Tina för din fina insats! Nästa aktivitet blir lördagen den 28:e maj då vi återigen ordnar loppis! Platsen är vid Svandammen i Uppsala och vi kommer att finnas där från ca Varmt välkomna att fynda! EQ-loppis vid Svandammen. Foto: Christina Johansson. Har du saker du vill ge bort? Vi tackar alla så jättemycket för alla saker ni skänkt de tidigare gångerna. Ni har skänkt så mycket att vi åkt hem med mer saker än vi kom dit med. Så inför denna gång: Max 5 saker/person som du tror går att sälja för minst 100 kr! Kom gärna med ditt bidrag till loppisen strax innan kl. 11. Sommarvolontärer sökes! Vi letar nu volontärer som kan hjälpa till under sommaren! Framförallt behöver vi någon eller några med goda hästkunskaper men vi söker också efter personer som har kunskap inom t ex sjukgymnastik, arbetsterapi eller liknande och kan jobba med barnen i ridterapin. Om du själv är sugen på att åka eller känner någon som är intresserad, tveka inte att höra av Er till oss snarast! Maila till intacteq@gmail.com. Volontären Ellen med hästarna. Foto: Ellen Helander. Vi behöver ditt stöd! För att ridterapin ska fortsätta utvecklas och underhållas är ditt bidrag viktigt! Ge en gåva till ridterapin! PG: Intact EQ är en ideell förening där 95,9 % av insamlade medel når fram till verksamheten i Indien. Föreningen är politisk och religiöst obunden