Arkeologisk schaktningsövervakning RAÄ 88 Kv Hjorten Dragarbrunn 7:6 Uppsala Uppland Bent Syse Arkeologisk schaktningsövervakning 2002:15
RAÄ 88 Kv Hjorten Dragarbrunn 7:6 Uppsala Uppland Bent Syse 1
Rapport 2002:15, avdelningen för arkeologiska undersökningar Utgivning och distribution: Upplandsmuseet S:t Eriks gränd 6 753 10 Uppsala Tel 018-16 91 00 (vx) Fax 018-69 25 09 www.uppmus.se Upplandsmuseet, 2002 Planer och foton: Bent Syse 2
Inledning 4 Målsättning 5 Fornlämningsmiljö och tidigare undersökningar 5 Undersökningsresultat 5 Husgrunden 6 Ledningsgraven 7 Serviceschakt 8 Fettavskiljare 8 Vidare arbeten 9 Sammanfattning 9 Referenser 10 Tekniska och administrativa uppgifter 10 3
Efter beslut 2000-02-04 från Kulturmiljöenheten, Länsstyrelsen i Uppsala län (lstn dnr 220-9211-99) har Upplandsmuseet, avdelningen för arkeologiska undersökningar, utfört en arkeologisk schaktningsövervakning i samband med schaktningar för VA och el samt nedgrävning av fettavskiljare inom kv Hjorten, Dragarbrunn 7:6, i Uppsala (fig 1). Beställare för undersökningen var Andersson Company Byggnads AB, Stockholm, som även bekostat undersökningen. Ansvarig för schaktningsövervakningen och rapportsammanställningen var Bent Syse. Rapporten redovisar det arkeologiska kunskapsläget i området samt de arkeologiska resultat som framkom vid ledningsarbetet. Figur 1. Undersökningsområdet, dvs. kvarteret Hjorten. Kartan visar utbredningen av Raä 88, Uppsalas medeltida begränsning. 4
Målsättningen med den arkeologiska schaktningsövervakningen var att konstatera om medeltida kulturlager kunde komma att påverkas vid schaktningsarbetena. Om så skedde skulle dessa dokumenteras och beskrivas. Exploateringsområdet ligger inom begränsningen för det medeltida Uppsala (RAÄ 88), i dess norra del. Själva kvartersmarken har inte varit föremål för större arkeologiska undersökningar tidigare, annat än några observationer i dess nordvästra del och en antikvarisk kontroll inom aktuell tomtmark 1997 (Eriksson 1997). I övrigt ligger de närmaste sentida arkeologiska observationerna i kringliggande kvarter, Sandbacken, Leoparden, Toven och Örtedalen. I västra delen av kv Hjorten, Dragarbrunn 7:3, dokumenterades år 1939 lämningar efter risbäddar, husgrund med stensatt golv och träbroläggning. Dessa konstruktioner som troligen är medeltida, även om daterande fynd saknas, låg ca 1,7 m under markytan. Då fanns det ca 0,5 m kvar av kulturlagren ner till den sterila leran (UM arkiv). Närmast liggande större arkeologiska undersökning utfördes i kv Sandbacken 1980. Denna undersökning som skedde i kvarterets nordöstra del, visade på en bebyggelse som etablerades under 1300-talet, där närmare två meter tjocka kulturlager hade avsatts (Ersgård m.fl. 1984). Från det i nordost angränsande kvarteret Toven, framkom vid undersökningarna 1980 och 1981 lämningar efter bebyggelse från 1400-talet och framåt. Här mot nordost uppvisade kulturlagertjockleken endast en omfattning av 0,4-0,6 m (AiS 1980 och 1981). En arkeologisk schaktningsövervakning i samband med omläggning av VA i Svartbäcksgatan 1996, visade att den bevarade kulturlagertjockleken utanför kvarteret uppgick till överstigande 1 m. Sammantaget visar den arkeologiska bilden att medeltida lagerbildningar finns bevarade i kvarteret. Dessa kan utifrån kringliggande observationer uppgå till närmare 1,5 m i tjocklek. Däremot finns fortfarande en stor osäkerhet kring bebyggelsestruktur och karaktär på de bevarade medeltida lämningarna inom hela kvarteret. Bortsett från utschaktade områden i nordvästra delen invid Linnégatan och i östra hörnet intill korsningen S:t Olofsgatan/Dragarbrunnsgatan består kvarteret till stor del av intakta kulturlager. Vid en antikvarisk kontroll 1997, i samband med upptagande av provgropar för kontroll grunderna till de fyra husen inom fastigheten, iakttogs kulturlager med en tjocklek av minst 0,8-1,0 m. I samtliga gropar som låg intill byggnaderna framkom ca 1 m fyllning innan kulturlagret tog vid. Fyllningen bestod mestadels av en blandning av jord, grus, lera, småsten, sand och tegel. Kulturlagret innehöll bark, näver, dynga mm. Inte i några av de fyra groparna framkom den sterila leran, trots ett schaktdjup av 1,8 m. 5
Med de förutsättningar som denna kontroll visade för de bevarade kulturlagren, kom de avsedda arbetena att planeras efter. De olika markingreppen som understeg en meter för grundläggning torde kunna gå fria från att påverka underliggande kulturlager. I detta fall rörde det sig om grundläggning av en ny byggnad, planerad att förläggas på platta med kantbalk. På gården skulle också en ledningsgrav med servisanslutningar att förläggas med ett djup på ca 1 m. Därutöver planerades ett ingrepp på hela gårdsytan för omläggning av kuller- och gatsten, med en grundläggning av 0,75 m under markyta. Nedgrävning av en fettavskiljare på ett djup av 1,5 m torde dock komma beröra underliggande kulturlager. Sammantaget skulle de planerade schaktningsarbetena kunna undvika bevarade kulturlager, förutom nedgrävningen av fettavskiljaren. En viss osäkerhet förelåg för ledningsgraven, där omfattningen av fyllnadslagren kunde variera i tjocklek (fig 2). Figur 2. Plan över gården med de schaktningar som utfördes. I västra hörnet schaktades för en husgrund och strax söder om denna lades en fettavskiljare ned. Övriga schakt är för VA och elledningar. Schaktningen för husgrunden tillsammans med ett ingående ledningsschakt påbörjades i början av april 2000. Schaktningen för husgrunden med dess kantbalkar blev grund, ca 0,6 m under markyta och kulturlagren berördes inte. Det samma kom att gälla för det ingående ledningsschaktet i husgrunden. Schaktet med en bredd av 0,7-0,8 m fick en bottennivå på +7,90 m, dvs. ca 0,8 m under dåvarande markytan. I detta schakt fanns överst ett 0,5 m tjockt fyllnadslager bestående av jord uppblandat med grus, sand och sten. Under detta fanns ett 0,3 m tjockt lager med sand (fig 3). 6
Figur 3. Nederst i bild syns plattan för det tillkommande huset och från den utgår VAoch elledningar. Intill husgrunden ligger fettavskiljaren. Ledningsgraven kom därefter att gå parallellt med befintlig huskropp i söder och öster. Schaktets bredd kom att ligga på ca 1,0 m och djupet runt 0,7-0,8 m under markytan. Längs den södra sidan fanns sedan tidigare nedgrävning för teleschakt, medan den östra sidan var påverkad av grundläggningen för intilliggande byggnad. Det underliggande kulturlagret kom inte att påverkas på någon del av schaktningen (fig 4). Figur 4. Ledningsschaktet intill östra huskroppen. I nordost förlades ledningsgraven mellan två huskroppar. Schaktningsdjupet blev här 0,5 m under mark. Här framkom endast fyllning efter en tidigare rörnedläggning (fig 5). 7
Figur 5. Ledningsschaktet mellan de två huskropparna i nordost. Mot söder förlades två servisschakt in mot befintligt hus. Det ena kom att förläggas intill fettavskiljaren. Bredden på detta schakt blev ca 1 m, med ett djup av 0,8-0,9 m. I detta framkom inga äldre lämningar. Det andra servisschaktet blev 0,6 m djupt. En kullerstensnivå framkom 0,4 m under marken. Denna är troligen av senare datum och har varit marknivå innan nuvarande uppfyllnad på gården. Servisschakten in mot fastigheten längs den östra sidan var alla grunda och påverkade enbart uppfyllda lager. Fettavskiljaren förlades strax öster om den nya husgrunden. För den schaktades ett ca 1,5-1,8 m djup hål, ca 2 m i diameter. I och med en hel del tidigare störningar kring denna plats kom kulturlagren inte att påverkas i nämnvärd omfattning. Endast mot den norra sidan iakttogs en delvis opåverkad sektion med kulturlager. Omfattningen av dessa uppgick till ca 0,8 m i tjocklek, men eftersom någon steril botten ej framkom, kan den totala omfattningen ej avgöras. Pga. arbetsmässiga förhållanden på platsen kunde sektionen ej dokumenteras genom ritning (fig 6-7) 8
Figur 6-7. Grop för fettavskiljare. Endast i norra delen kunde kulturlager iakttas. Mot söder där också servisledningar drogs var marken störd av äldre ledningar och grunder. År 2001 planerades att förlägga en större infiltrationsanläggning på gården. Denna som skulle ha ett djup av max 1,0 m under markytan, kom aldrig att utföras. I stället har sammankoppling och omläggning av VA, spill och dagvatten skett invid södra fasaden intill fettavskiljaren och ut till servicekoppling i fastighetsgräns. Detta arbete påbörjades under V35 och avslutades V36 år 2002. Vid dessa arbeten kom inga kulturlager att påverkas pga. tidigare schaktningar i samma stråk. I samband med schaktningar för VA och el samt grundläggning av hus och nedgrävning av fettavskiljare i kv Hjorten, Dragarbrunn7:6 i Uppsala har Upplandsmuseet, avdelningen för arkeologiska undersökningar, utfört en arkeologisk schaktningsövervakning. Vid denna kom större delen av de planerade schaktningarna att förläggas så att inga underliggande kulturlager påverkades. Enbart i samband med nedgrävning av en fettavskiljare iakttogs kulturlager i ett mindre parti. Några daterande fynd eller konstruktioner påträffades ej vid schaktningsövervakningen. Den totala sentida fyllningen inom gårdsytan uppgår till ca 0,8-1,0 m. 9
AiS. Arkeologi i Sverige. 1980 och 1981. Riksantikvarieämbetet och Statens Historiska Museer. Rapport RAÄ 1983:3 och 1984:3. Ersgård, L., Sten, S. & Svedberg, V. 1984. Sandbacken. Bebyggelse och hantverk i ett medeltida Uppsalakvarter. Riksantikvarieämbetet. Rapport UV 1984:9. Plats: Kv Hjorten, Dragarbrunn 7:6, Uppsala RAÄ nr: 88 Fornlämningstyp: Medeltida kulturlager Undersökningstyp: Arkeologisk schaktningsövervakning Orsak till undersökningen: Schaktningsarbeten för VA och el Undersökningsperiod: Mars april 2000 samt september 2002 Höjdsystem: Uppsala stads Koordinatsystem: Fristående Projektledare, Upplandsmuseet: Bent Syse Upplandsmuseets dnr: 1546/99 Upplandsmuseets projektnr: 850 Beställare: Andersson Company Byggnads AB, Stockholm Handläggare på länsstyrelsen i Uppsala län: Jan Helmer Gustafsson Länsstyrelsens beslutsdatum och dnr: 2000-02-04, 220-9211-99 10