Jättegryta öster om Stampeströmsfallet, som kallas Kungsgrottan och som fått sitt namn av att den från och med den 9 augusti 1754 i samband med invigningen av Ekeblads sluss, fått tjänstgöra som gästbok vid kungliga personers besök. Ett av Robert Dahllöfs foton i Walter Göranssons bildsamling.
Sedan flera hundra år tillbaka är Trollhättan en av Sveriges mest bekanta platser. "Trollhättefallens tjusande prakt" lockade hit främlingar från snart sagt alla hörn av vårt land och genom utländska resenärer, i vars resplan alltid ingick ett besök vid Trollhättan, spreds ryktet om dess storslagna skönhet ut över världen. Det imponerande skådespel som de lössläppta naturkrafterna erbjöd, framkallade häpnad och beundran hos alla åskådare. Många är också de turister som under tidernas lopp besökt Trollhättan. Namnen på en del av dem ha bevarats till eftervärlden genom de så kallade stamböckerna i Kanalverkets arkiv, i vilka dessa skrivit sina namn och intryck från besöket. Det finns dock i Trollhättan ett ännu förnämligare och absolut unikt besökaralbum och det är Kungsgrottan invid Oscarsbron ovanför det forna Helvetesfallet. Den var dock reserverad för kungliga personer, som tid efter annan besökte Trollhättan för att beskåda dess sevärdheter. Samtliga konungar från Adolf Fredrik till Gustav V och många andra kungliga personer ha där skrivit sina namn som sedan inristats i klippan. Givet är dock att icke alla sådana besök på detta sätt registrerats. När det första kungliga besöket ägde rum vid Trollhättan är omöjligt att säga. Säkert är, att man får gå långt ned i medeltiden. Då fanns det till och med en regent, som vissa tider bodde vid Trollhättan, nämligen drottning Margareta. Åtminstone 1388 tycks hon ha hållit hov på Ekholms slott på Slottsön vid Stallbacka, Huruvida den ädla drottningen hade något sinne för naturens skönhet, förmäler icke historien. Men det är ju möjligt, att hon från "castrum Ekholmiensis" tagit sig en titt på "den brusande vilda ström", som då var betydligt mer både brusande och vild än under senare tider, att inte tala om nutiden. Till Gustav Vasas tid är knutna de första planerna på en trafikled förbi trollhättefallen. Det är dock knappast troligt att konungen själv besökt Trollhättan, även om han tidtals vistades i Västergötland. För hans verksamma ande och praktiska förstånd var det viktigare att ta reda på hur många marker smör en gård räntade än att förnöta sin tid med något så onyttigt som att titta på de skummande vattenkaskaderna vid Trollhättan.
Däremot är det möjligt att Karl IX varit i Trollhättan. Under sina ständiga resor besökte han platsen för sina många kanalbyggen och överlade där med kanalbyggarna. 1609 besökte han i varje fall Karls grav vid Rånnum. En majdag 1718 skymtar en kungagestalt förbi. Det är Karl XII, som på sin väg till Norge är i Trollhättan för att inspektera det jättearbete Christoffer Polhem åtagit sig, nämligen att skapa en farbar vattenväg från Vänern till Västerhavet, ett projekt som konungen intresserade sig mycket för. Många av de kungliga besöken var mer eller mindre officiella, föranledda till exempel av invigningar i samband med slussarbetet. Det första i Kungsgrottan registrerade besöket är också ett sådant. Det ägde rum år 1754, då "Konung Adolph Friedrich och Drottning Lovisa Ulrica med egen hög hand tecknade sina namn på detta berg". Besöket skedde i samband med invigningen av Ekeblads sluss, den första i den polhemska slussraden. Slussen med tillbehör och portar var färdig på hösten 1754 och öppnades den 9 augusti. Den 27 november 1772 var tjusarkungen Gustav III i sällskap med sin bror hertig Fredrik Adolf i Trollhättan. Från Vänersborg gjorde han en avstickare hit för att "taga uti nådigt ögnasikte de därstädes förevarande arbeten, varvid Hans K. Maj:t oaktat alla besvärligheter i anseende till väderlek och obekväma gångstigar emellan klipporna med outtröttlig möda allt själv täcktes bese och dessa alla omständigheter till pricka föredraga låta". Sju år senare är den tredje brodern, hertig Carl, på besök, beledsagad från länsgränsen av landshövding von Törne och landshövdingen i Göteborg, du Rietz, med flera höga herrar.
Den första av Polhems slussar - Ekeblads sluss - som var färdig 1754. Ekeblads sluss var den enda av Polhems slussar som blev använd - en enda gång, nämligen vid invigningen 9 augusti 1754. Till vänster en del av Stridsberg & Biörck på Malgön.
Den längsta inskriptionen i Kungsgrottan är från 1793, då Gustav IV Adolf och hertig Carl den 30 juli besåg trollhättefallen. I deras sällskap var en hel rad av rikets förnämsta herrar såsom grevarna Gyldenstolpe, Stenbock och Fersen, baronerna Cederström, Mörner med flera. Även detta besök har en viss anknytning till slussbygget. I januari 1792 hade lagman Antonsson till konungen inlämnat ett betänkande, vari han erbjöd sig att inom fem år bygga en kanal med slussar förbi trollhättefallen. För att skaffa pengar föreslog han bland annat att kronan skulle upptaga tionde av fisket i Göteborgs och Bohus län, den så kallade sillskatten. Förmodligen överlämnades Antonssons skatteprojekt till Gustav IV Adolf, då han jämte förmyndare var i Göteborg. Besöket i Trollhättan skedde samtidigt med att Peter P. Bagge i Göteborgs Allehanda publicerade "Wälmenta tankar rörande Trollhätte Slussfart", efter vars riktlinjer detta mer än hundraåriga problem sedermera löstes. Möjligen kan besöket i Trollhättan sättas i samband med projektet.
Ett decennium senare har Trollhättan besök av en kunglig person, till på köpet en kronprins, vars existens de flesta torde ha glömt bort, nämligen kronprins Gustav, Gustav IV Adolfs son. Som femårig prins besökte han Trollhättan 1804. Till hans förströelse anställdes en del barnsliga upptåg såsom att en båt med en docka i mänsklig storlek fick rutscha utför fallen och slås sönder, vilket mycket roade den lille prinsen. I protokoll antecknades att " H.K.H. Kronprinsen täcktes yttra sitt nådiga välbehag" vilket tydligen var synnerligen viktigt att höra och veta och även protokollföra. Nio år senare är det ånyo en kronprins, men av en helt annan resning, som gör Trollhättan den äran. Det är Karl Johan, som med sin son, hertigen av Södermanland, sedermera Oscar I, den 30 april 1813 beser Trollhättan. Som intet undgick hans örnblick, föregicks besöket av ett febrilt arbete med att iståndsätta bryggor och vägar vid Trollhättan. En "eschaloupe" anskaffades att användas vid färder på älven vid sådana högtidliga tillfällen. Den kom även till användning i augusti samma år, då drottning Hedvig Elisabet Charlotta besökte Trollhättan på genomresa från Gustavsbergs badort där konungen och drottningen en tid vistats. "I denna sköna farkost rodd av tio väl inövade och i den slupen tillhöriga, lysande dräkten klädde roddare" företogs färder på älven och i bergkanalen. Så det var onekligen en både ovanlig och pampig syn för innevånarna i sågarebyn. Ett årtionde senare är det ett nytt kronprinsbesök. Nu är det kronprins Oscar med sin brud, den unga kronprinsessan Joséphine, som är på bröllopsresa genom Sverige 1824. Vid detta tillfälle gjorde de bland annat ett besök i Trollhättans enda skola på den tiden, Friskolan Kronprins Oscar. Kronprinsen var mycket intresserad av folkundervisningens höjande och arbetade ivrigt på upprättande av skolor för allmogens barn. Skolan, som uppkallats efter kronprinsen, låg vid älven i nuvarande kvarteret Sjöfrun. Tillfartsvägen var en smal gångstig från stora vägen över bergknallarna. Här bildade skolbarnen, 64 till antalet, häck och beströdde vägen med blommor. Skolsalen var prydd med girlander och kronprinsens namnchiffer i gula och blå blommor.
De kungliga åhörde ett par lektioner och "täcktes H.K.H. slutligen för anordnarna förklara nådigt välbehag över inrättningen". Ett par dagar senare, den 2 augusti, hade Trollhättan åter kungligt besök, nu av konungen och drottningen. Skolbarnen bildade häck på Kaveldammen, det vill säga området väster om nuvarande Klaffbron och då majestäterna passerade hälsades de underdånigast av skolläraren. 1826-1832 hade Slussbolaget låtit bygga ett nytt värdshus strax söder om nuvarande stadshuset. Man hade därmed fått ett acceptabelt ställe att ta emot förnämligare gäster. I arrendekontraktet för värdshuset inrycktes också en bestämmelse om att vid kungliga besök skulle hela värdshuset gratis ställas till förfogande. Trollhättans hotell (senare Grand hotell) vid Karl Johans torg vars verksamhet startade år 1830 ersatte det tidigare värdshuset på platsen. Det revs hösten 1913 för att ge plats åt en bredare trafikkanal samt ett nytt stadshus. Dragbro "Vinnebroa" till Spikön och dicksonska sågarna. Till höger närmast hotellet läkarbostaden, som i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet var gästgivargård. Foto år 1872. De kungliga bereddes alltid ett ståtligt mottagande, hur kortvarigt deras besök än var. Ett sådant gav därför anledning till långvariga och
vittomfattande förberedelser. Hur pass stor apparat, som måste sättas i gång vid sådana tillfällen, kan ses av de arrangemang som gjordes för ett besök av Karl XIV Johan i slutet av 1830-talet. Konungen skulle någon tid varje år vistas i Norge och vägen till Kristiania, som huvudstaden då hette, togs ofta över Västergötland. Ett vanligt haltställe med nattkvarter var Vänersborg. Ibland kunde det dock hända att det blev Trollhättan som fick den äran. Då konungen färdades genom landet hade han en rad uppvaktande herrar med sig, vilka i sin tur medförde betjänter och uppassning. Det blev därför ingen liten kavalkad som drog fram utefter landsvägarna. I konungens svit märktes denna gång hans oskiljaktige vän greve Magnus Brahe med kammartjänare och jägare, vidare kabinettskammarherre Wiedeman, hovmarskalken baron Koskull, statssekreterare Grip med betjänt, kabinettssekreterare Ihre med betjänt, andre sekreteraren i Kungliga kabinettet baron Manderström, förste livmedikus Edholm, major Lagerstråle och löjtnant Leijonflycht. Därtill kom all betjäning av olika slag och det var sannerligen inte litet. Ekonomipersonalen bestod av en hovmästare, en hovkvartermästare, en källarmästare, en bokhållare och en taffeltäckare Holm, som alltid åtföljde konungen. För köket fanns det en konditorigesäll, en källardräng, två kökslärlingar, två köksdrängar och en skafferidräng. Uppassningen utgjordes av fyra löpare och fem hovlakejer, hovstallet av två livkuskar, en vagnmästare och två hingstriddare. Vidare fanns det fyra livpostiljoner och fem livgardister och hästjägare. Inkvarteringen av alla dessa var ett svårt problem. Man får komma ihåg att Trollhättan då var en liten by med omkring 600 innevånare, de allra flesta fattiga sågare. Husen var små och torftiga. Visserligen hade man värdshuset, men dess 14 rum utom slussdirektionens svit räckte icke till mer än för konungen och hans närmaste uppvaktning. Vidare hade man de båda gamla gästgivargårdarna på nuvarande förvaltningsbyggnadens plats. Där kunde på sin höjd betjäningen inlogeras. De övriga herrarna fingo sina nattkvarter hos ståndspersonerna inom samhället. I inkvarteringslistan uppräknas slussbyggmästare Petter Wallström på Hjulkvarn, löjtnant Rotkirch i Rotkirchska huset, nu Trollet 5,
bruksförvaltare Charters i Allans hus nuvarande Björsells konditori, patron Tornander i Jochnickska huset, där nu stadshuset ligger och Synnerblads i Näcken 5, nuvarande Nordkap. En del av personalen inlogerades i skolan och några fingo ligga i värdshusets kök. Rummen skulle ses över så att ingenting fattades. De skulle skuras och eldas flera dagar i förväg. Till middagen måste servis av olika slag upplånas. Ända från Vänersborg skaffades kandelabrar och dylikt. Mat och dryck i myckenhet av alla de slag för den kungliga taffeln skulle skaffas och så vidare. Även ett parti Eau de Cologne togs hem från Göteborg, då konungens svaghet härför var känd. Grand Hotell vid Karl Johans torg. Hotellfasaden är utsmyckad med vimplar och girlanger. Den smyckade fasaden kan kanske sättas i samband med Oscar II besök i Trollhättan 6 september 1906.
Så skulle samhället snyggas upp, ty det tedde sig ju icke i något vidare presentabelt skick i vardagslag. Över ingången till värdshuset uppsattes två rader av lampor, inalles 190 stycken jämte en transparang med någon lämplig underdånig inskription. Utefter stora vägen, samhällets enda gata, placerades 30 stycken marschaller. På Spikön uppställdes tjärtunnor. Sex kanoner skaffades hit från Vänersborg för salut vid konungens ankomst och avresa och vid skålar under middagen. Slutligen ankom från Vänersborg en trupp på 25 man med befäl som skulle paradera vid värdshuset och i de eklärerade trapporna. Ute vid Gärdhems gästgivargård mötte å direktionens vägnar överstelöjtnant Warberg i full parad och hälsade välkommen. Närmare byn var poster utsatta, som signalerade ankomsten. Och så rullade kavalkaden fram längs den med marschaller upplysta stora vägen. Tjärtunnorna brann, kanonskotten dånade och byns hela befolkning var på benen för att begapa ståten. Nog var det en minnesrik dag i den fattiga sågarebyn. Och nog begapades värdshuset, medan middagen pågick till musik av Västgöta Dals regementes musikkår. Kort blev emellertid fröjden, ty redan tidigt följande morgon var kavalkaden åter på väg mot nästa dags mål. Ett gammalt brefkort över mellersta leden av 1844 års slussled vid nedre Höljan, importerat för försäljning av Eduard Peterssons Bokhandel.
Nästa större kungliga besök fick ett ännu pampigare förlopp, men så var det då en särdeles anledning, nämligen invigningen av den nya slusslinjen den 5 juni 1844. Av kungligheten var konung Oscar I och kronprins Carl närvarande. De hade anlänt från Göteborg till Vänersborg dagen förut och på morgonen den femte mottog de där direktionen för Trollhätte Kanalbolag. Med den kungliga jakten Esplandian, som bogserades av ångfartyget Thomas Telford företogs så färden till Trollhättan. Till eskort hade man andra ångfartyg med vänersborgare ombord, som skulle beskåda högtidligheterna. På vägen till Trollhättan passerades Stallbacka- och Staveredsmossekanaler. Den sistnämnda mellan Mossberget, där kallbadhuset nu ligger, och stranden, hade utsprängts i samband med slussbygget. De med flaggor rikt smyckade ångarna passerade värdshuset och löpte in i bergkanalen. Stränderna var tätt besatta av en hurrande folkmassa som samlats när och fjärran från. Den uppskattades till 6 000 à 7 000 personer. Då fartygen kommit ned till slussarna, drogs den kungliga jakten in i första slussen av officerare som tjänstgjort hos bolaget vid slussbygget. Betjäningen i övrigt var vid detta tillfälle synnerligen förnämlig. Slussportarna öppnades och stängdes av Kanalbolagets direktion och portluckorna uppdrogs av direktör Petter Wallström. Efter tal av president Westerstrand och invigning av den nya farleden medföljde de kungliga fartyget genom de fyra första slussarna. Efter besök vid Åkersvass återvände man med ångbåt till Trollhättan. Middagen avåts i Prins Oscars skolas stora sal som särskilt iordningställts för ändamålet, då värdshusets utrymmen icke förslog för de 126 personer som deltog i måltiden. Undervisningen i skolan hade varit inställd en hel månad, medan salen ordnades och en paviljong vid sidan av den tillbyggdes. Efter middagens slut med dess långa rad av tal och skålar, begav sig konungen och kronprinsen på en tur längs fallen, innan det var tid att gå till sängs på värdshuset. Följande morgon bar det av med Lidköping som närmaste mål på återvägen till Stockholm. I slutet av juli 1850 besöktes Trollhättan av så gott som hela den kungliga familjen, konungen, drottningen, kronprinsen och kronprinsessan, prinsarna Gustaf och August och prinsessan Eugénie. Blott änkedrottningen och prins Oscar saknades. Besöket var icke utan sin
politiska biavsikt. De två föregående åren hade varit en smula oroliga med revolutioner här och var ute i världen. Även i Stockholm hade pöbeln slagit in fönster och på annat sätt burit sig illa åt. Det ansågs därför lämpligt att den kungliga familjen företog en färd genom landet för att stärka den rojalistiska stämningen bland folket ute i bygderna. Oscar I, som hade god blick för sceniska effekter, utnyttjade kronprinsparets förmälning den 19 juni 1850 till ett slags kungafamiljens eriksgata genom landet, då den nya kronprinsessan skulle presenteras för folket i olika landsändar. Uträkningarna visade sig riktiga och överallt mottogs kungafamiljen med stormande jubel. Färden blev ett triumftåg. Festligheterna i Trollhättan var som vanligt förlagda till skolsalen, där väggarna var överdragna och draperade med tyger i de svenska och nederländska färgerna och med Sveriges och Nederländernas flaggor på ömse sidor om de kungligas namnchiffer. Det var en hyllning till kronprinsessan, som var en holländsk prinsessa. Greve Albert Ehrensvärd skrev om festligheterna till Ludvig Manderström bland annat att grosshandlare J. G. Schwan såsom direktör i Trollhättans Kanalbolag föreslog "i ett särdeles lyckat tal skålen för Deras Majestäter och den kungliga familjen, vilken av Konungen besvarades med en skål för Kanalbolagets framgång och bestånd". Längre fram på kvällen avbrändes ett praktfullt fyrverkeri. Folkmassans entusiasm var icke att misstaga sig på. Natten tillbringade de kungliga på värdshuset med undantag av prinsarna som inlogerades hos handlanden Johan Petersson i det gamla Jochnickska huset strax norr om värdshuset. Följande dag intog de kungliga frukost i skolsalen, varefter en promenad företogs utefter fallen. Från altanen vid Åkersberg togs en överblick över slussraderna. På middagen avreste den kungliga familjen från Åkersvass, medan musiken spelade, kanonerna sköt salut och den talrikt församlade menigheten hurrade. Regin var utmärkt. Allt var fröjd och gamman och alla belåtna med besöket, möjligen med undantag för de tre personer, som i trängseln vid ångbåtsbryggan, då de kungliga reste, blev bestulna på sina plånböcker med inneliggande pengar. Den nya tidens fortskaffningsmedel, järnvägar och snabbgående ångfartyg, medförde större möjligheter till besök ute i landet. Tid efter
annan besågs trollhättefallen av kungliga personer. Det fanns dock numera även annat att beskåda. 1879 i juli till exempel gjorde konung Oscar och prins Carl ett besök i Trollhättan, då bland annat Nydqvist & Holms verkstäder besågs. Med ångaren Lidköping anlände de höga gästerna från Vargön och fortsatte ned till verkstaden, där de mottogs av patron Nydqvist, som ledsagade dem genom verkstäderna. Fallen beundrades från Robert Dahllöfs nybyggda villa Utsigten. Middag intogs på hotellet med musik av den obligatoriska Västgöta-Dals regementes musikkår. På kvällen avreste de kungliga med extratåg från järnvägsbron. Oscar II.s besök vid Nydqvist och Holms verkstäder 6 september 1904. Ett kungabesök, som väl ännu lever kvar i äldre trollhättebors minne, är konung Oscars besök den 6 september 1904. Då hade samhället gjort sitt allra bästa för att så värdigt som möjligt taga emot landets konung. Äreport hade rests i Storgatans mynning vid torget och överallt vajade flaggor. Skolbarnen, som hade lov dagen till ära, bildade häck vid järnvägsstationen då konungen kom. Efter besök vid fallen och lunch
begav sig konungen med Kanalbolagets ångbåt J. G. Schwan genom bergkanalen till slussarna. Under passagen genom Nydqvist & Holms verkstadsområde bildade arbetarna 1 100 man häck på ömse sidor om kanalen. Entrén till verkstaden var ståtligt dekorerad och vid sitt besök där hälsades konungen välkommen av verkstadens gamle chef. Även vår nuvarande konung har vid flera tillfällen både som kronprins och konung besökt Trollhättan. Men dessa besök torde ännu vara i färskt minne hos de flesta trollhättebor. Bilder från andra kungabesök Bilden togs vid ett officiellt besök av konung Gustaf V den 29 oktober 1910 i samband med Trollhätte kraftstations (Olidestationens) invigning. Besöket i grottan var inte på förhand annonserat och åskådarna blev därför inte så många. Det var mest tillfälligt passerande, som kom att få bevittna kungens besök i Kungsgrottan, där han skrev sitt namn. På bilden syns konungen nere i grottan tillsammans med sin svit. I bakgrunden syns pappersbrukets stora skorsten och dess massavedsupplag samt berget "Ättestupan" på andra stranden. Dagen var lite regnig och dyster. Foto och text från Walter Göranssons bildsamling.
Kanalinvigningen 25 oktober 1916. s/s Rhea har just lagt till i Trollhättans hamn där Gustaf V välkomsthälsas av stadsfullmäktiges ordförande kyrkoherde Aug. Stenström omgiven av stadsfullmäktige med flera som hälsa de kungliga. Foto från Walter Göranssons bildsamling
Gustav V besökte Trollhättan 30 maj 1934 för invigningen av Vilhelm Hansenstenen och passade på att överlämna en medalj till bokhållare Walter Göransson framför Kanalverkets direktionsbyggnad. Övriga personer från vänster var generaldirektör Malm, statsråd Schlyter. kraftverksdirektör E. Schwan, kanaldirektör A Norman, samt bokhållare A. Cederholm. I bakgrunden står tre landshövdingar. Gustaf VI Adolf hälsades välkommen den 13 augusti 1951. Drottningtorget utanför läroverket med Föreningsgatan i bakgrunden