Arkeologisk utredning Snäckgärdet, Visby med förslag till antikvarisk hantering Februari 2006

Arkeologisk utredning Snäckgärdet, Visby med förslag till antikvarisk hantering Februari 2006 Foto: Gotlands kommun ArkeoDok Rapport 2006-1 Lst. dnr: 431-5727-05

Innehåll Inledning 1 Vikingatida hamnar och handelsplatser på Gotland 1 Snäckgärdets vikingatida hamn 1 Tidigare arkeologiska undersökningar 2 Hästnäsgårdarnas hamnplats 4 Bebyggelsen 6 Det förhistoriska landskapet 7 Det nutida landskapet 7 Förslag till hantering 10

Inledning Länsstyrelsen i Gotlands län har gett undertecknad i uppdrag att göra en kunskapssammanställning avseende den förhistoriska hamnmiljön vid Snäckgärdet och samtidigt ge förslag till hur framtida markingrepp bör hanteras ur kulturmiljövårdens synvinkel. Snäckgärdets camping sammanfaller i hög grad med lämningarna av en hamnplats med tillhörande gravfält från den yngre järnåldern och i samband med ett stort antal ledningsdragningar, schaktningar eller andra typer av markingrepp under de senaste 25 åren har såväl gravar som boplatslämningar påträffats. Föreliggande utredning syftar till att skapa en detaljerad bild av området, vad avser å ena sidan förekommande, ovan jord osynliga, förhistoriska lämningar, och å anda sidan, en bild av var dessa sentida markingrepp i form av ledningsdragningar, byggnationer etc. har skett och hur dessa två kartbilder sammanfallet i rummet. Målet är att erhålla en bild av vilka delar av fornlämningsmiljön som är mest påverkade och vilka som kan betraktas som förhållandevis ostörda. Ur dessa sammanställningar är syftet att ge förslag, sett ur antikvarisk synvinkel, hur framtida exploatering kan styras eller vilka villkor som bör ställas på framtida markingrepp inom Snäckgärdet och hur fornlämningsmiljön skall hanteras. Inledningsvis görs en genomgång rörande kunskapsläget om den förhistoriska hamnplatsen och förekommande gravfält, uppdaterad med de senaste undersökningarna. Därefter görs ett försök att ur tillgängliga källor bedöma var markingrepp under sen tid kan ha påverkat underliggande fornlämningar. Den tredje delen avser en sammanvägning av de två kartbilderna och denna leder fram till en bedömning av hur den kulturhistoriska miljön skall hanteras i samband med framtida ingrepp och exploateringar. Tanken är också att se på möjligheten till preventiva åtgärder, med avsikt att i förväg undersöka vissa delar för att undvika att ständigt komma i konflikt med mer eller mindre okända fornlämningar inom området, vilket ur antikvarisk synvinkel, likväl som ur exploatörens sida, måste ses som besvärande. Vikingatida hamnar och handelsplatser på Gotland De senaste årens forskning om Gotlands äldre historia har visat på förekomsten av ett stort antal hamnplatser runt Gotlands kuster, med en datering till perioden ca 600-tal till 1100- tal. Totalt känner vi idag till ca 60 sannolika platser. Ett 20-tal av dessa har varit föremål för mindre arkeologiska undersökningar och några av större omfattning, såsom Fröjel vikingatida hamn- och handelsplats. Några av hamnarna har varit av större omfattning och servat en hel bygd, såsom Fröjel och Visby, men huvuddelen av hamnplatserna är dock att se som gårdshamnar, i betydelsen att hamnen har tillhört en eller ett par gårdar, och skall därmed betraktas som gårdsanknutna fiskelägen. Intressant i sammanhanget är att dessa vikingatida fiskelägen i många fall har en fortsättning i de fiskelägen som kan beläggas på 1600-talet via de äldsta kartorna och också i många fall kontinuerligt brukade till idag. De förändringar som inträffat över tiden är att hamnen, i takt med landhöjning och uppgrundning, har förflyttats ut mot kusten. De vikingatida fiskelägena återfinns idag i anslutning till 4-5 meters nivån över havet. Ett konstaterande som kan göras är att många av dessa hamnplatser, både de större bygdehamnarna och de små gårdsanknutna hamnarna, omges av gravfält från förhistorisk tid. Man har således begravt sina döda intill hamnen, även om den enbart fungerat som en tillfällig fiskehamn för en eller ett par gårdar. Snäckgärdets vikingatida hamn En av dessa gårdsanknutna fiskehamnar från förhistorisk tid och tidig medeltid finns vid nuvarande Snäckgärdet (Snäcks camping). Ett sedan lång tid känt gravfält vid kusten indikerar förekomsten av en hamn, liksom att det enligt äldre kartor varit en tydlig vik på platsen. Gravfältet (fornlämning nummer 30) består av ca 14 synliga anläggningar. Det ligger inklämt mellan olika delar av campingplatsen och omges av ett staket för att skydda det mot skador. De synliga gravarna utgörs av mer eller Carlsson, D. 2000. Gård, hamn och kyrka. En vikingatida kyrkogård i Fröjel. Carlsson, D. 1999. Ridanäs. Vikingars hamn i Fröjel

Kvarn Gravfält Åker Östersjön Korpklintsvik 0 200 m Figur 1. Kartan är en sammanläggning av informationen från skattläggningskartan från år 1700 och fornminnesregistret. Området utgjordes vid denna tid av mindre åkermarker. Vid åns utlopp i havet fanns en kvarn, vars grund ännu idag kan spåras i terrängen. Viken gick under namnet Korpklintsvik, vilket till våra dagar har blivit Snäckgärdet eller Snäckviken. Ett gravfält om ca 14 synliga gravar finns på det smala näset mellan havet och innanför liggande damm. mindre förstörda (plundrade) stensättningar, 3-9 meter i diameter och 0,1-0,5 meter höga. De flesta gravarna är även påverkade genom den odling som skedde här under äldre tid. Tidigare kallades viken för Korpklintssvik, syftande på den markanta klint ovanför viken som heter just Korpklint. Namnet Snäckgärdet kallades under äldre tid området vid Gustafsvik, innan detta döptes om under slutet av 1800- talet. Benämningen Snäck har således kommit att överföras till Korpklintsvik i samband med campingplatsens etablering. Kartan från 1600-talets slut visar att området vid viken till en del användes som åkermark och att vattnet från åarna som rinner genom området nyttjades som kraft för en kvarn. Den nuvarande badviken gick vid denna tid längre in i land och man kan förmoda att den under vikingatid bildade en säker och skyddad hamnmöjlighet (figur 1). Tidigare arkeologiska undersökningar För att något sånär hålla camparna och gravarna åtskilda i området har man från kommunens sida för ett antal år sedan satt upp ett staket runt gravfältet. Detta inhägnar av naturliga skäl enbart de synliga gravarna, vilket man blev direkt påmind om när man 1984 skulle komplettera befintliga turistanläggningar i 2

området med lekställningar för barn 2. För att förankra lekställningen i marken grävdes med maskin tre större gropar, upp mot en meter djupa. I en av dessa framkom skelettrester och diverse föremål, vilket fick de ansvariga för grävningen att avsluta arbetet och kalla på antikvarisk personal. Vid den undersökning som utfördes av RAGU (riksantikvarieämbetets Gotlandsundersökningar) visade det sig att en av groparna hade anlagts direkt i en skelettgrav. Av den gravlagde återstod endast fragment. De föremål den avlidne hade fått med sig i graven påträffades i dumphögen. Tomas Jacobsson, som undersökte graven, beskriver situationen enligt följande (rapport RAGU): Den 11/5 och 22/5 1984 utförde RAGU en efterundersökning av en skelettgrav som skadats vid schaktningsarbeten. Schaktningarna hade utförts av fritidsförvaltningen vid Gotlands kommun den 11/5 för grundläggning av lekredskap. Vid schaktningen, som utfördes utan länsstyrelsens tillstånd, framkom en armring och en nyckel av brons samt obrända ben. Fyndet anmäldes därefter till RAGU. Vid schaktningarna grävdes 3 stycken gropar, 1x1,5 meter stor, 1x2 meter stor och 2x3 meter stor. Samtliga var ca 1 meter djupa. Vid undersökningen visade det sig att den största gropen var belägen i stort sett centralt i en skelettgrav. Endast inom ett mindre område nordöst om gropen fanns lämningar kvar av graven. Ett ca 2m 2 stort område nordöst om gropen torvades av och undersöktes. Här påträffades ca 0,3 liter obrända djurben från ett flertal arter. Dessa ben hörde sannolikt till skelettgraven. Benen låg endast ca 0,3 meter under markytan. I den norra delen av det avtorvade området framkom tre stenar som sannolikt utgjorde yttre begränsningen i en annan grav. Undersökningen utvidgades dock inte vidare åt norr. Vid sållning av dumpmassorna från schaktningen påträffades ett fragment av ett eneggat svärd och ca 4 liter obrända ben 3. Fynden daterar graven till mellersta delen 2 Stg 1602. Badviken vid Snäckgärdsbaden, raä 30, Visby, Gotland. Hamnplats och gravfält från yngre järnåldern. UV Visby Rapport 1998:4 3 Jacobsson, T. 1984. Se; Jacobsson, T, Manneke, P., Wennersten, M., Zerpe, L. 1998. Stg 1602. Badviken vid Snäckgärdsbaden. Hamnplats och gravfält från yngre järnåldern. Rapport UV Visby 1998:4. Figur 2. I samband med schaktning för en lekställning för barn år 1984, strax väster om minigolfbanan, påträffades ett skelett. De arkeologiska undersökningarna indikerade att det fanns fler gravar i området. Dessa kom dock inte att undersökas. av vendeltiden, ca AD 600-650. Graven är dock uppenbarligen inte ensam i området, vilket framgår av Jacobssons grävningsrapport. I den norra schaktkanten kunde han identifiera ytterkanten till ytterligare en grav. År 2001, i samband med att man skulle EU-anpassa sagda lekställning, påträffades ytterligare delar av gravar, vilket klart indikerar att det finns fler gravar i denna del a campingplatsen 4. Situationen är med andra ord likadan här som i Norra Gnisvärd och i Gustavsvik, med synliga gravar vilka kompletteras av ovan jord osynliga begravningar. Vid exempelvis Norra Gnisvärd framkom tre gravar som tidigare var okända i direkt anslutning till ett mindre gravfält med ovan jord väl synliga stensättningar. Även 4 Widerström, P. Kjellberg, J. 2001. Arkeologisk efterundersökning, Snäck, Visby, Gotland. Rapport Länsmuseet på Gotland. 3

dessa gravar kunde dateras till vendeltid 5. Men de ovan relaterade gravarna vid lekställningen är inte de enda gravar, eller det enda fynden från förhistorisk tid som framkommit inom campingområdet vid Snäckgärdet. Redan på 1960-talet lär enligt uppgift en grav från vikingatid ha påträffats och undersökts i området. Någon närmare lokalisering av denna har dock inte gått att få, annat än att den låg en bit från stranden, vilket gör det möjligt att den hör samman med de ovan relaterade gravarna 6. Ett annat intressant fynd i området är ett tyskt silvermynt från vikingatiden, funnet vid Snäckvikens badstrand under hösten 1978. Myntet hade förmodligen blivit framspolat vid en kraftig storm. Frågan är om myntet är ett lösfynd eller om det kommer från en silverskatt. Det är tämligen vanligt med silvermynt på vikingatida hamnplatser, både i form av enskilda mynt, såsom i Paviken 7 eller som silverdepåer som i Bandlundeviken 8. Under loppet av 1980- och 1990-talen har vid ett flertal tillfällen arkeologiska undersökningar skett i området, framför allt i samband med schaktningar för ledningsdragningar. Vid dessa ytmässigt begränsade grävningar har flera gravar påträffats. Gravarna har genomgående utgjorts av skelett lagda i marken utan synligt märke ovan jord 9. De är alla funna inom ett relativt begränsat område sydöst om minigolfbanan (se figur 3) och markerar i sig sannolikt förekomsten av ett ovan jord osynligt gravfält. Genomförda arkeologiska undersökningar har helt styrts Figur 3. Vid sidan av de gravar som påträffats vid lekställningen nordväst om minigolfbanan, har vid olika tillfällen gravar och skelettdelar påträffats i den östra delen av området. Det rör sig här om grunt liggande skelett utan tydliga markeringar av sten. Dessa gravar har alla påträffats i samband med schaktgrävnignar. Utsträckningen av gravfältet är med andra ord okänd. av ledningsschaktens utsträckning, vilket medfört att det endast är begränsade områden som dokumenterats. De påträffade gravarnas rumsliga utbredning indikerar att här finns ett gravfält i form av flatmarksgravar. Gravfältets exakta utsträckning kan dock inte utifrån nuvarande kunskap avgöras. En väsentlig fråga i sammanhanget är om dessa gravar skall sammankopplas med de ovan relaterade vendeltida gravarna som framkom vid anläggandet av lekställningen strax väster om minigolfbanan. Jag håller det dock för troligt, med tanke på den topografiska situationen, att det är frågan om två separata gravfält. 5 Carlsson, D. 1988. Vikingahamnar ett hotat kulturarv. ArkeoDok 1988. 6 Jacobsson, T, Manneke, P., Wennersten, M., Zerpe, L. 1998. Stg 1602. Badviken vid Snäckgärdsbaden. Hamnplats och gravfält från yngre järnåldern. Rapport UV Visby 1998:4 7 Lundström, P. 1981. De kommo vida Vikingars hamn vid Paviken på Gotland. Stockholm. Brandt, B. 1986. Bandlundeviken en vikingatida handelsplats på Gotland. Stockholms universitet 9 Jacobsson, T, Manneke, P., Wennersten, M., Zerpe, L. 1998. Stg 1602. Badviken vid Snäckgärdsbaden. Hamnplats och gravfält från yngre järnåldern. Rapport UV Visby 1998:4 Hästnäsgårdarnas hamnplats Kartan från år 1700 ger vid handen att det vid Snäckgärdet under äldre tid fanns en markerad bukt i söder, vilken bör ha varit relativt väl skyddad för hårda vindar. Man kan anta att denna bukt under vikingatid mer hade formen av en tydlig vik, som sträckt sig längre in i landet. Som är fallet på många andra platser längs kusterna som har spår av en hamn från den yngre järnåldern, finns här ett område med 4

Hästnäsgårdarna år 1700 Skattläggningskartan över Visby landsförsamling 26 Östersjön 11 167 22 23 Kvarn 30 31 L. Hästnäs 9 102 35 13 101 100 16 15 89 27 29 St. Hästnäs Kalkugn 18 8 34 Åker Äng Myr Väg Fornlämning. Nr. enligt raä. 0 1 km Figur 4. Området vid Snäckgärdet ligger under äldre tid inom ägorna till Lilla och Stora Hästnäs. Hamnen, fiskeläget, vid Snäckgärdet utgör Hästnäsbornas egna hamn och de som ligger begravda vid Snäckgärdet är med andra ord Hästnäsbor från vendel- och vikingatid (ca 600-1100 e. Kr) åker och äng i direkt anslutning till den forna hamnen. Det förefaller som dessa kustanknutna aktivitetsområden regelmässigt har en koppling till åker- och ängsmark under 1600-talet. I många fall redovisas på kartan vägsystem som sammanstrålar vid dessa områden, trots att det vid kartans upprättande inte fanns någon bebyggelse (registrerad) vid kusten. Man kan förmoda att området även efter att hamnen förlorat sin roll har haft betydelse för den bakomliggande gården (gårdarna). Vidare ger skattläggningskartan en tydlig indikation om vem som ligger bakom hamnen vid Snäckgärdsbaden. Under 1600-talet tillhörde nämligen området vid Snäckgärdet gårdarna Lilla och Stora Hästnäs. Dessa gårdar, med rötter i den äldre järnåldern, hör till de största gårdarna på Gotland enligt jordeboken från 1653. Vid Stora Hästnäs finns ett välbevarat stenhus från medeltiden, tolkat som en farmannabondes residens. Det är utan tvekan så att hamnen vid Snäckgärdet har utgjort Hästnäsgårdarnas hamnplats och fiskeläge. 5

1 60 59 54 70 51 48 52 50 49 45 43 42 41 39 32 30 28 24-26 22 19 15 36 33 18 14 37 29 27 23 13 16 35 21 20 12 11 8 7 10 9 65 66 67 68 69 3 2 4-6 Detta schakt ej grävt till botten, här fanns dock stora mängder sten längs hela schaktet Åkerkant (sten) Gravar påträffade här år 1984 och 2001. Spår av ytterligare gravar Minigolfbanan Schakt 2005 Stolphål Härd Grav Figur 5. Vid den arkeologiska undersökningen som genomfördes i samband med ledningsdragning norr om vägen förbi minigolfbanan påträffades omfattande spår av en bebyggelse från perioden vendeltid - tidig medeltid. Huvuddelen utgjordes av stolphål, men här förekom också ett par härdar och ett par gravar. De senare påträffades i schaktets västra del i förlängningen av de synliga gravarna på fornlämning nummer 30. Man kan notera att de påträffade gravarna bildar en förenande länk mellan det registrerade gravfältet och de påträffade gravarna vid lekställningen Huruvida hamnen även har haft en funktion som handelsplats låter sig inte utläsas av det begränsade materialet. Storleken på området med höga fosfatvärden (se nedan) indikerar dock att verksamheten inte har haft speciellt stor rumslig omfattning, vilket måhända talar för att man skall se platsen som Hästnäsbornas privata fiskehamn under loppet av vendeltiden och vikingatid. De som begravts i gravarna vid Snäckgärdet är med andra ord Hästnäsbor (se kartan figur 4 föregående sida). Bebyggelsen En fosfatkartering har tidigare utförts i området med syftet att belägga eller förkasta hypotesen om att här har funnits en hamnplats under vikingatid - tidig medeltid. Proverna togs, som brukligt, i ett rutnät om 20 meter mellan provtagningspunkterna och analyserades med spottestmetoden. Resultaten är redovisade i fem klasser. Som framgår av kartan, figur 6, finns ett mycket välavgränsat område mellan gravfältet och kusten, i direkt anslutning till den bukt eller vik som kan identifieras via de äldre kartorna och på en nivå av 4 meter över havet, vilket rimmar med en vendeltida - vikingatida situation. Området med höga fosfatvärden utbreder sig på ett ca 6 500 m 2 stort område, vilket är av ungefär samma storleksordning som det vid Norra Gnisvärd. Situationen liknar Figur 6. Fosfatkarteringen indikerar ett samlat bebyggelseområde söder om det registrerade gravfältet och intill den vik som under vikingatid fanns här. 6

i övrigt mycket vad man där har funnit 10. Noterbart är att de undersökta flatmarksgravarna i anslutning till lekställningen återfinns i kanten av området med höga fosfatvärden. Det förefaller därför inte orimligt att de obrända djurben som påträffades vid undersökningen av den skadade graven i själva verket utgör ett boplatsmaterial och inte har något med begravningen att göra. Det är ju tämligen vanligt att gravar förekommer överlagrade av yngre boplatsmaterial vid hamnplatser. Så var fallet i såväl Paviken som Norra Gnisvärd och Fröjel. I samband med att ledningar skulle dras längs vägen förbi minigolfbanan under 2005 påträffades ett mycket stort antal lämningar av såväl bebyggelse som gravar 11. Inledningsvis kan det vara värt att notera att dessa bebyggelsespår helt ligger inom området med höga fosfatvärden och på ett tydligt sätt markerar att de tidigare konstaterade höga fosfatvärdena verkligen står för en bebyggelseplats. Lämningarna utgörs huvudsakligen av stolphål till mindre bodar, torkställningar för nät etc. Därtill framkom ett par härdar. En av dessa har genom C14 kunnat dateras till vendeltid (AD 670-780 kalibrerat). Trärester från ett av stolphålen har daterats till sen vikingatid - tidig medeltid och markerar sannolikt slutperioden för fiskeläget (AD 1030-1270 kalibrerat). Det förhistoriska landskapet Förekomsten av höga fosfatvärden och gravar, parat med resultaten av de många arkeologiska undersökningarna och antikvariska kontrollerna, visar tydligt på förekomsten av en hamnplats från perioden vendeltid till tidig medeltid (se kartan, figur 7, påföljande sida). Den rumsliga spridningen av de påträffade gravarna indikerar att det troligen handlar om två skilda gravfält, vilka omger området med höga fosfatvärden, dvs., själva bebyggelseområdet. Det ovan jord synliga gravfältet (fornlämning nummer 30) har uppenbarligen en utsträckning mot söder i form av nedgrävda gravar och är med andra ord betydligt större än vad som är 10 Carlsson, D., 1988. Vikingahamnar ett hotat kulturarv. Arkeodok 1988. Visby. 11 Uppgifter från Ann-Marie Pettersson, Länsmuseet. Rapport från undersökningen är för närvarande under utarbetande. markerat i äldre kartor. Resultaten antyder att de äldsta gravarna står att finna i söder (vendeltid) och de yngre i norr (vikingatid). Det senare är mer ett antagande än ett faktum eftersom inga undersökningar har företagits av de synliga gravarna. Det nutida landskapet För att få en bild av vilka områden av kulturmiljön som är påverkade respektive inte påverkade av sentida verksamhet har försök gjorts att i plankartan markera alla ingrepp som är gjorda i form av schaktgrävningar, bebyggelseetableringar etc (figur 8). Det skall dock beaktas att det säkerligen förekommer ett antal schaktningar och ledningsdragningar under äldre tid som inte är markerade på några kartor eller kända i övrigt. Vid den förra året genomförda arkeologiska dokumentationen av bebyggelsespåren påträffades som ett exempel två, tidigare okända ledningsschakt, markerade i kartan figur 6 med streckade linjer. Vidare bör noteras i kartan att jag konsekvent har markerat alla byggnader som ingrepp i marken, med undantag av minigolfbanan. Det är dock att tänka på att i de fall dessa står på plintar kan de handla om ganska begränsade markingrepp, vilket i sin tur innebär att eventuella underliggande kulturlämningar mycket väl kan finnas intakta under dessa anläggningar. Detta bör således noteras i samband med rivningar eller flyttningar av hus eller andra anläggningar. Huruvida samma sak gäller för minigolfbanan har jag inte kunnat utröna. Jag förmodar att ingreppen i marken generellt är av begränsad omfattning, vilket skulle innebära att underliggande eventuella kulturlämningar kan finnas kvar mer eller mindre opåverkade. Det är i sammanhanget värt att påminna om att större delen av området där den forna hamnbebyggelsen, liksom flatmarksgravarna under jord finns, utgjorde åkermark under äldre tid, vilket innebär att de översta 20 cm av jorden är omrörda. En stor del av bebyggelsespåren (framför allt stolphål och andra nedgrävningar) och huvuddelen av gravarna förekommer dock under detta djup och är förmodligen i ringa grad påverkade av odlingen. Kartan med förekommande ingrepp visar tämligen tydligt vilka delar av 7

Figur 7. Utbredningen av gravar och bebyggelse. 8

Figur 8. Kända schaktningar och ledningsdragningar inlagda med rött. Det bör noteras att det sannolikt förekommer ytterligare, äldre, schaktningar som inte är registrerade, sannolikt framför allt i den sydöstra delen av området. 9

fornlämningsmiljön som är påverkade och vilka delar som sannolikt i ringa grad är påverkade. De mest frekventa ingreppen har uppenbarligen skett i den östra delen av fornlämningsmiljön, i anslutning till den nya kiosken och den väg med tillhörande ledningsdragningar som finns här. Tidigare undersökningar har visat på att här finns, som jag bedömer det, ett mindre flatmarksgravfält (gravar under jord). De av campingplatsen synbarligen orörda delarna av fornlämningsmiljön utgörs av det synliga gravfältet, fornlämning nummer 30. Detta gravfält sträcker sig betydligt längre mot söder, vilket inte minst framkom vid de under 2005 genomförda arkeologiska undersökningarna. Det är nu tämligen klart att gravfältet i alla fall sträcker sig i höjd med minigolfbanans västra del. Förutom de ingrepp som förorsakats av lekställningen förefaller området så långt som har kunnat bedömas, vara tämligen opåverkat. Det östra gravfältet, beläget i direkt anslutning till den väg som leder ner genom området, är däremot i hög grad påverkat av såväl ledningsschakt som byggnation och vägar. Utsträckningen av detta gravfält är mycket osäker. Ser man till bebyggelseområdet är det till stora delar ännu i ringa del påverkade, om vi förutsätter att minigolfbanan inte har penetrerat undre lagret, utan enbart ligger på markytan. De undersökningar som företogs år 2005 norr om den öst-västgående vägen gav ett tydligt belägg för att här finns omfattande spår av en hamnbebyggelse med rötter i vendeltid och med en fortsättning upp i tidig medeltid. Förslag till hantering Inledningsvis kan det finnas skäl att ta upp att det är rimligt att räkna med att det till och från kommer att bli nödvändigt att gör nya markingrepp i området, på samma sätt som kontinuerligt har skett sedan 1950-talet. Därtill är det viktigt att också fastslå fornlämningens utbredning och det lagskydd som åvilar platsen. Det bör idag inte råda minsta tveksamhet om fornlämningens omfattning, innehåll och utbredning och dess lagskydd. De ovan jord osynliga delarna har samma lagskydd som de synliga gravarna. I kartan, figur 9, har jag markerat fornlämningens 12 utbredning så som vi kan bedöma den idag. Detta område är således att betrakta som fast fornlämning, med vad det innebär av lagskydd. Det är också viktigt att notera att till fast fornlämning hör så stort område på marken eller sjöbotten som behövs för att skydda fornlämningen och ge den ett tillräckligt utrymme med hänsyn till dess art och betydelse (2 kap. 2 i Lag (1988:950) om kulturminnen m.m.), vilket innebär att ett visst område utanför den avgränsade fornlämningen räknas till fornlämningen och åtnjuter samma lagskydd som fornlämningen i sig Mot bakgrund av det ovan sagda innebär det att fornlämningens utbredning på ett tydligt sätt bör markeras på förekommande detaljplan och att det där framgår att varje markingrepp, eller annan form av ändrad markanvändning kräver tillstånd enligt kulturminneslagen, vilket kan innebära en arkeologisk utredning och eller undersökning. Som det är idag är delar av fornlämningen i detaljplanen inte upptagna som fornlämning, vilket är ytterst olyckligt och ger ett intryck av att området kan exploateras utan problem, även om man i plantexten talar om behovet av kontakt med antikvariska myndigheter. Det har tidigare i olika sammanhang noterats att det synliga gravfältet har en betydligt större utsträckning än vad som är registrerat på plankartan, något som bl. a fördes fram av Per Widerström i rapporten över undersökningen 2001 13, och som i stora drag erinrar om här redovisade avgränsning, vilket gör det anmärkningsvärt att denna kunskap inte fått genomslag i detaljplanen över området. För att hantera fornlämningen i den fortsatta utvecklingen av området kan man tänka sig tre huvudlinjer. Den första skulle innebära att man avgränsar fornlämningen i enlighet med den kunskap vi har idag och gör hela området som berörs av fornlämningen till parkmark i detaljplanen. Det skulle betyda att hela området söder om den östvästgående vägen och väster om den väg som leder ner till affären och delar av området 12 Det vill säga, både förekommande gravar och boplatslämningar, då dessa till en del överlagrar varandra och därmed bör ses som ett sammanhängande fornlämningsområde. 13 Widerström, P., Kjellberg, J. 2001. Arkeologisk efterundersökning, Snäck, Visby, Gotland. Rapport från länsmuseet 2001. 10

Figur 9. Fornlämning nummer 30, så som vi känner den idag, har den utsträckning som kartan ovan visar. Den består av såväl ovan jord synliga som osynliga gravaroch därtill ett bebyggelseområde. Företagna arkeologiska undersökningar har visat på en verksamhet som sträcker sig från 600-tal in i tidig medeltid. Fornlämningen har ett lagstadgat skydd och till fornlämningen hör också så stort markområde som tarvas för dess skydd etc. 11

Figur 10. Förslag till arkeologisk undersökning och borttagande av fornlämningen vid Snäckgärdet. Undersökningen innebär att de mest centrala och minst störda delarna av fornlämningen undersöks, medan man lämnar de partier som är starkt påverkade av markingrepp. Den fjärde etappen är helt avhängig en eventuell förändring eller flyttning av minigolfbanan. norr om den östvästgående vägen, i linje med utbredningen av den förhistoriska bebyggelsen så som den kommer till uttryck i företagna arkeologiska undersökningar och fosfatkartan, skulle avsättas till parkmark och undantas från markingrepp. Det betyder att området t ex inkluderar hela minigolfbanan, som då borde omlokaliseras. Förslaget innebär sannolikt en betydande hämsko och begränsning av utvecklingen av campingplatsen framöver. Det andra förslaget innebär att fornlämningens utbredning tydligt markeras på plankartan och att varje form av ingrepp i fornlämningsområdet måste föregås av en arkeologisk dokumentation. Detta sätt är sannolikt besvärande för planeringsprocessen, då ingrepp i området kan leda till undersökningar 12

som fördyrar och många gånger försenar tänkta insatser. Ur vetenskaplig synvinkel är ett sådant arbetssätt, med mindre schaktkontroller och begränsade undersökningar då och då, förkastligt. Arbetssättet visar sig genomgående ge mycket ringa vetenskapligt djuplodande kunskap. Det tredje alternativet, och det som jag vill förorda, innebär att arkeologiskt undersöka delar av fornlämningen i förväg, och då de ur vetenskaplig mening viktigaste delarna. Jag har i kartan, figur 10, lagt in de delar som är mest angelägna att undersökas. Fördelen med ett sådant förfaringssätt skulle vara att de undersökta områdena efter arkeologisk dokumentation är, ur kulturminnessynpunkt, fria för exploatering. Man kan här tänka sig att man utelämnar gravfältet innanför staketet och låta det var orört. Det skulle minska omfattningen av de arkeologiska undersökningarna, men kunna bli ett hinder i framtiden. Det vetenskapliga resultatet av ett sådant förfarande skulle därtill vara mångdubbelt större än att förlita sig på mindre schaktgrävningar enligt dagens modell, utspridda över en lång tid och utan möjlighet till överblick. Sett till den ekonomiska sidan är det troligt att det även, totalt sett, skulle bli en mindre kostnad, än om det sker en ständig ström av mindre arkeologiska undersökningar, med tillhörande avbrott i exploateringen. Det här är ju i hög grad en ekonomisk fråga, men det skulle utan tvekan vara mest gynnsamt ur en rad aspekter att lägga upp ett arkeologiskt program för att undersöka hamnplatsen under ett antal år. Det pedagogiska värdet för besökarna skall i detta sammanhang inte underskattas, då en pågående undersökning, som erfarenheterna inte minst från Fröjel visar, ger ett betydande mervärde för besökarna till campingplatsen. De framtagna resultaten, inklusive föremål etc., skulle därtill under hand kunna ligga till grund för en utställning om platsens vikingatida historia, som ett led i marknadsföringen av begreppet Gotland Vikingaön och Snäcks camping. Jag skulle, såväl av ekonomiska och vetenskapliga som pedagogiska skäl, föreslå att länsstyrelsen tar initiativ till att i samråd med kommunen och arrendatorn utarbeta ett flerårigt forskningsprojekt med syftet att undersöka och borttaga fornlämningen. Vidare vill jag föreslå att länsstyrelsen tar kontakt med Högskolan på Gotland för att ta upp en diskussion om att förlägga sommarkurser i arkeologi på temat vikingar till Snäck. Kostnaden för ett sådant projekt, om det drivs i kursform i samarbete mellan Högskolan på Gotland och även exempelvis studieförbunden med avseende på amatörarkeologer, skulle bli tämligen ringa. Resultaten av projektet skulle komma hela Gotland till del och på ett påtagligt sätt förstärka profilen Gotland Vikingaön. Doc. Dan Carlsson ArkeoDok 13